Skånes Auktionsverk, fd Anders Antik, har stadsauktion den 31 oktober. Då ropas bland annat denna fina oscarianska kristallkrona ut. Jag tycker formen är tilltalande och den är högre än vad den ser ut på bilden, 86 cm. Utropet är 2500 kr. Brevid är en lite ovanligare plåtburk från tidigt 1900-tal med höjden 30 cm. Plåtburkar är alltid roliga och denna pryder verkligen sin plats. Utropet är 200 kr.

Nedan är två ljusstakar i senempire. De är i mässing och har höjden 29 cm. Inte alls dumma men så är utropet också 2500 kr. Brevid är en vas från Upsala-Ekeby formgiven av Ingrid Atterberg. Jag vet inte när den tillverkades eller vad modellen kallas, men snygg är den! Höjden är 24 cm och utropet 500 kr.

Sista bilden kom med bara för att jag för länge sedan fått en sådan här porslinskvinna av min mamma. Skålen har jag inte. Men enligt katalogen är den från Arabia från 1930-talet. Och det var ju kul att veta. Utropet för setet är 300 kr.

Här är lite fler godsaker från Hallands Auktionsverk som håller auktion den 29 oktober.

Art deco-vasen till vänster är ju bara så häftig. Den är från 1920-talet i polykrom glasmassa med höjden 18 cm. Okänt var den kommer ifrån eller vem som formgivit den. Den är ovanlig och snygg! 

Till höger ett par ljusstakar som är i krom och svärtad metall. Var inte de snygga?! De är i funkis från 1930-talet. De skulle lika gärna kunna vara nytillverkade. Jag skulle vilja se dem live för att se om de har den där speciella patinan som äldre föremål får. Höjden på ljusstakarna är 25 cm.

Mitt hjärta brinner verkligen för art deco. Här är lite sköna speglar:

1. En spegel designad av David Wretling, Umeå 1920-30-tal. Den är i bonad björk och björkrot med ett krön i form av en metallkvinna. Den är inköpt vid tiden hos Otto Wretling i Umeå. Är det pappas affär månne…? Höjd 124 cm. Utrop 6-8 tkr.

2. Detta är en Carl Malmsten-spegel från NK på 1930-talet. Stilren. Kanske lite tråkig. Eller nej. Den är snygg. Höjd 107 cm. Utrop 5-6 tkr.

3. Spegeln Typenko av Axel-Einar Hjort. Genial i all sin enkelhet! Den är också från NK 1930-tal. Hyllan är i palisander. Höjd 138 cm. Utrop 8-10 tkr.

De två första speglarna ropas ut på Auktionsverkets Moderna och den sista på Bukowskis Moderna.

Ljudfilm är något som idag känns helt naturligt och stumfilm är för många en mycket främmande filmtyp. Tidigare nämndes att The Jazz Singer var den som födde ljudfilmen och på sätt och vis var det nog den filmen som banade väg men redan 1894 kunde den här smått homoerotiska filmen av uppfinnaren och filmpionjären Thomas Edison skådas:

Vad som är gemensamt för The Jazz Singer och Edisons experiment är ju att musik spelar en central roll i filmen. Detta kom att gälla för många av filmerna som kom 1927 och ett par år framåt.

I Frankrike är kanske René Clair den främsta tidiga ljudfilmaren och även i hans glada 30-tals-komedier är musiken mycket viktig.

Ett av de stora problemen med ljudfilmen var kamerans rörlighet. För att kunna ta upp ljudet ordentligt var det lättast att låta kameran stå still. I À nous la liberté visar Clair att han behärskar tekniken och rör sig lätt och smidigt. Det är visserligen främst i scener fria från dialog som det är fina åkningar men även i samtalsscener följer kameran de inblandade och bidrar till en livlig och glad film. Filmen är lite som en fars. Det är sparkar i baken, jakter och får mig att tänka på det här:

Visst är det väl för härligt med jakter där fler och fler dras med utan någon egentlig orsak?

I À nous la liberté följer musiken med i allt de gör. Musiken tar fart så fort något händer och ljudeffekterna finns alltid där för att förstärka. När vi hör fötter marschera så är det samma läte när internerna marscherar som när arbetarna i fabriken gör det. Varje ljud har en baktanke och ibland är ljuden ersatta med musikliknande ljudeffekter. Vid ett tillfälle används även tystnad för att bidra till det vi ser. Han är jagad och måste gömma sig, det är bäst han är tyst men så fort skurken får syn på honom börjar “Benny Hill-musiken” igen.

Någon som inte hade så bråttom med att ta till sig moderniteter var Charlie Chaplin som 1936 gjorde Moderna tider som fortfarande till största del använder textrutor. Att han tagit efter René Clair är dock tydligt i första scenen (även om det är något han själv nekar till).

Den här canapén från slutet av 1800-talet är ju bara så läcker. Och kolla kudden! Hur bra är inte den? Jag antar att den ingår. Vilken smällkaramell! Längden är 123 cm och utropet 800 kr. Synd att jag inte bor närmare Skåne. Då hade jag definitivt lagt bud!

Till höger nedan syns ett soffbord i art deco. Det är i ek. Inte så illa det heller! Utropet är 1000 kr. Dock ser hyllan under glasskivan lite malplacerad ut.

Brevid är två stycken fåtöljer i matchande stil från 1930-talet. I originaltyg dessutom. Ser det ut som på bilden iallafall. Utropet är på 600 kr och allt ropas ut på Skånes Auktionsverk den 26 september.

På Vätterbygdens Auktionskammares auktion den 15 september kan man ropa in denna klädställning. Den är från 1930-talet med kromade stålrör och bakelithjul. Den är ju bara ett måste om man vill ha en klädställning istället för garderob. Den är riktigt snygg! Utropspriset är bara 400 kr. I Stockholm skulle den gå för mycket mer än så.

Vill man inte ha något så kliniskt rakt och enkelt så kan man ju alltid bjuda på ljusstakarna nedan. De är också från 30-talet, närmare bestämt från 1933. De är i tenn och signerade CG (Carl Gustav) Hallberg. Ni vet han med Hallbergs Guld, numera Guldfynd. Kandelabrarna är inte alls så tokiga och ropas ut för 500 kr.

Här är några loppisfynd jag gjorde i somras! Till höger är två caféstolar som jag köpte i början av sommaren. De passar perfekt till det gamla gjutjärnsbordet som stod kvar när vi köpte vår sommarstuga. Lutat mot väggen står soffgavlar i gjutjärn som jag köpte på auktion i våras. Det har tyvärr ännu inte blivit någon soffa!

 I somras lyckades jag också hitta dessa stolar i krom och typ galon från 1930-talet. De är i förvånansvärt gott skick. De har jag nu i stan. En som skrivbordsstol och en i hallen. Det blev riktigt bra fast jag hade varit ännu nöjdare om stolarna haft armstöd. Men man kan inte få allt!

Nu till avdelningen riktiga loppisfynd! Allt för 10 kr styck! Först ett vitt fruktfat, ganska stort, runt 40 cm i diameter. Det var visserligen lite missfärgat men visade sig vid närmare påseende vara från Gefle Porslinsfabrik. Jag har ännu inte tagit itu med att försöka få bort missfärgningarna. Jag döljer dem med frukt istället.

Nästa grej är en sockerskål i pläter som är så putsad så att den gula metallen kommit fram. Jag är lite svag för nötta saker. Den här har dessutom en fin form och det är jättesnyggt att ha ett värmeljus i den. Både fruktfatet och sockerskålen har jag på landet.

Den sista prylen är ett torn för värmeljus från Jie och är gissningsvis från 1970-talet. Jie startade sin produktion på 1940-talet redan. Normalt sett är jag ingen fan av Jie men denna ljusstake pryder sin plats hemma! 10 kr för den också!

I byn där vi har vår sommarstuga finns en hembygdsförening som har en hembygdsgård. Den kostar mycket att driva, så den finansieras delvis genom en loppis. Man lämnar sina saker i en skrubb och sedan märks grejorna upp med pris och ställs i ett uthus. Där kan man sedan handla dygnet runt och man betalar genom att lägga pengar i en sparbössa. Genialiskt! Hembygdsföreningen får in pengar, folk slänger inte fullt funktionsdugliga saker utan lämnar dem till loppisen och jag kan gå på loppis precis när andan faller på! Hur bra som helst!

Bokförlaget Ersatz gjorde en riktigt stor kulturgärning när de återkallade sovjetiske författaren Andrej Platonov från glömskans rike. Hittills har Ersatz hunnit med att översätta och ge ut två av hans romaner: Grundgropen och Lyckliga Moskva.

 Platonov skrev under stalinismens istid, ett sovjetiskt 30-tal som måste vara frustrerande komplicerat för en fritänkande författare. Platonov själv var mitt inne i det: som elektriker var han involverad i att modernisera den ryska landsbygden i revolutionens namn. Det är också ambivalensen inför det sovjetiska projektetet som är ett av de mest framträdande dragen i Platonovs romaner. Både Grundgropen och Lyckliga Moskva handlar om sovjetmedborgare under författarens egen samtid, vilket var den mest hektiska uppbyggnadsperioden under unionens varande. Platonov vill tro, men finner att han inte kan göra det. Hans karaktärer befinner sig i någon slags drömrike där en bister verklighet också lurar under ytan; redo att underminera alla deras goda intentioner. En naiv tro på människan krossas; men det gör inte att visionen om ett bättre liv för människorna är mindre hjärtskärande vacker. Tonen i böckerna pendlar mellan uppriktighet och hån. I slutändan berövas dock karaktärerna i berättelserna från sin mänsklighet av absurditeten i det sovjetiska systemet, och det går inte att känna annat än sorg över det hela. Platonov själv utsattes för hård kritik från den sovjetiska ledningen: hans manus fick redigeras om flera gånger vilket också gör översättningarna från ryska till svenska komplicerade; vilken version skall man gå efter? Översättare Kajsa Öberg Lindsten har gjort ett fantastiskt jobb med detta.

 Både Grundgropen och Lyckliga Moskva rekommenderas varmt!

 Finns böckerna inne på biblioteket?

 /Tobias

Våren 2007 bodde jag i Luthagen i Uppsala. Det är ett mysigt område med lägenheter från 1930-talet där jag och en annan tjej hyrde varsitt möblerat rum hos en glad tant. Efter vårterminen flyttade jag därifrån, och här är de sista bilderna jag tog i rummet, efter att alla mina saker var utflyttade.

“TORCHES OF FREEDOM”

Klicka på den rökande kvinnan och läs vidare!

Eddie Bernays var ursprungligen österrikare, men uppväxt i USA. Han använde sig av sina propagandistiska färdigheter som han fått under 1:a världskriget och skapade begreppet PR- Public Relations. Det klingade bättre i affärsvärlden än ordet propaganda.
Han studerade ivrigt “Onkel Siggies” arbeten och använde sig av irrationella känslomässiga och undermedvetna behov hos det amerikanska folket för att bl a få det att köpa lyxiga bilar. Genom en listigt iscensatt PR-kupp där medierna medverkade fick han de amerikanska kvinnorna att röka offentligt och att få det hela att framstå som en seger för jämställdheten mellan könen.

Eddie var systerson till Sigmund Freud och använde sig av hans teorier

Läs även andra rökande (?) bloggares åsikter om PR, Sigmund Freud, Eddie Bernays, Feminism, Cigaretter, Tabu, Propaganda

Det finns så mycket fint på de moderna kvalitetsauktionerna. Det är svårt att bara plocka ut några bilder. Här är dock några kul inredningsföremål från Bukowskis Moderna 27-30 april. Ovan ett möblemang av Alvar Aalto som han designade 1930-33. Just de här exemplaret skall vara inköpt 1938. Kul att det är målat tycker jag. Utropet är 20-25 tkr. Jag kan dock tycka att det är på gränsen till lite för slitet. Till höger en elektisk tekokare! Det trodde man inte att man skulle få se på en kvalitetsauktion. Den är designad av Peter Behrens för AEG, Tyskland cirka 1909. Tekokaren är alltså 100 år och antik! Tysken Peter Behrens var en av de första industridesignerna. Utrop 4-6 tkr.

Nedan är en takarmatur av Vicke Lindstrand för Orrefors. Det är ingen saturnuslampa men något åt det hållet. Den är från 1930-talet. Höjd ca 74 cm, diameter ca 52 cm. Den känns snygg och ovanlig och utropet är därefter, 15-20 tkr. Brevid en radio. Den är amerikansk förstås, från 1930-40-talet.  Det är en ”Air-King Skyscraper 770″ i bakelit. Modellen formgavs ca 1937 och fronterna gjordes med olika stadssiluetter specialutformad för export. Den är lite cool och utropet är 8-10 tkr.

Nu är det kvalitetsauktioner överallt i landet och det finns mycket fint att titta på. Tyvärr har jag missat mycket eftersom jag varit i fjällen och inte lyckats koppla upp mig. Det är svårt att plocka ut bara några saker i detta enorma utbud. Men det blir ju det som man själv har behov av. Jag har hittat en hel del snygga stolar på Norrköpings Auktionsverk som håller sin auktion den 25-26 april. Stolarna är från 1920-30-talet och mycket udda. Först är det 8 stycken med stoppad sits som ropas ut för 3-4000 kr. Paret stolar med lustig rygg ropas ut för 2000 kr. Där känns tycket gaska tråkigt och bör hottas upp lite. Det finns också flera fina empir och senempirstolar som är fina men eftersom det av någon anledning är segt att ladda upp bilder just nu  så avstår jag från att visa dem.

Auktionshuset Anders Antik byter namn till Skånes Auktionsverk/Anders Antik. På deras stadsauktion den 29 mars finns ganska mycket kul att titta på. Här är ett axplock. Till vänster är en bordslampa i glas från Kosta med slipat mönster i form av ugglor. Den får ett djup vid tänt tillstånd. Den är 29 cm hög och ropas ut för 500 kr. Nedan är en lampa från 1930-talet med höjden 40 cm. Den ropas ut för 800 kr. Brevid ett par appliquer i brons med okänd härkomst. De ser roliga ut på bild iallafall och ropas ut för 4000 kr.

Stockholms Stadsauktion ropar ut en hel del fina grejer den 9-10 mars. Jag har tyvärr inte hunnit gå på visningen. Här är iallafall något för er som funderar på att inreda vardagsrummet i funkisstil.

Först två fåtöljer i en ganska “glammig” blå färg. Tyget är plysch och de ropas ut för 2000 kr. Nedan ett ganska roligt funkisbord med etsad glasskiva med belysning. Det låter kul men man kanske bara ser spöklik ut om man sitter vid bordet och blir belyst underifrån?! Det ropas iallafall ut för 1500 kr. Samma utrop har funkislampan nedan. Som pricken över i så är det ingen dum idé att investera i en shaker. Denna är i nysilver med bakelitlock och designades av Folke Arström på 30-40-talet för GAB. Utropet är 1000 kr.

Den här fåtöljen i nyrokoko från slutet av 1800-talet känns helt osannolik! Vem har designat den???? Den kan pigga upp vilken inredning som helst. Jag undrar hur den ser ut bakifrån?! Utropet är 1500 kr.

Soffan nedan från 1930-talet har en schysst form. Den är 180 cm. Jag skulle dock klä om den till något stiligare tyg för att göra den mer dramatisk. Den kan bli riktigt snygg. Utropet är 3000 kr. Både soffan och fåtöljen ropas ut på Stockholms Auktionsverk 26-27 januari.

Vintermörkret gör att vi behöver lite roliga lampor att pigga upp oss med. Det här är funkislampor från 1930-talet som kan passa i många inredningar. Den vänstra ropas ut för 150 kr och den högra för 200 kr. Som hittat. På Björnssons Auktionskammare 17 januari.

De här fåtöljerna skapade den finske designern Alvar Aalto 1931-32 för sanatoriet i Paimio i Finland. Han ritade och inredde för övrigt hela sanatoriet. Han har gjort många möbelklassiker men han är väl mest känd för Aaltovasen eller Savoyvasen som den hette från början. Den designade Aalto 1936 och den är fortfarande en kassako för glasbruket Ittala.

Fåtöljerna på bilden, som ropas ut på Björnssons Auktions-kammare 17 januari, verkar ha några år på nacken men behöver inte vara från 30-talet. De tillverkas fortfarande. Äldre fåtöljer är egentligen snyggare än nytillverkade när björkträet gulnat lite. De ropas ut för 12 tkr och kan man få dem för det priset så har man gjort ett fynd, om de är i hyggligt skick.

Till vänster ett snyggt barbord med intarsia från 1930-talet. Det ropas ut för 1000 kr. Det verkar vara i ovanligt gott skick!

Nedan ett sminkbord från 1930-talet. Det går säkert alldeles utmärkt att använda som ett mindre skrivbord! Också det verkar vara i ovanligt gott skick. Det ropas ut för 700 kr (Effecta Auktionsbyrå 19 okt).

En trekantig serveringsvagn inredd till barskåp, kan det vara något? Den är från 1930-talet, då barskåp var på modet. Denna styggelse avråddes starkt ifrån i den tidens inredningsböcker. De ansågs ta onödigt mycket plats och säkert var själva drickandet inte heller bra. Den här barvagnen ropas ut för 600 kr (Effecta Auktionsbyrå 12 okt).

En sådan här serveringsvagn har jag köpt på en loppis någon gång. Den är riktigt schysst men den står tyvärr uppe på vinden och väntar på bättre tider. Man vet ju aldrig, rätt som det är passar den in och blir perfekt i inredningen. Tyvärr har det inte hänt än på 15 år. Det här exemplaret ropas ut för 600 kr (Auktionshuset Kolonn 5 okt).

Den kulna hösten börjar göra sig påmind. Vad passar då bättre än än ett cocktailparty?! Här är 12 häftiga cocktailglas designade av Folke Arström för Guldsmedsaktiebolaget GAB i Stockholm. De är från 1930-talet och i silver och bakelit. Jag tycker de är hur coola som helst! Till det en silvershaker från 1947 från CG Hallberg i Stockholm. Den är snygg men glasen är bara ett måste! Utrop är 600 kr resp 1200 kr (Göteborgs Auktionsverk 27 sep).

En visitkortshållare från 1930-talet kanske han förgylla vardagen. Man kanske kan lägga nycklarna på brickan när man kommer hem? Eller nåt. Den är iallafall 73 cm hög och ropas ut för 1500 kr (Lauritz.com 2 sep).

På bilden till vänster är det fyra karmstolar i svart galonklädsel. Det kan vara lite klibbigt att sitta på i längden men vad står man inte ut med om stolarna är pricken över i, i inredningen. De ropas ut för 400 kr och högsta bud just nu är 650 kr (nätauktion Göteborgs Auktionsverk 28 aug).

På bilden till höger är det två riktigt schyssta karmstolar i funkis, 1930-tal. Krom och röd konstläderklädsel.

Till vänster finns sex stolar i vitt konstskinn från 1980-talet. Hur rätt som helst. Superellipsbordet är också till salu så klart.

Sist men inte minst två coola pallar i vitt konstskinn från 1970-talet. De skulle jag verkligen kunna tänka mig.

De tre senare bilderna är hämtade ur katalogen för Hallands Auktionsverks katalog för auktionen den 28 augusti. De har inte satt ut utropspriser.

Det har åtminstone fått mig att tänka på Tintin i Kongo, en situation som vi står inför. Fast jag kanske ska ta det från början.

En kompis och jag översätter böcker på fritiden. Det är inte pinfärska böcker, om man säger så. En del av dem är från 1930-talet. Det var lite annan mentalitet då. I en bok figurerar en man som inte beskrivs helt positivt: han har tjocka läppar, höknäsa, jobbar som pantlånare, och är mycket vänlig så fort han får en femtiodollarssedel. Den gnider han sedan under resten av samtalet. Åh, ja, det glömde jag att säga: han är jude. Det betonas mycket noggrant. Flera gånger.

Jag är inte riktigt bekväm med att översätta rakt av här. Precis som man i regel inte översätter door knob till dörrknopp utan till dörrhandtag (dörrar öppnas lite olika i USA och i Sverige), så finns det vissa fall när man kanske måste modernisera (vem vet idag vad City Directory är? Det är föregångaren till telefonkatalogen.). Är det här en sådan sak? Jag vet inte.

Det var därför jag kom att tänka på Tintin i Kongo. Det albumet var särdeles fördomsfullt tecknat – men det var så man såg på svarta och Afrika då. Betyder det att man ska modernisera det? Då blir det ju ett helt annat album.

En annan synvinkel är naturligtvis att folk behöver få läsa hur det i själva verket var. Man kan ju inte göra en “förbättrad” version av Mein Kampf. Ett bra förord kan ju förtydliga. Men då ursäktar man verket. Än värre, man riskerar att tappa läsarens inlevelse. I Mein Kampf kanske det inte spelar så stor roll. Men i ett skönlitterärt verk som har andra kvaliteteter, och där de rasistiska dragen inte ligger till grund för intrigen. (Jag skulle till exempel ha svårt att översätta Ian Flemings Live and let die, med sina rätt rasistiska porträtt av svarta.)

Å tredje sidan, fattar inte folk själva att boken är från 1900-talets tidigare hälft så är det väl risk för att de inte fattar intrigen heller.

Å fjärde sidan…

Så där kan man hålla på. Och jag är fortfarande inte säker på vår vän, den judiske pantlånaren.