Jag är fortfarande vid liv, jag har bara inte haft tillräckligt med ork att ordbajsa fram något.I eftermiddag firar Sveriges Television fyrtioårsjubileum av Tipsextra.Sverige var det första engelsk ligafotboll på TV, något som inte ens engelsmännen själva kunde njuta av. Den första matchen som sändes var Wolverhampton-Sunderland den 29 november 1969, samma dag Tomas Brolin föddes fast det är en helt annan historia.Kommentator var Bo Hansson.

Under dagens maratonsändning (fem timmar).En resa från 70-talets leriga planer, korta shorts och polisonger till dagens Premier League, med nybyggda arenor, superstjärnor från hela världen och miljardbyggen. “Tipsextras” kanske mest klassiska match, Manchester United mot West Bromwich från 1978, visas i sin helhet.

Sändningstider:

SVT1 13.00-13.30 Tipsextra 40 år: Studio

SVT1 13.30-15.15 Tipsextra 40 år:
Manchester United – West Bromwich
Från 1978. En av de mest klassiska matcherna i Tipsextras historia. Kommentator: Arne Hegerfors.

SVT1 15.15-16.00 Tipsextra 40 år: Studio

SVT1 16.00-17.30 Tipsextra 40 år:
Manchester City – Hull City – Direkt

SVT2 17.30-18.00 Tipsextra 40 år:
Manchester City – Hull City – Direkt
Stjärnlaget Manchester City, för närvarande på sjätte plats i Premier League möter Hull City som gör sin andra säsong i högsta serien. Kommentator: Chris Härenstam. Expert: Glenn Strömberg.

Nedre rad: Ingvar Olsberg,Lars-Gunnar Björklund. Övre rad Fredrik Belfrage,Leif Nilsson.

Jag blir 40 år idag! Otroligt – hur gick det till?

SÅ idag blir det kryssning med Cinderella för att fira med exmake med nya frun, exsambo och med Johanna, Jesper och Simon och en god vän. Finns helt klart värre öden.

Fotot är taget när vi var med Spectra i Cleveland, Ohio för att möta våra vänner i gospelmusiken.

Som fyller 43 år imorgon den 16/11.

Hipp hurra, hurra, hurra, HURRAAAA!

Ett personligt kort till någon som fyller år är väldigt uppskattat. Det kan dock vara svårt att hitta tid, inspiration, material eller kunskap. Jag gör gärna era kort eller möjligen inbjudningar. Priset är från 20 kr plus porto och uppåt beroende lite på hur mycket matrial som behövs. Korten kan skräddarsys precis till vad du vill ha, vilka färger du önskar, illustrationer etc. Här är några förslag på kort som jag har gjort.

Tirsdag kveld var undertegnede på Hulen for å overvære og anmelde en konsert for Studvest; Casiokids. Det er som de fleste vet, aldri mobildekning inne på Hulen, og mobiltelefonen min måtte bøte med livet etter lengre tids varme. Men nok om det.

Hulen fyller 40 år i år. Førti fuckings år! Har du ikke vært der enda, foreslår jeg at du flytter. Langt vekk. Peru, eller lignende, slik at du kan leke med Inkaene sine huler. Nord-Europas eldste rockeklubb åpnet 17. mai 1969, og er utvilsomt det mest egenartede, sjarmerende, varme, klamme, stinkende stedet i byn. Bergen bys største og beste studentinstitusjon har vertet mange musikere gjennom sine dager, og nå på tirsdag spilte Casiokids. En infernalsk varm opplevelse. Altså, det er ALLTID varmt på Hulen, men det er SPESIELT varmt under konserter. Da er gjerne Hulen fullspekket med omlag 300 dritafulle studenter, som bare ønsker å danse vekk lesepresset. Og det gjør de. Nesten uansett hvem som spiller. Elektronika eller prog-rock – de danser.

For det er noe med Hulen. Det er alltid god stemning der. Og ganske billig (dog ofte jævlig vassen) øl. Hvorfor det alltid er fett der er vanskelig å si, men kanskje folk blir preget av at de er flere meter inne i Nygårdshøyden. De forvandles om til huleboere og slipper seg helt løs.

Har du enda ikke vært på Hulen, har du strengt tatt ingenting inne på denne bloggen å gjøre. Så enkelt er det.

I nattens mörker reser en liten armé. Offret sover sött. Anar inget. 4.30 – avfärd från Olskroken. 5.30 – rendez-vous med resten av trupperna mellan Alingsås och ingenstans.

“Let’s do this”

Vi rullar sakta mot huset, kliver ur, går fram till dörren och – bank, bank, bank…

Offret dyker upp, han är halvklädd, förvånad, yrvaken och omtumlad.

Klockan är 5.50. Grattis på 40-årsdagen, brorsan. Det är bara syskonen med ballonger, frukost och löfte om att bygga en altan i sommar…

Sen frulle, snack, lögner – sånt som vuxna syskon alldeles för sällan hinner med. Slutligen, åter till jobbet och en dag som hade pågått toklänge redan innan morgonfikan.

40 år… Herregud, vad gammal brorsan är. Tur att man är späda 36.

Maken skulle till huvudstaden idag så frukosten intogs på Espresso House på centralen, och dagen till ära så slog jag till på en latte. Jag erkänner… jag var ute efter hjärtat .

Nästa steg var spa-mys med frère på Anemonen. Vi började med ett kurbad och bubbel och sedan blev det ryggmassage och fotmassage. När vi båda två stod med fötterna i badet så sa vi “det här var inte sista gången” – och då hade vi inte börjat ens… hihi…

Efter att vi hade fått varsin genomkörare så gjorde vi ett litet stopp på Joe Farellis där vi intog en liten öl och ett litet glas vin . Dagen avslutade på Texas Longhorn med fajitas och oreokaka och mycket skratt.

Det har varit en underbar dag med presenter, blommor (och blomsterbud), sms, mms, telefonsamtal och inspelningar med skönsång. Haha… du är för härlig! Jag ser fram emot morotskakan

Tack för alla snälla och goa hälsningar idag! Puss och kram!

… som idag den 27 november fyller 40 år!!!

Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år! Javisst ska hon leva, javisst ska hon leva, javisst ska hon leva uti hundrade år. Åh när hon har levat, åh när hon har levat, åh när hon har levat uti hundrade år, ja då ska hon skjutas, ja då ska hon skjutas, ja då ska hon skjutas på en skottkärra fram. Åh när hon har skjutits, åh när hon har skjutits, åh när hon har skjutits på en skottkärra fram, ja då ska hon hängas, ja då ska hon hängas, ja då ska hon hängas på en häst bak och fram!

Ett fyrfaldigt leve för Malin på 40 års dagen, hon leve, hipp hipp  HURRA HURRA HURRA HURRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!

Lördag 20/9.

En vanlig lördag men ändå en annorlunda dag. Arbetsveckan slutade med en tänkvärd sak som kom till mig via mail.

När ni sitter och tycker att jobbet är skit för tillfället, tänk då på att det alltid finns de som har det värre!!!!!

Följt av bifogad bild, tagen av okänd fotograf. Det är tänkvärt!

Under lördagen har jag fixat iordning “hem-pc:n” och sonen har fått den. Konsekvensen är den att jag måste nu gå vidare med projektet att bygga en PC med MS Homeserver. Alternativet är att skaffa ett par externa hårdiskar och ”jobba mig” med att göra backup:er manuellt. Nja… jag vill helst ha automatik i backuper och då får det bli “servertänket”.
På kvällen var det fest hos B&F som fyllde 80 år tillsammans. God mat och dryck ackompanjerat med trevliga människor. Jag hann dock inte mingla runt bland alla vilket var lite trist. Så är det och det är inget att gråta över egentligen för de som jag inte träffade minglade inte heller. Är alla blyga?

Nu längtar jag till den försenade kräftskivan och F:s 40 årskrisfest.

BTW så fungerar träningen och giftet börjar strömma in i kroppen. Fester med vin och öl är dock en disaster men skit i det – man måste leva också och så länge jag är skötsam på veckodagarna tycker jag att det är helt ok att unna sig lite på helgerna.

Tycker du att Tycker du att Anastacia har sett lite sliten ut? Anledningen till det kan vara att hon är betydligt äldre än vad alla hon har sagt att hon är.

Hon erkänner nu att hon ljugit om sin ålder i över tio år. Hon fyller nämligen inte 36 utan 40 år nästa månad.

- Jag har alltid ljugit om min ålder. Jag är förtjust över att snart vara 40. I varje intervju har jag tvingats räkna om min ålder.

Innebär att man får lite rabatter har jag fått erfara. Häromveckan damp det ned ett erbjudande:

“Missa inte vårt speciella jubileumserbjudande till dig som också firar 40 i år – 40% rabatt på alla bågar. Grattis på födelsedagen!”

Hm…..

1. Jag har inte fyllt 40 år ännu…..Erbjudandet gäller till den 31 maj 2008.

2. Synd (!) att jag köpte nya brillor under hösten (när jag fyllde 39). Det var klantigt.

Funderar på att köpa coola solglasögon istället. Alltid retar det någon.

Maja

“Nästan fast i konsumtionskulturen”

Försökte mig på att skriva några ord i söndags kväll, men där gick jag bet. Så fort jag satte mig vid datorn ramlade ögonen igen och jag fick ingen ordning på någonting. Det var fullständigt omöjligt att formulera en enda mening. Lika bra att stänga av och gå till sängs. Det har ju inte blivit så mycket sömn den här helgen för jag har varit på spelmansträff, det spelade i alla skrymslen och vrår och massor av människor som man ville prata och spela med. En del som man kände sen förut och en del som man aldrig tidigare hade sett, men som det var jättespännande att prata lite med, kanske spela med en stund också eller bara lyssna på. Musik överallt, det kan inte bli bättre! Och massor med ungdomar som är så fantastiskt duktiga. Det är så roligt att man kan umgås och har en massa gemensamt oavsett i vilken ålder man är (här fanns en spridning från riktigt unga till riktigt gamla). Man har ju intresset för musik som gemensam nämnare och resten ger sig själv.

Åkte på fredagseftermiddagen och kom hem igen söndag middag. Tidigare på fredagen var det begravning för vår spelmansvän. Det blev en fin ceremoni med mycket musik och många fina minnen. En och annan tår föll naturligtvis också, konstigt vore det annars.

På lördagen vaknade jag tidigt, är ju van att det är stressigt och bråttom på morgnarna så då blir det underligt när jag helt plötsligt inte ska göra något alls. Och hungrig som en varg var jag också. Efter att ha snurrat runt i sängen både länge och väl smög jag mig upp, klädde mig och gick ut för att inte väcka min rumskompis som säkert behövde sova. Gick och kollade på slalombacken och därefter inspekterade jag omgivningen åt andra hållet. Folk trodde säkert jag var tokigare än tokigast när jag jublade över en man som kom ut med en skottkärra full med hästskit som han gick och tömde. Drog djupa andetag och njöt av lukten. Tänk att hästskit kan lukta så gott! I hagen gick två vackra hästar och jag kände mig plötsligt förunderligt tillfredsställd. Nu var det ju nästan som vanligt i alla fall. Lite längre bort hittade jag en katt som välvilligt kom fram och strök sig mot mig när jag småpratade med den och jag kom på mig själv med att tänka: ”om jag nu bara hittar en hund också…”. Jag är väl ”miljöskadad”!

Fördrev tiden ytterligare en stund och när jag kom in var det äntligen dags att äta frukost. Mums! Hotellfrukostar är underbara och jag passade verkligen på att njuta. Sen var det dags för ytterligare en högtidsstund – Melodikrysset! Det fanns ingen radio på rummet, så det var tur att vi varit förutseende nog att ta med en hemifrån. Klarade alla frågor utom en, där hade jag behövt min dator och Mr Google. Tänkte: ”skam den som ger sig” och begav mig ut på jakt. Hade precis för mig att jag sett en dator nere i foajén igår kväll, men vid biljardbordet en bit före datorn hittade jag två trevliga karlar som jag ”kastade mig över” och fick snabbt precis det jag ville ha, nämligen det rätta svaret som var Salem Al-Fakir. Tydligen en begåvad kille, för fyra grammisar hade han fått. Törs jag erkänna att jag aldrig hört talas om honom? Nej, det är nog inte värt! Återkom till rummet och plitade dit lite bokstäver på kompisens kryssplan, för hon hade visst sovit över det mesta! Spelade lite och slöade lite och sen var det dags för Dalarnas Spelmansförbunds årsmöte och därefter styrelsemöte.

Men nu var det helt klart dags för lite fiolspelning! Hittade ett gäng nere i foajén och det blev ”ett jäkla drag”. Spelade i flera timmar, så jag blev alldeles svettig. Fick tvinga mig att sluta och istället fräscha upp mig lite inför den gemensamma middagen. I år var maten betydligt bättre än i fjol och även organisationen runt omkring. Trevliga bordsgrannar hade jag också och tiden går som bekant fort när man har trevligt! Himmel vad mätt jag blev, det där att ta lagom är svårt.

Kvällen svischade iväg och omkring midnatt slog det mig att det skulle komma en ny dag i morgon också och att jag hade lovat att komponera en låt till dess. En i spelmanslaget fyllde nämligen 40 år. Ja, då var det kanske hög tid att sätta igång nu. Kompisen hade en bandspelare och jag smet i väg till rummet för att se om inspirationen möjligen skulle rinna till. Det gick lite knackigt, men visst kom det något i alla fall. Problemet var att jag började bli för trött så jag bestämde mig för att lägga projektet på is tills framåt morgonkröken. Sov vaknade, sov om vartannat och hittade på massor av fina låtar, men eftersom jag inte kom mig för att gå upp och spela in något så var ju förståss allt borta när gryningen kom. Dags att ta sitt ansvar! 5.45 tassade jag upp, plockade med mig fiolen och smög in på toaletten. Så tyst som möjligt började jag att knäppa på strängarna, den ena biten efter den andra kom fram och till slut formades det som blev den slutgiltiga produkten. Allt spelades in på bandspelaren och små ”fluglortar” sattes på notpapper som jag hittade i fiolväskan. Förhoppningsvis skulle jag kunna identifiera mina egna kråkfötter när det var dags för uruppförandet inför födelsedagsbarnet. 

Efter ”sista måltiden” dvs. frukosten, styrde vi så kosan hemåt igen. Det är roligt att åka bort ibland, men nog så skönt att komma hem igen. Bra när det inte är allt för långt att köra och så skönt att åter få sova i sin egen säng.

Kvällen kom och med god kaka och musikstyckets framförande genomfördes så uppvaktningen. Sen var jag rätt belåten att få krypa till kojs, Man kunde märka att även födelsedagsbarnet var tämligen så trött efter gårdagens firande. Det är väl åldern förståss!

Nu är det återigen midnatt och det känns allmänt grusigt i ögonen, så därför säger jag godnatt och fortsätter min berättelse en annan gång.

I morgen lørdag bliver jeg 40 år. At blive 40år er jo ikke i samme “klasse” som at blive 50 eller 60, og derfor arrangerer vi på Niels Brock heller ikke en traditionel reception i den anledning. Men vi benytter lejligheden til at invitere venner, partnere, forretningsforbindelser og kolleger til netværksreception på Kultorvet, hvor vi vil åbne Niels Brock og knytte endnu flere bånd – ikke mindst til erhvervslivet. Jeg håber derfor på, at se rigtig mange til receptionen på mandag.invitation til netværksreception 

Jeg er ikke så vild med overraskelser og er heller ikke så god til at blive fejret. Og da jeg havde på fornemmelsen, at mine højt skattede medarbejdere ville prøve på både at overraske og fejre mig i forbindelse med min runde fødselsdag, valgte jeg at møde ekstra tidligt i dag, i håbet om, at jeg kunne snyde dem lidt. Det skulle imidlertid vise sig, at det ikke var nok til at forhindre, at jeg alligevel blev fejret )

Klokken ni blev jeg bedt om at komme ned til receptionen, hvor alle medarbejderne tog imod mig med fødselsdagssang. Bagefter var der morgenmad i kantinen og jeg fik nogle mildest talt overraskende gaver. De kære medarbejdere synes i hvert fald, at jeg – i min stærkt fremskredne alder – har brug for en lille trehjulet el-scooter, to dåser Viagra (som viste sig at være mintpastiller), Ældresagens medlemsblad, et par tomme flasker, en pose Werther’s Original og en række andre praktiske ting ) Jeg blev dog også begavet med en flot B&O nøglering.

Alt dette “postyr” medførte samtidigt, at medarbejdere fik leglighed til at opleve, at jeg er på usikker grund, når jeg er centrum på den måde ) Som jeg fortalte dem under morgenmaden, har jeg ikke noget problem med at stå foran 2-300 mennesker og holde et indlæg eller lignende, men at blive fejret huer mig ikke helt og gør mig lidt genert ) Ikke desto mindre var det nu alligevel en dejlig overraskelse, at blive fejret af de mennesker, der i hverdagen er med til at få mig til at føle, at jeg har verdens bedste job. Tusind tak til jer alle, for at gøre dagen i dag til noget helt specielt, som jeg altid vil huske.

Nu er det sket og kan ikke ændres: Jeg er hermed officielt 40 år gammel. Det samme bliver min tvillingebror sjovt nok også i dag: Mange gange tillykke med fødselsdagen, Preben ) Jeg håber, at du får en fantastisk dag sammen med Karina og ungerne.

I forhold til mine bekymringer over det at fylde 40 år, må jeg i hvert fald konstatere, at jeg vågner op som 40-årig med den største gang hovedpine jeg har haft i lang tid. Det skyldes imidlertid næppe min alder, men nok nærmere, at jeg kun har fået små tre timers søvn og at jeg fik blandet alt for megen god øl og rødvin i går aftes, hvor jeg var i byen med min gode ven, Mikkel. Jeg håber i hvert fald, at jeg får det bedre senere på dagen og således kan få lov til at nyde bare en smule af min fødselsdag )

På søndag kan jeg ikke længere udsætte det: Efter 14.610 dage eller 350.640 timer eller 21.038.400 minutter eller 1.262.304.000 sekunder er det blevet tid for at fylde 40 år.

Et eller andet sted kan jeg ikke lade være med at føle en vis form for nedtur over det, selv om at jeg inderst inde godt ved, at alder jo bare er et tal (eller også er det bare noget man hører fra dem, som allerede er fyldt 40 år eller mere). Alligevel har jeg i den sidste uges tid tænkt en del over betydningen af lige netop denne runde fødselsdag, uden at jeg egentlig kan forklare eller sætte ord på det.

På den ene side kan jeg mærke, at jeg har et eller andet udefineret behov for, at gøre status over mit liv. Jeg kan også godt mærke, at denne følelse fylder langt mere end da jeg fyldte tredive. På den anden side har jeg egentlig ikke lyst til at gøre status over tingene – måske fordi, at jeg er bange for at blive skuffet over at erfare, hvad jeg ikke har nået indtil nu, både på privatfronten og på jobbet.

Jeg er imidlertid nok nået til den konklusion, at jeg ikke ønsker, at gøre for megen status over mit liv i forbindelse med min 40 års fødselsdag. For i den sidste ende drejer det sig for mig, om at fortsætte med at leve i nuet og ikke så meget om, at kigge tilbage. Dermed ikke være sagt, at jeg ikke er ydmyg nok til at glæde mig over de rigtig mange gode oplevelser, som mit fortid indeholder – for dem glæder jeg mig bestemt over!

Jeg vil ikke lægge skjul på, at jeg mest af alt vælger at lade være med at kigge tilbage, for at undgå at ærgre mig over de fejl jeg har begået eller de ting som jeg ikke har opnået her i livet – ganske enkelt fordi at jeg på mange områder er utrolig ambitiøs og sætter meget høje krav til mig selv.

Om jeg så efter min fødselsdag på søndag kan dømmes til at være fyrre, fed og færdig, vil jeg lade min omverden afgøre.

For mit eget vedkommende er der helt sikkert en masse ting, som jeg gerne vil gøre bedre i fremtiden (og her tænker jeg ikke kun på mit golfhandicap). Tiden vil vise, om jeg rent faktisk gjorde noget ved det, efter min 40 års fødselsdag eller om der kommer til at gå yderligere ti år, inden at jeg bliver klogere og tager mig sammen )

Citat af Abraham Lincoln (1809-1865), USA’s 16. præsident i perioden 1861-1865.

Klik her for at se flere citater af Abraham Lincoln.