…är det när en 23-årig tjej ligger på en brits och väntar på döden för att hennes familj inte har råd att köpa medicinen som behövs för hennes hjärtfel?
…är det när en 21-årig tjej är så desperat över att hon blivit gravid att hon försöker göra abort själv genom att dricka gift?
…är det när en äldre hemlös kvinna blir sjuk och dör och efterlämnar ett litet flickebarn på två år vars föräldrar redan är döda?

De och väldigt många fler frågor får man om man besöker ett statligt sjukhus i Etiopien en lördagseftermiddag.

Idag så vaknade vi ganska precist så vi hann göra oss iordning för att komma till sjukhuset i tid vi hade tid där kl 7.30, så vi hann en snabb frukost och sedan var det bara att åka iväg. Mardrömmen har blivit ganska verklig nu och nu så känns allt så verkligt på en gång tidigare har det kännts som att det inte hände men nu hände det allt på engång. Vi kom in ganska snart gick fel från början men senare kom vi rätt till rätt avdelning och fick komma in på en gång och där fick vi vårt rum – Boris hade ändrat sig och jag med för han skulle vara med hela tiden och det tycker jag är rätt! han med förmodligen efter att ha tänkt lite. Så där var vi nu i vårt sjukhusrum det stod 3 sängar där en extra till honom för han fick sova över där om det skulle behövas det berodde ju helt och hållet på hur det skulle gå för mig och själva proceduren hur kroppen skulle reagera och sköta det hela. Jag fick min vita rock och sedan så hade vi vår egen toalett där det fanns trosor och bindor för att använda men det var ingen som sa något om det så jag hittade trosorna där då jag började att misstänka att jag skulle börja blöda. Så där satt jag nu i min vita rock och med ett par engångstrosor på mig, med en filt uppdragen över benen och det kom en sjuksköterka in och presenterade sig och frågade om det var okej med en student barnmorske och jag sa ja det är det väl, sedan så fick jag 4 tabletter som jag skulle skjuta upp i slidan så långt som det gick och hon frågade om jag skulle göra det själv eller om hon skulle göra det och jag sa ju förståss att jag kan göra det själv och så gjorde jag det – gick in på toaletten och förde upp de där 4 tabletterna  och sedan var det bara att vänta in det hela. Efter en kort stund kom hon in med 4 tabletter till det var mina värktabletter det var 2 alvedon och 2 andra tabletter som skulle enligt dem hjälpa gott men de sa det finns annat som du kan få för hjälpen med när det börjar sätta igång, jag sa okej..Hon gjorde även iorndning mig med en infart för ev morfinbehandlingar medans det hände, och sedan tog hon blodprov som hon skulle behöva. Sprutorna var jobbiga att ta jag hatar det och spänner mig för mycket, hon tog fel någon gång med så hon fick börja om, men det gick till slut och så hade jag plåster på 3 ställen och 1 bandage där infarten satt på min hand. Jag kände inget alls där nere, men i mitt huvud snurrade det av tankar, det käntes så kosntigt alltihopa och tänkte hela tiden på hur det skulle se ut det som kom, det hade ju inte gått så lång tid men ändå ganska lång tid så jag var osäker själv om jag ville se eller inte, Boris ville det iallefall … de sa fundera på det medans du kanske ändrar dig på slutet, det är ett fint avslut på det hela… Boris tog och åkte iväg och hämtade lite saker som jag hade glömt han skulle vara tillbaka till kl 12 för då skulle det bli lunch. det började att pirra lite därnere typ det kändes att nått var på gång men det gjorde inte alls ont. Sedan när 4 timmar hade gått så fick jag 2 tabletter då var klockan 11.00 till att äta upp och det var efter dessa som jag började känna mer och mer och mer.. det började göra ihärdligt ont typ 10 ggr mer än mensvärk och jag sa till om detta och då frågade hon om jag ville ha ett värme bälte och jag sa ja jag kan prova det men det gjorde så fruktansvärt ont hon gav mig en spruta morfin medans. Och sedan gick hon och hämtade detta och det gjorde ondare och ondare jag andades försökte att tänka på annat men det gick ju inte det gjorde sååå ont, hela tiden fruktansvärt ont och där låg jag helt ensam och det hela hade satt igång snabbt! Jag ringde på klockan igen och sa att det gjorde så ont när hon kom in med värmebältet och la över min mage det käntes ingen skillnad alls det blev varmt och skönt på magen men det onda försvann inte det kom i impulser, sedan hela tiden men sedan gick det tillbaka till impulser igen nån minut fick jag vila emellan åt och sedan så satte de igång igen värkarna som kom var jättehårda och onda man visste de skulle komma men det gjorde lika ont varje gång – morfinet jag fick hjälpte inte alls. Hon gav mig en till spruta morfin sedan sa hon att jag skulle gå upp och försöka röra på mig, gå det var svårt att  resa sig docktorn kom in och tittade och hon sa att det hade liksom åkt ner så det var där nere men vattnet hade ju inte gått. De hjälpte mig så att jag fick resa mig upp och luta mig mot en annan säng så att jag kom upp och sedan så fick jag ha mina värkar där.. när jag höll på med detta så kom Boris in i rummet helt förbluffande och säkert lite chock så såg han mig där där jag stod och flämtade, pustade, och skrek ut min ondska, vattnet ville inte gå men det började att kännas därnere att det började trycka på och jag fick fortsätta där vicka på rumpan fram och tillbaka och sedan så helt plötsligt så stannade det hela av och det var så skönt att bara stå där det onda försvann och jag kunde pusta ut, härlig känsla och nu så kollade doktorn igen och sa det låg i slidan typ och att jag skulle gå och sätta mig på min toalett där jag hade ett bäcken och bara sitta där och vänta, lugna ner mig och slappna av sa hon.. och jag frågade om jag skulle krysta något och hon sa nja du kan ju göra lite granna men mest slappna av en stund. Och jag gick och satte mig på bäckenet för att bara lite senare känna att de var tungt neråt och jag pressade bara lite lätt och det kom massor med blod blandat med vatten som de sa det jag vet ej vad det var som kom men jag satte mig igen och pressade lite mer och senare lite hårdare och plupps det var som en propp som lossnade sen sa så åkte det ner i bäckenet en stor klump med en duns, det käntes som men det gick så snabbt så jag sa till Boris att hmmm det kom nått! och han kom in och tittade därbakom och sa ja det kom nått, jag frågade vad han sa umm vet inte men det ser ut som fostret bland annat så han gick efter doktorn och systern och sa att det kom nått i bäckenet och de sa ja… det gjorde det och de blev förskräckta att det hade gjort det. Sedan tog de bäckenet och gick med det och kollade upp vad som kom om det bara var fostret, eller med moderkaka och allt. De kom tillbaka jag hade då kommit därifrån fått jättestor binda och en till inuti den stora för att lägga mig ner i sängen och vila. Låg där och allt känntes så tomt. Kände hur det blödde men ändå inte så farligt. Låg där och pratade med Boris lite om allt och inget, käntes som om morfinet ej hade tagit alls på mig fast jag fått 3,5 sprutor under det hela förloppet som gick ganaks snabbt när det satte igång, jag hann knappt med att krysta det gjorde bara satans ont. Jag gick, jag pratade som jag skulle och jag tänkte mycket klart om allt! Så jag var medveten om allt som hänt och hur jag kände när jag tänker tillbaka så undrar jag hur ont det skulle ha gjort helt utan bedövning och morfin och tabletter det skulle ju ha varit helt ohärdligt säkert ändå så väljer många att göra en sån förlossning. Nu har jag själv varit med om en mini förlossning som de kallar det och vet hur det känns litegranna, får se när nästa gång blir om det blir någon.

Efter det hela så vart vi kvar ganska länge på sjukhuset för att jag blödde ganska mycket och behövde vila upp mig och vi hade ju inte bråttom direkt så vi stannade och tog det lugnt de tog fostret och sedan kom de tillbaka och undrade om vi ville titta på det och sa att det var mycket fint fast med fel och hon berättade att det var en liten pojke. Först ville jag inte se men sedan efter en bra tag när de hade gjort rent det och sedan kom in med det till oss så blev det så att båda tittade och vi höll det i våra händer och famnar och gröt massor, det kändes så fel, det skulle ju inte bli så det var ju inte vad vi hade planerat och förväntat oss och nu så har allt hänt så snabbt igen så man hängde ju inte med förrens det var ute och sedan nu när man ser det framför sig så blir man ju väldigt ledsen och sorgsen i hela kroppen och själen, men de berättade att det var ett fint avslut på det hela och att man skulle ändra sig senare och då är det ju försent och såhär efteråt så är jag glad att vi gjorde som vi gjorde vi tog bilder med, men med en urusel kamera så det blev inget bra men ett minne av Kevins lille bror som inte kom till världen) utan som blev ett änglabarn ush jag gråter fortfarande när jag tänker på det hela. Kommer nog att sätta sina spår i själen men vi får se varför det blev som det blev när de har kollat upp det hela.

Masade mig iväg och såg Ulla Isakssons Nära livet på Östgötateatern igår kväll, och det var en upplevelse! Det börjar väldigt starkt med att Cecilia kommer in med blödningar och misstänkt missfall. (Redan där börjar jag gråta, minns när det hände mig — PANIKEN — men min lilla unge klarade sig tack och lov.)
Cecilia frågar sin man om han önskar att barnet ska klara sig, och får ett blaha-svar. Hela äktenskapet gungar där, och i morfindimmorna ser Cecilia klarare än någonsin.
På salen finns också Stina, fru Andersson, som har gått över tiden och rastlöst studsar omkring och är lycklig men frustrerad. Och så Hjördis, en ung flicka, som vet att pappan inte är att räkna med och som inte vågar berätta för sin mamma att hon är med barn. Hon tycker att bäbisar är äckliga. Gemenskapen som uppstår mellan dessa tre kvinnor, och syster Brita, är så där stark och varm som det kan bli med okända människor man delar en kort men betydelsefull tid med. Man öppnar sig, visar vem man är.
Bra skådespeleri, vacker koreografi och scenografi, bra musik. Sammantaget väldigt, väldigt bra, och jag är så glad att jag sett den.
Refrängen här var med:

DN recenserar, liksom Svenskan och Corren.
Nära livet blev film av Ingmar Bergman, vann pris som bästa film i Cannes 1958 och Ulla Isaksson vann pris för bästa manus. Den blev även känd som filmen där män svimmade, åtta stycken i norska Bergen. I går kväll fick föreställningen brytas för att en man säckat ihop, men han kunde gå ut själv till ambulansen så jag hoppas det gick bra.
Pjäsen ingår i Spetsprojektet, där regissören Jenny Andreasson satt upp pjäser av svenska kvinnliga dramatiker. Här bloggas det. Nära livet kommer att spelas i Örebro i januari, och sen blir det turné med Riksteatern i februari.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Ulla Isaksson, Nära livet, Spetsprojektet, dramatik, missfall, abort, förlossning, Ingmar Bergman

Nu har jag nyss vaknar de andra sover fortfarande, jag ska fika litegranna innan jag ska väcka dem för att vi ska åka till sjukhuset igen, idag är det bara en snabbvisit och jag ska få den där tabletten som jag ska ta och för att det hela ska börja, dvs mardrömmen har just börjat. Men ibland så är livet orättvist och ibland så får man känna av det med. Jag har tänkt så mycket men jag kommer bara fram till en sak och att det är det bästa för oss just nu och hoppas att mitt val är rätt. Doktorn tyckte det! och likaså de som jag har anförtrott detta till. Det är ju inget man går och pratar om sådär hej vilt men detta är min blogg och den är till för att skriva om mig, mitt liv vad som händer i ont och gott så att säga – så de som läser denna får ju reda på det iallefall fast det är ju inte så många vad jag vet, det är då ingen som kommenterar mina ilägg iallefall vilket är lite tråkigt men sedan är jag inte heller så duktig på att göra det när jag läser andras blogg heller man läser och man blir intresserad och ibland så känner man glädje, smärta eller sorg men man skriver inte det utan låter det bara få upplevas och delas via bloggen.

Nu så har jag kommit hem från sjukhuset och tagit tabletten så nu så är det ingen återvändo, gjort är gjort och kommer aldrig att kunna ändras jag har ett par jobbiga dagar framför mig men förhoppningsvis går det bra, att jag tar så lätt på detta nu kan det tyckas är för att det inte kommit in i huvet ännu man liksom förtränger det hela men efter egen erfarenhet så vet jag att det kommer att komma efteråt. Massor av tårar, känslan av ensamhet och tomhet, skuld, smärta ja allt kommer att komma så småningom. Men just nu känns det inte… Nu är det bara att vänta ut och vänta tills det börjar göra ont och det är dags för sammandragningar och blod att komma, illamående och kräkningar det är vad jag har att vänta mot nu.

Nu sover Boris och Kevin middag och jag ska ta och ställa iordning lunchen så den är klar tills de vaknar för mig och Kevin så blir det stuvade makaroner med falukorv & broccoli, och för Boris så blir det kyckling, ris, broccoli och ägg. Börjar bli riktigt hungrig så det är dags att börja nu!! Åt lunchen och sedan så vart det lite middagslur för mig medans Boris var hemma och sedan så ägnade jag hela kvällen åt Kevin vi busade, och latjade. Och sedan så kom Boris hem igen för han var trött och hängig så han sov lite till för att senare på kvällen gå ut och jobba igen, och då nattade han Kevin medans jag vilade, kände mig rätt konstig och fick världens magont på kvällen trodde jag skulle svimma men det gjorde jag inte det gick över senare efter toabesök och sen var det bra hela kvällen som tur va. Kevin vaknade senare rätt sent typ när jag tänkt gå och lägga mig och sova men då var jag uppe med honom länge tills han blev trött och då somnade vi båda två i sängen och vakande dan efter tidigt på morgonen av att Boris hade kommit hem.

Ja fick inte så mycket sömn inatt somnade typ på morgonkvisten men sedan så vaknade jag tidigt med och gick upp med Kevin och lekte lite och sedan så åt vi frulle han fick risgrynsgröt och smörgås han har börjat med nått dumt att han vill plocka av pålägget från mackan och äta det först och ibland så äter han smörgåsen men annars så brukar han vilja kasta den åt sidan typ på golvet vet ej varför han har börjat med det han har inte gjort så från början iallefall. Vi åt alla 3 i morse vid bordet. Så det blir ett dagligt plockande då han kastar ner saker från sin stol i köket som han inte vill äta typ, men efter det så åt han en hel banan med. Vi busade lite med fantaflaskan igen som vi gjorde igår och han skrattade lika mycket nu idag med. Efter det så bytte vi på han och han fick leka lite medans jag plockade lite i köket, tog reda på tvätten sedan igår och hängde den nya med så det är avklarat. Sedan så kände jag mig lite konstig i kroppen så när Kevin skulle vila middag så passade jag på att göra samma sak och det var skönt, vi vaknade samtidigt och jag gick upp och fixade käk åt oss kyckling, ris, broccoli, champinjoner, tomater det var gott sedan så har vi busat mest hela kvällen han och jag,  Kevin fick lite fika igen innan han visade att han blivit trött han fick yoggi och banan.. Idag har han ätit upp 2 bananer det är en frukt som han gillar! Och Boris har åkt och jobbat nu när jag skriver detta så har jag lagt honom för kvällen och han somande på engång det var nära att jag gjorde likadant men jag vaknade till av att Boris kom hem och hälsade på en sväng, men han ska åka och jobba igen och jag ska ta och titta lite på tv. Mamma har ringt idag det var längesedan jag pratade med henne det var bara bra med henne men hennes syskon är det sämre med åldersdiabetes och cancer verkar vara nått som ligger i mammas syskonskara och det verkar ganska allvarligt med de som har fått cancer så hon funderar på att åka ner och göra ett besök för hon säger man vet ju aldrig..så det var tråkigt. Men hon lät pigg och glad i sig själv iallefall och det är ju bra, mer än vad man kan säga att jag är men det läks, alla sår läks med tiden. Nästa gång om så att säga så gäller det att ha allt planerat och att allt ska kännas bra, att jag ska må bra med. Nu ska jag ta och käka lite granna igen men nu blir det vita bönor, kyckling, broccoli det funkar det med tycker jag. Boris la sig och vilade en stund men nu så åker han igen för att jobba lite fler timmar. Kevin sover fortfarande Jag har nyss beställt en sån superfin tomtedräkt till Kevin till Julen nu är det bara Boris som är kvar, han ska också ha tomtedräkt iår har jag bestämt. Jag ska också ha tomteluva iallefall det brukar jag ha varje år.

Dagen började som alla andra dagar man vaknar man tar hand om Kevin vi åt frukost lite snabbt och klädde oss och sedan så skjussade Boris mig till Sjukhuset för min inskrivning där. Beslutet är gjort så det hela startar här! Jag fick sitta och lyssna på hur det hela skulle gå till, de gick igenom lite frågor och sedan så ville de göra blodprov på mig så att de visste att de skulle ha till hands om jag skulle förlora för mycket under själva proceduren. Jag har ej tagit tabletten ännu som gör att det hela sätter igång så än kan man ångra sig men det kommer jag inte att göra, jag funderade hit och dit igår men nu är jag ganska klar med det hela och jag vet att vid nästa om det blir någon så kommer jag att vara 110% redo för detta och verkligen sköta mig hela tiden även innan så att säga. Och jag vill att jag och Boris ska ha kommit igång och fått vårt förhållande att blistra igen innan så att säga, för mig så var det så mycket oklart och saker som kändes fel med det hela och jag mådde inge bra. Jag har inte direkt sagt detta förut men det är så jag kännt iallefall. Sedan har jag tidigare sagt inte en till abort och lovat mig själv detta så det var mycket svårt beslut samtidigt som jag inte ville så ville jag ju såklart! Sedan när tiden bara gick så blev det svårare och svårare och vi bestämde oss att behålla det iaf mest kanske för Kevins skull! Det är fel att skaffa ett till barn om det inte är ett 100% bra förhållande. Ett till barn = dubbelt så mycket ansvar och sysselsättning från båda parter och detta tycker jag har saknats litegranna… Detta måste ändras först innan nästa gång – (Om så att säga) och att vi har jobb båda två, och att Kevin har kommit in på dagis och dessutom att vi ägnat all vår tid till honom de första åren det tycker jag nu känns som det viktigaste, han är det mest dyrbaraste och finaste vi har. Han är värd all vår uppmärksamhet. Sedan åkte vi hem Boris spelade sitt spel och han spelade åt mig med medans jag och kevon busade här hemma och sedan så åt vi lunch och nu så ligger de och sussar i sängen båda två medans jag skriver detta!

Resterande av dagen och kvällen så höll jag på med Kevin, lagade mat, diskade, tvättade och sedan var det dags för Kevins bad han badade länge och han ville inte kliva ut ur badet alls utan han ville sitta där länge idag tror jag han badade i ca 45 minuter. Jag satt bredvid och slängde i saker till honom och han kastade ur dem igen han vill ej ha nått i badet med honom. Sedan tvättade jag honom och till slut fick jag upp honom och gjorde ordning honom för sängen. Klockan var ca 20 tiden då detta var klart så fikade han litegranna innan vi sedan gick till sängen för att sova… jag ligger alltid med honom när han ska sova han blir lugnare och somnar lättare då. Han sov ca 3 timmar ungefär jag somnade med honom jag med sedan var det dags för honom att vakna igen jag la mig igen med honom och han sov en stund till då medans den tiden så satt jag och sökte på nätet om allt möjligt rörande aborter,  foster, för tidigt födda, ultraljud, obduceringar, organ och läste om andra människor som gått igenom samma sak som vi kommer göra nu. Det finns en hel del att läsa men det är så mycket sorg och smärta som folk genomgår det är rätt vanligt ändå med komplikationer när det gäller födslar och gravidteter det märker man ju när man söker på internet. Det har varit en jobbig kväll i huvudet alla tankar har bara gått fram och tillbaka, vad är rätt och vad är fel, jag var så säker igår men ikväll kändes det inte lika säkert. Fast jag vet att det just är det rätta att göra just nu när vår situation är som den är också. Sedan så vaknade Kevin gick upp till honom la mig igen och han somnade en kort stund till men det är som han känner av när jag går därifrån då vaknade han med och sedan fick han vara uppe en stund tills Boris kom hem vi fikade lite och han hade så roligt åt en fantaflaska som var fylld med vatten så tung så han nästan inte orkade lyfta flytta på den och varje gång den åkte i bordet så gapskrattade han högt åt detta och när den åkte i golvet så vart det ändå roligare.. hehe lättroad liten kille.. men sedan kom Boris och jag hade gjort mat åt honom så vi åt lite och sedan så gick de och la sig nästan på en gång det är ju en dag imorgon med och vi ska upp ganska tidigt, och de somnade tvärt båda två jag sitter här nu framför datorn och mina tankar är ju bara på en sak, det är svårt att sova men jag ska försöka att lägga mig nu och sova lite innan jag imorgon ska till Sjukhuset igen och få denna tabletten.. Jag vet inte jag kommer nog skriva mer om detta senare men just nu så är det lite tomt och ganska konstig känsla det kom så oväntat på något sätt men man ska ju aldrig vara säker på att saker ska gå bra, jag har ju inte direkt mått det bästa på senare tid och det är inte heller bra för ett foster i magen. Men nu avslutar jag detta och ska lägga mig och vila om inte annat det är ju bättre än ingenting.

Varje år dör över 70 000 (sjuttio tusen) kvinnor på grund av osäkra aborter. Har vi sett någon protest hos kristna inför denna genocid? Nej det bryr sig inte eftersom deras fiktive vän Jesus inte gör det.

Den störta ondskan är framförallt katolska kyrkan. KK förbjuder kondomer, förbud mot kondomer leder till graviditet – som leder till abort som leder till att kvinnor dör – eftersom katolska kyrkans (inte ett dugg godare än nazister) politiska inflytande stoppar alla goda krafter i vissa länder, nu senast i USA där det fick hälsoreformen att utesluta aborter, som om det inte har att göra med kvinnors hälsa.

Varför fortsätter världen att ge en oproportionerlig tyngd åt religionen? all religions huvudtema är tron på osynliga vänner eller fiender (onda andar), sagor. När ska mänskligheten gå vidare.

Media: GP

Åkte in på morgonen till sjukhuset där jag fick genomgå en till undersökning och ultraljud och det konstaterades att det inte fanns fostervatten runt fostret och att det med stor sannolikhet inte gick att göra nått åt det man kunde fortsätta men rådet var att avbryta det hela. Det är så många veckor kvar och som det ser ut så finns det inte nån chans att det ska överleva därinne och om… så är risken jättestor att det blir med komplikationer och skador och även farligt för mig. Tankarna for ju omkring i huvudet men samtidigt var jag ganska klar med mitt beslut direkt hur jag ville göra iallefall. Jag har forskat om detta på internet och läst så många berättelser om just detta så jag vet att det inte är ovanligt och att det händer många. Sedan så fick vi en stund för oss själva att fundera innan doktorn kom tillbaka igen, då så frågade han om jag ville göra prover och kolla upp det hela och vi sa ju ja förståss det är ju bra att veta tills ev nästa graviditet just nu så känns det att det inte kommer bli någon men det kan ju ändra sig senare. Det hela gick ut på att jag fick ligga på en brits där och han skulle stoppa in en låååång spruta där nere så att han kom åt moderkakan och därifrån skulle han suga upp en liten del och använda till att föra prover på för att se om det fanns någon kromosomavvikelse det kan man se där. Svar på detta kommer om några veckor. Om eller inte igen, det får framtiden utvisa jag är så glad att jag har en underbar liten kille hemma redan visst skulle det ha varit kul med ett syskon till honom men samtidigt så har jag kännt lite tvivel innan med till det hela om vi var mogna för ett till barn sådär på engång men det blev ju så.. kanske det finns en mening med allt som händer just nu i vårt fall iallefall – endel tror ju på det. Jag tror också på att saker händer ibland kan man styra det och ibland så kommer det som chock. Med sorg i hjärtat och tårar som rann så fortsatte vi sedan för att hämta upp vår lilla älskling som var hos Fanny och Emiliano på andra sidan stan då under det hela då man inte fick ha med sig barn dit. Dagen gick ganska snabbt vi pratade lite om det men inte så mycket, sedan så åkte vi hem till oss och fortsatte kvällen med att käka lite och busa med Kevin sedan åkte Boris till jobbet och vi fortsätte med att plocka lite härhemma,  bada honom jag tog ut badbaljan i köket till honom men han plaskade som aldrig förr just då så hela golvet och jag blev blöt men han tyckte det var bara kul!! och det är ju huvudsaken. Och sedan fikade vi lite och sedan blev han trötter och då gick jag och la mig med honom, han åt sin välling och somnade snabbt därefter och sov bra i flera timmer men sedan började han vakna och jag gick dit och la mig tror jag typ 3 ggr sedan ville ha inte sova mer utan klev ner från sängen och blev sådär superpigg. Boris slutade tidigt så han vaknade precist innan han kom hem han fick busa av sig och äta banan och sedan så la vi oss allihopa för att sova han var svårsövd men till slut så gav han in och lät john blund komma. Sedan sov alla tills morgonen och det var så skönt!honom

Så klockan var nog närmare halv 4 innan mina ögon slocknade och nu så vaknade jag vid 06 tiden gick på toaletten som jag nu måste göra varje morgon tidigt sedan så somnade jag om och vaknade till alarmet kl 08.00 och la mig och somnade om igen hmm men vaknade igen 08.30 av mig själv som tur var men Boris ringde mig strax efter så jag hade ju hunnit ändå, men nu så är det ju så när man är lite lat av sig så det blev ingen dusch igår och ingen i morse heller ser fram emot ett varmt bad men vi har ju inget badkar … men nu ska jag skynda mig iväg till Frida för samtalet och sedan så kommer Boris och Kevin att komma dit med då vägning och mätning ska göras idag, så de kommer vänta på mig tills jag är klar vid strax innan 11.00. Sedan så får vi se vad dagen har att erbjuda..

Efter det så åkte vi alla hem Kevin behövde byta blöja så vi gjorde det och sedan for vi vidare till heron city åt där men jag gillade ej maten jag gillar hederlig svensk husmanskost men vart kan man få detta i Stockholm det skulle jag veta och till typ lunch priser eller buffe intressant så svara gärna du som vet av nått bra ställe, förut så var jag intresserad av ett ställe med bra mat och vin men nu är det bara mat så det är enklare typ för en rimlig penning med man är ju inte gjort av pengar inte! Önskar man vore det ibland men så är ju då inte fallet. Sedan så kom vi hem Boris åkte iväg en gång till och handlade lite mer och jag stannade hemma och började med vår sena middag idag chili con carne går ju inte att misslyckas med detta , jag är snål på kryddor men pv kan krydda efteråt, min mage tål ej kryddad mat. Nu när jag skriver detta så är det sen kväll och jag har min chili con carne klar och även en efterätt med, Boris ligger med Kevin som var mycket trött på hemresan men jag höll honom uppe och sedan var han en liten bus ett tag men nu när han slutligen fick sin välling och ligger med sin pappa i sängen så är han lugn och det är aldeles tyst kanske de somnade båda två? vem vet.. Japp de gjorde de för Boris kom inte upp igen, men jag är hungrig så nu ska jag gå och äta lite… imorgon är det ultraljud och jag återkommer då! 

Bad min kille köpa en hårfärg till mig som han brukar men nu så visade det sig att han hade glömt, jag ringde bara typ 10 minuter innan, är det typiskt killar? Jag har så svårt för att bestämma mig när jag ska köpa hårfärg  jag kan liksom inte direkt köpa nått utan när jag kommer dit så blir jag lika fundersam om vad jag vill ha för färg..

Vi gick och sov tidigt allihopa! Först dem och sedan jag med då jag också var trött!

Nu är min misstanke att dom värsta konspirationsteorierna om vaccin mot influensan frodas i samma trakter som det är vanligt med “alternativa” (dvs osäkra) aborter. Det som förenar Marwan i Alby som tar 75 spänn för att slå en gravid kvinna i magen och kallar det för abort och vaccinmotståndare är det rabiata motståndet mot vetenskapligt beprövad medicin. Till samma sällskap kan man räkna antroposofer, scientologer och djurrättsaktivister. Abort i Alby, vaccinskräck, mistel mot cancer, Eva Kärfve och naiva protester mot djurförsök är så att säga fem sidor av samma läkemedelsfientliga mynt.

I norra Botkyrka söder om Stockholm och Rosengård i Malmö har bara mellan 20 och 30 procent av föräldrarna sagt ja till att låta vaccinera sin barn. I södra Botkyrka har 70 procent av föräldrarna sagt ja. Det framgår av siffror från skolhälsovården, uppger Ekot.
Enligt Ingrid Scotte, skolsköterska i Rosengård, beror tveksamheten till vaccinet på osaklig information om biverkningar.

ABORTION

&

Why I’m Against It

Burned by the saline solution used to abort her, this precious 4-½ month (2nd trimester) old baby girl lies dead. Slaughtered and chemically cooked alive at the hands of a money hungry, Godless, doctor.

Abortion is wicked and “God is angry with the wicked every day.” “These six things doth the LORD hate: yea, seven are an abomination unto him: A proud look, a lying tongue, and hands that shed innocent blood…” More than 42 million unborn babies have lost their lives since the US Supreme Court decided on January 22, 1973, that women have a constitutionally protected right to have an abortion On average, 3,836 pre-born babies have been routinely eliminated every day for thirty years. That means since 1973, unwanted babies have had their lives ended at an average rate of 2.5 per minute, 160 per hour, and 1,400,000 a year.

To those that claim the name of Christ, don’t even pretend to care about this issue unless you are registered to vote. If you’re not doing everything you can to get these bunch of fag-loving baby-killers out of office, you should be ashamed to call yourself a Christian.

WOULD YOU CONSIDER HAVING AN ABORTION IN ANY OF THE FOLLOWING SITUATIONS?

1. There’s a preacher and wife who are very, very poor. They already have 14 children, and now she finds out she’s pregnant with the 15TH. They’re living in tremendous poverty. Considering their poverty and the excessive world population, would you consider recommending an abortion?
2. The father is sick with a bad cold; the mother has tuberculosis (TB). They have 4 children. The 1st is blind, the 2nd is dead, the 3rd is deaf, and the 4th has TB. She finds out that she’s pregnant again. Given this extreme situation, would you consider recommending an abortion?
3. A white man has raped a 13-year-old black girl, and she became pregnant. If you were her parents, would you consider an abortion?
4. A teenage girl is pregnant. She’s engaged but her fiancé is not the father and now he’s thinking about calling off the marriage.

Would you consider an abortion under any of these circumstances? If you said yes to the first case, you just killed John Wesley, one of the greatest evangelists of the nineteenth century. If you said yes to the second case, you killed Ludwig van Beethoven. If you said yes to the third case, you killed Ethel Waters, the great black gospel singer. And, if you said yes to the fourth case, you killed Jesus Christ.

Closing Remarks

In conclusion, if you are a woman who’s had an abortion, as horrible as it is, God still wants to forgive you. If you’re not saved, there’s a God in Heaven Who’s not willing that any should perish, but that all should come to repentance. Two thousand years ago, God sent His only-begotten Son down to this sin-cursed world we live in. He didn’t come to be worshipped necessarily; He came to be a sacrifice for all mankind. After all, someone has to pay for your sins. That’s why Christ died. He died in our place, suffered our shame, and bore our sins. If you reject Christ’s offer to put your sins under His blood and hide them from Holy eyes of our God, you will spend eternity in Hell. How do you come to Christ? You come with a simple, child-like faith. “Jesus said, Suffer little children, and forbid them not, to come unto me: for of such is the kingdom of heaven.” Find out what God’s Word says, then call on God the best way you know how – Repent of your sins – and put your faith in what Jesus did on the cross! (2Cor 5:21) After you get saved, join a local, Independent, fundamental, Bible believing, King-James-only, soul winning, Baptist Church. I highly recommend my home Church:

”Avortement provoqué” står det på papperet. Hon är 15 år, har aldrig gått i skolan och blev gravid med pojkvännen, men förstod det inte själv. Det gjorde däremot han och gav henne abortmedicin köpt på gatan utan att tala om för henne vad det var. Hennes syster hjälper henne till sjukhuset när smärtorna blir för svåra.

När vi träffar henne har hon genomgått ’courettage’ och febern har gått ned. Hon berättar att hon är sjuk, hade mycket ont förut och att något stort kom ut ur magen. Hon har fortfarande inte förstått att hon var gravid.

Vi förklarar och pratar, hon gråter en stund men hämtar sig. Hon säger att hon ska prata med pojkvännen och sina föräldrar, att det kommer bli jobbigt men måste redas ut. Att hon hade velat välja själv, kanske det har hade blivit hennes enda barn? Att hon ska fundera på contraception. Att det bästa med samtalet var att hon fick reda på vad som verkligen hände.

Hon ser fortfarande ut som 15, men hon pratar som en vuxen kvinna.

space missions, babies,
applications in windows;
all the same to me.

I hate the word feminist , to be this word is just as degrading as being called a whore or a bitch. I am a female and i embrace everything that comes along with this. I love being “girly” and i love being a “tomboy”. Why do women who want the same equality as men feel that they need a word to separate themselves from the rest of womankind? WE are women and therefore should embrace this term I love being a women, we are the givers of life, we are the reason this world has not gone completely to hell, and we have a god given gift to nurture and heal. Feminist do not want to be equal to men, but instead want to blur gender lines and completely erase what it means to be a women. Females may be more physically weaker then men, but in almost every other way we are stronger, including emotionally and spiritually. You never here of men’s intuition and i would love to see a man endure the pain of labor and birth. “feminist” think the following…….

If you choose to raise a family instead of work- you are setting back the women’s rights movement about 150 years

A pro-life female- is a religious nut who is going along with what her husband is telling her to do

if you are in /or enjoy porn, strip clubs, or any other form of adult entertainment- you are oppressing and exploiting women.

I am a proud strong women, and a real feminist would support any women’s choice and life style as long it is one that will make her happy. I am pro-life, I am in love with an amazing man, and i support all women, unlike feminist i do not pick a choose what women’s rights they want to fight for, I support and fight for them all.If a women wants to be a stay at home mom and raise her children with religious values, let her. If a women wants to be a stripper and be sexually active let her. yes i am pro-life and some may ask how can you be pro-life and support women’s rights? My answer is this…abortion hurts more women then it does help them, secondly i support all women including the unborn ones, and lastly there are so many forms of  birth control now a days and  women need to be educated and realize there is no need to even have unwanted pregnancies in the first place, and yes i do view the morning after pill as a form of birth control. We as women are strong and we can all learn to band together instead of fighting amongst ourselves there is nothing we can not accomplish. So to all your so called hard core feminist stop being man hating, abortion loving, sad excuses for women,and step up and embrace yourself as a female and then learn to embrace all other women! and help those women who do not have a voice and are truly being oppressed.

1920 gav juristen Karl Binding och psykiatern Alfred Hoche ut sin bok Die Freigabe der Vernichtung Lebensunwerten Lebens (Om att tillåta förgörande av livsodugliga liv). Bokens tankar och terminologi slog rot i det rashygieniskt besatta Europa, och kom att bli bärande inslag i Tredje Rikets massmord av “livsodugliga” personer. I fredagens Aftonbladet fick dessa tankar nytt liv av filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö. Vi tar avstånd från den mardrömslika människosyn som Tännsjö förkunnar. Aftonbladet bör besinna sitt ansvar när tidningen gör sig till megafon för en ideologi som ger rum bara för starka och friska individer.

Andra världskrigets plågor förpassade nazismens djupt människofientliga idéer till historiens avskrädeshög. De tankar, som Tännsjö presenterade i fredagens Aftonbladet, har inte förts fram offentligt i Sverige på 70 år, men sänder nu vågor av fasa in i det offentliga rummet.

I Binding/Hoches och nazisternas värld ansågs psykiskt sjuka och handikappade representera “livsodugliga liv”. Rashygienens omänskliga drag ekar alltför bekant i professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den “utjämning” som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör “väljas bort”. Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter.  I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.

Tännsjö gör ett stort nummer av att han vill ge föräldrar frihet att välja bort sjuka barn. Vi ser det som en gradskillnad mellan ett samhälle som uppmuntrar, respektive tvingar, till rashygieniska initiativ. “Individen får mer handlingsutrymme” med en mer utvecklad fosterdiagnostik betonar Tännsjö. Ett utökat handlingsutrymme är visserligen något gott i sig, men det goda blir till sin motsats i samma ögonblick detta handlingsutrymme visar sig vara liktydigt med “utrymme att döda en annan människa”.

Dessutom tror vi inte på Tännsjös tes att människan skulle bli lyckligare om bara A-barn föds. Det blir svårt för alla dem som senare i livet får ett funktionshinder eller drabbas av svår sjukdom. Även friska förlorar på ett samhälle som enbart välkomnar perfekta individer.

Vi betraktar Sverige som ett civiliserat samhälle som värnar varje människas okränkbara och lika värde. Därför vill vi uppmana opinionsbildare i alla läger att göra gemensam sak med oss och visa sitt avståndstagande från målsättningen att skapa en värld av “perfekta människor”, där personer med olika former av handikapp inte längre får rum.

Tuve Skånberg, direktor Claphaminstitutet (tillsammans med 17 andra undertecknande)

Artikeln var publicerad i Aftonbladet 2009-10-26

en höststorm slår löv genom min såriga hals
nu har barnen fått visselpipor till frukost så klart
en mäklare talar genom brevinkastets drag
fleräntrepersonerslägenhterna är mer önskade än allt

är det här jag kommer att ligga
och fukta min panna med vatten
från privat apotek
låta inkomster dras ifrån konton
genom årstider jag väl inte har förtjänat
tills makrillen och blåbåren är smälta och skitna
och frontalloben mojnat

sist en till varm varm sommar i USA
på det där hotellet där den och den bott
leka fullärd och öppen och välnärd
knappa ord genom lobbyn
rakad och uppgjord
och visselpipsbarnen kan gödas och växa
i fleräntrepersonerlägenheter
med två toaletter

Wenn ich mit den WCs am Hauptbahnhof fertig bin, möchte ich mich nur noch auf meine künstlerische Arbeit konzentrieren.

If your child has been diagnosed with a disability, your doctor may advise you to get an abortion.  BUT DON’T! As Catholics, we believe that God’s will must prevail.  God’s will does not include abortions, as they are wrong, but to let the child live, no matter what disability they have.  The lifespan of the child may be short, but it is important and vital that this child be treated with equal dignitity, as it is a child of God.  Therefore, don’t abort but let the child fulfill God’s will here in the world.