Julkärven är idag ett välkommet födotillskott för våra fåglar. Ursprungligen är den skördens första kärve som sparades till julen  och sattes ut på en stör under höknatten (vintersolståndet) som ett offer till Odin, så att hans häst kunde  äta av den under den vilda jakten . Den vilda jakten hördes på natten och ansågs vara Odens jakt efter övernaturliga väsen. Odens häst Sleipner var en grå, ardennerstark, åttafotad häst. Sleipner hade runor inristat i tänderna och kunde galoppera snabbare än vinden. Sleipner färdades på marken, i luften och till havs och var mycket älskad av Oden.

Nej det är inte ljuset i slutet av tunneln, fast ljus är det i form av en lampa fotograferad med liten blädaröppning.

Är det någon mer än jag som är trött på att det ständiga regnandet. Tror att det nu regnat dag ut  och dag in, i mer än en månad. Det ska ju snöa nu.

Ibland känns det som att allting bara snurrar

Som att man är garnnystanet med alldeles för många stickor

Mönstret som aldrig lyckas bli rätt

Hur man än vrider och vänder på det

En tappad maska

Den röda tråden ligger på golvet

Träskorna klämmer

Och tungan blev bränd

Det var inte igår

Men vattnet kokade över

Och svallvågorna snuddade vid örsnibbarna

Livbojen kastad i huvudet

Ett hastigt uppvaknande

Förvirring och förfäran

Vid upptäckten av verkligheten

Är den fortfarande kvar?!

Jag tyckte du sa du skulle gå

Med mössan knuten under hakan

I stövlar som når dig till ljumskarna

Ser du lika dum ut som jag känner mig

Ajdå, spegeln var visst bra putsad den här gången…

~*~ Alla knutar är raka trådar från början ~*~

Ich sitze gerade an einer Aufgabe, die ich in einer Präsenz zu bearbeiten habe und mir einiges an Kopfzerbrechen bereitet.

Die Aufgabe ist es eine simple Abfrage zu bauen, die es ermöglicht festzustellen, ob Objekte die gleiche Kontonummer haben oder den gleichen Kontostand. Dazu ist es erforderlich das Interface Comparable<Konto> einzusetzen.

Dazu gibt es drei verschiedene Klassen:

• Konto (abstrakt)

######################

package girokonto;

public abstract class Konto implements Comparable<Konto> {

	private String nummer;
	protected double stand;

	public Konto(String s, double summe) {
		nummer = s;
		if (summe >= 0)
			stand = summe;
		else
			stand = 0;
	}

	public String toString() {
		return "Kontonummer: " + nummer + "\t Stand: " + stand;
	}

	public abstract void abheben(double summe);

}
######################

• GiroKonto (erbt Konto)

######################

package girokonto;

public class GiroKonto extends Konto {

	private double kredit;

	public GiroKonto(String s, double summe, double ueberziehung) {
		super(s, summe);
		kredit = ueberziehung;
		if (kredit > 0)
			kredit = -kredit;
	}

	public String toString() {
		return super.toString() + "\t Kredit: " + kredit;
	}

	public void abheben(double summe) {
		double neuerStand = stand - summe;
		if (neuerStand > kredit)
			stand = neuerStand;
		else
			System.out.println("Auszahlung unmöglich");
	}

}

######################

• SparKonto (erbt Konto)

######################

package girokonto;

public class SparKonto extends Konto {
	static private double zinsSatz = 0.025;

	public SparKonto(String s, double summe) {
		super(s, summe);
	}

	public String toString() {
		return super.toString() + "\t Zinssatz: " + zinsSatz;
	}

	public void abheben(double summe) {
		double neuerStand = stand - summe;
		if (neuerStand > 0)
			stand = neuerStand;
		else
			System.out.println("AusZahlung unmöglich");
	}
}


######################

und schließlich noch die KontoTestKlasse in der ich in der main()-Methode ein paar Objekte habe, die mit Kontonummer und Stand auf Ihren Vergleich warten.

######################


package girokonto; 
public class KontoTestklasse  { 
 public static void main(String[] args) { 
 Konto k3 = new GiroKonto("1", 85, 100);
 Konto k4 = new GiroKonto("1", -85, 100); 
 Konto k5 = new SparKonto("2", 85); 
 GiroKonto k8 = (GiroKonto) k3; 
 System.out.println(k3 + "\n" + k4 + "\n" + k5 + "\n" + k8); 
 } 
 public Object getAllAccounts() { 
 return null; 
 }
 public boolean equals(Object ob) {
 if (!(ob instanceof Konto))
			return false; 
 Konto kt = (Konto) ob; // no ClassCastException here
		return false; 
 }
 }


######################







Nun ist in der abstrakten Klasse Konto.java das Interface implementiert worden. Sogleich meldet sich Eclipse mit dem Hinweis, daß es in den anderen erbenden Klassen nicht implementierte Methoden gibt, die nötig sind, damit alles kompiliert werden kann. 


Was ich nun probiere, ist eine abstrakte Methode in der Konto Klasse einzubauen und mit dem nötigen Parametern zu versorgen. Ich bin gespannt, ob sich daraus dann auch eine passende Lösung anbietet. Das Skript zum Modul gibt nicht die nötigen Informationen her, wie man denn mit Comparable und Comparator umgehen muß. Umso interessanter wird es, wenn dann außerdem mächtige Interfaces über Vererbung genutzt werden sollen. Ich werde die Ergebnisse dieser Untersuchungen hier posten.

Motiven man hittar är många och jag tycks aldrig tröttna på att experimentera och testa nya saker. Så här kan man uppfatta en telefonsladd om man vill – och det ville jag!

Något att fundera på… ok då, det är gatubelysningen som fått avteckna sig som ljuspunkter mot den nattsvarta himlen. Svart är också en färg.

Ibland ser man inte skogen för alla träd… här suddade jag runt vid nakenbadet i Fjällnora. Man vågar sig bara dit med kameran när badsäsongen är över, som ni kanske kan förstå. Naturen är förstås jättevacker just där och solen faller alltid in så fint längs stigen. Men vad skulle nakenbadarna säga om jag smög runt där i buskarna och fotade, tro…? Fast de behöver inte vara oroliga. Det mesta blir ju, som  ni kan se nedan, rätt suddigt!

Från den tiden då jag höll systemkameran med en hand är slut och det märks för många av bilderna har blivit skarpare. Här i rabatten, övade jag en del på komposition och kamerainställningar. Den skarpa gula ådriga ytan påminner om en gul liten groda. Gjorde ett besök i ett terrarium i höstas där små färgglada, ytterst giftiga grodor kunde ses. En del smågrodor var blå.

Under några korta soliga dagar i slutet på oktober hade jag rabarberblad som motiv. Satt på en trädgårdspall eftersom jag fortfarande har svårt att gå ned på knä. Jag funderar på att ta med mig en ryggsäck som har en medföljande utvikbar sittyta, ifall motiv behöver ses från ett annat håll.

Mitt bloggande har stundom inga ord. Det är mer ett matande av bilder, snea lykstolpar och cyklar. Men å andra sidan, att fotografera och lägga in bilder är en sorts aktivitet.

Att reparera gatsten lagd i olika mönster kräver kunnande, men ibland slår tydligen beräkningarna fel och vad händer då? Jo, ett mönster i mönstret uppstår.

Står där ensam i skogen.

Något att fundera över? Ja!

Jag har två platser som jag brukar återkomma till uppe i Kilsbergen,  en liten bit av ett ett kalhygge och en liten bit av en urskog. Båda platserna är ca 20 kvadratmeter stora och jag brukar tillbringa minst tre timmar på varje plats när jag besöker dem. Den fråga jag undersöker är om det finns bilder överallt? Och jag försöker givetvis träna mig på att skapa bilder på dessa ytterst olika platser.

Det är ungefär motsatt strategi jämfört med Brutus Östling och andra fotografer som åker till exotiska platser, hyr in sig i gömslen etc. Till våren, när  jag och min käresta flyttar till hus, kommer jag att inleda ett trädgårdsprojekt där jag ska göra många bilder och mata fåglar m m. Men det dröjer länge innan jag kommer till Pingvin-land.

Hittills har jag lärt mig ganska mycket av besöken vid dessa platser även om det nu var ett tag sedan senast. Jag har lärt mig använda kameran på fler sätt. Jag har lärt mig se bättre… det låter kanske lite konstigt men nu känner jag till och med igen en slags lockspindel som befinner sig ungefär på samma ställde varje gång.

Just denna bild är gjord med 17 sekunders total slutartid (varav 7 sekunder in i svart handske) och bländare 16. Jag har först haft kameran handhållen in i en trädstam, och sedan satt den på stativet och ändrat fokus. Polfilter och iso 100. Detta är det enda sättet för oss canon-idkare att “dubbelexponera”. Prova detta någon gång! När man väl börjat med denna teknik är det svårt att sluta! Det är hur kul som helst och plötsligt kan man, tycker åtminstone jag, göra lite småtrevliga bilder till och med vid ett kalhygge.

Och, har någon sett en bild med en dubbelexponerad pingvin?

(c) Anne Kananen 2009 – “?”- Blandad media

Trots att det gått lite mer än 15 år sedan min morfar gick bort och 7 ½ år sedan min mormor gick bort känner jag än idag en otroligt stor saknad. När jag var liten tillbringade jag den mesta tiden med att vara hemma hos mina morföräldrar och på somrarna bodde jag hos dem. Det blev även många resor över till Finland som var deras hemland. Min morfar och jag hade så underbart roligt tillsammans och varje lördag var det bastu som gällde och tipsextra på tv. Min mormor bjöd mig alltid på glass och jag kommer ihåg en gång då hon fyllde deras frys med glass så att jag inte skulle vara utan. På vintrarna åkte vi iväg antingen till Vänern eller Vättern och åkte skridskor. Det var min mormor som lärde mig att simma när jag var runt 5-6 år och plaskade runt bland klipporna vid Askerviks camping utmed Vänern. Det är väldigt många glada och trevliga minnen jag har från mina år med mina morföräldrar.

Men den 1 september 1994 slogs min värld i spillror då min morfar gick bort i cancer. Jag glömmer aldrig den dagen. Jag jobbade då på Discos skivor och när telefonen ringde och chefen svarade kände jag direkt att det var om min underbara morfar. Jag tog luren och det var min mamma som sa att jag skulle ta mig till KSS för att morfar hade gått bort. Just då hann jag inte bryta ihop för jag blev så stressad att ta mig till KSS så fort som möjligt och när jag kom fram och upp till avdelningen och såg min familj orkade inte mina ben bära mig och jag bröt ihop fullständigt. De kommande veckorna efter morfars bortgång var riktigt jobbiga och att orka jobba det gick inte, men min chef var riktigt snäll och gav mig extra ledigt, för han visste om hur nära relation min morfar och jag hade.

Söndagen den 12 maj 2002 var dagen då min kära mormor gick bort till följd av en hjärtattack. Allting gick väldigt fort när det gäller mormor. Dagen innan hon gick bort hade hon hållit på och planterat blommor och på natten fick hon hjärtattacken och iltransport med ambulans till KSS. Själv hade jag varit ute och festat under lördagen och kom hem rätt sent på natten. Jag hann aldrig gå och lägga mig förrän jag fick ett samtal att mormor gått bort. Mamma och jag tog en taxi till KSS och jag har aldrig nyktrat till så fort. När vi kom upp till avdelningen där vi mötte upp de familjemedlemmar som kommit in tidigare leddes vi in till ett mindre rum av en sjuksköterska. Där talade hon om att allt hade gått väldigt fort när mormor gick bort och när jag hörde de orden så vek sig benen på mig och sjuksköterskan hann få tag i mig innan jag slog i golvet. Jag kunde inte fatta att min underbara lilla mormor var borta. Allt var så sjukt. Ena stunden var hon där och nästa borta. Min mamma tog med mig ut där vi väntade in min ena moster från Stockholm och när hon kom till KSS brast allt ännu en gång. Fy fan vad jobbigt allt kändes. När vi kom upp till avdelningen igen hade personalen gjort i ordning så att vi fick se mormor en sista gång och ta farväl. Det kändes på ett sätt skönt, men det var jobbigt att veta att man aldrig mer skulle få träffa henne. Chefen på mitt dåvarande jobb fixade så jag fick ledigt två veckor förutom de dagar man får när en närstående går bort.

Tiden efter mormor gått bort gick efterhand bra, men så fort jag såg något på tv med sjukhusmiljö kom allt tillbaka och det tog ett bra tag innan jag kunde se nyheter eller program om sjukhus. Även än idag kan jag ibland känna en stor saknad och tårar börjar rinna när jag ser sjukhusmiljöer på tv och blir påmind om när mina morföräldrar gick bort.

De senaste dagarna har jag tänkt väldigt mycket på mina morföräldrar. Jag har ingen aning om varför jag tänker så mycket på dem nu, men en anledning kan ju vara att jag fyller 40 på söndag och att jag vill ha dem hos mig på min födelsedag.

Det har varit jobbigt att skriva om detta, men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Jag vet att min mormor och morfar har det bra där de är nu. I alla fall intalar jag mig det. Det måste vara så. Jag saknar er så otroligt mycket, men en vacker dag kommer vi ses igen.

Kippis!

Äntligen lite tristväder, en höststorm har dragit in över landet med en massa blåst och regn (annars blir det ju ingen riktig höststorm). Och jag måste ta några bilder, vad gör man?

//Fredrik