abstraktion « WordPress.com Tag Feed

Rhythmus.

Voicech Gryn-Sznabl — Tue, 15 Dec 2009 19:33:07 +0000

aus: Neue Zürcher Zeitung, 12. 12. 09:

Das Gefühl für Maß und Verhältnis

Ein Geschenk der Evolution steht am Anfang aller Kunst: der Rhythmus-Sinn. Darin wurzelt unsere Fähigkeit, Mass, Form und Proportion als ästhetische Gestalten sinnlich wahrzunehmen und lustvoll zu erleben. Das Erfahren und Erfinden rhythmischer Formbeziehungen ist ein Urtrieb, zu dessen Befriedigung wir uns in das Abenteuer Kunst stürzen.

Von Peter Meyer

Es ist wohl übertrieben zu glauben, wir seien alle Künstler, wie es uns Beuys weismachen wollte, aber etwas scheint an dieser merkwürdigen Behauptung dennoch dran zu sein, wenn auch vielleicht nicht in dem Sinn, wie es Beuys gemeint hatte. Mehr in unserem Leben, als wir denken, hat nämlich mit Kunst zu tun, als wir denken. Mit Kunst, sage ich, nicht mit dem Kunstwerk, das wir oft unbedacht mit Kunst gleichsetzen, obwohl das Kunstwerk doch nur die stoffliche Manifestation eines zugrunde liegenden Prinzips Kunst ist, dessen Vorhandensein und Wirken wir gar nicht einmal wahrnehmen könnten, wenn wir nicht in gewisser Weise dafür prädisponiert wären. Und zwar – das Wort muss heraus – genetisch prädisponiert! Ich weiß nur zu gut, dass viele das für Unsinn halten. Sie behaupten, dass unsere Kunstkompetenz ausschließlich eine Sache der Herkunft, des gesellschaftlichen und kulturellen Umfeldes und der darin herrschenden Konventionen sei. Das will ich gar nicht bestreiten, wenigstens nicht, solange es bloß um das Wie der Kunst geht. Wagen wir aber die Frage, weshalb und aus welchem Antrieb wir denn überhaupt etwas wie Kunst betreiben, dann finden wir auf die Frage kaum eine andere Antwort als die, dass wir wohl genetisch dazu ausgestattet, also prädisponiert sein müssen.

Gefallen als Antrieb

Denken wir zunächst einmal an all die vielen harmlosen Dinge, die wir als äußerlich zu bezeichnen pflegen, angefangen bei unserem eigenen Aussehen und dem Erscheinungsbild unseres persönlichen Umfeldes. In modernen zivilisierten Gesellschaften gehört es zwar zum guten Ton, solche Dinge mit einer gewissen Nonchalance zu behandeln und ihnen, mindestens dem Anschein nach, nicht zu viel Bedeutung beizumessen. Werden wir gefragt, weshalb wir dieses oder jenes tun, was doch nur der äußeren Erscheinung dient, so haben wir in der Regel ganz einfache Antworten zur Hand, die uns plausibel erscheinen und uns kein weiteres Kopfzerbrechen verursachen. Die Feststellung «Ich mag’s halt gerne schön» erscheint uns meist durchaus befriedigend und keiner weiteren Erörterung wert. Aber wie kommen wir denn überhaupt dazu, etwas als schön zu empfinden? Und was kann das heißen?

Die meisten von uns, auch wenn wir keine Künstler sind, empfinden einen Blumenstrauß in der Wohnung als eine wohltuende Bereicherung. Was wir daran mögen, kann die besondere Art der Blumen sein, ihre Formen, ihre Farben oder ihr Duft. Aber damit nicht genug, wir wünschen uns die Blumen auch schön und wirkungsvoll eingestellt und arrangiert, nicht ungeordnet wie ein Besen, aber auch nicht zu gleichmäßig ausgerichtet wie Soldaten. Und die Vase soll in Größe, Form und Farbe zu den Blumen passen, und sie soll nicht bloß an einer gut sichtbaren Stelle stehen, sondern ihr Platz soll so gewählt sein, dass sich ein dem Auge gefälliges Verhältnis zum Raum und zu seinen Proportionen wie auch zu den anderen darin befindlichen Objekten ergibt. Viele hängen etwa auch Bilder, Fotos und dergleichen in ihren Wohnungen auf. Und sie placieren diese Dinge nicht nur nach dem Prinzip der guten Sichtbarkeit, sondern sie scheinen dabei einem unbewussten Konzept zu folgen, das ihnen sagt, an welche Wand und wo ganz genau das Bild hinmuss, um die beste Wirkung zu erzielen.

Sind wir doch alle Künstler?

Bei vielen Dingen und Tätigkeiten des täglichen Lebens achten wir darauf, dass sie nicht nur funktionieren, sondern dass sie uns auch gefallen. Wie etwas beschaffen sein muss, damit es uns gefällt, das ist vom kulturellen Umfeld und vom Hintergrund abhängig. Wir lernen es im Lauf unseres Lebens und passen es immer wieder neuen Gegebenheiten an. Aber dass wir für diesen Lehr- und Lernprozess überhaupt empfänglich sind, dass wir uns Kompetenz erwerben können und es für wichtig genug halten, dem Gefallen, auch wo es über das rein physisch Angenehme hinausgeht, einen so großen Raum in unserem Leben zuzugestehen, dafür muss ja eine Voraussetzung da sein. Worin mag sie bestehen? Ist es reiner Luxus, bringt es Gewinn, oder sind wir vielleicht doch alle Künstler?

Zunächst einmal äußert sich in solchen Bestrebungen ein Wunsch nach Ordnung. Das Streben nach Ordnung ist uns angeboren, das heißt in unseren Genen verankert. Ordnungssinn bringt, evolutionär betrachtet, eindeutig einen Überlebensvorteil, denn Ordnung erleichtert uns das Zurechtfinden und den Umgang mit der Verschiedenartigkeit der Dinge. Der Sinn für Ordnung in dieser elementaren Bedeutung, der übrigens keineswegs nur auf das menschliche Verhaltensrepertoire beschränkt ist, ist rein zweckbestimmt.

Vielerlei «schön»

Aber wenn wir zum Beispiel Bilder aufhängen, dann scheint es um eine höhere Art Ordnung zu gehen. Um eine Ordnung, die keinem praktischen Zweck dient. Auch diese Art Ordnung scheinen wir irgendwie im Blut zu haben. Sie ist allerdings viel schwerer zu verstehen und zu beschreiben. Ich habe es bisher bewusst bei Wörtern wie «bildwirksam», «ansprechend» oder «gefallen» belassen. Aber das klingt alles zunächst einmal ziemlich unscharf und arbiträr. Etwas, was mir gefällt, braucht andern nicht notwendig auch zu gefallen. Trotzdem ist das Wort «gefallen» aussagekräftig, denn es beschreibt eine emotionale Wirkung, ob wir uns nun über die Art und Qualität des Auslösers dieser Wirkung und darüber, wie sie erzielt wird, im Klaren sind oder nicht. Immer wieder wird das Schöne auch mit dem Ästhetischen gleichgesetzt. Das Ästhetische ist aber etwas anderes. Vereinfacht könnte man vielleicht sagen, dass das Ästhetische in der besonderen Art des Umgangs mit dem Schönen liegt, und das heißt natürlich, dass auch das weniger Schöne, möglicherweise auch das Hässliche in das ästhetische Spiel mit einbezogen werden können. Das Schöne wird in dieser Betrachtungsweise zum ästhetischen Sonderfall, der auf einer imaginären ästhetischen Werteskala zuoberst steht. Doch ist auch das Hässliche Teil des Ästhetischen, bloß steht es am anderen Ende der Skala. Das Ästhetische ist also nicht dadurch charakterisiert, dass es sich an den Bereich des Schönen hält, sondern dass es aus Schön und Hässlich ein interessantes ästhetisches Spannungsfeld erzeugt, das die axiologischen Unterschiede vergessen macht. Das Ästhetische ist also noch weniger als das reine Schöne etwas selbstgenügsam, «einfältig» und spannungslos in sich Ruhendes, sondern ein Kompositum, ein strukturiertes Ganzes, in dem ein formales Beziehungsgeflecht wirksam ist.

Ästhetische Wahrnehmung scheint auf den Menschen beschränkt zu sein. Wir wissen nicht, wann und auf welcher evolutionären Stufe der Menschheitsgeschichte zum ersten Mal so etwas wie ein ästhetischer Sinn auftritt. Aber wir wissen, dass irgendwann Menschen angefangen haben, Gegenstände zu verzieren, nicht zu einem praktischen Zweck, sondern allein aus einem ästhetischen Bedürfnis heraus. Und es ist anzunehmen, dass Menschen schon viel früher, lange vor den ersten Zeugnissen einer Sachkultur, primitive Formen von Musik und Tanz, wahrscheinlich im Rahmen kultischer Rituale, entwickelt haben.

Ästhetische Erfahrung ist also viel mehr als die Empfindung von Schön und Hässlich, sie ist das ganzheitliche Erlebnis stofflich-formaler Spannung und Harmonie und verdankt sich einer mentalen Disposition, die uns sinnlich wahrgenommene Eindrücke automatisch und unwillkürlich danach abtasten lässt, ob sie sich zu gestalthaften Gebilden zusammenfügen. Der Schöpfer der sogenannten Gestalttheorie, der österreichische Philosoph und Psychologe Christian von Ehrenfels, entwickelte seine Theorien am Phänomen der Melodie, die gegenüber den Tönen, aus denen sie besteht, einen Mehrwert besitzt, einen eigenen Charakter, der sie transponierbar macht. Noch überzeugender wird die Sache, wenn man neben der Tonfolge noch einem anderen Faktor Beachtung schenkt, den Ehrenfels nicht erwähnt, der mir aber der wichtigste überhaupt zu sein scheint. Ich meine das Phänomen des Rhythmus. Der Rhythmus ist vielleicht das am stärksten gestaltbildende Element und daher in der Kunst, und zwar in aller Kunst, nicht nur in der Musik, von überragender Bedeutung.

Eine unschätzbare Bereicherung

Nun wird gern eingewendet, Rhythmus sei keine menschliche Erfindung, sondern überall vorhanden, im Makrokosmos wie im Mikrokosmos. Aber darum geht es eigentlich gar nicht, sondern es geht vielmehr um die Wahrnehmung, das Erlebnis des Rhythmus, mithin um die Tatsache, dass wir in der Lage sind, rhythmisches Geschehen oder, allgemeiner, rhythmische Verhältnisse (denn Rhythmus ist nicht nur ein Zeit-, sondern ebenso auch ein Raumphänomen) in einem begrenzten (Frequenz-)Bereich mit unseren Sinnen unmittelbar wahrzunehmen. Was das bedeutet, das kann, denke ich, in seiner Tragweite gar nicht überschätzt werden. Denn der Sinn für das Rhythmische schlechthin ist Grundlage und Voraussetzung für unsere Fähigkeit, zeit- und raumgliedernde Proportionen als Bewusstseinsqualitäten zu erfahren. Was hätte es für einen Sinn, den Goldenen Schnitt zu berechnen und zu konstruieren, wenn wir ihn nicht sehen, ihn nicht erleben könnten! Was würde uns die Oktave mit ihrem reinen Schwingungsverhältnis von 1:2 bedeuten, wenn wir sie nicht in ihrer besonderen Qualität hören könnten? Dieses Erlebenkönnen und Erlebenwollen rhythmischer, proportionaler Verhältnisse, ist es nicht vor allen anderen Motivationen die eigentliche Triebfeder aller Kunst? Ja vielleicht der menschlichen Kultur überhaupt? Goethe könnte Ähnliches im Sinne gehabt haben, als er in der «Italienischen Reise» (Eintrag vom 9. April 1787) schrieb, dass es das Gefühl der Wasserwaage und des Perpendikels sei, das uns eigentlich zu Menschen mache. Wohlverstanden: Nicht der Gebrauch dieser Hilfsmittel, sondern das Gefühl(!) für Maß und Verhältnis, die damit gemessen werden, das mache uns zu Menschen, also zu kultur- und kunstfähigen Wesen. Dass wir rhythmische Strukturen in der Natur, in einem Bild, an einer Hausfassade, in einem Gedicht mit unseren Sinnen erfassen und in ihrer je eigenen Gestalt erkennen und erleben, einige unter uns sogar solche Gestalten erschaffen können, das hat uns eine unschätzbare Bereicherung unserer Erlebnisfähigkeit beschert.

Ein großes «Geschenk»

Wir scheinen also genetisch prädisponiert für die Wahrnehmung von Maß und Proportion. Ausgangspunkt und Ursprung dieser Anlage, die man nicht anders denn als unschätzbares «Geschenk» der Evolution bezeichnen kann, dürfte also in dem in unseren menschlichen Urahnen erwachenden Gefühl für rhythmische Bewegung zu finden sein, das sich wohl schnell zum eigentlichen Rhythmus-Sinn entwickelt hat. Wir wissen darüber nichts, zugegeben, aber es ist sicher keine bodenlose und schon gar keine besonders kühne Spekulation, wenn wir annehmen, dass schon lange vor den Zeiten, aus denen die ersten Zeugnisse primitiver menschlicher Kulturformen stammen, sich Menschen zu kultischen motivierten Tänzen vereint und dabei gemeinsam die Macht des Rhythmischen erlebt haben könnten. Dass sich dieser Sinn für, diese Lust auf das Rhythmische im Laufe der menschlichen Stammesgeschichte nicht wieder verloren hat, weist darauf hin, dass es sich dabei um mehr als eine zwar bereichernde, aber für das praktische Leben letztlich nutzlose Erweiterung des Erfahrungshorizontes ins rein Spielerische handeln muss und dass sich hinter dieser Fähigkeit möglicherweise ein Überlebensvorteil verbirgt. Denn die Macht des Rhythmischen wirkt besonders stark, wenn sie in einer Gemeinschaft erlebt und praktiziert wird. Sie kann in einer Gruppe ein unwiderstehliches Gemeinschaftsgefühl hervorrufen.

Der Rhythmus-Sinn wurzelt im Triebhaft-Animalischen und eröffnet gleichzeitig die Welt des Abstrakt-Formalen als neuen Erfahrungshorizont. Damit wird er, so meine ich, zum Movens allen künstlerischen Tuns. Soll man es erstaunlich finden oder vielmehr als logisch erachten, dass das einem Phänomen gelingt, das eigentlich nichts anderes als eine Formbeziehung ist – eine reine Beziehungsgröße, die auf dem Verhältnis zwischen einer gleichförmigen, markierten oder auch nur gefühlten Zeit- oder Raumeinteilung (Takt) und zusätzlichen, das Grundmaß spannungsvoll überlagernden, meist stärker und lebendiger gegliederten Zeit- oder Raumstrukturen beruht? Die dynamische Kraft, die daraus in unserem Bewusstsein entsteht, ist zugleich animalisch und abstrakt-formal. Beides liegt viel näher beisammen, als man gemeinhin denkt, und die Verbindung beider Bereiche scheint mir die Grundbedingung für das Entstehen aller Kunst zu sein.

Drang zur Form

Kunstwerke formalisieren und abstrahieren die Erfahrung der Lebensrealität. Sie schaffen rhythmisch strukturierte Beziehungsgeflechte und ästhetische Spannungsfelder von je eigener Gestaltqualität. Natürlich macht das allein noch keine Kunst aus, wirkliche Kunstwerke müssen mehr sein als das. Es kommt die ganze Assoziations- und Bedeutungsebene hinzu. Das Rhythmisch-Ästhetische aber, in welchem sich das Animalisch-Triebhafte mit dem Abstrakt-Formalen vor jeglicher Erkenntnis verbindet, ist treibende Kraft, Nährboden und Lebensnerv der Kunst, von Anfang an. Ähnliches dürfte übrigens auch für jegliche Religionsausübung gelten, die aus dem Bedürfnis nach Kult und Ritual gewachsen sein muss und nicht umgekehrt. So sollte man sich vielleicht von der Vorstellung trennen, Kunst sei im Grunde nichts als eine «luxuriösere» Art von Inhaltsvermittlung, die Form hingegen etwas Verstandesmäßiges, hoch Künstliches, das sich erst auf einer höheren kulturellen Stufe des Stoffs bemächtige. Das Primitive, Animalisch-Vitale in uns drängt ohne den Umweg über das Denken zur Form, zur Abstraktion. Und weil wir so sind, deshalb machen wir Kunst.

Dr. Peter Meyer ist Kulturhistoriker und Publizist in Zollikofen.

Rhythmus.

Voicech Gryn-Sznabl — Tue, 15 Dec 2009 19:16:30 +0000

aus: Neue Zürcher Zeitung, 12. 12. 09:

Das Gefühl für Maß und Verhältnis

Von Peter Meyer

Gefallen als Antrieb

Sind wir doch alle Künstler?

Vielerlei «schön»

Eine unschätzbare Bereicherung

Ein großes «Geschenk»

Drang zur Form

_____________________________________________________________________________________

Dr. Peter Meyer ist Kulturhistoriker und Publizist in Zollikofen.

Bachtin to basics

spectraz — Mon, 19 Oct 2009 17:20:14 +0000

Michail Bachtin, (r. Михаил Бахтин) föddes 1895 i Orjol, Moskva och är en av de främsta, om inte den främsta, ryska språkteoretikern och litteraturkritikern från Ryssland. Bachtins samlade verk visar prov på en imponerande bredd och dennes dynamiska språksyn har präglat områden som språkfilosofi, litteraturkritik och etik. Hans forskning har satt spår inom marxismen, semiotiken och strukturalismen, men Bachtins texter höll ett tag på att falla i glömska. Om det inte vore för ryska forskare och Julia Kristeva hade Bachtin kanske aldrig blivit återupptäckt och senare översatt.

Julia Kristeva kom i kontakt med Bachtins texter under sin universitetstid i Sofia, Bulgarien och var den som med hjälp av Tzvétan Todorov introducerade Bachtin för de franska strukturalisterna i sin essä “Word, Dialogue and Novel”. Anledningen till att Kristeva blev den som introducerade Bachtin för strukturalisterna var på grund av att hon talade flytande ryska samt var dessutom marxistskolad och kunde därför läsa de ryska formalisterna på originalspråk. Detta bidrog till hennes intellektuella bakgrund och gjorde att hon fick en speciell position inom både strukturalismen såväl som poststrukturalismen.

Om man inte har läst Bachtin förut, kan det vara bra att få ett tips om var man kan börja. En möjlig ingång är essän “Frågan om talgenrer”, där Bachtin försöker reda ut skillnaden mellan Ferdinand De Saussures lingvistik och språk som levande dialog.

“Frågan om talgenrer” är en informationspackad och klurig essä, men om man ägnar lite tid åt den kommer man att få någonting tillbaka. I essän skiljer Bachtin på vardagsspråket och det litterära språket, där genrer existerar i språk men också i kommunikation. Därav Bachtins intresse för det ‘dialogiska ordet’ som ni kanske har hört talas om förut.

Enligt Bachtin har traditionell språkteori primärt behandlat frågan om genrer inom retorik och litteratur, men dessa innefattar även områden som ligger ‘utanför’ dessa discipliner. Bachtins kritik belyser att dessa gränser är outforskade och inför en distinktion mellan primära och sekundära genrer. De primära genrerna omfattar vardagsspråket och de sekundära genrerna är vetenskaps- och lagtexter.

Tanken med denna post är att jag ämnar skriva ett referat och ge en grundläggande beskrivning av “Frågan om talgenrer”, för att på så sätt ge en ingång till er som inte tidigare har läst något från Bachtin.

Bachtins originaltext är skriven cirka 1952-53 och publicerades postumt i antologin Estetika slovesnogo tvortjestva (ordkonstens estetik) från Sergej Averintsev och Sergej Botjarov, Moskva 1979. Essän har översatts av Helena Bodin och finns att läsa i Eva Haettner Aurelius och Thomas Götselius antologi Genreteori från 1997.

Frågan om talgenrer

Problemformulering och definition av talgenrerna

Enligt Bachtin är all mänsklig verksamhet förknippad med användningen av språket och språkanvändandet är lika varierande som alla de olika verksamhetsområden som människor ingår i. Detta är i sig ingenting som står i motsats till språket som generell enhet, men användningen av språket realiseras med “yttranden” (i både tal och skrift) från människor som deltar i någon av alla de skilda verksamhetsområdena.

Yttrandena avslöjar syften och förutsättningar för varje område och kännetecknas av tre moment: det tematiska innehållet, stilen och konstruktionen. Dessa är i sin tur intimt kopplade till yttrandets helhet och får sin bestämning i en viss kommunikativ sfär.

Bachtins första begreppsdefinition är den för talgenrer:

“Varje enskilt yttrande är givetvis individuellt, men varje sfär av språkanvändningen utarbetar egna relativt fasta typer av sådana yttranden, typer som vi kallar talgenrer.” (1997:203)

Talgenrerna är oöverblickbara eftersom det finns enormt många typer och möjligheter till mänskliga verksamheter. Dessa innehåller alla även sin repertoar av talgenrer, vilka hela tiden växer inom den giva sfären och utvecklas till något mer komplext.

Både de muntliga och skriftliga talgenrerna är heterogena, vilket innebär att sammansättningarna utgörs av en salig blandning av olika språkliga komponenter. Till talgenrerna hör de korta repliker i vanliga dialoger, vars mångfald tillkommer på grund av alla de olika situationer, teman och deltagare som ingår i dialogen. Även vardagliga berättelser, brev, standardiserade militära kommandon, “förordningen”, affärsdokument, journalistiska framställningar, vetenskapliga framställningar och litteräratexter hör till talgenrerna.

Är talgenrernas heterogenitet ett problem? Kan vi verkligen undersöka talgenrerna på en enda nivå? Den “funktionella heterogeniteten” gör de gemensamma dragen alltför abstrakta och “tomma” för att kunna analysera på ett bra sätt. Bachtin menar att detta kan förklara varför ingen tidigare har väckt den generella frågan om talgenrer. Innan Bachtins undersökningar inleddes har endast de litterära talgrenerna studeras ingående, men dessa har studerats utifrån en viss särart: den litterära. De har inte analyserats som specifika yttranden, som är skiljda från andra typer men som har en gemensam verbal natur.

Bachtin hävdar att den lingvistiska frågan om yttrandet och dess typer har förbisetts. Från antiken har man endast analyserat yttrandenas litterära särart, men också de retoriska genrerna, vilka präglas starkt av en verbal tradition där man beaktat relationen mellan yttrande och åhörare samt dennes inflytande på yttrandet och dess finalitet. Men de retoriska genrernas juridiska och politiska särarter har dolt det allmänlingvistiska.

Vidare har de vardagliga talgenrerna analyserats utifrån en Saussureansk lingvistisk utgångspunkt, men även de amerikanska behaviouristerna och vosslerianerna har studerat den vardagliga dialogens repliker.

Bachtin riktar kritik mot Saussure och de andra för att dom inte heller har kunnat finna en bra definition på yttrandes allmänlingvistiska natur. De amerikanska behvavioristerna gjorde till exempel en ofruktbar avgränsning genom att ibland studera det muntliga vardagliga talets särart och ibland orientera sig mot primitiva yttranden.

Bachtin påpekar att man inte ska underskatta talgenrernas heterogenitet. Bachtins sätt att skriva gör sig här påmint; hans skrivsätt är väldigt ‘återkommande’ till sin karaktär, han kommer hela tiden tillbaka med olika fraser och resonemang som han tidigare har nämnt i essän, för att tydligare betona vad andra har missuppfattat.

Det är svårt att få grepp om yttrandets allmänna karaktär, men genom att poängtera skillnaden mellan primära (enkla) och sekundära (komplexa) talgenrer, anger Bachtin en ny utgångspunkt för studiet av yttranden.

De sekundära talgenrerna (romaner, dramer, vetenskapliga undersökningar etc.) uppstår i en redan komplex och utvecklad organisation av kulturell kommunikation. Bachtin avser här skönlitterär och vetenskapliga skrifter, men hans poäng är att dessa drar till sig de primära talgenrerna och bearbetar dessa genom talkommunikation. Primära talgenrer ingår i de mer komplexa genrernas struktur och får därmed en viss karaktär. Bachtin menar att de förlorar “den direkta förbindelsen med den reella verkligheten och med andra reella yttranden” (205).

Exempel: I en roman behåller den primära talgenren dialog sin form, men enbart på romanens innehållsplan och är en del av romanens helhet och verklighet. Romanen som helhet och de vardagliga dialogens repliker är yttranden, men endast det förstnämnda är ett komplext yttrande.

Här kan man ställa sig frågan: Hur förändras Bachtins talgenrebegrepp och definition av yttrandet i det postdigitala samhället? Hur skulle särskiljandet se ut om vi för en stund försökte arbeta vidare med Bachtins projekt? Ska man införa en ytterligare kategori för det digitala, eller tillkommer en ny parallell uppdelning av de primära och sekundära talgenrerna inom det digitala? Innebär inte detta en problematik givet att heterogenitet är extremt viktigt? Grovt förenklat: Kan vi bygga ut Bachtins särskiljande eller är det ett ofruktbart projekt för att beskriva de olika talgenrerna i vår samtid?

Om vi ser mängden av alla kommunikationssätt som givna parametrar, så har det digitala infört enormt många fler parametrar som påverkar mänskliga verksamhetsområden. Dessa tillkomna talgenrer och yttranden problematiserar heterogeniteten än mer och om det i Bachtins tänkande var ett oöverblickbart område, vad är det då inte nu?

Skillnaderna mellan primära och sekundära genrer är stor och därför kräver friläggningen av yttrandets natur att man analyserar både primära och sekundära genrer. Analysen behöver ta hänsyn till yttrandets komplexitet och att enbart förhålla sig till de primära genrerna innebär att man inte beaktar problemet tillräckligt bra. Bachtin riktar kritik mot den behavioristiska lingvistiken, som han menar missar yttrandets komplexitet. Relationerna mellan talgenrerna och den historiska process där de sekundära talgenrerna har uppstått, har belyst yttrandets relation på flera sätt, t.ex. till ideologin.

Bachtin upprepar att alla genrer inom olika områden av mänsklig verksamhet och yttrandet har en stor betydelse för lingvistiken och filologin. Varje arbete (vetenskapligt med språkligt material) har och göra med både skriftliga och muntliga yttranden. Bachtin förknippar dessa med vissa kommunikativa och verksamhetsrelaterade sfärer och han inkluderar bland annat lagtexter, officiella skrivelser, privatbrev och litterära genrer med mera. Han räknar även med de vardagliga replikerna som en källa för fakta som är nödvändig för att bedriva vetenskapligt arbete. Att ha en tydlig föreställning om yttrandets natur är nödvändig för varje forskningsinriktning.

Bachtin påpekar att om vi ignorerar yttrandet och missar talets egenartade genrer, leder vårt sökande till abstraktion och formalism. Kritiken mot ett formalistiskt synsätt avslöjar hur före sin tid Bachtin var som poängterade kopplingen mellan språket och livet. Bachtin hävdar att både språket och yttranden ingår i livet. Essän skiftar sen perspektiv och etablerar en övergång till språkvetenskapliga problem och områden.

Stilistik

Även stilen är kopplad till yttrandet och dess former. Varje yttrande är individuellt och har möjligheten att få en individuell stil. Varje yttrande har en individuell stil för att yttrandet riktar sig tillbaka till den talandes individualitet. Men Bachtin menar att alla genrer är inte lika bra lämpade för denna “återspegling av den talandes individualitet i yttrandets språk” (206).

De skönlitterära genrerna lämpar sig bäst för den individuella stilen, då stilen ingår i yttrandets egentliga uppgift. De minst lämpade genrerna för “individualitetens återspegling i språket” är talformer som kräver standardiserade former, t.ex. verbala signaler, militärkommandon och affärsdokument. Inom dessa genrer kommer endast den individuella stilen fram som ytliga fragment och förutom de skönlitterära genrerna innehåller en majoritet av talgenrerna inte den individuella stilen som Bachtin försöker beskriva.

Individualiteten kommer till uttryck i olika skikt och sidor. Den individuella stilen får olika relationer till det gemensamma språket. Bachtins syn på det generella och det individuella framställs här som någonting intimt kopplat till varandra, där det generella språket “tar gestalt i en individuell form”. Frågan om stil och dess definition kräver således en grundläggande analys, vilket sägs gälla även för den individuella stilen.

Stil och genre är nära relaterade till varandra. Om varje verksamhetssfär använder vissa givna genrer, kan man även förstå att dessa sfärer har vissa specifika förutsättningar och att genrerna även motsvarar vissa stilar. Vissa funktioner och förutsättningar skapar genrer och dessa är ganska fasta till tema, form och stilistiska yttranden. Stil är alltså något som hänger samman med tematiska och formmässiga sammansättningar. Dessa kan t.ex. vara vissa former av konstruktioner eller vissa relationer mellan talare och deltagare. Bachtin skriver:

“Stilen ingår som ett element i yttrandets genremässiga enhet” (207)

Den språkliga stilen kan analyseras, men analysen blir bara fruktbar om man samtidigt erkänner genrenaturen hos de olika språkliga stilarna och talgenrerna. Bachtin kritiserar språkstilistiken för att ha saknat detta perspektiv då den bryter mot ett grundläggande krav på en enhetlig grund.

Bachtin kritiserar tidigare klassificeringar som dåliga och exemplifierar detta med att berätta om ryskans grammatik. Enligt denna delas språket in i skriftspråk, folkligt språk, abstrakt vetenskapligt, vetenskapligt tekniskt, dagspress-journalistikt, officiellt kommersiellt, familjärt vardagligt tal och vulgär ovårdad jargong. Dessa är språkliga stilar och de stilistisk-kategorierna omfattar direkta ord, fackuttryck och arkaismer.

Denna uppdelning är slumpmässig och principerna för denna uppdelning är splittrade snarare än enande. Bachtins kritik bygger på att förståelsen för språkliga stilarnas genrenatur har varit otillräcklig och att en väl avvägd klassificering lyser med sin frånvaro. Denna indelning har varken beaktat mänskliga verksamheterna eller de primära och sekundära genrerna.

Bachtin återknyter till ett historiskt förlopp och påpekar att språkliga stilarnas förändring är relaterade till talgenrerna och dess förändringar. Enlight Bachtin är det litterära språket ett:

“… komplext dynamiskt system av språkliga stilar, vilkas specifika vikt och inbördes relationer i det litterära språksystemet befinner sig i oavbruten förändring.” (207).

Litteraturens språk är på många sätt ett ännu mer komplext och organiserat system. Hur ska man egentligen analysera systemens historiska dynamik, genom att gå från det enkla till det svåra med att beskriva en historisk förklaring? Bachtin skriver att talgenrerna är “drivremmarna från samhällets historia till språkets historia” (208), och att fonetiska, lexikaliska och grammatiska företeelser måste ha bearbetats i en genre innan dessa kan upptas av språksystemet.

Det litterära språkets utveckling tycks vara tvådelat: Både de primära och sekundära talgenrerna präglar den historiska utvecklingen. Litteraturspråket kan utvidgas ‘innifrån’ men också genom att andra skikt av språket gör sig påminda. Det är när utvidgningen samt skikten blandas som det sker en spridning och det innebär att företeelser blandas samt sprids vidare till olika talgenrer.

När man uppmärksammar de icke-litterära skikten, tittar man även på de talgenrer där dessa skikt realiseras. Det uppstår en dialogisering av de sekundära talgenrerna, som försvagar deras form, men det uppstår dessutom en ny känsla för deltagaren i ett samtal och nya former för helhetens finalisering tillkommer. Bachtin uttrycker det:

“Där det finns en stil, finns det också en genre.” (208)

När stilen vandrar från den ena genren till den andra ändras inte bara stilen, utan också genren i sig och genom att studera talgenrerna möjliggör man behandlingen av stilistikens alla frågor.

Grammatiken skiljer sig från stilistiken, men den förstnämnda kan i undersökningar inte borse från stilistiska exkurser och detaljer. Är gränsen mellan grammatik och stilistik obefintlig? Bachtin ser det som att stilistiken och grammatiken både möts och skiljs åt på samma gång i språkliga företeelser. Om man tittar på en språklig entitet inom språksystemet är det en grammatisk företeelse och om man ser det som ett yttrande eller en talgenres helhet är det en stilistisk företeelse.

Relationen dem emellan ska inte ses som mekanisk utan ska kombineras organiskt. Endast en bra förståelse för yttrandets egenskaper och talgenrerna kan komma bort ifrån simpla föreställningar om “talströmmen” och kommunikationen. Då Bachtin skrev sin essä hade språkvetenskapen inte behandlat denna fråga överhuvudtaget och han han knyter an undersökningen av yttrandet “som en reel enhet i talkommunikationen” med förståelsen för “språksystemets enheter” (209).

Yttrandet som en enhet i talkommunikationen. Skillnaden mellan denna enhet och enheterna i språket (ord och satser)

I denna del redogör Bachtin för 1800-talets lingvistik hos Wilhelm von Humboldt som sköt språkets kommunikativa funktion åt sidan (bakgrunden) och och lyfte istället fram en funktion som gjorde tankebildningen oberoende av kommunikationen. Humboldts tes lyder:

“Utan att här alls ta upp kommunikationen människor emellan, är det språkliga uttrycket en nödvändig förutsättning för den enskildes tänkande i fullständig ensamhet.” (210)

Vosslerianerna placerade i sin tur den “expressiva funktionen” i förgrunden, men trots de olika analyserna reduceras funktionen till talarens individuella värld. Språket riktar sig tillbaka på människan och hennes skapande kreativitet. Språkförståelsen ses från den talandes synvinkel men relationen till de andra deltagarna i kommunikationen blir olyckligt feldefinierad.

Jag förstår inte riktigt vad Bachtin menar men det inbegriper relationen mellan den talande och lyssnaren. I och med definitionen av språkets väsen uppfattar jag det som att man inte behöver någon annan en den talande. Om jag har uppfattat det rätt så behövs inte språkkollektivet eller den lyssnande överhuvudtaget.

Bachtin kritiserar lingvistiken på grund av att denna är tyngd med “fiktioner”. “Den lyssnande”, “den förstående” och “en enda talström” är begrepp som ger en felaktig föreställning om talkommunikationens komplexitet och mångsidighet. Häri uppstår en kritik mot det aktiva och passiva i talkommunikationen såsom t.ex. finns hos Saussure, där schemat visar på att talaren är den aktiva och att lyssnaren är den passiva.

Visserligen kan detta schema stämma för vissa specifika delar av verkligheten, men får inte uppfattas som talkommunikationens reella enhet. Detta om något är en fiktion och får inte upprätthållas.

Bachtin beskriver hur det egentligen förhåller sig. Lyssnaren får istället en aktiv roll som svarande position i förhållande till yttrandet. Lyssnaren reagerar ju på talet när denne hör det och formar sin position när denne lyssnar och förstår. All förståelse av tal har en aktivt svarande karaktär och förståelsen är fylld av svar. Den lyssnande blir den talande. Passiviteten blir till ett abstrakt moment i den mer aktiva svarande “förståelsens reella helhet”. Detta innebär inte att det alltid måste komma ett svar, utan man kan mycket väl tänka sig att man efter ett visst givet yttrande “svarar” med en handling. Men man kan också föreställa sig att ett visst yttrande, om det följs av en handling, en gång kommer att få ett verbalt svar. Således uppstår det en fördröjning, som med vissa ändringar och tillämpningar även gäller för skrivet och läst tal.

Jag skriver detta blogginlägg i en talande position, men jag riktar mig samtidigt till mottagare som läser min blogg eller som kanske är intresserade av just det här inlägget. Kanske har några av mina läsare inte kommit i kontakt med Bachtin förut och jag måste då anpassa min beskrivning av hans tankar och göra det mer förståeligt både för mig själv men också för de som läser inlägget. Samtidigt försöker jag lägga upp min genomgång på ett sätt så att de som är mer insatta i ämnet än jag ska ställa frågor eller kanske bättre beskriva delar av essän. Min poäng är att jag samtidigt tänker på eventuella svar och yttranden från mina läsare. Men låt oss gå tillbaka till Bachtins redogörelse.

Den som talar är i sin tur inriktad på att den som lyssnar även ska svara på ett visst specifikt yttrande. Det aktivt svarande förståelsen är något som den talande förväntar sig av den lyssnande och förväntar sig därför ett svar, en handling eller någonting som visar på en reaktion. Det-att-göra-sig-förstådd är bara en del av dennes helhetsavsikt med sitt tal. Bachtin går ännu längre och menar att även den talande utgör en svarande, då denne inte är den första som för första gången öppnar sin mun och häver ur sig ett visst yttrande. För dennes yttrande står i förhållande till andras men även dennes egna tidigare yttranden.

Bachtins poäng är att den lyssnande inom den allmänna lingvistikens schemabygge inte är densamma som deltagaren i talkommunikation. Schemat är en abstraktion: den visar något abstrakt moment, men det missar den reella helheten. Abstraktionen är självfallet accepterad, såtillvida den förklaras inom undersökningens ramar och inte ersätts som att vara en del av helheten. Schemat får bara uppfattas som abstraktion, om den uppfattas som reell förvandlas den bara till fiktion. Bachtin skriver att schemat inte får förvränga den verkliga bilden av talkommunikationen.

“Tal” och “talström” är på intet sätt oproblematiska begrepp. De är förvisso viktiga termer som benämner vissa språkliga enheter, men de är ju segment av språket (fonem, stavelser, takt) och betydelsebärande entiteter (ord och sats) och sönderfaller ju inte i själva talkommunikationen på det sätt som lingvistikens analys slår fast. Bachtin menar att lingvistikens, fonetikens och lexikologins undersökningar bortser från det faktum att uppdelningen blir problematisk då man ska gå tillbaka till att beskriva talkommunikationen som helhet. Således blir även ett begrepp som “vårt tal” problematiskt då det inte blir självklart vad som menas med detta utifrån en lingvistisk synvinkel.

Vad har dessa begrepp för utsträckning? Om vi inte definierar dess början och dess slut, hur ska vi då kunna tala om segment? Enligt Bachtin har längd, enheter och utsträckning inte definierats. Vad betecknar begreppen? Missar man var begreppen innebär det att man utgår från godtycklighet och osäkerhet då man åtar sig att analysera de språkliga enheterna i förhållande till talkommunikationen. När vi pratar om “tal”, menar vi då talprocessen (tal) eller talgenre? Vem är agenden bakom begreppet “vårt tal” när vi till exempel kollar i en akademisk genomgång av grammatiken?

Lingvistiken har fram tills nu haft ett undersökningsraster som inneburit att man satt upp en terminologisk vaghet som förvirrat lingvistikens utgångspunkt. Lingvistiken har helt enkelt missat yttrandet som talkommunikationens reella enhet. “talet” existerar bara mellan människor och påverkas av yttrandets form från ett visst talsubjekt. Oavsett form, längd, innehåll etc. har dessa talkommunikativa enheter strukturella drag och klara gränser.

Bytet av talsubjekt bestämmer gränserna för varje konkret yttrande. Varje yttrande har enligt Bachtin en absolut början och ett absolut slut. Jag förstår inte hur Bachtin menar här men jag ser användningen av det “absoluta” som ett exotiskt inslag från Hegel/Marx som bör ha präglat Bachtins förståelse och samtid. Här får vi akta oss så att vi inte hamnar i en ofruktbar återvändsgränd och vi kan distansera oss från denna statiska ingång i Bachtins tänkande.

Yttrandet är ingen konventionell enhet. Det är en avgränsad företeelse som ett byte mellan talsubjekt och avslutas genom att ordet lämnas över till den andre. Vi kan tänka oss att förenklade begrepp som t.ex. “talöverlämnande” och “talavslutande” skulle kunna förklara dessa gränser.

Jag tycker att det är problematiskt hur Bachtin hela tiden återvänder till dialogen som den klassiska formen av talkommunikation. Har den en alldeles speciell placering i Bachtins språksyn, eller återvänder han till den för att den exemplifierar den reella enheten av talkommunikation? Jag tror det beror på att vi måste definiera repliker, påståenden, invändningar och instämmanden inom en givet avgränsad reell situation. Dialogen rör sig med sina speciella relationer och har en annan förklaringsmodell och en mindre komplicerad natur än tre- eller fyrpartssamtal. Bachtins poäng är däremot att relationerna mellan hela yttranden inte låter sig beskrivas grammatiskt; de är ju inte möjliga “mellan” enheterna i språket, varken i språksystemet eller i ett yttrande.

Finns det något som motsäger Bachtins tes? Inom de sekundära talgenrerna finns det en möjlighet till kritik av Bachtins syn. Vi kan ju svara på våra egna yttranden, ifrågasätta dom och kommer med egna invändningar. Det förekommer inget byte av talsubjekt och så förhåller det sig inom de sekundära genrerna. Även om relationerna inte kan beskrivas grammatiskt så hamnar de inom gränserna för ett yttrande. Min förklaring haltar här men detta relaterar till synen på bytet av talsubjekt, det att relationerna inte kan beskrivas grammatiskt och att de sekundära genrerna skiljer sig från de primära.

Satsen är en enhet i språket och yttrandet är en enhet i tallkommunikationen och gränserna för satsen som enhet i språket bestäms inte av bytet av talsubjekt.

Bachtin beskriver satsen i förhållande till ett yttrande och verkar mena att satsens kontext är ett och samma talsubjekts. Bachtin tycks dela in satsen i en utomverbal kontext och att satsen inte förhåller sig direkt utan via sin kontext. Satsen förhåller sig direkt och till sig själv i yttrandet. Pauser är de grammatiska företeelser som är planerade och avsiktliga och är endast möjliga inom en talandes tal. Pauserna är reella.

I sekundära genrer är pauser skapade av någon, men de skiljer sig från grammatiska och talkommunikationens pauser. Satsen i sig inte har vissa egenskaper eller en viss natur, utan dessa realiseras först i yttrandet. satsens natur uppstår dock i satsen och denna har ingen direkt relation till andra yttranden, eller har ingen förmåga att framkalla ett svar från den talande. Bachtin verkar mena att man ska skilja på satsens såväl som yttrandets natur och förstå hur de verkar och inte kan påverka varandra.

Lingvistiken sammanblandar satsen med yttrandet. Vad studerar lingvistiken? Studerar de satsen och yttrandet var för sig eller undersöker de en slags hybrid av sats och yttrande? Bachtin menar att lingvistiken ägnar sig åt det sistnämnda och skriver att man bara kan byta yttranden med varann. Ett yttrande kan se ut på olika sätt och det spelar ingen roll om en sats eller ett ord utgör ett yttrande: detta kommer inte att förvandla en språklig enhet till en enhet i talkommunikationen.

Eftersom det inte finns någon teori om yttrandet, leder det till att definitionen av satsen och yttrandet blir problematisk, och distinktionen dem emellan leder till att de istället för att skiljas från varann istället sammanblandas. Hur förhåller sig detta till den reella dialogen?

Som jag skrev ovan trodde jag att Bachtin intresserat sig för dialogen som den klassiska formen för talkommunikation för att det är den enklaste formen. Mycket riktigt visar det sig att jag hade rätt. Dialogen som form exemplifierar en förklaringsmodell för hur gränserna framställs och ska förstås. Det visar sig att replikerna avgränsas på samma sätt i olika typer av texter. Det spelar ingen roll om vi har och göra med en dialog i tallkommunikation eller en i litteratur, avgränsningen sker på liknande sätt, men det uppstår ett behov av att analysera en författares individualitet genom stilen.

Som jag tidigare har visat i min C-uppsats “Tillvaron hitom havsklippan – En analys av narrativ struktur och berättarsperspektiv i Willy Kyrklunds Polyfem förvandlad och Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken“ från 2009 är stilen är intimt kopplat till det litterära perspektivet och om vi ska tro Bachtin även till författarens individualitet. Häri finns även en utgångspunkt för begrepper “intertextualitet”, som senare presenterades av Julia Kristeva. Intetextualitetsbegreppet har påverkat både litteraturkritik men framförallt analys av sakprosa.

Som jag visade i min c-uppsats skiljer sig Söderberg från Kyrklund i att den förra mer ämnar att ingå i en dialog med sina läsare där denne förväntar sig ett svar. Således har Söderberg mer inslag av ett uppfostrande inflytande på sina läsare än vad Kyrklund har. Kyrklund är dessutom en av fyrtiotalisterna som skiljer sig från sin samtid genom att denne undflyr detta stilistiska krav och ansvar. Verk och litteratur är förbundna med det att bestämma den andres svarande position, men hos Kyrklund får vi inga givna svar eller yttranden för bestämningen av denna position som konstituerande för vårt aktiva svarande.

Ok, det kanske finns absoluta gränser för ett givet avgränsat ord eller sats… men jag tror fortfarande inte att det finns absoluta gränser för talkommunikationen. Vad skulle dessa bestå av?

Det första konstituerande särdraget hos yttrandet är att bytet av talsubjekt ramar in yttrandet och ger det en fast och avgränsad form. Det andra konstituerande särdraget hos yttrandets är dess specifika finalitet. Yttrandets finalitet är bytet av talsubjektets “inre” sida, som äger rum om den talande har sagt allt han eller hon vill i ett visst ögonblick. Vi hör således om någon har “talat till punkt”; detta är dess finalitet. Den svarande kan sedan välja att svara på det eller inta en svarande position gentemot den talande. Finaliteten är nödvändig för att vi ska kunna reagera på ett yttrande. Bachtin vill fånga “hela” yttrandet i och med beskrivningen av yttrandets finalitet.

Den finala helheten bestäms av tre moment: den referentiellt semantiska uttömdheten, den talandes avsikt eller vilja med talet och finaliseringens typiska kompositionella genreformer.

Det första momentet relaterar till att det inom olika genrer finns olika typer av uttömdhet. Om någonting blir ett tema för ett yttrande inom någon talgenre, kommer det att få specifika förutsättningar. Detta moment hänger samman med den talandes avsikt med talet, som är det andra momentet.

I varje yttrande, från vardagliga repliker till vetenskaplig text, tycks vi förstå den talandes avsikt eller vilja med talet och detta bestämmer yttrandets helhet. I och med att vi föreställer oss vad den talande vill säga bestämmer vi även yttrandets finalitet. Avsikten bestämmer även genreform och avgränsar även yttrandet och förbinder den med talkommunikationen.

Det tredje momentet har och göra med fasta genreformer, vilket delvis innebär att talaren väljer en specifik talgenre. Sfären kopplas till talkommunikationens situation och den talandes yttrande utvecklas och formas på ett visst sätt givet sin avsikt och genreformen. Bachtin menar att bestämda talgenrer har stabila och typiska former för att konstruera en helhet. Vi som talande varelser har redan en repertoar som vi dagligen använder men som vi verkligen inte kan förklara. Oberoende av talsituation tycks vi återvända till till dessa givna genreformer.

Bachtin vänder sig till modersmålet, som han menar är något som vi behärskar men som vi inte har lärt känna, utan som vi har fått en känsla för genom yttranden i konkret talkommunikation. Både genreformer och modersmål kopplas till något som vi tillgängliggör oss genom dynamiska och konkreta språksituationer snarare än genom teorin. Att lära sig att tala innebär inte att vi enbart lär oss teori, utan vi lär oss att sätta ihop yttranden och svara på dessa.

Bachtin ser hur talgenrerna organiserar talet ungefär på liknande sätt som grammatiken. Bara det att inta en svarande position innebär att vi kan gissa vilken genre vi står inför och inom vilken genre vi ska svara. Vi får också intuitivt en känsla för hur vi ska svara och hur långt yttrandet kommer vara med dess finalitet. Om inte talgenrerna skulle sägas existera, skulle vi behöva skapa dessa “on the fly” i och med talkommunikationen. Bachtin hävdar att det skulle innebära en omöjlighet.

Genreformerna skiljer sig från språkets former i och med att de förra är friare och mer plastiska än de språkliga formerna. Genrernas mångfald är ett faktum som innebär att yttranden ingår i en mångfald av olika skiftningar och med olika ton. Talet har vissa intonationsmönster och struktur som kräver mycket av både den talande och den svarande, men som vi vet innebär ju även de minsta detaljer stora skillnader för yttranden. Om jag säger “men vad snäll du är” till någon samtidigt som jag lägger huvudbetoningen på “snäll” och himlar med ögonen, innebär det ju något helt annat än om jag använder mig av samma yttrande och lägger huvudbetoningen på “är” samtidigt som jag brister ut i ett stort leende. Jag tror även att Bachtin hävdar att olika intonationsmönster kan innebära att yttrandet byter kommunikativ sfär från en till en annan.

Det finns såklart mer fria former av talkommunikation. Vardagliga samtal inom familjen flyter ju på i en helt annan takt och ton än vetenskapliga eller institutionella samtal som präglas av en viss diskursinlåsning. Dessa friare former av talkommunikation låter sig lättare formas och anpassas för att kunna kombineras i andra sammansättningar och sammanhang. Bachtin avslutar stycket med ett mycket viktigt påpekande, som en vän till mig även skulle säga gälla för skrivandets ädla konst:

” [...] man måste behärska genrerna väl för att fritt kunna använda sig av dem.” (221)

Om man ska kunna leka med genrer, tal och språk, då måste man verkligen kunna handskas med dessa kombinationsmöjligheter. Det handlar om att närma sig språket, bli en del av det och leva genom det. Det handlar om det svåra att sätta ord på och yttra sig om de saker som man trodde var omöjliga att beskriva eller förklara.

Men man kan mycket väl tänka sig att någon som är bra på att leka med språket, står handfallen inför olika typer av talgenrer. Jag kan mycket väl tänka mig att vissa språkligt begåvade människor kanske skulle känna sig malplacerade eller osäkra inom t.ex. en militär diskurs. Även ett outvidgat ordförrråd eller en abstrakt stil kan vara hinder på vägen för den språkbegåvade. Vi har väl alla någon gång känt att vi har kommit in helt fel i diskussioner eller inte riktigt kunna flyta med tillsammans med andra i dialogen.

När vi behärskar genrerna kan vi friare använda oss av dom på ett bra sätt. Bachtin ser det som att om vi behärskar talgenrerna på ett bra sätt har vi möjlighet av ge en fullständig realisering av vår fria avsikt med talet. Bachtin visar hur de grammatiska formerna i samverkan med yttrandes relation till talgenrer är nödvändigt för att vi ska kunna förstå språkets former. Grammatiken ses som mer statiskt än de mer plastiska talgenrerna för att de senare inte skapas av den talande utan dom ges till denne.

Vad lingvistiken missar är att yttrandet inte bara ingår i en individuell kombination och att de förbiser talgenrerna som en del av undersökningsområdet. Bachtin förklarar lingvisternas sammanblandning av begreppen och riktar därmed kritik mot de statiska satser som lingvistiken framhåller som viktiga för språket. Sats och yttrande är intimt kopplade till varandra och talkommunikationens helhet. Det är yttrandets hela form som kan ses som drivande för vår talprocess.

Bachtin tänker sig att ett skäl till att lingvistiken missar yttrandets former är att dessa är mycket heterogena sett till deras komposition. Lingvistiken tycks missa att knyta an satserna till talets längd och omfång. Lingvisterna har sökt något mellanting mellan sats och yttrande, vilket Bachtin nämnde ovan som en slags “hybrid”. Men det finns ingen enhetlig förståelse för detta fenomen i dennes samtid och menar att begreppen “frasen” hos Kartsevskij och “kommunikationen” hos Sjachmatov inte motsvaras av någon klart avgränsad reell företeelse.

Dessa konstruktioner missar de så viktiga gränserna mellan yttrandena men de missar också ett av huvudkriterierna: finaliteten.

Satsen kan inte bestämma den talandes aktivt svarande position, utan får endast denna förmåga när den övergår i ett yttrande. Jag tror lingvistiken missar detta i och med att de analyserar det som en särskild syntaktisk kategori: att den enskilda satsen analyseras isolerad från kontexten. I detta resonemang kan man se ett kraftigt avvikande från den strukturalistiskt formade lingvistiken. Den klassiska linvgistiken missar således yttrandets finalitet.

Precis som orden så är satserna betydelsebärande enheter. När vi förstår en sats språkliga betydelse (“jag gillar dig”) innebär det att vi förstår dess möjliga roll i ett yttrande. Men, Bachtins poäng är att vi kan på intet sätt inta en svarande position om vi inte vet att den talande har sagt allt denne ville säga. Precis i denna situation övergår satsen från att vara sats till att bli ett yttrande i talkommunikationens reella enhet. Yttrandet ramas in vid bytet av talsubjekt och avgränsas.

I analysen av satsen ser jag den både som tydligt avgränsad gentemot yttrandet, men också som en del av det. Vi behöver tänka mer på varför vi kategoriserar entiteter och företeelser och hur det kan te sig problematiskt. Hur kan vi undvika att kategorisera ord och begrepp utifrån en förvirrad godtycklighet som gör mer skada än nytta? Hur kan vi använda oss av kategoriseringen samtidigt som vi inte tar denna abstraktion som det verkliga flöde som dessa företeelser ingår i?

Jag tror att man kan öva upp en viss begreppskänslighet, som på intet sätt vill abstrahera verkligheten, utan som använder kategorisering och definitioner för att försöka närma sig den reella enheteligheten. När vi deskriptivt redogör saker och ting får vi försöka att undvika ofruktbara återvändsgränder och språkglapp. Abstraktionerna och den reella enhetligheten är en del av samma verklighet men vi får se upp med att sammanblanda dessa. Bachtins tänkande framstår mer och mer som en språkfilosofisk systemkritik i dennes dynamiska redogörelse för det bortglömda yttrandet.

Bachtin har kommit fram till det tredje särdraget hos yttrandet: yttrandets relation till den talande själv och till andra deltagare i talkommunikationen. Varje yttrande är en länk i en längre kedja och får ett visst semantiskt innehåll. De språkliga medlen och talgenren bestäms utifrån talsubjektets avsikt, vilket är det första momentet som sätter yttrandets stilistiska natur. Det andra momentet sätter yttrandets form och stil, vilket är det expressiva och värderande förhållandet till det semantiska innehållet i yttrandet.

Finns det neutrala yttranden? Bachtin tror inte det, utan det tillkommer alltid värderande förhållanden till ämnet samt valet av språkliga medel för yttrandet. Yttrandets stil bestäms genom dess expressiva sida. Men finns det en expressiv sida hos språkliga enheter såsom ord och satser? Bachtin är skeptisk, språket som system har en hel palett med verktyg till den talandes förfogande, men dessa är neutrala i förhållande till “varje särskild reell värdering” (225).

“Ordet älskling – som är ömsint såväl i sin rotbetydelse som sitt suffix – är i sig, som enhet i språket, lika neutralt som ordet fjärran.” (225)

Den verkliga värderingen kan bara realiseras i och med yttrandet. Ordet tillhör ingen, men dess relation och värderande gör det i yttrandet. Detta kännetecknar även satsen, som inte heller har någon expressiv sida annat än i ett konkret yttrande. Alla yttranden uppfattas ju givet en viss situation, men som satser i språket saknar de expressivitet. Hur kan man då realisera en viss expressivitet i ett yttrande?

Intonationen är ett av medlen som är emotionellt värderande. Enligt Bachtin finns intonationen inte i språksystemet, dvs. inte utanför yttrandet. Han tänker sig att om ett ord redan från början uttalas med expressiv intonation, då har det övergått till att bli ett yttrande. Det förekommer dock värderande talgenrer som uttrycker olika saker i typiska utrop som: “underbart!”, “utmärkt!” och “bravo!” som språkliga standardiseringar.

Yttrandet upprättar en relation med den reella verkligheten, dvs. yttrandets innehåll har i en viss situation relaterats till verkligheten. Vi förstår inte bara ordet som form i det språkliga systemet, utan vi förstår även dess innehållsliga karaktär i yttrandet. Expressiviteten hos yttrandet är ett av de språkdrag som hör till yttrandet och inte till ordet.

Har ordet inte en egen “inneboende” expressiv ton? Väljer vi inte ordet “älskling” för att det redan motsvarar en expressivitet i vårt yttrande som redan motsvarar det att hälsa på sin käresta i samband med soluppgången? Vi står inför aberrationen. När vi väljer ett ord utgår vi från att vi planerar yttrandets helhet och denna planerande karaktär är alltid expressiv. Denna expressivitet påverkar det ord vi väljer genom att den “smittar ordet med helhetens expressivitet” (227). Vi väljer ett ord för dess betydelse, som inte är något expressivt, men som i yttrandets helhet kan svara mot vårt expressiva syfte.

“Det är ordets neutrala betydelse som när den hänförs till en viss reell verklighet under vissa reella förutsättningar för talkommunikationen frambringar gnistan av expressivitet.” (227)

Expressivitetens konstitution uppstår i yttrandet och förhållandet mellan språket och verkligheten: Den finns varken i språksystemet eller i den objektivt existerande verkligheten omkring oss.

Ordets betydelse är av utomemotionell karaktär. Det finns ord som betecknar känslor som sorg och glädje, men dessa betydelser är neutrala, dess expressivitet får de endast genom ett yttrande. Men det finns något ännu mer komplext som vi måste beakta och det relaterar till ordvalet.

Om vi inte väljer ett ord för att vi vill konstruera ett yttrande, hämtar vi dom inte alltid från språksystemet. Isätllet hämtar vi ord från andra yttranden. Vi hämtar yttranden från besläktade talgenrer och utifrån vissa genremässiga specifikationer. Kanske vill vi istället hämta en viss typ av expressivitet? Denna typiska expressivitet tillhör inte ordet per se, dvs. det ingår inte i dess betydelse i sig, men återspeglar ett ord och dess betydelse sett till genren. Typisk intonation och expressivitet har genremässigt en mer friare normativitet. Bachtin tycks deskriptivt redogöra för en viss språklig lekfullhet i och med omaccentueringen av talgenrerna, som gör att vi med språket kan skapa något nytt, utan att för den delen stoppas av de språkliga enheternas begränsningar.

Bachtin beskriver den genremässiga expressiviteten som ordets “stilistiska aura”, vilken inte ska tillskrivas ordet men som avser genren i vilken ordet vanligen figurerar. Bachtin skriver:

“Auran är en återklang av genrens helhet, klingande i ordet.” (228)

Ordets genremässiga expressivitet och intonationen är för den delen inte personlig. Inte heller talgenrerna är personliga, men ord kan komma in i vårt tal från individuella yttranden och ger då en återklang av dessa yttranden. Orden tillhör ingen, men vi kan bara höra dom i individuella yttranden, där de har fått en genremässig och expressiv språkdräkt som bestäms av kontexten.

Användningen av orden i talkommunikation är alltid av individuellt kontextuell art. För den talande existerar orden i tre aspekter: 1. Som neutralt och ej tillhörande någon 2. Som andra personers främmande ord 3. Som mitt eget ord.

Expressiviteten inkluderas i 2 och 3, men den tillhör inte ordet, utan den uppstår i och med kontakten mellan ordet och verkligheten i en viss situation. I varje epok och samhällsgrupp finns det auktoritiva och tongivande yttranden som man lutar sig tillbaka på eller präglas av. I varje epok finns det även vissa bevarade verksamheter och traditioner som kanske faller tillbaka på en given epoks “tongivande tänkare”. Bachtin visar att våra yttranden ändå inte alltid är så personliga sätt till karaktären. Vårt individuella tal och erfarenhet utvecklas ju med hjälp av andras yttranden.

I slutändan vet vi inte vad som är vår egen röst och vad som är andras individuella yttranden som präglas av en viss expressivitet. Jag hävdar att det inte finns några positiva eller negativa värden att ta fasta på, men från ett perspektiv så innebär det att det krävs en god språkförmåga för att kunna förstå och använda sig av andras yttranden med dess expressivitet på ett bra sätt. Det krävs ännu mer kunskap om man ska kunna leka med andras expressiva yttranden och ord i talkommunikation.

Bachtin skriver väldigt upprepande och återkommer hela tiden till olika fraser och meningar för att på så sätt försöka hamra in budskapet i skallen: Ordet och satsen saknar expressivitet. Men vissa satser har dock en tendens att ha både en genremässig och en individuell expressivitet och Bachtin menar att dessa satser har hjälpt till att bibehålla illusionen om satsens expressiva natur.

Dessutom har satsen grammatiskt sätt en grammatisk men inte expressiv intonation. Den grammatiska intonationen förstår jag mer som något avslutande, förklarande, uppdelande etc. medan den frågande, påstående och uppmanande satsens intonation sammanblandas med genrens intonation. Expressiv intonation får satsen endast i ett yttrande. Detta medför att det expressiva momentet är ett konstituerande drag hos yttrandet.

Språket har formerna för att kunna uttrycka expressivitet, men språket självt med dess betydelsebärande enheter är neutrala och saknar således expressivitet. Yttrandets stil och komposition bestäms av både det semantiska och det expressiva momentet. Bachtin riktar kritik mot lingvistikens förståelse av språkliga medel som en uppdelning mellan semantiska och expressiva överväganden.

Bachtin sätter fingret på vad lingvistiken missar: Yttrandena färgas av varandra, de är fulla av återklang och gensvar från andra yttranden och de ska betraktas som svar på föregående yttranden. Varje yttrande inom varje kommunikationssfär, upptar en viss position. Denna position kan i sin tur inte bestämmas utan att den relateras till andra positioner. Bachtin försöker förklara yttrandenas dynamiska sida att de samtidigt kan sägas bära spår av andras yttrandes samtidigt som dess positionering innebär att det är möjligt att omaccentuera dessa.

“Yttrandets expressivitet svarar alltid i högre eller lägre grad, det vill säga uttrycker den talandes relation till andra yttranden och inte bara hans relation till ämndet för sitt yttrande.” (232)

Yttrandet är fyllt av “dialogiska övertoner” som man måste ta hänsyn till när man ska förstå yttrandets stil. Lingvistiken missar detta fenomen och den måste beakta dessa samt tänkandet för att kunna analysera den komplexitet som beskrivits ovan.

Andras ord och yttranden är främmande för språket som system. Ovan har jag beskrivit lite av den komplexitet som Bachtin redogör för, som helt enkelt (grovt förenklat) kan sägas stå utanför det grammatiska språksystemet. Ta bara en sådan sak som byte av talsubjekt med dess komplexitet och vi kan inte ge en bra språksystemsmodell. Vi skulle genast hamna i en återvändsgränd med godtycklig abstraktion.

Bachtin gör helt andra avgränsningar än den traditionella lingvistiken. Begreppet “främmandeskapet” introduceras i modellen och allt blir genast än mer komplicerat. De dialogiska övertoner och dolda ord, som jag medger är en del av språket, är fenomen och begreppslighet som lingvistiken helt har missat. Analysen sträcker sig så mycket längre bortom språksystemet än vad man först kunde tro. Hos Bachtin blir språksystemet något som är sammanflätat med situation, kontexter, positioneringar och historia. Såldes spränger han gränserna för det språkliga samtidigt som han gör upp med dom. Lingvistiken förändras till språkfilosofi:

“Varje enskilt yttrande är en länk i talkommunikationens kedja. Det har fasta gränser, bestämda av bytet av talsubjekt (talande), men inom dessa gränser återspeglar yttrandet, i likhet med Leibniz’ monad, talprocessen, andra yttranden, och framför allt föregående länkar i kedjan (ibland mer närliggande, och ibland – inom områden av kulturell kommunikation – också de mycket avlägsna).” (233)

Hur ska vi förstå ämnen inom talkommunikationen? Ämnet är ingenting som uppstår i ett språkligt vakuum och är heller aldrig något avslutat. Hur ska man språkliga kategorisera något så omfattande och svårt som ämnen? I Bachtinsk anda skulle man kunna återvända till bibeln och problematisera hela skapelseberättelsen givet att Adams röst bygger på vissa auktoriteter och tidigare röster och yttranden. Adams världsbild och uttryck måste ju komma från någonstans kan man tycka och i redogörelsen av dennes liv förutsätter det att någon annan redan har den språkliga förmågan som krävs för att återge dennes yttranden. Adam och Eva hade åtminstone en auktoritet.

Språksynen kan spåra begrepp tillbaka till möjliga ursprung, men samtidigt är yttrandets natur som fenomen även relaterat till framtiden. Yttranden är ju länkar i talkommunikationen, där en länk slutar hakar en annan på och således fortsätter talkommunikationen. Yttrandet konstrueras inte bara för att återge något, utan också för att det ska bli besvarat. Detta innebär en viss framförskjutenhet, men det tillkommer även andra viktiga moment. Den svarande ses ju inte som något passivt utan intar en aktivt svarande position. Man kanske kan säga att den talande redan i konstruerandet av yttrandet dels länkar vidare till den svarande, men att dennes yttrande också ger upphov till möjligheten att haka i den svarandes länk i förhållande till talkedjan. Uppdelningen möjliggörs redan i och med den talandes yttrande och svetsas samman i talkedjan av den aktivt lyssnande.

Bachtin introducerar yttrandets addresivitet, dvs. dess riktadhet. Vi riktar oss alltid till någon då vi fäller ett yttrande. Orden i sig har ju ingen adressivitet, denna måste uppstå i och med yttrandet. Adressaten kan vara någon känd deltagare i en rad olika genrer eller situationer, men denne kan också vara en okänd “other” som inte är konkretiserad. Yttrandets komposition, beror på vem det riktar sig till, hur den talande föreställer sig denna riktadhet och dess adressater, samt hur starkt inflytande på yttrandet adressaterna har. När vi bildar oss en uppfattning om riktadheten beaktar vi även någonting tidsligt ankommande. Yttrandet är så att säga redan förhanden, men svaret återstår ännu.

I den traditionella lingvistiken tänker jag mig att det inte finns så mycket undersökningar om olika taltyper som berör adressiviteten. Men inom studiet av kommunikation i tal och skrift samt text och textdesign, är behovet av förståelsen för adressaten av största vikt. I exemepelvis myndighets- och marknadskommunikation måste man studera olika adressattyper för att kunna rikta meddelanden, buskap och information till vissa specifika grupper eller människor. Inom dessa områden handlar det både om att man vill förstå hur man bäst gör sig förstådd i text, men också att nå ut till adressaterna och samtidigt framkalla vissa svar, reaktioner eller handlingar. Redogörelsen av adressiviteten kan sägas innehålla vissa förutsättningar för de ovan nämnda språkliga områdena.

Även inom yttrandet finns det adressivitet. Vem är aktör och vem är mottagare? Yttrandena i exempelvis reklamkampanjer eller myndighetstexter blir genast laddade med många olika röster och yttranden i en salig röra. Är det här Bachtins röstbegrepp kommer in? Vad består den särpräglat inre spänningen i yttrandet av? I vissa texter är textsampel och normsamspel tydligt och i vissa texter är de mer dolda. Får man t.ex. ett reklamblad från Apoteket har vi en given avsändare, men själva materialet innehåller ju många olika typer av röster som således får olika grader av adressivitet och där gränser suddas ut i och med redogörandet för t.ex. en viss typ av medicin eller smärta.

Bachtin nämner det kommersiella, men samtidigt även “klassamhället” och “ståndssamhälle”, vilket gör att jag återigen inser hur pass gammal den här texten ändå är. Bachtins redogörelse för adressiviteten är ju mycket före sin tid och dennes arbete möjliggjorde säkert flera av de områden som jag berättat om ovan.

När vi vänder oss till någon med ett yttrande spelar det roll hur nära man är den svarande. Är vi inne i en mer familjär talgenre eller talar vi i en annan mer formell talgenre? Dessa glidningar mellan det privata och det offentliga frambringar en särskild öppenhet i talet. Den spåkliga öppenheten är viktigt för i den ligger förmågan och möjligheten till att rasera maktdiskurser, göra upp med sin samtid och för att komma åt förbjudna skikt i språket. Vad anses vara maximal närhet mellan den talande och den svarande? Värden som är viktiga för att skapa närhet är förtroligheten, medkänslan, tilltron till adressaten, lyhördheten och välviljan.

Den talandes stil och expressivitet beror ju mycket på dennes förståelse för hur adressaten är utifrån värderna som jag nämnde ovan. Sedan tillkommer det ju såklart andra värden också, men Bachtins poäng verkar vara att stilen inte kan förklaras enbart utifrån det semantiska innehåll och talarens expressiva relation till innehållet. Således etableras relationen till den andre, eller till en “other” som ett viktigt inslag när man vill undersöka och förstå talets genre eller stil.

Hur den den talande eller skrivande uppfattar och föreställer sig adressaten har stor betydelse för litteraturhistorien. Jag tänker till exempel på de svenska fyrtiotalisternas generella vändande till sina läsare, som har ett förhållningssätt som präglas av tanken “nu ska jag berätta för er hur saker och ting förhåller sig i världen”.

Bachtins exempel handlar om att det inom olika epoker finns olika syn på adressaten. 40-talisterna hade sin syn på sin “publik” och renässansen sin etc. En undersökning och studium av dessa historiska förändringar och uppfattningar är en viktig uppgift för litteraturvetenskapen.

Alla epoker har sina konventioner som förändrar sättet att se på tal, den talande, den lyssnande etc. De primära och sekundära talgenrerna färgar varandra och ger hela tiden upphov till något nytt och Bachtin höjer statusen på adressiviteten som det konstituerande särdraget för talkommunikationen som sådan:

“Det konstituerande särdraget hos yttrandet är sålunda dess riktning, dess adressivitet, utan vilken det inte finns och inte skulle kunna finnas något yttrande. De olika talgenrernas konstituerande, definierande särdrag är denna riktnings olika typiska former och de olika typiska uppfattningarna av adressaterna.” (238)

Orden och satserna saknar adressivitet; de riktar sig inte till någon och tillhör ingen. De saknar även relationer till andras yttranden och till någon annans ord. Så fort ett ord eller sats är riktat eller adresserat till någon, uppstår det ett yttrande. Riktningen hör således till yttrandet. Språksystemet ger oss en hel verktygslåda med språkliga medel att använda oss av, men riktningen får de endast genom ett konkret yttrande.

Problemet med att analysera satser åtskild från kontexten är att man på förhand förlorar riktningen och det ankommande svarets påverkan. De dialogiska återklangerna går förlorade och bytet av talsubjekt fördunklas. Allt detta ovan nämnda är en del av yttrandes helhet och om endast en av dessa företeelser försvinner, upphör yttrandets helhet att vara tillgängligt för den som analyserar. Trångsyntheten hos lingvistiken kan inte analysera stilens utifrån en analys av hela yttrandet som en icke åtskild länk i tallkommunikationens kedja.

Slutord

Sett till den linjära historiska kontexten var Bachtin mycket före sin tid på många områden. Han föreställde sig språket som något kopplat till verkligheten och inte som någon som kunde analyseras ner på kategorinivå utan att tappa kontakten med den reella verkligheten. I Bachtins tänkande bygger den traditionella samtidens grammatik på ett godtyckligt och felaktigt uppdelande in i språkliga kategorier med felaktiga abstraktionsmodeller sett till yttrandets helhet.

Om vi zoomar ut ur den historiska kontexten och istället ser på Bachtins tankar utifrån ett mer icke-linjärt och spektralfilosofiskt perspektiv, tänker jag mig att modellen haltar. Visst kan hans språkliga framåtriktadhet och förutsägande sägas fånga in en del av samtidens språkliga kategorier och fenomen, men sedan dess har det hänt väldigt mycket med vetenskapen samt mänskligt tänkande. Internet har etablerats och förändrat vårt sätt att tänka och handla, från vilket det har uppstått flera olika nya verksamhetsområden och talgenrer. Kanske man man här påpeka att epokerna inte längre förändras till det bättre eller sämre, utan att epokerna numera är så skiftande och omfattande att vi hela tiden har obegränsat antal många utvecklingsvägar och sammansättningsmöjligheter.

En Bachtinsk språkmodell kan idag inte dynamiskt hantera en rad olika parametrar och fenomen dels för att de inte kan sägas falla in under någon av de kategorier som denne erkänner, men också för att det numera finns en hel del andra auktoriteter samt vetenskapliga områden som har uppstått just på grund av dennes upptäckter på 1900-talet.

Om dennes språksyn en gång var dynamisk, vars plasticitet användes för att rasera den traditionella lingvistikens skelettram, har den nu sakta stelnat i takt med att samtiden har sprungit om den. Skulle man kunna sätta fyr på dennes teorier och se vad som skulle uppstå ur askan? Eller ska man ta med sig de än gång dynamiska tankarna för att problematisera nya språkvetenskapliga och språkfilosofiska områden? Jag tror nog på det senare att vi måste tänka framåt och fortsätta att göra upp med språkliga kategoriseringar och begreppslig godtycklighet.

Om följande referat blev upprepande så beror det på att Bachtin som skribent är väldigt upprepande och återkommande till sättet. Jag valde att röra mig igenom detta karaktärsdrag istället för att sammanfatta, just på grund av att jag ville försöka förhålla mig till dennes resonerande tankegång.

Avslutningsvis vad är egentligen min röst och vad är Bachtins röst i referatet?

Abstrakte Kunst

dgronau — Sun, 27 Sep 2009 17:06:48 +0000

Heute möchte ich über Abstraktion mit Traits sprechen, und auch die Verwendung von abstrakten Type-Members, die ich schon hier vorgestellt hatte, mit einem (hoffentlich) etwas geeigneterem Beispiel vertiefen.

Angenommen, man hat die Aufgabe, Prim’s Algorithmus zur Berechnung von minimalen Spannbäumen in ungerichteten Graphen zu implementieren. Aber sollte man den Algorithmus fest verdrahten? Es kommt natürlich auf den jeweiligen Kontext an, aber wenn nichts dagegen spricht, kann es nicht schaden, auch Platz für andere Implementierungen zu lassen, etwa Kruskal’s Algorithmus.

Nun stellt sich die Frage, wie wir unseren Graph repräsentieren wollen. Haben wir eine eigene Graph-Klasse? Oder einfach eine Adjazenz-Matrix? Wenn ja, sollen wir Arrays verwenden oder doch lieber eine Implementierung für schwach besetzte Matritzen? Nun, die eleganteste (wenn auch nicht performanteste) Antwort darauf ist: Es sollte uns völlig egal sein! Und weil man es meiner Meinung nach nicht oft genug wiederholen kann, sage ich es auch nochmal: Es sollte uns völlig egal sein! Wenn wir ein paar grundlegende Operationen auf unserem Graph ausführen können, reicht das für unseren und – potentiell – viele andere Algorithmen aus. Wir abstrahieren!

Bauen wir uns ein Trait, das Typen für einen Graphen sowie seine Knoten und Kanten definiert, und dazu ein paar nützliche Operationen:

//Scala 2.8
import scala.collection.immutable._

trait GraphAdapter {
    type G; //Graph
    type V; //Knoten (Vertex)
    type E; //Kante (Edge)
    def vertexList(g:G):Traversable[V]
    def edges(vertex:V, g:G):Traversable[E]
    def vertices(edge:E, g:G):(V,V)
    def getEdgeOrdering(g:G):Ordering[E]
}

Die Typen habe ich als abstrakte Type-Members repräsentiert, obwohl auch Generics möglich gewesen wären. Aber GraphAdapter soll ja gerade die Abhängigkeit von einer bestimmten Graph-Implentierung beseitigen, insofern schien es mir aus “philosophischer Sicht” nur konsequent, die Typen auch zu “verstecken”. Die aufgelisteten Operationen sind nicht wirklich überraschend, außer vielleicht die letzte: Ordering ist die Scala-Spezialisierung von Java’s Comparator. Für die Berechnung des minimalen Spannbaums braucht man nämlich gar nicht die konkreten Abstände der Knoten, sondern es reicht schon aus, wenn man zwei beliebige Kanten miteinander vergleichen kann (totale Ordnung). Die Rückgabetypen wurden möglichst allgemein gehalten: Statt Set, List u.s.w. wurde deshalb das Supertrait Traversable verwendet.

Wie sieht nun eine konkrete Implementierung aus? Hier eine ziemlich krude Version für Adjazenz-Matrizen:

trait AdjacenceMatrix extends GraphAdapter {
    type G = Array[Array[Option[Int]]]
    type V = Int
    type E = (Int, Int)
    def vertexList(g:G):Traversable[V] = (0 until g.length).force
    def edges(v:V, g:G):Traversable[E] =
       g(v).zipWithIndex.filter(_._1 != None).toList.map(w => (v min w._2, v max w._2))
    def vertices(edge:E, g:G):(V,V) = edge
    def getEdgeOrdering(g:G) = new Ordering[E] {
       def compare(x:E, y:E) = {
           g(x._1)(x._2).get - g(y._1)(y._2).get
       }
    }
}

Knoten sind einfach Ints, Kanten sind Tupel zweier Knoten. Die zweidimensionale Matrix hat allerdings nicht Int als Elementtyp, sondern Option[Int]. Dadurch können “nicht vorhandene Verbindungen” durch None gekennzeichnet werden, so dass man nicht auf gefährliche “magische Werte” (wie -1 oder Integer.MIN_VALUE) zurückgreifen muss. Die edges-Implementierung sieht komplizierter aus, als sie eigentlich ist, was der wenig objektorientierten “low-level” Repräsentation unseres Graphen geschuldet ist.
Die hier verwendete Implementierung ist ziemlich fragil, denn es wird einfach vorausgesetzt, dass die Matrix quadratisch und symmetrisch ist. Für unser Beispiel ist das nicht weiter schlimm, trotzdem sollte man das für ernsthafte Anwendungen nicht unbedingt nachahmen.

Nun schreiben wir ein Trait, das für einen gegebenen Graph-Adapter den Spannbaum berechnet. Damit wir schön abstrakt bleiben, wenn wir den Algorithmus einmal austauschen wollen, haben wir auch ein “abstraktes” Supertrait:

trait MinimalSpanningTree  {
    self:GraphAdapter =>
    def minimalSpanningTree(g:G):Traversable[E]
}

trait PrimMST extends MinimalSpanningTree {
    self:GraphAdapter =>
    def minimalSpanningTree(g:G):Traversable[E] = if(vertexList(g).isEmpty) List[E]() else {
        implicit val edgeOrder:Ordering[E] = getEdgeOrdering(g)
        val vList = vertexList(g)
        val edgeSet = vList.foldLeft(TreeSet[E]())((e,v) => e ++ edges(v,g))
        def loop(vIn:Set[V], vOut:Set[V], mst:Set[E], eOut:Set[E]):Set[E] =
        if (vOut.isEmpty) mst else {
            val newE = eOut.find(e => vIn.contains(vertices(e,g)._1) ||
                vIn.contains(vertices(e,g)._2)).getOrElse(error("disconnected graph"))
            val newV = if (vIn.contains(vertices(newE,g)._1)) vertices(newE,g)._2
                       else vertices(newE,g)._1
            val new_vOut = vOut - newV
            loop(vIn + newV, new_vOut, mst + newE, eOut.filter(e =>
                new_vOut.contains(vertices(e,g)._1) || new_vOut.contains(vertices(e,g)._2)))
        }
        loop(Set(vList.head), Set[V]() ++ vList.tail, Set[E](), edgeSet)
    }
}

Auf die Details des Algorithmus will ich gar nicht weiter eingehen – einen Schönheitspreis wird meine Implementierung bestimmt nicht gewinnen. Die Grundidee ist recht einfach und wird im Wikipedia-Artikel sehr anschaulich dargestellt. Wichtig ist in unserem Beispiel der “Selbsttyp”, das self:GraphAdapter => am Anfang: Damit sagt man dem Trait, dass es nur zu einem GraphAdapter “hinzugemixt” werden darf. Theoretisch könnte man stattdessen auch Vererbung verwenden, aber das wäre semantisch falsch: Der Algorithmus ist kein GraphAdapter, er arbeitet auf einem. Entsprechend werden die GraphAdapter-Operationen auch nicht implementiert, sondern nur benutzt.

Wofür nun der ganze Aufwand? Wir haben damit den Grundstein gelegt für einen kleinen Baukasten, mit dem man nach Lust und Laune Graphen und Algorithmen zusammenstöpseln kann, und es dann “einfach funktioniert”:

val calc = new AdjacenceMatrix with PrimMST
val data = Array(Array(None,    Some(2), Some(2), Some(4)),
                 Array(Some(2), None,    Some(3), None ),
                 Array(Some(2), Some(3), None,    Some(5)),
                 Array(Some(4), None,    Some(5), None))
println(calc.minimalSpanningTree(data))
//--> Set((0,2), (1,2), (0,3))

Ich bin sicher nicht der einzige, dem das erst einmal “ein bisschen zu magisch” vorkommt. Aber gehen wir in uns: Hatten wir nicht alle schon Fälle, wo wir uns geärgert haben, dass diese verdammt komplizierte und clevere Methode, die unser Kollege geschrieben hat, nur mit ints und nicht mit doubles arbeitet? Oder dass diese nützliche Bibliothek leider nur ihre eigenen Datentypen verwendet, die man erst einmal mühselig “von Hand” füllen muss? Hatten wir noch nie Schmerzen bei einem Refactoring, bei dem ein grundlegender Datentyp des Systems geändert werden musste, und damit alles und jedes, was mit ihm irgendwie in Verbindung stand? In solchen und ähnlichen Situationen hätte uns eine abstraktere Implementierung das Leben sehr erleichtert, und Scala hätte uns wiederum bei der Implementierung dieser Abstraktion sehr geholfen.

Unser Beispiel ist auch in anderer Hinsicht interessant: Es wurden keine Klassen verwendet, nur Traits. Sicher, ich hätte z.B. aus AdjacenceMatrix auch eine abstrakte Klasse machen können. Aber Traits erlauben durch die “Zusammensteckbarkeit” (a.k.a. Mixin-Komposition) eine erstaunliche Flexibilität – etwas, mit dem man als “einfach-vererbender” Java-Programmierer erst einmal lernen muss umzugehen. Wenn man keine Konstruktor-Argumente übergeben muss, spricht in Scala kaum etwas dagegen, ein Trait zu verwenden.

Unser Beispiel ist nur eine von den vielen Abstraktions-Möglichkeiten, die Scala bietet. Wer Scala nur als “besseres Java” verwendet, verpasst solche Chancen zu höherer Abstraktion. Natürlich sollte man nicht den Fehler machen, auf Teufel komm raus bis in die Stratosphäre hinein zu abstrahieren, denn wie heißt es so schön: Das Gegenteil eines Fehlers ist wieder ein Fehler. Aber da, wo Abstraktion wirklich gebraucht wird, kann sie unheimlich nützlich sein.

Ich hoffe nur, dass meine Ausführungen jetzt nicht zu abstrakt waren…

Zeesen auf dem Saaler Bodden

frank8233 — Tue, 18 Aug 2009 04:12:36 +0000

Am Sonntag als die größte Hitze vorbei war, sind wir am späten Nachmittag nach Ahrenshoop gefahren. Wir haben auch gleich einen Parkplatz bekommen und sind los gelaufen, den Bernhard Seitz Weg – lang… Hier ist für uns Ahrenshoop noch am ursprünglichsten. Es gibt noch richtige Bauerngärten, kleine schiefe reedgedeckte Gebäude drängen sich zusammen, ein paar größere wunderbar renovierte Hallenhäuser stehen am Wegrand. Weiter ging es auf der Rückseite von Althagen zum Hafen. Es fuhren gerade zwei Zeesboote vom Saaler Bodden mit ihren roten Segeln ein.
Immer wieder ein wunderbarer Anblick… In dem Zusammenhang fiel mir mein altes Bild „Zeesbootregatta“ ein. Es passt in die Serie von Bildern, bei denen ich durch eine Vereinfachung der Formen das Motiv gestaltet habe. Deshalb möchte ich Ihnen dieses Bild auch an dieser Stelle vorstellen. Alljährlich gibt es zwei / drei Wochenenden an denen man die wunderbaren alten Boote mit Ihren typischen roten Segeln bei einer Regatta beobachten kann. Ein wunderbarer Anblick…. An so ein Motiv habe ich vor Jahren getraut. Es wurde das Titel Bild einer Ausstellung im Haus der Stadtwerke. Kaum war es in einem Artikel der OstseeZeitung abgebildet, war es verkauft. Was wünscht man sich als Maler mehr )) ?

Die Fa. PLANET internet commerce GmbH hat dieses Bild in ihren PLANET-Kunstkalender 2006 aufgenommen.

Zeesbootregatta

Sehen Sie diese Art der Malerei als Möglichkeit an sich komplexeren Motiven zu nähern. Weitere Beispiele finden Sie in der Kategorie “Einfache Formen und Linien”.

Tessiner Abendlicht

frank8233 — Sun, 16 Aug 2009 04:18:21 +0000

Irgendwann war ich vor Jahren unterwegs und hatte eine besondere Lichtstimmung im kühlen Spätsommer per Foto eingefangen. Eine Wiese, ein Hang, oben Büsche und Bäume, die Sonne war am untergehen. Unten im Schatten zeigten sich violette, dunkle grüne und bläuliche Töne. Die Sonne färbte die „Spitzen“ der Büsche in rötliche überwiegend orange Töne und drang mit dem Restlicht durch die Baumkronen. Um das Motiv umzusetzen, wählte ich wieder eine Vereinfachung in geometrische Flächen, die ich entweder als Lasuren anlegte oder deckend, aber dann mit in sich verlaufenden Tönen. Durch das Spiel mit den Formen und den Lasuren konnte ich die diffuse Lichtstimmung in den dunkleren Bereich wunderbar darstellen. Die Formen der Flächen und die Farbwahl erlaubte es, die Wiese und den Hang aufzulösen und die leichten Unebenheiten darzustellen. Die oberen Bereiche der Büsche und Baume wurden transparenter dargestellt, da hier das Licht andere Effekte zauberte.

Wieder kein „typisches“ Aquarell für die Freunde der Nass in Nasstechnik und einer leichten durchscheinenden Malweise. Für mich ist dieses Bild aber eine gelungene und interessante Darstellung und eine weitere Antwort auf die Fragen,
• Wie male ich ein Aquarell?
• Wie male ich Bäume?

Denn hätte ich versucht das Klein Klein von Blättern, spezifischen Formen der Büsche und Bäume mit ihren Schatten darzustellen, wäre das Farbenspiel durch das diffuse Restlicht verloren gegangen. Was meinen Sie?

Tessiner.... Abendlicht 2

Sehen Sie diese Art der Malerei als Möglichkeit an sich komplexeren Motiven zu nähern. Weitere Beispiele finden Sie in der Kategorie “Einfache Formen und Linien”.

P.S. Suchen Sie Austausch zum Thema Aquarell nutzen Sie das Aquarellforum

Eine Zeese

frank8233 — Fri, 14 Aug 2009 04:10:53 +0000

Ausgehend von den Fragen, wie malt man ein Aquarell, Rosen und Bäume hatte ich Ihnen einige Bilder unter Rubrik “Einfache Formen uns Linien” vorgestellt. In den letzen Tagen hatte ich die Geschichte erzählt, wie ich auf einer Malreise mit Renate Pfrommer Schwierigkeiten hatte die Motive auf Blatt zu bringen. Mein Ausweg war die Vereinfachung, die Abstraktion der Motive in ganz einfache geometrische Formen. So ist der vorgestellte Windflüchter entstanden und dieses Zeesboot. Mit ganz einfachen Formen und wenigen Farben eine Boddenlandschaft angedeutet. Die Wiesen gehen oft nahtlos in das flache Wasser des Boddens über. Schlickige bewachsene Untiefen durchziehen das Wasser außerhalb der schiffbaren Routen. Also habe ich ähnliche Farben und Formen für das Wasser und die Vegetation gewählt und versucht durch Farbvariationen Tiefe zu erzeugen. Die Zeese wurde ebenfalls aus ganz einfachen Formen zusammen gesetzt. Am Ende des Weges, eine ganz einfache Darstellung, aber der Weg für den Windflüchter und die Zeese war lang. Vielleicht mag ich diese beiden Bilder deshalb nach vielen Jahren immer noch.

Zeese

Sehen Sie diese Art der Malerei als Möglichkeit an sich komplexeren Motiven zu nähern. Weitere Beispiele finden Sie in der Kategorie “Einfache Formen und Linien”.

P.s. Suchen Sie Austausch zum Thema Aquarell nutzen Sie das Aquarellforum

Richtung und Garheit (24)

Nachtwaechter — Wed, 05 Aug 2009 13:56:14 +0000

Bestechung ist wie ein Zauberstein dem, der sie gibt; wohin er sich kehrt, hat er Glück.

Die Bibel, Spr. 17, 8

Zahl — Eine Zahl bildet vielleicht keinen Aspekt der Realität ab, aber sicher eine Eigenart der menschlichen Wahrnehmung dieser Realität. Beim Wahrnehmen ist der Mensch dazu imstande, beliebige Entitäten zu abstrakten Klassen anzuordnen; diese innere Gehirntätigkeit wird dann — wie bei jeder anderen Wahrnehmung auch — als äußere Wahrheit empfunden. In diesem speziellen Prozess der Wahrnehmung tritt eine neue Erscheinung auf, die sich darin äußert, dass die wahrgenommenen Klassen identische Anzahlen von Elementen enthalten können. Sechs Tassen Kaffee, sechs Bücher und sechs ehemalige Freundinnen haben nichts gemeinsam, außer der Gleichzahl von Elementen in den jeweils wahrgenommenen Klassen. Diese “Sechsigkeit” der betrachteten Klassen wird im abstrakten Zahlwort Sechs zusammengefasst, gedacht, behandelt; und alles, was diese in Klassen zusammengefassten Entitäten auszeichnet, versinkt im Sumpf des hirngeborenen Begriffes. Die Mathematik, eine strikt deduktive Wissenschaft, die von vielen Menschen als Inbegriff der objektiven Klarheit und Wahrheit erachtet wird, ist nichts weiter als eine dumpfe Hirnsucht, die im günstigen Fall Aufschluss über die evolutionär gewachsene Abbildung der Realität im menschlichen Gehirn zu geben vermag. Dass Menschen ihre Hirnsüchte mit der Realität verwechseln, ist allerdings keine neue Erscheinung der menschlichen Geschichte.

Fünfzehn — Das klassische hebräische Schriftsystem kannte keine Trennung zwischen Buchstaben und Zahlzeichen, jedes Lautzeichen der Schrift konnte auch als Zahl verwendet werden. In der Zeit, in der dieses System entstand, gab es keinen Bedarf an großen Zahlen, es verfügt daher nicht über ein Stellenwertsystem wie die heute international (auch im Neuhebräischen) gebräuchlichen arabischen Ziffern. Stattdessen gab es eine Gruppe von Zeichen für die Einer, eine weitere für die Zehner und eine dritte für die Hunderter. Zwar gab es mit dieser Doppeldeutigkeit der Schrift immer wieder einmal Spielereien, aber im Alltagsgebrauch wurden die Zahlen sehr regelmäßig ausgedrückt, um Missverständnisse zu vermeiden. In diesem regelmäßigen Gebrauch gab es nur eine Ausnahme, und diese betraf die Zahl Fünfzehn. Um diesen Zahlwert zu notieren, wurde nicht Jod (10) und He (5) geschrieben, sondern Waw (6) und Teth (9) — denn die Buchstaben Jod und He sind eine Kurzform des alten Gottesnamens, der seit mindestens zwei Jahrtausenden so tabuisiert ist, dass sein Gebrauch gemieden wird. So kann in einer von Religion geprägten Gesellschaft auch fern jedes religiösen Kontextes die Vernunft auf der Strecke bleiben.

Vier — Auch die Römer haben Zahlen mit Buchstaben ihres Alfabetes notiert, und auch sie gingen dabei recht regelmäßig vor. Allerdings. Kannten auch sie eine Ausnahme in ihrer ansonsten völlig regelmäßigen Schreibweise. Die Zahl Vier wurde nicht gemäß der allgemeinen Regel als “IV”, sondern als “IIII” geschrieben. Der Hintergrund dieser Ausnahme ist, dass IV die gängige Abkürzung des römischen Hauptgottes Jupiter (lat. Iove) war, und dass man deshalb die Verwendung dieser beiden Buchstaben zur Niederschrift einer Zahl als eine Form der Gotteslästerung ansah. Auf jedem mit römischen Zahlen beschrifteten Ziffernblatt einer modernen Uhr — ja, selbst auf einem solchen Ziffernblatt an einem christlichen Kirchturm, wo so etwas recht häufig zu sehen ist — legt die Schreibung der vierten Stunde als “IIII” ein Zeugnis davon ab, dass inmitten aller Modernität die alten Götzen unverändert auf ihrem Thron sitzen und ihre mit Aberglauben überfütterte Macht gern auf die Mächtigen unter den Menschen übertragen.

Die Zahllosen — So selbstverständlich uns die Fähigkeit zum Zählen vorkommt, sie ist nicht angeboren oder natürlich, nicht einmal für kleine Anzahlen. Es gibt (in unserer Zivilisation als “primitiv” bezeichnete) menschliche Kulturen, in deren Sprache es nur drei “Zahlwörter” gibt, die als “eins”, “zwei” und “viele” übertragen werden könnten. Eine fröhliche Sorglosigkeit spiegelt sich in dieser sprachlichen Erscheinung, ganz so, als gäbe es im Miteinander dieser Menschen nur drei Zustände der Verfügbarkeit von Dingen, nämlich “ich habe noch eines”, “ich habe zwei davon und kann dir eines abgeben” und “kein Problem, es ist genug da”. Wie könnte unsere Zivilisation doch profitieren, wenn dieser Teil der “Primitivität” sich in ihr ausbreitete!

Triskaidekaphobie — Wer es erstaunlich findet, dass in Deutschland Menschen in irrationale Befürchtungen versinken, nur weil auf dem gerade vordersten Kalenderblatt als Wochentag ein “Freitag” und als Tageszählung ein Dreizehnter zu lesen ist, der sollte daran denken, dass der Aberglaube noch wesentlich absurder möglich ist. In den USA haben viele Häuser “offiziell” kein 13. Stockwerk, die Zählung geht von der 12 direkt zur 14. Die Tatsache, dass sich die abergläubische Angst nicht auf die 14. Etage verlagert, welche ja in Wirklichkeit die 13. ist, zeigt die kurzsichtige und deshalb uneinsichtige Idiotie des Aberglaubens. Aber bislang ist bei niemandem die Idiotie so weit gegangen, dass er ein dreizehntes Monatsgehalt abgelehnt hätte. Und. Das zeigt den Glauben, der auf der anderen Seite des Aberglaubens steht und der ebenfalls ein Glaube in Zahlen ist.

Sieben — Von den sieben “Weltwundern” der Antike ist nur noch eines erhalten, und dieses sind die großen Pyramiden in der Nekropole zu Gizeh. An diesen monströsen Todmalen ist vieles beeindruckend, am meisten aber sicherlich die Tatsache, dass sie auch nach so vielen Jahrtausenden so gut erhalten sind, während jüngere Pyramiden der ägyptischen Herrscher viel stärker vom Zerfall betroffen sind. Der Grund für die gute Erhaltung der großen Pyramiden ist, dass daran offenbar hoch motivierte Menschen sehr sorgfältig und präzise gearbeitet haben, während spätere Bauwerke des antiken Ägypten mit Sklavenarbeit errichtet wurden und deshalb eine gewisse Schlampigkeit in der Ausführung aufweisen. Dies kann auf dem Hintergrund betrachtet werden, dass der ägyptische Staat in der Vierten Dynastie kein Geldsystem kannte, und dass deshalb die Abgaben an das Staatswesen (und damit an die herrschenden Priester und den Pharao) in Form von Naturalien und in Form von Arbeitsleistung zu erfolgen hatten. Offenbar führte der “Mangel” eines abstrakten Zahlungs- und Tauschmittels bei vielen in diesem Staat lebenden Menschen zu einer intrinsischen Motivation, in ihrem Tun Qualität hervorzubringen, und diese Qualität hält dem Zahn der Zeit gut stand, bis auf dem heutigen Tag. Kaum gab es jedoch in Ägypten eine Form des Geldes (Edelmetall als Tauschmittel), kaum verlagerte sich der Wertbegriff auf dieses Abstraktum, schon waren die staatlichen Prunkbauten von jener Schäbigkeit der Ausführung geprägt, wie sie von Sklaven und gedungenen Arbeitern hervorgebracht wird. Und zwar. Bis auf den heutigen Tag. Einzig das Ausmaß der Schäbigkeit der produzierten Güter ist im Laufe der Jahrtausende immer mehr gewachsen — und zwar mit zunehmender Abstraktheit des einzig als Wert erachteten Geldes.

Existenz — Der Kosmos existierte, bevor er von messenden und zählenden Menschen wahrgenommen wurde, und er wird sich auch trefflich zu behelfen wissen, wenn sich kein messender und zählender Mensch mehr mit der Abbildung des Kosmos in seinem Hirne beschäftigt. Das Wort “Wahrnehmung” deutet schon in seiner sprachlichen Form an, dass bestimmte Aspekte aus der Realität genommen und in dieser Form für wahr gehalten werden, während andere Aspekte der Realität für die konstruierte Wahrheit verworfen werden. Diese Abbildung im menschlichen Individuum hat nichts mit der Einsheit des Kosmos zu tun, sie ist in Wirklichkeit eine “Wahnnehmung”, jenseits derer es gut möglich ist, dass in der Realität nichts außer der Einsheit des Kosmos existiert. Und zwar ist diese “Wahnnehmung” eine. Der kein Mensch entkommen kann. Es wäre gut, wenn dies jedem Menschen in jedem Moment seines Seins bewusst wäre.

Schimpansen lernen durch Videos

Fritz — Fri, 03 Jul 2009 14:35:59 +0000

Das können sie also auch. Dr. Elizabeth Price, von der schottischen University of St Andrews führte das Experiment durch: Schimpansen bekamen ein Video zu sehen, in dem ein ausgebuffter älterer Chimp (teilweise hohle) Stöcke zusammenfügte, um so durch das Gitter hindurch effektiver nach Leckereien angeln zu können.

Die aufmerksamen Zuschauer bauten die Stockverlängerungserfindung prompt nach, sind also zu einem höheren geistigen Abstraktionslevel fähig als, grob geschätzt, 50 % der Bundesbürger. Zumindest hat man manchmal den Eindruck. Bei der bbc gibt’s ein Video zum Video zu sehen (Damit ihr demnächst leichter an eure Bananen kommt). (btw. gerade bei 11k2-Lesern ist ein hoher Grad an Abstraktionsfähigkeit zu beobachten. Ich machs euch ja nicht immer leicht^^)

I just don't belong here...

thomasevertsson — Thu, 02 Jul 2009 16:51:13 +0000

Att dela och delas.

Den sjunde vågens. Generationens.

Drömmaren målar en tavla i sitt inre.

Hittar korrespondenser, letar ekvivalenser, gör associationer.

Glupska, karriäristiska, drömmeri på den gula cykeln.

Där det abstrakta bo i det konkreta.

Anfang. Där spelade jag bandy med Robin.

Anfang. Där ringer citymail (för första gången jag såg honom denna sommar) en kollega.

Vi har båda solglasögon

men mina är så mycket ljusare.

Gummisnoddarna är många, är vackra, är unika, ringlande runt mitt styrhandtag. Deras gulnad – ack – en drömmares livstid kunde sörjas för att räkna alla nyanserna rättvisa. Trycksvärtans alla avlagringar. De hänger så elegant som en efterrätt från en annan värld, som av ett lyckligt trollslag landat i vårt universum. Töjbarheten. Anspråkslösheten. Minnena: jag på pappas postcykel, sitter i lådan av kartong längst fram. Vinddraget, pappas tag med tramporna. Framåt.

De verkar i litteraturens inre.

Bilder - Töne - Worte

ChrisTina Maywald — Mon, 11 May 2009 16:42:00 +0000

Matinée im Schloss Potzneusiedl

Lyrik: Elisabeth Kotauczek

Musik: Kurt Schmid

es lesen: Margret May & Franz Becke

es spielen

das “Schubertquartett”:
	1. Violine:	Gert Schubert
	2. Violine:	Judith Schubert
	Viola	Roland Spindler
	Violoncello:	Josef Révesz
	Kontrabass:	Laszlo Magyar

Keyboard:		Maria Rom

Gesang:		Georg Lehner
		Michaela Becke

Als Gast:

Willi Mayerhofer

mit seiner
Vernissage “Lyrische Abstraktion”

Ein bewegtes Standbild

A. Montiel — Mon, 20 Apr 2009 13:07:09 +0000

Wie wirbt man eigentlich für etwas Abstraktes, wie ein Bildschirmformat? Sagen wir 12:9 oder 16:9 oder gar 21:9? Am besten doch wohl im direkten Vergleich: Der gleiche Film, unterschiedliche Bildschirme – der Kunde soll selbst entscheiden, wie das Bild am besten ist. Eben dafür braucht man dann einen Vorführfilm (ein Standbild wäre wirklich langweilig) – und zwar einen Film, der besonderen Ansprüchen genügen muss.

Er muss dem Image der Firma in Anspruch und Qualität entsprechen, soll dabei aber nicht vom eigentlichen Thema (dem Bildschirmformat) ablenken. Er muss beliebig oft wiederholbar sein, für den Fall, dass der Kunde nach einmaligem Sehen noch nicht überzeugt ist – er muss also als Endlosschleife funktionieren. Der Film darf ohnehin keine Handlung haben: wenn der Kunde sich vom Bildschirmformat überzeugt hat, soll er sofort kaufen können und nicht erst das Happy-End abwarten müssen.

Ich möchte nicht länge auf die Folter spannen: Philips wirbt mit folgendem Film für sein neues 21:9 Format:

Ein wirklich gelungener Film von Adam Berg. Wer mehr sehen möchte: den Film in HD, zwischen den Bildschirm-Formaten switchen oder das Making-Of gibt es auf der offiziellen Homepage von Philips.

Påskharen

Tomas — Thu, 09 Apr 2009 11:34:31 +0000

Den enes död är den andres bröd säger man. Under många år lyckades Öland hålla sig fri från rävskabben på grund av sitt isolerade läge. Efter att de första skabbrävarna dök upp på ön runt 2004-2005 har det inte tagit lång tid innan rävpopulationen är nere i ett minimum. Man anser att immuniteten hos djuren är låg eftersom sjukdomen inte funnits på Öland tidigare. Numera är en av de tydligaste effekterna av rävens försvinnande att det för tillfället fullkomligt kryllar av hare och annat småvilt på sina håll. För alla harar kan väl inte bero på att det är påsk…?

Med denna bild av en liten del av den naturliga verkligheten önskar jag en glad påsk till alla er läsare. Nu dammar vi av kamerorna och försöker fånga lite påskkärringar!

Fäthare, Runsbäck på Öland. Vid gryningen den 4 april 2009.

Voicech Gryn-Sznabl — Fri, 30 Jan 2009 18:16:58 +0000

Hat meine Gewissheit einen Grund?

Das Gefühl ist entweder sinnlich und das des Bittern, Roten, Harten, Kalten usw., oder intellektuell. Herr E. und mit ihm alle Philosophen seiner Schule scheint die letztere Art gänzlich zu ignorieren, nicht zu beachten, daß auch eine solche Gattung angenommen werden müsse, um das Bewußtsein begreiflich zu machen.

Ich habe es hier mit dem ersten nicht zu tun, sondern mit dem letztern. Es ist das unmittelbare Gefühl der Gewißheit und Notwendigkeit eines Denkens. – Wahrheit ist Gewißheit: und woher glauben die Philosophen der entgegengesetzten Schule zu wissen, was gewiß ist? Etwa durch die theoretische Einsicht, daß ihr Denken mit den logischen Gesetzen übereinstimmt? Aber woher wissen sie denn, daß sie sich in diesem Urteile über die Übereinstimmung nicht wieder irren? Etwa wieder durch theoretische Einsicht? Aber wie denn hier? – Kurz, da werden sie ins Unendliche getrieben, und ein Wissen ist schlechthin unmöglich. – Überdies, ist denn Gewißheit ein Objektives, oder ist es ein subjektiver Zustand? Und wie kann ich einen solchen wahrnehmen, außer durch das Gefühl?

/147/ Es ist klar, daß dieses Gefühl nur mein Denken begleitet und nicht eintritt ohne dieses. – Daß das Gefühl eine Wahrheit geben solle, ist unmöglich und würde keinen Sinn haben. Es, dieses Gefühl der Gewißheit und Wahrheit, begleitet nur ein gewisses Denken.

Es ist klar, daß, wenn ein solches Denken die Bedingung der Vernünftigkeit selbst ist und das Gefühl der Gewißheit unabtrennlich einfaßt, alle Menschen über dieses Gefühl übereinkommen müssen und es jedem anzumuten ist, wenn es ihm auch nicht anzudemonstrieren wäre, welches in Absicht des Unmittelbaren überhaupt nirgends stattfindet.

Es ist dieses Gefühl ein intellektuelles Gefühl.

Es ist dies der Grund aller Gewißheit, aller Realität, aller Objektivität.

________________________________________________________________________________________

aus: J. G. Fichte, “Rückerinnerungen, Antworten, Fragen” in Gesamtausgabe Bd. II/5, S. 146f.

Über kritische und dogmatische Philosophie

Der wahre Sitz des Widerstreits meiner Philosophie und der entgegengesetzten, welche letztern sich dieses Punktes mehr oder weniger deutlich bewußt sind [sic], ist über das Verhältnis der (bloßen, auf ein Objekt gehenden) Erkenntnis zum wirklichen Leben; (zum Begehrungsvermögen, Gefühle, Handeln). Die entgegengesetzten Systeme machen die Erkenntnis zum Prinzip des Lebens: sie glauben, durch freies, willkürliches Denken gewisse Kenntnisse und Begriffe erzeugen zu können, und meinen, daß diese das Begehrungsvermögen affizieren, Gefühle hervorbringen und das Handeln der Menschen bestimmen können. Ihnen ist also die Erkenntnis das Obere, und das Leben das dadurch bestimmte Niedere und von dem ersten Abhängende.

…

.Unsere Philosophie macht umgekehrt das Leben, das System der Gefühle, des Begehrens zum Höchsten und läßt der Erkenntnis überall nur das Zusehen. Es ist nach ihr ein solches System der Gefühle bestimmt: es ist freilich mit ihnen ein Bewußtsein verknüpft; und dies gibt eine unmittelbare, nicht eine durch /138/ Folgerungen erschlossene, durch freies, auch zu unterlassendes Räsonnement erst erzeugte Erkenntnis. Nur diese unmittelbare Erkenntnis hat Realität, ist, als aus dem Leben kommend, etwas das Leben bewegendes: und wenn philosophisch die Realität einer Erkenntnis erwiesen werden soll, muß ein Gefühl – ich will mich hier noch dieses Worts bedienen und werde über den Gebrauch desselben sogleich noch bestimmtere Rechenschaft geben – aufgezeigt werden, an welches diese Erkenntnis sich unmittelbar anschlösse.*

Das freie Räsonnement kann jene Erkenntnis nur durchleuchten, läutern, verknüpfen und trennen, das Mannigfaltige derselben, und dadurch den Gebrauch desselben sich erleichtern und sich fertiger darin machen: aber sie [sic] kann es nicht vermehren. Unsere Erkenntnis ist uns mit einem Male, für alle Ewigkeit gegeben, und wir können dieselbe nur weiter entwickeln, den Stoff nur aus eben diesem Stoff vermehren.

Nur das Unmittelbare ist wahr: und das Vermittelte ist wahr, inwiefern es sich auf jenes gründet, außerdem Schimäre und Hirngespinst.

*) Das Leben ist die Basis: und wenig bedeuten die Worte.

_______________________________________________________________________________________________________________________________

Aus: J. G. Fichte, “Rückerinnerungen, Antworten, Fragen”, in Gesamtausgabe Bd. II/5, S. 137f.

Proiectio per hiatum irrationalem

Fichte hat den Ausdruck proiectio per hiatum irrarionalem in seiner Auseinandersetzung mit Jacobi geprägt. Jacobis Argument gegen den Idealismus war dieses: Der Idealismus führe unweigerlich in einen unendlichen Regress, bei dem er nie zu einem Absoluten vordringen könnte, bei dem er Ruhe fände. Man müsse aus dem idealistischen Verfahren resolut heraustreten und könne zu einem Absoluten nur durch einen setzenden Akt gelangen. Diesen Akt nennt er Glauben, sein ‚Grund’ ist Offenbarung.

In der WL 04² versucht Fichte, Jacobi zum Trotz, auf real-idealistischen Wegen ein absolutes Reale ‚her’ zu leiten; auf abenteuerlichen Wegen!

Doch Jacobi hatte Recht. Der idealistische Regress muss einmal abgebrochen werden. Das ‚Problem’ des Absoluten ist nur zu ‚lösen’, in dem man es, mit Goethe zu reden, in ein Postulat verwandelt. Ein Absolutes muss gelten, damit Wahrheit sein kann.

Proiectio per hiatum irrationalem ist ein ‚posi/tiver’ Begriff.

Der Idealist kann seine Prämissen ebenso wenig beweisen wie der Realist die seinen; noch können sie die Prämissen der Gegenseite widerlegen.

Sind darum Idealismus und Realismus gleich gültig und gehören ‚synthetisch’ unter einen Hut, wie Schelling meinte?

Nein, denn anders als der Idealist kann der Realist seine Aufgabe nicht erfüllen. Er kann uns niemals bis zu der Stelle führen, wo aus dem ‚Ding’ ein Wissen von dem Ding wird.

Der Idealist kann uns nicht die Stelle zeigen, wo aus dem Wissen von den Dingen ein Ding ‚an sich’ hervor geht.

Das muss er aber auch nicht. Gemeinsam ist beiden diese Prämisse: Es gibt ein Wissen von… Dieses Wissen gilt es, aus einem Grund zu erklären. Das kann der Realist mit seiner zweiten Prämisse – ‚von den Dingen her’ – nicht. Der Idealist kann es: aus der Intentionalität des Wissens selbst. Ob die Dinge außerdem noch ‚an sich’ sind, ist für ihn kein theoretisches Problem. Es ist ein praktisches Problem: Ohne Vertrauen auf die Wirklichkeit der Welt kann sich das wirkliche irdische Individuum in seiner Welt nicht einen Tag behaupten. Die Wirklichkeit der Welt ist ein Axiom des gesunden Menschenverstands.

Der Idealist kann seine zweite Prämisse, die phänomenale Gegebenheit des Wissens, nur ‚aus ihr selbst’ begründen, nicht aus einem ihr vorgegebenen Grund. Das ist theoretisch aber auch nicht nötig. Er behauptet ja gerade die Immanenz des Wissens. Ein Absolutes ‚hinter’ dem phänomenalen Wissen braucht er nicht.

Das wirkliche irdische Individuum ist es, das sich dabei nicht beruhigen kann. Um sein Leben zu führen, braucht es ein Kriterion. Es muss sich rechtfertigen, nämlich vor sich. Und wiederum ist es der gesunde Menschenverstand, der eingreift: Das Wahre, Absolute, Gültige, kurz: der Sinn ist sein praktisches Postulat.

Ein Hiatus ist allerdings der Sprung aus der theoretischen in die Lebensphilosophie. Es gibt zwischen den beiden keinen Übergang. Das Reich des Seienden kann das Sollen nicht aus sich hervor bringen.

Es war der Vorwurf des Atheismus, der Fichte getrieben hat, seine gottgefällige Lebensphilosophie aus dem theoretischen System der Wissenschaftslehre her zu leiten; eben den Weg zu beschreiten, den er sich in den Rückerinnerungen… verboten hatte. Ein hiatus irrationalis liegt allerdings vor – es ist der Bruch zwischen der ursprünglichen Wissenschaftslehre von 1794-99 mit den Rückerinnerungen als ihrer ‚praktischen’ Quintessenz, und den Wissenschaftslehren nach 1801. Es gibt keine Brücke zwischen der Philosophie, die, wenn sie wissenschaftlich ist, nur „kritisch und negativ“ verfährt, und den praktischen Anweisungen zum seligen Leben. Der Sinn, das Wahre, das Absolute ist ein notwendiges Postulat der Lebensführung, eine „Idee“ – so wie das Ich, sofern es einen positiven Sinn hat, ‚nur eine Idee’ ist. Die Lehre von der Lebensführung mag zur Urheberin der theoretischen Philosophie werden, indem sie die Kritik am metaphysischen Schein erforderlich macht. Die theoretische Philosophie ist, mit Kant zu reden, ein Katharktikon des Verstandes.

Doch die Umkehrung gilt nicht. Die Lebensführung findet ihren Stachel im Ästhetischen.

Übrigens – praktisch werde die Philosophie nur an der Stelle, wo sie pädagogisch wird, heißt es in den Rückerinnerungen. Aber eben auch das nur kritisch; indem sie nämlich lehrt, was zu unterlassen ist!

Charakter der Menschheit

Bildsamkeit, als solche, ist der Charakter der Menschheit.

J. G. Fichte, Gesamtausgabe, Bd. I/3, S. 379

Der Philosoph hat keinen Gott.

Der Philosoph hat gar keinen Gott und kann keinen haben, er hat nur einen Begriff vom Begriff oder der Idee Gottes. Gott und Religion gibt es nur im Leben, aber der Philosoph ist als solcher kein ganzer lebendiger Mensch, sondern im Zustande der Abstraktion; und es ist unmöglich, daß jemand nur Philosoph sei.

_________________________________________________________________________________________

Johann Gottlieb Fichte, Rü[c]kerinnerungen, Antworten, Fragen, Gesamtausgabe Bd. II/5, S. 130

…als Regulativ

Eigentliche Philosopheme einer Transzendentalphilosophie sind an sich tot und haben gar keinen Einfluß in das Leben, weder guten noch bösen; ebenso wenig als ein Gemälde gehen kann. Auch ist es ganz gegen den Zweck dieser Philosophie, sich den Menschen als Menschen mitzuteilen. Der Gelehrte als Erzieher und Führer des Volks, besonders der Volkslehrer, soll sie allerdings besitzen, als Regulativ, als pädagogische Regel, und nur in ihm werden sie insofern praktisch; nicht aber sie ihnen selbst mitteilen, welche sie gar nicht verstehen noch beurteilen können. (Man sehe meine Sittenlehre.) Aber daß er sie treu und mit Eifer anwende, wird dieser gute Wille schon vorausgesetzt, aber nicht etwa durch sie hervorgebracht: ebenso wie bei dem Philosophen von Profession Unparteilichkeit, Wahrheitsliebe [und] Fleiß schon vorausgesetzt, nicht aber durch sein Philosophieren erst erzeugt wird.

aus: Johann Gottlieb Fichte, Rückerinnerungen, Nachfragen, Antworten in: Gesamtausgabe Bd. II/5, S. 134

Wozu taugt philosophieren?

Was soll denn nun eine Philosophie, und wozu bedarf es der spitzfindigen Zurüstung derselben, wenn sie gesteht, dass sie für das Leben nichts andres sagen, zu demselben [sich] nicht einmal als Instrument bilden kann; daß sie nur Wissenschaftslehre, keineswegs Weisheitsschule ist?

Ich erinnere auch hier an die oft gegebene Antwort. Ihr Hauptnutzen ist negativ und kritisch. Es mangelt in dem, was nun gewöhnlich für Lebensweisheit gehalten wird, nicht daran, daß sie zu wenig, sondern daran, daß sie zu viel enthält. Man hat eben die erräsonierten Sätze der oben beschriebenen erschaffenden Metaphysik hereingetragen – und diese sollen [wieder heraus] gesondert werden. Sie hat die Bestimmung, die gemeine Erkenntnis von aller fremden Zutat zu reinigen.

Dies hat ihnen Kant zur Genüge gezeigt.

Mittelbar, d. h. inwiefern ihre Kenntnis mit der Kenntnis des Lebens vereinigt ist, hat sie auch einen positiven Nutzen. Für das unmittelbar praktische pädagogische im weitesten Sinn des Worts: Sie zeigt, wie man die Menschen bilden müsse, um moralische, echtreligiöse, legale Gesinnungen in ihnen hervorzubringen und nach und nach allgemein zu machen. Für die theoretische Philosophie, Erkenntnis der Sinnenwelt, Naturwissenschaft ist sie regulativ. Sie zeigt, was man von der Natur fragen müsse.

Ihr Einfluß auf die Gesinnung des Menschengeschlechts überhaupt ist, daß sie ihnen Kraft, Mut und Selbstvertrauen beibringt, indem sie zeigt, daß sie und ihr ganzes Schicksal lediglich von sich selbst abhängen; indem sie den Menschen auf seine eignen Füße stellt.

aus: Johann Gottlieb Fichte, Rückerinnerungen, Nachfragen, Antworten in: Gesamtausgabe Bd. II/5, S. 122f.

Philosophieren schafft keine Realität.

Dezember 1, 2008

Ausdrücklich und ganz bestimmt durch das Nichtphilosophieren, d. h. dadurch, daß man zur philosophischen Abstraktion sich nie erhoben oder von der Höhe derselben sich wieder in den Mechanismus des Lebens [und] gemeinen Denkens hineinversetzt, entsteht uns alle Realität; und umgekehrt, sowie man sich zur Spekulation erhebt, verschwindet diese Realität gänzlich. Nun ist das Leben Zweck, keinesfalls das Spekulieren; das letztere ist nur Mittel. Und es ist nicht einmal Mittel, das Leben zu bilden; es liegt in einer ganz anderen Welt. Was auf das Leben Einfluß haben soll, muß selbst aus dem Leben hervorgegangen sein. Es ist lediglich Mittel, das Leben zu erkennen.

Worin man befangen ist, was man selbst ist, kann man nicht erkennen; man müßte aus demselben herausgehen, aufhören, es zu sein, sich auf einen Standpunkt außerhalb desselben stellen. Dieses ist die Spekulation; dieser Standpunkt außer dem wirklichen Leben kein Satz einer Philosophie, die sich selbst kennt, ist in dieser Gestalt, noch verlangt zu sein, ein Satz für das wirkliche Leben; sondern er ist entweder ein Hilfssatz des Systems, um weiter fortzuschreiten, oder, wenn die Spekulation über einen Punkt des Nachdenkens geschlossen [ist], ein Satz, zu dem erst die Empfindung und Wahrnehmung hinzukommen muß, um im wirklichen Leben brauchbar zu sein. Die Philosophie, selbst [wenn] vollendet, kann die Empfindung nicht geben, und diese ist das ein[z]ige wahre ist sie. Nur inwiefern es diesen höhern Standpunkt und diese beiden entgegengesetzten Standpunkte gab, ist es dem Menschen möglich, sich selbst zu erkennen. Man kann leben und vielleicht der Vernunft ganz gemäß leben, ohne zu spekulieren; man kann leben, ohne das Leben zu erkennen. Aber man kann das Leben nicht erkennen, ohne zu spekulieren. Also – inneres Lebensprinzip.

_________________________________________________________________________________________________

Johann Gottlieb Fichte, Rückerinnerungen, Nachfragen, Antworten in: Gesamtausgabe Bd. II/5, S. 118ff.

Wovon handelt Transzendentalphilosophie?

Es gibt zwei sehr verschiedene Standpunkte des Denkens; den des natürlichen und gemeinen, da man unmittelbar Objekte denkt, und den des vorzugsweise so zu nennenden künstlichen, da man, mit Absicht und Bewußtsein, sein Denken selbst denkt. Auf dem ersten steht das gemeine Leben, und die Wissenschaft; auf dem zweiten die Transzendentalphilosophie, die ich eben deshalb Wissenschaftslehre genannt habe, Theorie und Wissenschaft alles Wissens, keineswegs aber selber ein reelles und objektives Wissen.

Die philosophischen Systeme vor Kant kannten großenteils ihren Standpunkt nicht recht, und schwankten hin und her zwischen beiden. Das unmittelbar vor Kant herrschende Wolffisch-Baumgartensche stellte sich mit seinem guten Bewußtsein in dem Standpunkte des gemeinen Denkens und hatte nichts geringeres zur Absicht, als die Sphäre desselben zu erweitern und durch die Kraft ihrer Syllogismen neue Objekte des natürlichen Denkens zu erschaffen. [...]

Diesem System ist das unsrige darin gerade entgegengesetzt, daß es die Möglichkeit, ein für das Leben und die Wissenschaft gültiges Objekt durch das bloße Denken hervorzubringen, gänzlich ableugnet und nichts für reell gelten läßt, das sich nicht auf innere oder äußere Wahrnehmung gründet. In dieser Rücksicht, inwiefern die Metaphysik das System reeller, durch das bloße Denken hervorgebrachter Erkenntnisse sein soll, leugnet z. B. Kant, und ich mit ihm, die Möglichkeit der Metaphysik gänzlich. Er rühmt sich, dieselbe mit der Wurzel ausgerottet zu haben, und es wird, da noch kein verständiges und verständliches Wort vorgebracht worden, um dieselbe zu retten, dabei ohne Zweifel auf ewige Zeiten sein Bewenden haben.

Unser System, das die Erweiterungen wieder zurückweist, läßt sich ebensowenig einfallen, das gemeine und allein reelle Denken selbst zu erweitern, sondern will dasselbe lediglich darstellen und erschöpfend umfassen. Wir denken im philosophischen, das objektive Denken. Unser philosophisches Denken bedeutet nichts und hat nicht den mindesten Gehalt; nur das in diesem Denken gedachte Denken bedeutet und hat Gehalt. Unser philosophisches Denken ist lediglich ein Instrument, durch welches wir unser Werk zusammensetzen. Ist das Werk fertig, so wird das Instrument als unnütz weggeworfen.

Johann Gottlieb Fichte, Rückerinnerungen, Nachfragen, Antworten in: Gesamtausgabe, Bd. II/5, S. 111-115

Ein- und Ausfälle - Abstraktion und Schöpfertum

heitmann — Sat, 10 Jan 2009 19:14:40 +0000

Das Problem der Nachgeborenen: Die Tatsache, dass man aus zeitlicher Distanz den abstrakten Kern im

Bachtin to basics

spectraz — Mon, 19 Oct 2009 15:28:35 +0000

Frågan om talgenrer

Problemformulering och definition av talgenrerna

Bachtins första begreppsdefinition är den för talgenrer:

“Varje enskilt yttrande är givetvis individuellt, men varje sfär av språkanvändningen utarbetar egna relativt fasta typer av sådana yttranden, typer som vi kallar talgenrer.” (1997:203)

Stilistik

“Stilen ingår som ett element i yttrandets genremässiga enhet” (207)

“… komplext dynamiskt system av språkliga stilar, vilkas specifika vikt och inbördes relationer i det litterära språksystemet befinner sig i oavbruten förändring.” (207).

“Där det finns en stil, finns det också en genre.” (208)

När stilen vandrar från den ena genren till den andra ändras inte bara stilen, utan också genren i sig och genom att studera talgenrerna möjliggör man behandlingen av stilistikens alla frågor.

Yttrandet som en enhet i talkommunikationen. Skillnaden mellan denna enhet och enheterna i språket (ord och satser)

“Utan att här alls ta upp kommunikationen människor emellan, är det språkliga uttrycket en nödvändig förutsättning för den enskildes tänkande i fullständig ensamhet.” (210)

Satsen är en enhet i språket och yttrandet är en enhet i tallkommunikationen och gränserna för satsen som enhet i språket bestäms inte av bytet av talsubjekt.

Ok, det kanske finns absoluta gränser för ett givet avgränsat ord eller sats… men jag tror fortfarande inte att det finns absoluta gränser för talkommunikationen. Vad skulle dessa bestå av?

Den finala helheten bestäms av tre moment: den referentiellt semantiska uttömdheten, den talandes avsikt eller vilja med talet och finaliseringens typiska kompositionella genreformer.

” [...] man måste behärska genrerna väl för att fritt kunna använda sig av dem.” (221)

Dessa konstruktioner missar de så viktiga gränserna mellan yttrandena men de missar också ett av huvudkriterierna: finaliteten.

“Ordet älskling – som är ömsint såväl i sin rotbetydelse som sitt suffix – är i sig, som enhet i språket, lika neutralt som ordet fjärran.” (225)

“Det är ordets neutrala betydelse som när den hänförs till en viss reell verklighet under vissa reella förutsättningar för talkommunikationen frambringar gnistan av expressivitet.” (227)

Expressivitetens konstitution uppstår i yttrandet och förhållandet mellan språket och verkligheten: Den finns varken i språksystemet eller i den objektivt existerande verkligheten omkring oss.

Bachtin beskriver den genremässiga expressiviteten som ordets “stilistiska aura”, vilken inte ska tillskrivas ordet men som avser genren i vilken ordet vanligen figurerar. Bachtin skriver:

“Auran är en återklang av genrens helhet, klingande i ordet.” (228)

“Yttrandets expressivitet svarar alltid i högre eller lägre grad, det vill säga uttrycker den talandes relation till andra yttranden och inte bara hans relation till ämndet för sitt yttrande.” (232)

“Varje enskilt yttrande är en länk i talkommunikationens kedja. Det har fasta gränser, bestämda av bytet av talsubjekt (talande), men inom dessa gränser återspeglar yttrandet, i likhet med Leibniz’ monad, talprocessen, andra yttranden, och framför allt föregående länkar i kedjan (ibland mer närliggande, och ibland – inom områden av kulturell kommunikation – också de mycket avlägsna).” (233)

“Det konstituerande särdraget hos yttrandet är sålunda dess riktning, dess adressivitet, utan vilken det inte finns och inte skulle kunna finnas något yttrande. De olika talgenrernas konstituerande, definierande särdrag är denna riktnings olika typiska former och de olika typiska uppfattningarna av adressaterna.” (238)

Slutord

Avslutningsvis vad är egentligen min röst och vad är Bachtins röst i referatet?

MaJa-Abstrakt

martin297 — Fri, 16 Oct 2009 11:18:43 +0000

Achtung, ein Fluch geht um!

Ja, ihr lest Richtig ein Fluch, in einem Bild. In einem abstrakten Bild!

Definieren wir erstmal:

Abstrakte Bilder sind Kunstwerke, meist in grellen und/oder düsteren Farbe gehalten. Dadurch erzeugen diese Schinken eine sehr düstere Atmosphäre, bei der man am liebsten spontan losheulen wöllte. Dies wir jedoch durch die abnormale Abstraktheit verhindert: Man versteht schlichtweg nicht, warum man heulen möchte. Soweit klar? Nein? Auch gut.

Mein Namensvetter Martin hat sich in dieser Disziplin versucht, jedoch ist das Bild verflucht und man kriegt Kopfschmerzen davon. Deshalb sind bisher alle (!) Versuche der Redaktion, es zu interpretieren fehlgeschlagen. Nun bin ich dran und es scheint bisher zu klappen, damit ihr auch verflucht werdet, hier das Meisterwerk (klicken zum vergrößern):

So, des Künstlers Warnhinweis war, dass man der Giraffe (haha, wo ist sie bloß?) ja nicht ins Auge sehen sollte. Just nachdem er diesen Satz von sich gab wurde er von einem Schwarzen Loch gefressen.

Künstler, Giraffe, Fluch hin oder her, jetzt wird interpretiert. Knallhart, schwarz auf weiß:

Zuerst einmal die oberflächliche Zusammensetzung: Grau, grell – häßlig. Dunkel, eben… Was soll uns damit nahe gelegt werden? Ist das Ende nahe? NEIN, ganz im Gegenteil: Durch die offensichtliche Düsterheit wird auf die jetzt schon düstere Welt der Menschen hingewiesen. Da sich doppelte Düsterheit addiert…

… WTF? FLUCH!!! ICH BIN GERADE BEIM BLOGGEN EINGESCHLAFEN!… weiter im Text,

…

Ja, … ähm, Scheiße: Inzwischen sind nun fast 19 Stunden vergangen, ich war erkältet, hatte Schüttelfrost und musste 3 mal kotzen.

Ich glaube trotzdem an keine Flüche.

Also: Durch die offensichtliche Düsterheit, welche sich in unserem alltäglichen Leben wiederfindet (z.B.: Physikunterricht, Ostergasse, …) spricht uns der Künstler ganz direkt an, das wird vor allem durch die beiden, masochistisch verunstalteten, menschenähnlichen Piktogrammen dargestellt. Während eines von einer orangenen Giraffe mit Laserblick gegrillt wird und sich dabei offensichtlich Gedanken über Radioaktivität, die Weltbank und Recycling macht, liegt sein Kollege in einer Phasenverschiebung am Boden (daher die Verzerrungen) und verabschiedet sich unter türkisfarbenem Lichtgewitter mit “ZAP! POW! BLAM” vom Angesicht dieser Welt, offenbar ein spontanes Auftreten von Antimaterie. Was soll uns damit gesagt werden?

Giraffen, wer kennt sie nicht? Diese nervigen Viecher, die die ganze Zeit in der Savanne um sich her rennen und dauernd langweilige Akazienblätter fressen. Wäre es nicht evolutionsbiologisch höchst sinnvoll, mal was aufregenderes zu fressen? Menschen? Wie soll Meister Giraffe aber Menschen jagen? Das Bild sagt es uns: Mit ihrem Laserblick! IMMA FIRIN’ MAH LAZER!!!111einself

Das ist sie, die schon fast apokalyptische Botschaft an die Menschheit. Entweder, werden wir irgendwann alle von Giraffen gefressen, wahrscheinlich werden wir es aber garnicht merken, da wir uns zuviel Gedanken über die Umwelt und Geld machen, oder wir vernichten uns selber mit Antimaterie und verschwinden alle im türkisfarbenen Licht der 4. Dimension.

Soweit, so gut, aber was ist mit dem Schaum und der Raupenkette los? Offensichtlich, wer denkt es sich nicht, wird hier eine Anspielung auf Black Metal gemacht (Raupenkette -> Panzer -> Waffe -> Krieg -> Black Metal), der in letzter Zeit immer softer wurde (Seifenblasen), aber es besteht immer noch Hoffnung auf Besserung (grüne Seifenblasen -> Farbe der Hoffnung). Natürlich werden Black Metaller nicht von der Apokalypse erfasst, es gibt keinen Anti-Black Metal und erst recht keine Giraffen mit Laserblicken, die Black Metaller fressen würden, was denkt ihr euch denn? Gerade deshalb findet die Existenz dieser Metapher nur am Rande des Meisterwerks statt. “Happy” steht natürlich für die Gesinnung dieses Musikstils.

Kommen wir nun zum braunen und grünen Dämon. Klar, dass der braune Dämon an Baphomet erinnert und somit wieder die glücklichen Black Metaller symbolisiert, die – als letzte “Menschen” auf diesem Planeten – sämtliche Errungenschaften, oder auch Informationen, durch Black Metal ersetzten werden. Das sieht man ausschließlich daran, dass Baphomet gerade das i verschluckt. Nun, sein grüner Kumpane. Verdammt, dass ist wohl eine harte Nuss, die uns Martin² dort hinterlegt hat. Ich tippe auf die Sonne. Wiedrum im Sinne der Hoffnung in grün gehalten – dort liegt sie, unsere Zukunft:

Um der Apokalypse zu entgehen muss die Menschheit auf die Sonne umsiedeln, nicht etwa auf den Mars. Das Gute an dieser Umsiedlung wird durch das überaus freundliche Gesicht der grünen Sonne symbolisiert.

Nun, der Rest zeigt natürlich alle möglichen Wirren und Wesen der Apokalypse und ihren Folgen dar, was durch psychedelische Farbwahl besonders deutlich wird, eine Form geht mir davon aber nicht aus dem Kopf: Am Fuße der Giraffe, offensichtlich ein Atomkern… zählen wir mal nach: 7 Nukleonen.

⁷Li

Das häufigste Lithiumisotop, scheiße… was sollen wir damit nur machen?

Garnix.

Gruß,

euer verfluchter Martin

Nijinsky: Maler, Tänzer und Choreograf

leowelzin — Wed, 15 Jul 2009 14:42:31 +0000

100 Jahre Ballets Russes und das Erbe eines Ausnahmekünstlers: „Tanz der Farben – Nijinskys Auge und die Abstraktion“. Ausstellungskatalog der Hamburger Werkschau

Als Tänzer war er schon zu Lebzeiten eine Legende. Gott des Tanzes nannten Zeitgenossen den polnischstämmigen Russen Vaslav Nijinsky (1890-1950). In John Neumeier hat Nijinsky einen Verehrer gefunden, der das künstlerische Erbe nicht nur tänzerisch-choreografisch würdigt, sondern auch Kunstwerke aus Nijinskys Nachlass sammelt und nun zum zweiten Mal -innerhalb von zehn Jahren- öffentlich zeigt.

Überraschend an der Hamburger Ausstellung „Tanz der Farben – Nijinskys Auge und die Abstraktion“ ist zum einen das Ausmaß der bildkünstlerischen Arbeit des Ausnahmetänzers. Die Retrospektive in der Kunsthalle zeigt über hundert Farbzeichnungen und Tuschbilder aus den Jahren 1917 bis 1919. Zum anderen die Qualität: Die eindringliche Expressivität und der abstrahierende Gestus werden nicht als Dokument einer beginnenden Schizophrenie gedeutet (wie häufig Nijinskys Tagebuchaufzeichnungen aus dem gleichen Zeitraum), sondern in den Kontext der modernen Kunst seiner Zeit gestellt.

Sich rhythmisch überlagernde Kreise, Ellipsen und Kreissegmente verdichten sich in Tusch- und Wachskreidezeichnungen zu einer gemalten Choreographie voll intensiver Emotionen. Auf der Achse Sankt Petersburg-Paris hatte er mit seinem zeitweiligen Freund und Entdecker, dem Impresario der Ballets Russes, Sergej Diaghilew in Hellerau (bei Dresden) Station gemacht, um eine der revolutionären Rhythmik-Aufführung des Musikpädagogen Emile Jacques Dalcroze zu besuchen. Tanz und Rhythmus, Kosmos und Lebenszyklen, alles beruhe auf dem Kreis, folgert Nijinsky und fasst zusammen: „Der Kreis ist die vollständige, die perfekte Bewegung“.

Die Exponate – darunter ein Selbstbildnis und ein Portrait des Ex-Freundes Diaghilew – im Zentrum der großen Ausstellungshalle wirken vor dieser Prämisse wie eine Bild gewordene Beweisführung. Drehimpulse, Schwungbewegungen und das Prinzip der Wiederholung – Nijinsky begnügt sich nicht mit Einzelbildern. Wie ein Getriebener produziert er jeweils in Serie: „Auge“ und „Maske“, die in ihrer unheimlichen Unbedingtheit eine archaische Wucht entfalten. „Geometrische Figuren“, „Schwarze und rote Kreissegmente“, „Bögen und Segmente“, können als (Brems-)Spuren zentrifugaler und zentripetaler Kräfte verstanden werden.

Verblüffend ist die Nähe seine Bilder zu Künstlern der russischen Avantgarde, die, wie die Ballets Russes, zwischen 1910 und 1930 in Paris lebten und sich in abstrahierender Weise den Themen Tanz, Rhythmus und Bewegung angenähert haben. Ergänzt wird die Ausstellung durch Alexandra Exter, Sonja Delaunay-Terk, Léopold Survage, Vladimir Baranov-Rossiné, und František Kupka sowie Cocteau, Pechstein, Bakst und viele andere, die den Tänzer gemalt, gezeichnet und modelliert haben.

Info: Zur Ausstellung „Tanz der Farben – Nijinskys Auge und die Abstraktion“, die bis 16. August in der Hamburger Kunsthalle, Glockengießerwall zu sehen ist, gibt es einen Katalog, mit Abbildungen sämtlicher Ausstellungsstücke; 362 Seiten, 32.-Euro.