<3

Fan fan fan fan fan fan… Jag var hur trött som helst redan vid kl 20, monstruöst trött vid kl 22. Somnade jag då? Eller, låt mig omfrasera: Gick jag och la mig då? Neeejdå. Inte det.

För det är ju då den lilla Alfons-en i en kryper fram… Jag ska bara lägga till några saker i ToDo-listan, sen sover jag. Jag ska bara läsa klart den här uppdateringen hos CtrlAltDel, sen sover jag. Jag ska bara lyssna igenom den instrumentala mixen på senaste låtprojektet, sen sover jag. Jag ska bara snabbkolla dom här mma-matcherna, sen sover jag. Jag ska bara sortera dvd-filmerna i bokstavsordning, sen sover jag. Jag ska bara väga allt mjöl i Skåne, sen sover jag. Jag ska bara se den kinesiska muren, sen sover jag. Jag ska bara, jag ska bara, jag ska bara!

Min ena son pratar om Nasooun hela tiden. Från morgon till kväll. Hade han varit en extremt liten och kortvuxen utrikeskorrespondent kunde man kanske tro att han pratade om Darfur eller om en monsun eller nåt. Men han pratar om Nasooun. Allså Alfons. Såklart.

Det tog ett tag innan jag knäckte den nöten. Men polletten trillade ner när han sprang fram till bokhyllan, pekade hysterisk på dvd-boxen och sen ven iväg som ett skott rakt mot vår kära gamla tjock-tv och bankade med sina smörflottiga små fingrar på tv-rutan.  Tyvärr så är vår dvd-spelare inte i toppskick så allt som oftast får vi kolla på Alfons på datorn. De här är en helt ny företeelse hos oss. Max en vecka gammal. Men han blir så uppspelt av Nasooun att han bankar hejvilt på tangentbordet av upphetsning av de hissnande Alfons-avsnitten så datorn allt som oftast stängs av plus att jag också börjat notera att vissa tangenter numer börjat strejka. Men vad gör man inte för några minuters lugn och ro. Senaste dygnet har nämligen inte gått till historien som det festligaste, vill jag lova.  

Det började redan igår kväll efter att jag halvsåsat mig igenom fotbollsgalan på TV och sett allt för många trista tacktal och stående ovationer till uteblivna fotbollsstjärnor som inte orkat masa sig dit . Efter den var jag riktigt seg och redo för sängen. Men fastnade ändå framför en dokumentär om Henke Larsson direkt efter galan och blev uppe ytterligare en timma helt i onödan innan verkligheten kom och hånskrattade mig rakt i ansiktet. Kom nämligen på att jag hade bilen parkerad på en städgata och insåg att jag var tvungen att bege mig ut i permafrostkylan vid halvtolvrycket och flytta på bilskrället. Lapplisorna har senaste tiden haft bötfällningsparty här stup i ett och botarna viner därför som våta nysningar i höstvinden här omkring allt som oftast.

Men slutligen, kall som en isbit brakade jag ner i sängen vid midnatt. Men jag somnade ändå inte på stört eftersom jag höll på att nysa mig själv ur sängen hela tiden.
Vår lägenhet har ju liknat tv-serien cityakuten senaste tiden där sjuklingar kommer och går om vartannat. Här har det varit ungefär likadant med enda skillnaden att här har ingen gått. Här har sjukdomarna bara tagit ut julen i förskott och dansat ringdans runt runt, och sett till att minsta lilla friskhetstecken belönats med en alldeles sprillans ny och fräsch snuva eller med ett nytt glödhett febererbjudande.

Att sedan killarna tyckte att fem var en alldeles utomordentlig bra tid att vakna upp på och dessutom starta dagen med att vädra struparna för allt de var värda till dess att de blev inburna till oss var kanke inte det som stod högst upp på min önskelista. Men väl därinne blev det tornadoleken som tog över . Den som går ut på att snurra extremt mycket på ett och samma ställe och vifta med varenda lem man kan förmå att vifta med. Och innan vi ens hann blinka hade vår djupa eftermidnattssömn förvandlats till ett inferno av snurr. Enda lösningen var att gå upp.

Resten av dagen har vigts åt att få de att sova på alla möjliga och omöjliga vis. Jag har nämligen en teori om att om man är sjuk och vill bli frisk, vilket är ganska vanligt att man vill, så är det bra att sova lite extra mycket. Men likt lagen om all djävulskap, den som syftar till att all skit alltid kommer på samma gång, så har det varit ungefär så för mig senaste tiden.  Fast gällande min sömn, eller sanarare brist på sömn. I synnerhet senaste dygnet. För när man behöver sova som mest så får man alltid sova minst.

Så idag har vi legat i deras myshörna och försökt vila upp oss, tagit fram madrasser och lagt oss alla i en hög på, gått ut med vagnen, chillat i soffan, för att nämna några av de varianter jag provat på för att försöka tjyva åt mig en powernap. Men tyvärr så var det bara vagnen och promenad därtill som fungerade bäst trots iskylan ute. Så det var ju skönt… för de.

Taggar: darfur, monsun, alfons, henke larsson, cityakuten, lagen om all djävulskap, powernap

Ibland kommer han ett par tre gånger om dagen. Ibland är det en vecka mellan besöken. Nu är han inne i en rätt så intensiv period. Står vid altandörren med svansen rätt upp och tittar uppfordrande på oss. När vi öppnar marscherar han in, självklar som bara den. Vi kallar honom för Sotis och vi har inte en aning om vem som rår om honom eller tvärt om – det är ju ändå en katt.

Han är rätt så lång och låg, lite sportmodell över sig. Pratar ibland oavbrutet från det han kommer in till han går ut. Mat – det är vad han är ute efter. Går fram till Alfons och Monstrets skålar och mumsar i sig av det som finns, sedan går han ut lika fort som han kom in. Stannar ibland och vill ha lite kel, men bara ibland. Alltid lika välborstad och halsbandet på.

Alfons och Sotis är kompisar. Det ser vi väldigt tydligt, de kan ligga bredvid varandra på utesoffan och sova i timmar. Då och då tar dem en runda i grannskapet för att kolla att allt är det det ska och som det ska. När det gäller Fröken Larsson (även känd under namnet Monstret) det vore att överdriva att säga att hon gillar honom. Hon accepterar honom däremot, utan att drämma till honom (numera), fast i bland kliar det i tassarna på henne…

darf am Montag den Penner geben und wird damit vielleicht – wenn auch nur kurz – darstellerisch etwas gefordert, denn ehrlich gesagt finde ich, dass seine Rolle eine der wenigen ist, die dem Schauspieler nicht allzuviel abverlangt. Nur in der Episode (3. Staffel) als er glaubte sterben zu müssen, durfte er noch ein bisschen mehr zeigen, ansonsten ist die Rolle seit Jahren immer gleich angelegt und deswegen würde ich ihn für den Fan-Award auch nicht gewählt haben. Aber bitte nicht falsch verstehen –  natürlich ist Rolle und Schauspieler Klasse, aber meiner Meinung nach sollten für so eine Auszeichnung mehrere Kriterien ausschlaggebend sein, vor allem auch eine facettenreiche darstellerische Seite gewürdigt werden. Aber egal … zu gönnen ist ihm dieser Award allemal, denn wir wissen ja auch, dass er könnte, wenn man ihn nur ließe .

Under viss protest har han börjat äta med tassarna på en bricka. Och just idag hamnade ’spillet’ på brickan annars har han en suvrän förmåga att lägga allt på golvet eller mattan innan han häter upp det.

Vadå är Vera och Alfons syskon? Har de lika stora öron? Älskar de sol lika galet mycket? Svaret är ja på samtliga frågor! Ytterligare en bild när jag kommer och stör i mysande stund.

Det gick fint hos läkaren idag. In, snacka lite med honom och uppdatera läkarintyget, få smärtstillande -har provat hela sommaren utan och ja, jag säger ja tack till en citodon när det är som värst för jag orkar inte tandagnissel och gråt när det är som värst. Men nu har jag iallafall provat att vara utan och jag tar ändå bara i yttersta nödfall då jag avskyr att knapra piller. Sen hem till jyckarna, ut med dem, laga lite lunch. In till jobbet några timmar. Hem och långpromenad med hundarna, det gäller att passa på med sånt här väder -ut och njut! Laga middag -lillebrors recept på tacolasange (det var supergott Mattis), äta och sen slöa i soffan. Nu är det kvällskiss med hundarna och sen blir det läggdags tidigt, här behövs all återhämtning jag kan få efter en dag som denna! Ibland måste man bara leva för dagen och jag har sett till att njuta av vädret så mycket jag bara har kunnat idag.

Och Julia.. Ska jag skicka upp det oidentifieringsbara underplaggget som lämnade Veras rumpa ikväll? Förstår varför hon har varit lite fisig nu, hihi. Livet med bulle i ett nötskal!

Ja äntligen blommar mina solrosor som kämpat sig långa och ståtliga mot husväggen hela sommaren! En av dem har vuxit över takhöjd, så de har kämpat bra! Kul att få lite blommor så här när frosten ligger över gräset. Som bilden skvallrar har vi ett underbart väder idag, det är frisk kall höst med stålande solsken. Jag har varit ute och knallat med hundarna i solen och det går fint att gå med dem tillsammans, dock får man ju se till att ge dem sin egentid med så de tyr sig till mig mest och inte varandra samt får vara individer och inte “hundarna”. Inte det lättaste att ta en bild på solrosorna med två hundar i ena handen dock! De är ständigt tillsammans inne nu, fast de fick sova enskilt i natt med, men det dröjer inte länge förrän de får sova tillsammans nattetid med, för de ligger tillsammans på dagarna nu. Vera gick och letade efter Alfons igår när han hade bäddat ner sig för natten ute i hallen.

Den här bloggen förvandlas väl snart till att uteslutande att handla om Vera och Alfons om jag inte delar lite av mig med. Jag ska till läkaren idag och prata om min sjukskrivning och sjukdomsbild. Det kommer förhoppningsvis gå lika fint som vanligt! Det är så himla trist att behöva gå dit och hävda sig sjuk när inget ändrats från förra gången bara :S I eftermiddag blir det jobb, jag trivs himla bra med att jobba och är rätt hög på känslan att ha jobb igen. Får hoppas att det inte kommer en bakåtsmäll med bamsevärk framåt när ruset lagt sig på en normalare nivå bara! Men det klart att man mår bra när man har två fyrbenta lyckopiller nu, det är en ovan men härlig känsla att sitta och klappa på två goa bullterriers samtidigt. Dubbelt upp av morgonmys när man stiger upp på morgonen. Å så underbara Emil med såklart!

Lägenheten stod kvar när jag kom hem från jobbet, jag tjuvkikade in i fönstret innan jag gick in och då låg de och snoozade båda två!

Sen kom Lena och vi tog hundarna på en promenad till skogs. Tack för hjälpen Lena Nu har jag sen ett par timmar låtit dem vara tillsammans i hela lägenheten och det går superduper än så länge! De blev nog rätt snopna för de kollade på mej som om jag var lite dum när jag öppnade grinden. De har fnattat lite och kännt av varandra, lite mops men inte nåt muck! Nu ligger de och sover i varandras sängar, de har även en kort stund delat på Veras säng! Ser de sura ut på bilden så är det för att nån dum jäkel höll på att ta kort på dem när de sov. Nervositeten rinner av mig som vatten på en gås nu och det känns riktigt BRA. Det är bara att knipa lite till med tummarna så kanske det håller i sig! Blir så glad om det här blir en superduo tillsammans. TACK Julia för att du låter oss få ta hand om din vilda Vera! <3

-Första dagen och natten med Vera hos oss. Hon fick sova inne hos oss i sovrummet inatt. Hon har en beanbag-säng för hundar och sen så stod Alfons bur öppen där inne med, så hon har växlat mellan att rallybädda i båda då och då under natten men inte gått fram och nosat på oss i sängen. Liiite trött är man för både beanbagen och buren låter RÄTT mycket med en hund som bäddar i 180 km/h. Men det känns som att man kan ta det nu till en början!

Jag ska snart åka till jobbet några timmar och de ska vara själva hemma på varsitt håll i lägenheten. Vilket jag tror kommer att gå fint då båda är vana att vara själva hemma lite båda två. Nu har de iallafall sällskapet av varandra om än genom en grind. Nu står de och flörtar genom grinden, svansarna går som hellikoptrar och de bullejamar och fjäskar.

Maximal otur är vädret nu på morgonen -det regnar! Båda hundarna är regnhatare så det blir inte någon lång morgonpromenad som det var planerat. Jag släpar inte runt två hundar i ösregn, jag får hoppas på att de är rätt trötta från gårdagen för att sova några timmar nu på förmiddagen.  Bara snabbt ut och kissa och bajsa sen in och snooza igen! Vädret får bannemej bli bättre till lunch så det kan bli promenad till skogs.

TACK för alla lyckönskningar om Veras flytt till oss! Jag tror att detta kommer att gå fint, Emil är lugn som en filbunke -jag tror inte att han överhuvudtaget kan stressa upp sej för nåt, det är bara jag som är fjollig och har lite nerver. Är ju förstås rädd för att det inte ska gå bra! Vera är helt otroligt mysig, det är en Alfonskopia till sättet men ändå egen till sitt sätt, en härlig individ! Hon är allt en bullterrier ska vara i mitt tycke Dubbelt upp av det goda är ju aldrig fel!

Nu är vi på hemväg från Mariestad med Vera med oss i bilen. Hon är så liten mot Alfons, det märks att man är van vid klumpedunsen till hane som han är!
Dem var lite smyg och försiktiga på varandra när de först träffades idag men det släppte med lekande och nyfikenhet. Vi släppte ut dem tillsammans för en stund sen när vi lämnat Mariestad och då var det bara mys tillsammans! Nu ligger Vera och fiser fisar som luktar popcorn på mina fötter!
Det är verkligen blandade känslor med Vera, det känns helt underbart att bli med en underbar hund till samtidigt som det känns som att man rövar bort någons barn! Tycker så in i helvetes synd om matte Julia som har fått ta det här beslutet om Vera!!

Blir riktigt fascinerad av Anna Anka eller fenomenet hon representerar. Bara namnet för ju tankarna till en seriefigur, men inte ens seriefigurer törs säga det den här Ankan kvackar. Modig, övertygad, beräknande, smart eller korkad?

Om man ser det som marknadsföring har hon verkligen lyckats. Många pratar om henne, förstasidorna i kvällspressen visar henne och söker man på Google får man hur många träffar som helst. Smart. I GT häromdagen var det en artikel om henne där hon visade upp poolen. De har roligt Herr och Fru Anka ‘Paul och jag skrattar hela vägen till banken…’ .

Tittar man bakåt i tiden så hittar man gulliga repotage om Anna från Bjuv som blev Fru Anka. På senare tid har blogginlägg och artiklar fått lite annat stuk. Fortsätter undra om Fru Anka menar det hon säger eller…

Byter ämne och övergår till orange små piller. Alfons, vårt högst individuella kattpersonlighet har fått en tumör på sköldkörteln. Du kanske läste inlägget för några veckor sedan då jag satt på Djursjukhuset Väst med honom. Det var en jäkla tur att han lyckades få ett grässtrå att fastna i halsen. I samband med detta togs prover som visade på problemet med sköldkörteln. Det förklarar varför han äter som en häst men är smal som en cykel.

Nu ska han ha små brandgula piller två gånger om dagen. Som tur är har han ännu inte fattat att han får dem. Hoppas att han inte börjar fundera över varför han helt plötsligt får smarrig ost morgon och kväll. Nu hoppas vi på att de små  pillren snart ska ge effekt.

(Orange är lite trassligt att skriva i bestäm form, ju. Orangea ser ju lite konstigt ut – fast än det är korrekt. Skriver man oranga så blir det nästan som loranga. Hittade svenska språknämndens rekommendation, de tycker att man ska göra en omskrivning så att man slipper den bestämda formen. Om det inte går så är brandgula ett alternativ.)

Idag blev det en helt annorlunda dag än jag tänkt mig eller planerat för. När jag vaknade i morse gick jag ner till köket, öppnade altandörren för att släppa in Alfons. In kommer en katt som inte alls ser ut att må bra. Han flämtar och verkar ha svårt att andas, försöker äta men det går inte alls. Han låter riktigt dålig, funderar på om han ätit en mus och fått ett ben i halsen.

Ringer Västra Djursjukhuset, berättar hur han beter sig och får beskedet att jag ska åka in med honom omedelbart. Sagt och gjort, snabbt in i duschen med mig, på med kläderna, fram med transportburen och iväg. Kommer fram och blir direkt placerad i ett undersökningsrum och får syrgas till Alfons. Nu gillar han inte alls att åka till veterinärer så förutom att han flämtade och kraxade såg han allmänt deppad ut över läget. Syrgasen funkade bra, efter en liten stund stängde han munnen.

Veterinären kommer in, gör en snabb undersökning och konstaterar att han kan ha fått ett grässtrå som fastnat någonstans och/eller så har han vatten i lungorna. Hon säger också att det inte är något bra tecken när katter flämtar, tecken på att de inte får syre . Steg ett blir lungröntgen och beroende av resultatet så vet de hur de ska söva honom. In till röntgenavdelningen, ny syrgasslang plockas fram som jag får hålla framför nosen på honom. Sedan ska han röntgas liggande på sidan och på rygg. Pust! Det är ju inga problem att få honom att ligga på sidan och rygg när han sover men nu…

Men det funkar bra pga att han är medtagen. Ligga-på-rygg-bilden får tas om för han fick spatt mitt i bildtagningen. Hela Västra Djursjukhuset är helfräscht och nytt. De har digitalröntgen som gjorde att det syntes direkt att bilden inte blev bra. Vi behövde inte vänta på framkallning utan det var bara att ge honom en liten paus, och göra om. Den här gången blev det bra.

Vi satte oss på golvet, Alfons i knät och jag med ryggen mot en vägg och syrgasslangen under nosen. Efter en stund lugnade han ner sig och tyckte att det var rätt så ok. Fick vänta en stund sedan kommer veterinären och kollar bilderna. En lättnadens suck, inget vatten i lungorna utan ‘normala’ åldersförändringar men han ska sövas med ett milt narkosmedel. Kanyl ska sättas strax ovanför framtassen. Gick bra ända till hon skulle spola med koksalt, då rycker han till och kanylen hamnar fel. Fram med nästa tass, rakapparaten för att raka benet och in med nästa kanyl, han rycker till så kanylen åker ut och blodet sprutar. Sedan fixar det sig och han åker in på operation och jag ut i väntrummet.

Väntan, dricker kaffe (som sponsras av Royal Kanin – tack!) pratar med Kent och Skånskan och kollar på några hundar och katter som kommer in akut för olika åkommor. Oroliga hussar och mattar som sitter och småpratar in i transportburar eller klappar på hundar som bara vill ut från stället. Vi som sitter där ler och samförståndsnickar lite till varandra.

Efter ca tre kvart kommer veterinären ut med Alfons i sin bur. Allt har gått bra och hon har tagit bort ett 10 cm långt grässtrå som fastnat i svalget och halsen, vikt sig och gått upp i nosen. Dessutom har han fått en ordentlig infektion som måste behandlas omedelbart med stark antibiotika. Får recept, återbesökstid, betalar och åker hem med väldigt vinglig kisse som kan andas. Han är helt groggy av narkosen. Det första han gör när han kommer hem är att vingla ut i köket och vill ha mat. Det var helt ok enligt veterinären att ge honom mat direkt. Han slukar över två burkar Sheba, hungrig som bara den. Sedan – poff – sover, helt slut – jag också.

Kan verkligen rekommendera Västra Djursjukhuset, väldigt fräscht och jättetrevlig personal. Nu har han kvicknat till, ätit lite mer och legat på sin favviskudde på uteplatsen, tagit penicillin och allt börjar återgå till en normal lördagkväll.

Finns det något mer avslappnat än kisse i vila, t.ex. Alfons, typ…

So who is he? (my opinion)
Alfons is a 24 year old student and part-time chef in a Belgian (!) beer restaurant.
His cooking skills were proven yesterday when he made me a delicious dish with vegetables, cheese, nuts…
Also his apple pie was unbelievable.
Yeah, he is a Dutch boy that can immigrate to Belgium if you ask me!
Like all people I met so far on this trip, he is very hospital (is that a word?), making my trip so much fun.

So who is he? (his opinion)
(I quote) Do you really have to know that? Wait a minute, I will do it in some words: tall, very handsome, silent, the best cook of Rotterdam and Amsterdam and I have the most rumourful flatmate ever.

Det är gott med Turkisk youghurt, även om någon har gett mig en slatt i botten på en hink!

Måste vara åska i luften. Själv känner jag mig som jag är lite överkörd av en ångvält. Misstänker att man blir lite dizzy efter ett ångvältsöverkörande. Alfons har varit helt utslagen idag, legat på lite olika ställen och sett totalt utmattad ut. Pratar man med honom så gäspar han stort, vänder på sig och sover vidare. Både fullmåne och åska, lite skumt är det.

Monstret däremot, hon tar det i och för sig lugnt. Ligger på sin divan (divaner för katter finns givetvis på IKEA) och har örnkoll på läget, både ute och inne.

Medan de små individerna i päls sov respektive spanade så jobbade vi som inte är pälsklädda. Hyrde någon slags lastbil för att frakta skit till Återvinningscentralen i Kikås. (Det officiella namnet är numera Återvinningscentral – i alla fall i Mölndal. Kollade noga innan vi körde in.)

Observera – del av den snajsiga muren till höger om bilen. Mer om muren kommer när trädgården är klar vilket beräknas till sista veckan i juli. Hur som helst, vi fyllde bilen två gånger med diverse skit. Ett antal syllar som inte kom med i den stora containern, säckar med rester från trädgården (vi en gång hade), brädbitar, plank och plankbitar, rotsystem och ett före detta blåregn i delar. Dessutom returtidningar, returkartonger, plastförpackningar och en och annan glasförpackning.

Efter två vändor till Kikås fick vi göra en grundlig sopning av lastutrymmet. Upptäckte vid sopningen att det låg rätt så mycket makaroner i ena kanten av golvet, fastkilade – inte våra – så de fick sitta kvar – där går gränsen. Men, eftersom vi är väldigt ordentliga av oss (frånsett makaronerna)  blev det även en avslutande såpskurning.

När vi hämtade bilen gjorde vi en runda till veterinärstationen och köpte avmaskningsmedel till Alfons. Droppar som man lägger på huden i nacken – på Alfons. Att få i honom tabletter är rätt så likt ett inbördeskrig. Det är då man kör genom rondellen med en rondellhund och vovven står fortfarande kvar!

Efter allt detta åkte vi till Kents  föräldrar och åt kålpudding. Somnade därefter rätt så omedelbart på soffan i deras vardagsrum. Poff…

…kanske kommer mer innan dagen äv över, vem vet….

Det är varmt idag, och då menar jag varmt! Dessutom har vi inte någon uteplats längre, förutom några chica grus- och jordhögar. Ringde gymet jag instuerar på i eftermiddag. Hade förhoppning om att kunderna hade annat för sig än att träna idag. Tyvärr… passen bokade. Håller på att samla ihop mig för att sticka iväg om en halvitmme sådär. Men, innan jag gör det så slänger jag ut en liten bildkavalkad över nuläget.

Ny installation på uteplatsen…

Börjar hända något på framsidan…

Strössel på besök…

Om någon har missat det så har vi 32 ton av den här varan…

Här börjar det också på förändras…

I ett hörn av uteplatsen där det finns riktigt dammigt och gott grus…

I ett annat hörn, under en skuggande ormbunke…

En liten smak av vad som ska bli…

Klart missnöjd...

Alfons jätteglad att Kent har kommit hem från sin tredagarskurs. De har ett speciellt förhållande till varandra,  A är väldigt missnöjd när K  inte kommer hem på kvällen. Går omkring och smågnäller, tittar på mig och jamar, undrar när han kommer. Dessutom är det ju trädgårdsarbete på utsidan huset som om allt elände kommer på en gång.

Monstret är lite coolare. Hon kollar ut och konstaterar att något händer sedan lägger hon sig ner och betraktar det hela på avstånd. Öppnar jag altandörren går hon ut och lägger sig direkt i krossgruset som just nu ligger utslängt i små dekorativa högar överallt. Det tycker hon är riktigt mysigt.

Alfons går ut på kvällen, spankulerar runt ett varv runt huset, kollar lite misstänksamt vad som hänt under dagen. Jamar lite anklagande och tycker att det här med att göra om trädgården är nog bra – men gärna någon annanstans, bara inte här.

Ikväll blev det fredagsmys på McDonalds. Noll inspiration för att slänga ihop något, kunde inte ens stava till mat. Hungriga slängde vi oss i bilen och hamnade på McDonalds. När vi åkte därifrån kom vi på att spontanbesöka Mr T och Ms L. Där blev vi sittande i solnedgången till halv elva (solen gick ju ner lite tidigare förstås).

När vi lovat att komma tillbaks i morgon eftermiddag och grilla och fortsätta pladdra åkte vi hem. Det är inte mycket idé att ha grillkväll hos oss just nu. Men vänta bara, om ett par veckor, då ska här grillas…

Missade att aktivera det här inlägget igår…

Alfons vårt lilla Yllenylle fyller fjorton idag! Vi har sjungit för honom, ja må han leva… Men vädret har varit väldigt ostadigt och då brukar han bli trött. Och det har han varit hela dagen, trött som ett murmeldjur. Sovit, på vänster sida, höger sida, på magen, på rygg med tassarna rätt upp, på huvudet…

I eftermiddag piggade han på sig och ville ha sin födelsedagsmeny. Färska skalade räkor – mums! Han slängde i sig ca 4 hg. Lite stressigt var det att skala samtidigt som han hoppade jämfota på alla fyra tassarna för att få mer. 

Han har också fått gratulationer på SMS och på bloggen. Han tackar och vinkar med tassen till alla er som grattat!

Den 29/6 fyller Monstret sexton!

Alfons (Yllenylle) finns givetvis med på brevlådan.
Får han någon post?
Självklart!
Han prenumenerar på dammsugarpåsar…

(Pssst, han fyller år  i morgon, fjorton!)

Idag är Yllenylle trött. Det blev mycket för honom igår när trädgårdsentreprenaden började montera ner hans trädgård. Fick inte vara ute. Gillade inte riktigt läget med att vara tvångsinne. Igår kväll fick han gå ut igen, gick runt, länge, kollade vad som hänt. Varit ute i stort sett hela natten utom vid tvåtiden när han var hungrig (knackar på fönstret för fullt) och vid fyratiden när han ville bli kliad på magen (känns väldigt inspirerande klockan fyra på morgonen).

Idag har han varit ute hela dagen, föll ihop i en hög i en av rabatterna och stensov i någon timme med en gren rätt i skallen.

Monstret har också varit ute och hållit oss sällskap. Speciellt när vi bjöd grannarna på kaffe, te och nybakade muffins. Hon tog sina välputsade tjejtassar och la sig pladask mitt i en liten jordhög.

Idag var Trädgårdsmästaren på besök i sitt gamla hem, numera hennes sons och sonhustrus renoveringsobjekt. Trädgårdsmästaren med Professor Larsson (Trädgårdsmästarens man) fyllde en stor container med skräp från renoveringen. Arbetade förvånansvärt raskt för att vara pensionärer

Tyckte verkligen de var värda Muffins. Efter att jag lyckats ta mig upp ur sängen som i morse verkade vara utrustad med magneter, vispade jag hop mina specialmuffins som innehåller youghurt, smör, ägg, socker mm. Idag smaksatta med äkta vanilj och kanel. Beroendeframkallande. Öste upp i Amerikanska muffinsformar (modell bamse) och in i ugnen. Sedan kaffe, Rooiboste (vi läser Damernas detektivbyrå…) och Muffins. Trädgårdsmästaren påpekar att Rooibos tillhör det femte växtriket. 

Vi har den stora glädjen att få ha Trädgårdsmästaren och Professor Larsson här i flera dagar. Jätteroligt!

Det har varit världens bästa grannar och vi saknar dem. Just nu är vi bara oroliga för att Trädgårdsmästaren ska börja prata skånska efter flytten till Skåne

Professor Larsson har vi försökt få att spotta ut gröten vid upprepade tillfällen men det är bara att inse att gröten sitter där den sitter, men vi tycker om honom ändå!