Nedskräpningen i vår gemensamma natur har ökat lavinartat i takt med vår konsumtion. I dagens Sverige eldas det direkt på bergshällar. Plastpåsar, ölburkar och engångsmaterial i form av bestick, grillar mm slängs direkt i vår natur. Det starka informationsbruset överallt innebär ett informationsproblem som måste lösas med permanenta utbildningsinsatser i vårt samhälle från vaggan till graven.

Nya komplexa kemiska ämnen som “bromerade flamskyddsmedel” konsumeras, dessa ämnen måste minskas. Vi skall inte fastna i nya “kemiska substansfällor”.

En satsning på alternativa drivmedel som el, metanol, biogas samt vätgas till hela vår fordonspark är den enda hållbara lösningen på våra miljöproblem. Etanol kan ersättas med metanol, vi har skog så det räcker.

Genom att omvandla EU:s jordbruksstöd till effektiv rökgasrening i äldre förbrännings- och energianläggningar i Europa kan utsläppen minskas kraftigt, därefter kan jordbruksstödet avvecklas helt och hållet.

Vårt stora problem i vår värld är egentligen överkonsumtionen. Om man försöker minska denna så kommer detta leda till kraftigt ökad massarbetslöshet, politisk instabilitet och garanterat krig. Den sura sanningen innebär att vi måste fortsätta denna “galna väg”,
annars leder detta till katastrof och ändå kommer vi att få uppleva denna katastrof, människan lär sig aldrig.

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat nr: 0981
Kandidat till Riksdagen
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Miljön kan endast räddas med en långsiktig politik, där målet är fastställt och kristallklart vad som gäller både lokalt i Sverige och globalt i EU.

Nedskräpning:

Nedskräpningen i vår gemensamma natur har ökat lavinartat i takt med vår konsumtion. I dagens Sverige eldas det direkt på bergshällar. Plastpåsar, ölburkar och engångsmaterial i form av bestick, grillar mm slängs efter festandet direkt i vår natur och det är bara att konstatera:

- ER MAMMA JOBBAR INTE UTE I NATUREN !!!

Det är ingen brist på information om detta i vårt samhälle, men det starka informationsbruset från alla håll och kanter innebär att detta informationsproblem MÅSTE hanteras från vaggan till graven med en garanterad permanent information på ett nytt sätt, från grundskolan till universitetsnivå, när det gäller hur vi skall hantera djur och natur.

Komplexa kemiska ämnen:

Nya komplexa kemiska ämnen som “bromerade flamskyddsmedel” produceras och konsumeras med hög hastighet i vårt samhälle, dessa nya ämnen måste analyseras grundligt vad detta leder till. En minskning av dessa komplexa substanser som nu ökar lavinartat är en självklarhet, vi skall inte sitta i nya “kemiska substansfällor”.

Nya drivmedel:

En satsning på alternativa drivmedel som el, metanol, biogas samt vätgas till hela vår fordonspark är den enda hållbara lösningen på miljöproblemen. Det är viktigt att poängtera att de nya drivmedlen SKALL produceras inom landet för ekonomins och miljöns skull. OBS etanol konkurrerar med produktion av mat och vi har skog så det räcker för metanolproduktion.

Uranbrytning:

Några ord om uranbrytning i Sverige, detta bidrar alltid till stora mängder radioaktivt slagg och de miljömässiga problemen är mycket stora, vid denna typ av brytning. Radioaktivitet som blir kvar i slagghögarna avger radongas. Om detta skall ske i vårt land behövs mycket strikta krav på denna hantering, annars bör vi avstå detta.

Effektiv rökgasrening via EU:

Användning av EU:s jordbruksstöd till rökgasrening av äldre förbrännings- och energianläggningar i Europa är troligtvis den enda möjligheten att minska utsläppen. Detta ger då en minskning av stödet successivt till bönderna. Genom rätt användning av detta stöd under en 20 års period, så avvänjs bönderna och man tillför en permanent effektiv rökgasrening i hela EU.

Utsläppsrätter i hela EU:

Handel med utsläppsrätter måste kopplas till skärpta lokala krav, där man gemensamt förhandlar sig till kvoterade utsläpp utöver handel med utsläppsrätter, så att inte miljöbovar lokalt kan skita ned och låta andra ta smällen.

Allemansrätt i hela EU:

Naturligtvis är detta en global fråga och där anser jag att man kan starta med att införa en “allemansrätt i EU”, så att kraven från medborgarna kan växa inifrån Europas länder och folk. Detta måste vara ett framtida mål i EU.

Överkonsumtion:

Vårt stora problem i vår värld är egentligen överkonsumtionen. Denna kommer sannolikt att leda till att hela vår värld går under inom en snar framtid eftersom ingen vill göra något åt detta. Om man försöker minska denna så kommer detta leda till kraftigt ökad massarbetslöshet, politisk instabilitet och garanterat krig. Den sura sanningen innebär att vi måste fortsätta denna “galna väg”, annars leder detta till katastrof och ändå kommer vi att få uppleva denna katastrof, människan lär sig aldrig.

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat till Riksdagen
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Nedskräpningen i vår gemensamma natur har ökat lavinartat i takt med vår överkonsumtion. I dagens Sverige eldas det direkt på bergshällar. Plastpåsar, ölburkar och engångsmaterial i form av bestick, grillar mm, slängs efter festandet direkt i vår natur och det är bara att konstatera:

- ER MAMMA JOBBAR INTE UTE I NATUREN !!!

Det är ingen brist på information om detta i vårt samhälle, men det starka informationsbruset från alla håll och kanter innebär att detta informationsproblem MÅSTE hanteras från vaggan till graven med en garanterad permanent information på ett nytt sätt,  från grundskolan till universitetsnivå, när det gäller hur vi skall hantera djur och natur.

- VI HAR ENDAST EN ALLEMANSRÄTT !!!

Vårt stora problem i vår värld är egentligen överkonsumtionen. Denna kommer sannolikt att leda till att hela vår värld går under inom en snar framtid eftersom ingen vill göra något åt detta. Om man försöker minska denna så kommer detta leda till kraftigt ökad massarbetslöshet, politisk instabiltet och garanterat krig. Den sura sanningen innebär att vi måste fortsätta denna “galna väg”,  annars leder detta till katastrof och ändå kommer vi att få uppleva denna katastrof, människan lär sig aldrig.

Några ord om uranbrytning i Sverige, detta bidrar alltid till stora mängder radioaktivt slagg och de miljömässiga problemen är mycket stora, vid denna typ av brytning. Radioaktivitet som blir kvar i slagghögarna avger radongas. Om detta skall ske i vårt land behövs mycket strikta krav på denna hantering, annars bör vi avstå denna hantering.

Naturligtvis är detta en global fråga och där anser jag att man kan starta med att införa en “Allemansrätt i EU”, så att kraven från medborgarna kan växa inifrån Europas länder och folk.

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat till Riksdagen
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Anders Mildner tar upp KG Hammars tråd från MIM09 om allemansrätt på internet. Spontant tycker jag att det är en alldeles utmärkt idé. Det är mycket mer spännande och utvecklande med saker som är öppna för människor. Det går åt en förfärlig massa energi att hålla saker stängda. Energi som istället kan användas till att utveckla och korsbefrukta. Jämför med de olika försöken till planekonomi i kommunistiska länder. Hur mycket energi la de inte på att styra och ställa och hur grått och tråkigt blev inte det. Va?! Dessutom har Sverige en lång historia av demokratisk öppenhet genom offentlighetsprincipen och allemansrätten. Mark och vatten det är Sverige – där vi är medborgare. Internet är vi. Världens medborgare. 

För att prova idéen om Allemansrätt på internet loggar jag in på Naturvårdsverkets hemsida. Där hittar jag följande tankegångar och skrivningar.

Grundtanke

Tanken som genomsyrar allemansrätten är att vi har rätt till naturen under förutsättning att vi visar hänsyn och varsamhet. Allemansrätten medför alltså rättigheter, men också skyldigheter.

Rättigheter

Allemansrätten är den begränsade rätt var och en har att använda annans fastighet – mark och vatten – främst genom att färdas över den, åtminstone till fots, och under en kortare tid uppehålla sig där. Denna rätt gäller även om inte ägaren eller den som annars bestämmer över fastigheten har samtyckt till att marken används på sådant sätt. 

Skyldigheter

Men allmänheten får inte ta sig sådana friheter att markägaren och andra fastighetens invånare tillfogas någon nämnvärd olägenhet eller skada och markägarens ekonomiska intressen får inte kränkas.

Påföljd

För att få någon ledning för hur markägarens och allmänhetens intressen skall vägas mot varandra, hänvisar man ibland till sedvanan. Men den varierar i olika landsändar. Det finns få lagområden som lämnar så mycket öppet för tolkning. Ett beteende som de flesta människor anser hänsynslöst medför långtifrån alltid juridiska efterräkningar.

Det sista är det mest intressanta tycker jag. Lagstiftarna har lämnat stort utrymme för tolkning. Eller om man så vill till att människor emellan att lösa särskiljande intressen när dessa uppstår. Hur kan det komma sig? Har politikerna velat ge rättigheter, men också eget ansvar till medborgarna? Har man redan från början insett att det här blir så många olika situationer att det kan vi som lagstiftare inte överblicka? Och dragit slutsatsen att det då är bättre att instifta ett grundskydd, men inte lägga sig i detaljerna. En sådan lagstiftning kräver mod. Det modet känns allt annat än närvarande när man tittar på innehållet i FRA och iPred lagarna.

Internet är oöverblickbart och under kraftig utveckling med många särintressen. Det talar för ett liknande grundskydd som allemansrätten. Enkla regler med rättigheter och skydligheter. Resten klarar internets medborgare alldeles utmärkt på egen hand. Lite guppigt till en början, men efter en tid hittar vi platser och förhållningssätt där vi trivs och frodas. Det är jag övertygad om.

Allt började 9/3 med en upprop initierad av Mårtensson:

Grundstenarna är:
-Att fritt kunna ta del av material och förfoga över det för privat bruk på internet. Det är också allas rätt till information, kunskap bildning och interaktivitet.
-Att fritt kunna röra sig i det virtuella rummet, internet. Intellektuell och interaktiv rörelsefrihet.
-Att fritt kunna var och verka i det virtuella rummet, ha rätt till att inte ge sig tillkänna och att inte bli registrerad där av myndigheter när man vistas där
-Rätten att få brevhemligheten respekterad oberoende av om de utnyttjas elektronisk eller på papper

Vi kräver att Sverige Riksdag tar initiativ till att stift en lag som ger Sverige medborgare dessa rättigheter.

Snabbt hakade många på (Anna Troberg, Projo, Scaber, Organisk Intellektuell, erold, Jacob Dexe, datorfilosofi, Stefan Stenudd, Piratpartisten, Tommy K Johansson, otyg, Cornucopia, ). Närmast låg Pirat Partiet som menar att detta motsvarar deras politiska mål.

Men digital allemansrätt är ett meningslös ouppnåelig mål. Än värre är att ju högre vi ropar efter något som låter snyggt, bra med alla de positiva kopplingar som allemansrätten har ju lättare det är att glömma var hotet mot individens frihet online egentligen finns.

Redan 1996 skrev Barlow sin amerikanskinspirerade A Declaration of the Independence of Cyberspace som ifrågasätter regeringars makt att kontrollera det som sker online. Samma år kom Johnson & Post Law and Borders – The rise of law in Cyberspace som väckte liknande frågor.

Diskussioner fortsatte och sammanfattades i Lessigs bok The Code and other laws of cyberspace från 1999 som hävdade att beteende online styrs mer av programkod än av juridik.

Med sedan millennieskiftet har diskussionerna fördjupats. Vi har blivit medvetna om att de som kontrollerar kablarna har den egentliga makten över nätet. Visst händer det saker som inte kan kontrolleras direkt men relativt sätt innebär kontrollen över kablarna kontroll över användare.

Men på den här nivån fungerar idén med en digital allemansrätt. Och samtidigt återuppväcktes idén med digital allemansrätt tack vare Creative Commons tillväxt men likheten här ligger nästan enbart i namnet.

Problemet uppstår när man försöker analysera vem som kontrollerar kablarna och vår tillgång till dom.

Allt på nätet är ägd av någon annan. Vår möjlighet att komma åt nätet ägs och kontrolleras av privata aktörer inte staten. Internetleverantörer har inget intresse av att skydda mina rättigheter. Om de riskerar ansvar för mina handlingar så förlorar jag min uppkoppling direkt. Och vi har gått med på dessa regler när vi ingick avtalet med dom.

Allt (nästan) jag gör online (förutom att läsa andras material) kontrolleras av andra privata aktörer. Mina onlineplatser som facebook, Flickr, mina mailkonton, denna blog, twitter, librarything – och hela Google imperiet mm är alla stryda av dess ägare och jag har gått med på deras villkor när jag ingick deras avtal (utan att läsa dom).

Staten har ingen chans. En papperstiger som en lag om digital allemansrätt gör ingen nytta. I värsta fall invaggar den mig i en falsk känsla av trygghet att onlinevärlden är en behaglig svensk skog där jag har rätt att vistas utan represalier.

–

En liten uppdatering från Mårtensson & 700 har skrivit på uppropet.

Nytt strandskydd påstår man.   Det är nog riktigt, det som redan finns tycks inte fungera. Vad jag förstår så har man byggt helt ogenerat ända ner i vattnet lite överallt utan konsekvenser.

Men det som gäller glesbygden gör mig misstänksam. Jag vet inte detaljerna men jag får intrycket att det kommer att bli tillåtet att bygga ner till vattnet.

Det finns ingen som helst anledning att tillåta  tomtgräns närmare än 50m till vattnet. Principen måste vara att allmänheten skall ha fri tillgång till stranden  oavsett bebyggelse.

Tyvärr misstänker jag att det är feta moderatdirektörer som vill parkera lustjakten vid punchverandan dvs man vill helt äga och blockera stranden.

I Norge håller man på att gå åt andra hållet pga tidigare slapp lagstiftning. Resonemanget var troligen som här, “…vi har ju så mycket strand , det räcker åt alla…”

Det visar sig nog ganska snabbt att det inte alls räcker vilket de insett.

SVD
DN

Läste på Anna Trobergs blogg om Jan Guillous lilla chat på aftonbladet, och det var klart deprimerande läsning. Nej faktiskt blev jag riktigt förbannad över hur han kunde ösa ur sig med okunskap och oförstående och utan att ens fråga sig själv om det kanske kunde ligga något i det som de flesta halvt teknikbegåvade säger. Men nej, han bara upprepade sitt uttjatade tjuvmantra eller kallade frågorna för löjliga eller oviktiga. Vilken jävla självrättfärdig skitstövel alltså.

Hur som helst, jag fick något kul att läsa igår när min blivande svärbror skickade en kopia av ett mail som han skickat till Jan Guillou. Min svärbror är nämligen skogsägare och argumenterade på ett tämligen träffande vis att en konsekvent motståndare mot fildelning rimligen också borde vara motståndare till allemansrätten:

“Vi som t.ex. äger skog nekas ju i och med allemansrätten de eventuella intäktsmöjligheter som vårt ägande skulle kunna generera om vi fritt fick bestämma vem som skulle ha rätten att vistas på våra marker och i sådana fall till vilket pris detta skulle ske. Jag har svårt att se någon principiell skillnad i rätten till det som är “mitt” mellan ett konstnärligt verk (t.ex. en film) och en annan ägodel (t.ex. skog). Om en sådan principiell skillnad inte finns torde också allemansrätten vara förkastligt utifrån ditt perspektiv, eller? Att ägodelen är skapad av individen själv innebär ju inte att själva äganderätten är starkare än om man köpt ägodelen?”

Parallellen är tämligen träffande, inte minst blir det intressant med tanke på att man kan plocka svamp och bär på någon annans mark, vilket egentligen är mer likt stöld än upphovsrättsintrång eftersom markägaren faktiskt då förlorar en viss tillgång (tills den växer upp igen).

“Jag tror att anledningen till att “ni” (författare,musiker m.m) är så upprörda är för att ni har gått från ett tillstånd då det har varit lätt att exkludera personer från att konsumera era varor utan att betala till att det är svårt. Hade du som författare börjat i ett läge där det var svårt att exkludera så tror jag inte alls att du hade skrivit en debattartikel om detta ämne. På samma sätt hade nog jag som markägare blivit upprörd om allemansrätten införts nu och det inte varit en förutsättning när jag köpte min mark (det skulle ju ha inneburit att värdet på min mark sänktes).”

Även där tycker jag han slår huvudet på spiken. Det är väl knappast en tillfällighet att gamla etablerade artister protesterar mer än nya, unga förmågor?

Nu har kungen gett sig in i debatten om våra vargar och sagt att det finns för mycket av dem.
Han, som är hedersmedlem i WWF, en förening för utrotningshotade djur, vill skjuta av vargstammen.

Vad problemet egentlligen handlar om är att jägarna inte lika lätt får sina frysar fyllda med älgkött, ett uppskattat inslag i dessa älgjaktstider.
Och ska nu jägarna få sitt kött, då måste konkurenten, nämligen vargen bort från skogarna, för liksom jägarna är älgen vargens villebråd.

Helst skulle också björnen bort för de, liksom vargen, tar deras hundar och det är ju hemskt, men släpper man lös hunden som sätter efter björnen eller vargen, så är det väl inte så konstigt att vargen eller björnen försvarar sig genom att attackera hunden.
Frågan är då, är det vargen/björnens fel, hundens eller jägarens fel att hunden blir riven eller att björnen attackerar jägaren?

Hörde ett annat inslag i radion om att jägare ville förbjuda bärplockare under älgjakten.
Skogen tillhör oss alla och jägarna har inte monopol på skogen och varför ska vi stå tillbaka bara för att de har ett behov av att fylla sina frysar med älgkött.

Sist men inte minst detta tjat från varglänen att det är bara stockholmare som gillar varg.
Ja jag älskar varg och en sak vet jag, jag går säkrare genom skogen i varglänen än jag går genom Kunsträdgården en fredag eller lördagkväll.
Risken för mej att bli nerslagen och misshandlad i “Kungsan” är 100 gånger större än att jag blir attackerad av varg, så skicka alla vargar till Stockholm tack, så skickar vi alla våldsverkare till  varglänen, så ska vi se vem som gå säkrast.

Nedan Imperiets kanonlåt, Var e vargen:

Har under många år haft ett smultronställe i Stockholm som jag delat med andra stockholmare. Det handlar om en liten brygga utlagd där Pålsundet är som allra finast. Näckrosorna, träbåtarna som kommer glidande under den mäktiga Västerbron, det rena vattnet som är betydligt fräschare än Årstavikens och Riddarfjärdens, gör just denna brygga lika romantisk som en Monica Zetterlund-låt.

Men denna sommar är idyllen avspärrad. Bostadsrättsföreningen Pålsundet har satt upp en stadig plåtskylt där de påstår att bryggan bara får användas av medlemmarna i deras förening.

Detta alltså mitt i centrala Stockholm. 

Kan de verkligen göra så? Finns inte strandskyddet och allemansrätten längre? Kan vem som helst lägga ut en flotte mitt i stan och hävda att det är hans område?

När jag var barn kunde man bada lite överallt i Stockholms skärgård. I dag är varenda kobbe “privat område”, varje liten badstrand avspärrad med bommar eller taggtråd.

Detta åtminstone i moralisk mening åsidosättande av allemansrätten och strandskyddet skedde efter det att de borgerliga tog över traditionella arbetarekommuner i Stockholms skärgård.

Samtidigt som borgarna i Stockholm gjort sitt bästa för att avskaffa public beaches.

Jag anklagar moddarna för det här. Idén om att bara de egna barnen – alltså moddarnas – barn ska få bada finns djupare rotad inom moderaterna än i något annat parti. Precis som övertygelsen om det riktiga i att låta skydda sina egna barn i stora stadsjeepar med risk för andras barn liv.

Hade nästan glömt hur mycket jag avskyr gammelmodden. Briljanta och spännande stadsråd som Anders Borg, Sten Tolgfors, Lena Adelsohn och Ewa Björling har duperat mig att tro att den gamle onde moderaten är på utdöende. Men skylten vid Pålsundet har gjort att jag kommit till sans igen.

Tänk vilken tur att jag bor i Sverige! Tänk att få ströva i skog och mark utan att vara olaglig! Allemansrätten är något att vara mycket rädd om. Utländska turister måste känna en speciell frihetskänsla när de besöker vårt land. Denna frihet medför givetvis också ansvar och kunskap för såväl sverigeboende som turister.

Tänk att som jag fick göra i England, sitta vid vägkanten och med hjälp av kikare försöka artbestämma en växt som jag såg innanför staketet på ett gärde. Att på Linnés vis räkna ståndare då gick ju inte för sig. Dagens floror är så utomordentligt väl utrustade att det går bra att artbestämma det allra mesta efter bild och text.

Den bok som gett mig allra mest från min skoltid är nog Krok Almqvists Flora. Den är illa medfaren och alla blad sitter inte fast längre. Pärmen bär märken efter fjädrarna på cykelns pakethållare. Att samla växter var ju ett obligatorium i många skolor. Det var på gott och ont. Många sällsynta växter skövlades men “Kroken” och jag har haft många glädjestunder tillsammans!