Jag brukar vägra kedjebrev. I alla former. Hur angelägna de än är

Min allmänt istadiga och gensträviga natur riktigt stegrar sig. När det ligger nått “passiveagressive i undertexterna” (typ: Gör det här om du vill kunna fortsätta hävda att du är rättrådig, har en god människosyn, vill bli lycklig…) som det ofta gör  - då blir det så mycket värre.

Nu var det inte bara för att Fredrik Petterson håller sig mycket långt från såna slemmiga tilltag som jag gör ett undantag. Utan för att ibland måste man bryta med principerna

Till exempel nu, när Sverigedemokraterna till sist visar att de är just det många av oss menat – men haft svårt att leda i bevis eftersom de passat sig noga för att visa det offentligt.

Parollen “Ett folk – ett land – en nation” har väldigt tydligt placerat dem i ett bestämt sällskap. Översätt till tyska bara, du är förflyttad till en annan tid.

Troligen tänker de att de nu har så fast mark under fötterna att de utan risk kan sluta hymla. Och visst ska man vara tacksam att de – om än inte fullt ut – nu är en aning ärligare. Även om den stora andelen lögner i deras argumentation gör en sådan kommentar ganska absurd…)

Därför, vill jag ha sagt att:

Om du vill hänga på gör så här:
1. Publicera ett inlägg där du förkunnar att (och gärna varför) du aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra dig beroende av stöd från Sverigedemokraterna, och inte heller stödja eller rösta på någon som inte tydligt lovat att inte under några omständigheter göra sig beroende av dem.

2. Sätt etiketten JAG SÄGER NEJ på bloggen och länka till andra bloggare som gjort samma sak.

3. Lägg in knappen ”JAG SÄGER NEJ” på ett väl synligt ställe på din blogg.
Antingen genom att högerklicka på bilden och spara ner den på din egen dator eller genom att använda bildkoden: <img src=”http://www.socialdemokraterna.se/knappar/d3b1b132e2aa4da5903d213a8d17d88b.png” alt=”” />

4. Skicka vidare uppmaningen till fem andra bloggare.

Jag kickar vidare till:

Lydia Morling, Jonas Alvunger, Lene Rasch, Immanuel Brändemo , Nike Ask Förster, Fröken Å, Lotta Abrahamsson, Birgitta Alvskogen, Kerstin Kokk, Karin Friberg, Anna-Lena Lodenius

Men ni är ju så himla många, alla ni med bra bloggar. Kan som vanligt inte välja alla, man skule ju bara välja fem (Ja det där var väl ungefär fem….)

Här kan du lyssna på en väldigt bra sång, inför bloggandet:
Fosterländsk musik

Och naturligtvis tack till Fredrik Petterson för ett alldeles utomodentligt förslag

Läs även andra bloggares åsikter om kedjebrev, främlingsfientlighet, nationalsocialism, nazism, motstånd

Nu är det dags för Tvilling- och trillingklubbens höst/vinterbytardag

Tid och plats: Lördagen den 26 september klockan 10-13, Särbå församlingsgård 

Fynd bland barnkläder, leksaker och mammakläder.

Passa på att fynda inför vintern bland fina saker, skor och kläder i storlekarna 50 – ca 160 cl.

Ett bra tillfälle att handla ”extra” kläder. Fika finns att köpa: kaffe/saft med kaka 10:-

Vi ses!

Nu är jag inne på min 8:e dag av förkylningen och jag känner mig inte  bättre. I måndags blev jag blek och spyfärdig, igår kändes det som om jag hade fått pollenallergi och i morse när jag vaknade var jag så igentäppt i bihålorna så jag kunde knappt andas. Jag orkar inte träna och all min kraft går till mitt jobb.

Just nu har jag inte tid att vara sjuk, som om man överhuvudtaget har tid med det, men jag vill komma igång med träningen, kosten och hälsan i största allmänhet. Men så ser inte verkligheten ut. Nu kraxar jag ikapp till Idol 2009 på kvällarna och mår skitdåligt istället för att träna och ha kul på gymmet.  Och jag låter, tro mig. Jag hostar mig igenom nätterna, ibland vaknar jag och tar hostmedicin. Det är inte så bra för jag blir tokpigg och kan inte sova. Eller så hör man vidriga ljud från min näsa med allt snor som åker upp och ner i mina bihålor. Vidrigt! Alla tips på dunderkurer mottages tacksamt. Nu vill jag bli frisk!

Ja men lite bilmusk ska vi nog ha mitt i bedrövelsen

Och då, i Septembernatten, sent som nu och trött är man, då passar faktiskt lite sockersöta Doobiebrothers från slutet av 70-talet utmärkt. Sitter som en smäck helt enkelt när man susar fram i den svarta kvällen med daggvått gräs i dikena på bäda sidor.

Hör själv:

(Och det enda bra med att lille Valröss slutat blogga är väl att han troligtvis sagt upp bekanstskapen efter detta – anar att det inte precis är hans smak)

Men vad är det som är fel då?

Tja på det har många jag känner en radda tvärsäkra svar

Dom gtälar och ord som gentrifiering, skattekraft, modernitet, lattesossar, kärnväljare, friskolor, kommunikation och vårdval yr genom luften

Jag tror det är både enklare än så. Och mycket svårare. Vi kan lägga oss ner och dö. Eller gå vidare. Att sitta kvar i trygga hörnet och vänta på att alla ska komma på hur bra man är eller härma nån annan för att de är poppis funkade inte på skolgården och funkar inte nu heller. Ändå tycker jag är precis dom alternativen mina välformulerade och – trodde jag iaf – begåvade kamrater grälar om

Inget dera hörrni!

Ja ni ser, dystert och ganska obegripligt. Kan dessvärre inte lova det blir bättre

Nu finns äntligen Malle-väskan på webben. Så vill du ha en personlig tygväska som är sydd med mycket omtanke, kärlek och snygg så går det nu att beställa här: http://mallemu.blogspot.com/

Det var längesedan jag fick något intressant med posten. Reklam och räkningar utgör majoriteten av vad som läggs i lådan. Ibland händer det jag får en ”inbjudan” till tandläkaren eller rabattkuponger från något klädföretag. Men döm om min förvåning när jag hämtade posten. I lådan låg ett paket till mig från min släkting U som driver en exklusiv väskbutik i Gävle. Så underbart och fantastiskt snällt av henne att skicka en Longchamp till mig. En superbra shoppingväska! Naturligtvis orange, det är min favvofärg. Tusen tack!

Underbar väska som går att vikas ihop till en liten, liten väska.

Jag har varit på mitt livs bästa behandlingshem, faktiskt mitt första också. Det ligger här i Härnösand på Grönkulla. Där blev jag väl omhändertagen, klippt, slingad och stylad. Att jag dessutom fick äta fina fasta feta oliver under tiden som färgen fixerade och skratta och må gott i goda Mariors lag gjorde inte saken sämre. Jag kan varmt rekommendera det stället för den som vill bli snygg, ha mysigt och vill ha lite piff i vardagen.

Tänk dig själv, halva priset, inga väntetider och go´fika. Saken är  biff!

ha. Brev från Sverigedemokraterna alltså. Sverige tillbaka däremot, det vill man ha. Från de där ängsliga, ynkliga unga männen. I Sverigedemokraterna alltså

Villken trevlig liten visa!

Man blir verkligen förtjust, ja rent av rörd över att det fortfarande finns så fina och väluppfostrade unga män i fosterlandet!

Utmärkt gossar!

Hälsar det överförtjusta ÖVERJAGET

Läs även andra bloggares åsikter om EU, EU-val, medborgarrätt, medborgarplikt, rösträtt, fosterland, svenskhet

Sen de mer materiella besluten väl tagits (iPhone beställd) går jag vidare till de stora:

Hur ska jag rösta?

Att det blir (s) är ju inget förvånande… för någon, tror jag.
Typ

Men sen då? Det finns flera bra att välja mellan. Men jag har bestämt mig:

Läs även andra bloggares åsikter om EU-valet, Börje Vestlund, rösta

Psyk är som vanligt en inspirationskälla.
Till och med en sån här dag när han lagar bakfyllefrukost och jag har blixtont

För några dagar sedan introducerade han sökordspoesin i min begreppsvärld.

Mumrikans sökord är ju inte riktigt lika spännande som hans exempel (vem kunde till exempel tro att trevåningssängar och Portlack är så enormt intressanta!?. Dom förekommer nästan dagligen bland mina sökord) Men vad värre är. Ibland grubblar jag över den besvikelse folk måste känna när de söker på t.ex. “bajs är gott” och hamnar här – i ett inlägg som handlar om skutthunden som valp. Jag har blivit noggrannare i mitt etiketterande sen dess, kan jag säga

Men idag, när jag kollade tänkte jag ändå att dagens sökord var helt ok allihop. Och att de som sökt på dem trots allt kanske funnit nåt av intresse här – för de här sakerna har jag faktiskt skrivit om. Allihop

black 3
städa med ånga 3
däven 2
sjöväderrapporten 1
karl johan svamp 1
barnarbete i hela världen 1
“alla kommer till himlen” 1
wordpress +länkning 1
vårstjärna 1
lazy 1

Men jag blir oxå lite betänksam. Jag behöver allt göra nåt åt mitt liv. Det är rukigt ordentligt alltihop. Och jag som är så vild… Aj aj. Ska bara få ordning på lederna så ska det nog bli andra bullar… Just nu är det bara att erkänna. Idag har mitt partyliv inskränkt sig till en stillsam hasning ut till grannarna och en grillkorv. Men det är ju, i såna här lägen, tur att dom är trevliga grannarna. Och bjuder på korv

Läs även andra bloggares åsikter om sökord, partyliv, grillkorv, tantvarning

Varje morgon går jag på det.

En bit in på morgonpromenaden, där jag lufsar fram i halvdvala, med huvudet fullt av lika delar trötthet och funderingar och samtidigt försöker hålla viss koll på studshunden är det nåt som fångar en skärva av min uppmärksamhet.

Först får jag inte riktigt grepp på vad det är, just som jag nästan märkt det försvinner det igen. Men bara ett ögonblick. Plötsligt är den där igen; Doften. Och bakom nästa krök står hon: Den lilla häggbusken, inklämd bland vanliga buskar. Några veckor nu på våren är hon all ljuvlighet personifierad. Och framåt sensommaren kommer jag räcka ut handen, ta några av hennes bär och känna den omisskännliga smaken; häggdoft, kärvhet och sötma i små runda svarta paket.

Läs även andra bloggares åsikter om hägg, morgonpromenad, försommar

Mumrikan snorar. Hon snorar som aldrig förr. Eller i alla fall sen hon var en liten snorunge.

Det är tröttsamt. Men det är bra, tror hon. Det betyder att hennes imunförsvar börjar ta reson, tänker hon.

I åratal har hon levt med ett imunförsvar som får ÖVERJAGET att framstå som litet och ängsligt

Nåja, nu får hon väl ta och lugna sig lite!
Ap ap ap liksom. Liten och ängslig  – jag? MOI!!!

Men visst – lilla Imuna har kanske tagit i lite väl ambitiöst. Jag har försökt förklara att det där att slå vilt och urskiljningslöst inte funkar så bra. Men hon har lite svårt med följsamheten, lilla Imuna

Nåväl. ÖVERJAGET må vara om “first name basis” med imunförsvaret. Det är inte jag. Reumatologan som har mig om hand och jag har bestämt oss för att ta till det grövre artilleriet. Här fläskas på med argsint medicin som inte alla dagar gjort Mumrikan så himla pigg och piffig. Men den hjälper. Det blir långsamt bättre.

Dock har det som bieffekt att Mumrikan är så förkyld hela tiden att omgivningen tror att hon fått, som man säger, “pollen”.

Mumrikan brukar nämligen annars stå där som den sista furan kvarlämnad efter Gudrund framfart. Alla andra har fallit som käglor. Mumrikan köper näsdukar, uppeppningsmat, nödskriver färdigt pm och har ett sjå. Alla andra tror att Mumrikan är en tapper typ.

“Tänk att du jobbar och pysslar och diskar när alla är sjuka. Tappra hjältinna!” Mumrikan ler i mjugg. Hon är nästan aldrig sjuk. det är knepet

Men nu! OJ! OJ!OJ!

Och då kryper sanningen fram. Mumrikan är lite lite fläckvis transsexuell. Inte på riktigt (och nu hoppas jag att finaste Trollhare inte tar illa upp och tycker jag är flamsig. Men man kan knäppa sig med allt… hoppas jag…) I alla fall hävdar äldsta vildänglan det.

“När du blir sjuk mamma – då blir du en riktig karl!” Värsta pjåsket. Ett riktigt gnällmonster…

Men nåt bra blir det ju med det. Äntligen tillbaka hos bloggen. Kanske jag till och med börjar uppdatera på riktigt. Fast jag lovar inget

Host host

Precis så här faktiskt, bara långhårigare

Läs även andra bloggares åsikter om förkylning, immunförsvar, reumatism, psoriasisartrit, återkomst

Ena dagen lär man sig nåt – t.ex. att skilja på Blåstjärna (Scilla) och Vårstjärna. Man lär sig oxå att Scilla – hon kommer inte förens om nån månad.

Andra dagen går man genom Tegnerlunden. Och vem står där och blinkar vänt mot en. Den lilla lömska Scilla!

Bevis:

Märk de hängande klockorna = Scilla

Läs även andra bloggares åsikter om Scilla, blåstjärna, vårstjärna

…om precis ett dygn, närmare bestämt

Äldsta änglan tänker sitta i lådan mellan skogen och isen och spela kort i skenet av levande ljus. Insvepta i filtar – för temperaturen inne lär sjunka.

Vi tänker nämligen slå av strömmen. Earth Hour heter det. Du är oxå inbjuden!

Läs även andra bloggares åsikter om Earth Hour

En lite konstig dag…..inte för nåt speciellt, men det är väl så att mycket känns lite underligt just nu. På jobbet är det litta darrigt med anledning av att (nu när det stod i tidningen idag så kan jag ju skriva det) det finns ett förslag om att den enheten jag jobbar på ska konkurrensutsättas och det skapar ju naturligtvis oro i lägret. Oro och en sabla massa djävlar anamma…för det finns en stor enighet i personalgruppen om att vi tycker att det är en dålig idé. I dagsläget tror jag att noll personer av 15 känner att man skulle kunna tänka sig att jobba för ett privat företag. Detta kan ju ändras, men det är så det känns just nu. Imorgon kommer dessa tankar att sättas på pränt och levereras till de personer som det berör. Det känns bra att vi är eniga!

Sen är det ju oron i magen över att kameran är borta…för mig är det i dagsläget en katastrof. Jag har haft min kamera i 5 månader och det känns olustigt att inte veta var den är. Är den stulen? Har jag förlagt den ? Irriterande är det också att försäkringen som man köper i affären inte täcker förlust. Det finns bättre försäkringar än de som ONOFF erbjuder genom Solid. Tänk på det om ni handlar på ONOFF.

Efter jobbet var det dags för dagens långpromenad med hundarna, det blev väl inte så långt som jag egentligen hade velat eftersom jag kände mig lite stressad och för att det var kallt som fan helt enkelt. Våren lyser med sin frånvaro och jag tror att den kanske har rymt eller blivit kidnappad av Kung Bore eller nåt. I morse SNÖADE det ju!! Kan man annat än bli ledsen?

Jympan ikväll var ett pass som sprudlade av energi. Vår jympaledare var på extra spralligt humör och det spred sig bland alla motionärer. Jag tror att alla tog i lite extra idag! Tack för ett underbart pass!!

När jag kom hem så tränade jag lite med Wilmer här hemma, inomhus. Plockade fram apportbocken, vårt svåraste moment just nu…, han vill inte ta den, men om jag stoppar in den i munnen på honom och säger åt honom att hålla så håller han fint. Jag körde så några gånger och belönade när han lämnade den i min hand på kommando. La sen ner den på golvet för att se om han ville ta den själv…EN gång lyckades det och han lyfte upp den. På sista promenaden testade jag samma sak ute….gick inte alls…Han ville inte hålla ett enda dugg. Nähä…la bocken på marken och belöndade för grip och lyft. Det gäller att vara snabb som en vessla med att belöna för det går så fort innan han släpper apportbocken så är jag inte snabb nog så blir det ju släppande som jag belönar….Sen är han lite lustig för när vi går in trappen så tar han apporten och bär den upp för alla trapporna hur fint som helst och lämnar den i min hand när vi kommer in…Det finns lite frågetecken att räta ut.

Läggande funkar iallafall bättre och bättre här hemma. Läggandet vid sidan funkar klockrent och det går mycket snabbare än tidigare. Läggande under gång är fortfarande lite lotteri vad det blir…Men det funkar oftare än innan. Bara att hoppas att det är en “funkar” gång under programmet på söndag i Veberöd.

Nu precis har jag pratat en lång stund med min Zabina ända borta i Washington. Jag har skaffat ComHem utland så det är billigt att ringa. Tyvärr kostar det Zabina pengar också, det är så i USA att det kostar att bli uppringd på sin mobil….Konstigt land det där!!

Nu borde jag väl gå och sova antar jag…fast..Jag måste nog käka nåt för det har jag lite glömt bort idag! Sådär blir det ibland, det hinns liksom inte riktigt med.

Gonatt!

Jag vill ju att det ska vara kul att läsa bloggen.
Lite fräck, lite rolig vill jag vara.
Men nähä. Inte får jag som jag vill.
Idag ska jag gå på fest. Var det tänkt. Och äldsta vildänglan har lovat komma hit och sällskapa vovven. Och solen skiner.

Men jag sitter här och ugglar med min dumma fot som i o f s inte gör lika akut ont, men som ska vila några dagar. Och visst kan jag åka dit och sitta på en stol och umgås. Men jag vet inte om jag vill. Jag vill inte vara skröplig och få – helt uppriktig, det vet jag ju – omtanke. Jag vill inte sitta där och vara synd om. Och jag vet inte om jag orkar spotta upp mig och vara fräck och fräsig, som jag brukar.

Skittrist och ömkligt

Jag har i alla fall fått ny, biffigare bromsmedicin, som förhoppningsvis ska bryta den nedåtgående spiralen.

Mumrikan lever och mår riktigt bra.

Men pruttdagen tog ut sin rätt.

Jag är matt

Kanske är det som Valröss komenterade; när man brakar iväg och tar itu för ett halvår på en enda dag – då blir man lite avslagen – helt enkelt

Men jag har siktat din specielle idol – han drack kaffe och småpratatde

Sitter vid köksbordet och lyssnar på en gammal goding. Versionen jag lyssnar på – med Tom Robinson Band – finns inte på You Tube. Men Tant Chrissan går inte av för hackor hon heller. Och musiken känns passande för min sinnesstämning efter eftermiddagen.

Jorå – jag vet att jag tjatar, den är publicerad tidigare. Men en god predikan kan man höra mer än en gång! (Som en av mina predikanthjältar lär ha sagt då församlingen klagade över att de tyckte söndagens predikan verkat välbekant “Jag har egentligen bara 5 predikningar. När jag ser tecken på att ni tagit intryck av dem ska jag skriva några nya…”)

Läs även andra bloggares åsikter om Tom Robinson, Chrisse Hynde, I Shall Be Released, predikan, predikant, Kagawa

For så glatt ut till den lilla lådan mellan skogen och vattnet. Lite mellandags-seg. Det blir så stressigt – rent av ängsligt då jag åker iväg mer än över dagen. Har jag missat nåt. Har katten mat (ja alltså mina synnerligen kattförtjusta grannar vakar över henne – men hon ska ju ha met till kvällen) Har jag med mat till mig och hunden. Mediciner. Kläder till nyårsfirandet – ja ni vet. Tillslut kom jag i alla fall iväg.
Men halvvägs kom jag på att:
Jo, jag har glömt nåt NU IGEN. Den lilla dingelidongen som man har för att nå nätet här ute. Så nu har jag dator, men ingen nätåtkomst. Utom när de godhjärtatde grannarna lånar ut – som just nu. Så nu blir det nog lite magert med bloggandet några dagar

Idag har Mumrikan varit rastlös, oglad, tunnskalig.

Dagen började bra med en lång ostörd promenad lite här och var på nätet, och nya inlägg. Sen latande framför tvn och Dr House, säsongsavslutningen jag sparat till senare.

Men det kröp i mig.

Undervåningen ylade.  Disk lite här och där. Kvarglömda klappar här och där. Köksgolvet längtade efter rotborste. Stön stön och stön. Inte ens en ganska lång promenad och det faktum att foten (peppar peppar) verkar bära riktigt bra igen eller ett lång, långt samtal med rara Rasch eller en radda kommentarer från Bippo och Haggan lyckades riktigt muntra upp henne. Allt borde göras och inget blev gjort

Men sen kom mellanänglan och ville ha hjälp att inhandla sista julklappen – en ny ipod Nano. Så då gjorde vi en deal – en timmes gemensam tokstädning. Sen skjutsar jag dig. Sagt och gjort.

En timme senare var hela undervåningen röjd, dammsugen och skurad (jorå – rotborste i köket.) Skåpluckorna torkade, skåpet under diskbänken skurat (!) och köksbänken oljad. Tapporna sopade och skurade. Tvätt och disk i respektive maskin. Granen vattnad och vovven rastad.

På vägen ut – strax efter 17 insåg jag att jag glömt att äta. Frukost, lunch och – ja -alls. Fats det var ju inte därför jag var rastlös. Men det blir så då. Ingenting blir av. Jag tog en korv utanför affären (utan bröd – jag har bestämt halkat in i LCHF-kosten oxå igen)

Sen kom vi hem – uppdaterade iTunes och lagade middag. Och nu har jag banne mig fått iväg räkningarna. Nu ska jag sova – utan galopperande vargar. Otroligt skönt

Jag publicerade ju den ultimata julsången redan i början av advent.
Turligt nog finns den bästa insjungningen (Med Mariah Cary) i två orginalfilmer. Så här kommer den andra:

Men ska inte julsånger vara fromma? – undrar kanske någon.

Jovars svarar mumrikan. Men vad är fromt?
Att önska sig nån att älska i stället för presenter. Är inte det ganska fromt? Är det inte i själva verket vad plutten i krubban vill att vi hör, om man lutar sig ner över krubban, in i sig själv och lyssnar ordentligt – är det inte det man hör:

“All I want for Christmas is You”

Läs även andra bloggares åsikter om julsång, from, älska, krubba