Nu är det återigen dags för Nationalekonomi for dummies. Den här gången behandlar vi begreppet alternativkostnad.

Vi tar ett exempel med familjen Ibrahimovic och snöskottning. Anta att familjens nyinköpta villa i Malmö behöver snöröjas. Vem ska då göra det? Pappa Zlatan eller sonen Maximilian? Svaret är Maximilian och om ni fortsätter att läsa så ska jag förklara varför. Det har med begreppet alternativkostnad att göra.

Zlatan skulle absolut kunna skotta bort snön mycket fortare än lilla Maximilian. Zlatan har alltså en absolut fördel när det gäller snöskottning. Men det är här alternativkostnaden kommer in. Pappa Zlatan skulle kunna göra ett reklamuppdrag under tiden istället. Intäkterna från reklamuppdraget är alltså alternativkostnaden för Zlatan. Maximilian har ingen alternativkostnad (den är likamed 0), eftersom han är för liten för att förvärvsarbeta. Han skulle alltså kunna få en liten ersättning från pappa för snöskottningen (säg en 50-lapp).

Maximilian har alltså en lägre alternativkostnad och därmed en relativ fördel gällande snöskottningen. Om pappa Zlatan gör ett reklamuppdrag och Maximilian skottar snö under tiden, så har båda tjänat på affären. Detta gäller givetvis så länge inte Maximilians ersättning från pappa överstiger intäkterna från reklamuppdraget.

Slutligen, kom ihåg Milton Friedmans klassiska citat:

“There’s no such thing as a free lunch.”

(Tack Klas Eklund för inspirationen till det här inlägget)

Bilden är länkad från SvD.

Høyhastighetstoget ser stadig mer ut som en stor farse. UiO-professor Steinar Holden setter halen på grisen:

“Utgiftene er jo ført opp som inntekter. På denne måten blir ethvert prosjekt lønnsomt. Dette er fullstendig useriøst. [...] Vi risikerer at politikerne tar disse analysene alvorlig.”

Konsulentene tar det som et pluss at noen må jobbe med å vedlikeholde jernbanen. Med slik regning blir det lønnsomt å bygge et Casa Poporului for å huse bystyret i Ålesund bare fordi vedlikeholdsutgiftene er vanvittig høye. Alternativkostnad har de tydeligvis ikke hørt om, altså: hva kunne vi ellers brukt disse menneskene og ressursene til? Det er neppe et realistisk alternativ at arbeidsfolkene ligger på en sofa og at pengene er sydd inn i den nevnte sofaen.

Så lenge klimaeffektene er sparsomme og et prosjekt som Flytoget hadde vært ulønnsomt uten gjeldssaneringen i år 2000 gjør at man bør være forsiktige med å konkludere for raskt.