Den ene efter den anden af vores politikere stiller op og siger at de vil bryde loven. De vil udvise civil ulydighed hvis der står et såkaldt menneske i nød foran deres dør.

Jeg ved at min mand taber kostbare sekunder hver dag i sit liv, som kunne bruge på sine børn eller sit job, fordi at man kun må køre 30-50 km/t i vores by selvom den del af byen, vi bor i er opført for 30 år siden og alle vejene derfor må regnes til at kunne klare at man kører 60 km/t, som var den gældende hastighed på opførelsestidpunktet.

Selvom min mand kunne vælge civil ulydighed, så vælger han at overholde landets love og istedet vælge en strategi med at argumentere for højere hastighed på landets veje generelt.

For det er et spørgsmål om princip. Skal man vælge at overtræde de love man er utilfreds med eller skal man forsøge at lave åbenlyse love, hvoraf mange er på færdelsområdet om?

Vi vælger det sidste. Det er også det budskab vi prøver at give vores børn. Det er her at det bliver svært når de folketingspolitikere der om nogle burde være fortaler for at overholde de love som de eller deres kollegaer har vedtaget, istedet vælger at undergrave retsstaten.

Hvor er vi henne?

Et er at de kan lave fejl som de gjorde ved våbenloven. Jeg læser på internettet at der tilsyneladende lå andre motiver bag loven end blot at gøre landets veje sikre. Det ser ud som om at der er tale om en slags statsekspropriation af private samleres ejendom til fordel for lokalmuseer, der som bekendt lider i en tid med massive nedskæringer på det offentliges budget.

Men det ændrer ikke på at det er ynkeligt når politikere stiller sig op og beklager at domstolene dømmer hårdt i efter love, som de selv har besluttet skal være strenge. De var advaret, men valgte at gennemføre loven fordi at befolkningen går rundt i en sand blodrus på grund af fustration over at de risikerer at blive skudt ned helt tilfældigt ganske som om at de var bosat i Irak hvis de bare en smule ligner en person, der kunne finde på at køre på motorcykel og denne blodrus ville politikerne honorere.

Noget andet er når politikerne tryner landets domstole. Hvor mange gange er det ikke sket? Højesteret tog ikke sagen om Camilla Broe. Var procesbevillingsnævnet truet til deres afgørelse? Hvad er status på magtens 3-deling efter denne afsløring? Hvor er Folketingets mistillidsvotum som reaktion på dette klokkeklare overgreb på en af grundstenene i vores forfatning?

Det er som om at politikerne ikke længere tror på det projekt, som kaldes Danmark. Vi har valgt disse mennesker i tillid til at forvalte vores samfund, støtte op omkring de fælles regler, som de selv er med til at finde på og rette de regler, de ikke synes om, så vi kan få en retsstat at leve i.

Istedet prædiker de anarki. De fortæller landets befolkning og mine børn at man blot skal overtræde de love som man er utilfreds med og bortforklare lovovertrædelserne som civil ulydighed.

Som forælder ved jeg snart ikke ud og ind. Jeg vil holde døren lukket idag. Fremover vil jeg fokusere på familien alene og lade andre sejle i deres sø. Jeg stoler ikke på påståede fakta om fattigdom, når de som er her finansieres af os skatteborgere på falske præmisser.

Mine børn holder jeg hjemme og vil fraråde dem nogensinde at rejse ud af Danmark fordi at der ingen retsgarantier er efter 4. september 2009 ganske som ekspertsider råder til. Jeg vil også fortælle dem hvorfor at vi forældre fremover afleverer blanke stemmesedler til de kommende valg. Der er ingen politikere tilbage med blot en lille andel af troværdighed tilbage mere.

Många trafikregler skapar stor ineffektivitet, i synnerhet tidsslöseri, utan att säkerheten ökar nämnvärt. Därför förespråkar jag en uppmjukning och, om så inte sker, att människor tar “ta lagen i egna händer” och mjukar upp dem ändå. Två exempel på trafikregler som redan är uppmjukade och som vinner mitt gillande:

• Att det numera i praktiken är fullt accepterat i Sverige att fotgängare går mot rött ljus, när de bedömer att det är säkert.
• Möjligheten att som bilförare i USA få svänga till höger vid rött ljus, om man lämnar företräde.

Om man istället beivrar överträdelser av ett förbud att gå mot röd gubbe leder detta till att människor står och väntar, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Detta skapar stora aggregerade kostnader i termer av tidsförspillan och irritation. Och om man, som i Sverige, förbjuder bilar att svänga till höger vid rött ljus, innebär det likaså att en massa bilister står och väntar vid rött ljus, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Även det skapar stora kostnader. Uppmjukade regler möjliggör för trafikanter att göra vettiga avvägningar, så att de, när trafiksituationen så tillåter, kan ta sig fram effektivt.

I linje med detta tänkande föreslår jag, utöver det jag just har nämnt, bl.a. följande:

• Avskaffa “zebralagen”, som tvingar bilister, cyklister i uppförsbackar och bussar med många passagerare att stanna ideligen, eftersom fotgängare går rakt ut i gatan utan hänsyn till trafiksituationen. Detta skapar ineffektivitet eftersom avvägningar om vem som bör ha företräde har ersatts av ett “jag-har-rätt-att-gå-ut-i-gatan-oavsett-trafiksituation”-tänkande. Dessutom ökar olyckorna av detta, och trafiken blir ryckigare, vilket inte gynnar miljön.
• Färre trafikljus och fler rondeller.
• Tillåt cyklister att cykla på trottoarer, övergångsställen och mot trafiken på enkelriktade gator, under regeln lämna företräde och när trafiksituationen så tillåter.

Vad tycker ni om denna vision om ett mindre reglerat trafikliv? Och håller ni med om att personer som bryter mot dessa regler på ett ansvarsfullt sätt ska välkomnas, istället för att, som nu regelmässigt sker på tidningarnas insändarsidor, skällas ut av vardagsfascisterna? Därmed inte sagt att alla trafikregeler ska tas bort – det vore att gå från den ena ineffektiva hörnlösningen till den andra. Fram för trafik på den gyllene medelvägen!

Siapa sih Banksy ?

Banksy merupakan seorang ‘Outlaw Artist’ yang berdomisili di UK. Kebanyakan dari karyanya berisi perlawanan terhadap peraturan-peraturan pemerintah Inggris. Diperkirakan nama asli dari sang outlaw artist adalah Robin Banks yang lahir pada tahun 1974. Karya-karyanya menggunakan gaya kombinasi graffiti dan teknik stensil yang distinctive. Topik-topik kulture budaya, etnik, dan politik sering diangkat sebagai tema karyanya. Menurut Tristan Manco, Banksy dilahirkan dan dibesarkan di Bristol, England. Karya-karyanya lahir dari scene underground di Bristol yang mengkolaborasikan musik dan graffiti. Karya yang berjudul “The Flower Chucker” masuk dalam film “The Age Of Stupid”. Sebuah kalimat yang dapat menggambarkannya adalah salah satu ungkapan dari Emo Philips yang berbunyi :

“When I was a kid I used to pray every night for a new bicycle. Then I realised God doesn’t work that way, so I stole one and prayed for forgiveness.”

Download ebook-nya !!!

Banksy – Banging Your Head Against A Brick Wall

http://www.4shared.com/file/104445332/a97b0812/Banksy_-_Banging_Your_Head_Against_A_Brick_Wall.html

Banksy – Existencilism

http://www.4shared.com/file/102575274/ca9a9e5b/Banksy_-_Existencilism.html

Banksy – Wall And Piece

http://www.4shared.com/file/102563283/cb6d615b/Banksy_-_Wall_And_Piece.html

Untuk lebih lanjut :

http://www.banksy.co.uk/

http://en.wikipedia.org/wiki/Banksy

http://www.myspace.com/banksyfansite

…som vi i västvärlden har levt i väldigt länge nu, är inte längre moraliskt accepterad i några kretsar – och då har det gått långt!

Jag anser att det inte finns några ‘renläriga’ politiska partier längre,
utan alla är oppurtunister som inte har längre framförhållning än sin mandatperiod, fyra år.

Visst, någon slags grundfärg har man på sitt partiprogram, men med åren verkar det som om alla partier tvättar all sin argumentering i samma 90-gradiga vittvätt, med mjukmedel förstås.

Sedan toppar de med att köra hela byket i torktumlaren, för att med säkerhet rensa bort allt vad ryggrad och ståndaktighet heter!

Slutresultatet blir en missfärgad, sladdrig, lilagrön svetthandduk, som har förlorat allt vad absorbtionsförmåga heter…

Å andra sidan är det folket, vi väljare, som skapar denna kortsiktighet, för vi förväntar oss mirakel på fyra år. Vilket är absurt, för verklig förändring tar många år att genomföra och kräver folkets långsiktiga förtroende. Vilket saknas.

Inte konstigt att världen ser ut som den gör, med enorma inkomstklyftor, global uppvärmning och nu senast, finanskrisen.
Jag är övertygad om att mycket går att förändra, bara viljan och moralen finns…
Men…, ja du förstår problematiken va?

Frågan är, vad krävs för att få till verklig förändring?
Tanken snuddar blixtsnabbt vid global anarki, men nackdelen med anarkister är att de är lika moraliskt dekadenta som dem de gör uppror mot. Med skillnaden att anarkisterna anser att de är på de godas sida, när de i verkligheten bara skapar kaos och oreda och kostnader för samhället. Kostnader som samhället, ironiskt nog, bättre kunnat utnyttja till att hjälpa de mindre lyckosamma att få stöd till ett tryggare liv…. Oops! Trygghet… Nu var vi där igen. Vad är det, egentligen? …Replik?

Oleh : Ispiraini Lc

Di zaman kekhalifahan Umar bin Khattab, pernah terjadi krisis luar biasa atau terkenal dengan istilah ‘Am Ramadah yang terjadi sekitar tahun 18 Hijriyah. Kata ramada bagi orang Arab merupakan ungkapan ketika terjadi kebinasaan, banyak orang yang meninggal, dan sebagainya. Ibnu Sa’ad, seorang sejarawan Muslim, melukiskan, ”Saat itu, terjadi bencana yang hebat, kekeringan terjadi di mana-mana, binatang mati bergelimpangan, orang-orang mati kelaparan, sampai ada yang menggali lubang tikus untuk mencari makanan penyambung hidup.”

Pertanian di waktu itu gagal total karena hujan tak kunjung turun dan tanah-tanah yang mengering menimbulkan debu sepanjang hari. Kondisi ini diperparah dengan munculnya penyakit menular di negeri Syam. Padahal, Hijaz (Makkah dan Madinah) sangat bergantung dengan barang-barang impor dari Syam. Karena pedagang Hijaz tidak berani melakukan perjalanan dagang ke Syam, stok barang di Hijaz pun semakin langka dan sudah bisa dipastikan harga kebutuhan masyarakat melambung tinggi. Harga segelas susu dan sekantong keju saja bisa mencapai empat puluh dirham.
Dalam kondisi semacam ini, Umar bin Khattab memperlihatkan kepedulian seorang pemimpin umat, yang tentu menjadi teladan berharga bagi generasi berikutnya. Selama masa krisis, beliau tidak pernah mau makan di rumah salah satu putranya, bahkan makan bersama salah satu istri tercinta sekalipun. Umar juga bersumpah untuk tidak makan keju dan roti yang merupakan makanan favoritnya.

Kepedulian terhadap penderitaan rakyat bukan hanya milik pribadi Umar. Semua anggota keluarganya pun harus menunjukkan hal yang sama. Maka, ketika anaknya yang masih kecil memegang sepotong semangka, Umar menegurnya, ”Bagus, wahai putra Amirul Mukminin! Kamu makan buah-buahan, sedangkan umat Muhammad mati kelaparan.”
Tiap tengah malam, Umar selalu berdoa, ”Ya Allah, janganlah Engkau jadikan kebinasaan umat Muhammad di tanganku dan di dalam era kepemimpinanku.” Walaupun krisis yang melanda begitu luar biasa, tetapi tidak ada satu pun yang protes, apalagi mendemo Umar bin Khattab. Kelaparan dan kemiskinan tidak membuat mereka melakukan tindakan anarkis, hilang akal sehat, atau bunuh diri.

Semua sadar bahwa apa yang mereka rasakan juga dirasakan oleh sang khalifah, bahkan oleh semua keluarga khalifah. Umat merasa senasib sepenanggungan dengan pemimpin mereka. Sehebat apa pun pemimpin itu, secerdas apa pun solusi dan kebijakan yang ditawarkan pemimpin, semuanya tidak terlalu berarti ketika rakyat sudah pesimistis dan hilang kepercayaan kepada pemimpinnya.
(Sumber: wijayalabs.blogspot.com)

Saya pernah membaca joke disebuah majalah humor-kalau tidak salah majalah STOP. Saya tersenyum agak lebar setelah membacanya karena humor halus ini sangat menggelitik,apalagi kartun yang dijadikan ilustrasinya juga pas banget.

Begini bunyi joke itu ( nggak pas bener dengan artikelnya aslinya nggak apa-apa kan…yang penting hakekat isinya ..wuihhh)

Dalam sebuah rapat yang dihadiri oleh ibu-ibu, diselingi dengan ceramah oleh seorang pembicara tamu dengan topik yang memang sedang “in” pada waktu itu.Setelah selesai ceramah dilanjutkan dengan sesi tanya jawab.Seorang ibu mengacungkan jari dan bertanya : ” Dalam ceramah tadi bapak memesankan agar kaum ibu tidak sampai ditunggangi oleh pihak lain. Pertanyaan saya : yang dimaksud dengan ditungggangi tadi arti kiasan atau arti sebenarnya pak?”. Ha..ha..ha.

Kata “ditunggangi pihak lain” ini memang kerap kali dilontarkan oleh siapapun,khususnya jika ada aksi unjuk rasa atau demonstrasi yang berlanjut dengan kekerasan,bentrok atau tindakan anarki lainnya lainnya.

Mengapa aksi unjuk rasa atau demonstrasi berubah menjadi brutal dengan menggunakan kekerasan ?

1.Massa dalam berapapun jumlahnya akan kehilangan identitas pribadinya, yang muncul adalah identitas kelompok.Oleh karenanya pribadi-pribadi yang sudah berhimpun menjadi massa umumnya lebih berani dibandingkan pribadi-pribadi aslinya.

2.Ada provokator yang bertugas mengipas-ngipas massa demi kepentingan sang provokator dan kelompoknya.

3.Diantara massa yang asli ada juga massa-massa lain yang bergabung tanpa sepengetahuan massa aslinya, misalnya para preman,pencopet,pemalak,dan lain-lain. Massa tidak asli ini akan memanfaatkan situasi untuk mencuri atau menjarah jika unjuk rasa atau demo itu berkembang menjadi kekacauan.

4.Adanya massa yang prabayar dan paska bayar.Mereka memang dibayar untuk ikut unjuk rasa atau demonstrasi.Mereka ini tidak tahu-menahu soal tujuan aksi, mereka hanya tahu soal duit..duit..duit.Lumayan kan daripada nganggur.Mereka yang umumnya berpendidikan rendah ini mudah dihasut untuk melakukan kekerasan.

5.Kekesalan pengunjuk rasa terhadap suatu masalah yang sedang diperjuangkan yang diselimuti juga oleh faktor cuaca,kelelahan,kelaparan dan sikap aparat yang defensif atau represif.

6.Adanya martir atau syahidin (korban mati) dalam aksi itu sehingga menimbulkan kemarahan massa.

Nah,anda harus berhati-hati setiap melihat adanya aksi unjuk rasa atau demonstrasi.Keinginan anda untuk sekedar melihat aksi mereka bisa berakibat buruk jika anda dianggap sebagai aparat oleh massa atau dianggap sebagai pengendali lapangan oleh aparat keamanan.Mobil anda yang mewahpun bisa dijadikan sasaran amuk massa jika mobil anda diberi label ” mobil yang tidak berpihak kepada rakyat kecil” ha..ha..ha

Keinginan anda memotret aksi unjuk rasa untuk bahan ilustrasi di blog bisa berakibat buruk jika anda di cap sebagai “telik sandi” oleh masaa.

Menjauhi atau menghindar dari aksi unjuk rasa atau demo merupakan tindakan bijaksana, kecuali jika anda memang sedang di insert dilokasi itu untuk melakukan tugas.

Saya bukan pengendali massa lho

Oleh: Fadhilatu Asy-Syaikh Shalih bin Fauzan Al-Fauzan

Pertanyaan :
Syaikh Salih bin Fauzan Al-Fauzan ditanya : Termasuk perkara yang perlu dibahas dalam wawasan ke-Islaman pada hari ini adalah merasuknya benih-benih pemikiran kelompok sesat seperti Khawarij dan Mu’tazilah ke dalamnya. Pada sebagian kelompok tersebut didapati pemikiran tafkir (pengkafiran kaum muslimin) dan tindak kekerasan melawan pelaku maksiat dan orang fasik di kalangan kaum muslimin. Adakah pengarahan Anda dalam masalah ini ?

Jawaban.
Hal itu merupakan sikap yang keliru. Sebab Dienul Islam melarang tindak kekerasan dalam berdakwah. Allah Subhanahu wa Ta’ala berfirman.

“Artinya : Serulah (manusia) kepada jalan Rabbmu dengan hikmah dan pelajaran yang baik dan bantahlah mereka dengan cara yang lebih baik” [An-Nahl : 125]

Allah memerintahkan kepada kedua nabi-Nya, yakni Musa dan Harun dalam menghadapi Fir’aun.

“Artinya : Maka berbicaralah kamu berdua kepadanya dengan kata-kata yang lemah lembut mudah-mudahan ia ingat atau takut” [Thaha : 44]

Kekerasan yang dilawan dengan kekerasan justru akan menghasilkan sesuatu yang bertolak belakang dengan harapan. Dan juga dampaknya kepada kaum muslimin sangat buruk. Dienul Islam menganjurkan agar mempergunakan hikmah dan cara yang terbaik dalam berdakwah serta bersikap lembut terhadap mad’u (obyek dakwah). Adapun sikap keras dan arogan terhadap orang yang didakwahi bukanlah termasuk ajaran Dienul Islam. Kaum muslimin wajib berjalan di atas manhaj (jalan/metode) Rasulullah Shallallahu ‘alaihi wa sallam dan sejalan dengan bimbingan Al-Qur’an dalam berdakwah.

Hendaklah diketahui bahwa vonis kafir memiliki batasan-batasan syar’i yang harus diperhatikan. Siapa saja yang melakukan salah satu dari pembatal ke-Islaman yang disebutkan oleh ulama Ahlus Sunnah wal Jama’ah maka ia dihukumi kafir setelah menegakkan hujjah (argument/dalil yang jelas dan kuat) atas yang bersangkutan. Barangsiapa yang tidak melakukan salah satu dari pembatal ke-Islaman itu, maka tidak boleh dihukumi kafir meskipun ia melakuan dosa besar selain dosa syirik.

[Disalin dari kitab Muraja'att fi fiqhil waqi' as-sunnah wal fikri 'ala dhauil kitabi wa sunnah, edisi Indonesia Koreksi Total Masalah Politik & Pemikiran Dalam Perspektif Al-Qur'an & As-Sunnah, hal 67-68 Terbitan Darul Haq, penerjemah Abu Ihsan Al-Atsari]

http://www.anarchy.tv/

Spændende projekt.

Kollapset i USA er nært. Hvordan samfundet bygges op igen, har Anarchy in America et bud på.

I Danmark tager folk ikke deres frihed så alvorligt at dømme på fleste menneskers handlinger. Blandt andet kan politikerne indskrænke vores frihed uden der kommer de store demonstrationer.

Piller vi ved elementerne i tryghed, blandt andet velfærdsstaten, lyder ramaskrigene.

Hvordan skulle man realistisk indføre anarki i Danmark? En mulighed kunne være en folkeafstemning om at afskaffe folketinget og politikerne.

En anden kunne være slet ikke at stemme mere. Hvis man ikke stemmer, vil politikernes magt til sidst forsvinde. Hvor ville det være dejligt!

Dette er normalt, forresten. En kommentar på Youtube:

it’s interesting to note that the crossroad is ruled by traffic lights; cars, motorcycles, buses, also PEDESTRIAN doesn’t respect rules.
IN SPITE OF THAT, EVERYTHING GOES FINE AND EVERYONE KNOWES HOW TO SCRAPE THROUGH

Rock fra Napoli:

När det är lite för mycket folk på jobbet blir det svårt att plugga eller läsa böcker. En utmärkt syssla då är att läsa serier. Idag läste jag således ut V for vendetta. Jag måste säga att den var otroligt bra story- och manusmässigt. Dessutom var teckningsstilen snygg i sitt något bleka utförande. En allt i allt fantastisk kommentar till en samhällsutveckling som skrämmer åtminstone mig.

Kommer nätanarkin öka eller minska?

Jag vet att många skrev igår  ang domen mot The Pirate Bay. Alla har säkerligen  synpunkter. Jag har inte läst domen men vad jag förstår av rapporterningen så är den välskriven.

Det som fick mig att studsa lite betänkligt är dagens ledare i DN och framen “anarki”

Men när det kommer till kritan är det nog få som delar piraternas teknikdeterminism och anarkistiska samhällssyn. Internet är i dag en integrerad del av samhället och kan inte ha sina egna regler. Att det är många som snyltar när de får chansen innebär inte att lika många vill leva i ett tjuvsamhälle – lika lite som i en totalitär övervakningsstat.

Utmaningen är att finna mellanvägar. Men så länge det inte finns något konkret och bra alternativ till upphovsrätten bör vi hålla fast vid lagen och försvara den.

Nej jag laddar personligen inte ner vare sig film eller musik på nätet via TPB.  Men jag värjer mig för en sådan frame som denna skribent och den historiker som uppträdde i TV4’s godmorgonprogram i morse  yttrade

Där kallade en lärd historiker ”fildelare” för pöbeln och anger ovarsamt hur han och andra i hans skrå ser på sig själva.  Att ta till sådan “snyltframe” och retorik bevisar bara vilken intellektuell prövning motståndarna till fildelning gör innan de yttrar det sagda.  Och det anger även graden av förnufts och omdömesrationalitet. 

Det får mig även att misstänka att många gör felaktiga antagande som att  alla fildelare skulle vara i total avsaknand av moral. Det tror jag inte författare som Paulo Coelho instämmer i och jag tycker ni kan lyssna på hans videoblogg där han talar om viktiga saker.

Andra skriver om domen

Jeg er sint på samfunnet å hvordan det tvinger oss til å leve, hvis jeg  ikke hadde vært så veldig naiv så hadde jeg kjørt på for fult  med anarki. For måten vi behandler hverandre på tvinger meg ut i grenselandet ; Anarki.

( demonstrasjons bilde fra London)

For vi har det, vi har blod på våre hender,nå skal ikke jeg bli helt hippie her med fred på jord. Ikke det att jeg ikke synes det er en fin tanke , men jeg tror den kommer til å funke i to sekunder å så forsvinne. Men tilbake til poenget , jeg synes vi mennesker bare kan akspetere hverandre, trenger ikke like eller omgå men bare holde grensene sine. Det er så unødvendig å ødelgge for ALLE andre.

Jeg har ikke tenkt å fortsette denne diskusjon med Onar Åm ut i evigheten (noe sier meg at vi antakelig kunne holdt på med de samme spørsmålene en stund – så får vi se når vi blir enige om å være uenige), men jeg har heller ikke tenkt å la hans siste innlegg passere i stillhet.

Jeg er som regel skeptisk til oppfølgere. Jeg skrev i mitt forrige innlegg at jeg likte Onar Åms «Svar til en konservativ», jeg kan dessverre ikke si helt det samme om «Svar til en konservativ 2».

DLF

Åm viser at DLF åpenbart har en blind tro på sin egen argumentasjon, og jeg skal derfor ikke bruke mye tid å argumentere for hvordan DLF bør argumentere. Det er tross alt ikke jeg, Unge Høyre eller Høyre som taper på at DLF omtrent er usynlige i norsk politikk. Jeg har heller ikke bedt DLF om alltid å være dannede, smilende og høflige, men om å argumentere på en litt mer saklig måte, og iblant begrunne politikken sin med litt mer enn hardnakket ensidig prinsipiell argumentasjon.

Ifølge wikipedia (noen får rette på meg hvis tallene ikke stemmer) fikk DLF følgende stemmeantall ved de siste valgene:

Kommunestyrevalget i 2003: 113 stemmer i Oslo kommune

Stortingsvalget i 2005: 213 stemmer i Oslo og Hordaland

Kommunestyrevalget i 2007: 127 stemmer i Oslo

DLF er svært aktive på nettet, og man skulle derfor tro at deres meget høye internett-aktivitet ville vise seg på valgresultatene i en tid der nettet får stadig mer innflytelse, slik som f.eks. har vært tilfelle i USA med oppslutningen rundt det libertarianske partiet (den har riktignok stilnet noe etter at Obama feberen tok av, men vil nok blusse opp igjen snart), og den republikanske (men svært liberalistiske) kongressmannen fra Texas: Ron Paul. Valgresultatene til DLF viser imidlertid at vi foreløpig merker lite til denne store rekrutteringen av unge, intelligente spirer som ifølge Åm skal «endre Norge gjennom universitetene, gjennom Barne-TV, gjennom skolene». Har det noengang enset DLFere at måten de ofte legger frem politikken sin på, ved at stort sett alle motstridende argumenter klassifiseres som ond politikk av onde mennesker, faktisk frastøter både disse unge intelligente spirene, og mennesker i andre partier som kaller seg liberalister?!

Anarkisme, anarki og anarkokapitalisme

Når det gjelder spørsmålet om anarki, så påstår Åm at jeg ikke svarer på hans problemstilling. Dette stemmer ikke. I det forrige innlegget (hvilket han også gjentar i det påfølgende) påpeker han at liberalister hadde foretrukket anarki dersom dette var praktisk gjennomførbart, men at de innser at dette alltid fører til mafia/statsdannelse, og at liberalister derfor er tilhengere av rettsstaten som et nødvendig onde, ikke for å ta felles ansvar, men i selvforsvar.

I mitt innlegg anerkjente jeg nettopp dette. Vi skulle alle ønske at det ikke var nødvendig med et såkalt voldsmonopol for å sikre folks frihet. Det beste hadde naturligvis vært om alle mennesker kunne leve akkurat slik de ville uten lover og regler, og at alle automatisk ville innrette seg på en slik måte at de fikk utfolde seg uten å begrense andres frihet. Vi er altså enige i at dette er utopisk, i hvert fall på sikt. Jeg er med andre ord enig i grunnlaget for rettsstatens nødvendige tilstedeværelse, men Åm og jeg er uenige i hva som skal være statens oppgaver utover dette.

Videre overrasker det meg at Åm, som ellers pleier å være rimelig godt ideologisk orientert, ser ut til å ha misforstått anarkismen, eller i hvert fall deler av den. I mitt innlegg påpekte jeg forskjellen mellom anarki og anarkisme. Anarki betyr i utgangspunktet bare lovløshet, eller fravær av stat, og er ikke nødvendigvis ensbetydende med anarkismen. Anarkisme er derimot en ideologi, som riktignok spriker i mange retninger, men der alle har til felles at de stort sett er imot både kapitalisme og eiendomsrett.

Åm har selvfølgelig helt rett i at anarkokapitalismen er imot stat, men tvert imot anerkjenner eiendomsretten. (Jeg kan legge til at den også anerkjenner det kapitalistiske systemet). Det Åm imidlertid glemmer er at anarkokapitalismen, ved at den hegner om eiendomsretten og kapitalismen, ikke er anerkjent av noen av de andre anarkistiske retningene. Det er også nettopp dette forholdet som gjør at anarkismen av mange regnes som slags sosialisme, mens anarkokapitalismen regnes som en libertariansk retning.

Arroganse

Når Åm hevder følgende «liberalismen egentlig bare har vært noenlunde implementert ett eneste sted i hele historien, og det var i USA, især i perioden fra ca 1870 til 1913. Liberalismen ble avskaffet i USA, ikke av folket, men av onde politikere som delvis begikk statskupp og som brukte politisk list til å tilrane seg makt» er vi også tilbake i det samme gamle usaklige sporet. (Påstanden om at USA var liberalistisk i denne perioden kan nok også diskuteres, men det blir en litt for lang debatt å ta her nå).

Det jeg imidlertid er interessert i er hvilke såkalte statskupp, etter 1913, Åm snakker om? Woodrow Wilson ble riktignok valgt med et lavere antall stemmer enn sin motkandidat, men her er det nok snakk om hull i valgsystemet heller enn «statskupp, tilraning av makt og onde politikere» (Wilson gikk til informasjon til valg på individuelle rettigheter, og mer makt fra den sentrale regjeringen til hver enkelt stat), den påfølgende presidenten Warren G. Harding ble valgt med et overveldende flertall. Flere av de påfølgende presidentene gjennomførte riktignok politikk som også jeg er grundig uenig i, Franklin D. Roosevelt, og hans New Deal, er et godt eksempel på dette, men han ble valgt med et overveldende flertall, og er i ettertid en av de mest populære presidentene i amerikansk historie (selv om jeg er sterkt uenig i grunnlaget for denne populariteten)

Ondskap

Poenget mitt er at jeg, i motsetning til Åm, er åpen for tanken om at andre enkelt og greit ønsker noe annet enn meg, uten at dette er snakk om onde mennesker. Åm benekter jo direkte at sosialister kan ha andre meninger fordi de besitter et annet verdisyn og en annen moral.

Jeg siterer: «Det finnes kun to typer sosialister, de uvitende og de uærlige. Det vil si, sosialister er enten naive eller så er de onde». Dette er en så bunnløs arroganse, at det er vanskelig å ta det seriøst.

Mange mennesker mener åpenbart at det er til det beste for alle, at valgene deres blir styrt av en informert elite. En slikt tankesett vil også jeg klassifisere som ondt, men det betyr ikke at tilhengere av en slik ideologi er onde mennesker. Jeg kan faktisk forstå synspunktet, selv om jeg er grunnleggende uenig. Mennesket er i stor grad et irrasjonelt vesen som tar irrasjonelle valg (jeg vil naturligvis mene at dette er menneskets rett – så lenge valgene kun går utover dem selv, og at politikere ikke er det spor bedre – heller verre i mange tilfeller), og mange vil derfor mene at det er best at noen begrenser flere av disse valgene for å beskytte folk eller samfunnet mot seg selv. Så langt er det lett å være enig, men når man spør seg hva konsekvensene er: at et knippe politikere, med den samme tilbøyeligheten til irrasjonelle valg, skal beskytte andre mot sin egen irrasjonalitet, og kontrollere livene deres, så har jeg store problemer med å forstå en slik konklusjon.

Jeg tror likevel ikke at f.eks. Kristin Halvorsen er et ondt menneske (styringskåt? Absolutt, men ikke ond), men hun tror helt sikkert at ideene hennes er til det beste for samfunnet. Hun besitter ganske enkelt et annet verdisyn og andre moralske verdier enn meg. Så tror jeg samtidig at de aller fleste ønsker å styre sitt eget liv, ikke bli styrt, men det er likeledes mange som er villig til å gi opp deler av sin økonomiske frihet for trygghet. Da blir det min oppgave å overbevise folk om at mer frihet er forenlig med trygghet.

Sikkerhetsnett

Og plutselig er vi over i velferdsdebatten igjen, for i motsetning til Åm, mener jeg at staten ikke bare skal kunne garantere for din frihet til å leve det livet du vil uten overgrep, men også at staten skal kunne garantere for et system som tar vare på deg hvis du faller fullstendig utenfor. Åms hovedargumentet mot dette er at han anser et statlig sosialt sikkerhetsnett for vold å være.

Jeg siterer: «(…)hva er det egentlig staten kan gjøre? Utøve vold. Tonning Riise sier altså vold=garanti. Hvis vold var kilden til trygghet burde jo jorden for tusenvis av år siden vært svært trygt for da var det jo veldig voldelig. Hvis vold er så fantastisk hvorfor er det først etter at kapitalismen, rettsstaten og det fredelige samfunnet ble utviklet at samfunnet virkelig har blitt trygt og godt å leve i?»

Denne argumentasjonen er så søkt, at det er svært vanskelig å ta den seriøst. Å sette likhetstegn mellom den volden og uroen som hersket i samfunnet for tusenvis av år siden, og et sosialt sikkerhetsnett -basert på en begrenset økonomisk omfordeling, blir så virkelighetsfjernt at det egentlig er direkte humoristisk. Det virker nesten som Åm har blitt litt inspirert av argumentasjonen til Erasmus Montanus (fra Ludvig Holbergs kjente komedie): «Mor Nille kan ikke fly, det kan heller ikke en stein. Ergo er mor Nille en stein».

Ei heller er det et spesielt valid argument at jeg aldri kan garantere at et slikt system, som jeg og mange konservative er tilhengere av, aldri vil bli fjernet. Det finnes ikke en politiker som kan garantere for et systems evige eksistens. Det er umulig. Jeg kan kun argumentere for det systemet jeg mener vil være til det beste for samfunnet, og arbeidet for at dette får flertall.

Like lite som jeg kan garantere for et offentlig sosialt sikkerhetsnetts evige tilværelse, kan Åm og DLF garantere for at det alltid vil være et tilgjengelig privat tilbud. Jeg tror imidlertid at vi kan løse mye av det gigantiske byråkratiet rundt helsevesenet ved å øke egenandelene en del, samtidig som skattebyrden senkes betraktelig. Da sørger man får at folk ikke går til legen hver gang de har fått en flis i fingeren, samtidig som køene går ned, og at folk som virkelig trenger hjelp får denne raskere.

Åm har også helt rett i at den offentlige garantien betyr fint lite, hvis man dør i offentlig helsekø, men Åm tvinger meg faktisk til å argumentere for en offentlig kø (som riktignok burde vært betraktelig lavere), hvis alternativet er intet tilbud i det hele tatt. Jeg er for å legge til rette for flere private forsikringer og tilbud som kan utfordre det offentlige helsevesenet. Det offentlige skal være et tilbud alle har rett til å velge, men ikke tvang. Så det betyr naturligvis at folk også må få lov til å velge bort det offentlige helsetilbudet, hvis de vil det. Hvis man sier fra seg dette tilbudet, skal man også slippe å betale skatt for et tilbud man ikke benytter seg av. En mulig ordning kan være såkalt friborgerskap.

Friborgerskap

Ideen om friborgerskap synes jeg faktisk er rimelig interessant. Jeg senser en del praktiske problemer, i forhold til hvordan skatte og avgiftssystemet er innrettet, som jeg må undersøke litt nærmere. Man betaler jo ikke bare skatt til velferdsstaten, men også for at vi skal ha et forsvar, rettsvesen, politi, skoler, og for å bygge opp infrastruktur som veier, kraftledninger, osv…, men selve ideen om friborgerskap er et system jeg mener også kan være forenlig med konservatismen.

Jeg har ikke konkludert helt, når det gjelder friborgerskap, men la oss ta utgangspunkt i et slikt system. Hvis man innførte friborgerskap ville det ikke være nødvendig med noe ytterligere laissez-faire, slik DLF likevel vil. Friborgerskapet forsvarer enkeltmenneskets rett til å si «la meg være i fred», mens et samfunn, der alle forhold er tuftet på prinsippet om laissez-faire, heller blir et slags motsatt tyranni, et slags frihetstyranni. Og JA, selv en frihetsforkjemper kan hevde at det finnes noe sånt som frihetstyranni. Hvis et menneske tvinges til å være overlatt seg selv, er det også en form for tvang. Et slikt «vi står lykkelige alene for oss selv» samfunn tror jeg heldigvis er like utopisk som sosialistenes kollektivistiske «vi marsjerer lykkelige i takt/himmel på jord» samfunn.

Disputering

Når jeg hevder at laissez-faire, også kan bli et slags tyranni, kommer Åm igjen med det klassiske «ondskap vs fred» argumentet, som jeg egentlig synes begynner å bli ganske kjedelig. Alt som går imot Åms meninger defineres av han selv som ondskap, samtidig som hans egne meninger defineres som fred. Så når jeg hevder at laissez-faire samfunnet også kan bli et slags tyranni, hopper Åm automatisk til den konklusjonen at det jeg da indirekte sier er at fred er en form for tyranni. Jeg minner nok en gang om Erasmus Montanus: «fyll får en til å sove, den som sover synder ikke, ergo – den som er full synder heller ikke». Eller som DLF kanskje ville sagt: Vi er for fred, ergo er alle som ikke er enige med oss for vold. Dette blir rimelig meningsløs disputering, etter mitt syn.

Lov å lykkes

Unge Høyres mantra er «lov å lykkes». Dette er antakelig også DLF enig i, men lov å lykkes betyr litt mer for Unge Høyre. I et konservativt samfunn er det også lov å prøve og feile. Det skal være lov å ta sjanser, feile, og prøve igjen. Det er slik vi skaper muligheter for alle.

1. Demokrasi berasal dari bahasa… yunani
2. Demos : rakyat Kratos : kekuasaan
3. Demokrasi adalah bentuk pemerintahan yang dipegang dan dijalankan untuk rakyat.
4. Semboyan Abraham Lincoln government of people, by the people, and for the people.
5. Bentuk pemarintahan menurut Plato :
   1. Monarki : satu orang
   2. Aristokrasi : satu kelompok
   3. Demokrasi : Seluruh rakyat

6        Menurut Niccolo Machiavelli : Republik dan Monarki

7        Sistem politik Demokrasi menurut Hendri B. Mayo : adalah system yang kebijaksanaannya dibuat berdasarkan prinsip mayoritas para wakil rakyat.

8         nilai demokrasi Henry B. Mayo :

1.  Penyelesaian masalah secara damai
2. Menjamin perubahan secara damai di masyarkat yang dinamis
3. Pergantian kekuasaan secara teratur
4. Penggunaan paksaan sesedikit mungkin
5. Pengakuan dan penghormatan keanekaragaman
6. Penegakan keadilan
7. Memajukan ilmu pengetahuan
8. Pengkuan penghormatan kebebasan
9. Demokrasi menurut Samuel Huntington para pembuat keputusan kolektif yang paling kuat dipilih melalui pemilihan JURDIL.

10.  Ide pokok Demokrasi menurut John Dewey adalah PANDANGAN HIDUP mengenai pentingnya partisipasi warga negara yang sudah dewasa dlam MEMBENTUK NILAI-NILAI yang mengatur kehidupan.

11.  Nilai Demokrasi neburut RUsli Karim

1)      Kepribadian yang demokrastis

2)      Inisiatif

3)      Disposisi reprositas,

4)      Toleransi

5)      Kecintaan terhadap keterbukaaan

6)      Komitmen

7)      Tanggung jawab

8)      Kerja sama

12.  Nilai Demokrasi menurut Zamroni

1)      Toleransi

2)      Bebas mengumukakan pendapat dan menghormati perbedaan pendapat

3)      Memahami keanekaragaman

4)      Terbuka dalam komunikasi

5)      Menjnjung martabt kemanusiaan

6)      Tidak menggantungkan diri pada orang lain [percaya diri]

7)      Menghargai

8)      Mampu mengekang diri

9)      Kebersamaan

10)  Keseimbangan

13.  Demokratisasi adalah proses implentasi demokrasi sebagai system politikdalam kehiudpan bernegara.

14.   

15.  Lembaga demokrasi .. pemerintah, DPR, parpol, pers, lembaga keadilan

16.     G

17.  2 unsur demokratisasi pertama lembaga[struktur] demokrasi kedua nilai [kultur] demokrasi.

18.  Ciri-ciri Demikratisasi

1. Proses tidak pernah usai
2. Evolusioner
3. Perubahan bersifat damai

19.  Masyarakat demokratis adalah masyarakat yang bebas dari ancaman pengadilan dan paksaan dari negar.

20.  Makna Cvil society/ masyrakat madani masyarakat yang berperadapan, ada adab, kota

21.  Perinsip-perinsi pemerintahan demokrasi [halaman41]

22.  Peinsip-perinsip oemerintah otoriter [halaman 41]

23.  Perinsip-prinsip demokrasi

1. Pemerintah terbuka dan bertanggung jawab
2. DPR yang representive
3. Peradilan yang bebas dan merdeka
4. Pers yang bebas
5. Prinsip negara hokum
6. Dwipartai atau mutltipartai
7. Pemilu yang demokratis
8. Perinsip mayoritas
9. Jaminan hak dasar dan hak minoritas

24.  Cirri-ciri negara hokum halaman [44]

25.  3 macam pemilu

1. Pemilu kompetitif : negara demokrasi
2. Pemilu semikompetitif : negara otoriter
3. Pemilu nonkompetitif : totaliter

Följande text är ur första sidan till den finlandsvenska ortodoxe författaren och teologen (m.m.) Tito Collianders (d. 1989) essä “Underkastelse och Frihet”. Texten kan tyckas vara enkel och föda originell; men om man läser texten flera gånger, och sedan styckena för sig, och till slut var mening – ja kanske något enskilt ord -  för sig, långsamt, eftertänksamt, så öppnar sig flera djup, lager och spår. Precis som i andlig läsning. Dessa kan leda ens tankar vidare till ytterligare insikter. Paraleller kan dras, slutsatser bestämmas, man kan ställa en fråga och se dess naturliga svar. Och så vidare. Jag har läst denna första sidan utan att komma vidare för tillfället (hur blir inte då fortsättningen!). Jag lägger därför, på begäran, upp den här.

Frivillig underkastelse är en öppnad port till frihet. Satsen är gammal men alltid lika giltig.

Lärarn som förstår att frivilligt underkasta sig elevernas krav på erbjuden kunskap, eleven som av fri vilja underkastar sig lärarens krav på uppmärksamhet, har friheten som granne. Varken för lärarn eller eleven känns skolarbetet som ett tvång.

Detsamma gäller i äktenskapet, i förhållandet mellan barn och föräldrar, i direktörens relation till sina undehavande och i deras till honom.

Underkastelsen är frihetens villkor. Också i människans ställning till sådant som sjukdom, olycka, armod, ensamhet och allt övrigt i hennes mera intima själsliv. I uthärdbarheten av kroppsliga smärtor är underkastelsen den enda möjliga hjälpen till frigörelse, och lika i alla av oss själva oberoende tvångssituationer.

Underkastelsen, men aldrig den påtvugna. En påtvungen frihet är ju ett nonsens. En underkastelse av ångest för straff eller repressalier, eller den krypande tjänarens underkastelse i väntan på belöning, saknar varje möjlighet att skänka frihet. Allt sådant bara binder.

Kristendomen är frihetens religion.

Author : Jack Donnelly
Published by : Cambridge University Press, 2004
Page : 241

Contents

1 The realist tradition
2 Human nature and state motivation
3 Anarchy, hierarchy, and order
4 System, structure, and balance of power
5 Institutions and international society
6 Morality and foreign policy

Conclusion: The nature and contribution of realism