Hornuggla på besök den 20 november 2007.

Det är inte så kul att bli väckt vid tretiden på morgonen av att Hampus slår med tassen på terrassdörren för att han behöver gå ut och kissa. I morse betalade det sig emellertid att stiga upp. Medan jag stod i dörröppningen och väntade  kom en stor uggla ljudlöst svävande genom trädgården på stora grå vingar. Det ni! För ett par år sedan hände något liknande; en hornuggla kom flygande en eftermiddag och bestämde sig för att rasta i vårt plommonträd. (Den lyckades jag fånga på bild.)

Igår var en sorglig dag. Lilla älsklings-Bä dog. Han blev sjuk tidigt på dagen och blev snabbt sämre. Precis innan veterinären skulle ta sig an honom drog han sitt sista andetag. Det var visst lunginflammation. Han blev inte ens tre månader gammal.

Som den webbdesigner jag är har jag bearbetat mina känslor genom att göra en minnessida åt honom. Välkomna att ta en titt: http://www.geocities.com/i_am_linnie/lilla-ba.html

Jag kommer aldrig glömma det här lilla lammet...

Så var man hemma igen efter en vecka på landet. Vi har kört häst och vagn, kelat med kaninungar, matat flasklamm, plockat pinfärska ägg och mycket mera. Nu är jag ännu mer övertygad om att jag vill ha en egen gård med en massa djur.

Jag och en av de fyra gotlandskaninungarna, som jag och Vero gav namnet Klöver.

Det blev inte riktigt så jobbigt med Silva som jag befarat. Den enda som hon var riktigt rädd för var en granne som kom förbi ibland. Hon jagade inte hönsen, hon kom ganska bra överens med hunden och hon skällde inte alltför mycket på hästarna.

Silva lärde sig snabbt att tycka om att åka vagn, trots att det skumpade.

Jag blev väldigt förtjust i ett av de små flasklammen (vem skulle inte blivit det?). Och eftersom jag tycker mycket om får i allmänhet, är intresserad av ullberedning samt längtar efter fler egna djur, dök idén upp att jag skulle vilja ha Lilla Bä. Jag trodde jag var lite galen, men det verkade inte fårens ägare tycka. Hon skulle spara lammet åt mig tills jag hittat någonstans att ha honom!

Jag matar Lilla Bä.

Problemet är att jag ännu inte har hittat något ställe som kan ta emot honom. Jag har skrivit till alla fårägare jag känner till norr om Stockholm samt satt in annonser både här och där, men ingen har ännu svarat ja. Jag börjar bli rädd att Lilla Bä kommer hamna hos någon annan; någon som inte kommer tycka lika mycket om honom som jag…

Det är lite kul.

Där jag bor, på landet, har vi inga råttor.

Vi har små söta möss (tycker jag, andra i familjen tycker annorlunda) som tränger sig in i samband med höstskörden. Och vi har en massa andra djur. Fasaner, harar, rävar, rådjur och en binge skränande råkor. Eller om det är kråkor.

Men vi har inga råttor.

För dom finns i Malmö. Och dom håller på att ta över staden.

Det är naturens hämnd.

Siste man släcker ljuset.