Idag kommer Manhattan deklarationen att presenteras på en presskonferens i Washington DC.

Över 125 katolska, evangelikala och ortodoxa kristna ledare har enats om en gemensam appell till försvar för livet, för bevarandet av äktenskapet och för religionsfriheten (i USA).

“Vi är kristna som har gått samman över historiskt samfundsdelande skillnader för att hävda vår rättighet och ännu viktigare, att efterleva vår skyldighet – att tala och agera i försvar för de sanningar vi delar. Vi uppmanar varandra och att andra troende, att ingen makt på jorden, vare sig kulturella eller politiska, ska få skrämma oss till tystnad eller eftergivenhet.”

“Vi kommer inte att efterleva påbud som avser tvinga våra institutioner att delta i aborter, embryoförstörande forskning, assisterade självmord och eutanasi, eller någon annan livsfientlig handling; vi kommer heller inte böja oss för någon regel som vill tvinga oss att välsigna samkönade par, betrakta dessa som äktenskap, eller tvinga oss från att inte förkunna sanningen så som vi känner den, om moral och omoral, om äktenskapet och familjen.”

Arbetet med Manhattan deklarationen har pågått i många månader och är en reaktion mot alla de krafter som trots vändande opinioner fortsätter angripa människans okränkbara rätt till liv.

Deklarationen kommer att finnas på manhattandeclaration.org.

Läs den och ta med den hem till Sverige – också våra liv måste försvaras!

Jag lyssnade på “debatten” om samkönade äktenskap i Svenska Kyrkan. Huvudargumentet för samkönade äktenskap handlade i korthet om att vara snäll, med många hänvisningar till kärleksbudskapet. “Ingen ska lämnas utanför”, “störst av allt är kärleken”, etc.

Är det därför kyrkan hittills välsignat förbundet mellan man och kvinna?

Ja, men då så! Varför då inte inkludera även andra förhållanden som känner sig marginaliserade; exempelvis de som önskar omge sig med harem – man kan ju faktiskt älska flera samtidigt! Är denna kärlek mindre värd än andras? Det finns många fler former av kärlek som fortfarande är “utanför”. Var då konsekventa och välsigna alla kärleksformer – var progressiva och vidsynta!

Biskop Erik Aurelius i Skara resonerade i sammanfattning så här: tolkningen av Skriften förändras; kvinnor fick inte klippa håret på Jesu tid, men detta är naturligt idag, alltså… En annan talare citerade Wejryds svängning i frågan: “…vi får anpassa oss (till riksdagsbeslutet)”.

Äkta kärlek handlar inte om att acceptera allt! Äkta kärlek handlar inte om att tillåta allt! Kristus var mycket tydlig och tuff – han avskaffade inte lagen! Av kärlek måste man säga nej till vissa saker!

Det är alldeles och totalt förvirrat; äktenskapets välsignelse och kärlek är faktiskt två olika saker! Kärlek kan man känna utan ritual. Juridiskt äktenskap kan man ingå utan kyrkan.

Vet prästerna i Svenska Kyrkan alls vad de välsignar och varför? Ja, det är ju uppenbart att äktenskapet inte är ett sakrament i Svenska Kyrkan, inte något instiftat av Gud – det är alltså ingenting?

Mod är att våga säga nej, men ändå älska och omfamna alla!

Svenska Kyrkan är verkligen som en fårskock utan herde, helt vilsen…

(Uppdaterad 2009-10-21 17.30: Det fanns egentligen inget spår av debatt. Dagens “debatt” var en parad av oemotsagda monologer – ingen diskussion alls. En förutsägbar skendemokratisk charad.)

Svenska Kyrkan är död.

Nu har Svenska Kyrkan definitivt lämnat kristenheten. Också jag slutar nu betrakta Svenska Kyrkan som kristet.

Föreningen mellan man och kvinna har varit grunden i mänsklighetens alla kulturer i tusentals år. En förening mellan två människor, som leder till skapelsen av nya människor. En förening som firats med ceremonier av många olika slag.

Svenska Kyrkan har nu fattat beslutet att homosexuella par (än så länge monogami) ska välsignas på samma villkor som heterosexuella – samkönade äktenskap.

Finns det inga gränser för svensk dumhet?

I sin iver att alltid framstå som progressiv och “modern” i alla dess sämsta betydelser, har Svenska Kyrkan i decennier distanserat sig från den grund som Kristus lagt. Svenska Kyrkan har ryggradslöst backat från att förklara och försvara mänsklighetens samlade erfarenheter, till att bli ytterligare ett tacksamt offer för förvirrade och marginella särintressen. En institutionaliserad form av klassisk svensk feghet. Vad kommer härnäst?

Svenska Kyrkan kommer med en dåres logik att fortsätta på den inslagna vägen och konsekvent omfamna allt som förpackas i modernistiskt omslagspapper. En skör yta runt fullständig innehållslöshet, ett plastikopererat, leende ansikte, en robot styrd av sekulära politiker.

Svenska Kyrkan är nu en sekulär leverantör av mysiga ritualer och musikevenemang – Svenska Mys AB.

(PS 1: Formellt beslut fattas av kyrkomötet den 22a oktober, efter “debatt” den 21a oktober. Hela agendan och TV sändningar kan du hitta här. Så förutsägbart att jag lugn kan publicera denna dödsruna i förväg…)

(PS 2: Nu kanske någon medlem i SvK blir sur och tycker att en papist minsann inte ska kritisera ett annat samfund, särskilt inte SvK. Då vore det hög tid att i SvK göra upp med de egna “prästernas” spridande av dynga – CW, AB)

(Uppdaterad 2009-10-20: En enorm nyhet publicerades denna dag – Dagen, Archbishop of Westminster and Canterbury! Uppemot 400 000 anglikaner kan nu “masskonvertera” till den västliga lungan i Kristi kropp. Anledningen till detta steg är i huvudsak de problem jag tar upp i inlägget ovan.)

(Uppdaterad 2009-10-22: Och dagen då SvK omdefinierat begreppet äktenskap, som det tolkats av alla stora religioner under alla tider, så kommenterar Katolska och Ortodoxa kyrkorna i Sverige beslutet med sorg.)

Antag att du kände till att en katastrof snart skulle drabba jorden. Vad skulle du göra då? Stanna vid denna tanke en stund, innan du läser vidare – vad skulle du göra? Vem skulle tro dig?

Jag drömde en gång om att allt land skulle komma att översvämmas av en flodvåg. Allt land.

Jag stod på en kaj i Göteborg, då plötsligt allt vatten i Göta Älv sögs ut i ett sjunkande hav. Båten jag stod intill välte, likosm alla andra båtar vid kajerna. Jag hörde barn skrika inne i båten. De kunde inte ta sig ut när dörrar och fönster plötsligt inte gick att nå. Några vuxna lyckades kravla sig ur båtarna.

Då visste jag att detta var det ögonblick som snart skulle förbytas till slutet för vår värld. Jag försökte övertala min syster att hjälpa mig sänka ner en livbåt för att rädda oss. Hon vägrade lyssna på mig. Hon ville absolut rädda de instängda barnen i båten, som vi kunde se banka och skrika genom de få hyttfönster de kunde nå. Jag kunde inte få henne att tro på vad som skulle komma att hända oss alla snart.

Jag tog min systerdotter i famnen och steg tillsammans med henne ner i en livbåt som hängde ut från ett av fartygen. Ensam försökte jag hissa ner oss så fort jag kunde, oroligt kikande ut mot havet för att se ifall jag skulle hinna innan flodvågen kom. Jag hörde hur människor på kajen försökte hjälpa dem som var instängda i fartygen. Men, jag visste att allting snart skulle spolas bort. Allting!

Och vattnet kom nu tillbaka i älven. Först sakta…

Jag vaknade.

För mig är drömmen som en bild av mitt dagliga liv som kristen. För nästan varje dag försöker jag på olika sätt berätta om den katastrof vi alla kan undvika – men det är så oerhört få som lyssnar. Om någon alls.

Flodvågen är ytliga, mekaniska liv – som sköljer iväg oss i en flodvåg av meningslösheter. För alltid.

Livbåten är Jesus Kristus. En livbåt med plats för alla. En livbåt som kommer att landsättas i en ny värld, efter flodvågen.

Och så här är det nog för de flesta kristna som mött Kristus – de ropar förgäves bland människor vars ögon är fyllda av begär, vars öron bara lyssnar på smicker – nästan ingen lyssnar till Kristus.

Vad hade du gjort om du känt till en kommande katastrof? Något hade du väl känt dig tvungen att göra? Vad?

Här fortsätter så berättelsen om mina erfarenheter från andra kristna samfund, än mitt eget.

Som nybliven förälder fann jag för några år sedan Sveriges bästa förskola! Det var en kristen förskola, som drevs av en pingstförsamling. Det fanns inga andra kristna förskolor i närheten där jag då bodde.

Detta blev mitt första möte med något konkret från Pingstkyrkan.

Jag hade dessförinnan deltagit i den öppna förskoleverksamhet som fanns hos den lokala pingstförsamlingen.

Allt var enastående!

Hur då, kanske du nu undrar?

Personalen på förskolan utstrålade en sådan oerhört stark kärlek till barnen. Jag hade ofta svårt att lämna förskolan, inte för att jag var orolig förälder, utan för att jag ville stanna kvar i denna omslutande känsla av kärlek.

På terminernas familjegudstjänster blev jag överraskad igen. Jag överraskades av att se så många barn och ungdomar delta i alla olika uppträdanden. I min egen, dåvarande församling, lyste de flesta ungdomar med sin frånvaro. Familjegudstjänsterna var fullsatta i Pingstkyrkan.

Så borde livet vara i alla församlingar!

Dessa möten var kanske till största delen färgade från barnens perspektiv, men det var ändå alltigenom positivt, inspirerande och helt säkert genomfärgat av Den Helige Andes kraft.

Det jag tydligast upplevde från denna församling, var den så starkt inkluderande atmosfären – att jag som fullständig främling blev välkomnad, överallt. Jag häpnade!

Med denna obalanserade hyllning av en pingstförsamling väljer jag nu att avsluta min berättelse. Jag har många andra bilder från möten i olika samfund, men vill inte generalisera mer än jag redan gjort.

Oavsett varifrån vi kommer, så är det viktigaste ändå att se Kristus leva och verka i våra liv, så som han säkert gjorde i Filadelfiakyrkan, fastän jag inget begrep då, och som han gjorde i den pingstförsamling jag ytligt lärt känna.

Och om någon undrar, ja jag är och förblir katolik – men kanske på väg att bli en mer karismatisk sådan.

“Vad behöver Sverige mest?”, frågade jag i ett inlägg för drygt ett år sedan.

Tidningarna Dagen och Göteborgs-Posten låter nu meddela att Jesus toppar västsvenska gymnasieungdomars lista på sina förebilder!

Kan man ha en bättre förebild? (Nelson Mandela och Bill Gates är inga dåliga förebilder heller, på plats 2 och 3)

Jag ber för en ny väckelse i Sverige, nästan varje dag. Jag ber att fler kommer fram till Kristus, till glädjen, till värmen, till ljuset. Att vi en dag blir fler som bygger ett land där vi i sanning respekterar varandra, oavsett bakgrund, ålder, prestation, sexuell läggning, religion. Ett land där varma, nära relationer är viktigare än konsumtion, girighet, karriär.

Ett land vid Nordpolen som utstrålar värme till hela världen!

Är det någon som tvivlat på att Gud hör bön?

Fortsätt be för Sverige!

Om man bestämt sig för att försöka få veta mer om Kristi budskap, vad gör man då?

Att börja sträckläsa Bibeln är ingen briljant idé. När du kommer fram till inventarielistorna i Moseböckerna, så blir det segt. Dessa kapitel är nog mer intressanta för exempelvis arkeologer.

Om du istället rivstartar i Nya Testamentet, lär du krokna redan på första sidan; en lista på massa namn sida upp och sida ner…

Bibeln kräver kunskap av sin läsare.

Bibeln förutsätter nämligen att du är insatt i den tankevärld som alla dess olika författare levde med, i deras traditioner, i deras språkbruk, i de storpolitiska förändringarna. Bibeln är som ett nytt språk, det tar tid att förstå vad varje sida egentligen innehåller. Innehållet ligger både i detaljer, och i helheter.

Det enklaste sättet att börja nosa på den kristna tron erbjuds i introduktionskurser.

Många kristna samfund organiserar s.k. Alphakurser (undvik grupper som inte är erkänt kristna, t.ex. Jehovas Vittnen). Katolska kyrkan ordnar antingen introduktionskurser (länk till engelsk Internet intro), eller privata samtal.

Det enklaste är nog att regelbundet träffa någon kristen bekant och tillsammans resonera om den kristna trons innehåll. För på detta sätt – direkt från person till person – spreds den kristna tron, från Jesus till apostlarna, från apostlarna till de judiska församlingarna, från de första judiska församlingarna till greker, romare, kretensare, och kanske till dig?

Om du ställer de rätta frågorna till rätt person, så kommer du garanterat att få de svar du letat efter under hela ditt liv.

Vad är de rätta frågorna?

Stilla dig en stund i tystnad. Vänta minst 14 minuter tills alla tankar också samlat sig. Föreställ dig därefter att Jesus sitter alldeles framför dig, väntar. Han har skapat dig, gett dig liv. Vad är det du vill fråga honom?

Efter ett tag kan du skriva ner “de rätta frågorna”.

Vad är kreationism?

Kreationism är inte enbart en tro på att Gud är skaparen av universum och av allt som finns där. Jag tror ju själv på detta.

Kreationism är tron att skapelsen skett på det sätt som beskrivs i Bibeln, bokstavligt så som Skapelseberättelsen beskriver. Vilket jag inte tror.

Med ett kreationistiskt perspektiv är jorden 6000 till 10000 år gammal, och alla varelser som finns idag skapades huvudsakligen i den form vi ser dem idag.

Kreationismen ändrade karaktär på 90-talet och bytte då namn till Intelligent Design (ID). Intelligent Design hävdar att det finns en mängd olika observationer av universum och livet, som alla bäst förklaras med en övernaturlig orsak.

Detta är inget nytt. Många filosofer, teologer, tänkare har närmat sig samma slutsats. Jag själv uppfattar dessa mönster i helheten av alla de delar jag beskrivit i min serie inlägg “Argument för Guds existens“. Men, detta leder inte till något vetenskapligt bevis!

ID hävdar att deras perspektiv har vetenskaplig relevans, skall likställas med exempelvis evolutionsteorin och utgöra ett kompletterande obligatoriskt alternativ i undervisning.

Blir något vetenskap för att man använder vetenskaplig metodik?

Då kan allting betraktas som vetenskap. Vetenskaplig metodik kan användas, och ska användas, i utvecklandet av olika hypoteser och modeller. Men, exempelvis blir ju inte en bluff vetenskap när den avslöjas genom vetenskapliga metoder – bluff är bluff, metod är metod.

I alla de amerikanska rättegångar där katolska vetenskapsmän och teologer varit kallade att vittna i kreationistmål, så har de katolska personerna alltid vittnat emot kreationisternas sak.

ID är inte vetenskap.

ID är inte heller förnuftig kristendom.

Kreationism och ID är en effekt av att inte kunna förlika kristen tro med vetenskap.

På ett nästan komiskt sätt och utgående från samma logik, är inte heller tro och vetenskap förenliga för många ateister. Detta är ett tragiskt problem – att vissa kristna och vissa ateister inte förstår de grundläggande skillnaderna mellan vetenskap och tro. Förmår varken separera eller harmonisera. Då blir tro och vetenskap antingen varandras motsatser, eller helt sammanslagna. Båda utvecklar därefter samma fundamentalistiska och sekteristiska tendenser – en oförmåga att nyanserat diskutera och utveckla en djupare innebörd av vår existens.

Kreationister bygger sin bild på en märklig bibeltolkning. ID bygger vidare och försöker klä denna bibeltolkning i vetenskaplig dräkt.

ID är inte förenlig med katolska kyrkans lära. Det är ett bygge av samma slag och från samma platser som odlar hatet mot katolska kyrkan – från bibelfundamentalistiska evangelikala kristna grupper. (Och många ateister delar denna grupps argument mot katolska kyrkan)

För oss katoliker är tro och vetenskap förenliga. Tro och vetenskap beskriver olika aspekter av människans erfarenheter och vår värld. En sten kan både beskrivas väga tre kilo och samtidigt kallas vacker – två olika beskrivningar, med samma relevans.

Många tror idag att vetenskapen “bevisat” att Gud inte behövs. Strunt!

Utan vetenskap skulle vi leva primitivt. Utan kristen tro förblir vi likafullt primitiva. Med både vetenskap och tro har vi verktygen för att se helheten i Guds skapelse.

Att förstå hur.

Att förstå varför.

Vardagen återvänder till alla som deltog, eller inte deltog, i Jesusmanifestationen den 2a maj 2009. En manifestation som var genomgående positiv, glad och ljus!

Som ett stilla regn kommer nu alltfler förströdda och sura kommentarer…

På en blogg som kallar sig tankesmedja(!), kan man läsa kommentarer som “Det där äckelkvalmiga rökelseoset framkallade hostattacker hos fler än mig vilket för mig förstärkte bilden av en provokation. Att man bytt trosbekännelse för att blidka katoliker och ortodoxa tyckte jag inte heller om. Dessutom tycker jag att prästerna kan klä sig som de enkla människor de är istället för att anamma det romerska prästerskapets gamla kläder.”

Eller, så lyckas någon kommentator gräva fram någonting från en annan tid och ett annat sammanhang: “Vid icke-katolikers gudstjänst får katoliken inte sjunga med eller spela orgel e.d. Det är dock icke förbjudet att privatim bedja eller sjunga tillsammans med heretiker, förutsatt att detta inte väcker anstöt”.

O, jag är så ändlöst trött på allt gnäll, tjafs och missunsamhet!!!

Är det verkligen viktigare att slå moralkakor och privata sanningsanspråk i huvudet på andra, än att förklara och förkunna Jesu ord?

Kommer någon till tro genom att bli kallad syndare, heretiker, förtappad?

Kommer någon till tro genom att förödmjukas, häcklas, förlöjligas?

Kommer någon till tro genom kalla ord och ett kallt hjärta?

Varför gav Gud världen sin ende son? Var det för att kivas, käbbla och älta mosaisk juridik?

“Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn.”

Och vem är denne man från Nasaret? Vad vill han?

Du får fråga honom själv! Han är inte död! Han är lika verklig som skärmen du läser dessa bokstäver på! Och han talar inte genom ord, utan direkt till ditt hjärta – öppna det, och du kommer sakta börja höra på ett helt nytt sätt!

Stilla dig, samla dig och låt Gud svara på den längtan som finns i oss alla. Detta stilla lyssnande på ordlösa svar är bön. Detta kan bli en början på ett nytt liv och en väg ut ur de levande dödas öken…

“Sing it like you mean it!”

Jesusmanifestationen 2009 blev lika strålande som vädret!

Det kom ungefär 17-18000 till Kungsträdgården. Med många inspirerande talare, med bra musik, men med främst Kristi ande, ja då kan mötet mellan kristna från olika samfund bara bli en glädjens fest!

Det är ju det stora som förenar oss alla, det är de små sakerna som försöker skilja oss åt.

Tron lever i Sverige, och Jesusmanifestationen är ett synligt tecken på hur levande den är. Vi var fler kristna som samlades i Stockholm den 2a maj, än de som samlades på 1a maj i samma stad. Och varje söndag samlas hundratusentals i landets alla församlingar!

Jag hoppas Jesusmanifestationen kan inspirera fler att våga visa sin kristna tro – öppet, tydligt och med stolthet. Ateismen är en återvändsgränd, det har den alltid varit.

Det var dessutom första gången jag träffade andra kristna bloggare (Johan, Språkmy och Johanna G) i denna form av verklighet. Med körsbärsblommor som tecken på våra kläder lyckades vi hitta varandra på Mynttorget där katolikernas torgmöte hölls.

Kristus lever!

Kom du också, nästa år!

“Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.

Då skall världen tro på att du har sänt mig.”

Kom!

Kom och visa att vi alla är ett!

Kom och visa att Herren sänt Kristus!

Kom och ge tron liv!

Sverige behöver Kristus! Förkunna, förklara och visa!

Tillagt 2009-04-30: Du kan följa Jesusmanifestationen via webbtv, bilder, bloggar och mikrobloggar. Här!

Detta är den sjätte delen i en liten miniserie av minst sju inlägg – för att presentera det uppenbara, men ändå så svårbegripliga: att vår existens på denna planet är extremt unik.

Så är vi nu tillbaka på jorden efter en utflykt i universum.

Vår jord är definitivt unik, hur man än betraktar den. Vår jord har många karaktärsdrag som alla främjar liv; tektoniskt aktivitet som tillåter uppkomsten av land, en kärna som alstrar ett skyddande magnetfält, en atmosfär som ger ett uthärdligt klimat och samtidigt skyddar mot kosmisk strålning, rikligt med vatten i flytande form – allt på rätt avstånd från solen.

Som jag tidigare har beskrivit, så har vår jord en lika unik måne, vars historia också haft avgörande inverkan för uppkomsten av liv. Som ett vackert tecken på vår planets unika existens vill jag nämna ett av naturens mest häpnadsväckande fenomen – en total solförmörkelse – ett skådespel där en unik måne nästintill perfekt täcker solytan!

På denna plats lever den art som lärt sig kontrollera atomen, skapa bedövande vacker musik, skriva litteratur som förmedlar idéer och känslor bortom tid och rum, manipulera livets grundläggande byggstenar och så oerhört mycket mer. Vi människor är också den art som mycket långsamt och förvirrat utvecklar en ökande förståelse om sitt eget syfte och mening i universum (religion och filosofi).

Människan är verkligen unik i skapelsen! Människan är unik främst genom sina intellektuella förmågor, inte för att vi är snabbast eller starkast, inte för att vi har ett språk eller kan använda verktyg och inte heller för att vi har känslor.

Att sedan försöka beskriva mer exakt, mätbart, på vilket sätt människan är unik är en intressant övning, som inte leder till mycket annat än ändlösa diskussioner (som pågått sedan urminnes tider).

Människan är dessutom konstruerad för både “vetande” och tro! Vi kan förmodligen alla beskriva varför vårt förnuft varit livsavgörande för vår existens på jorden. Men, vågar någon försöka beskriva även syftet med människans medfödda fallenhet för religion? Kan en ateist beskriva detta på ett sakligt och objektivt sätt?

När blir man människa? Vid befruktningen? Efter förlossningen? När ett graviditetstest möts av glädje? Någonstans däremellan? När då? Oavsett hur vi beskriver människan, så har vi alla någon märklig, instinktiv förmåga att skilja mellan det som är unikt mänskligt jämfört med allt som är artificiellt.

Det är bevisligen så att när vi närmar oss Gud blir kvantifierbara och mätbara termer alltmer meningslösa. Detta är en reell och mycket påtaglig konsekvens av Skriftens ord:

“Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.”

Slutligen har vi allt annat liv på jorden. Vi lär oss kontinuerligt alltmer om livets processer och hur arternas utveckling fungerar – och ser då ständigt en ökande komplexitet som ideligen kullkastar olika primitiva förenklingar. Ju mer man studerar vetenskaper som fysik, medicin, biologi, matematik, desto mer ödmjuk tvingas man bli. Alla vetenskaper verkar explodera i alltfler specialiteter, där gränserna till nya okända territorier blir fler – inte färre!

Mänsklighetens gemensamma kunskaper ökar – samtidigt som vetenskaperna visar oss att det verkar finnas så oerhört mycket mer kvar att upptäcka!

“Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns.

Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort.

Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.

Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.”

Med detta inlägg har jag försökt måla en enkel överblick av livets mirakel på jorden, utan att lista allt fantastiskt som funnits och finns. Kanske borde jag istället enbart ha återgivit en enkel dikt?

När människorna sova
vid sommarnattens sken
och tusen röster lova
sin fröjd från gren till gren,
då purpras lingonriset
av stilla skyars gull;
då hägrar paradiset än över jordens mull.

Du äng, låt kalkar glimma
kring älvans lätta häl!
Du paradisets timma,
din dagg gjut i vår själ!
Än jublar fågelsången
kring gryningsljusa sund
så klar som första gången
i tidens första stund.

(Ur “Nya dikter”, Verner von Heidenstam, 1915)

Övriga inlägg i denna serie hittar du under:

Argument för Guds existens. Del 1 – Slumpen

Argument för Guds existens. Del 2 – Överlevnad

Argument för Guds existens. Del 3.1 – Månen & DNA sekvensering

Argument för Guds existens. Del 3.2 – Månen & uppkomsten av land

Argument för Guds existens. Del 3.3 – Månen & och vårt klimat

Argument för Guds existens. Del 4 – En unik sol!

Argument för Guds existens. Del 5 – En unik plats i universum

Detta är den femte delen i en presentation av några faktorer som möjligjort vår existens på denna planet. En del av en liten miniserie av minst sju inlägg – för att presentera det uppenbara, men ändå så svårbegripliga: att vår existens på denna planet är extremt unik.

Universum är inte oändligt, varken i tid eller rum.

Universum antas ha haft en början – Big Bang. En ändlig mängd energi i form av strålning och materia började expandera. Även själva rymden som allting expanderar i uppstod då, likaså tiden.

Ingen vet idag om det fanns något före Big Bang. Det vimlar av fantasifulla idéer, men de är alla lika trovärdiga som en bokstavlig tolkning av skapelseberättelsen. Ämnet är en av många ändpunkter för dagens fysik.

Ett antal stjärnors födelse och död (explosion) i vår del av universum skapade därefter alla de grundämnen som du är uppbyggd av; syre, järn, kol, fosfor, kväve, osv. Alla dessa grundämnen har färdats långa vägar för att slutligen börja klumpa ihop sig till de planeter vi idag försöker utforska närmare. (Det antas att två generationer stjärnor har föregått vår existens).

Det finns två viktiga kosmiska villkor för att tillåta uppkomsten av liv. Det ena villkoret är att planeter måste befinna sig inom en visst avstånd från sin stjärna, och det andra är att stjärnan måste befinna sig i en ostört område i sin galax, utan störande effekter från andra stjärnor, eller i värsta fall supernovaexplosioner (som slungar ut nytt material för att bygga solsystem). I de centrala delarna av galaxer är miljön alltför kaotisk för att tillåta något liv att överleva, medan de yttre delarna av galaxen är alltför fattiga på de grundämnen som livet (och planeterna) är uppbyggda av.

Vi har som bekant haft tur med att snurra runt solen på ett avstånd som tillåter att det finns flytande vatten på vår planets yta (ett temperaturspann som bara är 100 grader. Temperaturer över 62 grader är inte särskilt lämpligt för växande liv). Men, det troliga är att livet uppstod vid den temperatur de flesta varmblodiga djurarter upprätthåller, 36-40 grader.

Notera att det tog faktiskt 4.5 miljarder år innan livet på vår jord uppstod. Universums ålder är troligen 13.7 miljarder år, vilket innebär att livet på jorden uppstod efter att 67% av universums hittillsvarande ålder passerats – och då efter ett antal ytterligare mycket lyckosamma händelser (se tidigare inlägg)! Och solen skiner fortfarande, vilket inte alla stjärnor gör efter en så lång tid.

Det finns ytterligare en komplikation. Planetformation har en mycket(!) kort nådatid, innan stjärnans strålning blåser iväg alla drivande gaser i dess omgivning. Planetformation måste påbörjas inom 100,000 till 1 miljon år, sedan är det kört – för evigt!

Och för att göra livet ännu svårare; ett planetsystem bör ha en jätteplanet som Jupiter i dess yttre regioner. Jupiter har bidragit till både planetformationen i vårt solsystem, men främst rensat solsystemet på skräp som annars hade slagit jordens förutsättningar sönder och samman – fråga dinosaurierna hur det hade känts.

Du kan läsa mer om dessa galaktiska förutsättningar på SPACE.com, eller på Solstation.com, om du misstänker att en kristen fysiker som skriver denna blogg fabricerar data för att bevisa något. I nästa inlägg återvänder resan till jorden.

Om du nu även orkat läsa alla tidigare inlägg i denna serie, så måste du väl ändå börja inse hur unik vår existens är? Behåll då den tanken, och tänk vidare! Det vore trist ifall någon fortsätter att betrakta vår planet och all dess liv som alldagligt trams. Skapelsen är verkligen ett pågående mirakel!

“Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna
gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över
världen, ty himlens makter skall skakas.”

Övriga inlägg i denna serie hittar du under:

Argument för Guds existens. Del 1 – Slumpen

Argument för Guds existens. Del 2 – Överlevnad

Argument för Guds existens. Del 3.1 – Månen & DNA sekvensering

Argument för Guds existens. Del 3.2 – Månen & uppkomsten av land

Argument för Guds existens. Del 3.3 – Månen & och vårt klimat

Argument för Guds existens. Del 4 – En unik sol!

Argument för Guds existens. Del 6 – Jorden

Så fortsätter nu resan på temat “argument för Guds existens”, och denna gång mot vår sol. Detta är den fjärde delen i en liten miniserie på minst sju inlägg. Njut av resan…

Är solen en vanlig stjärna i mängden? Nej, den är faktiskt inte helt vanlig – inte alls en stjärna i mängden.

Solens halt av högre ordningens grundämnen (“metallicitet”, grundämnen tyngre än helium) är nämligen ovanligt hög för en stjärna av solens ålder. En jordlik planet kan inte bildas om dess stjärna har noll metallicitet – om detta råder allmän vetenskaplig samstämmighet. Men, om metalliciteten istället är för hög, så bildas jätteplaneter lättare närmast sin stjärna, vilket då utesluter möjligheten för en jordliknande planet i den “beboeliga zonen“.

Återigen måste rätt förutsättningar råda för att en planet liknande vår ska kunna bildas. Allt det material som formar planetsystemet och dess stjärna måste ha en lämplig sammansättning av grundämnen, från allra första början.

De flesta observationer som hittills gjorts av andra planetsystem är exempel på hög metallicitet, med jätteplaneter närmast sina stjärnor. Dessa observationer förklaras helt enkelt av att nuvarande instrument lättast hittar stora saker. Listor på, de i skrivande stund 342, planeter som hittills observerats vid andra stjärnor finns på bl.a. “Extrasolar Planets Encyklopedia” och “NASA PlanetQuest“. NASA sände nyligen (2009-03-06) upp ett nytt instrument (“Kepler“) med förmåga att hitta mindre planeter.

Men, en stenhög som snurrar runt i den beboeliga zonen räcker inte för att liv ska uppstå, vilket Mars och Venus tydligt visar. Det krävs oerhört mycket mer!

En annan egenhet med vår sol är att dess sken, vid en jämförelse, verkar vara ovanligt stabil och ljusstark (G. Gonzalez. Is the Sun anomalous? Astronomy and Geophysics, 40:25, October 1999). Långvarig stabilitet av alla kosmiska faktorer är avgörande för utvecklingen av högre livsformer. En tillfällig förändring i solintensiteten antas exempelvis ha bidragit till den “lilla istiden“. En större och längre förändring vore direkt katastrofal för livet på jorden.

Vi befinner oss i Vintergatans Orion-arm, om inte några indikationer från 2008 snart ritar om kartan av vår galax. Och vårt solsystem befinner sig exakt i korotationspunkten (se även enklare förklaring om detta på Wiki). Detta är ovanligt, eftersom de flesta stjärnor antingen ligger utanför, eller innanför detta avstånd från galaxens centrum, och sveper därför genom galaxens spiralarmar. Vi slipper utsättas för den prövningen! Det vore förödande ifall vårt solsystem passerade i närheten av andra stjärnor. Då skulle planetbanorna kunna rubbas, vilket alltså inte hänt under solsystemets 4.6 miljarder år. Vi susar fram med en hastighet av 220 km/s, och har fullbordat 20-25 varv runt galaxen, sedan vårt solsystem uppstod.

Så vad är nu slutsatsen i detta inlägg? Ja, att vår närmaste stjärna har den metallicitet som krävs för att jordliknande planeter ska kunna uppstå och att den(=1) ligger i solsystemets beboeliga zon, att solen är ovanligt stabil och att alltihop befinner sig i på korotationsradie från galaxens centrum!

Och just vid den stjärnan har en järnhaltig planet kolliderat med en annan, i exakt rätt vinkel och hastighet för att skapa en satellit, som blev motorn i skapandet av DNA sekvensering och samtidigt stabiliserade planetens rotationsaxel, etc etc etc (se tidigare inlägg).

Och det bara blev så? Visst, och universum kryllar ju av radiosignaler från alla andra civilisationer – någon runt de 200 miljarder andra stjärnorna i vår galax borde väl ha hört av sig? Rekommenderar varmt de vetenskapliga artiklar som länkats (Wikipedia ger mest grundfakta) – vetenskapen idag presenterar perspektiv som gör Skapelsen oerhört mer fantastisk än du vågat ana!

Om du också läst tidigare inlägg, så bör du väl nu börja ana hur oerhört många olika (och oberoende) effekter som samverkat för att du kan sitta och läsa om vår unika existens. Några kallar detta för “slump”, “deterministiskt”, eller hänvisar till “de stora talens” lag – allt för att slippa Gud. Denna miniserie susar i nästa del vidare för att kika lite närmare på våra galaktiska förutsättningar.

“Gud sade:”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till.

Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.

Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.”

Övriga inlägg i denna serie hittar du under:

Argument för Guds existens. Del 1 – Slumpen

Argument för Guds existens. Del 2 – Överlevnad

Argument för Guds existens. Del 3.1 – Månen & DNA sekvensering

Argument för Guds existens. Del 3.2 – Månen & uppkomsten av land

Argument för Guds existens. Del 3.3 – Månen & och vårt klimat

Argument för Guds existens. Del 5 – En unik plats i universum

Argument för Guds existens. Del 6 – Jorden

Detta är den tredje delen i en presentation av några faktorer som möjliggjort vår existens på denna planet. En del av en liten miniserie på minst sju inlägg – för att presentera det uppenbara, men ändå så svårbegripliga: att vår existens på denna planet är extremt unik.

Efter detta inlägg lämnar jag månen.

För nästan 4.5 miljarder år sedan kolliderade vår jord med en annan himplakropp. Något i storlek med planeten Mars. Det fantastiska är att den kollisionen skedde i en extremt lyckosam vinkel! Kollisionsvinkeln ändrade inte jordens rotationsaxel, så att jorden i värsta hade fått en rotationsaxel i plan med dess omloppsbana runt solen (som stackars Uranus).

Dessutom hade både jorden och det som kolliderade med jorden väldigt lyckosam rörelseenergi. Kollisionsvinkel och energi var tillsammans tillräckliga för att slunga ut lagom mängd av jordskorpan i rymden, för att därmed senare möjliggöra både kontintentaldrift och uppkomsten av en måne (i en kvarvarande stabil bana!).

Men, nu kommer vi till detta inläggs nyhet: månen stabiliserar dessutom jordens rotation. Utan någon måne hade jordaxeln wobblat, mellan 0 och 90 grader, inom perioder på bara 10 miljoner år. Jordens rotationsaxel hade annars varierat närmast “kaotiskt” och helt omöjliggjort utvecklingen av högre stående former av liv.

Som exempel kan nämnas Venus, vars rotationsaxel snurrat runt hela 177 grader. Där är det svettigt på många sätt. Den lutning jordens rotationsaxel har, ger upphov till våra årstider och påverkar vårt klimat på ett avgörande sätt. (Jag utelämnar precession etc i detta inlägg).

Den som nu tror att jag fabulerar och konstruerar hypoteser för att “bevisa” hur unik vår planet och dess liv är, kanske litar mer på vetenskap? Här får du några länkar till Astronomy Today, Astrobiology Magazine och ett boktips som bättre täcker hela ämnet – allt utan att nämna Gud!

Notera sedan att alla de effekter jag beskrivit skett runt en planet i den beboeliga delen av solsystemet, vid en planet med vatten och ett skyddande magnetfält… Ojojoj, så extremt mycket tur (slump) vi har!

Det finns självfallet mycket mer skrivet om allt detta, men jag vill lämna utrymme för dig själv att fortsätta läsa, reflektera och hänföras av de fakta som sakta sammanställs om det som så många tycker är alldagligt och värdelöst – vår extremt unika existens i universum! Titta gärna lite längre än vanligt på vår måne, nästa gång du traskar i månsken…

“I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.
Gud sade: “Ljus, bli till!” Och ljuset blev till.
Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.
Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.”

Om du vill, så följ med på denna resa, i nästa inlägg till vår lika unika sol.

Övriga inlägg i denna serie hittar du under:

Argument för Guds existens. Del 1 – Slumpen

Argument för Guds existens. Del 2 – Överlevnad

Argument för Guds existens. Del 3.1 – Månen & DNA sekvensering

Argument för Guds existens. Del 3.2 – Månen & uppkomsten av land

Argument för Guds existens. Del 4 – En unik sol!

Argument för Guds existens. Del 5 – En unik plats i universum

Argument för Guds existens. Del 6 – Jorden

Och med detta inlägg fortsätter en presentation av alla faktorer som möjligjort vår existens på denna planet. Detta är en del av liten miniserie av minst sju inlägg – för att presentera det uppenbara, men ändå så svårbegripliga: att vår existens på denna planet är extremt unik! Denna unika händelse i universum har dessutom ett syfte – något än mer obegripligt för alla som envisas med att försöka fånga verkligheten i enbart mätbara termer.

Varför finns det jordbävningar och vulkaner?

För att kontinentalplattorna antingen kolliderar, eller dras isär. Och i de områden där kollision, eller särdragning sker, förekommer både vulkanisk aktivitet och jordbävningar.

Jaha, och varför rör kontinentalplattorna på sig?

Den viktigaste anledningen är att det finns klyftor mellan kontinentalplattorna, som tillåter dem att röra sig i förhållande mot varandra, likt isflak i en flod.

Och återigen dyker vår fantastiska måne upp som en förklaring till ännu en unik egenskap hos vår planet!

För 4.45 miljarder år sedan kolliderade vår planet med en nästan lika stor himplakropp. Vi hade lite tur (igen!). Kollisionsvinkeln gjorde att en stor del (70%) av jordens stelnande yta (jordskorpan) trycktes ut i rymden, och blev det som idag är vår måne. Den kvarvarande jordskorpan blev mycket tunn, och uppsprucken i flak som kunde börja röra sig, kollidera och därmed skapa bergskedjor och fördjupningar (hav). Utan kontinentaldrift hade vi på jorden inte haft något land alls, bara hav – en endaste sammanhängande, flera kilometer djup ocean – en vattenvärld. Utan denna händelse hade du nu bara haft gälar och sagt “blupp”, om du alls hade funnits!

En direkt jämförelse går att göra med Venus, vars skorpa är ca 30 km tjock och inga kontinentalplattor rör sig alls, eller Mars som inte har någon inre mekanism för att driva kontinentalplattors rörelse (längre).

Du kan, i vanlig ordning läsa mer om detta, i garanterat icke-religiöst sammanhang, i Space Daily här.

Jaha, så har jag nu presenterat två inlägg med helt olika effekter för uppkomsten av vår existens – båda på olika sätt beroende av vår månes uppkomst.

“Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.” Och det blev så. Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.”

Nästa inlägg kommer att avsluta beskrivningen av månens betydelse för vår existens. En unik måne, vid en unik planet!

Övriga inlägg i denna serie hittar du under:

Argument för Guds existens. Del 1 – Slumpen

Argument för Guds existens. Del 2 – Överlevnad

Argument för Guds existens. Del 3.1 – Månen & DNA sekvensering

Argument för Guds existens. Del 3.3 – Månen & och vårt klimat

Argument för Guds existens. Del 4 – En unik sol!

Argument för Guds existens. Del 5 – En unik plats i universum

Argument för Guds existens. Del 6 – Jorden

För snart ett år sedan presenterade jag två inlägg på temat “argument för Guds existens”. Inläggen höjde blodtrycket till ohälsosamma nivåer, hos vissa.

Jag fortsätter nu på samma tema, men tar nu bara ett område i taget. Det visade sig förra gången vara alltför många olika aspekter för en sammanhållen diskussion.

Detta är en liten miniserie av minst sju inlägg – för att presentera det uppenbara, men ändå så svårbegripliga: att vår existens på denna planet är extremt unik! Denna unika händelse i universum har dessutom ett syfte – något än mer obegripligt för alla som envisas med att försöka fånga verkligheten i enbart mätbara termer.

Allt levande på jorden följer instruktioner för att växa och fungera. Instruktioner inbäddade i varje cell – DNA.

Men, hur uppstod DNA? Och vilka katalysatorer, energikällor och miljöer gav upphov till de duplikationsprocesser som idag pågår inom oss, varje minut?

Självkopierande molekyler kan ha uppstått då enklare molekyler “polymeriserades” till längre sammanhängande kedjor. Dessa längre kedjor kunde sedan fungera som primitiva mallar, genom att andra molekyler fäste vid kedjorna. En analogi är avgjutningar i lera – tryck in någon mall i leran, ta bort mallen, låt leran torka, och du har en kopia av mallen.

Att få molekyler att fästa vid mallen är en sak,  men hur får man kopian att lossna från mallen? Hur får man en process som både fäster och lossar?

Här kommer vår måne in i bilden, som motorn bakom denna separationsprocess!

För miljarder år sedan orsakade månen extrema tidvattenvågor – då månen kretsade mycket närmare jorden (och då jorden roterade snabbare runt sin axel). Ebb och flod uppstod var 2:a till 6:e timme och flodvågor med svagt salt havsvatten sköljde flera tiotals mil inland.

Månens snabbt återkommande cykler av ebb och flod gav upphov till en “naturlig” PCR-process, men vid denna tid på mer elementära molekylkedjor.

Vattnet som strömmade in över stränderna hade ganska låg salthalt. Elektriskt lika laddade fosfatgrupper i DNA-liknande urmolekyler separeras lättare i en sådan miljö (mall och kopia separeras). Men, när högvattnet återvände till havet, så koncentrerades salthalten i de kvarvarande pölarna, som då neutraliserade andra kringflytande fosfatgrupper. Dessa kunde då fästa vid de tidigare mallarna och bilda en ny kopia, osv.

Naturens kemiexperiment kunde så pågå i turbohastighet, med hjälp av vår månes unika storlek och inverkan. En process som kunde pågå under långa tider, tills DNA-liknande molekyler hade formats. Grunden för liv var lagd!

Du kan nu läsa mer om allt detta i mindre religiöst sammanhang i New Scientist, Mars 2004… Notera, att det finns andra hypoteser, exempelvis där polymerisation sker i lera (men inte genom leravtryck!).

Vår jord är extremt unik. I hela solsystemet finns ingen(!) annan planet med en satellit av samma storlek i jämförelse med sin moderplanet. Och om denna modell av DNA-sekvenseringens uppkomst stämmer, ja då är vår existens extremt mycket mer unik!

“Gud sade: ‘Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.’

Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott.”

I nästa inlägg på detta tema kommer ett annat perspektiv…

Övriga inlägg i denna serie hittar du under:

Argument för Guds existens. Del 1 – Slumpen

Argument för Guds existens. Del 2 – Överlevnad

Argument för Guds existens. Del 3.2 – Månen & uppkomsten av land

Argument för Guds existens. Del 3.3 – Månen & och vårt klimat

Argument för Guds existens. Del 4 – En unik sol!

Argument för Guds existens. Del 5 – En unik plats i universum

Argument för Guds existens. Del 6 – Jorden

Bloggaren “katolsk mamma på nätet” skrev för ett tag sedan ett inlägg om könsfördelningen i kyrkan.

Och jag undrade då om det är fjolligt att vara kristen?

Vår värld är ju enormt macho. Även kvinnor förväntas ju vara macho, göra karriär, gå över lik och “leverera”.

Den kristna tron handlar inte om att “leverera”. Snarare handlar det om att erkänna sin egen och andras personlighet, brister och kvalitéer. Att våga vara svag, sårbar, mänsklig. Att älska den människa som finns bakom alla fasader.

Tänk, att knäböjande erkänna för sig själv vem man är – dessutom i en stor sal packad med människor! Tänk, att stora starka män knäböjande kan finna inspiration och kraft i en liten judisk flickas tragiska livsöde (Maria)!

Det är inte modigt att spela roller, eller bygga upp groteska muskler, slå någon på käften och leka känslobefriad robot – det är bara patetiskt och löjligt.

Det är modigt att erkänna och acceptera sin egen natur, med alla svagheter och fel. Är det därför så många inte vågar närma sig Kristus, och istället väljer att försöka fly från sig själva (yoga, sprit, shopping, hälsoprofeter, sex, karriär…)?

Tänk, om fler vågade begripa vad egentligen Kristus vill av oss, istället för att idissla alla de vanföreställningar som sprids av andra lika oförstående?

En ungerskfödd skådespelerska (Zsa Zsa Gábor) sa en gång: “Macho does not mean mucho”. Hon var gift nio gånger, så hon borde veta…

Ett nytt kristet parti har bildats!

Av en person som använt sin mänskliga rättighet – att själv bilda sig en uppfattning och välja Kristus! För detta är han mordhotad.

En längre intervju med Majdi Cristiano Allam kan du läsa här…

En modig man, som nu tar ytterligare ett modigt steg, i en värld som mer och mer vänder sig bort från Kristus… Låt oss hoppas att hans initiativ kan inspirera fler att öppet våga leva kristet. Låt oss be för Majdi!

Om du fick önska dig en enda sak för att Sverige ska ges en bättre framtid, vad skulle det då vara?

Stanna på denna rad en stund, titta kanske på bilden nedan och tänk efter.

Blev det kommande OS guldmedaljer, en evig högkonjunktur, eller kanske ett tropiskt klimat?

Jag önskar att Jesus Kristus blev levande i allas våra liv! Och vad betyder då denna kliché?

Det betyder att vi skulle värna varandra, och värna om de svagaste omkring oss. Våra gamla skulle inte behöva sitta i ensamhet med TVn som enda sällskap. Våra barn skulle inte behöva riskera att utsättas för sina klasskamraters förakt. Vi skulle inte behöva älta jämställdhetsfrågor och inte kivas om varför en punkt i Bibeln sitter på just den plats den fått.

Vi skulle inte leta efter felen hos varandra, utan ägna mer tid åt att fördjupa oss i tron. Vi skulle inte stöta bort och fördöma, utan med öppet hjärta lyssna på de utstöttas berättelser, på de sorgsnas öden och erbjuda dem en plats vid våra bord. Att pladdra mindre och lyssna mer räcker väldigt långt!

Måste vi då alla bli små Jesuskopior, vandra runt i landet och utföra mirakel?

Nej, men en grundläggande start är omvändelse – att vända om och börja ändra sitt eget liv. Och hur “vänder man om”?

Att springa iväg till en kristen församling och stirra på gudstjänsten, eller att gasta “Tack Jesus” på ett väckelsmöte är kanske inte den bästa starten. Inte heller att köpa en Bibel och försöka läsa den från pärm till pärm. Du lär tröttna vid Moseböckernas inventarielistor. Allt detta kan du med fördel göra den dagen allt detta verkligen fått en inneboende sann mening.

Sätt dig i en tyst kyrka, samla dig, andas – och börja prata i tankarna med Jesus. Berätta för honom vem du är, vem du har varit och vad du känner att du kunde, eller velat bli. Det finns ingen annan som förstår dig bättre än Han som skapade dig! Han förlåter allt du gjort, allt du undvikit att göra och kommer inte att begära något annat än att du blir Hans bästa vän, så som Han kommer att vara dig trogen i alla dina dagar.

Lämna sedan den tysta kyrkan, gå ut i världen och fortsätta prata med din nye vän, på bussen, i hissen, i tvättstugan och kanske även en dag högt tillsammans med alla andra som delar hans vänskap.

Sverige behöver inte mer konsumtion, inte mer mediaspektakel, inte mer stressande kommersiella förväntningar.

Sverige behöver dig! Förkunna frälsningen, förklara den och visa vägen i handling!

(Om du stannade vid trädet och tänkte efter en liten stund, så var det faktiskt en början på det som kan utvecklas till bön)

Varför är det så många som verkar tycka att Dalai Lama är hipp? Och varför tycker än fler att exempelvis påven bara är en pinsam figur?

Varför är det så många som verkar tycka att yoga, saffransfärgade munkkåpor och Ganghes verkar representera djupaste visdom, medan bön, gråfärgade munkkåpor och floden Jordan är lika upplyftande som grå betong?

Jag tror detta beror på tre saker:

1. Exotism & fördomar
2. Okunskap
3. Effektsökeri

1) Exotism är egentligen en fördom. Fördomen grundar sig på villfarelsen att ju mer geografiskt avlägset något är, desto ursprungligare och mer oförstörd är företeelsen. Exotism har gamla anor: redan Platons legender om Atlantis beskriver ett avlägset lyckorike. Och på 1800-talet fick exotism en renässans efter århundraden av upptäcktsresande.

Den buddhistiska trenden i Västvärlden är delvis ett utslag av exotism, och så även delar av New Age, där särskilt de amerikanska ursprungsbefolkningarna upplevs besitta diverse mystiska visheter. Än idag vallfärdar desillusionerade västerlänningar till Nepal och stränderna i Indien för att “finna sig själva”. Tyvärr kommer de flesta hem som bittra ateister, de kunde inte frälsa sig själva, eller genom något mantra på fusk-sanskrit från en övervintrad hippieguru…

2) Okunskap. Hur många känner till hur katolska kyrkan förvaltat och utvecklat exempelvis filosofin under sin 2000-åriga historia? Och hur många känner till den kristna trons närhet till den ännu äldre, och fortsatt levande, judiska begreppsvärlden? Allt detta sammantaget ger en historisk kontinuitet, som är avsevärt äldre och mer utvecklat än något annat i mänsklighetens övriga begreppsvärld.

Att sedan katolska kyrkan på ett avgörande sätt grundlagt Västvärldens kunskapsmässiga övriga utveckling är än mer obekant. (Gissa vilka svenska universitet som grundades av papisterna? Svar finns i ett annat inlägg på denna blogg.)

3) Effektsökeri är ett utslag av hävdelsebehov. Någon behöver tillgripa ett spektakulärt medel för att synliggöras i sin omgivning. Och att då uppvisa någon nytt och mystiskt flum kan kanske imponera på någon. Detta är särskilt vanligt bland internationellt kända artister. Pojkarna i Beatles och Madonna är ju lysande exempel. Det tragiska är att många ungdomar följer i deras spår, utan att begripa särskilt mycket av den “fantastiska” nyhet som deras förebild sprider i media. Att media abdikerat från kritisk granskning av annat än kristna gör ju inte saken bättre!

Hur kan då Kristus få plats i detta virrvarr? Hur många är det inte som omedelbart förpuppas då de hör namnet Jesus nämnas?

Är det omvänd exotism som gör att antalet kristna ökar på kontinenter som ligger långt bort från Medelhavets östra strand?

Vad är det för vrångbild av Kristus som skrämmer och vad kan vi göra för att sprida det mest revolutionerande budskapet i mänsklighetens historia?

Vad gör du?

Den 3e maj kan du öppet manifestera att tron lever!

Detta inlägg riktar sig främst till ateister och tvivlare. Detta är den andra delen på samma tema; argument för Guds existens / nödvändighet. Detta får nog bli en serie!

Bakgrund

Mänskligheten har under hela sin existens uppvisat en säregen förmåga att både skapa och förstöra. Med inspiration och energi har konstnärer skapat mästerverk, som kan förintas på ett ögonblick. Inget är beständigt. Allting har en början, och ett slut.

Människan har också lyckats organisera sin förstörelseförmåga, i former som krig och folkmord. I civilisationernas början handlade det oftast om att försäkra sig om naturresurser, mat. I senare tid har det handlat om etnicitet, religion, nationalitet, eller något så diffust som “ras”.

Varför är vi sådana? Behöver det vara så?

Trots att alla samhällen genom alla tider haft lagar, regler och diverse modeller av moral, så har de flesta civilisationer ändå kollapsat. Detta har inte alltid berott på intern anarki, eller en upplösning av civilisationsbärande strukturer, utan ofta har någon aggressiv kultur förintat en annan.

Men, för att mänskligheten skall fortsätta utvecklas krävs någon form av stabiliserande struktur, normer och lagar. Anarki har aldrig genererat något annat än just förödelse. Detta är särskilt viktigt när ett ökande antal nationer försöker skaffa sig kärnvapen.

I en av de intressantare diskussionerna på denna blogg kom vi då ganska nära fundamentala frågor. Låt oss nu gå lite djupare?

En av mina kommentarer löd då: “på vad skall man basera moral och samhällsregler på?…Det räcker inte med en allmän rättskänsla”

Ja, vilka är de fundamentala principerna för att bygga en uthållig och utvecklande civilisation? Är det FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna? Bibeln, Koranen? Vore väldigt intressant att se särskilt ateister utveckla detta! Och för varje princip, då besvara frågan: “och vad grundar sig den principen på”?

Underbyggnaden för ett ateistiskt principbyggande tar nämligen väldigt snabbt slut!

Man måste slutligen stipulera “universella värden”, dvs något som gäller för alla, i alla tider och överallt!. Om detta inte görs, då kollapsar all etik, moral, alla värderingar, och kvar blir endast djungelns lag och total absurditet! En vägglus ges då samma rättigheter som kungen av Sverige (en linje som många ateister driver på allvar)!

Det finns en annan väg! Och den vägen genererar inte bara ett mänskligt samhälle, utan säkerställer dessutom också att individerna ges en stabil inre kompass för hela livet!

Det är denna väg som varit grunden för Västvärldens utveckling de senaste två årtusenden! Och det är denna väg som varit grunden för deklarationen om de mänskliga rättigheterna! Det har visserligen förekommit många avskyvärda händelser under denna epok, men det gemensamma för alla dessa utbrott av vansinne har varit just bristen på efterlevnad av universella värden! Att leva som man lär!

Vägen till ett mänskligt samhälle grundar sig på kristendomen!

Och kristendomen grundar sig på en endaste person! På det mest omvälvande budskapet i mänsklighetens historia! Varje avsteg från Kristi budskap leder till fördärv! (Jag vet att detta påstående kan upplevas som oerhört svårsmält, men ta här en paus till imorgon och fundera på hur världen kanske sett ut idag ifall inte Romarriket blivit bärare av kristendomen, utan kanske istället genomsyrats av midsommarorgier, ättestup, eller aztekiska blodsoffer? Hade exempelvis filosofi, matematik och människokärlek funnits idag?)

Grundvärden

Nu fortsätter jag snabbt till ett antal stipulat. Och jag vet att ateister oftast tappar tråden redan på första punkten, men försök hänga med ett varv:

• Människan har en särställning i Skapelsen – och vi äger inte Skapelsen, vi förvaltar den
• Ingen får utsläcka människoliv, oavsett människans ålder (detta inkluderar ofödda)
• Alla människor har samma värde, oavsett konstitution (detta inkluderar Downs syndrom)
• Vi är alla skapade, vi har alla en mening och den tid vi givits för att finna denna mening är ytterst begränsad
• Vi har alla givits ett mål – att lära känna den som Skapat oss
• När vi börjat lära känna Skaparen, då har vi kommit närmare det som kan rädda både individen och vår omgivning

Den slutgiltiga räddningen för individen är inte förnuftsbaserad, eller uppnåelig genom enbart intellektet – den uppnås som ett gensvar då man gjort sig beredd att börja se och höra med “hjärtat”. Och då börjar en riktigt härlig resa!

Det går självfallet att göra en längre och mer genomtänkt lista än den ovan.

Mänskligheten kan ju bevisligen inte överleva med enbart normer och regler! Detta återberättas i en av världens äldsta böcker: Bibeln. Och det var för att rädda varje unik individ som Gud valde att anta mänsklig gestalt och direkt till oss förklara hur vi skall lära oss överleva.

Se dig omkring, vi lever i ett materiellt överflöd, men det är en andlig öken. Kan du ärligt påstå att det inte saknas något i ditt eget liv? Det finns en absolut mening med livet, det finns absoluta sanningar, det finns en absolut kärlek och du är absolut efterlängtad!

Övriga inlägg i denna serie hittar du under:

Argument för Guds existens. Del 1 – Slumpen

Argument för Guds existens. Del 3.1 – Månen & DNA sekvensering

Argument för Guds existens. Del 3.2 – Månen & uppkomsten av land

Argument för Guds existens. Del 3.3 – Månen & och vårt klimat

Argument för Guds existens. Del 4 – En unik sol!

Argument för Guds existens. Del 5 – En unik plats i universum

Argument för Guds existens. Del 6 – Jorden

Detta inlägg riktar sig främst till ateister och tvivlare. Detta är det första inlägg på detta tema; argument för Guds existens. I detta första inlägg vill jag särskilt uppmuntra matematiskt lagda ateister att använda förnuft och miniräknare. Det underlättar om du har elementära kunskaper i matematisk statistik. Jag vill nämligen se vad den slutliga sannolikheten är för att de fenomen som presenteras alla infaller under mänsklighetens (uppenbara?) existens (±20,000 år från idag).

Det första fenomenet kan alla se – en total solförmörkelse! Det är rätt märkligt att månen täcker den synliga solytan nästintill perfekt (en för ögat omärkbar variation förekommer). Månen skulle ju kunna ha varit lite större, eller mindre, och befunnit sig på något annat stabilt avstånd. Men det är inte så! Den har exakt den storlek som behövs för att täcka solytan och framkalla en total solförmörkelse. Vilken enastående tillfällighet? Ännu märkligare är att vi människor råkar leva just under den period då månens avstånd till jorden gör detta möjligt! Månen är nämligen sakta på väg bort från jorden, och har tidigare cirklat närmare jorden.

Och denna planet är i sig ett väldigt bra ställe att bo på! Den har nämligen en kärna av flytande järn, vilket skapar ett magnetfält som skyddar oss från solens skadliga strålning (laddade partiklar). Dessutom har atmosfären ett tunt ozonskikt som fulländar skyddet mot främst ultraviolett strålning. Ytterligare tillfälligheter?

Sedan är det också bevisligen så att denna planet råkar hysa organiskt “liv“, så som vi vanligtvis definierar begreppet. (Är det däremot intelligent liv? Det är ju inte särskilt intelligent att långsamt förgöra både sig själv och resten av världsordningen). Många fantiserar gärna om andra livsformer i universum, och visst kan det vara troligt att annat liv kan förekomma, men är det ens i närheten av självklart? Vi har inte ett endaste spår av civiliserade radiosignaler från övriga 3-100 miljarder stjärnor i vår galax (det är okänt hur många stjärnor som finns i Vintergatan). Någon signal borde vi väl ha uppfattat? Är det inte modigare att acceptera det faktum att vi är ensamma? Ateister brukar gärna vilja ha bevis, så var är beviset på att vi inte är ensamma i detta universum? Och hur stor är sannolikheten att liv uppstår? Ingen vet, men många tror en massa illa underbyggt trams!

Slutligen har vi frågan om universums existens, eller mer korrekt den antropiska principen. Ifall någon av de fysikaliska konstanterna (oklart hur många som ska räknas hit, men räkna med 26 stycken) skulle vara det minsta annorlunda så skulle antingen atomära, eller kosmologiska förutsättningar ändras så mycket, att universum skulle vara fundamentalt annorlunda! Ändra någon decimal i någon av de 26 konstanterna, och du är “rökt”!

Det är faktiskt värre än så: det krävs dessutom att vår del av universum genomgått en speciell historia! Alla grundämnen som utgör byggstenarna i våra kroppar kräver ett antal olika(!) stjärnors liv och död för att överhuvudtaget ha kunnat bildas! Vi hade inte kunnat formas i universums barndom, det fanns då inte tillräckligt med olika grundämnen samlade på samma plats!

Så vad är då sannolikheten för följande kedja av händelser: uppkomst av liv som ‘är sammansatt av de flesta grundämnen, på en planet med en måne som exakt täcker solytan och som har en kärna av flytande metall och ozonskikt, i ett universum som uppenbarligen verkar stabilt? Har jag glömt något?

Vad är nu sannolikheten att vi finns av en slump? 0%?

Seeing is believing? Jamen, våga titta då! Måste det stå i neonljus skrivet över månen: “Made by God”?

Ett helt annat perspektiv på samma tema kommer den 28e mars. Vågar du läsa mer?

Övriga inlägg i denna serie hittar du under:

Argument för Guds existens. Del 2 – Överlevnad

Argument för Guds existens. Del 3.1 – Månen & DNA sekvensering

Argument för Guds existens. Del 3.2 – Månen & uppkomsten av land

Argument för Guds existens. Del 3.3 – Månen & och vårt klimat

Argument för Guds existens. Del 4 – En unik sol!

Argument för Guds existens. Del 5 – En unik plats i universum

Argument för Guds existens. Del 6 – Jorden

Med denna tredje del fortsätter en serie av fyra inlägg om Sola Scriptura, ett av protestantismens fem hörnpelare – “Genom Skriften Allena”! Denna del handlar om obefintligt stöd för tesen om Sola Scriptura i bibeln och om bibeltolkningens tillförlitlighet.

Dessa inlägg kan eventuellt uppfattas som provocerande av dem som fostrats att vörda detta begrepp. Min avsikt är inte att såra någon, men i vanlig ordning belysa tillvaron ur ett kanske annorlunda perspektiv, tillvaron i denna och andra världar.

Före Mose fanns inte Skriften! Idén om Sola Scriptura är fullständigt främmande för hela Gamla Testamentet och Israels folk. En utförligare sammanfattning om ett nyanserat förhållningssätt finns i denna artikel från SvD: “Hur legitimerar man en tolkningsprocess som fullständigt förändrar innebörden av texten, och hur kan man samtidigt hävda att modern judendom utgör en legitim förståelse av den bibliska traditionen? Svaret står att finna i den rabbinska judendomens idé att en muntlig tradition åtföljer den hebreiska Bibeln ända från dess uppenbarelse av Gud (2 Mos 19:20).” Traditionen är uppenbarligen inte ett katolskt påfund! Jesus själv var, som alla judiska män, skolad i Traditionen!

Inte heller skrev Jesus någon del av Bibeln (han skrev på marken ibland). Och följande den muntliga tradition som Israels folk förvaltat, fortsatte apostlarna sitt räddningsverk genom att främst förmedla ordet, genom sin direkta personliga närvaro. Mitt eget favoritstycke i Skriften är Johannes 1:1-5, som uteslutande handlar om Ordet, inte Skriften:

“I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.

Det fanns i begynnelsen hos Gud.

Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Det finns inget stöd för Sola Scriptura i Nya Testamentet, men det finns gott om försök att uttolka sådant.

Måste då Skriften tolkas för att tesen om Sola Scriptura skall få Skriftens stöd, och vem skall då göra denna tolkning – hur vet man att tolkningen är korrekt? Sola Scriptura leder till många logiska kullerbyttor. Som exempelvis påståenden om att Skriften står över tolkning; men Skriften läser ju inte sig själv, någon (ofullkomlig) människa gör det, och den som lyssnar skapar sig en bild av budskapet – en ofrånkomlig tolkning sker av antingen den som läser, eller av den som lyssnar. Att läsa är att tolka! Att lyssna är att tolka!

Det som är viktigt är hur man tolkar Skriften! Är det rätt att tolka Skriften hur som helst? Vad skall man begära av den som tolkar Skriften? Hur kvalitetssäkrar man tolkningen? På alla dessa frågor har katolska kyrkan utvecklat tunga svar, och tolkningarna finns tillgängliga för alla som behöver vägledning i olika frågor, i Katolska Kyrkans Katekes.

En annan svårighet med Sola Scriptura handlar om bibelöversättningar och versioner. Vilken version av Skriften skall åberopas som grund? Kan man alls använda en översatt version av Skriften, blir inte det en förvanskning av den ursprungliga innebörden, och vilken översättning är mest trogen ursprunget? Var finns originalmanuskripten? Skriften som en enda sammanhängande bok blev inte färdigställd förrän kyrkomötena i Hippo (393) och Karthago (397, 419).

Det populäraste bibelstycke som lyfts fram för tesen om Sola Scriptura är 2 Tim 3:16-17: “Varje bok i skriften är inspirerad [theopneustos] av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.”

“Pasa graphe theopneustos” – varje bok i Skriften är inspirerad av Gud! Bra, då räcker det väl med Judasbrevet, eller varför inte nöja sig med Uppenbarelseboken? Eller, är hela Nya Testamentet nödvändigt i sin helhet? Vad gäller?

Ett annat bibelstycke som ofta används av Sola Scripturas varmaste vänner är Matteusevangeliet 4:1-11, Jesus frestas. I detta kapitel används frasen “Det står skrivet” ofta av Jesus. Jesus hänvisar inte till Traditionen, Kyrkan eller Magisterium, utan till Skriften! Men, även frestaren hänvisar här till Skriften!

Att Satan själv använder Skriften emot Messias är ju en megavarning för Sola Scriptura! Det intressanta är helheten (som vanligt), det står även skrivet i detta stycke: “Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun”, det står inte “varje bokstav som utgår ur Guds penna/hand”.

Varningar för att läsa Skriften på ett okunnigt sätt (utan Tradition?) verkar det finnas gott om:

“Att vår herre dröjer skall ni betrakta som en räddning. Detta har också vår käre broder Paulus skrivit till er i enlighet med den vishet han har fått.

Det gör han i alla sina brev när han talar om dessa ting. Där finns somligt som är svårt att förstå, och detta liksom vad som står i de övriga skrifterna förvränger okunniga och obefästa människor, till sitt eget fördärv.

Ni, mina kära, som fått veta detta, skall vara på er vakt, så att ni inte dras med i de ogudaktigas villfarelse och förlorar fotfästet.

Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, amen.”

(2 Pet 3:15-18)

Väx till i nåd och kunskap! Därför har katolska kyrkan Traditionen som ett konkret sätt att förvalta och låta kunskapen fortsätta växa, generation för generation. Sola Scriptura skulle innebära att allting skulle stå still i evighet, tvinga samma problem och samma fördärv återupptäckas av varje individ och generation.

Ytterligare läsning i ämnet finner du här: Enhetens Vänner – Vem tolkar Bibeln?

Avslutande fjärde del i denna serie följer den 18e mars, 06.00. Kommentera gärna, men försök upprätthålla en god ton, i enlighet med reglerna för denna blogg.

Här börjar en serie av fyra inlägg om Sola Scriptura, ett av protestantismens fem grundpelare – “Genom Skriften Allena”!

Med största sannolikhet kan dessa inlägg uppfattas som provocerande av de som fostrats att vörda detta begrepp. Min avsikt är inte att såra någon, men i vanlig ordning belysa tillvaron ur ett kanske annorlunda perspektiv, tillvaron i denna och andra världar.

Eftersom många besökare på denna blogg förmodligen är katoliker, så listar jag kort protestantismens övriga fyra grundpelare:

1. Sola Fides – “Genom Tron Allena”
2. Sola Gratia – “Genom Nåden Allena”
3. Solus Christus – “Genom Kristus Allena”
4. Soli Dei Gloria – “Gud Allena Äran”

Du kan läsa mer om dessa fem Solas exempelvis här.

För alla som missat denna diskussion som pågått de senaste 500 åren: Sola Scriptura handlar om idén att Skriften i sig är en helt tillräcklig grund för att bygga tron (kallas: formellt tillräckligt), I dess mest extrema tolkning (Solo Scriptura) anses inget utöver Skriften behövas: ingen Tradition, inget prästerskap, egentligen inte heller någon bibelskola (för det är ju exakt vad Traditionen egentligen är). Var och en anses själv kunna läsa och uttolka Skriften, själv finna vägen till frälsning. Öppna Bibeln, läs och bli frälst?

En stor del av världens kristna, bl.a. katoliker och ortodoxa, har dock en annan uppfattning, “Prima Scriptura”. Vi hävdar att Skriften behöver tolkas för att dess fulla och sanna innebörd skall kunna förmedlas. Apostlarna själva ofta hade svårt att förstå Jesus Kristus, och så är det för de flesta människor än idag.

Vi lever nu, 2000 år efter de beskrivna händelserna och i en mycket annorlunda kultur. Tolkning och förståelse utvecklas med tiden – dvs. ett begrepp som kallas Tradition (och vi katoliker har även Magisterium). Vi hävdar att skolning är nödvändigt för att förstå och rätt förmedla Skriften. Jesus själv kallade sitt budskap för en lära (Joh 7:15-18), och använde många liknelser (tolkningar!) för att vi bättre skulle förstå världshistoriens mest revolutionerande budskap (Matt 13:1-52)!

Notera att katoliker inte påstår att Skriften inte är grunden för den kristna tron (kallas: materiellt tillräckligt), ett påstående som annars brukar kastas på katoliker i vulgära sammanhang. Och många blandar ofta ihop Sola Scriptura med Solo Scriptura.

Del två i denna serie följer den 4e mars, 06.00. Kommentera gärna, men försök upprätthålla en god ton, i enlighet med reglerna för denna blogg.