När började ni med underhållsbehandling här Karlstad? Jag, Krister Stål och Dr Hans Kleine startade vid årsskiftet 99-00 med några enstaka klienter. Vi hade ett tak på 8 klienter och allting rullade på ordentligt i slutet av år 2000.

Hur många anställda är ni? Det är jag och Annika Larsson ifrån Landstinget och så är det Krister Stål som är anställd av Karlstad Kommun. Ansvarig läkare är Edvard Smith.

Finns det fortfarande klienter kvar som var med sen starten? Ja, det finns ett par stycken kvar i behandling.

Hur många i Karlstad är det som har underhålls-behandling? I Kurage är det 22 klienter och sen har vi en mottagning på Bryggaregatan som har 8 klienter.

Vad är skillnaden på Kurage och Bryggaregatan? Kurage är ett bio psykosocialt behandlingsprogram som sträcker sig över flera år och jobbar med grupp aktiviteter. Bryggaregatan har bara en mottagning.

Hur många är det som har slutfört behandling? Det är en som har slutfört behandling men sen finns det flera stycken som är på nedtrappning.

Vad krävs för att man ska få den här typ av behandling? Man ska vara 20 år samt ha minst 2 års dokumenterat opiatberoende. (Dessutom ska man ha provat andra behandlingsformer utan att ha lyckats.) Inget annat beroende t.ex alkohol eller bensodiazepiner. (Exempel på vanliga bensodiazepiner är Sobril, Stesolid, Mogadon och Temesta. Rohypnol, som numera är förbjudet i Sverige, tillhör också denna grupp.)

Underhållsbehandling har ju fått en del kritik, vissa anser att man fortsätter att ge missbrukare starkt beroendeframkallande medicin. Att man byter en drog mot en annan. Hur ser du på det? Det tycker inte jag att man gör. För det första är det en formell sak när en läkare skriver ut tabletterna så är det ju en medicin. Tar man tabletterna utan recept så tar man en narkotikaklassad medicin och det är faktiskt ett ringa narkotikabrott.

Text: Patrik Andersson & Stefan Ekeroth

man tar några signifikanter och strör ut dem i en vit låda (det är som bekant skillnaden mellan konst och teater):
skridskor, konståkning, alpinpjäxor, krukväxt, kaffe och rostat bröd, en man i kostym som ställer ut koppar, en man i uniform som tappar och spiller, släpper i golvet, skjuter över kanten, glider, armbindlar, svart triangel, gul triangel, kyparuniform, hudfärg, skjortfärg, svartbågade glasögon, svart mask (i en serie av svarta och glansiga saker), rörelser enligt regler, tre streck för gradbeteckning eller identisk likhet, förflyttningar enligt tejpbitar på golvet, hjälpas åt, titta på, trappsteg

stellte die schwedische Archäologin Annika Larsson fest. Bisherige Vorstellungen einer eher eintönigen und einfachen Kleidung müssen wohl anhand dieser Erkenntnisse über den Haufen geworden werden, zumindest für die von ihr untersuchten Gebiete und Zeiträume.

Einige “Fehlinterpretationen” sind möglicherweise auf eine eher prüde Einstellung der Forscher des 19. und 20. Jahrhunderts zurückzuführen und in manchen Fällen wohl auf auch ein gewisses “Wunschdenken”.

Hier die Original-Pressemeldung der Universität Uppsala (Englisch) sowie zwei deutsche Meldungen dazu aus dem Stern (mit Bildern) dem österr. Standard.

Fundamentalistiska kvinnliga lajvare med intresse för vikingtiden borde svida om. Och månne förfasa sig när de tvingas byta ut den sedesamma hängselkjolen med spännbucklorna snyggt placerade över nyckelbenen.

Annika Larsson, arkeolog och textilingenjör, har utifrån ett ryskt fynd, “skrivit om” historien. Det berättas i DN:artikeln Vikingakvinnor klädde sig mer vågat. Vågat och vågat. En rubrik måste ju locka läsare. Sveriges radio använder ordet utmanande.

Annika Larsson menar att ett stort tygstycke bildade ett kjolliknande släp som var helt öppet framtill. Visade undersärken i linne. Och bucklorna satt oprydligt rakt över höger, respektive vänster bröst.

Enligt Larssons kan den tidigare bilden av vikingakvinnornas klädsel vara en pryd eftertolkning. En med historiska mått mätt sen eftertolkning. Sent 1800-tal kanske. En tid när kvinnors anklar fick männen att dåna. Stolsben också för den delen. De utrustades med kjoltyg. Och lämningarna i de vikingatida kvinnogravarna, med spännbucklorna fräckt placerade över brösten, måste tolkas om. Bucklorna hade naturligtvis ramlat ner när liket ruttnade.

Före och efter Annika Larsson?

Men tidsandan var minst lika pryd under senare delen av vikingatiden. Annika Larssons forskning visar att kvinnornas klädsel ändrades i takt med att kyrkans inflytande växte. Synliga undersärkar och framhävda bröst, nej tack. Med kristna normer och värderingar följde ett mer kyskt dräktskick. Spännbucklorna vandrade inte uppåt, de gick i graven. Mer om detta på Uppsala universitets webbplats.

Vill och vågar lajvarna följa forskningsfronten? Sänka bucklorna?

………………………………………………………………………………………………………………………………