(Uppdatering sist)

Medier och mångfald har tidigare skrivit om hur vi anser att det är fel av Aftonbladet att kategoriskt neka Sverigedemokraterna annonsplats. I ljuset av detta roas vi av att bloggen Svensson upptäckt att Socialistpartiet i Lund försökt få in följande annons i SD-kuriren utan framgång…

Uppdatering: Självklart kommer bloggosfären igång. Sanna Rayman på SvD:s ledarblogg är sedvanligt snabb att uppmärksamma tilltaget och konstaterar att SD genom beslutet blir samma PK-etablissemang som det påstår sig kritisera; liksom bloggen Biology & politics (!) som har en lång utläggning om varför det inte är just censur att neka annonser. (Man kan fortfarande annonsera annanstans).

Aftonbladets beslut om att inte ta in Sverigedemokraternas annonser är märkligt. Visst, de har rätten att fatta dessa beslut, men man kan tycka att en av Sveriges största tidningar borde fundera igenom vad som blir konsekvensen av beslutet.

Jag tror, liksom många med mig, att detta beslut gynnar SD. Återigen kan SD ta på sig hatten som att vara orimligt motarbetade. De blir ett slags demokratiskt offer. Varför göra dem den tjänsten? Beslutet i sig kommer att funderingar hos många. En del kommer att tycka att beslutet är så illa att man kommer i ren protest rösta på SD. Debatten om beslutet är i allra högsta grad redan igång.

Sverigedemokraterna ska mötas i en öppen debatt. Jag gillar inte alls SD politik. Jag tycker inte de har något att tillföra i svensk politik. Däremot ska de inte särbehandlas. De ska granskas som alla andra partier. Vi har en väl fungerande demokrati i detta land. Man får rösta på vad man vill och man får tycka vad man vill. Vi har yttrandefrihet, åsiktsfrihet och ett fritt media. Alla måste ta ansvar för att det förblir så. Frågan man då måste ställa sig är gynnar Aftonbladets beslut dessa friheter och rättigheter? Svaret är nej. Det är ett beslut som gynnar ett invandrarfientligt parti och det är beklagligt.

Bloggar: Krohniskt och Johan Ingerö och HAX och Erik Laakso och Utsikt från höjden och omvärldsbloggen och SSBD och Ankersjö och Strandh

Planerar ni möten, evenemang, utbildningar eller informationsträffar inom coachning som du vill marknadsföra till alla som besöker CoachCorner? Under vecka 40 öppnar vi möjligheten att annonsera aktuella evenemang på framsidan och nå alla som besöker sidan. Det bästa av allt – vi bjuder på kostnaden för annonseringen för alla evenemang som äger rum mellan vecka 40-44 (ordinarie pris 890:-/införande)!

Skicka ett mail till info@coachcorner.se med datum, ort och en beskrivning så återkommer vi med en bekräftelse inom ett par dagar.

Jimmy/CoachCorner.se

Sören Karlsson, chef för HD nya medier, berättar i en intervju i samband med TU:s Think Tank den 27/8 om hur han tror att tidningarna kan samarbeta för att öka sina annonsintäkter på nätet.

I en tidigare postning förde jag ett resonemang om faran för ett ungt, nätbaserat medieföretag att förlita sig på enbart annonsering.

Givetvis är det inte bara “mediestartups” på nätet som resonerar på det sättet numera. Häromdagen, i ett annat diskussionsforum, uppmärksammades jag på den här artikeln i Adage. Där sammanställs en rad grepp (mer eller mindre långt från traditionella prenumerations- och annonsaffärer) som flera amerikanska magasin, exempelvis Men’s Health och tekniktidningen Make Magazine, tagit till för att staga upp svajiga intäktsströmmar. Det rör sig exempelvis om bokförsäljning och annan e-handel, event och mässor.

Men det är inte “sidoaffärerna” i sig själva som är intressanta – det finns ju flera exempel på svenska medier som tjänar pengar på event och bokförsäljning (Veckans Affärer, Expressen, Aftonbladet, med mera). Mer uppseendeväckande är magnituden på sidoaffärerna. De börjar faktiskt likna huvudaffärer.

Bokförsäljning svarar exempelvis för en femtedel av intäkterna hos Men’s Health. Jämför med andelen intäkter från internetannonsering som ligger på 4 procent.

Hos Make svarar nätannonsering visserligen för en större del av kakan (17 procent) än hos Men’s Health. Men tidningens e-handelsverksamhet står för en fjärdedel av de totala intäkterna – mer än nät- och printannonserna sammanslaget.

Att tidningar tjänar pengar på annat än annonsering och prenumerationer kan tyckas okontroversiellt, men är det inte. En invändning jag stött på är att tidningar som inte längre tjänar huvuddelen av sina pengar på “kärnverksamheten” – det vill säga annonsering och prenumerationer – ägnar sig åt “konstgjord andning” och kanske inte borde investera i publicistik över huvud taget.

Andra, mest journalister, hävdar att mångfacetterade affärsmodeller av det här slaget på något sätt automatiskt innebär att journalistiken sätts i andra rummet och/eller blir “köpt” och “sponsrad”.

Jag tycker att det är två dåliga invändningar och ska kort förklara varför.

* “Sidoaffären” skulle inte finnas, eller åtminstone ha mycket sämre förutsättningar, utan redaktionellt innehåll. Om försäljningen av böcker, merchandise eller vad det nu handlar om går bra, ja då är mediets trovärdighet i mottagargruppen en viktig förklaring. Av det skälet ska man givetvis undvika försäljning som skadar varumärket (en tung affärstidning ska självklart inte sälja böcker som lovar läsarna garanterad rikedom på en vecka, omvänt kan smarta “sidoaffärer”, exempelvis lyckade event, stärka mediets varumärke). Och av det skälet ska man investera i ett bra innehåll.

* Ett redaktionellt innehåll som går hem hos läsarna är också det som skapar räckvidd – och därmed en plattform för försäljningen. Knappast raketforskning, men det verkar behöva sägas ändå. Mediet, innehållet, är fortfarande navet kring vilket allt annat snurrar.

* Slutligen – varför skulle kreativa affärsmodeller per automatik innebära att journalistiken är “sponsrad”? Som någon annan påpekade i en debatt för ett tag sedan – traditionell annonsering är ju i teknisk mening inget annat än sponsring (av redaktionellt innehåll). Rågången mellan affärer och publicistik kan upprätthållas på precis samma sätt som förut, även om intäktsströmmarna ser annorlunda ut. Och glöm inte att det är goda affärer som finansierar god journalistik.

Idag syns mitt foto i tidningen. (Bilden t.v. i annonsen) Det är kunden HusmanHagberg som firar två framgångsrika år och har en STOR annons! FF gratulerar!

SÅ LÄNGE ANNONSEN ÄR KVAR SÅ ÄR MOBILEN KVAR!

Mobiltelefon till SALU:

Nokia navigator 6110, har haft den i ca 1 år. Säljer den billigt och mobilen funkar bra, har tröttnat på den och tänker därför sälja den och dessutom sugen på en annan telefon.

En kollega av meg finansierer en blogg ved hjelp av annonser. For en stund siden mottok hun en annonse hun ikke likte og ga øyeblikkelig tilbakemelding. ”Ikke ta dette ille opp,” skrev hun. ”Jeg setter stor pris på annonsørene mine, men mitt mål er at annonsene skal gi resultater slik at dere annonserer mer. Denne annonsen er faktisk for dårlig.”

Klar tale, og min kollega snakker av erfaring. Hun har solide annonsører og har oppnådd klikkgrader på hele 2,1 prosent. Hvis du annonserer på blogger, eller kunne tenke deg det, har du kanskje nytte av noen råd hun gir:

Lag annonsene interessante, fengslende og underholdende. De som leser blogger er glad i friske vinklinger, ikke det vanlige annonsespråket som de kan lese overalt ellers. Vis derfor at du har humoristisk sans. Vær gjerne litt på kanten og ha det moro, men hold deg til tema og vær oppdatert.

Leserne er ikkke interessert i å høre din historie. De vil vite hva du kan gjøre for dem. Du bør derfor fokusere på lesernes nytteverdi. Fortell leserne hvilke fordeler d e kan få ved å bruke dine varer eller tjenester. Allerede i overskriften bør du fortelle hvorfor leserne bør bry seg.

Gi annonsene luft. Annonser konkurrerer med mye annen tekst på en blogg. Hvis din annonse ikke er enkel å lese ved første øyekast, kan den like godt være usynlig.

Ukens markedsfokus: Få det beste ut av bloggen din og skreddersy layout og tekst med tanke på leserne.

I Expressen idag läser jag om en familj vars julkort blev reklam för mat på andra sidan jorden. Så sjukt roligt. Jag hade blivit jätteglad, arg förstås och krävt massa stålar, men jätteglad! Värsta fotomodellsfamiljen. Så kan det gå när man lägger upp sina bilder i cyberrymnden. Herman kanske finns i storbildsformat någonstans. Görandes reklam för preventivmedel kanske? 

Reklambarn?

Chefredaktör Kalle Jungkvist om beslutet att låta Sverigedemokraterna annonsera i Aftonbladet

Aftonbladet publicerar idag och i morgon två annonser från det politiska partiet Sverigedemokraterna. Intäkterna från annonserna skänker vi, efter förslag från en av våra läsare, till tidskriften Expo.

Expo bedriver en enveten kamp för att kartlägga och avslöja högerextremism och rasism.

Det är inte en självklarhet att Sverigedemokraterna i likhet med andra politiska partier ska få köpa annonsplats på Aftonbladet.se.. Men efter diskussioner med mina närmaste medarbetare har jag till slut sagt sagt ja. Så här har jag resonerat.

Ska få göra sig hörda

Sverigedemokraterna har i allmänna val fått representanter invalda i demokratiska församlingar i en mängd kommuner runt hela landet. En central del i demokratin är att även partier och åsikter som man starkt ogillar ska ha möjlighet att göra sina röster hörda. Därför är det logiskt att Sverigedemokraterna kan köpa annonsplats så länge deras annonser följer den allmänna policy vi har och självklart också följer svenska lagar och regler.

Att aftonbladet.se tillåter annonser från Sveridedemokraterna är inte ett partipolitiskt ställningstagande lika lite som att vi tillåter annonser från Moderaterna eller Socialdemokraterna.

Starkt främlingsfientlig prägel

Jag ser Sverigedemokraterna som ett högerpopulistiskt parti med stark främlingsfientlig prägel. Men ska vi därför låtsats som att partiet inte finns? Eller ska vi främja en öppen demokratisk debatt? Sverigedemokraterna älskar att utmåla sig själva som martyrer där “etablissemanget” försöker förhindra deras möjligheter att göra sig hörda.

Att vara ansvarig utgivare innebär också att fatta personliga beslut. Jag vill inte bidra till att förstärka Sverigedemokraternas bild av sig själva som martyrer. Jag vill ha en öppen debatt om deras politik.

Aftonbladet kommer fortsätta att granska Sverigedemokraterna så som vi gjort de senaste åren genom artikelserier, avslöjanden och analyser. Och jag tror att våra läsare är kompetenta att själva bilda sig en uppfattning både genom vår journalistik och genom att ta del av Sverigedemokraternas egna budskap till exempel genom annonsering.

Inget lätt beslut

Detta beslut har inte varit lätt, men ett beslut måste fattas.. Publiceringen har lett till en debatt med några av våra läsare. Anna Kettner ringde mig med följande förslag:

”Jag håller med om dina argument att Sverigedemokraterna inte ska få bli martyrer. Men ge de pengar ni får in från annonsen till en organisation som aktivt arbetar mot främlingsfientlighet.”

Det är ett strålande förslag. Därför har jag beslutat att hela intäkten från annonserna – 39 000 kronor – kommer att skänkas till tidskriften Expo som bedriver ett beundransvärt arbete för att kartlägga och avslöja högerextremism och främlingsfientlighet.

Kalle Jungkvist
Chefredaktör Aftonbladet.se

Vilka kopplingar kan vi finna månne?

1) Expo har direkta kopplingar till våldsvänstern. Mattias Karlsson, presschef SD, sammanfogade följande artikel om Expo och kopplingen till extremvänstern i januari 2008.

SD-Kuriren

2) Förslagsgivaren Anna Kettne är inte känd för alla utom möjligen då Stockholmarna.

- Först av allt är hon dotter till Birgitta Dahl, den tidigare socialdemokratiska ministern och nu ordförande för Unicef Sverige.

- Anna Kettner är själv aktiv socialdemokratisk politiker

- Hon var 2002-2006 trafiklandstingsråd i Stockholms län och styrelseordförande i Storstockholms Lokaltrafik.

- Bosatt i Rinkeby utanför Stockholm, där hon bland annat varit ordförande för stadsdelsnämnden. Kettner engagerade sig på 1990-talet i debatten om de invandrartäta miljonprogrammsområdenas särskilda problem och möjligheter.

- 1999–2005 var hon ordförande för Broderskapsrörelsen.

Sveriges kristna socialdemokraters förbund (SKSF), även kallat Broderskapsrörelsen, är en av de svenska socialdemokraternas fyra sidoorganisationer, tillsammans med SSU, Socialdemokratiska Studentförbundet och S-kvinnor.

Broderskapsrörelsen har ett intimt samarbete med SMR – Sveriges Muslimska Råd. Där hittar vi flera tvivelaktiga figurer med band till shariaförespråkare och radikal islamism ute i landet, de som vill inskränka på yttrandefriheten, ta bort tryckfriheten, införa särregler för muslimer, fördjupa könsegregeringen ännu mera och om de finge förkasta demokratin och införa enväldigt teokratiskt styre – ett stor-Umma, muslimskt styre med religiöst råd där Koranen och Allah styr till 100%.

Allt det är exakt vad vi sympatisörer- och SD kritiserar, motarbetar och varnar för när det kommer till uttrycket islamiseringen…

Vad sägs om det, Kalle Jungkvist?

Tycker du om din frihet, eller du stödjer det kommande sharia-samhället? Där du kommer bli en dhimmi..

För övrigt är inte SD eller vi sympatisörer några martyrälskare. Vi finner bara det sorgligt och tragiskt att ni i massmedia inte kan behandla partiet så som i en demokrati värd namnet. Ni och övriga massmedia spottar väljarna i ansiktet med era ständiga anklagelser, misslyckade artiklar, vinklade reportage m.m. om partiet. Ni tar varje chans att anmärka på något och blåser sedan upp det till gigantiska proportioner utan verklighetsförankring.

Nu får SD annonsera. Nog så bra men att skänka intäkten till extremvänstern, för dit tillhör Expo, är verkligen ett självmål…

Overskriften inneholder navnet på et fag jeg tok ved NTNU, ledet av Professor Arne Halaas som startet Fast. Da jeg tok det faget i 2004 var det fremdeles søk man tenkte på når man hørte tittelen. Fem år senere vil jeg innbille meg at også annonsering nevnes som det viktige stikkordet, for det ser ut til at alle som vil vinne kampen om annonsekronene bruker “algoritmer og datastrukturer” som sitt sterkeste våpen i kampen.

“Me-too”
Jeg får en følelse av at avisene i Norge tenker: Google har hatt suksess med sin AdWords og AdSense, så da må vi andre gjøre akkurat det samme. “Me-too”-faktoren reiser seg igjen og man vil gjøre som Google og sikre ekstremt relevante og målrettede annonser ved bruk av algoritmer og datastrukturer. “Behavioural targeting” og “contextual ads” blir hete tema. Det hele ender med at Norge satser stort på det som tilsynelatende ser ut til å være alternativer til AdSense, hvor algoritmer og datastrukturer er nøkkelordet. Litt mer differensiert kan man si Webtraffic er med “behavioural targeting”.

Google, verdens største “frenemy“
Tidligere i år måtte Sesam melde pass. “Me-too”-forsøket på å gå i strupen på Google måtte kaste inn håndkle nettopp på grunn av at man ikke klarte å bli bedre enn dem på algoritmer og datastrukturer. Selv ikke med en lokal “touch”. Så mye for Professor Halaas sin Fast-teknologi. Og algoritmen var ikke problemet alene. Man undervurderte betydningen av det enorme nedslaget Google hadde.

Jeg er redd for at når vi nå i Norge prøver å konkurre mot Google på deres premisser enda en gang (søkeordsannonsering), så vil man igjen tape på sikt. Man må huske at Google er et ingeniørselskap hvor jeg vil tippe 80 prosent av de ansatte har tatt fag som “algoritmer og datastrukturer”. Videre bli det spennende å se om algoritmene og datastrukturene til “behavioural targeting” initiativene klarer å utkonkurrere giganten fra USA.

Ingen langsiktig strategi
Et relevant spørsmål i denne sammenhengen blir hvorvidt avisene og de norske mediehusene har det som skal til for å bli best på algoritmer og datastrukturer? Jeg er skeptisk og tror at man kun kan dra kortsiktig nytte av slike satsninger (som å fylle undersider med annonser), men at man vil måtte spille på helt andre egenskaper enn algoritmer og datastrukturer dersom man skal ha vedvarende konkurransefordeler innen et presset annonsemarked.

Jack Welch, tidligere sjef i GE, sa en gang: “If you don’t have a competitive advantage, don’t compete”. Dette leder meg til spørsmålet om hvilken konkurransefordel norske mediehus har når de lanserer egne kontekstuelle annonsenettverk? Og kanskje mer spennende: Kan man klare å innovere på annonsemodeller som spiller på annet enn algoritmer og datastrukturer som hovedfaktor for differensiering?

Här är alla tre klippen samlade på ett ställe:

Emanuel Karlsten, webbredaktör på Dagen, kommenterar den fejkade KD-bloggen i P1 Morgon.

Du hittar ljudklippet här (klicka fram till del 4 av 7)

Anna Serner, vd TU, kommenterar sökords- och bannerannonsering i SVT Kulturnyheterna.

Du hittar videoklippet här (SVT Play)

Joakim Jardenberg, Mindpark (eller it-guru om man vill), och Niklas Svensson, politikerbloggen.se, diskuterar bland annat varför man ska tillåta sina anställda att använda Facebook på arbetstid samt om politiker som använder sociala medier i TV4 Nyhetsmorgon.

Du hittar videoklippet här (TV4 Play)

Vad säger man? Jag tycker det är riktigt intressant och bra! Resumé skriver även ”Flygbussarna – en av världens bästa kampanjer”.

For å bli litt klokere på hva en kan forvente fremover når det gjelder både trafikk og annonseomsetning for norske nettsider, tenkte jeg det var verdt å se på hva som har skjedd de siste fem årene. TNS Metrix rapporterer ukentlig trafikktall for de største norske nettsidene, mens INMA rapporterer månedlig nettoomsetning for de fleste av disse nettsidene. Jeg har gravd litt dypere i disse tallene og under følger en oppsummering av hva som har skjedd, med mine tanker om hva jeg tror vil skje.

Annonseomsetning innen merkevare og rubrikk nærmer seg taket
Dersom man ser på netto annonseomsetning rapportert inn til INMA i perioden 2003 til 2008 vil man få en utvikling som er gjenspeilet i figuren under. Dette er netto annonseomsetning for de største nettstedene i Norge.

Annonseomsetning på nett i Norge (kilde: INMA)

Fortsetter utviklingen slik den har vært til nå, så kan man anta at man når en grense på ca. 200 millioner kroner per mnd i nettoomsetning innen et par år (fremskriver ved hjelp av en logistisk diffusjonskurve og tilpassing med minste kvadraters metode). Det er verdt å merke seg at dette i hovedsak gjelder tradisjonell annonsering (banner). Jeg tror man vil ha vekst, men da fra nye annonsemodeller (som søkeordsannonsering).

Varelageret vokser stabilt (unike besøk og sidevisninger)
Trass i reduksjon i omsetningsveksten for annonsering på de største norske nettsidene, fortsetter summen av antall unike besøk og antall sidevisninger å vokse jevnt. Grafene under viser summen av trafikk for de nettsiden som rapporterer inn til INMA i perioden 2003 til 2008.

Utvikling unike brukere per uke (kilde: TNS Metrix)

Utvikling i sidevisninger per uke (kilde: TNS Metrix)

Fortsatt vekst i trafikk, trass i avtagende vekst i omsetning, betyr at konkurransen bare blir enda hardere, for varelageret blir større og større, mens omsetning per bruker (ARPU) og per sidevisning synker.

Utvikling ARPU og nettoomsetning per sidevisning (kilde: TNS Metrix og INMA)

Varelageret for de aktuelle nettsidene er i all hovedsak antall unike brukere og sidevisninger som har en korrelasjon på henholdsvis 0.88 og 0.91 med annonseomsetningen rapportert av INMA (alt over 0.5 er veldig høyt).

Det at man nå merker en nedgang i netto omsetning per sidevisning er nok bare enda en bekreftelse på at annonsemodellene brukt av de som rapporterer inn til INMA bør fornyes for å sikre mer målrettede annonser som gir bedre effekt for annonsørene. Eventuelt må man sikre inntekt fra nye annonsører og det er her Google virker å være en truende konkurrent (detaljistmarkedet).

Vekst i antall sidevisninger skyldes hovedsakelig noen få aktører
Det er ikke noe nytt, men veksten i sidevisninger skyldes i hovedsak sosiale medier (Blink, Nettby etc). Regionsavisene ligger stabilt på 10 til 17 sidevisninger per unike bruker per uke (i perioden 2003 til 2008), med Aftenposten øverst og Fædrelandsvennen nederst.

Langt opp kommer VG Nett og FINN, som i 2008 har vokst til henholdsvis 120 og 110 sidevisninger per unike bruker. Helt øverst troner Gaysir og Gosupermodel (rundt 200). Av alle nettsidene som rapporterte inn til TNS Gallup i 2008 så var medianen på 10 og gjennomsnittet 19 sidevisninger per unike bruker per uke, men kun 18 % av nettsidene hadde over 20 sidevisninger per unike bruker per uke (se graf under).

Fordeling antall sidevisninger per unik bruker per uke (kilde: TNS Metrix)

Grovt sett kan man si at nisjesidene (som iOslo, Dine Penger, Utdanning, TU, Filmweb og RBK) dominerer den øverste grupperingen (1-10 sidevisninger). I neste kategori finner man de fleste større nyhetssidene (som Adressa, BT, Aftenbladet, DN, NRK og Dagbladet). Portalene dominerer gruppen for 21-40 sidevisninger per unik bruker (som Sol, Start, Startsiden og MSN). Rett før toppen har man blant annet rubrikk (QXL, Autodb) og babysider (Din baby og Babyverden). Øverst troner FINN sammen med VG Nett og communitysidene Gaysir og Gosupermodel.

Skift fokus fra trafikkvekst mot relevans og omsetning per bruker
Å se slik i bakspeilet gjør ikke annet enn å bekrefte det de fleste i bransjen allerede vet. Kampen om annonsekronene blir mye hardere og trafikk er ikke lenger alene svaret. Man må fortsette å innovere med tanke på annonsemodeller, og skal man oppnå radikal vekst i annonseomsetningen tror jeg man må radikalt fornye annonsemodellene som blir tatt i brukt. Kontekstuelle annonsemodeller og “behavioural targeting” er et steg i riktig retning, men slik det ligger an nå, så er jeg redd at det kun vil kunne gi kortsiktig gevinst i kampen mot Google (skriver mer om dette senere).

Uansett, @nedregotten sa det fint her om dagen da han svarte på mitt innlegg om optimal trafikk for nettaviser: “Maksimere relevans er antakelig eksakt der hvor vi bør være nå.”

Ett vanligt fel som många tidningar och deras webbsajter gör är att inte tänka på annonsplaceringen i förhållande till artikeln. Har nämnt det på min blogg tidigare, till exempel då Expressen klantade till det. Nu på morgonen hade tidningen NLT (Nya Lidköpings-Tidningen) gjort en miss som är ett lysande exempel på hur man inte ska göra. Visst, puffarna justeras under dagen då nytt material läggs upp men missen finns där ändå.

Eller vad sägs om detta? Är det SKTF:s skyddsombud Åsa som visar på tavlan hur arbetsmiljön har blivit oacceptabel?

För småföretagare har det blivit svårare och svårare att synas och nå ut till sina kunder. Och nu pratar jag om småföretagare som är mer soloföretagare eller mikroföretagare med kanske 2 -max 3 anställda.

Förr fanns ju dagstidningar och Telefonkatalogen Gula Sidorna.  Men var ska man annonsera idag. Det är så utspridd som vem har råd med det? Dessutom finns det alltid någon som har mer pengar att lägga ut för att få topplacering.

Om man vill synas på nätet här är några :

Några ställen att lägga annonsen på

Sen ringer förstås dagligen olika skojföretag, olika organisationer, Google, olika företag som gärna sökoptimerar dig för bättre placering. Självklart inte är det gratis heller.

Och resultatet?

Det är  färre och färre som ringer. Man kan inte synas överallt. För alla kollar inte på eniro, utan tittar på hitta. se eller kollar på någon annat ställe.

Numera börjar jag ta fram igen Gula Sidornas papperskatalog, för där finns de flesta företag samlade på en och samma plats. Sen kan jag kolla på det sökta företagets hemsida..

Men jag hatar den hetsen som det blev runt annonseringar från nätaktörerna.

Senast ringde expressen att jag skulle annonsera på deras nätbilaga. Priset circa 5800 kr för en dag istället för 8900.

En vecka skulle ligga på circa 10 000 kr. (jag slängde erbjudandet för jag har inte rå att bli rånad)

Jag har provat många olika annonseringar på nätet. Det mesta gav inget. Undrar hur andra gör, och vad andra har för erfarenhet?

I dag lanserer A-pressen og ABC Startsiden annonsenettverket MyAd, og om få dager kommer Edda med konkurrenten AdPower. Begge vil utfordre Googles dominans innenfor kontekstuelle tekstannonser i Norge. I dagens DN advarer generalsekretær Per Edgar Kokkvold i Norsk Presseforbund om at dette er en farlig vei å gå.

- Jeg har ikke sett denne typen annonser selv, men dette er en vanskelig tid for mediene. Det viser seg alltid at den presseetiske fanen ikke holdes like høyt i trange tider som i gode tider, sier Kokkvold til DN.

Konserndirektør Stig Finslo i Edda later til å selv ha sett slike annonser, og beroliger:

- Dersom de redaksjonelle artiklene løper etter annonsene, er vi inne i et prinsipielt farlig farevann. I dette tilfellet er det snarere annonsene som løper etter det redaksjonelle, sier Finslo til DN.

For den trente leser av nettaviser, er denne typen annonser mer regelen enn unntaket. Hovedgrunnen til dette er at de fleste nettavisene bare har klart å ta ordentlig betalt for annonser på førstesiden. Bannerannonsene på resten av nettstedet blir ofte gitt som bonus eller rabatt til annonsørene. Tekstannonser har gjort det mulig å få litt inntekter også på resten av nettstedet.

Utfordringen er at det bare gir litt inntekter. Mens avisene så langt har holdt fast på en prismodell der annonsøren betaler for å vise fram annonsene, betales det bare når brukerne faktisk klikker på de fleste tekstannonser. Risikoen for om annonsen virker flyttes altså fra annonsøren til avisen. I tillegg gir tekstannonser som presenteres sammen med et søkeresultat vesentlig bedre klikkrate enn en tilsvarende annonse som er plassert sammen med en redaksjonell artikkel.

På toppen av dette kom Google nykommerne i forkjøpet og lanserte nylig interessebasert visning av tekstannonser i sitt nettverk. Det betyr at hvilke annonser brukeren får se, ikke bare er avhengig av hva som er innholdet på den siden brukeren er inne på akkurat i øyeblikket, meg også av hva man har gjort på nettet tidligere. Google lærer deg å kjenne, og gir deg enda mer relevante annonser basert på dette.

Det er med andre ord litt feige lag når lokalavisene nå lager allianser for å utfordre Google. De har et mindre nettverk, mindre sofistikert teknologi, og mindre effektive annonseplasseringer å tilby annonsørene. Samtidig undergraver de den visningsbaserte annonsemodellen som gjør det mulig å finansiere en nettavis.

En trøst kan være at de posisjonerer seg i forhold til endrede brukervaner, der våre øyne ser ut til å søke mer mot tekst enn bilder og grafiske elementer på nettsider (mer om dette i boka Effektiv nettskriving). Men det blir ikke god butikk for avisene så lenge man bare tar betalt for distribusjon (klikk) og gir bort troverdighet (seriøs kontekst) gratis på kjøpet.

Når man ikke tar seg betalt for merverdien av kommersielle budskap i en redaksjonell kontekst, vil denne annonsetypen neppe være egnet til å finansiere journalistisk virksomhet. Det er det farligste med tekstannonser.

Neste film er bestemt, og det er Night at the Museum fra 2006 med Ben Stiller i hovedrollen.

Huset åpner 18:00. Vel møtt!

Medieföretagens utmaning brukar sammanfattas i två delar – publik (ofta kallad läsare) och annonsörer. När publikens och annonsörernas intresse minskar som en naturlig följd av fragmentering växer utmaningen. Det som fascinerar är medieföretagens oförmåga att ägna båda dessa områden fokus. Eller snarare att få ihop de två benen till ett. Affärsfokus.

Många journalister pratar fortfarande om “deras sida” kontra den “kommersiella sidan”. När jag jobbade på redaktion hade vi ingen kontakt med företagets “kommersiella sida”. Vi fokuserade på publiken och de där nere (vi satt på olika våningsplan) sålde annonser. Ibland var de där nere förbannade för att vi på redaktionen hade planerat en tema-bilaga utan att informera dem eller för att vi strukit en annons vi inte tyckte fick plats. Då flinade vi och skakade på huvudet – de där nere fattade ingenting..

En hel del har hänt och vd har på de flesta medieföretag rest sig från controller-stolen. Men det är fortfarande för få i organisationen som kan OCH INTRESSERAR sig för hela affären. Det är för mycket antingen eller. Detta beror delvis på bristande kompetens. Journalister kan inte business och vice verca.
I grunden är det givetvis en fråga om ledarskap.

Vi ser visserligen en hel del nya lösningar som vittnar om att fler än ägarna intresserar sig för intäkter. Kvällstidningarnas dvd-skivor och nya annonsformat på internet är två exempel som alla känner till. Men jag efterlyser mer än kreativa intäktsmodeller. Det saknas fortfarande bevis på att mediefolket tänker i termer av värdeskapande.

Detta gäller konstigt nog även innehållet. Journalister har alltid varit duktiga på att fånga läsarens intresse, sålla i flödet och paketera information på ett sätt som skapar värde för publiken. Men nu, när internet flyttar makten till publiken spjärnar många emot. Reuters-journalisten David Schlesinger resonerar mycket läsvärt (gör mig glad) kring framtidens journalistik:

In a democratic world where publishing platforms are available to all, editors and institutions like Reuters MUST add great value if they are to survive the competitive fight with the unintermediated storytellers.
Vi har kommit till en tid då publiken styr DN´s ledarsida så jag antar att skepsism bara är ett uttryck för rädsla och okunnighet på individnivå snarare än ett branschproblem.

Men hur står det egentligen till med det andra fokusområdet? Hur många på medieföretagen grubblar inte bara på intäkter utan på hur de skapar värde för annonsörerna?
Jag gav mig så sent som igår in i ett samtal om huruvida ett annonsformat på nätet var bra eller mindre bra. Ganska snabbt slår det mig att även de mest innovativa och vakna mediemänniskorna bara resonerar kring publiken (stöter vi bort dem eller kan vi kräma på såhär?) och egna intäkter (i så fall ska vi ta jä-igt bra betalt).
Det där med att skapa värde för annonsören tycks vara någonting främmande. Kanske är de liksom medierådgivare övertygade om att räckvidd är allt?

Hur de än resonerar har de allt att vinna på att utmana sig själva och börja intressera sig för annonsörernas behov istället för att se dem som intäkter som förhoppningsvis inte stör publiken allt för mycket.

Hur hjälper vi företaget X att öka sin försäljning? Kan vi fixa nya kunder åt Y? Hur kan vi med våra resurser skapa värde för Z?
Kundfokus brukar det kallas i andra branscher, och till skillnad mot utmaningen ovan (gammelmedia vs. nya medier) är det ett branschproblem.

En fiffig sak med att kartlägga sina kunders beteenden och handlingssätt är att man kan spetsa till reklam och erbjudanden till dem. ICA har t.ex. nyligen gjort en test med att skicka erjudanden som matchar kundens köpmönster. Schibsted har för inte allt för länge sedan infört teknik på sina webbplatser för att kunna se vad man som besökare läser för artiklar och på så vis kunna visa annonser som matchar ens intressen.

Listan med exempel kan göras lång men det som slår mig är att pressen ofta rubricerar detta som någonting dåligt. Det handlar om storebror ser dig och att det är integitetskränkande. Själv som nybliven småbarnsförälder blir jag överlycklig över bra deals på blöjor medans jag för ett år sedan satt och var arg och bytte kanal på tvn när blöjreklamen kom på. Fram för mer riktad annonsering säger jag. Vill man inte bli sedd är det bara att stänga av cookies på datan och handla med kontanter.

HEFTIG ANNONSERING: Jærbladet har opplag på 13.064. Mulig det blir litt trangt på Only 1 til helgen.

Som alltid mobiliserer Nervewrag tung annonseringsskyts i forkant av konsertene. Også denne gang blir nådeløs markedsføring tatt i bruk. Her fra side 25 i Jærbladet onsdag 22.okt:

Ellers: Bandet hadde gjennomgang av settlisten på øving onsdag. Fyldig og variert med 20 sanger klar til avfyring. Ekstranummer etter respons (normalt rundt ni.)

Under rubriken “Reklam är effektivare är pr” bjuder Resumé på slutsatser ur Sara Rosengrens avhandling om hur reklambrus påverkar marknadskommunikation. Enligt artikeln bevisar forskningen att annonser är effektivare än publicitet. Eftersom utspel från forskare riskerar att bli till sanningar vill jag utmana resonemanget.

1. Definitionen av reklam och pr är fel.
Reklam är inte synonymt med annonsering och pr med publicitet. Alla branschföreträdare – Resumé i synnerhet – delar ansvaret för att sluta underhålla denna förlegade syn på marknadskommunikation och dess discipliner.

Guldägget i pr gick till en reklambyrå och allt fler marknadschefer anlitar en pr-byrå.

Det finns i huvudsak två typer av byrå; de som fokuserar på sin affär (och därmed alltid rekommenderar samma lösning) och de som fokuserar på uppdragsgivarens affär. Syna din rådgivares affärsmodell om du vill kontrollera trovärdigheten.

2. Avkastningen måste ställas i relation till investeringen
Trp, share of voice, reklamerinran… Det är tragiskt att tänka på hur mycket tid som slösas bort i alla dessa ensidiga dragningar som saknar koppling till uppdragsgivarens försäljning.

Allt fler framgångsrika företagare stoltserar med att de lyckas utan att annonsera. Cheap Monday är ett sådant exempel som H & M nyligen köpte, just för deras förmåga att bygga varumärke. Fakta är att inte ett enda företag från listan över världens tio största annonsköpare (Adage) kvalar in på listan över världens tio starkaste varumärken (Millward Brown).

Publicitet kallas ofta för ”gratis reklam”. Hur påverkas effektiviteten om artiklarna i Saras forskning kostat t.ex. 10% av annonserna?

3. Reklamtrötthet är en växande industri
Jag känner inte till Sara Rosengrens metoder. Enligt artikeln har respondenterna fått i uppgift att läsa artiklar och annonser för att därefter berätta vilka varumärken de minns. Det låter väldigt overkligt.

Problemet är ju att folk inte läser annonser. Vi skaffar istället hjälpmedel för att värja oss. Alla som någon gång hört talas om PVR-boxar, NIX-register, pop-up blockers eller ingen-reklam-tack-skyltar lär ställa sig frågande.

Det skulle däremot vara intressant att få veta hur relationen mellan mottagare och avsändare spelar in när vi väljer vad vi uppmärksammar.
När Ernst Kirchsteiger rörde ihop en citronsorbet av lemoncurd och yoghurt försvann all lemoncurd i (alla) butikerna där jag bor inom ett par timmar.

Jag tvivlar på att effekten varit densamma med en annons.

Idag är en sån där dag. En sån när man känner att man får inget ur händerna, huset ser ut som en rövarkula, tvätten svämmar över, köksgolvet är fullt av grus och smulor, trädgården skulle behöva röjas från kvarglömda grillattiraljer och leksaker. Har varit i gång sen  7 i morse (=sovmorgon & ledig dag) och ändå känns det som att simma i sirap. Fast å andra sidan har jag:

• tvättat (plockat i och ur, vikt och laddat ännu en maskin)
• utfodrat djur (höns, kanin, tjur, katt och hund)
• utfodrat pojke + mamma med frukost
• skurat badrum (efter att stora och framförallt små pojkar varit där)
• slagit ihjäl 4 getingar
• rengjort diskmaskinen (och kört den samma 2 gånger därefter)
• druckit 11-kaffe hos grannen
• målat en stol – vit naturligtvis (en strykning i alla fall)
• pratat med chefen (hm – varför det? Var inte jag ledig idag?)

Dessutom har jag ju faktiskt hunnit med att blogga, planera hösten annonsering (konstigt att inte säljarna på Jönköping NU kan höra av sig när man vill att dom ska ringa) samt fundera på om inte det är dags att pallra sig till gymmet någon dag. De har ju faktiskt nytt höstschema med mycket skojigt. Asch – tycker nog att det är fullt tillräckligt – måste jag verkligen göra mer i dag? Trevlig helg på er!