BCR004 : Zoe Xenia “Let The Music Play EP (incl. Anonym & Damian Schwartz remixes)”

A1 : Zoe Xenia – Let The Music Play
A2 : Zoe Xenia – Let The Music Play (Anonym remix)
B1 : Zoe Xenia – Cravin’
B2 : Zoe Xenia – Let The Music Play (Damian Schwartz dub)
DIGITAL ONLY : Zoe Xenia – Ain’t No
DIGITAL ONLY : Zoe Xenia – Let The Music Play (Damian Schwartz remix)

LISTEN : Zoe Xenia “Let The Music Play EP (incl. Anonym & Damian Schwartz remixes)”

DJS FEEDBACKS

Kiki – “And another great from Bass Culture! It´s nice to see that this one is slightly different and shows a good sense of variety for the label. I will be playing Let The Music Play.” Marc Romboy – “Impressive how quick Djulz has set up this great label, chapeau! The Schwarz dub is awesome, will play it this weekend at Sullivan Room!” Anja Schneider – “I’m a big fan of Bass Culture and again it touches me with the next release! Damian Schwartz mix is great. Full support.” Jimpster – “Anonym mix sounds like a total winner to me. I will be trying out straight away. Another amazing release from this killer new label.” Luciano – “Let The Music Play – Damian Schwartz Dub is a great record.” Seth Troxler – “The Anonym remix is killer!!” Patrick Bodmer – (M.A.N.D.Y.) – “The Damian Schwartz dub is great. Will play.” Orde Meikle – (Slam) – “All nice groovy tracks – really strong package.” Raresh – “Very cool EP. I like Aint No!” Paul Ritch – “Let The Music Play – Damian Schwartz Dub….FULL SUPPORT!!!!!!” Stuart McMillan (Slam) – “Loving the deepness of Let The Music Play – Anonym Remix .Also like the Damian Schwartz Dub.”  Michel de Hey – “Yep cool stuff again! Anonym mix for me.” Einzelkind – “Damian Schwartz for president!!!” Nima Gorji – “Full support to the Damian Schwartz Dub.” Okain – “Great tracks! Damian Schwartz dub is great!” Yakine – “Let The Music Play is Niceee Music!!” Ripperton – “I really dig the original and the Schwartz remix! Funky Nice nice.” Nick Curly – “Great release, like always! I will play let the music play.” Laurent Garnier – “Some realy good stuff in there Will support the Damian Schwartz Dub!” Karotte – “Great tracks from lovely Xenia. I like aint no!” Joris Voorn – “Great vocals again from our Dutch house diva! Great funky beats too though! And remixes are top! I love Cravin!” ZDAR (Cassius) – “I dig Ain’t No… quality groove, perfect for me super happy for my friend Julz.” Robert Dietz – “Mr Schwartz is killing it! Stripped down to the bone.”

LISTEN & READ : Zoe Xenia “- Let The Music Play release dates, overview and media feedbacks

Snart, men inte riktigt än, blir det lite annorlunda. Nu kanske ni tänker någonting i stil med “Vadå?”, men ack nej så fel ni har. Ni kommer inte förstå någonting. Förvirring, men som förhoppningsvis inte leder till uppgivenhet. Jag säger er:

Sök så ska ni finna!

Vad ni ska söka kan jag ej ännu förtälja, men i sinom tid kommer ni förstå. Bara fortsätt vara de intelligenta varelser ni är och ha tålamod, så kommer allt ni undrat över att finnas där och genomsyra er som ett ljus i mörker.

Mvh Anonym

BCR004 : Zoe Xenia “Let The Music Play EP (incl. Anonym & Damian Schwartz remixes)”

A1 : Zoe Xenia – Let The Music Play
A2 : Zoe Xenia – Let The Music Play (Anonym remix)
B1 : Zoe Xenia – Cravin’
B2 : Zoe Xenia – Let The Music Play (Damian Schwartz dub)
DIGITAL ONLY : Zoe Xenia – Ain’t No
DIGITAL ONLY : Zoe Xenia – Let The Music Play (Damian Schwartz remix)

LISTEN : Zoe Xenia “Let The Music Play EP (incl. Anonym & Damian Schwartz remixes)”

Out vinyl december 2nd / Out Beatport december 18th / Out other digital january 1st

OVERVIEW

Today we are treated, once again, to another release that has the Bass Culture unique freshness. This time its the turn of Dutch producer Zoe Xenia. Taking influence from one of the Shannon’s classic, ‘Let The Music Play’ takes on a groove filled, trip-tastic journey. Zoe’s vocals are smooth as silk, and whilst never overbearing, bonds the tracks’ jazzy drums, keys and bassline together like glue. The first of our remixes today comes from one of Detroits finest talents… Anonym. Showcasing those skills to perfection, he adds a wonderfully funky, disco b-line, yet also keeps the tracks’ laid back and groove-some. Rounding out the vinyl release is the stunning Damian Schwartz Dub of ‘Let The Music Play’. This is big room stuff, with dramatic synth stabs, open hats, and repetitive vocal sample. All giving it a real hypnotic feel. As a treat, D’Julz also gives us the two ‘digital only’ tracks. The bass heavy, warped tribal tech of ‘Aint No’ and the stripped down, spookily delightful Damian Schwartz Remix.

DJS FEEDBACKS

Kiki – "And another great from Bass Culture! It´s nice to see that this one is slightly different and shows a good sense of variety for the label. I will be playing Let The Music Play." Marc Romboy – "Impressive how quick Djulz has set up this great label, chapeau! The Schwarz dub is awesome, will play it this weekend at Sullivan Room!" Anja Schneider – "I’m a big fan of Bass Culture and again it touches me with the next release! Damian Schwartz mix is great. Full support." Jimpster – "Anonym mix sounds like a total winner to me. I will be trying out straight away. Another amazing release from this killer new label." Luciano – "Let The Music Play – Damian Schwartz Dub is a great record." Seth Troxler – "The Anonym remix is killer!!" Patrick Bodmer – (M.A.N.D.Y.) – "The Damian Schwartz dub is great. Will play." Orde Meikle – (Slam) – "All nice groovy tracks – really strong package." Raresh – "Very cool EP. I like Aint No!" Paul Ritch – "Let The Music Play – Damian Schwartz Dub….FULL SUPPORT!!!!!!" Stuart McMillan (Slam) – "Loving the deepness of Let The Music Play – Anonym Remix .Also like the Damian Schwartz Dub."  Michel de Hey – "Yep cool stuff again! Anonym mix for me." Einzelkind – "Damian Schwartz for president!!!" Nima Gorji – "Full support to the Damian Schwartz Dub." Okain – "Great tracks! Damian Schwartz dub is great!" Yakine – "Let The Music Play is Niceee Music!!" Ripperton – "I really dig the original and the Schwartz remix! Funky Nice nice." Nick Curly – "Great release, like always! I will play let the music play." Laurent Garnier – "Some realy good stuff in there Will support the Damian Schwartz Dub!" Karotte – "Great tracks from lovely Xenia. I like aint no!" Joris Voorn – "Great vocals again from our Dutch house diva! Great funky beats too though! And remixes are top! I love Cravin!" ZDAR (Cassius) – "I dig Ain’t No… quality groove, perfect for me super happy for my friend Julz." Robert Dietz – "Mr Schwartz is killing it! Stripped down to the bone."

MEDIA FEEDBACKS

Will Kinsella (RTE Ireland) – "I love this. Its beautiful. Thanks a million. Let the Music Play, Cravin, Aint No, they are all great. They have their own personality. I really like it." Roual Galloway – (Faith Fanzine/Radio) – "Damian Schwartz adds some magic." Karlos Sense (Ibiza Sonica) – "Full Support. I like Cravin & Let The Music Play Damian Schwartz mix." Riyaz Khan (CHRY 105.5FM Toronto, Canada) – "CRAVIN’ is on point!!!" Timid Boy (Trax Magazine France) – "All tracks are great! I will review it." Kédem (Paris One Radio) – "Ahhh Zoe Xenia! D’Julz was right! A true gem of electronic poetry! Let The Music Play is a manifesto of love, tolerance and the pleasure of being together! An irrestible groove too!" Al Redmond (RTE Pulse/Dublin) – "Bass Culture really rocks my boat! Damians dub and Aint No are perfect for my sets. Ive been all over this label since the beginning, doesnt look like things will be changing anytime soon. Wicked stuff D’Julz!" Barry Redsetta – (Filter-Spin1038 Dublin) – "Good stuff. Nice ideas in original, but too busy, great groove on Anonym remix tho, will play. The stabs in the D Schwartz dub are cool too."

Eftersom det spöregnade ute så var vi tvungna att ställa in promenaden Mr D och jag. Jag valde därför mitt andra favoritval för en första dejt.

Biljard.

Det blev en rolig kväll som dessvärre slutade med 3-0 till Mr D. Men va fan, jag bjuder på den
Killar gillar ju i alla fall inte att bli besegrade i sport… hehe

D: – Kom igen nu Jackie. Sätt den!

Jag: – Ja, vänta du bara. Bättre läge får man ju leta efter…

Mr D ville inte ställa upp på helbild, men godkände denna och sa att jag fick blogga om kvällen med löfte om att låta honom få vara anonym. Och självklart får han det. Det kan ju inte vara så lätt att dejta mig just nu

Nu är ni säkert sugna på att få veta hur det gick?

Jag kan säga såhär:

Han var riktigt trevligt, jag hade skoj och vi hade massor att prata om. Och som tur var är jag ingen dålig förlorare. Så jag hade ett leende på läpparna även när vi gick därifrån. Efter tre matcher sa vi faktiskt hejdå med en kram, nothing else! Ledsen att göra er besvikna  
 

Om det blir en fortsättning eller ej får vi se…time will tell.

Det här med hur personlig man ska vara i en blogg – dvs hur mycket av sig själv och såklart sina nära och kära man vill låta folk ta del av – är ingen enkel sak. En hel del bloggare funderar över detta, när man börjar läsa runt. Andra struntar blankt i anonymiteten. De här funderingarna har intensifierats den senaste veckan. (Ja, ni vet ju redan att jag skriver under pseudonym. Men trots det funderar jag över detta med öppenhet, gentemot er läsare och hur mycket jag vill dela med mig av.) Jag har också mer och mer börjat fundera över er som läser: vilka ni är och vad ni vill. Självklart är det härligt med bekräftande kommentarer och utbyten av tankar och erfarenheter – chansen är att man blir lite klokare, men jag kanske inte kan bli er nästa bästa polare.

Genom att jag renodlat mig så ämnesmässigt får jag åtminstone för mig att ni som läser är extra intresserade av neuropsykiatriska diagnoser och hur det är att leva med ADHD. Men det är viktigt för mig att säga att livet inte bara består av diagnosfunderingar och ältanden – vardagen pågår ju för fullt. Men jag är inte en person som gillar att fläka ut mitt inre serverat på ett fat. Nä, jag är mån om min integritet. Jag har inte speciellt lätt för att släppa in folk på bara skinnet, även om det kan verka så. Dels för att jag är mer ömhudad än man kan tro och dels för att jag blivit uppfostrad sån. Ni får alltså bara bitar av mig.

Min egen mor anklagade mig ofta för att vara alldeles för spontan och talför, när jag var barn. Hon fick mig att skämmas. Och så är det ju med oss bokstavsbarn (och vanliga små barn också, så klart). Vi säger många gånger saker vi inte planerat att berätta och ångrar oss efteråt. Vi försäger oss och har svårt att bevara hemligheter. Ibland går det galet för att det som sades inte var riktigt färdigtänkt och tillräckligt väl formulerat och nyanserat, så att det gick att förstå. Ibland för att det blir rena rama grodorna som hoppar ur munnen, när sinnet rinner till. Träna, träna…. Det är därför jag älskar det skrivna ordet. Jag kan sitta och väga ord, fundera, redigera och tänka klart innan jag trycker på gå-knappen. Så sköönt. (Och jag är faktiskt bättre i skrift än live, tycker jag själv.)

Det är också skönt att fundera kring det som ska fästas på ett papper (eller i en blogg), för man får då chansen att fånga in, samla ihop och räta ut sina tankar – som annars sticker iväg i raketfart, långt, långt bort. Kanske blir man lite klokare också och alldeles lagom personlig (vi med bokstäver som har så svårt för att vara lagom).

Ralf ist müde und lockert seine Krawatte, nachdem er eine Dose Red Bull aus dem Handschuhfach gezogen hat. Der Tag war lang. Sein Chef hatte vorhin betont, dass der Erfolg der Aktion über die Zukunft entscheidet. Auch seine. Die Präsentation muss jedoch noch fertig werden. Aber das ist es wert. Das wird wohl eine Nachtschicht nach einem Kuss auf Lenas Stirn, seinem Engel. Noch 50 km. Sorry, heute ist wirklich dicht. Ralf hat es eilig.

Sabine hatte einen miesen Tag. Paula hatte eine Fünf in Mathe nach Hause gebracht und die falschen Fliesen wurden geliefert. Und jetzt macht auch noch die Mutter von Paulas Freundin Stress wegen der Sache am Samstag. Thomas kümmert sich ja um nichts. Auch nicht um den Nachbarn, der ihr die ganze Woche schon mit dem dämlichen Zaun im Ohr liegt. Eigentlich hat sie überhaupt keine Zeit, Paula vom Reiten abzuholen. Heute hat sie wirklich keinen Nerv. Sonst immer, aber heute nicht. Sabine hat es eilig.

Marco hat heute die Arschkarte gezogen. Er muss fahren. Trotzdem klemmt eine fast leere Dose zwischen seinen Beinen als Relikt vom Vorglühen. Muss sein. Vor dem Pub warten schon die Schnecken, wie er und seine Kumpels auf der Rückbank die Mädels von letzter Woche nennen. Danach geht’s in den „Night Palace“. Und dann? Mal sehen. Nächsten Freitag sitzt er wieder hinten. Dann ist es ihm scheißegal. Aber heute ist schlecht wegen der Bullen. Marco hat es eilig.

Sonja liegt auf ein paar Blättern und die letzten Sonnenstrahlen scheinen auf ihr Gesicht. Heute Abend hatte sie sich gut gelaunt auf ihr Fahrrad geschwungen, um ihren Freund wieder zusehen. Er war sechs Monate in Singapur auf Montage. Jetzt liegt ihr Fahrrad am Ende der langen Allee kurz hinter der Kurve am 30-Schild. Die Blätter unter ihrem Kopf werden feuchter und ab und zu hebt sie schwach Zeigefinger und Mittelfinger vom Asphalt und winkt Ralf, Sabine und Marco zu. Sie kennt sie nur flüchtig vom Auspuff ihrer Autos. Sonja hat es eilig.

Es gibt eine neue Ausschreibung von Antho? – Logisch, die mit durchaus reizvollen Konditionen aufwartet:

Ausschreibung 2009

Thema: JETZT.

Der Begriff Jetzt beschreibt einen eng begrenzten Zeitraum in der Gegenwart und eröffnet zugleich inhaltlich ein weites Feld. Um einer Ausuferung vorzubeugen, folgt ein Fächer für thematisch mögliche Bereiche:

Schmerz – JETZT.
Wahrheit – JETZT.
Sehnsucht – JETZT.
Miteinander/Gegeneinander – JETZT.

Geschichten anhand dieses Geländers sollen persönliche Spiegel der Gegenwart sein und Jetzt-Räume literarisch möblieren. Jetzt-Menschen erzählen.
Antho? – Logisch! schreibt zum vierten Mal einen Kurzgeschichten-Wettbewerb aus, der mit der Vergabe des Antho? – Logisch-Literaturpreises für das Jahr 2010 abschließt. Das Preisgeld beträgt 750,- Euro.

Dieser Literaturwettbewerb ist offen für Schriftstellerinnen und Schriftsteller, die in deutscher Sprache schreiben (unabhängig von ihrem Wohnort) und bereits literarische Texte veröffentlicht haben. Der Wettbewerb ist eine Einladung, sich mit einem bisher unveröffentlichten Prosa-Text (Kurzgeschichte) zu beteiligen. Einsendeschluss ist der 15. Dezember 2009.

Antho? – Logisch! garantiert die Bewertung der anonym vorliegenden Texte durch eine kompetente Jury aus Schriftstellern, Publizisten und Literaturkritikern. Die Jury hat drei Mitglieder.

Antho? – Logisch! wird die besten Wettbewerbs-Texte in Buchform präsentieren.
Die Einsendung zum Wettbewerb bedeutet zugleich die Zustimmung, seine Kurzgeschichte bei Auswahl durch die Vor-Jury (die Autoren, deren Kurzgeschichten in die Anthologie aufgenommen sind, erhalten bis zum Frühjahr 2010 Nachricht) bis zum Herbst 2010 nicht an einem anderem Ort zu veröffentlichen.

Es besteht kein Anspruch auf Rücksendung der eingereichten Manuskripte nach Abschluss des Wettbewerbs.

Für die Teilnahme sind folgende Bedingungen zu beachten:
Der Wettbewerb gilt ausschließlich für erzählende Texte (Kurzgeschichte). Die Länge des Manuskripts ist auf maximal sieben Manuskriptseiten (á 30 Zeilen á 60 Anschläge) begrenzt. Überschreitungen der Länge führen zur Ablehnung der Bewerbung. Das Manuskript muss in dreifacher Ausführung eingesandt werden und kopierfähig sein (nicht handschriftlich). Bitte nur einseitig bedruckt im A 4-Format und paginiert. Blätter nicht heften. Das Manuskript ist mit einem Kennwort zu versehen – bitte nicht den Titel oder das Thema der Ausschreibung verwenden. Jeder Einsender kann nur einen unveröffentlichten Text für den Wettbewerb einreichen. Bei mehreren Zusendungen wird die gesamte Bewerbung nicht gewertet.
Der Zusendung muss eine Übersicht über bisherige literarische Veröffentlichungen (als literarische Veröffentlichung werden gewertet: Bücher – nicht Eigenverlag, nicht Book on Demand – literarische Beiträge in Anthologien und literarischen Zeitschriften, Veröffentlichungen im Internet-Literatur-Portal) separat in einem Briefumschlag beigefügt werden, auf dem das Kennwort, das mit dem auf dem Manuskript identisch ist, gekennzeichnet wird sowie eine Kurzvita (höchstens 12 Zeilen).
Um die Anonymität des Bewertungsverfahrens zu garantieren, darf auf dem Manuskript kein Verfassernamen angeben werden.

Über eine erfolgreiche Veröffentlichung Ihres Textes im Buch, das für den Herbst 2010 vorgesehen ist, informieren wir im Frühjahr 2010. Die Jury-Entscheidung geben wir im Oktober 2010 bekannt und laden alle zur Preisverleihung im November 2010 ein.

Mit der Einsendung des Textes wird dem Ausrichter des Wettbewerbs, für den Fall, dass der Text veröffentlicht wird, das Recht eingeräumt, die Texte einem Lektorat zu unterziehen.
Ihre Zusendung richten Sie bitte unter Angabe Ihres Absenders (Anschrift, telefonische Erreichbarkeit, E-Mail) bis spätestens zum 15. Dezember (Poststempel) an folgende Anschrift:

Antho? – Logisch!
c/o Marco Frohberger
Feldstraße 53
90766 Fürth
Deutschland
Kennwort: Literaturwettbewerb

_____________________________________

Kort förklaring: Klart människor får ha sina åsikter men jag skiter väl i om någon tycker min blogg är “jobbig att titta på”? Konstruktiv kritik och att kasta bajs är två olika saker folks. Men do go on, jag har ju något att skriva om!

Man kan fundera på ett och annat, så här en lördagsmorgon. Bland annat bloggande, är ett funderbart ämne. En blogg är ju någon slags dagbok, men man kommer inte ifrån att det är lite pinsamt att ha en alldeles offentlig och icke privat dagbok. Så man skriver ju aldrig precis så, som det är.

Så kommer man till den aspekten att många av ens läsare är människor som känner en och som tror på vartenda ord. Kanske till och med blir oroliga, som igår, när jag skrev att PP hade stuckit. Fast det var sant, även om det inte var hela sanningen.

Det löper en smal, tänjbar och osäker gräns mellan det som är privat och det som är personligt. Personligt är allmängiltigt. Något man känner igen. Privat är motsatsen till offentlig. Alltså gäller det på en blogg, som är offentlig, att vara personlig utan att vara privat.

Man får fler läsare om man är tvärt om. Människor önskar privata avslöjanden offentligt, bloggen blir en stupstock, där läsaren kan känna sig förmer än den som skrivit.

En blogg vän oroade sig mycket för detta. Han syntes aldrig själv, utan kände sig förväxlad med sin blogg. Nu har jag vägrat vara anonym, när jag konverterade till “Angeläget”. Det ingick i min privata kampanj, då jag lovat mig själv att i fortsättningen aldrig mera leva en lögn. Alltid vara sann. Att välja och sålla det man behåller privat och vad man släpper lös i det offentliga rummet, är ett personligt val.

Att utelämna en del, är inte det samma som att luras. Däremot skulle det bli opersonligt om jag bättrade på sanningen, ungefär som man gör vid en anställningsintervju eller en första dejt. Man ljuger inte då heller, men man framhäver de sidor man tror att den andre efterfrågar, och låter onödig information vila och vänta.

SuperMan anser sig vara expert (som vanligt) i kunskapen om hur man misslyckas vid en dejt. Ett av hans tips på hur man garanterat misslyckas är att föra Gustav Fröding på tal och prompt recitera någon dikt från samlingen Dikter Från Hospitalet.

Till exempel Ormens sång

Ensam sig slingra i ringar,
känna sig ond och led,
lärkan i höjden sig svingar,
sväfvar på lyckliga vingar
hör hur det, hör hur det klingar,
ormen får ej vara med.
Se huru Adam och Eva
kvinna och man
le mot hvarann,
se huru spindlarne väfva
näten där grenarne sväfva,
af balsam drypande,
nu vill jag krypande
nalkas och säga ett vänligt ord:
»kunskapens frukt är till ätande gjord,
ondt är ett godt.»
Adam åt och Eva åt:
»tack för ditt råd haf tack»
ormen sig undanstack,
jämmer och klagolåt!

Nu ska jag bege mig ut i staden Göteborgs kalla vindar. Och så ska jag flyttstäda ur min gamla bostad. Den med så mycket minnen i väggarna. Minnen av förnedring, förtryck och befrielse. Motivationen att söka upprättelse och uppgörelsen med den mänskliga känslan att vilja ge igen. Att fatta beslutet att vägra sänka sig till samma nivå var nog det som ställde mig upprätt. Nu går jag ifrån förnedringen, inte bara mentalt. Jag vänder mig om och går.

Nu har jag dessutom någon att gå till, sida vid sida med.

Drygt hälften så många älgar som vanligt, har jaktlaget blivit tilldelade. PP klagar på beståndet björn och varg. Så klart.

In Ergänzung meines Artikels über die Glamour-Fotografie habe ich einen kleinen Clip zu dem Thema gemacht.

Viel Spaß beim Anschauen und “good luck” für die eigenen Ideen und Fotos!

Und als P.S. noch eines meiner liebsten Bilder:

Sorrow

Dieses Bild aus den späten Siebzigern finde ich total erotisch, auch wenn – oder weil? – das Modell völlig bekleidet ist und nur die nackte Schulter zeigt.

Apropos Siebziger (“The Roaring Seventies”), auch dazu gibt es einen kleinen Clip, auch in ihm geht es um die Charme- und Glamour-Fotografie, damals mein absoluter Schwerpunkt in der Arbeit:

Wie bei vielen damals war mein Stil zu einem guten Teil beeinflußt von David Hamilton, dessen Bilder damals frisch in “Twen” erschienen waren. Der Weichzeichner gehörte zur Standardausrüstung des Glamour-Fotografen. Das folgende Bild ist deshalb auch so ein bißchen eine Hommage an ihn, den Altmeister.

Girl in a Meadow

Aber schon in den früchen 80-ern kamen wir “Kamera-Künstler” davon wieder ab und zeigten unsere Motive mit Schärfe.

Autumn Girl

Blue Nude

Und das blaue Licht gibt auch heutigen Bildern noch ein mystisches Ambiente. So wie bei dieser Illustration für einen Krimi.

Krimi-Cover

Sex & Crime

Folk som debatterar genom att säga att “något annat är mycket viktigare” än din petitess. Till exempel “varför bryr du dig om folk niar varandra när det finns antisemitism” eller “ditt jobb för att förbättra valberedningsarbetet i ditt parti är ju helt meningslöst eftersom kvinnor ännu tjänar mindre än män” eller “hur kan du hålla på och värna djurens rättigheter när det finns hemlösa”.

Vad är det frågan om? Ska man sluta med alla frågor som är mindre än “den stora katastrofen” eller vad vill ni?

Jag är lite trött på att behöva ta ansvar för ALLT bara för att jag engagerat mig politiskt. Dessutom, vill jag säga till er med ovanstående citat att jag faktiskt har arbetat aktivt både mot antisemitism, för jämställda löner och för en aktiv bostadspolitik, så ta och lägg av.

Från och med nu tänker jag dessutom låta bli att godkänna anonyma kommentarer som jag stör mig på. Och det gör mig inte mindre demokratisk. Skriv ut ert namn och stå för att ni tycker att allt som är mindre än antisemitism är oviktigt. Eller skaffa en egen blogg! Där kan ni skriva vilka påhopp som helst och vara helt anonyma bäst ni vill.

Jag tycker det är helt otroligt att det ändå är folk som läser min blogg. Jag är ju ändå helt anonym. Det vill säga ingen vet vem jag är eller någonting omkring mig. Ändå finns det folk som är intresserade av lilla mig och det jag skriver. En salut till alla er!

Ich kannte Edgar schon lange. Obwohl, wir sprachen nicht oft miteinander.
Ich weiß also nicht, was ihm in die Wiege gelegt wurde. Aber eines war klar: er sprach nur wenig. Und wer ihn nicht kannte, musste glauben, er ließe die Menschen ablaufen wie Entenfedern das Wasser.
Vielleicht war er auch nur auf eine andere Art glücklich. Denn wer unglücklich ist, trägt sein Herz auf der Zunge. Oder ist es umgekehrt?
Es gibt Menschen, die werden mit dem Alter zu Misanthropen und andere stürzten sich ins Vergnügen. Aber das galt nicht für Edgar. Er benahm sich einfach nur wie ein Kind, das sein scheues Lächeln unterdrückte, um sich flüchtig zu verabschieden.
Kurz, Edgar war ein Einzelgänger, der immer wieder untertauchte, um sich ungestört auszuleben. Ich habe einen Blick dafür. Auch ich lebte einmal ohne festen Wohnsitz unter dem Wolkenhimmel.
Ich glaube, auch Edgar liebte diese Art der Anonymität. Vielleicht hoffte er auch nur, dass ihn so das Schicksal übersah. Denn Edgar wusste schon lange nicht mehr, wo er zu Hause war. Vielleicht in New York? In Spanien? Oder doch nur in seinem Fotoalbum?
Als ich ihn vor seiner letzten Reise impfte, sagte er nur lakonisch:
„Wenn zwei von meiner Sorte zusammenkommen, kann etwas nicht stimmen…“
Ich weiß nicht, ob er jemals wieder im Alltag ankam. Aber sollte er inzwischen tot sein, könnte ich darauf wetten, dass ich ihn erst gestern noch in der Fußgängerzone gesehen habe …

Introduction

We are together for about some time, but as a loving guy , I just fell in love with her. I don’t really know what to do, I know I want to be with her, but I want to make her love me.

I think I should just try to be myself, right she has to like me as I am , which she does.. But I am not sure what to do .

I believe what’s best is to hang around with her, see her in between lessons, (we are not in the same class) , I am a year older than her.

She seems so self-confident, so powerful, so knowing what she wants. TheTinzBlog, although I did write this a story, I would love some feedback to hear from you..or any other comments from readers..Everything would be helpful.

Thanks!

TheTinzBlog, September  15 2009

Dear , anonymous theres nothing we can do about that. You said it, you got to be yourself and act the way you are , try though to hang around with her while holding her hand, even if she’s not off her last boyfriend as you told us in a part you wouldn’t want us to publish. She, surely wants you, but is propably afraid of something, that she is not expressing. Try to make her feel comfortable when you are with her, make her happy, laugh..and everything will come.

Joel

Nu skall det enl en del sajtchefer vara riktigt namn och helst även bild på nätet, så “anonyma” skulle alltså vara ute. 

“Nu är vi oss själva på webben” (IDG) tycker naturligtvis communitychefer och liknande är bra, för det kan kanske ge större communities i den numera högst populära vik-ut-dig-själv genren, och således fler medlemmar och fler annonser och mer vinst och högre lön/bonus för anställda.

Det står ju var och en fritt att snacka för sin sjuka mormor och lite uppåtstigande på något sätt i graderna säger väl inte många nej till.

Att folk springer runt på olika sajter och då skall minnas alla lösenord kan  fixas kvickt och käckt med något som kallas Open ID-samarbete som gör det möjligt för användare att identifiera sig med ett konto de har hos en annan ansluten tjänst.

Så nu får väl de där cheferna ragga upp div skrivningar på nätet som talar om att man skall akta sig för att ge ut typ personuppgifter på nätet och kämpa för att tillägg görs om att det sannerligen inte gäller just för deras slutna communitysajter för de är så säkra och så bra och så sanna så. …. oj oj ……… 

F ö tycker jag en del uttalanden av dessa chefer verkar i naivaste laget, men det blir för långt att trada om det här och deras “invånare” är kanske sådana så det går hem och tycker kanske även att det är precis samma sak att t ex lägga ut riktigt namn och foto om man heter Stewzyo Karendagsmobil eller Anders Andersson ….. och fejkfoton finns klart inte (ironi!) .

Läs även andra bloggares åsikter om anonym, community, naiv, sajtchef