Om man ska bli präst eller diakon inom Svenska kyrkan, som jag ska, så måste man förutom att läsa på universitet/högskola också genomgå en antagningprocess. Under den processen utvärderar representanter från det stift där du vill bli vigd huruvida du passar som präst/diakon, om du har en lämplig personlighet och om du har den kännedom om kyrkan som krävs. Därefter får du ett ja eller ett nej av stiftet, eller egentligen av biskopen. Ett “ja” är i det här fallet ett preliminärt löfte om att man blir vigd. Jag har själv genomgått denna utvärdering och blivit antagen, och jag kan se att utvärderingen fyller en väldigt viktig funktion. Om förtroendet för kyrkan ska hållas uppe och kanske höjas ytterligare så är det viktigt att vi har bra kontroll över vilka som arbetar inom kyrkan, de är ändå kyrkans ansikte utåt.

Tyvärr känner jag mer och mer hur mitt förtroende för kyrkan blir mindre och mindre ju mer jag hör om antagningsprocessen. Jag har under den senaste veckan fått höra mycket om hur det går till och om de svar som ges. Tyvärr verkar det som om den inre kallelse man har att bli präst eller diakon, den kallelse som (förhoppningsvis) kommer från Gud, till stor del nonchaleras av kyrkan. Man bygger sina ställningstaganden på mycket diffusa saker och man verkar utgå från att man kan lära känna en människa tillräckligt bra för att kunna göra en sådan här bedömning på bara några få dagar, dagar när man som sökande dessutom är under en väldigt stor press. Tyvärr verkar det också som att antalet kandidater som antas har en tydlig koppling till antalet lediga tjänster och antalet präster/diakoner som ska gå i pension under de närmsta åren. Självklart är det av stor praktisk betydelse för kyrkan att det ska finnas tjänster för de som vigs, men ändå – hänger kallet på hur arbetssituationen ser ut? Om 100% av gruppen har ett tydligt prästkall från Gud och det bara finns(/kommer att finnas) lediga tjänster till halva gruppen, ska man då ge ett antal av de sökande ett nej? I Apg 5:29 står det "man måste lyda Gud mer än människor”, borde inte det gälla även inom Svenska kyrkan?

Ett annat problem får sägas vara att om man skulle få ett nej på grund av att det är för många sökande till det stift som man själv har valt att söka, då får man inte heller någon större chans att söka till ett annat stift. Det nej men får är ett besked från hela Svenska kyrkan och nästa chans att söka får man först 5 år senare. Detta innebär att den som söker en gång och får ett nej och ändå fortsätter studera för att söka 5 år senare lever i ovisshet om huruvida man sen kan bli vigd. Om man skulle få ett nej även den andra gången man söker så har man ägnat 5-6 år av sitt liv och spenderat hela det studielån man kan få på att läsa en utbildning som sen inte ger ett arbete. Detta är ett stort problem och man lever som kandidat ständigt i osäkerhet – blir man vigd eller blir man det inte?

För exempel på hur det kan gå till läs http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=164467

från https://www.studera.nu/studera/1269.html om de nya reglerna för behörighet till universitetsstudier:

Vad krävs för grundläggande behörighet? Inför hösten 2010 krävs att du ska ha fått ett fullständigt slutbetyg från gymnasieskolan eller komvux. Du måste ha lägst betyget Godkänt på minst 2250 gymnasiepoäng och dessutom krävs det att du har lägst betyget Godkänt i kärnämneskurserna svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik. Lägg märke till att du alltså inte är behörig om du avslutar ett reducerat program 2010 eller senare.

Kommer jag att vara behörig om jag har ett samlat betygsdokument från komvux? Från och med antagningen till höstterminen 2010 kommer samlat betygsdokument inte längre att vara behörighetsgivande. Däremot finns det övergångsbestämmelser som innebär att den som uppfyller de gällande kraven för grundläggande behörighet före den 1 januari 2010 uppfyller kraven också i fortsättningen. Om du har ett samlat betygsdokument som uppfyller de gällande kraven och är utfärdat före 1 januari 2010, så behåller du således din behörighet även i fortsättningen.

Om jag uppfyller kraven på grundläggande behörighet enligt nuvarande regler — kommer jag fortfarande att vara behörig 2010? Ja, om du uppfyller nuvarande krav på grundläggande behörighet innan den 1 januari 2010 kommer du även fortsättningsvis att ha grundläggande behörighet.

jag började alltså på komvux i rättan tid, om man säger så. jag kommer att vara helt klar TRE månader innan den här regeln börjar gälla. puh. jag har typ hjärtklappning just nu, jag trodde i min enfald att det bara skulle bli svårare att komma in, inte att det inte skulle gå att komma in överhuvudtaget. herregud vad SJUKT! tycker så jävla synd om alla som inte har slutbetyg från gymnasiet och inte kommer hinna läsa upp dem. tänk om jag hade börjat bara lite senare, eller om jag typ hade läst på halvtid och jobbat samtidigt, eller om jag hade gjort som mamma och syrran sa och hoppat av när jag blev pank, då hade jag aldrig kunnat plugga på universitetet! fatta vad cp. fatta vad cp hur många som kommer vara FAST i yrken de är missnöjda med, eller ens kunna få de yrken de vill ha, för att de inte pallade plugga på gymnasiet! AAH! det här är så sjuuuuukt! det är så jävla typiskt moderaterna att ba trycka ner arbetarklassen ÄNNU MER och säkerställa att jävligt många människor aldrig kommer att kunna göra en klassresa. fan vad jag hatar de djävlarna. vad är nästa grej? sätta arbetarklassen i koncentrationsläger och gasa ihjäl dem allihop? nej, förlåt, då finns det ju ingen som STÄDAR UPP DERAS SKIT! jaja. det kommer att komma andra alternativ. det kommer att gå att fixa sitt liv ändå. det kommer bli svårare, men det kommer gå. fan vad jag är förbannad.

uppdatering:

fick en kommentar av felicia på det här inlägget: “Vadå, ska man aldrig få möjlighet att läsa på universitet då, om man inte hunnit läsa upp sin kompetens? Det verkar ju sjukt orimligt!”

såhär står det i DN 14/6:

Dagen har varit rörig. Från början till slut. Ser inte fram mot att återvända till jobbet imorgon, fastän det säkerligen kommer bli bättre.

Kan fortfarande inte intresseanmäla mig på lägenheter, förstår inte riktigt varför. Mitt ansökningsbesked som jag skickade in dög inte, för man kunde ha ändrat i den. De sa att om man var antagen skulle det gå in automatiskt i deras system, men jag har tydligen inte kommit med där, eller så är det ett fruktansvärt långsamt system, för det står fortfarande att jag är spärrad. Suck. Jag vill bara ha ett jäkla ställe att bo på. Hur svårt kan det vara?

Igår gick jag hem till J, efter att ((äntligen!)) ha klippt luggen och fikat med Tilda. Kom till och med ihåg att fixa inflyttningspresenter ((En vecka försent, men ändå)). De verkade inte vara helt fel i alla fall. Och dödar han trädet kommer jag inte bli glad. Presspresspress. Mwahahah.

Jag är antagenantagenantagenantagen.

Bara så ni vet.

Yessssss.

Småland it is.

Har tjänat lite pengar idag. 250 riksdaler för att vila, läsa, äta lunch, fika och däremellen ägna endast en bråkdel åt att faktiskt jobb. Ytterst vilsamt och behagligt måste jag säga.

Nu är jag dock hemma igen och har tråkigt.

Det är liksom fjärilar i magen nu när antagningsbeskedet äntligen är på gång. Jag har redan hittat min drömlägenhet. Och om inte VHS hade varit så sega hade den kunnat vara min vid det här laget! Jag borde få förtur bara för att jag är så jävla bra, söt, snäll, snygg och allt det där som alla inbillar sig att de är.

Väntar spänt på antagningsresultatet. Inte för att jag egentligen tvivlar på att jag kommer in. Men man vet ju aldrig, det är trots allt fortfarande kris och ännu fler börjar plugga. Men jag brukar få som jag vill med skolor. Det är det bästa med att vara realist, jag lyckas med i stort sett allt jag tar mig för.
Men jag vill bli antagen, och jag vill bli det nu. Jag vill kunna söka lägenhet!
Har även sett att introduktionen har hamnat på värsta bästa dagen. Enda dagen på 9 som jag är ledig. Prefa.
Jeppjeppjeppjepp.

Jonas Vlachos, aktiv vid nationalekonomiska institutionen på Stockholms universitet, ondgör sig över att andelen studenter som går ut med 20,0 i snitt har ökat sen 1997. Betygssnittet har också ökat men ökningen har avstannat på senare år.

Vlachos slutsats är att skolorna sätter högre och högre betyg utan att kunskapsnivåerna egentligen ökat. Detta beror, enligt honom, på att skolorna konkurrerar om studenter och att högre snittbetyg är ett av de kraftfullaste vapnen i denna konkurrens. Problemet blir enligt honom att högskolorna får sämre studenter och att man därmed måste göra om intagningssystemet för högskolan alternativt att man gör om hela betygs- och kurssystemet i gymnasiet.

Jag är inte säker på att Vlachos har tolkat situationen korrekt. Att det var extremt få studenter som gick ut med 20,0 i snitt de första åren med det nya betygssystemet är ganska självklart; om man går från ett system med relativa betyg, där lärarna var vana att bara ett antal studenter skulle kunna få toppbetyg, är det klart att det kommer ta en period av omställning innan antalet studenter med MVG avspeglar det antal som uppnår kraven enligt läroplanen. Min egen lärare i engelska i högstadiet, när jag som första årskull hade de nya betygen i grundskolan, gjorde ett eget snitt av sin bedömning av elevernas prestationer och resultatet av nationella provet, eftersom hon annars skulle ha behövt sätta alldeles för många MVG enligt sin egen uppfattning.

Att betygssnittet klättrat uppåt kan delvis förklaras av samma fenomen. Det är klart att snittet förändras när man går från relativa betyg till målrelaterade betyg. I detta fall har snittet ökat vilket antingen innebär att en massa studenter tidigare hade för låga betyg, eller att man har satt målen för lågt i läroplanen. Att detta är en stark del av förklaringen snarare än en massa överbetyg från konkurrerande skolor stärks av att snittet planat ut de senaste åren, även om det självklart är så att vissa skolor av konkurrensskäl uppmanar sina lärare att sätta det högre betyget när det står och väger mellan två nivåer.

Jag tror att Vlachos skulle göra en lite djupare analys och tänka några steg längre innan han tvärsäkert säger att det råder inflation på betygen. Eftersom antagningssnittet på KTH minskat snarare än ökat under den period han tittar så verkar det inte som att det sätts överbetyg, åtminstone inte i matematik och naturvetenskap. Det gäller att lyfta huvudet och se på saker och ting bredare om man ska göra analyser, vilket en nationalekonom om någon borde veta.

Intressant?

Förra måndan var jag, som sagt, på info och antagningsintervju i Sigtuna. Svenska Kyrkans grundkurs var mitt mål, och igår fick jag beskedet om jag hade antagits eller sållats bort… Efter att jag öppnat kuvertet, dansade jag runt i köket i några minuter innan känslan hade lagt sig till ro - jag kom in!

Det är både roligt, spännande och skrämmande på samma gång. Men i augusti packar jag ihop, och flyttar en del av mina saker till internatet på folkhögskolan, förhoppningsvis (om jag får någon plats).

“Jag har gått på knä så många år i den här staden
men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt
bakom sig, första gången jag såg dig
Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an dundra förbi där utanför
natten vi kysste all skit vi gått igenom här, adjö”
Håkan Hellström – Tro och tvivel

Jag har blivit utvald att skriva antagningsprovet till Journalistisk Produktion på JMK! En av typ 120 pers, jippie! För att få göra detta krävs det att man skriver ett personligt brev med motivering och bakgrundshistoria + skickar med meriter och eventuella referenser.

Jag är stolt över mig själv att jag har skrivit ett så fint ett att jag blev utvald! Den åttonde juni skriver jag provet mellan 08:00 – 16:30 (!). Exciting, yes!

Aftonbladet lyckades reta upp mig en stund idag. Sedan insåg jag vad som egentligen stod i artikeln. Då blev jag sur för att jag hade gått på rubrikerna.

Hur som helst. Detta var rubriken:

Hundratals nekas att skriva högskoleprovet

och nyheten var:

I Linköping kommer 2 350 personer att skriva provet på lördag och tentasalarna på Campus Norrköping, Kungsgårdgymnasiet och Linköpings universitet kommer att vara fyllda till bristningsgränsen. Normalt brukar de som anmält sig lite försent eller de som kommer från andra städer men befinner sig i Linköping, också ges möjlighet att skriva.

– Inte ens det har vi kunnat göra i år, på grund av platsbrist, säger Marie Orest, administratör på Studentcentrum vid Linköpings universitet, till Norrköpings Tidningar.

Totalt nekas 300 personer att skriva. Det är de, vars anmälningar kommit in efter sista anmälningsdagen den 15 februari.

– De som inte anmält sig i tid som har nekats att skriva, förklarar Nils Olsson. Man får se det som positivt att alla som anmälde sig i tid i alla fall fått plats.

Att man nekar de som har anmält sig för sent att skriva – det kan jag inte ifrågasätta. Men artikeln säger ändå något som är viktigt. Antalet personer som vill skriva högskoleprovet har ökat ganska dramatiskt. Enligt Högskoleverket är det en 20-procentig ökning till denna termins prov. Enligt verket är det tre skäl som ligger bakom detta:

• Ovanligt många 19-åringar
• Försämrad konjunktur
• Förändrade antagningsregler

Och för en gångs skull är jag helt enig med verket. (Tro mig, det är inte så ofta.) Det intressanta, tycker jag, är vilken betydelse högskoleprovet plötsligt har fått för Högskolesverige. Meningen var en gång i tiden att man skulle ha ett urvalsinstrument för studenter med yrkeskompetens. Alltså, de som inte hade komplett gymnasium men minst 4 års yrkeserfarenhet (det som man kallade 25:4-regeln). Nu finns inte den regeln kvar, men Högskoleprovet består. Och idag är det helt självständigt. 

Är det inte en märklig tanke att du skriver ett prov under en lördag, och med resultatet kan du konkurrera mot tre års samlade gymnasiebetyg. Men det funkar ju! När man utvärderar provet finner man gång på gång på gång att de som får bra på högskoleprovet också klarar sig bäst på högskolan. Och vice versa.

Hur gör de?

När jag kom hem från jobbet idag låg det ett vitt kuvert på min hallmatta. På det stod det “Antagningen, Strömsund”, och då förstod jag direkt vad det handlade om. Nu var det dags att få veta om jag kommit in eller inte.

Svaret jag fick var “Reserv 283″ så jag kommer nog stanna kvar i Norsjö ett tag till och testa söka vidare efter jobb och utbildningar.

Men det positiva är att nu blir inte Adam lämnad kvar ensam utan nu kan vi fortsätta med vårat träningsschema.

Det är klart att det är lite synd att man inte kom in men på senaste tiden har jag börjat tänka mer att det är lite 50/50 om man skulle komma in eller inte, det spelar inte så stor roll längre, man börjar väll bli lite bekväm av sig .

Jag vet dock inte hur det har gått för Jesper men eftersom jag låg på plats 283 så tror jag att han lär ha en rätt stadig reservplats han också, så att jakten fortsätter.

Så blev det med det!

Vi hörs!

När jag under några år i början av 2000-talet hade förmånen att sitta styrelsen för Göteborgs universitet drev jag frågan att universitetet borde adoptera grundskolor i de delar av staden från vilka en andel under snittet kom att bli studenter på universitet och högskola. Jag minns att dåvarande rektor Bo Samuelsson, som var en man med hjärtat på rätta stället, tyckte idén var lysande. Tyvärr var vi två rätt ensamma om den saken. Universitetet centralt ville istället satsa på särskilda intagningskrav och andra individuellt särbehandlande åtgärder.

Till min stora glädje har sedan tre år Chalmersstudenter undervisat gymnasieungdomar från studieovana miljöer i matte, på bådas fritid, vilket varit en succé. Och nu läser jag att Ale gymnasium genomför en praktikvecka där eleverna får pröva på att vara universitetsstudenter. Båda dessa ting är bra och överbryggar säkert en del av kulturskillnaderna mellan universitet och gymnasieskola.

Men jag har två synpunkter som inte är tillgodosedda:

1. Jag menar att universitetet måste börja mycket tidigare. Drömmarna om vad man ska göra när man blir stor börjar forma individen redan i mellanstadiet. Det är där som universitetet måste in. Och det kan ske via lärare som får kontinuerligt handledning i sitt eget ämne från forskande lärare på GU, och genom att dessa relationer också syns i det vanliga klassarbetet. 

2. Universitetet skall sluta satsa på specialåtgärder som utgår från att arbetarbarn är dummare än medelklassbarn samt från att barn med utlandsfödda föräldrar per definition tillhör en studieovan familj. Jag har sällan blivit så arg och förolämpad som när jag under mitt första år på högskolan fick höra att det var så synd om arbetarbarnen så de borde ha lägre intagningspoäng. Idag hörde jag en vit akademiker automatiskt börja tala engelska med en svart dito på ett seminarium i tron att personen ifråga inte kunde svenska. Den enda anledningen var den sistnämndes hudfärg. 

Satsa resurserna på att de barn – oavsett ursprung – som verkligen har ett långt steg till en akademisk utbildning skall klara samma krav som alla andra förväntas göra. Och gör den satsningen under barnens tidiga skolår.

Nu är alla papper skickade till antagningen för skydd mot olyckor utbildningen så nu är det bara att vänta och se hur det går.

Idag lär det bli vilodag med tanke på att jag tränade dubbelt igår, först jogga på morgon, sen gymmet med adam och till sist vattengympa med jesper. Min kropp är inte riktigt på topp idag, men man kanske får upp nåt ryck i alla fall.

Ha det bra, vi hörs!   /David

Idag yttrar sig Tomas Brage, “min” studierektor på Fysiska institutionen i Lund, i Sydsvenskan och vill ha ett tidigare ansökningsdatum till universitetets internationella masterprogram. Tydligen har vi 65 sådana program i Lund, d.v.s. program som har undervisningen helt på engelska. Tomas Brage tycker helst att vi skulle ha antagningen till hösterminen redan på hösten innan. Vad man vill uppnå med detta är att “konkurrera om de bästa studenterna som nu går till USA till exempel”.

Jag har länge frågat mig vad det är som gör Lunds “internationella program” internationella. Eller, rättare sagt, vad är det som gör att de andra programmen inte är internationella. Jag är övertygad om att de internationella studenterna bidrar positivt till högskolesektorns utveckling. Därför måste vi göra det smidigt för intenationella studenter att komma hit (bland annat ska vi inte införa studieavgifter). Men, vi får inte kompromissa med att svenska studenter ska kunna söka svenska utbildningar på ett smidigt sätt.

Enklast vore naturligtvis att ha ett enda ansökningsdatum för alla studenter, svenska som utländska. Nu går inte det eftersom:

• Utländska studenter måste ha antagningsbesked under våren för att kunna skaffa uppehållstillstånd och ordna med flytt utomlands.
• När man gör utvalet till nybörjarprogrammen måste alla gymnasiebetyg och folkhögskolebetyg finnas klara, och det händer ju inte innan sommarlovet.

Jag vet att det är ett problem även för många svenska studenter att det är så kort tid mellan antagningsbeskedet och att utbildningen börjar (en dryg månad). Men man måste diskutera hur lång framförhållning man kan kräva av sina presumtiva studenter. Jag tycker att man kan kräva längre framförhållning av de internationella studenterna än de svenska.

Kanske, kanske är det då bättre att ha kvoter för de internationella studenterna. Jag tror att vi ska hålla den inhemska antagningen så enkel och undantagslös som möjligt.

För övrigt (1) så anser jag att studera.nu måste förbättras.

För övrigt (2) så fick jag mitt antagningsbesked i går. Nästa termin kommer att innehålla Fysik 3 (61-90 hp) och Latin för naturvetare (distanskurs från Uppsala).

Ja, om någon dag kommer de efterlängtade.. Antagningsbeskeden från universitetet.. De ska bli riktigt kul o se om man tog sig på Arena MMT, jag hade redan sen förut beräknat och sagt för migsjälv att jag med 98% säkerhet tar mig in. men man vet ju aldrig.. de kan ju vara 30 pers med snittbetyg över 17,5 som söker dit.. men det är ingenting jag hoppas på.

Det känns ganska sjukt, om en månad ska jag rensa ut mitt rum.. ta mitt pickpack o dra som om jag aldrig haft någonting här att göra.
Kommer verkligen sakna allt folk härifrån men de finns nya vänner och nya erfarenheter att hämta i luleå.

En annan rolig fakta är att imorgon så drar jag till umeå och shoppar upp ännu några tusenlappar på musikanten som jag gjort ett antal gånger förut, den enda shopping jag gör är stora saker verkar

det som.. Än fast prylen jag har i åtanke heter mini och är ganska söt.
Nå, för den som inte vet vad det är så är Mbox 2 mini ett externt ljudkort som jag ska använda till inspelning på mitt rum. Så att jag äntligen kan sitta och knepa och knåpa. Kanske till och med får ut något på nätet tillslut

Fredagkvällen blire underhållning från Live elephant + träffa umefolket, var ett tag sen sist nu.

In Flames – Alias är förresten en av mina nya favoritlåtar.. kommer in på top 10 plats av de mer spelade låtarna under denhär månaden.

Det var ju tänkt att det skulle gå så smidigt, den nya webbansökan till utbildningen på andra stadiet. Och säkerligen gick själva ansökningsförfarandet galant för de niondeklassister som sökte till utbildningar som startar i höst.

För oss som ska ta hand om dessa studerande till hösten har det inte gått riktigt fullt så problemfritt. Tidigare har vi förlitat oss på traditionella listor som kommit med posten, nu skulle vi ta ner listorna från nätet. Egentligen hade jag tur – för jag har fått en lista! Många av mina kollegor fick ingen… Systemet har kraschat och elevernas antal har varierat från dag till dag. Bra om man ens lyckats logga in.

Många av mina kollegor har hänfallit åt “vad var det jag sa-kommentarer”. Jag vet inte om jag är dum eller naiv eller rent av bådadera, för jag trodde ju att det skulle fungera! Men ett system som bara skulle underlätta vardagen för oss i skolorna förde med sig mycket väntan, irritation och stress. Det blir garanterat bättre nästa år!

Och jag tänker inte klaga. Jag har 50 studieplatser och 49 kandidater. Hellre så än 300 studieplatser och ingen namnlista…

Efter att ha läst dagens artikel i UNT måste det stå läsaren tämligen klart att det är dags att ändra rutinerna för utländska sökanden till svenska universitet och högskolor. Unt skriver:

Akut kris råder i antagningen till svenska högskolan i höst. Som en unik nödlösning kommer tusentals korrekt gjorda ansökningar från utländska sökande att slängas, utan att ha bedömts. Annars äventyras hela antagningen med 290 000 sökande.

För att undvika att sånt här händer i framtiden kanske det är dags att börja fundera på om det verkligen ska vara gratis för studenter från länder utanför EU/EES utan utbytesprogram att studera på svenska lärosäten. När jag läser den här artikeln får jag en känsla att det kan bli nödvändigt att börja ta betalt. Att svenska skattebetalare ska stå för 22 000 nya utländska studenters (ca 7,5% av alla sökande) utbildning varje höst anser jag inte vara rimligt. Som de flesta vet är Sverige ett av de få länder som fortfarande har gratis utbildning på högskolenivå för alla, även utländska medborgare. Det är verkligen orättvist mot alla som gjort en korrekt ansökan enligt dagens system att deras ansökan systematiskt slängs, så något måste göras, det är uppenbart.

När det gäller svenska (och i viss mån även EU/EES-) studenters rätt till fri utbildning är jag dock säker på att jag vill ha ett universitet utan avgifter även i framtiden, då utbildning är ett utmärkt sätt att minska klyftor i det svenska samhället genom att alla får samma möjligheter att förkovra sig. Därför måste man vara väldigt försiktig när man ändrar regelverket, så att det inte går att smyga in avgifter i framtiden. Ett problem med att ta betalt är också att det riskerar att hota mångfalden på de svenska högskolorna. Därför skulle man till exempel kunna ta biståndsmedel och skapa stipendier för utomeuropeiska studenter som vill komma och studera i Sverige och på så sätt hjälpa både dem och Sverige då de kan tänkas bidra med mycket gott till det svenska samhället.

Tjoho, jag har blivit antagen till konstskolan *yippie* jag är så happy happy happy, börjar plugga i höst underbart!!!

//Mumintrollet