A Scandinavian Evening arrangerades igår på The Hospitality Industry Training and Development Centre / The Vocational Training Council, dvs. yrkesskolan för kockar och folk i hotell- och restaurangbranschen. Det är här de som “misslyckats” med sina teoretiska studier “hamnar” (det är den allmänna uppfattningen), dvs. de som hoppas på en andra chans i Hongkongs hotell- och restaurangbransch…

Yrkesskolan för kockar ligger där till vänster om containerskeppet…

En som ser fram emot en Scandinavian Evening och som undrar, “what to expect?”

En skumpig minibussfärd…

Framme på kockarnas yrkesskola!

Sekunden efter att vi anlänt; Maggie, svenska kocken M, K och jag rullas en drinkvagn in och Hongkong-studenterna mixar en hiskelig “Skandinavisk” drink med “extra allt”…

“Hej, hej bartender, jag minns, jag gav dig en blick, ett smajl, och en vink, du kolla på mig, jag fick en konstig drink, drinken var grön, fick mig att känna mig skön” (nynnas – det är rap).

På menyn fanns bland annat sillkroketter med färska röda vinbär influgna från Sverige! Kolla in nubben – nubbe hade de helt missat att skandinaver gärna tar till sillen och ölen! Så det blev ett himla hallå och irrande hit och dit när jag frågade om schnapps. Efter en kvart kom de rusande med en rysk vodka, jag skällde lite på dem för att de inte hade Absolut men den ryska var ok, billgaste snappsen K och jag druckit på restaurang – 18 kronor för säkert 10 centiliter (på bilden är mer än halva redan avnjuten)! Det mest mystiska var bordsdekorationen med en skattkista och sand och snäckor Caribbean-style – vad har de för bild av Skandinavien tro?

Det kom också danskinspirerad rödspätta – gott! Studenterna har bara haft 2 veckor på sig att lära sig det Skandinaviska köket och det satt åtminstone ett par socitetslejon i matsalen – inte konstigt att det var nervig stämmning. Kändes som det var minst 5 personer att serva varje gäst vilket betydde att så fort man rörde sig var det en ivrig människa framme och beredd att serva, visa till rätta etc. De borde ha studerat det Skandinaviska lugnet lite mer ingående…

Men det var hur som helst en rolig kväll! Här syns en liten del av menyn. Vi gav kökschefen en burk svensk Västervikssenap och ett paket Vilmas hårda bröd som tack!

]]> http://jenniferspratly.wordpress.com/2009/11/26/mote-pa-power-station-beach/ Fri, 27 Nov 2009 05:25:30 +0000 spratlyphd http://jenniferspratly.wordpress.com/2009/11/26/mote-pa-power-station-beach/

Efter hektiska perioder måste man få återhämta sig. K och jag tog en promenad på Power Station Beach efter frukosten och stötte av en händelse ihop med ett häftigt US/Canadian konstnärspar på besök i Hongkong, de ställer tydligen ut på “some major US galleries”. Vi stod och pratade ett bra tag. Sen blev det mer prat på nästa strand en bit bort. Det är sånt som är kul med Lamma, det finns alltid en massa intressant pratglatt folk här från hela världen. Det coola i det här sammanhanget var att en av konstnärerna hade tagit teckningskurser för Margaret Mead och Margaret Meads syster Elizabeth Mead i USA på 1960/70-talet! Hallå! Det finns inte många världsberömda kvinnor som jobbar som antropologer (eller konstnärer, professorer, kockar); här stod vi på Power Station Beach med en kvinna som tecknat med Mead!

Hur märkligt det än verkar vänjer man sig vid att det står ett jättelikt elkraftverk på Lamma som eldas med kol! Bakom mig (ur bild) sitter en kille och spelar gitarr. Några hundar leker. Jag kollar efter Lamma Ladies (Paddlers) båt, det ryktas att den ska ligga på Power Station Beach. Det kommer inte mycket rök ur skorstenarna och det som kommer blåser iväg mot lyxvillorna på Victoria Peak på Hong Kong Island, skrattar Lammaiterna.

Plus att elen är billig… Min (vår) elförbrukning går på cirka 130 kronor nu och det går långa perioder mellan räkningarna. Knepig fråga det där. Ett vindkraftverk stoltserar på en av Lammas högsta platser men det ryktas att det snurrar även helt vindstilla dagar, dvs. “it’s just for show”. Många som kommer hit är s.k. eko-turister… “looking for good food and a walk”. Då gör väl några skorstenar inte så mycket, tycks man resonera. Den här anläggningen försörjer hela Hong Kong med el, så det är bra att bo på Lamma om det skulle bli strömavbrott…

Kolla här, både Lammas dam- och herrlag rekryterar nya paddlare! Jag träffade två “Lamma ladies” på the Waterfront (när jag intervjuade ägaren) i måndags. De bara vänder sig om mot mig och, “we want you, and if you don’t show, we know where you live!”. En kvinna som liknar Susan Sarandon kallas “the Beast”. Man förväntas träna två dagar i veckan, man blir vad jag förstår extremt vältränad över hela kroppen efter bara cirka 1,5 månad och de här kvinnorna är inte att leka med; de tränar för Dragon Boat Olympics i Macau i juli 2010! Hjälp!

Här är K och jag på väg från Power Station Beach till Hung Shing Yeh Beach.

Goda nyheter: Lammas berömda duvrestaurang har bara stängt tillfälligt. Gamla ägaren ska ta över på nytt. Efter att de sålde gick det inte så bra för de nya så de återvänder, enligt en källa som man väl får betrakta som säker.

Efter Sichuan-middagen i tisdags då vi kom tillbaka med sista färjan klockan 1 på natten pekade svenska kocken M ut över havet och sa nåt om torkad fisk. Jag var trött så jag bara anade vad hon menade, men dagen efter såg jag att fina fiskar hänger på tork på båtar precis vid piren! Har inte sett det förut. Dessutom, om man tar 8-färjan på morgonen kan man ibland ha turen att se större fiskebåtar som kommer in med nyfångad fisk och skaldjur som lastas i vattenfyllda kar och transporteras bort till restaurangerna. Vi måste testa att ångkoka fisk snart! Ska bara få tag i en större bambuinsats som passar i woken!

]]> http://jenniferspratly.wordpress.com/2009/11/26/sichuan-in-hong-kong/ Thu, 26 Nov 2009 07:06:22 +0000 spratlyphd http://jenniferspratly.wordpress.com/2009/11/26/sichuan-in-hong-kong/

Åh vad jag har längtat efter hettan och stickandet och domnandet i munnen som framkallas av rätter från Sichuan! Vi gick med Maggie till ett s.k. Private Kitchen i tisdags och jisses vad gott och hett det var! Verkligen the real thing, inte alls anpassat efter Hongkong-kinesernas preferens för milda smaker…

Bakom dörren i bostadshuset ett par våningar upp döljer sig…

En lite hemlig restaurang som man måste känna till för att hitta, och en familj som kan servera underbar, högklassigt pocherad fisk i chiliolja med (som ni ser) en massa Sichuan-peppar i lysrörsbelyst hemmiljö! Tror det var kinesiska mormor eller farmor som var bas i köket!

Det är svårt att beskriva upplevelsen (av maträtter från Sichuan); det känns som om man knockas, man blir såklart högröd, det heta förflyttar sig i munnen, det kan hoppa och sticka på höger sida för att sedan smyga över till vänster sida, och fortsätta längre bak i gommen och sen fram på tungan… och det är inte bara hett utan som ett helt spektrum av smaker varför man genast vill ha mer!

Vi valde några kalla och några varma rätter på menyn. Fisken i chilioljan är min favorit sedan den där magiska middagen i Beijing 2006 då amerikanska B och jag upplevde samma rätt efter en iskall vilsen promenad flera timmar i minus 20 grader. På bordet står en kanna med te (ett måste!) och svenska kocken M’s svala, härliga rosévin som vi inledde måltiden med (innan smaklökarna slogs ut)… snyggt, bra val!

Sen provade vi Maggies spanska vita som hon och jag köpte på Wine and Dine Festival för ett tag sen… vi det laget fick man vara glad om man ens kände sin mun längre, det var kanske inte så schysst mot det smarriga vinet (det är vinagenten på bilden, inte Maggie)…

Mot slutet öppnade vi K’s och min flaska, italienska Villa Sparina 2007 som jag tyckte växlade mellan att smaka rumsvarmt smör eller nån typ av hårdost av bättre kvalité… M tyckte det smakade mer som sherry… de andra tyckte det fanns annat att prata om än vinet… jag tycker helt klart om den informella stilen där man lägger sin flaska på kylning i familjens kylskåp. K hade tydligen stoppat flaskan i en påse och kom samtidigt åt en ficklampa som låg bredvid som gjorde att han och M åkte färjan från Lamma med en upplyst, guldglödande flaska! Den är ju rätt glödande som den är i sig själv men nu blev det extra effekt, det tyckte jag var roligt! Bredvid vårt bord satt ett gäng japanska affärsmän och gapade, jag minns andra bord och fingrar som skalade heta räkor andäktigt och fler jättestora skålar med fisk i chiliolja som bars ut. Ja, det var en härlig kväll! Vi avslutade på typiskt Hongkong-vis; med dessert på ett litet desserthak i Causeway Bay!

]]> http://jenniferspratly.wordpress.com/2009/11/25/hungrig-svensk-doktorand-gor-revolt/ Wed, 25 Nov 2009 17:28:05 +0000 spratlyphd http://jenniferspratly.wordpress.com/2009/11/25/hungrig-svensk-doktorand-gor-revolt/

Här kommer ett tips: om man känner att en deadline är nästan körd, dvs. man vet att man ska skriva ett så kallat “review paper” där man kritiskt analyserar 4 böcker, som ska lämnas in klockan 17 hos en professor som redan gått med på att skjuta på inlämningen ett par dar, och man har fortfarande, trots det, inte hunnit med att läsa eller skriva, och man känner sig DÅLIG, man känner sig KÖRD, man känner sig HUNGRIG och dessutom står alla professorer och myser i korridoren på väg till sina speciella jättebraiga professors-restauranger stängda för studenter medan vi doktorander och studenter förväntas ställa oss i kö och vara nummer (inte namn, individer) och utfodras (inte äta en god lunch); då kan man göra REVOLT!

Maten är verkligen HEMSK på vårt universitet. Om det bara handlade om att finna sig i lunchmatsalsrollen så okej då. Det funkar väl. Men när det mesta är nästan oätligt (absurt och helt obegripligt nog), så är det bara för mycket. Det finns liksom ingen värdighet. Det finns till och med ett talesätt bland de kinesiska studenterna, “maten får något att dö inombords”. Och med tanke på hur hårt man förväntas prestera här, JÄMT, så behöver man värdighet. Och näring. En schysst måltid bara. Ska det vara så omöjligt?

Så tipset är alltså att om du känner dig dålig, körd, hungrig, som ett nummer och inte en människa – ta bussen till närmaste hotell och vägra vara allt det där dåliga. Ha en bra lunch istället! Skaffa dig en känsla av att “det är så här det är, man är aldrig klar med alla saker man önskar man vore klar med, det är bara att njuta av det”.

Jag tog alltså bussen ned ifrån “apberget” (det är skämtsamt menat, faktiskt ett skämt till och med bland vissa professorer) och gick och satte mig på det nybyggda hotellet och beställde en god Caesarsallad, ett glas gott kallt Italienskt vitt vin från nåt ställe som kallas Angoris 2007 och fick till och med tidning och smarrig dessert och kaffe! Klockan var cirka 14. Jag visste att vid 17-tiden måste jag vara tillbaka för att lämna in – återigen, ett review paper på 4 böcker.

Vad gör man sen, förutom att skaffa sig en känsla av njutning och kontroll? You “Harvard” the books. Att “Harvarda” böcker betyder att man öppnar en bok med attityden “ingen bok förtjänar särskilt mycket uppmärksamhet”. Det är en vedertagen metod, inte enbart bland Harvard-studenter. Man gör så för att klara universitetsstudier i amerikansk IVY League-stil varifrån alla våra professorer får sina idéer (och professorstitlar). Du går in i boken på dina villkor. Du har ditt intresse, din forskningsfråga och kan boken bidra med något intressant i sammanhanget så fine, kolla index (ämnesförteckning) och leta rätt på sidorna med bra citat och koncept och teorier som relaterar till din fråga som du ämnar diskutera i ditt review paper. Plocka citaten/koncepten/teorierna. Sen bom, nästa!

Alltså, man skaffar sig en attityd. Man sitter inte där (med äcklig mat i nån stinkande, trist studentmatsal) och bara, “oj oj oj hur ska lilla jag kunna säga nåt om Er, ni stora vackra outgrundliga böcker?”. Utan man säger (till böckerna), “Har ni nåt som jag kan skriva om? Har ni nåt som låter bra?”. Sen kollar man det, och sen vidare. Så jag beställde lunch omgiven av en skön blandning människor, god service, det var snygg inredning och brasilianska softa låtar i högtalarna. Jag åt, kollade citat, läste förstås intro och conclusion, tittade till och med lite i dagstidningen och sen satte jag mig på bussen tillbaka igen uppför berget.

Väl tillbaka på institutionen var det 1,5 timme kvar tills jag skulle behöva kuta till datasalen och skriva ut – och jag skrev! 4 böcker på 1,5 timme! Bra blev det också! Bort med den där underkuvade, ovärdiga känslan som universitet ofta skapar i studenter! Fram med njutning, utmaningar, risker och en flödande tanke- och skrivverksamhet! Jag kan fatta om många tycker att det låter absurt; to “Harvard” books, men betänk att när ni läser eller lyssnar på någon “expert” från ett IVY Leauge-Universitet nästa gång, just know he or she has his or her fair share of Harvarded books!

Fram för mer värdiga måltider!

The idea of physical beauty — and its plastic, graphic, or verbal expression — is of European origin. The grotesque reality is that non-White races and ethnicities know this fact, but for obvious reasons do not wish to admit it. Or rather, over the last half a century, they have been forced, by their White repentant masters, along with their leftist Marxist acolytes — not to admit it. The irony is that even when racial out-groups publicly rebuke the European idea of beauty for its alleged Eurocentric and xenophobic message, or when they forcefully attempt to express their own endogenous beauty — they end up mimicking the White European style and form.

Therefore the much vaunted noun ‘diversity’ is both a lexical and conceptual fraud — whose victims are not just Whites but also non-Whites. Diversity presupposes that that there is a plurality of beauties. Yet in real life within Western societies, ‘diversity’ carries the denominator of distorted Whiteness — in style, looks, form, narrative, etc.

The examples are startlingly numerous — beginning with the physiognomy of Oprah Winfrey to that of Barack Obama, or for that matter to movies from Bollywood (India) in which, as a rule, a Hindu hero displays some European features, sports a quasi-dolicochephalic face, or short of that, postures with his tall stature. Soap operas throughout Latin America notoriously feature blond, blue-eyed Whites in the main roles.

Racial Self-Image: The Ideal of Beauty

Theologies and ideologies come and go but the merciless laws of racial biology are here to stay. One can flee his country’s oppressive rulers, but one cannot escape his heredity. It was not some wicked proverbial “Nazi,” but the Jewish British Prime minister and author Benjamin Disraeli, who said: “The difference of race is one of the reasons why I fear war may always exist; because race implies difference, difference implies superiority, and superiority leads to predominance.”

Not tons, but megatons of book titles were seized, burned down or simply shoved down the Orwellian memory hole by the victorious Allies in defeated Germany. And among those were works by prominent European geneticists, anthropologists, artists and biologists, whose work long predated the National Socialist seizure of power. The entire Allied inquisition against European scholarship and science was euphemistically called the “The List of the literature to be singled out (Die Liste der auszusondernden Literatur); see here and here. The Lamarckian-Marxian idea of racial equality and human interchangeability has become so powerful that the most modest academic skepticism regarding contemporary “self-evident truths” is severely punished.

Figurative and plastic forms of art are the best vectors for studying racial types and subtypes, but also an ideal mirror of physical beauty among Western men and women. Ideas of race and beauty were perhaps best described by Paul Schulze Naumburg, the much acclaimed art critic and artist himself in the Third Reich, and Hans Günther, a racial anthropologist. Both were among the thousands of authors banned by the post-WWII Inquisition.

One does not need to be an expert in anthropometry or eugenics to distinguish between racial ugliness and racial beauty. Glancing at classical art exhibits in European museums tells us all. 

As a rule, artistic creation reflects not just the personality and the race of a depicted human, but also of the subject, i.e., the artist himself. Portraits and pictures of naked women tell us much about the idea of race and beauty of a given nation, at a given historical time period. Schulze Naumburg writes that every artist crafts his characters in his own image. Sandro Botticelli’s face, his blue eyes, lank stature, and his racial Nordic-Mediterranean (“westisch”) makeup found their way on his canvasses, particularly in his famous, elegant and long-limbed Nordic looking, beauty with high cheekbones, the Primavera — albeit embellished in a timely fashion.

Botticelli: Primavera

Botticelli: Self-portrait

So does Rembrandt’s own facial combination of a Nordic-Dinaric-Mediterranean man, including his stocky limbs, find its way on his canvass. The portraits of Titian’s naked females tell us two things: a) the idea of female beauty in Europe of his time; b) the personality and Nordic racial makeup of Titian himself. A Black artist or an Asian artist can never ever have such racial empathy.

One could probably explain the relationship between the artist and his work simply as a preference of every human being for his own race and his own type. It appears quite obvious that each artist presents that which in his perceptions lives and what is preferably his subject of preoccupation. Decisive is the choice of the role model based on preference for his own race or (corporal) type. (p. 31–32)

When two races mix, there is a likelihood that the rhythm will be upset or that it will disappear. Surely, there are cases in which harmony occurs — which is more likely the closer the races that are to be mixed are. Thus the relation between the Nordic and the Dinaric man will be easier achieved than the relation between a member of the Nordic race and an Oriental man (“einem Mongoloiden”) (p. 34) (my translation) Schulze-Naumburg, Kunst und Rasse (Art and Race) ( 1928, 1942)
Les mer Occidental Observer

Lama banget ga menyapa blog ini……..

btw ngapain aja ya aku kok sampai ga sempat menyapa blog ini?? haha…. aku ga kemana-mana sebenarnya, tetap online tapi lagi ga punya mood buat nulis.

Minggu kemarin, tepatnya tanggal 19 Nov kemarin, kakakku telah selesai menempuh  program sarjana Farmasinya. Senang, melihat mama n papa tersenyum. Tawa selalu saja ada di sana, kami (mama, papa, budhe, kakak, adik, kakak kost) berbondong-bondong datang ke GSP buat menyaksikan moment itu.

Tapi tawa itu tak ada lagi , huuuffffftttttttt hal yang menyebalkan mulai menghampiri. Tahu?? apa lagi kalo bukan pertanyaan “kamu kapan wisuda?”

OMG, orang bahas tentang skripshit aja bikin aku kesal apa lagi dengan pertanyaan itu. Yah, aku tahu ini adalah tahun2 terakhir aku kuliah (mestinya). Tapi masih aja bimbang dengan topik yang akan aku tulis, perlu banyak pertimbangan buat memilih topik penelitian. Jurusan yang aku ambil berbeda dengan Farmasi, Kedokteran, Ekonomi yang sudah pasti penelitian mereka berada di sebuah institusi; berbeda pula dengan Arkeologi atau Sosiologi.

Antropologi Budaya adalah ilmu yang mempelajari manusia dan kebudayaannya. Kata orang sih ilmu yang kami pelajari itu ilmu tentang masa depan. Kajian yang kami pelajari tidak terpancang dengan suku-suku terasing yang ada di seluruh dunia. Kami bisa mempelajari tentang ekonomi, kesehatan, psikologi, pariwisata, linguistik, bahasa, dll. Paling tidak itu yang bisa aku sebutkan walau masih banyak ilmu lain yang terkait dengan ilmu di jurusanku itu.

Masih teringat jelas ketika Mas Pujo, dosen yang selalu membuatku kagum, bilang kalo “jatah kalian untuk kuliah tinggal 1 tahun lagi” sambil menasehati teman-teman seperjuanganku. Kata2 itu dalam artinya bagiku, aku tahu alasan beliau mengatakan itu tak lain supaya kita cepat lulus dan tidak membebani orangtua lagi. Tetap saja kata2 itu selalu membuatku selalu tersadar dari lamunanku dan segera memutar otakku mencari topik penelitianku.

Wish_Me_Luck ^^

Här kommer en scen från igår när vi beställde vår måltid på Rainbow Seafood Restaurant i Sok Kwu Wan, Lamma. Livet är grymt (och seafood är gott). Svenska kocken M säger att fiskarna och skaldjuren inte har så mycket medvetande, “de är mest muskler”. Etersom kantonesiska rätter poängterar vikten av det purfärska förklarar det varför fisk och skaldjur säljs levande i akvarium. Sverige har som bekant en annan inställning; kanske är det tack vare Skandinaviens klimat som djur som dras upp ur havet får ligga på is ofta i cirka 2 veckor innan de säljs som “färska”. Foto: Klas Ehnemark

Mötte M, trevliga kocken från Halland/Grythyttan som kommit till Lamma för att vara här en tid; hon, K och jag gick över till andra sidan ön och stannade en stund i tehuset på Herboland på vägen.

Till vänster; te som ska stärka immunförsvaret. Till höger; anti-stresste.

Det är något med Herbolands tehus som gör att man vill stanna länge.

Anti-stresste är en mix av stevia (liten planta med sötaktiga blad och vita blommor), lemon verbena (liten planta med mer avlånga blad som kan användas för att ge mild härlig citrussmak till fiskrätter, sorbet och puddingar till exempel), catnip (plantan i trädgården med sövande effekt som påverkar både katter och människor; K blev trött) och lemongrass (växer vilt och kantar odlingarna på Herboland). Friskt! Trivsamt! Gott! En kanna blir cirka 4 koppar.

Te för att stärka immunförsvaret innehåller lakritsrot (lär finnas på svenska mataffärer), echinacea (planterad i mellanstor kruka med rätt stora blad men man använder tydligen enbart roten), elder (fläder) och lemon grass!

Kanin bor under ett tak av passionsfrukt.

Echinacea i kruka där till höger om mig.

På väg mot Sok Kwu Wan; byn på andra sidan Lamma. Vad ska man med salladskål på tork vid ett litet vägskäl i en liten by? Är det mat? Är det konst? Kanske dropptorkning innan leverans till marknaden? Ur högtalarna kom obestämbar pop och senare kinesiskt.

Snart ska vi beställa seafood!

Det blev 1) ångkokta scallops (pilgrimsmusslor) med glasnudlar och vitlök, 2) bamboo clams with soybean sauce, 3) fried squid with pepper and chili sauce, 4) fried crab with chili and garlic (mer vitlök!), 5) fried rice och 6) lokala grönsaker. Så gott! Tog in en extra portion squid plus 2 stora Tsingtao och kinesiskt te. Ca 250 HKD (SEK) per person!

Var ute på lunch med en av professorerna, en doktorand och några studenter i torsdags. Professorn bjöd på thaimat och tog oss till sitt dessertställe. Hongkong är paradiset för den som gillar desserter.

Mycket att välja på.

Den tar vi! Baked Mashed Taro Sago Pudding (Hot).

En low fat crème brulée!

“Honeymoon Dessert” – ja bra namn! Smekmånadsdessert. Det är en kedja; vi var på den i Shatin som ligger en tågstation från The Chinese University.

Från sött till salt i bakvänd ordning; var och handlade på Taste – mataffären där man hittar det mesta i Kowloon Tong och vad får jag se om inte dansk sill lindad runt en bit lök eller gurka; rullade mopsar eller “marinated rollmops“.

Med sill kommer jul (eller med jul kommer sill); såg till att vi fick en försmak av julbordet i onsdags. Fin fransk rökt skinka, kokt brysselkål och äntligen potatis, bröd och ost! Det har varit “kallt” här nu i någon vecka också, cirka 10-12 grader, så det passade bra. Men nu ska det snart bli omkring 20-25 igen. Det längtar vi efter.

Vi är han med blixten och hon med svart hamsterdräkt.

Här stod man i en gränd och bollade med globaliseringsteorier i eftermiddags när det kom en kvinna som sa att Lammas berömda duvrestaurang hade bommat igen. Va!? Inge mer duver? (foto: Klas Ehnemark).

Vi fick keka reker istellet (vi hade nog inte tänkt ta duver trots allt). Rekerna doppade vi i en soja- och chilisås. Förflyttning från fat till personlig skål skedde med pinnar, skalning med händerna.

Sen kom en fisk till bordet. Den tittar mig rakt i ögonen, hjälp! Det känns för underligt ibland att möta maten öga mot öga. Men det är bara att inse; någonstans i kedjan sker dödandet och rent filosofiskt borde vi klara av att döda en fisk (eller gris, ko, kyckling) eftersom vi äter kött och njuter av alla underbara måltider. Fisken blev ljuvligt ångkokad och serverad med ingefära, koriander och kinesisk lök och lätt sojasås (men jag glömde fota). Gonatt, gonatt!

]]> http://jenniferspratly.wordpress.com/2009/11/19/salja-sverige-i-kina/ Thu, 19 Nov 2009 07:25:07 +0000 spratlyphd http://jenniferspratly.wordpress.com/2009/11/19/salja-sverige-i-kina/

I Kina händer de mest märkliga ting (Obs! Jag vet att den känslan spär på myten om den mystiska Orienten men det händer faktiskt saker här med jämna mellanrum som ibland är lite för speciella för att bara kännas som “slumpen”). Just som jag postat inlägget om Sverige som EU:s matland och tankarna far lite hit och dit på väg hem på tunnelbanan; tankar på mörker (marknadsförs svenskt mörker?), tankar på svenskar som råkar höra svenskt prat eller möta andra svenskar utomlands (reagerar man med glädje? nej… eller det beror väl på situationen) så dyker det upp ett ansikte framför mitt.

Det är rusningstid och vi står tätt. Vårt möte ska bara vara i 2-3 stationer. Han på ett himla socialt och strålande humör, jag nollställt inåtvänd. “Tourist!?” frågar han mig (flera gånger innan jag tittar upp). “Who? Me? No”. Han fortsätter, “I am a global nomad traveling the world, learning the English language”. (Predikant? Tjuv som opererar i team? Happy lunetic?) tänker jag. “You are a local?”. “Mhm, local. “And you?” undrar han soligt. “Sweden” (molnigt men uppsprickande).

Vad det säger denna lilla interaktion om tunnelbanebeteende? Svar 1: folk tar inte kontakt, det är inte meningen att man ska chatta med strangers (som i Stockholm skulle jag tro). Svar 2: Hongkongs regerings TV-reklam som uppmanar invånarna att aktivt välkomna turisterna verkar fungera, vilken sanslöst vänlig attityd killen bjuder på!

Och här kommer det fin-fina; han förstår att jag är från Sverige och reagerar ungefär som om jag höll upp en nybakad tårta framför honom, “SWEDEN! The most livable country in the world!”. Där fick jag för att älta svenskt mörker och depp. Killen reser alltså runt i världen med idén att Sverige och de övriga Skandinaviska länderna är Paradiset.

Han fortsätter, “SWEDEN, I read a UN report on Sweden (det måste vara den här statistiken han menar fast Island toppar listan från 2007 och de kan ju knappast längre leda ligan av de “most livable countries”). “If you loose your job the government will immediately set you up with a new one, right!?” nickar han. Och jag, “Well the social system is designed so we pay a lot of tax… this is your stop?”. “Yes”. “Robbie” presenterar han sig. “Jennifer”. Vi hälsar. “Good luck” önskar han mig. “You too” önskar jag honom. And then he is gone.

Okej det kanske var slumpen, men det kändes som en utmaning från ovan (eller från underjorden) att han dök upp just där, just då. Så nu tror jag ännu mer på Sverige som EU:s matland om man tänker att matturism inte bara handlar om maten utan även om hur livet runt omkring måltiderna uppfattas av omvärlden. Kom och köp! Här var det nya upplevelser, nya upplevelser!

Klart det här går att sälja!

Precis som det här! Känn doften… (och betänk att människor i Sverige faktiskt stannar upp och doftar på blommor).

Ni glömmer väl inte oss? Siesta i kohagen i Föra by på Öland sommaren 2009 blir lugn mjölk!

]]> http://dewaarka.wordpress.com/2009/11/19/antropologi-budaya/ Thu, 19 Nov 2009 00:40:32 +0000 dewa http://dewaarka.wordpress.com/2009/11/19/antropologi-budaya/

Ilmu Antropologi mempunyai dua tujuan yaitu : tujuan akademikal dan tujuan praktis. Tujuan akademikal adalah mencapai pengertian tentang makhluk manusia pada umumnya dengan mempelajari anekawarna bentuk fisiknya, masyarakat, serta kebudayaannya. Karena dalam prakta , ilmu Antropologi biasanya mempelajari suku bangsa, jadi tujuan praktisnya adalah mempelajari manusia dalam anekawarna masyarakat suku bangsa guna guna membangun masyarakat suku bangsa itu. Salah satu cabang ilmu Antropologi adalah antropologi fisik yang mempelajari tentang sejarah terjadinya aneka warna makhluk manusia dipandang dari sudut cirri-ciri tubuhnya.

Ilmu Antropologi Budaya lebih banyak meneliti mengenai kebudayaan manusia dan masyarakat. Ilmu antropologi yang mencari dan mengumpulkan fakta-fakta yang berasal dari berbagai macam masyarakat dan kebudayaan untuk mencari cir-ciri umum diantara aneka warna fakta yang ada dalam masyarakat.

Manusia dengan kemampuan akal atau budinya telah mengeembangkan berbagai macam system tindakan demi keperluan hidupnya sehingga ia menjadi makhluk yang paling berkuasa dimuka bumi ini. Manusia mempunyai berbagai macam gagasan dan ide yang dapat membuat berkembangnya kebudayaan dan bertambah maju dalam berpikir untuk mengembangkan kebudayaan. Ide-ide dan gagasan manusia banyak yang hidup bersama dalam suatu masyarakat. Gagasan dan ide-ide itu saling berkaitan menjadi satu siatem yang saling berkaitan. Kebudayaan biasa juga disebut dengan system social. System social ini juga terdiri dari aktifitas-aktifitas manusia yang berinteraksi,berhubungan, serta bergaul satu dengan lainnya dari waktu ke waktu menurut pola tertentu berdasarkan tata adat kelakuan atau sikap tingkah laku. Sebagai rangkaian aktifitas manusia dalam suatu masyarakat, system social itu bersifat kongret dan terjadi disekeliling kita sehari-hari.

Kebudayaan ideal dan adat istiadat mengatur dan memberi arah kepada tindakan dan karya manusia. Baik pikitan dan ide-ide maupun tindakan dan karya manusia yang menghasilkan benda-benda kebudayaan fisik. Kebudayaan fisik membentuk suatu lingkungan hidup tertentu yang makin lama makin menjauhkan manusia dari lingkungan alamiahnya sehungga mempengaruhi pola perbuatannya dan cara berpikirnya. System nilai budaya merupakan nilai yang paling tinggi dalam adat istiadat.karena nilai-nilai budaya itu merupakan konsep-konsep mengenaiapa yang hidup dalam alam pikiran warga suatu masyarakat mengenai apa yang mereka anggap bernilai, berharga dan penting dalam hidup, sehingga dapat berfungsi sebagai suatu pedoman yang memberi arah dan orientasi kepada kehidupan warga masyarakat tadi.

Walau nilai budaya berfungsi sebagai pedoman hidup manusia dalam masyarakat, tetapi sebagai suatu konsep, suatu nilai budaya itu bersifat sangat umum,mempunyai ruang lingkup yang sangat luas, dan biasanya sulit diterangkan secara rasional dan nyata. Tapi karena sifatnya yang umum, luas dan tak kongret itu, maka nilai budaya dalam suatu kebudayaan berada dalam emosional dari alam jiwa dari pada individu yang menjadi warga dari suatu kebudayaan itu. Nilai-nilai dalam suatu kebudayaan tidak dapat diganti dengan nilai-nilai budaya yang lain dalam waktu yang singkat. Dalam tiap masyarakat, baik yang complex maupun yang sederhana,ada sejumlah nilai budaya yang satu dengan yang lain saling berkaitan sehingga membentuk suatu system dan system itu sebagai pedoman dalam kebudayaan yang memberi dorongan kuat terhadap arah kehidupan warga masyarakatnya.

Ada kebudayaan lain yang memandang hidup manusia itu pada hakekatnya buruk tetapi manusia dapat  mengusahakan untuk menjadikannya suatu hal yang baik. Ada juga kebudayaan yang memandang bahwa karya manusia pada hakekatnya bertujuan untuk memungkinkan hidup. Ada juga yang menganggap hakekat karya manusia itu sebagai suatu gerak hidup yang harus menghasilkan lebih banyak karya lagi. Ada kebudayaan yang memandang dalam kehidupan manusia itu penting memandang masa lampau. Dalam kebudayaan itu orang akan lebih sering mengaambil pedoman dalam tindakannya dengan melihat kejadian pada masa lampau sebagai pelajaran. Ada pula kebudayaan dimana oaring hanya mempunyai suatu pandangan waktu yang sempit. Kebudayaan seperti itu tidak akan memusingkan diri dengan memikirkan masa yang lampau maupun masa yang akan datang. Mereka hidup menurut keadaan yang ada pada masa yang sekarang ini. Kebudayaan yang lain justru mementingkan pandangan jauh kedepan  pada masa yang akan  datang. Dalam kebudayaan yang seperti itu perencanaan menjadi suatu hal yang sangat penting.

Ada kebudayaan yang memandang alam sebagai suatu hal yang begitu dasyat sehingga manusia pada hakekatnya hanya dapat bersifat menyerah saja tanpa dapat berusaha banyak. Kebudayaan lain  yang memandang alam sebagai suatu hal yang dapat dilawan oleh manusia dan mewajibkan manusia untuk selalu berusaha menaklukkan alam. Ada juga kebudayaan yang menganggap bahwa manusia hanya dapat berusaha mencari keselarasan dengan alam. Ada kebudayaan yang snagat mementingkan hubungan manusia dengan sesamanya. Manusia yang hidup dalam kebudayaan itu akan berpedoman kepada tokoh pemimpin, orang senior atau orang atasan. Ada banyak kebudayaan yang lain tidak membenarkan manusia itu tergantung kepada orang lain dalam hidupnya. Kebudayaan ini menganggap manusia harus berdiri sendiri dalam hidupnya, dan sedapat mungkin mencapai tujuannya dengan bantuan orang lain sedikit mungkin.

Suatu system nilai budaya sering juga berupa pandangan hidup bagi manusia yang menganutnya. Pandangan hidup biasanya mengandung sebagian dari nilai-nilai yang dianut oleh suatu masyarakat. Dalam kebudayaan terdapat  norma-norma yang mengatur kehidupan masyarakat itu. Tiap-tiap unsure kebudayaan mengandung unsure berupa system social dan unsure kebudayaan fisik. Banyak kebudayaan mempunyai suatu unsure unsure kebudayaan yang merupakan suatu unsure pusat dalam kebudayaan. Suatu kebudayaan sering memancarkan keluar suatu watak khas tertentu yang tampak dari luar yag dapat  dilihat ooleh orang lain. Watak khas itu sering tampak pada gaya tingkah laku warga masyarakatnya,kegemaran mereka dan berbagai benda budaya hasil karya mereka. System budaya merupakan komponenyang abstrak dari kebudayaan dan terdiri dari pikiran-pikiran, gagasan-gagasan dan konsep-konsep. Dengan demikian system budaya adalah bagian dari kebudayaan yang lebih lazim disebut adat istiadat. Diantara adat istiadat ada system nilai budayanya, system normanya, yang secara lebih khusus lagi dapat diperinci ke dalam norma-norma yang ada dalam masyarakat yang bersangkutan.

Fungsi dari budaya adalah menata dan memantapkan tindakan-tindakan serta tingkah laku manusia. System social terdiri dari aktivitas manusia atau tindakandan tingkah laku berinteraksi antar individu dalam kehidupan bermasyarakat. System social itu bersifat lebih kongret dan nyata daripada system budaya, dalam arti tindakan manusia itu dapat dilihat. Interaksi manusia itu ditata dan diatur oleh system budaya,juga dibudayakan menjadi pranata oleh nilai dan norma-norma yang ada dalam masyarakat. Kepribadian individu dalam suatu masyarakat, berbada satu dengan lainnya, tetapi dipengaruhi oleh nilai-nilai dan norma-norma dalam  system budayadan oleh tingkah laku alam system social yang telah melalui proses  sosialisasi dan proses pembudayaan selama hidupnya sejak kecilnya.

System organic melengkapi seluruh kerangka dengan mengikut sertakan proses biologi dan biokimia dalam organisme manusia sebagai suatu jenis makhluk alamiah yang juga ikut menentukan kepribadian individu, pola tindakan manusia dan juga gagasan yang dicetuskannya. Ada juga proses perkembangan kebudayaan umat manusia pada umumnya dan bentuk-bentuk kebudayaan yang sederhana, hingga bentuk-bentuk yang lama makin kompleks. Bersamaan dengan penyebaran dan imigrasi kelompok manusia di muka bumi, unsure-unsur kebudayaan juga ikut tersebar juga sejarah dan disebut proses difusi. Penyebaran unsure-unsur kebudayaan dapat juga terjadi tanpa ada perpindahan kelompok manusia atau bangsa dari satu tempat ke tempat lain, tetapi karena ada individu tertentu yang membawa unsure-unsur kebudayaan itu hingga jauh sekali.

Ada juga penyebaran unsure-unsure kebudayaan yang berdasarkan pertemuan-pertemuan antara individu-individu dalam suatu kelompok manusia dengan individu-individu kelompok tetangga. Jika kita perhatikan suatu proses difusi tidak hanya dari sudut bergaraknya unsure-unsur kebudayaan dari suatu tempat ke tempat lain di muka bumi saja tetapi terutama sebagai suatu proses dimana unsur-unsur kebudayaan dibawa oleh individu-individu dari suatu kebudayaan dan harus diterima oleh individu-individu dari kebudayaan lain. Unsure-unsur itu selalu berpindah-pindah sebagai suatu gabungan atau suatu kompleks yang tidak mudah dipisahkan.

Mem perhatikan individu-individu dari kebudayaan asing yang menyebabkan pengaruh unsure-unsur kebudayaan asing sangat penting, karena dengan pengetahuan tentang mereka ini, dalam ilmu antropologi disebut ‘agents of acculturation’ dapatdiketahiu unsure-unsur kebudayaan macam apa yang masuk. Dalam tiap masyarakat, wqrga masyarakat hanya memahami sebagian dari kebudayaannya. Bagian-bagian dari masyarakat penerima yang terkena pengaruh unsure-unsur kebudayaan asing juga penting untuk diperhatikan. Reaksi orang-orang yang terkena pengaruh unsure-unsur kebudayaan asing merupakan suatu objek penelitian Antropologi yang sangat luas.

Dalam tiap masyarakat selalu ada individu yang berwatak ‘kolot’, yang tidak suka dan lekas menolak hal-hal yang baru,banyak juga individu yang suka dan lekas menerima hal-hal baru. Salah satu wujud penolakan terhadap pengaruh unsure kebudayaan asing dan pergeseran social budaya yang merupakan akibat dari peristiwa itu tidak hanya di Indonesia saja tetapi juga dalam banyak masyarakat didunua. Asimilasi atau assimilation adalah peoses social yang timbul bila ada :

1. 1. Golongan-golongan manusia dengan latar belakang kebudayaan yang berbeda-beda.
2. 2. Saling bergaul langsung sacara intensif untuk waktu yang lama
3. 3. Kebudayaan-kebudayaan golongan-golongan tadi masing-masing berubah sifatnya yang khas dan juga unsure-unsurnya masing –masing berubah wujudnya menjadi unsure-unsur kebudayaan campuran.

Suatu discovery adalah suatu penemuan dari suatu unsure kebudayaan yang baru, baik yang berupa suatu alat baru, suatu ide baru, yang diciptakan oleh seorang individu, atau suatu rangkaian dari beberapa individu dalam masyarakat yang bersangkutan. Discovery baru menjadi invention atau inovasi apabila masyarakat sudah mengakui, menerima dan menerapkan penemuan baru itu. Dalam tiap masyarakat ada individu-individu yang sadar akan adanya berbagai kekurangan dalam kebudayaan mereka. Diantara para individu itu ada berbagai macam reaksi dalam menerima kekurangan yang ada pada kebudayaan mereka. Ada yang menerimanya dengan lapang dada atau apa adanya tetapi tidak sedikit pula yang tidak mampu untuk berbuat apa-apa.

Suatu krisis dalam masyarakat juga merupakan suatu masa timbulnya banyak penemuan baru. Suatu krisis masyarakat berarti dalam masyarakat itu banyak individu menentang keadaan, mereka menentang karena tidak puas dengan keadaan dan tidak puas karena mereka sadar akan kekurangan-kekurangan disekelilingnya. Suatu penemuan baru selalu harus dilihat dalam rangka kebudayaan dimana penemuan tadi terjadi. Suatu penemuan baru biasanya berupa suatu rangkaian panjang.

Tiap kebudayaan yang hidup dalam suatu masyarakat yang dapat berwujud sebagai suatu komunitas, bisa menampilkan suatu corak khas yang terutama terlihat oleh orang luar yang bukan warga masyarakat yang bersangkutan. Seorang warga dari suatu kebudayaan yang telah hidup dari hari ke hari dalam lingkungan kebudayaannya biasanya tidak lagi melihat corak khas itu. Tetapi terhadap kebudayaan tetangganya, ia dapat melihat corak khasnya terutama mengenai unsure-unsur yang berbeda menyolok dengan kebudayaannya sendiri. Corak khas dari suatu kebudayaan itu menghasilkan suatu unsure yang kecil berupa suatu unsure kebudayaan fisik dengan bentuk yang khusus atau karena ad suatu pola yang khusus, atau dapat juga karena warganya menganut suatu tema budaya yang khusus.

Corak khas tadi dapat juga disebabkan karena adanya kompleks unsure-unsur yang lebih besar. Berdasarkan atas corak khususnya tadi, sutu kebudayaan dapat dibedakan dari kebudayaan yang alin.

På kandidatuddannelsen Oplevelsesøkonomi ved Århus Universitet har vi netop afsluttet en 3-ugers opgave udført for Dansk Træfiberisolering (DT). Jeg vil lige afslutte forløbet med at skrive et par linjer om etnografi, markedsføring og positiv kynisme.

Uddannelsen trives bedst med underdogs

Er det svært at markedsføre isoleringsmateriale? Nej, det synes jeg ikke. Måske fordi det umiddelbart lyder så kedeligt. Da jeg arbejdede med markedsføringsoplægget til virksomheden, føltes det som en fordel at være ‘underdog’ i familien Danmarks bevidsthed.

Overraskelsesmomentet er en bærende kræft i næste alle de projekter, vi arbejder med på studiet. Og siden isoleringsmateriale er noget af det mest usandsynlige at støde på i hverdagen, må der siges at ligge et kæmpe potentiale for overraskelse i produktet. Jeg vil selvfølgelig ikke komme nærmere ind på de specifikke strategier, som vi udviklede for firmaet – dem har vi givet DT eksklusive rettigheder til.

Antropologien i oplevelsesøkonomien

Til gengæld har jeg reflekteret over nogle af de betingelser, som studiet er stillet. På mange måder arbejder vi i strategisk eller aktiv forstand med nogle af de verdenssyn, som jeg beskæftigede mig med i sin tid på afdeling for antropologi og etnografi. Dengang skrev jeg opgaver, som sigtede på enten “at se det eksotiske i det nære, eller at se det nære i det eksotiske.” (lånt fra Hylland Eriksen) Jeg har altid syntes det var en vidunderlig sætning at arbejde udfra. Og heldigvis begynder jeg nu for alvor at mærke, hvordan samme dobbelte syn kan gøre sig gældende på kandidatuddannelsen Oplevelsesøkonomi.

Casen peger fremad

For tiden arbejder vi primært med markedsføring, og selvom DT er en typisk handels-case, så peger den med sit “skæve” produkt på en række muligheder for fremtidige projekter. Vi fandt noget eksotisk i den isolering som vi tager for givet til hverdag, men hvorfor ikke strategisere over det nære i ulandsbistanden, det eksotiske i Børns Voksenvenner, det nære i Lissabontraktaten (?) eller det eksotiske i den danske velfærdsmodel. Kort sagt, synliggøre nogle af de ting, der kan gøre verden bedre.

Mere end et begreb

Begrebet oplevelsesøkonomi bliver desværre ofte kædet sammen med kynisme, profitmaksimering og overflade, og selvom en sådan sammenligning kan retfærdiggøres i visse sammenhænge (bl.a. i forbindelse med begrebets trendsættende “fædre”, Pine & Gilmore), er det udtryk for stædig pessimisme at forsage “oplevelsesøkonomien”, alle dens gerninger og al dens væsen. Jeg tror på positiv kynisme!

Oplevelsesøkonomi-studiets officielle hjemmeside.

Dansk Træfiberisolering.

“Sverige ska bli känt som Europas matland och gå om Frankrike” skriver Malin Siwe på DN Opinion idag med anledning av Jordbruksminister Eskil Erlandssons (C) plan att matexporten i Sverige ska öka från 50 till 100 miljarder år 2020. Hon tycker Sverige ska sälja något annat än svensk matturism. Debatten är med andra ord igång (eller så har den förts på ställen där jag inte varit).

Jag tycker såklart att det är spännande att den svenska regeringen tydligen planerar att lägga cirka 170 miljoner på att uppmärksamma Sverige som matland i Europa (och i världen?). Men att “gå om Frankrike” – hur gör ett land det? Ett land är dess människor, röster, attityder, beteenden, traditioner, ideal. Att “gå om” väcker bilder av löpning, svensk matkultur mot fransk i Marathon eller 800 meter. Det är väl inte riktigt så det går till?

Jag föreställer mig som bekant (i alla fall för er som följde med i diskussionen om runda bord tidigare) saker och ting mer i cirklar. Sverige kan enligt den cirkulära teorin “world systems theory” befinna sig på olika avstånd till olika kärnor (core) i den gastronomiska sfären. Om nu world systems theory råkar vara en teori som betraktas som helt passé bland samhällsvetenskapens kungar och drottningar spelar mindre roll här, teorin är användbar i sammanhanget.

Läs gärna antropologen E. N. Andersons Everyone Eats: Understanding Food and Culture (2005) publicerad i New York och London på New York University Press. I kapitel 12 diskuterar han “Foods and Borders: Ethnicities, Cuisines, and Boundary Crossing” på ett intelligent och samtidigt underhållande vis med hjälp av just world systems theory.

Det som spelar roll i frågan om matturism är om människor med tillgång till kunskap, makt, inflytande och med pengar att spendera på mat- och dryckesupplevelser betraktar Sverige som “perifert” i förhållande till Frankrike (och EU:s och världens övriga länder). Jag försöker komma på när Sverige uppfattas som kärnan och Frankrike som periferin… ta stora internationella matlagningstävlingar som The Culinary Olympics och Bocuse d’Or till exempel. Där placerar sig Sverige förstklassigt, i centrum, i kärnan av världens matelit medan Frankrike tycks hamna lite i periferin.

Trots svenska kockars bedrift att göra utmärkt ifrån sig i tävlingssammanhang kommer människor sannolikt att fortsätta turista i Sverige och undra vart all god, hemlagad, nytänkande, hälsosam, vild mat finns eftersom det som verkligen finns och dominerar överallt är pizza, hamburgare, kebab och korv. Lite pinsamt, men så ser ju verkligheten ut som bekant för den som korsar den svenska gränsen och bara vill äta ”här och nu”.

För Sverige handlar det nu om att ändra bilden av Sverige som 1) ett land dit ingen åker (“why go there?” är en rätt vanlig uppfattning i internationella kretsar tro det eller ej och 2) ett land där alla tar livet av sig för att mörkret är så deprimerande (“The Land Of The Midnight Sun… So what about those 9-something months of darkness?” frågar de mig och säkert er också).

Om jag satt med i alla förmodade brainstormingsessions som nu pågår för att förverkliga visionen om Sverige som EU:s matland så skulle jag absolut känna en viss stolthet för att Sverige är mycket bra på att sälja in matupplevelser. Kockar i Sverige stiger villigt och ledigt in bland gästerna och bjuder på charmigheter som “de här kantarellerna hittade jag imorse när jag var ute på strövtåg i skogen, nu lagar jag till dem speciellt åt er med min mormors recept”. Kantarellerna smakar genast mer. Människor i matsalen som lyssnar hänfört är beredda att betala, inte bara mer för maten, utan för hela… här kommer det igen; upplevelsen.

Vi har vid det här laget fattat att Sverige på många håll tänker mat i kombination med värdskap, berättande – dvs. performance och storytelling. Vallåsens Värdhus är ett tips. Det finns många fler. Kommer beteendet från Frankrike? Nej säger kockarna på g som jag träffar. Matturism utvecklas just nu på ett intressant vis i Sverige.

Så varför skämmas över våra pinsamma halvfabrikat och våra (på sina håll) svenska byråkratiska regelverk som håller den svenska restaurang- och matkulturen i ett stramt koppel? Varför inte ge Jordbruksminister Eskil Erlandsson och hans stab, och alla som driver restauranger, värdshus, gårdsmejerier och bykrogar en chans?

Mitt tips är att inkludera mer av Sverige i marknadsföringen. Sälj inte bara landskapsrätter och nationalromantik. Sälj resten av Sverige som kokar i våra förorter och migrantkolonier. I varenda bostadssegregerad kommun finns matlagningskunskaper värda att lyfta fram.

Vore jag ni skulle jag också jobba fram idéer som lyfter fram Sveriges tystnad, och tid. Lite stereotypt kanske, men att saker får ta tid i Sverige, att man faktiskt kan höra en humla surra på försommaren, höra tystnaden av den första snön som faller, och dra ett djupt andetag är helt unikt ur ett globalt perspektiv.

Svensk tid; när satt man senast i en svensk telefonhytt och förde ett rejält svenskt samtal? (Bilden är arrangerad).

Svensk tid är humor.

Det finns Tid för svensk fikakultur.

Mer svenskt eftersom jag var inne på det spåret i tidigare inlägget, H&M-annons med ostron, snyggt!

Svenska kocken har anlänt, vi var ute igår på Lammas egna Woodstock-festival, den så kallade Dickstock som började som en privat födelsedagsfest för 15 år sen i Dicks trädgård där några band spelade och de sålde lite mat och dryck; en händelse som alltså blivit en årlig och personlig festival där alla är välkomna. Någon låg och sov djupt i soffan i Dicks vardagsrum igår kring midnatt när vi damer köade till toan i Dicks lägenhet (“he had tequila”) och folk verkade vara på allmänt gott humör. Inget bus utan musik och festivalt-shirts och hundar och barn och ungdomar och vuxna mellan 20 till 70+ i en skön blandning – den blandningen gillar jag med Lamma. Mannen har nu också anlänt med lakrits och svensk senap och snaps och allt vad det var och snart anländer även julen får vi veta genom Hongkongs julskyltning som gradvis växer fram på fasader och i shoppinggallerior.

På institutt for statsvitenskap kan du studere det nye faget sosial antropologi. Takk til Jan Tore Evensen for bidraget.

Låter som värsta Pippi och Astrid Lindgren här. Mycket svenskt gör sig påmint när cirka två och en halv månad passerat sedan jag senast åt så kallad “nordisk mat” (som kan betyda så mycket olika saker). Det börjar kännas att det vore väldigt gott med potatis. Potatismos. Köttbullar. Gräddsås. Lingon. Inlagd gurka. Allt förutom gurkan finns förstås att köpa på IKEA.

De har börjat sälja fryst potatismos på IKEA såg jag. Men när det är så sinnligt och ljuvligt gott att mosa och smaksätta potatis själv – vem skulle vilja ha fryst och upptinat? Mitt allra bästa potatismosminne (förutom mammas och det som serveras ibland hemmavid på söder) är det som serverades på Utö när vi var där med tyska D och skulle visa upp Sverige en solig och vindstilla sommareftermiddag 2007. Sverige log mot oss. Det kom potatismos perfekt smaksatt med lime och kocken hade petat ned och dolt ett rejält stycke krabbklokött mitt i moset som en gömd skatt. Älskar mat med överraskningar inuti. Så gott att man nästan grät. Eller slutade prata i alla fall, SÅ gott. Det var en bra bit torsk till och nåt vin som jag borde lagt på minnet men som jag drack utan djupanalys.

Tillbaka till IKEA-restaurangen i Shatin (det finns två IKEA i Hongkong vad jag vet); den var stängd för ombyggnad och ska öppna på nytt i december. Jag som sett fram emot svenska IKEA-klassiker kom av mig helt och hamnade vid frysdisken utan att kunna fatta ett enda vettigt beslut. Såg en Hongkongkines greppa en blåbärspaj. Såg äppelpajen som låg bredvid. Tänkte på Professor CB som pratar om hur han längtar efter “äkta äppelpaj”, tydligen svårt att få tag i här. Det finns vaniljsås med på IKEA.

Att släpa hem fryst “svensk” mat verkade inte klokt. “Det finns potatis att handla på Lamma (visserligen för 3 kronor styck)” tänkte jag. Så det blev inget köpt i IKEA:s matbutik. Inte ens Ahlgrens Bilar! Fatta. IKEA-ritualen att avsluta med en kokt korv verkar global. Det luktar korvspad och brända, söta popcorn därinne. Så doftar Sverige i Hongkong.

Jag tog min nyinköpta skärbräda och den blå IKEA-kassen med annat jox och gick. Det vore gott med S.O.S. snart; sill har de i IKEA-kylen, i alla fall några olika sorters Abbas. Det finns en del olika typer av hårt bröd. Aladdinaskar. Flera olika Annas pepparkakor – fler sorter än förra året. Pepparkaksbusiness i Asien vore nåt att satsa på.

Kakor med ingefära passar perfekt här nu för mellan november och mars äter Hongkongkineserna för att hålla värmen. Det har varit 25 grader varmt sen i oktober och det huttras vid tanken på att det ska bli bara 20 de närmaste dagarna. Ingefära (ginger) anses vara “heating” food. Mat här handlar om balans mellan heating and cooling.

“You cannot drink cold water, it’s not good for you!” utbrast min kinesiske broder och studiekollega när vi åt lunch igår så jag har börjat dricka varmt vatten. Tycker till och med att det är gott. Det känns nytt. Tänk alla i kalla Sverige som dricker isvatten till maten året runt. Helt obegripligt om man lever efter hälsoprinciperna här.

Det kommer en spännande ung svensk kock på besök som ska stanna i Hongkong i 1-2 månader, som tänker testa att bo på Lamma (!) och som säger att hon gärna vill laga mat med mig; hur roligt är inte det! Hoppas hon vill inviga min skärbräda. Den är tjock och fin. Jag skulle vilja lära mig ångkoka fisk på olika kantonesiska vis med en bambuinsats i woken. Och såklart göra nordisk mat. Överhuvudtaget ser jag fram emot att träffa en professionell kocktjej som verkas drivas av sån nyfikenhet. Hon landar imorgon.

Mer äkta svenskt; mannen landar på söndag! Han har fått en inköpslista: Västervikssenap, Vilmas, Skåne, saltlakrits. Sist jag flög hade jag flera Jämtländska ostar i resväskan men det slipper han. Utbudet av ost i Hongkong är helt okej, vi har till och med en delikatessbutik med europeiska ostar och korvar och skinkor på Lamma. Det strider ju emot filosofin om närproducerat men den butiken är uppskattad.

Och ännu mer svensk; fick idag mejl – på svenska – från the The Chief Language Instructor på yrkesskolan där jag förhoppningsvis (om allt går som planerat) ska börja hösten 2010 för att antagligen bränna mig, skära mig och skämma ut mig rent allmänt medan jag skaffar en mer fysisk inblick i kockyrket, i samband med mitt fältarbete som varar i ett år, kanske 1,5.

Chief Language Instructor är inte svensk men skriver uppenbarligen på svenska felfritt, mycket överraskande. Han är den man vänder sig till för att boka bord till yrkesskolans middagar. De planerar en “Scandinavian evening” i slutet av november. Unga kinesiska kockar i utbildning ska för första gången testa att jobba med nordiska produkter och ingredienser och laga upp och bjuda på en 4-rätters nordisk måltid under ledning av en Schweizisk kock utan att någonsin ha varit ens i närheten av Skandinavien eller ätit Skandinavisk mat. Det blir intressant.

Får jag lov att bjuda på en kokt med bröd?

Den här skylten passerar jag varje gång på väg till jobbet; med det svenska ordet gångplank som blivit engelskans “gangplank”. Jag föreställer mig svenska hamnarbetare ute i världen på 20/30-talet (kanske tidigare) “Försiktigt killar, se upp med gångplankan… HEY DU DÄR, THE GÅNGPLANKA… EH, GANGPLANK!

Jag har haft en hemsk eftermiddag, men tack vare Matbloggsprisets hedersomnämnande blev jag påmind om att det finns en helt underbar matbloggsvärld här utanför! Grattis alla ni som också blev utvalda och tack än en gång juryn för att ni låter mig figurera bland sådana fenomenala matbloggare!

Ibland får man lov att skratta åt de situationer man befinner sig i och ofta frågar jag mig hur jag hamnade här i Hongkong. Under eftermiddagen var jag på övningssession inför det “IT-Test” man tvingas göra som student och forskarstuderande. Det var en jätteung datakille med 4-5 jättelånga skäggstrån (?) och med jättesnabba datafingrar och jag som skulle delta i en plågsam övning; plågsam eftersom jag har 12 år som AD och Creative Director i kroppen och har jobbat med miljonkonton och stora kunder, plågsam för att övningen bestod i att kopiera ett “designat” utskick med bilder och grafik i Word på PC på tid! NEJ! Varje cell i min kropp skrek, det skar i mitt Machjärta, jag reagerade så fysiskt att jag blev förbannad (och det är inte bra på ett kinesiskt universitet). Men det var bara FÖR galet-opedagogiskt-asfult-användarovänligt! Det ångade säkert bara om mig, det var inte så att jag var uppe och skämde ut mig. Men ändå.

Hade tänkt signa mig och göra det f-bannade testet på torsdag med det får nog vänta för här inser jag att det är månader av yogaövningar och mental förberedelse som gäller. Ryktet går att testet är konstruerat så att det nästan är omöjligt att få godkänt. Det är ungefär som det var att ta körkort i Sverige på det sena 80-talet och tidiga 90-talet alltså. De kuggar studenter och forskarstuderande gång på gång. Folk som med största säkerhet inte är analfabeter när det gäller datorer, folk med arbetsliv i bagaget lommar alltså tillbaka om och om igen innan de styrande i datasalen tycker att resultatet duger. Jag måste skratta!

Jag får väl försöka lokalisera mina tidigare chefer i IT-konsult- och reklambyråvärlden och be dem skriva intyg att “jo minsann hon bidrog faktiskt till att dra in ett och annat fett konto med hjälp av kunskap, goda idéer och genom att behärska samtliga av de dataprogram era fjunisar vill testa henne på – och fler därtill”. Det får lov att vara formella brev såklart, helst med stämplar, som jag får lov att vidareförmedla till universitetsledningen så jag slipper delta i vansinnet. Chefer, vart är ni?

IT-testet inkluderar flera föråldrade, datafjuniga övningar i Word, Excel, PowerPoint, Outlook, nåt virusprogram med töntigt namn, och computer ethics och allt ska självklart och helt obegripligt testas på tid! Vilken idioti! Det var sån äcklig stämning i den datasalen, en jättejättefinnig man typ 22 hade fått i uppdrag att vaka över oss dårar och han gav inte en enda instruktion trots att det hela var en “övning” utan vankade bara av och an tills han plötsligt sa, “computer center closes now”. Åh ge mig styrka!

Ganska ofta känns mitt liv så här… spännande
(och egentligen hör jag nog hemma i en annan tid)!

Är det något Hongkong lär mig så är det multitasking. Sällan att man står och degar om man har 4-5 minuter över. Alla gör något, alltid. Min multitaskade vardag cirka 3 dar i veckan består av att jobba samtidigt som jag åker Lamma-färjan till Central på Hong Kong Island, sen Star Ferry från Hong Kong Island till fastlandet (Kowloon) och sen pendeltåget till institutionen. Har upptäckt att det går alldeles utmärkt att läsa färdigt böcker, skriva färdigt papers och göra färdigt Power Point-presentationer under den där dryga timmen det tar från Lamma Island till universitetet.

Vid universitetet hoppar jag av tåget och tränger mig på den smärtsamt proppfulla bussen som tuffar rakt uppför berget och sen in på institutionen för att skriva ut och lämna in, “Professor: my response to the book you asked me to read”. Eller så bär det raka vägen in i undervisning eller som i veckan, rakt in inför en publik på cirka 40 personer och hålla en föreläsning. Hade upparbetat sån enorm lust och energi att vissa såg ut att undra vad som hände. Minns ett och annat ansikte med komplett häpet uttryck under hela föreläsningen som handlade om att fältarbeta och lära sig matlagning i förorten i Dakar, Senegal – Västafrika.

Vi är nog rätt många i den här världen som tycks få ut något av den här rollen; en känsla av att det blir spännande att leva när det uppstår kontraster… man vill veta vad som händer… precis innan… minuten innan… sekunden innan deadline. Vad händer om jag inte klarar det? Hur kommer jag att lösa det? Man går från ett relaxat läge på ön i fåtöljen, till att surfa fram med vinden i håret på Hongkongs MTR. Man grejar det ju alltid; så varför ändra sig? Somliga skulle säga att det handlar om uppmärksamhet (narcissism till och med). Är narcissism alltid dåligt?

Sen har det såklart att göra med hur man använder sin tid. Det är så mycket som ska hinnas med så man får utnyttja varje tillfälle. Jag har dessutom råkat bli en så kallad “Closing Door Student” dvs. den sista doktoranden CB tar sig an innan han drar sig tillbaka från det långa hektiska livet som professor efter 2012 så beteendet går väl i linje med det.

Borde göra som min väninna D – tyska doktoranden; the molecular biotechnologist som alltid är klar minst en vecka innan oavsett vad det gäller. Åh, det verkar så skönt att leva så. Ska försöka. Går det tro? Det är väl bara att bestämma sig, som med allt annat.

“Du borde börja med bergsklättring eller långdistanslöpning så får du pressa dig och testa gränser hela tiden” sa sweetheart. Ja, jo. Berg är inget för mig, men löpning är okej, speciellt om man får springa till havet och slänga sig i. Här slänger jag mig ut i Hongkongs kollektivtrafik (och undviker rusningstid så ofta det går):

Perfekt att skriva på tåget; idéerna flödar tack vare tidspressen.

Det är väl en hel del texter som blir till på bussar och tåg – in between places – världen runt? Ko(c)kböcker och recept med kanske?

Jadwal Ujian Nasional 2010

Sumber: PT. Lembimjar Neutron Yogyakarta

Kelas XII  SMA/MA Program  IPA

1. 15 Maret 2010,  8 – 10 pagi  , Bahasa Indonesia (50 soal), 10-12 Biologi (40 soal)
2. 16 Maret 2010, 8 – 10 pagi , Bahasa Inggris (50 soal)
3. 17 Maret 2010 , 8 – 1 0 pagi, Matematika (40 soal)
4. 18 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Fisika (40 soal)
5. 19 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Kimia (40 soal)

Kelas XII  SMA/MA Program  IPS

1. 15 Maret 2010,  8 – 10 pagi  , Bahasa Indonesia (50 soal), 10-12 Sosiologi (40 soal)
2. 16 Maret 2010, 8 – 10 pagi , Bahasa Inggris (50 soal)
3. 17 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Matematika (40 soal)
4. 18 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Geografi (40 soal)
5. 19 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Ekonomi Akutansi (40 soal)

Kelas XII  SMA/MA Program Bahasa

1. 15 Maret 2010,  8 – 10 pagi  , Bahasa Indonesia (50 soal), 10-12 Antropologi (40 soal)
2. 16 Maret 2010, 8 – 10 pagi , Bahasa Inggris (50 soal)
3. 17 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Matematika (40 soal)
4. 18 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Sastra Indonesia (40 soal)
5. 19 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Bahasa Asing (40 soal)

Kelas IX SMP / MTS

1. 22 Maret 2010,  8 – 10 pagi  , Bahasa Indonesia (50 soal)
2. 23 Maret 2010, 8 – 10 pagi , Bahasa Inggris (50 soal)
3. 24 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Matematika (40 soal)
4. 25 Maret 2010, 8 – 10  pagi , IPA (40 soal)

Kelas VI SD  /  MI

1. 5 April  2010,  8 – 10 pagi  , Bahasa Indonesia (50 soal)
2. 6 April 2010, 8 – 10 pagi , Matematika (40 soal)
3. 7 April 2010 , 8 – 10 pagi, IPA (40 soal)

Jadwal Ujian Nasional 2010

Sumber: PT. Lembimjar Neutron Yogyakarta

Kelas XII  SMA/MA Program  IPA

1. 15 Maret 2010,  8 – 10 pagi  , Bahasa Indonesia (50 soal), 10-12 Biologi (40 soal)
2. 17 Maret 2010, 8 – 10 pagi , Bahasa Inggris (50 soal)
3. 18 Maret 2010 , 8 – 1 0 pagi, Matematika (40 soal)
4. 19 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Fisika (40 soal)
5. 20 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Kimia (40 soal)

Kelas XII  SMA/MA Program  IPS

1. 15 Maret 2010,  8 – 10 pagi  , Bahasa Indonesia (50 soal), 10-12 Sosiologi (40 soal)
2. 17 Maret 2010, 8 – 10 pagi , Bahasa Inggris (50 soal)
3. 18 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Matematika (40 soal)
4. 19 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Geografi (40 soal)
5. 20 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Ekonomi Akutansi (40 soal)

Kelas XII  SMA/MA Program Bahasa

1. 15 Maret 2010,  8 – 10 pagi  , Bahasa Indonesia (50 soal), 10-12 Antropologi (40 soal)
2. 17 Maret 2010, 8 – 10 pagi , Bahasa Inggris (50 soal)
3. 18 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Matematika (40 soal)
4. 19 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Sastra Indonesia (40 soal)
5. 20 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Bahasa Asing (40 soal)

Kelas IX SMP / MTS

1. 22 Maret 2010,  8 – 10 pagi  , Bahasa Indonesia (50 soal)
2. 23 Maret 2010, 8 – 10 pagi , Bahasa Inggris (50 soal)
3. 24 Maret 2010 , 8 – 10 pagi, Matematika (40 soal)
4. 25 Maret 2010, 8 – 10  pagi , IPA (40 soal)

Kelas VI SD  /  MI

1. 5 April  2010,  8 – 10 pagi  , Bahasa Indonesia (50 soal)
2. 6 April 2010, 8 – 10 pagi , Matematika (40 soal)
3. 7 April 2010 , 8 – 10 pagi, IPA (40 soal)

Download link nya disini :  Jadwal Unas 2010

sumber : pt. lembimjar neutron yka

Vi var med på prisutdelningen och deltog i upprymdheten kring Matbloggspriset härifrån Lamma Island, Hongkong – via mobilen! En liten ovärderlig grupp av påhejare representerade mig på plats i Stockholm! Bra! Firade min nominering, de övriga nominerade och vinnaren genom att ha ett underbart härligt, galet dygn. Satt på Green Cottage och väntade på juryns motivering. Grymt spännande! Vi bjöd personalen på kakor från Malaysia som jag fått av Maggie; de blev spralliga!

And The Winner Is… pickipicki! GRATTIS! (Foto: Harald Erici).

Innan GC åt vi en ljuvlig ångkokt fisk till lunch på Sampan Seafood.

Fried crab with chili and garlic!

Några timmar senare; Typhoon No. 10 på Aqua Bar! Lemon grass vodka, yuzu syrup (?), vanilla sugar, red chili, ginger beer topped with bubbles! Det var färska citrongräs och små bitar av ingefära i! Mmm…

Vi var på Felix innan Aqua och började prata med några amerikaner som var i Hongkong på business trip och som genast började prata om Stieg Larsson. Nattmat hann vi med också. Klockan 4 befann vi oss plötsligt på ett karaokeställe där man hyr in sig i små rum och sjunger… på morgonen hamnade man helt otippat på Chungking Mansions – en av världens mest globala platser med fler nationaliteter i samma hus än någon annanstans! Här jobbar Maggie som antropolog och researcher på uppdrag av Prof. Gordon Mathews som bedriver sin forskning här; om den illegala marknaden för piratkopierade mobiltelefoner. Och vid halv sjutiden tog H sina väskor och åkte till flygplatsen och flög vidare till Australien. Ja, det var ett roligt dygn. Klockan 11 checkade jag ut från hotellrummet som jag fått låna för att sova ett par timmar och mötte upp Amy, en Hongkong-tjej som jobbar och bor i Stockholm, för dim sum. Around The World In A Day!

Skrev inte jag den 22 oktober, “För er som möjligen undrar när det ska dyka upp några stjärnkockar och stjärnkocksämnen i bloggen så vill jag hälsa, de kommer”. Och så kommer hon! Svensk kocktjej landar i Hongkong 13 november, tar sig hit på egen hand. Stannar till 12 december, ev. ytterligare en månad. Håller nu som bäst på att leta egen bostad. Jag försöker hjälpa henne hitta en bra praktikplats! Fram för mer sådan positiv energi i Sverige!

Världen väntar på dig!

Så här snabbt gick det från hennes första kontakt med mig per mail 30 oktober till att biljetten var bokad! Driftigt! Heja!

Nu har jag äntligen hunnit kolla runt mer ordentligt bland de andra matbloggarna som hamnade på Matbloggs-juryns lista och som tävlar om Matbloggspriset 2009; vilken matlagningskunskap, vilken passion!

En rörde mig till tårar – på riktigt alltså. Jag stod här i förmiddags i vardagsrummet och tittade ut över Lamma och havet och hade precis läst Gittos mat och inlägget om ”Drömmen om mexicanagrytans död”. Hon skriver, ”När man delar ut matlådor i hemtjänsten går det inte att bli annat än rent beklämd. Varje gång man öppnar en av de plastade förpackningarna luktar det murken smakförstärkare och deppigt skolkök. Jag har talat med så många äldre om mat eftersom det är i princip det enda jag kan tala verkligt otvunget om. Jag lyssnar på vad de saknar från barndomen och vad de längtar efter: fläskpannkaka med rårörda lingon, sillbullar, rullsylta, kroppkakor, fläsklägg med riktigt rotmos, riktiga köttbullar och S.O.S. Sådant serveras aldrig. Min stora dröm är att starta ett arbeta i ett (tro mig, jag har inte ens en kvarts entreprenör i mig!!) företag som levererar riktigt bra mat till äldre. I både hel- och halvportioner: för de som är hungriga och de som inte orkar lika mycket, men ändå vill äta gott”.

Jag började gråta. Kanske berodde det på musiken i bakgrunden (smäktande kinesisk) plus att det håller på att bli fullmåne och då blir jag mottaglig men mest av allt trillade tårarna för att det känns så ruttet; situationen med maten för äldre och yngre i Sverige. Heja Gitto! Snälla förverkiga din vision för jag tänker så här; Sveriges regering satsar just nu miljoner på att bli Europas matnation och det projektet är ju helt fantastiskt, åh vad Sverige vill bli EU:s matland. Men kan man bli EU:s matland och samtidigt servera sån mat som Gitto beskriver till Sveriges äldre?

För det första måste det kännas genant att behöva knacka eller ringa på hos en människa och komma med “förpackningar som det luktar murken smakförstärkare om” och för det andra är det som om Sverige, eller rättare sagt de som bestämmer om att sån mat ska serveras till Sveriges äldre, meddelar; ”hej gamling, att du kämpat på under alla dina yrkesverksamma år för att bygga upp landet Sverige betyder inte ett skit. Att du gick upp varje morgon, och for till jobbet, att du tog hand om barn och hushåll och kanske även släkt och vänner och grannar, att du gjorde det bästa du kunde för att vara en god medborgare, att du betalade skatt, det är inte värt någonting längre. Därför utfodrar vi dig som om du vore ingenting. Du kan gott sitta där ensam och dagdrömma om rullsylta och kroppkakor men det kan du glömma för du ska ha mexicanagrytan och så är det med den saken och sen kan du dö”. Det är vad den maten meddelar tycker jag.

Ska ett land som Sverige servera sån mat till sina äldre och yngre och samtidigt aspirera på att bli EU:s matnation? Den matkultur Sverige ska visa för EU skapades och praktiserades ju av de som nu blivit äldre. Sverige har verkligen mat och gastronomisk talang att visa resten av världen, både på restauranger, i företag och i hemmen, men om jag ska ta ställning till ett lands matkultur och bestämma mig för om den känns viktig och intressant då tittar jag också på den maten det landet ger sina unga och gamla. Jag tittar inte bara på en välmående klick i samhället som har råd att äta bra.

Jag tror kanske inte jag vill bli gammal och dö i Sverige. Är det fräckt att säga så? Ni finner mig 100 år gammal, eller 80 i alla fall, med en kall öl på Lamma. Jag hoppas jag slipper grytan och istället får titta ut över det glittrande havet och somna i en stol och kanske bli skickad hem på flyg i en urna, en sista flygning, eller kanske begravd i en fabrik i Hongkong på höjden som en bra vinbutelj, men jag äter fan inte mexicanagrytan efter allt jag gått igenom i livet! Gitto, tack för din blogg; snälla jobba för att förverkliga din vision. Om jag kan hjälper jag gärna till!

Maten till unga och äldre är vad jag förstår väldigt olika i Sveriges alla kommuner. I Borgholms kommun på Öland till exempel har jag fattat att det lagas kroppkakor från grunden på servicehem – på sina håll i alla fall. Jag får höra om hur de snackar och umgås i köket. Alla lägger sig i hur kroppkakor egentligen ska göras och alla gör lite olika, på sitt vis, och alla tar plats med sina idéer. Det är väl mer så det ska vara att bli gammal? Och vill man inte sitta med och chatta i köket utan istället vill vara själv på rummet kanske med en bok eller med sina minnen så kan man åtminstone få riktig mat. Man ska inte vara gammal med nån äcklig gryta eller grå bit fisk och södervärmd potatis på grund av nåt stelt avtal som kommunen följer slaviskt. Regler är till för att ifrågasättas sa professor Randy Pausch innan han dog alldeles för ung förra året.

I Hongkong sitter äldre med sina tidningar, sitt te och sina dim sum från klockan 8 på morgonen, tillsammans på tehus. Där snackar de och umgås och låter timmarna gå, frukost blir lunch blir eftermiddag. Hur det fungerar med maten på Hongkongs ålderdomshem eller servicehus eller ”serviced apartments” vet jag inte. Många bor hemma med hemhjälp och ja, jo det är för det mesta Filipinskor och Indonesiskor som är anställda i Hongkongkinesernas hem för att ta med dem på promenad och laga (hemlagad) mat och så behöver Sverige inte ha det. Men att få käk levererat hem på det vis som Gitto beskriver; och äta gammal och solo, är det nåt att vara stolt över? Ah, jag måste ta paus och djupandas, det är så fel.

Sen var jag på Kryddburken och himmel vad den köttfärslimpan med brysselkål, kokt potatis, sås och morötter såg god ut! Jag kan knappt sluta titta. Lyckliga den familjen som får äta så gott, nästan varenda dag verkar det som. Tack för en fantastisk blogg, så glad att få följa med i den! Och de andra bloggarna är underbara de med; jag är stolt att vara nominerad i det här sammanhanget och tack juryn att ni presenterar så många nya intressanta personer att upptäcka i MatSverige!

Ibland läser jag om duktiga och driftiga människor i Sverige som håller på och bakar och ordnar med kafferep. En gång, minns inte i vilket sammanhang, var det en person som beskrev ”problemet” med hur man äter upp allt som bakas. Det var en person som älskade att baka och fika men som alltså fick en massa över eftersom hennes väninnor också bakade en massa. De samlades allihop och bjöd varandra. Men det blev över. Ingen hade speciellt stor lust att fylla frysen.

Väldigt få orkar äta sju sorters kakor, jättemuffins, bullar, tårtbitar, handgjort chokladgodis och allt vad det var under loppet av en kafferepssamling så ja, vad gör man? Tänk om de som bakar och får en massa över kan ge en påse nybakat till en människa på gatan eller en som tvingas äta mexicanagrytan – en som inte har det så bra som du. Fatta att du skapar en kort stunds äkta lycka i så fall! Det är inte svårt, det är inte pinsamt, man är inte konstig om man gör så. Man är snäll och påhittig – det behöver den här världen. Vi har en kvinna här på universitetet som låter som Mimmi Pigg och nu börjar jag låta som Karl-Bertil Jonsson och snart är det ju faktiskt jul… men tänk såhär… utan ironi… det går faktiskt att göra saker man kanske aldrig gjort förut. Om man ger bort överblivna färska bullar betyder det inte att man omedelbart måste känna sig tvingad att ställa upp som volontär i soppkök eller bli aktivist eller göra det till sin sak att försöka förändra världen. Man behöver inte förklara sig för att man vill skapa nåt bra. It’s okay to love. Man bara gör.

En kort stunds äkta lycka 1; över 500 personer kom på besök!

En kort stunds äkta lycka 2; roligt besök i Hongkong! Foto: Harald Erici.