Ibland blir det så där gott så man bara utstöter små ljud och grymtanden och blir uppfylld av en varm lyckokänsla. Så blev det med denna äppelkaka. Inget märkvärdigt, men busgott.

Smöra och bröda en springform. Skala och skiva två stora, svenska äpplen (jag använde aroma) och lägg i formen. Pudra över lite kanel och kardemumma samt riv ett halvt hekto mandelmassa över. Vispa 3 ägg och 2,5 dl socker pösigt och smaksätt med mald vaniljstång eller vaniljsocker. Smält 50 g smör, blanda med 1 dl mjölk och rör ned i smeten. Blanda 3,5 dl vetemjöl med 1 tsk salt och 2 tsk bakpulver och vänd sedan försiktigt ned detta i smeten. Häll smeten över äpplena och toppa sedan med rikligt av mandelspån. Grädda cirka 30-40 minuter i 175°. Servera med lättvispad grädde.

Pösigt, saftigt, frasigt på ytan och härligt kladdigt i mitten.  Gott till frukost noterade jag även nu på morgonen.

Till alla er som bygger nytt hus och får planera trädgården från scratch.
Här kommer ett litet tips:
Skippa alla typer av frukt- och lövträd samt buskar med blad, de är mest till besvär… trust me!
Eller så är det bara jag som är lite för lat och tycker lite för lite om blåsor i händerna och ont i ryggen. Det kan vara så också.

Vi har fortfarande kvar av våra äpplen, fruktskålen är fylld och frestar med Aroma. Tog tre äpplen, några nypor av kardemumma som kommit med en god vän den långa vägen från Zanzibar. Dagen till ära den enklaste smet som bara är att röra ihop, varken el- eller handvisp behöver brukas. Bred varsamt ut i en långpanna, garnera med skalad och klyftat frukt, dofta över med kryddan från ön och avsluta med hackad mandel.

En enkel match men vilket vansinnigt gott fika!

Äppelrutor

200 g smör
6 dl strösocker
6 dl vetemjöl
4 ägg
2 tsk vaniljsocker
3 st äpplen
1-2 tsk kardemumma
1 dl mandel

1. Smält smöret och låt det svalna.
2. Blanda mjöl, socker, vaniljsocker och rör ner i smöret. Blanda sist i äggen till en slät smet.
3. Häll smeten i en långpanna klädd med bakplåtspapper.
4. Skala och dela äpplena i klyftor. Tryck ner dem i smeten och smaksätt med kardemumman.
5. Mixa eller hacka mandel och strö den över.
6. Grädda mitt i ugnen i 175 C° ca 35 minuter.
7. Låt kakan svalna och skär i rutor.

Jag och favoritbaskern går med raska steg hem från jobbet. Medvinden och solstrålarna ger oss en skjuts framåt. Vi njuter av de varma höstfärgerna och önskar att kameran alltid hängde runt halsen. Vi lyssnar på Kate Bushs skiva “Aerial”, jag och baskern. Sunset rullar in och jag ryser. Kanske gör baskern det också. Jag är för upptagen av musiken och skönheten runt omkring mig för att uppmärksamma det i så fall. Jag uppmärksammade i alla fall inte min jobbtelefon som ringde i fickan.

Kates röst är som honung för min själ. Det spritter och pirrar i kroppen för jag vet att snart kommer den mjuka melodin avlösas av ett medryckande och glädjefullt staccatosolo av den akustisk gitarren som avvaktat tålmodigt. Jag ler stort mot den mötande trafiken och baskern skrattar tyst. Nu är vi snart hemma och leendet stannar kvar på läpparna under hela kvällen. Förväntan är min och baskerns favoritkänsla.

Nu är det mesta skördat från trädgården. Endast grön- och svartkålen står kvar i sina rader med lite annat som ska få övervintra därute. Så här års behöver då inte inköpslistan bli alltför lång eller svår att införskaffa. En hel del finns i nätsäckar, inlagda, syltade eller saftade. Det som jag tycker är en av de roligaste utmaningarna med matlagningen här hemma, är just att använda så mycket som möjligt av vad som finns i förråden.

När vi väntade vänner till lördagen ville jag inte göra det alltför komplicerat. Tänkte att allt behöver inte vara perfekt planerat och färdigställt. Det får gärna donas och dofta lite allteftersom kvällen kommer. På eftermiddagen satte jag igång en god höstgryta på högrev som fick puttra på i någon timme. Köttet var verkligen fint och av hög kvalitet, fett som var insprängt gjorde grytan än mörare. Vi tar vårt kött ifrån Persfolk gård som ligger här i Fryksdalen. Det är detaljstyckat, packat och uppmärkt när man hämtar sin andel vilket är mycket praktiskt och bekvämt. Därtill lite rökt sidfläsk i tärningar, ett par gula lökar som skördas från en fläta mitt i köket, höstens guldgula kantareller och väldoftande örter från drivbänken. En hel del rött vin gjorde sitt till för att skapa en mustig och rustik höstgryta.

Förra helgen bjöd jag på jordärtskocka till förrätten, nu blev det som tillbehör till den gudomliga grytan. Blandade lika delar av skockan samt av palsternacka med en lök som jag sjöd sakta. Mixade samman till den slätaste puré smaksatte med aningens salt. Bara några kokta potatisar och tallriken bjöd på höstlig spis.

Inledningen på denna kväll fick bli lite plock av smått och gott. En starter med krämig ostdipp där grönsaker och brödbitar passade att doppa. Skålen med finskuren sallad av potatis, tomater och sältan från sardeller, pigg hetta från både Monkeyface och Jalapeno och upplagda i en korg med rostade bitar av baugetter. Egentligen ingen förrätt men vi åt den som så.

Avslutningen med smörstekta äppelklyftor med kryddor som kanel, ingefära och kardemumma. En krispig krokant på pekannötter som snabbt fick svalka sig i frysen medan jag la en sista hand på efterätten.

Tre rätter på i huvudsak trädgårdens och traktens råvaror.

Potatis och sardellsallad serveras på rostat bröd…

Ostdippen som smakade till grönsaker och bröd…

Jordärtskocka och Palsternackspuré

200 g jordärtskocka
200 g paltsternacka
1 gul lök
2 dl cremé fraiche
några droppar limejuice
lite salt

1. Skala, ansa rotsakerna och löken. Skär i mindre bitar och koka dem mjuka.
2. Mixa allt tillsammans med creme fraichen. Smaka av med lime och lite salt.

Aroma smörtekt i kryddor toppad med krokant och glass..

Det vart ingen promenad o lek ute efter hämtning, Alvin va sådära lagom skoj (övertrött) så det vart rakt hem för vår del. Alvin hade inte sovit idag på förskolan vilket är toppen men eftersom han inte somnade förens typ 22.30 igår (för att han hade sovit på dagen på förskolan) så va han ju sjukt trött, jag är glad att de lyckades hålla honom vaken för vi hamnar i en ond cirkel här annars men idag vart det då lagom skoj att hämta en övertrött liten kille som skrek och sparkade och inte skulle göra nått alls på det sätt som mamma sa. Vi gick raka vägen hem istället och Alvin fortsatte skrika i sitt rum medans Gabriel och jag åt äppelbåtar nere i köket

Det dröjde inte så länge innan Alvin tystnade där uppe och började leka istället, när jag kom upp för att krams lite med honom berättade han att han hade hittat den lilla lilla bollen i lådan och då blev han plötsligt glad igen som han sa

Nu hoppas vi på en smidig nattning ikväll så vi kommer in i en bättre cirkel

Nu strax dags för middagslagning, maken kommer sent ikväll så jag kör racet själv, middag och sen bad av barn står på schemat!

Det blir kyckling med pesto, soltorkade tomater och fetaost till middag, bulgur och någon cremefraishe sås och en sallad till! Vad ska ni äta idag?

Under måndagen den 12:e oktober, alltså igår så att säga, så var det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades av nazister utanför sitt hem, och på flera håll i Sverige bl a i Göteborg och Karlstad så anordnades det manifestationer för att hedra hans minne.

Men vad, eller rättare sagt vem, var det egentligen som man hyllade? Jo, en antidemokrat som hade förstört och raserat en annan människas liv.

Alltså var hela budskapet i manifestationerna så falskt som det kunde bli, de som deltog i dessa kunde lika gärna ha hyllat Björn Söderbergs mördare.

Jag försvarar inte mordet på denne man, ja, han var ju faktiskt det, nej, de som mördade honom gjorde lika fel som han själv gjorde. För både han och hans mördare hade en sak gemensamt: De raserade en annan människas liv.

För det var ju så här att denne Söderberg såg till att en person på hans arbetsplats blev av med sitt förtroendeuppdrag på jobbet och fick sparken från sin arbetsplats, vilket också gjorde att han blev utesluten ur sitt fackförbund.

Allt detta var Björn Söderbergs verk, och för det hyllas han.

Snacka om manifestationer som går ut på att hylla förstörande av människors liv, de som anordnade manifestationerna och de som deltog i dem har mer gemensamt med den borgeliga regeringen än de har med vänstern.

Dessa typer verkar vara borgarbrackor i vänsterkläder, så syndikalister och syndikalistsympatisörer många av dem är.

Björn Söderberg var ju syndikalist.

Ja, som ni säkert förstår så tycker jag inte att han är värd att varesig hedras eller minnas, (utom möjligen för hans anhöriga och hans vänner då), de som anser motsatsen kan ju lika gärna hylla Adolf Hitler eller Saddam Hussein.

Men vem vet, det kanske de gör i smyg samtidigt som dessa syndikalister och andra vänsterextremister gastar och skriker sig hesa om smygrasism så det skriker om det.

För det är ju de som är de riktiga smygrasisterna, eller rättare sagt smygfascisterna. Med andra ord så är de emot sig själva, eftersom de skanderar slagord som t ex “Krossa fascismen, krossa rasismen”.

Jag vet precis hur syndikalister resonerar, jag har nämligen haft en kompis som var syndikalist och vad jag vet så är han det fortfarande. Vi hade känt varandra länge när han på ett “bananskal” halkade snett och handlöst trillade rakt in i “syndikalistträsket”.

Men vi fortsatte att umgås, orsaken till att det gick var att vi aldrig diskuterade politik och invandring. Men till slut så gick det inte längre, och det slutade med att vi gick skilda vägar.

Vi kom helt enkelt inte överens, vilket inte var så konstigt. Han var ingen antidemokrat innan han halkade in i den där fascistiska smörjan, men han blev det sedan mer och mer.

Så jag vet mycket väl hur och vad en syndikalist tänker och har för åsikter. Han prenumerade bl a på den syndikalistiska skvallertidningen Röd Press (har för mig att den hette det, om inte så hette den Röd Front eller något liknande), och den var allt annat än demokratisk.

Om man hade vänt på det hela och sett tidningen och dess artiklar ur en hets-mot-folkgruppssynvinkel så hade tidningen och dess medarbetare blivit fälld för hets mot folkgrupp flera gånger om.

Som sagt, Syndikalisterna är ingen demokratisk organisation, men med tanke på vad deras ungdomsförbund sysslar med för “trevligheter” så är det inte så konstigt.

Äpplet faller inte långt från trädet, heter det ju, eller ännu bättre: Terrorister som terrorister.

Syndikalistiska Ungdomsförbundet, alltså SUF, samarbetar ju på många håll i landet med grupperingar som t ex AFA, (Antifascistisk Aktion) och hur “demokratiska” de är vet ju de flesta.

Eller vad sägs om mordbränder, grov misshandel, mordförsök m.m? Ja, det här är bara några utav t ex Antifascistisk Aktions “meriter”.

Men nu till Björn Söderberg och det som gör att han igår hyllades och hedrades av många människor.

Han såg alltså till att en arbetskollega till honom fick sitt liv raserat och förstört, detta genom att springa och skvallra för chefen eller cheferna om vad det var för en person som fanns på jobbet.

Vad var orsaken till Söderbergs agerande då? Jo, arbetskollegan lyssnade på s k vit makt-musik.

Men vad var problemet egentligen?

Hade det inte varit betydligt enklare för herr Söderberg att ta ett snack med killen öga mot öga och säga någonting i stil med följande?: -Du, jag gillar inte att du spelar sån här musik här, jag tar illa upp. Kan du sluta med det så vore det bra.

Eller var Björn Söderberg för feg för det? Hade han dåligt ordförråd, eller vad var det frågan om?

Nehej, istället sprang han iväg och lekte Mr Fascist. Lekte och lekte förresten, han var ju fascist.

Och vad är det som säger att killen som fick sitt liv raserat var nazist?

Dessutom var Söderberg ju inte chef på denna arbetsplats, hade han varit det så hade det varit en annan sak.

Men det här ställer ju verkligen en sak på sin spets ännu en gång, nämligen självaste demokratin och allt vad den innehåller, t ex ens musiksmak.

Har man inte rätt att lyssna på vilken musik som man vill? Eller har man inte rätt att lyssna på musik på sitt jobb?

Vad jag minns så jobbade både Söderberg och killen ifråga på någon form av industriarbetsplats, och hur Söderberg kunde höra någon musik över huvudtaget där är verkligen en gåta.

Jag är själv gammal industriarbetare, så jag vet vilket oljud det oftast är på sådana arbetsplatser.

Det skulle också ha varit intressant att få reda på vad som sjöngs, för det är få wp-band som sjunger saker och ting rakt ut. De som gör det blir knappast långvariga, istället dyker de upp som en sol och ner som en pannkaka.

Men vad det var som sjöngs framkom ju aldrig. Var det ens vit makt-musik som det var frågan om?

Eller var Björn Söderberg som många andra, alltså de som inte kan skilja på Oi! och vit makt-musik?

Ja, fördomsfullheten fick i och med hans agerande ett nytt ljus, för höjden av fördomsfullhet när det gäller musik måste ju ändå vara att döma en person efter någonting som man inte ens hör.

Det är ju som sagt gott om höga oljud på industriarbetsplatser.

Samtidigt innebär ju också detta att man inte ska kunna höra på musik på jobbet, beroende på om det är tillåtet att lyssna på musik på det jobb man har, utan att få sparken.

Om jag skulle lyssna på progg på mitt jobb, ska jag då klassas som en nerknarkad kommunist och få sparken med dunder och brak bara för att någon idiot har fått för sig att jag är råkommunist och tycker att det var skitbra att det dödades minst 42,7 miljoner människor under Josef Stalins tid vid makten i Ryssland på grund utav t ex etnicitet?

(Ni som nu tror att jag gillar progg tar dock gruvligt misste.)

Vi kan även se det hela på ett annat sätt:

Om en person har en cd-spelare på sitt kontor där det på samtliga skivor enbart finns hiphop, har han eller hon då i samma ögonblick som personen ifråga för första gången i samma sekund som han eller hon sätter på en sådan skiva helt plötsligt blivit en svart amerikan per automatik?

Om nu inte personen ifråga var svart redan innan förstås, för då är det ju ännu värre.

För då är det säkert någon tokstolle som ringer till organisationen Centrum mot rasism (CMR), och vips så har det helt plötsligt ännu en gång “hittats” rasism där sådan inte finns.

Alla vet ju att en svart person är rasist mot sig själv, personen är ju svart. Och sådant får ju absolut inte förekomma.

Eller får det det?

Jag har haft en riktig hösthelg. Omgiven av färgglada träd och rönnbär mest hela tiden.

Det har varit härligt och jag har slappat med kameran och en bok (Jag skulle vara din hund … av Anneli Jordahl), som jag så sällan anser mig ha tid att göra. Boken köpte jag på bokmässan av Ellen Key-stiftelsen (tror jag den kallades) och skeppade till mamma gratis med DHL, som också fanns på mässan. DHL alltså, inte mamma. Så avslappnad har jag varit att jag kokat äppelmos på en bråkdel av Filippa-fallfrukten vi plockade i Småland. Det blev gott.

Vi tror åtminstone det är Filippaäpplen som står i den småländska fruktträdgården där jag spenderat mången barndomstid. Så nostalgiskt blir det att jag blir tvungen att lägga in en bild på en rödhårig femåring som inte kunde sluta klättra i äppelträden.

Jag och min kära bloggkollega RJ har under dagen varit ute i det näst intill stormdrabbade Västerås och filmat. Anledningen: en trailer till Grå Sol. Såvitt jag vet har detta fenomen inte inträffat tidigare, så kanske är man först igen.

Men det är självklart att en bok ska ha en trailer, lika självklart som att jag ska lägga upp en bild på de två regissörerna tillika skådespelarna som är i full färd med att käka äpplen och fundera över snygga vinklar och tunga scener.

Trailern dyker upp på YouTube om någon dag.

Jag har redan så många receptet på äppelkaka så jag blir lite less på att laga dessa om och om igen så idag gjorde jag ett litet experiment som verkligen lyckades! Ibland måste man liksom förnya sig! Nu har vi istället en ny favorit här hemma och då kanske höstens skörd av äpplen går åt lite fortare också! Tycker absolut ni ska prova denna kaka för den är inte krånglig på något sätt och jag har skrivit recept, mått & tider i detalj så gör ett försök och kom med ert omdöme tack! Den består av en tung sockerkakasbotten med bara ett enda ägg. Därtill en topping som du bara fördelar ut över kakan i långpanna och sedan gräddar. Ju slarvigare du är med toppingen desstom godare blir den! Låter väl ganska okej?

(Formen jag använt är IKEA´s form Konics som är 40*32 cm med höga kanter)

Sockerkaksbotten :
1 ägg
3 dl strösocker
100 gram smält smör
3½ dl mjölk
7 dl vetemjöl
2 msk vaniljsocker
4 tsk bakpulver
½ krm salt

GÖR SÅHÄR :
Vispa ägg och socker vitt. Tillsätt övriga ingredienser och blanda ner dessa med elvispen. Bred ut smeten i en smord långpanna.

Topping :
2 stora äpplen (skalade & tärnade i ca 1cm sotra bitar)
150 gram smält smör
3 dl havregryn
½ dl kanel
2 dl socker

GÖR SÅHÄR :
Skala äpplena och skär dom i tärningar ca 1 cm i storlek. Smält smöret och häll ner äppelbitarna i kastrullen. Tillsätt havregryn, kanel & socker och rör om så allt blandar sig väl. Fördela toppingen över sockerkakssmeten i långpanna. Grädda i 200 grader i 25 min, absolut inte längre. Förvara kakan uppskuren i rutor i en lufttät burk i kylskåpet.

Bred ut bottensmeten i smord långpanna.

Fördela toppingen över kaka! Du behöver inte vara så noga! Grädda kakan i 200 grader mitt i ugnen i 25 min.

Låt kakan svalna innan du skär upp den.

Avjutes naturell eller tillsammans med vaniljsås! Kakan blir extra god och saftig om den förvaras i kylskåp i en lufttät burk.

Äntligen är den här. Denna underbara tid på året då jag uteslutande äter svamp och äpplen i olika skepnader.  De tre månaderna då den friska höstluften tar över sommarens klibbiga vindar och det är helt ok att sitta inne och dricka rödtjut  kvällarna i ända. Älskade höst!

Sommaren är en lagomt klibbig tid på året som i mitt fall inte alls framkallar lyckorus, utan snarare det motsatta. Folk blir som galna och ska vara överallt hela tiden. Midsommar är det mest plågsamma och en högtid där jag oftast flyr landet, alltid till en plats utan fylleslag och vita linnebyxor.  “Vaaaaaaaaad? Har ni inte grillat i helgen?? I detta fina väder! Skäms på er ho ho ho” Nej! Jag skäms inte för jag äter inte flintastek. Jag tar hellre en falafel.

Hösten är min vår och det är då jag är som lyckligast. På hösten vill jag bära basker, dricka 50 liter rödtjut, åka Europa runt och sitta i mitt kök och rita teckningar,  Ibland får jag till och med sån energi att jag faktiskt tar mig till Pildammsparken där jag springer (ja mina vänner ni läste rätt) ett varv. Bara en sån sak. Rent statistiskt är jag nog också mer kär under hösten än på våren.

Får se om det är samma ljud i skällan i mitten av november. Chansen är stor att jag surmulen sitter i mitt kök med min goda vän Paer Benitez (fortfarande utan taklampa) och svär över att det är minst 240 dagar kvar till sommaren och att guuuuuud vad myyyyyyyyysigt det hade varit med dra ner till Västra hamnen och ha picnic.

Nu har det blivit mos av de pallade äpplena . Ganska mycket också. Sockerhalten reglerar man själv. Jag gör ett ganska syrligt mos, men vill man ha det sött kan man dubbla mängden till 6 dl. Här är receptet:

ca 3 kg äpplen
3 dl vatten
3 dl socker
1 krm askobinsyra

Skala äpplena och skär i klyftor. Koka med vattnet tills äpplena gått sönder, cirka 5-10 minuter. Mosa sönder med ballongvisp tills moset fått önskad koncistens. Ta av från plattan och rör i socker och askobinsyra. Koka upp igen och häll på rena burkar. Äppelmoset klarar sig ett par veckor i kylen. Om du fryser in moset, tänk på att inte fylla glasburken ända upp till kanten.

Hos grannen stod ett färdigt stilleben när jag hälsade på.

En bild av hösten som är positiv, tänkte jag. Det blir så fullt av tappade sugar annars såhär års, för att “allting” dör och mörkret tar över. Men inget dör ju, det vilar sig bara lite. Och hösten kan vara en ny början, precis som våren.

På min egen tomt hittade jag också ett höststilleben. Man kan säga att de båda bilderna illustrerar skillnaderna mellan grannen och mig på ett rätt adekvat sätt!

Juice på frukostbrickan en kylig höstmorgon är himla gott, speciellt äppeljuice tycker jag! Fick för en tid sedan lite varuprover från Skånemejeri för att testa deras nya Bravo juice FRISCUS! Den ska ha häslobringande effekter och va himla bra för immunförsvaret om man går mot förkyningstider! Det låter ju toppen! Lite extra immunförsvar behöver vi nog alla framåt vintern! 100% fruktjuice + tillsatta “nyttiga” bakterier! Mer om juicen kan du läsa här >>

Den finns i två smaker, apelsin med acerola & som denna på bilden med äpple & tranbär. Den är riktigt god och jag skulle kunna dricka den som vatten tror jag! Lagom syrlig & härligt frisk i smaken. Den ska vara riktigt iskall förstås, då gör den sig som bäst! Sen inbillar jag mig nu att jag kommer hålla mig frisk hela vintern!

Här är en liten del av vår äppelskörd i år som nyss är inplockade från regnrusket där ute. Det var länge sen vi hade såhär STORA äpplen, lika stora som grapefrukt. Så med andra ord finns det kilovis av äpplen här om nån vill komma å hämta! Kökshandduken i bakgrunden kunde jag bara inte motstå igår när jag var iväg o hämtade paket på ICA, visst är dom söta! Sådär lite gammeldags och passar fint i köket nu till hösten!

Hösten är här! Luften är klar, färgerna börjar skifta mot gult och rött. Och i skogen finns ett välfyllt skafferi!

Under de senaste veckorna har jag plockat lingon och tranbär, trattkantareller och svart trumpetsvamp. Bären har blivit sylt, svampen har torkats för att användas i grytor, stuvningar och såser det närmaste året. Dessutom finns det stora mängder frukt att ta hand om. På gamla ödetomter har jag plockat äpplen och plommon som blivit utsökt mos och marmelad.

Att fylla på vinterförråden på detta sätt skänker en djup tillfredsställelse. Detta att för egen maskin skaffa föda ur naturen gör mig lycklig på ett basalt plan samtidigt som jag känner mig som en förvaltare av något mycket gammalt, något från tiden innan konsumtionssamhällets överflöd.

Att man dessutom kombinerar så många olika goda ting på en och samma gång – motion, naturupplevelser, födoanskaffning – gör hösten till något extra!

Trattkantareller

Äppelskörd från gammal ödetomt

I fruktträdgårdarna finns det nu gott om äpplen. Det är inte alla som hinner med och ta vara på sin frukt i samma takt som det mognar. Istället för att köra skottkärror fullastade med transparanter, astrakaner och renetter på komposten så kan man dela med sig till de som inga har eller köra iväg till närmaste musteri och få dem åter på flaskor som äppeldryck.

Vi hade turen att få en hel hink med trädgårdsäpplen till vårt förfogande en fredagseftermiddag. Efter en provsmakning, på sorter från min trädgård och några butiksäpplen, där utseende, doft, smak och konsistens bedömdes drog vi på oss förklädena för att ta köket i besittning. Finns det något som doftar så underbart gott som varma äpplen, kanel, och kardemumma. Får man sedan en pösig vaniljsås serverad till så är fredagsmyset räddat. Eller vad tycker ni?

Äppelklyftor som gömmer sig under kanel och riven mandelmassa…..

Riven äppelkaka smaksatt med mandel och kardemumma. Servera kakan ljummen med en enkel vaniljsås.

Riven äppelkaka på vårt vis

6-8 st syrliga trädgårdsäpplen
20 st mandlar
100 g smör
1 dl socker
1, 5 dl ströbröd
1 msk vetemjöl
1 tsk kardemumma

1. Mal mandeln eller kör den i matberedaren. Rör smöret med sockret. Blanda i av mandel, ströbröd, mjöl och kardemumma.
2. Dela äpplena i halvor och kärna ur. Riv dem grovt. Bred ut på en ugnsfast form och täck med degmassan.
3. Grädda i mitten av ugnen, 15- 20 min. Servera med en pösig vaniljsås eller lite grädde.

Äppelmuffins smakar gott det med….

Har fått fritt fram av grannen att plocka så mycket äpplen jag vill från hans träd då han kastar frukterna! Men jag är inte den som klagar eftersom jag är stolt ägare av hela 2st saftkokare.

Började med att skära bort kärnhuset och skar äpplena  i mindre bitar och lade dom i saftkokaren.

När vattnet i den understa behållaren börjat koka tar det ca 20-30  innan bitarna blir till äppelmos.

Efter ca en timme så har man fått ut ca 13dl saft ur ca 2,5kg äpplen. Denna saft häller jag över till en kastrull och  kokar upp och tillsätter lite, lite socker. Den kokande saften häller jag upp i väl rengjorda flaskor. Om det funnits en jordkällare på tomten skulle jag även ha ställt flaskorna i konserveringsapparaten och sedan ställt på lagring… Men nu är kylen full och grannarna försedda med äppelsaft.

Här har skördats frukter och skall skördas ännu mera. Plommonträdet Opal ger enormt med plommon i år. I augusti hängde plommonen som druvklasar. Nu har de glesnat. Vi kan omöjligt ta tillvara alltihopa trots pajätande, sylt- och marmeladkok och nerfrysning av hela och urkärnade plommon. Roligt nog visar det sig att getterna Tor & Saga gillar plommon. Så jag plockar fallfrukt till dem morgon och kväll.

Plommon Opal, Ribston eller Wealthy, Signe Tillisch nere till vänster, Ingrid Marie till höger.

Äppelskörden är “Halvans” huvudansvar. Jag hjälper till att packa ner dem med glanspapper mellan lagren. Det är underbart att se hur varsamt han tar i dem, som ägg, med sina stora manshänder. Han tycker verkligen om äpplen och tar en runda nu och då under alla årstider för att titta till sina äppelträd! Som tur var blir det “lagom” med äpplen detta år.

De gamla äppelträden från 1920-talet är:

De nya träden som är drygt 10 år gamla är:

Ja, mina skriverier handlar verkligen om det ena och det andra. Gamla byggnadskonstruktioner eller  färsk frukt. Sån´t är mitt liv här och nu…

Transparente Blanche har sedan gammalt odlas i de baltiska länderna. Kom till Sverige vid slutet av 1800-talet och har blivit en av de mest planterade sommaräpplet.
Mognar i slutet på augusti-september. Kort förvaringstid.
Passar utmärkt till mos, chutney och i äppelkakor samt pajer.
Hushållsfrukt- och bordsfrukt.
Mycket härdigt, bär frukt tidigt och rikligt.
Kan odlas i zon 1-6

Gyllenkroks Astrakan är en av de sorter som odlats i stora delar av vårt land och har varit ett av de mest frekventa sommaräpplet.
Litet till medelstor frukt med ett tunt och fett skal. Fruktköttet är löst och saftigt med en mycket angenäm smak.
Bords- och dessertfrukt
Mognad i september och har kort hållbarhet.
Kan odlas i zon 1-5

Aroma med sin sena mognad in i November -December.
Fint, fast, fruktkött med mild arom. Sött och syrligt.
Bords- och dessertfrukt.
Är ett ganska ungt äpple som introducerades i början på 1970-talet. En apel som är vacker, välsmakande och värdefull på många sätt.
Kan odlas i zon 1-3

Pollensorterna varierar mellan äppelträden så tänk på att para ihop dem rätt. Alice sätter jag upp på önskelistan för den går bra ihop med mina aplar sedan tidigare och går fint att odla i upp till zon fyra. Undrar om vi inte satte ett sådant för många års sedan men att den helt ofrivilligt, i alla fall för vår del, blev till älgmat. Ett av våra träd har inte gett någon frukt alls, jo ett enda ser jag när vid närmare betraktelse, det borde bero på just frånvaron av lämpliga pollensorter.

Ytterligare några träd som jag gärna skulle se här vore Rött kaneläpple det ska visst vara saftigt och fint, ha en svag kanelliknande smak. Röd höstkalvill vill jag ha för förvaring i stora skafferiet fram till dess julen står för dörren, då den med sitt röda och glatta skal skall pryda borden.

Förutom att vi har ätit ett flertal äppelpajer av trädgårdsfrukterna, torkat dem i ringar som godis, så har dottern donat på med ett härligt kok av chutney. Äppeldoft och kryddaromer som numer mognar på burk i kylen.
Det här är ett av flera recept som hon skapade under dagen och just det här kom att bli vår favorit. Varsågoda att ta ett smakprov på Idas kryddiga äppelchutney.

Äppelchutney

750 g äpple från trädgården, Transparante blanche, Aroma och Gyllenkroks astrakan blev det den här gången.
2 medelstora gula lökar, direkt från täppan
2 vitlöksklyftor, från odlingen
2 msk smör
1 dl vitvinsvinäger
1/2 dl balsamvinäger
1 tsk ingefära
2 tsk curry
1,5 tsk salt
1, 5 dl honung
ev. 1 dl russin

1. Hacka äpplen och löksorterna i grova bitar. Fräs lite lätt i smör.
2. Tillsätt vinägern och puttra på i 15 min.
3. Rör ned av kryddor och honung fortsätt att småputtra till marmeladkonsistens.
4. Slå upp på rena och varma burkar. Enklast är att ställa burkarna i ugnen i 110°C , i en halvtimme.

Ja, nu är det så att jag har kommit tillbaka från gemensakpslunch. Där serverades det rödbetsbiffar och potatis, väldigt gott och nyttigt antar jag – visst är det så att det säkerligen är gjort på fläskfärs, men ändå… tror att jag ätit för ca 7p max eller nåt… visserligen är det inte någon fara ändå eftersom jag ikväll inte ska äta så pointsrik mat – det blir rester av blomkålsmos och till det kyckling.

Det jag tänkte att jag skulle skrive här nu var att det under gemenskapslunchen också serverades efterrätt… två stycken olika dessutom. Det är så att det var ugnsbakade äpplen med fras på och oj vad det luktade gott… men ingenting åkte ner i min mun och jag är stolt… det är nog mitt nya ord tror jag. STOLThet varje gång som jag känner att jag klara att stå emot någonting som jag kanske inte annars hade gjort.

Det känns så bra när jag sedan ställer mig på vågen på måndagen och ser att det då förhoppningsvis har blivit ett minus och det är härligt!

Det var allt för nu… får se om det blir någonting ikväll… om jag orkar… eftersom jag slutar sent!

Kram på er och ha en god dag!

Lotta

jag tror jag är lite manodepressiv, idag har jag varit glad och lycklig och inspirerad som om ingenting. började halv elva, en lektion, samhällskunskap. det känns som att samhälls c är på ett väldigt högre level än samhälls b. visst hade det varit mycket coolare om det var level i skolan? och jag typ: nu är jag på level 870 i samhällskunskap!! det känns så i alla fall. idag fick vi läsa john stuart mill (engelsk filosof och nationalekonom, 1800-talets mest inflytelserika liberala ideolog /wikipedia). som vi ska analysera. texten var från år 1859.  men, det är intressant. efter skolan gick jag och sanne på staden. sen lunch på safari. caesarsallad. sen promenerade jag hem, eller först förbi östlunds och köpte kyckling och mozzarella så jag har lunch till imorgon. (varför bryta ett vinnande koncept? imorgon tänkte jag testa ha i lite pasta också, spännande va?). kom hem lagom till ellen degeneres show. så jag drack te och såg tv i någon timme. sen ut och sprang. sen fil och müsli. sen dusch. sen top model. det är ju repriser nu, säsong 4, men det var faktiskt ett avsnitt som jag aldrig sett. kul! sen chili con carne till middag och sen har jag ägnat typ två timmar åt att analysera mr mill. och så har jag sett idol. och ätit äpplen. jag äter vanligtvis typ 3-5 frukter per dag. till exempel grapefrukt till frukost och banan till filen. men utöver det blir det ungefär tre st till mellanmål också. vanligtvis brukar jag försöka variera, kanske ett äpple, ett päron, en apelsin. men nu när det finns svenska äpplen blir det ett äpple, ett äpple, ett äpple. äter ingen annan frukt nu. älskar verkligen svenska äpplen. nu ska jag läsa lite bloggar. vi har cheerios hemma. jag försöker vara nyttig nu men bara vetskapen om att det finns hemma gör att jag får massiva cheerios-cravings! imorgon är jag ledig. gud vad skönt.

smultron plockade på gården, kofta och nagellack by H&M

rättvisemärkt roses and raspberries green tea samt rättvisemärkt kopp

det lutar åt äppelkaka lite senare, med äpplen från trädgården