Ja, i dag havde vi sør’me forelæsning.. Af Mette Nielsen, om det israelske undervisningssystem og identitetsskabelse/forståelse..

Det var en ret interessant forelæsning.. Så interessant at jeg fik skrevet FIRE siders notater.. I HÅNDEN! Noget jeg ikke plejer at gøre, men desto mere ros til Mette for at skabe interesse:o)..

Hvis jeg kort skal redegøre for forelæsningen, så tog hun udgangspunkt i diverse teorier af primært Chantal Mouffe (som kommer til Kbh og holder foredrag om demokrati) og Gur-Ze’ev, samt i tre skolesystemer der eksisterer i periferien i Israel: Hand and Hand, Kedmah og Keshet, som tager hver sit udgangspunkt, men alle arbejder med en forståelse af “den anden”..

Hvad der er interessant ved dette emne, er den kamp i Israel, der er for at skabe en identitetsforståelse.. Israel er, trods sin jødiske identitet, et meget splittet samfund, når det kommer til hvordan man skal identificere sig selv.. Én ting er, at man opfatter sig som israeler, men hvad vil det sige at være israeler? Og vil man overhovedet opfatte sig som israeler (ifølge Louers bog “To Be An Arab In Israel” opfatter majoriteten af arabere sig ikke som israelere, men som palæstinensere)? Og hvis man opfatter sig som israeler, hvad så? Er man enig i statens egen karakteristik som værende jødisk? Her tænker jeg på kontrasten mellem det sekulære og det religiøse Israel.. Eller for at tage et andet omdrejningspunkt, opfatter man sig som zionist eller ikke?

Megen af denne kamp ligger på tre områder: Sprog, historie og geografi..

Den historiske kamp ses i opgøret mellem de “gamle” og de “nye” historikere, hvor Ilan Pappé og Benny Morris er blandt sværvægterne hos de nye (omend de hver især er meget uenige med hinanden).. Hvordan skal man udlægge Israels historie, fra skabelsen frem til i dag.. Og går man lidt dybere, så er der de enkelte gruppers egen historie i dette forløb..

Hvad angår geografien, så er det primært i forhold til grænser, og opfattelsen af palæstinenserne og Jordan (som værende det palæstinensiske land)..

Sproget er den tredje del af det.. Israel har to officielle sprog, hebraisk og arabisk.. I hvert fald på papiret.. Sandheden er, at de fleste jøder ikke lærer arabisk og hvis de gør, er det på et meget lavt niveau.. Omvendt lærer araberne ikke et et særlig godt hebraisk, hvilket skaber problemer for dem senere, især hvis de vil læse på universitetet, hvor hebraisk på et ordentligt niveau er påkrævet..

Mettes fokus var rettet på, hvordan dette kommer til udtryk i det israelske skolesystem.. Selve systemet er – overordnet – delt op i tre: Den jødiske sektor, den arabiske sektor og en uafhængig sektor.. Den jødiske sektor er så igen delt op i en sekulær og en religiøs sektor, mens den arabiske sektor ikke har en lignende opdeling, omend der tages lidt hensyn til drusere og beduiner.. Men de palæstinensiske arabere har samme udgangspunkt, uanset om de opfatter sig selv som muslimer, kristne eller ateister..

Den uafhængige sektor består primært af ultra-ortodokse skoler, nogle kristne og nogle waqf-skoler (muslimske skoler)..

De jødiske skoler (eller hebraiske) underviser på hebraisk, de arabiske på arabiske og de ultra-ortodokse på hebraisk eller yiddisch..

Og her opstår en af problematikkerne.. Hvordan kan tre grupper, hvis vi deler Israel op i israelske jøder (jøder der definerer sig som israelere først), arabere og religiøse jøder (jøder der definerer sig som jøder først og måske endda er anti-zionistiske), samarbejde om at skabe et stabilt samfund? Svaret er nok, at det kan de ikke..

En løsning på dette problem, kunne være undervisningssystemet som de tre Mette fortalte os om.. De har, som sagt, hvert deres udgangspunkt eller fokuspunkt, hvor Hand and Hand fokuserer på den israelsk-palæstinensiske kløft, Kedmah fokuserer på kløften mellem Azhkenasim (vestlige jøder) og Mizrahim (orientalske/arabiske jøder), og Keshet på kløften mellem de sekulære og de religiøse..

Hand and Hand er, umiddelbart, det jeg finder mest interessant, af flere grunde:

1. En af mine undervisere er involveret i projektet:o)
2. Det er det største og mest omfattende af de tre
3. Det er umiddelbart den største kløft på nuværende tidspunkt

Hand and Hand åbnede den første skole i Jerusalem i 1997, men har i dag fire skole, fra vuggestue op til 9.klasses niveau, med 900 elever fordelt på de fire skole (i skoleåret 2007-08)..

Deres vision er 100% ligestilling, med lige mange arabiske og jødiske elever, lærere og andre ansatte.. Der bliver undervist både på arabisk og hebraisk i timerne, hvilket involverer to lærere.. De har højtidligheder for både Yom Ha’Atzmaut (nationaldagen) og al-Naqba (arabisk for “katastrofen”, de arabiske landes nederlag til israelerne i ‘48), hvor det er frivilligt at deltage i begge..

De to andre undervisningssystemer har noget lignende, bare i forhold til henholdsvis azhkenasim/mizrahim og sekulære/religiøse..

Nuvel, hele idéen er, at man skal lære at forstå hinanden og kunne leve sammen som forskellige grupper.. Men kan det lade sig gøre? Gur-Ze’ev er uenig, da man ikke kan fastlåse en forståelse, uden at skabe eller bibeholde konflikter.. Ved at forstå den anden, forstår man sig selv, kan man sige:o).. Som det blev fremlagt, er alt i konstant opbrud, man definerer sig selv i forholdet til hinanden og hvis man forsøger at fastlåse identiteter, vil der opstå konflikter.. Man kan tage udgangspunkt i Hegels tese-antitese-syntese.. Man har en idé, den bliver der reageret imod og produktet af disse to – idé og modidé – vil skabe en ny idé.. Denne idé vil der så, sidenhen, blive reageret imod og de to finder sammen i endnu en nyere idé, som så igen.. Ja:o)..

Det er det samme med opfattelser af én selv eller af gruppen..

Denne problemstilling er meget fremherskende i Israel og – i mine øjne – utrolig spændende.. Personligt er jeg uenig i at man skal forsøge at skabe et land, der består af minoriteter med lige meget ret (hvilket vel er resultatet af de ovennævnte systemers filosofier), da der altid vil være nogle grupper, som føler sig behandlet dårligere end andre (en oplevet virkelighed, der ikke nødvendigvis behøver at stemme overens med den faktiske virkelighed).. I stedet bør man tage udgangspunkt i staten selv og skabe en identitetsforståelse ud fra den.. I stedet for at have et samfund med mange primærgrupper, skal man have et samfund med én primærgrupper og mange sekundærgrupper..

Det er også en af grundene til, at jeg er imod at kalde israelske arabere for palæstinensere.. “Palæstinenser” er blevet en national størrelse, som står overfor “israeler”*.. Er man israeler, så er man israeler og bør tage udgangspunkt i dette.. Omvendt skal dette også accepteres af alle parter, man bør ikke skabe tvivl om andres israelske identitet, men tage udgangspunkt i det fællesskab man har som “israelere”.. Dette betyder, naturligvis, ikke at man skal opgive alle andre former for selvopfattelse, som f.eks. det at være jøde, muslim eller kristen.. Ej heller baggrund, om man har arabisk eller jødisk baggrund, én ting er national tilhørsforhold, en anden kulturel eller etnisk tilhørsforhold..

* Det er også interessant at se, at man i vid udstrækning definerer sig i forhold til den anden her.. Palæstinensere har det til fælles, at de er imod Israel.. Man står sammen i kampen mod Israels “undertrykkelse”.. Men derfra og så til at være en egentlig ensartet størrelse, er der – i mine øjne – et godt stykke vej.. Der er nogle kontraster der skal overvindes, som f.eks. Fatah/Hamas (og dem der ikke tilhører disse to), Gaza/Vestbredden, muslim/kristen og så videre..

Mja, bare et par refleksioner oven på dagens forelæsning:o).. Kom endelig med kommentarer, men hold det i en sober tone..

Mvh

Nå har det seg sånn at det har vært sommer. Og den suste avgårde som vanlig. Forskjellen på i år og andre år er at jeg nesten ikke har merket den. Ikke på grunn av det dårlige været som bragte høstfølelsen til Kristiansands innbyggere. Ikke på grunn av at ingen av vennene mine var hjemme når jeg hadde min ene ferieuke. Neida. Det er rett og slett fordi jeg har labba rundt på Sentralvaskeriet i Kristiansand 6 uker denne sommeren. Så nå skal jeg rett og slett fortelle litt om det.

Arbeidsoppgaver:

Sende håndklær inn i maskin.

Hente håndklær på rullebånd (når de har kommet ut i bunker på 5x) og legge på tralle.

Gjøre det samme med laken/putevar/servietter/duker/operasjonshåndklær.

Brette sykehustøy.

Snakke om været og islam med irakere/somaliere og 50-60 år gamle damer.

Det var ikke drømmejobben. Bare lønnmessig. Så nå, mens mine slappe jevnaldrende venner sitter med skjegget i postkassa og 15000 lusne kr i handa, kan jeg vifte rundt med det dobbelte. Digg.

Og jeg kan si hei og helvete på arabisk. DÉT kan ikke du!

http://ekstrabladet.dk/nyheder/politik/article1206848.ece

“Problemet er, at hvis dem på arbejdsmarkedet alligevel ikke er en del af det danske samfund, så fungerer tingene ikke. De går på arbejde, og de tjener deres egne penge, men de lever i et parallelsamfund, hvor de sidder og ser arabisk og pakistansk tv, når de kommer hjem, og er dermed slet ikke i forbindelse med det danske samfund, siger Lene Espersen (K).”

Det er vildt hvordan alt hvad muslimer gør evigt og altid analyseres til noget negativt. Bare det, at man når man kommer hjem fra arbejde ser tv på et andet sprog. Havde det været tysk eller fransk tv, ville det blot være en positiv ting, som gør det muligt at følge bedre med i andre dele af verden, at få præsenteret en anden kultur, og forbedre eller holde det andet sprog man kan ved lige.. Men det gælder åbenbart ikke arabisk eller pakistansk, og nok hellere ikke tyrkisk, afghanisk osv. kan jeg forestille mig.

At man har en parabol på altanen, er ikke ensbetydende med at man lever i et parallelsamfund.. Lets get serious.

Men det bliver da komisk at se, hvordan de vil lave lovgivning på det område Jeg ved ikke om nogle af jer så Naser K. På Tv2 News igår. Det var ellers sjovt, da kan skulle redegøre for hvad “pålægge muslimske familier højskole ophold ” betød..

Peace. Doa.

Skulle Soria Moria-erklæringen egentlig vært kalt Kuria Muria-erklæringen?  Dette er et av de morsomme poengene i den siste utgaven av Aftenpostens magasin “Innsikt”.

Kuria Muria, 5 øyer i Persiabukten tilhøende Oman, er et av flere interessante eksempler på arabiske spor i norsk språk. Det er cand. philol Helge Horn som har skrevet en lesverdig artikkel om dette. Horn gir her flere eksempler på norske ord med arabisk opprinnelse:

• Karve og alkohol. Kan man dermed si at akevitten er arabisk?
• Mange dufter og smaker: sukker, sirup, ris, artisjokk og aprikos.
• I huset: madras, sofa, divan og alkove.
• Vitenskap: algebra, sinus, senit og siffer.
• Forsvar og krig: admiral (arabisk: “herre på havet”), kaliber (arabisk: “støpeform”)

For egen regning kan jeg legge til at hver gang du får en faktura eller ber om regningen på restaurant kan du tenke på at også dette ordet har arabiske røtter.

Er du i Dubai eller Damaskus og vil be om regningen etter et godt måltid kan du si: “Al fatura, min fadlak”.

Hva har Baudelaire, Bukowski og Bibelens skrifter til felles? De er alle ført i pennen med hjelp av kong Alkohol. Bli med på verdenslitteraturens største fylletur, skriver Dagbladet i en interessant artikkel om alkohol i verdenslitteraturen. I denne bloggen finnes det også historier som omhandler fyll, barer og alkoholinntak. Dette er en av disse historiene.

Karin – en kjærlighetshistorie

Noen øyeblikk senere flyttet han seg fra den gode utsiktsplassen, nær utgangen, og bort til selve nerven, bardisken. Foruten den mørkhårede kvinnen som stod bak baren med det sjarmerende smilet, var det tre andre personer i lokalet.
En arabisk utseende mann, en engelskmann med et par usedvanlig store briller, pluss han selv.
Hele lokalet bar preg av mexicansk jalla. Treinteriør, en og annen kaktus, glorete Corona neonlysskilter, samt tequila flaskene som stod linet opp som en eksekusjonspeletong i hylla bak den vakre bartenderen.

”Alle slike steder ser helt like ut, like jævlige”, tenkte han der han satt og drakk av et glass whisky. Pilsglasset var tomt, og bartenderen kom bort og lurte på om han ville ha en ny halvliter. ”Selvfølgelig, kan jeg få bomme en sigg av deg også?”.

Det var flere år siden han hadde sluttet å røyke, men akkurat der og da, det øyeblikket, virket som et godt tidspunkt å falle tilbake på sigarettkarrieren. Det virket som et passende tidspunkt å gjenoppta kampen for kreft.
Han fyrte opp siggen og nøt følelsen av giften som spredde seg i lungene da han iunhalerte det første trekket. Deretter sendte han en tykk og virvlende røykring over bardisken. Ringen gikk i oppløsning da den traff tappekrana med Tuborg og Carlsbergs velkjente logoer.

”Fy faen, så deilig”, tenkte han.

Røyk, pils, livet er bra.

En god del kaffe, en hel masse pils og omtrent en kartong sigaretter senere, da de var nære på å ha løst alle verdensproblemene, spurte araberen:

Vil du møte jenta mi?

Araberen og engelskmannen med de tåpelige brillene satt og diskuterte forretninger. Forbanna dataprat.

”Fylla og forretninger hører ikke sammen, best å holde kjeft”, tenkte han, og slo heller av en prat med bartenderen.
”Bor du på hotellet her?” undret hun.
”Rom 301”
”Første gangen du er her?”
”Antageligvis. Mulig jeg har vært her tidligere, men er sannelig ikke sikker. Får jeg bomme en røyk til av deg?”
”Ja, selvfølgelig. Du røyker mye?”
”Egentlig ikke. Normalt røyker jeg bare hasj, men ingenting betyr noe i den store sammenhengen så derfor har jeg begynt å røyke igjen”.

Et par kom inn og satte seg ved et av bordene. Bartenderen var raskt på plass med en meny og et hyggelig smil. Samtidig mumlet engelskmannen med de tåpelige brillene noe om at han burde gå til sengs, reiste seg, og nærmest ramlet ut av lokalet.

”Ute av synsfeltet, ute av sinn” sa han lavt til seg selv mens han fyrte opp siggen han nettopp hadde bommet, sendte nok en røykring over bardisken og snudde seg mot araberen.

Araberen var velkledd, i dress, iført solbriller, og tygget på en tannpirker og skrev på en laptop.
Selv var han kledd i svart bukse, vinrød genser med tribaltattoo mønster på ermene, en svart kortermet skjorte utenpå. Og han hadde på seg en svart hatt, omtrent en slik som detektivene brukte i de gamle 70-talls detektiv tv-seriene.

”Så, hva er din historie?” Spurte araberen da han tittet opp fra laptopen og to kaffekopper.
”For å gjøre en lang historie kort: Jeg sitter i baren, på en hotellrestaurant, drikker øl og satser på å bli dritings før jeg krabber tilbake til hotellrommet”.
”Interessant”.
”Ja visst faen”.

Det virket nesten som om han var den eneste turisten i området, ikke araberen altså, men han selv. Mer enn tretti mennesker var blitt drept bare de siste to ukene, så de få reisende som befant seg i området nå var antagelig slike som han.

Sære mennesker som ikke fryktet å bli sprengt, eller å bli skutt.
Ikke den verste måten å si farvel på, sikkert ikke den mest behagelige heller.
En bombe, en kule, et bilkræsj, kreft. Det spiller ingen rolle, har tiden først kommet så har den kommet. Desto tidligere, desto bedre.

De satt der en god stund. Folk kom og gikk som statister på et tv-sett. Mennesker i alle former og fasonger. Vakre, stygge, stille, pratsomme, edru, fulle, sultne, bråkete. Mange mennesker, mange historier…
Den eneste personen som utmerket seg i den evige flyten av statister var en mørkhåret, nydelig kvinne som kom sammen med sine foreldre. De satte seg ned og spiste middag, Tapas.

”Perfekt utseende, perfekt kropp, helt utrolig deilig! Synd jeg bare ser henne denne ene gangen i mitt bedritne og meningsløse liv”, tenkte han. Han blunket til henne da hun var på vei ut. Blunket ble besvart med et søtt, sjarmerende smil, og en mild, deilig parfymeduft lå igjen i luften etter henne da hun passerte. I et tiendedels sekund angret han bittert på at han ikke hadde fulgt et av sine utallige innfall: Kastet seg på knærne og bedt hennes far om hennes hånd. Men, han var smertelig klar over at svaret etter stor sannsynlighet ville ha vært et høflig, men bestemt nei. Eller kanskje en beskjed om å dra til helvete?

Han ergret seg også over det faktum at mennesker til stadighet må opptre så jævlig rasjonelt, og diskuterte dette en stund med sin nye arabiske venn, før temaet dreide over til kvinner. Slik det jo ofte gjør når menn møtes, i en bar, på en kafe, eller hvor de enn møtes.

”Hvordan er damene i landet ditt?”, spurte araberen.
”Stort sett blonde”.
”Kult”.
”Nei, blir like lei av det som av alt annet”.
”Lei? Av blondiner?!”.
”Ja visst. Ikke mange mørke skjønnheter hjemme, slik som det er her”.

De to unge herrene satt slik, diskuterte damer, filosofi og politikk.

Du kunne se at han ble litt usikker, og liksom ikke visste helt hva han skulle svare, men en tenkepause og en røykring senere kom svaret:

”Ja, klart jeg vil møte jenta di”.
”Bli med meg”.
”Hvor i helvete skal vi nå?” mumlet han, og fulgte litt motvillig etter araberen.

De gikk bort i gangen og inn en dør, som førte til dassen.
Og der! På en liten dass, i en hotellrestaurant, der møttes de for første gang!

Hennes skjønnhet var ubeskrivelig. Hun var rett og slett noe av det vakreste han noensinne hadde sett! Ja, om mulig, vakrere enn den mørkhårede kvinnen som spiste middag med sine foreldre. Han holdt henne ømt i sine hender og følte en deilig følelse spre seg i kroppen.

En deilig, varm følelse som fikk alle hårene på kroppen til å reise seg, og som fikk hjertet til å pumpe raskere, hardere.

”Ikke bli forelsket nå” sa araberen.
”Hvordan kan jeg ikke bli forelsket i noe så skjønt?”
”Ja, jeg vet hvordan du føler det”.
”Hva er hennes navn?”
”Hun heter Karin”.
”Karin? Det var et vakkert navn. Jeg tror nok jeg er forelsket. Kan jeg prøve en runde?”
”Kanskje en annen dag, ikke i dag, du er for full”.

De stod der en stund, ikke så veldig lenge. Nok til å bli litt kjent med hverandre, føle hverandre, lengte etter hverandre, fysisk og psykisk.
”På tide å si adjø til hverandre nå, dere vil møtes igjen” sa araberen.

Karin var litt kald og tilbakeholdende, men han ga henne allikevel et lite kyss før de gikk tilbake til baren der de satte seg og bestilte en ny runde.

”Hvor mange millimeter?”
”Ni millimeter” svarte araberen.
Og det var historien om Karin.

Les også:
Det blå hølet
Lucky Strike

Idag stod det en intressant artikel i TV4:s text-tv om en invandrare som i Gävle greps misstänkt för misshandel.

Ja, just precis, jag säger invandrare, ni ska strax få reda på varför.

Så här löd artikeln:

Polis hånade och slog – spelades in

En fredagskväll i Gävle tidigare i vinter, griper polisen en man som misstänks för misshandel.

Mannen nekar – då börjar poliserna håna honom. På en inspelning som den misstänkte lyckades göra med sin mobiltelefon, hånar polisen bland annat hans mentala tillstånd, samt att säger att han har knarkat upp sin hjärna.

Om det påstådda brottet säger de:

-Är du så jävla borta att du inte kommer ihåg det?

Ja, det här är ju inte första gången som media gör en höna av en fjäder eller försöker skapa en storm i ett vattenglas, man minns ju t ex Rosengårdskravallerna där media struntade i varför en massa desillusionerade ligister begick dessa utan istället fokuserade på några saker som några poliser hade sagt i en pike’buss män och män emellan.

Jag tänker nu på ord som blattejävel och apajävel.

När det gäller apajävel så syftade de inte på någon invandrare med svart hudfärg, nej, istället var det frågan om någon medlem i den våldsförhärligande vänsterterroristorganisationen AFA, alltså Antifascistisk aktion.

När det gäller ordet blattejävel så är det väl ganska uppenbart vad de menade för någonting.

Men detta är inte rasistiskt, i så fall är det minst lika rasistiskt, eller mer, att kalla en svensk för svennejävel.

När det gäller invandrare som blir kallade för blattar så har garanterat dessa blivit kallade för betydligt värre saker än så, t ex hora, särskilt invandrarungdomar med bakgrund ifrån vissa delar utav den muslimska världen kallar ju andra för horor när de vill visa hur låga de tycker att de är.

Alltså är det värre att bli kallad för hora än att bli kallad för blatte, i alla fall om man är den sortens invandrare eller har den sortens invandrarbakgrund.

Men åter tillbaka till artikeln på TV4:s text-tv.

Det som är intressant med artikeln är att den inte tar upp att mannen som greps misstänkt för misshandel också själv pratade på inspelningen, och att han då pratade med kraftig brytning som för tankarna till någon med arabisk härkomst eller kosovoliknande härkomst.

Han var alltså invandrare själv, detta framkom nämligen i en nyhetsändning för c:a en timme sedan i SVT.

När det gäller påståendet om att han hade knarkat upp sin hjärna så ligger det nära till hands att han kom från Afghanistan.

För där röks det hasch så det står härliga till, den afghanska haschen är ju ganska känd vid det här laget.

Däremot är det förbjudet att dricka alkohol.

Med andra ord så ville han hem till sitt hemland, för där kan man röka brass hela dagen.

Men det finns ju hasch i Sverige också.

Eller är det som det brukar vara, nämligen att ingenting passar vissa människor?

Nej, “hemlandstoner” ska det vara.

När han ändå håller på så kan han väl lika gärna köra bomber-och-granater-köret också, för då har vi i alla fall åtminstone EN knarkare mindre på denna jord.

Det här hittade jag på en nyhetssajt:

När det gäller homosexuella shejker var det så att för flera år sen började en ung vän till mig att arbeta för sin farbrors företag i ett av Arabemiraten. Han blev presenterad för en av shejkerna på platsen och memorerade så noga orden shejken hälsade honom med, så han skulle kunna använda hälsningsfrasen när han träffade andra dignitärer. Det var inte förrän han hade använt frasen i ett par dagar som någon översatte den för honom, och då insåg han varför alla hade stirrat så konstigt på honom när han upprepade shejkens hälsning. Frasen betydde “Mm, du har verkligen en snygg bakdel.”

Det här påminner mig om något liknande. En av min mammas kollegor var gift med (och är antagligen fortfarande det) med en ingenjör som brukade jobba mycket i Saudiarabien, Jemen, Förenade Arabemiraten osv. Den här typen var en riktig skitstövel, och jag tålde honom bara inte. Hur som helst, berättade han följande lilla historia för sin fru. Förmannen som hade hand om arbetarna sa så här om dem: “De där typerna, de bara k****** och K******. Och mammas kollegas man tänkte: “Konstigt, jag trodde inte att det fanns några kvinnor där.” Då slog det honom… “Jaså. Det var så det var. Oj.” När jag hörde det här, kunde jag bara inte sluta skratta.

Hijab eller حجب på arabisk. I islamsk lovtolkning og vestlig islamforskning blir hijab brukt i ulike sammenhenger knyttet til dygd og moral, ikke minst i forholdet mellom og kvinner og menn og særlig i forhold til påkledning. Islam stiller krav både til kvinner og menns påkledning, men i dagligtale brukes hijab som regel om et hodeplagg båret av muslimske kvinner.

Nå har vi igang en diskusjon i Norge(er det bare i Norge dette i det hele tatt diskuteres tro ?) om Politi-tjenetemenn og kvinner kan få lov å bruke hijab, om dette skulle være i deres religiøse overbevisning. Nå skal sant sies at dette faktisk er lov både i England og Sverige. Dog er det kanskje en forskjell fra land til land – ikke minst gjelder dette hvordan demokratiet er satt sammen. I vårt land hvor 90% av befolkningen er kristne(iallefall registrert i statskirken – døpt og konfirmert etter gode norske tradisjoner) er litt forskjellig. spesielt om man sammenligner med relativt unge demokratier hvor 99% av befolkningen er muslimer. Og vi tar mange hensyn – både til våre kjære landsmenn fra andre land, andre menneskers religion, språk, vane, tradisjon. Ja, vi forsøker faktisk å ta hensyn til absolutt alt.

Nå ble det foretatt en avstemning – rett og slett en uformell spørreundersøkelse på internett som gav et relativt klart svar fra den delen av befolkningen. 80% synes ikke man skal tillate hijab  i politiet. Og saken diskuteres heftig på hundrevis av internettsider daglig. Dette vekker følelser og harme.

Jeg for min del kan ikke forstå problemstillingen. Uniformeringen i politiet er satt opp med politi-lue, jakke, bukse, sko og diverse frakker, regntøy, varme-klær mv. Disse er satt sammen, bestilt og betalt utifra en kravspesifikasjon om hvordan Politi-myndighetene vil Norsk Politi skal se ut. Man har ikke bestilt tilleggsutstyr i tilfelle det skulle komme medarbeidere som til daglig bruker kippa(jøder), turban(sikher), niqab(andre muslimer). I tillegg kan det tenkes at det begynner noen i politiet som i sin overbevisning bare ønsker å gå i sorte klær(litt Johnny Cash), eller sarong(litt Hugh Hefner). Hva med Jan Thomas ? Han ville jo aldri i livet gått i politiklær – iallefall ikke på dagtid.

Klassekampen v/Gülay Kutal skriver mye og langt om temaet – http://www.klassekampen.no/14665/article/item/null og har svært mange poenger. Årsaken er den samme – vi ønsker og føler vi må ta hensyn til all verdens behov, følelser, tanker og meninger.

Men vi må ikke det. Ikke egentlig. Vi kan høre, vi kan legge opp til å høre hva de forskjellige meningene sier. Men vi trenger ikke ta hensyn til det. Hos meg dukker det opp mange andre typer spørsmål:

1. Finnes det ikke mange andre jobber enn politiet – hvor man kan bruke hijaben sin uten nevneverdige protester ?

2. Driver vi med diskriminering fordi vi ikke ønsker å hensynta alles ønsker og behov ?

3. Blir vi et dårligere demokrati om vi ikke tillater å bruke hijab i politiet ?

Man kunne jo tenke seg om dette også skulle gi seg utslag i andre yrker. Om noen ønsker å gå nakne på arbeidsplassen min, kan jeg neppe tenke meg at det er tillatt. Eller male ansiktet blått, farge håret rosa eller om rådgiveren i skranken i DnB ville har piercing, tatovering og kløvd tunge samtidig.

Nei, dette har jeg ikke noe tro å vil være lurt å tillate. Jeg synes prinsippielt det er tullete, og jeg tror ringvirkningene vil være store i forhold til hva mange andre også har av behov og ønsker i fremtiden.

Han har helt klart kjøpt setet ved siden av mitt på nattoget fra Oslo til Trondheim, men tør ikke sette seg ned med en gang. Han legger fra seg den eneste bagasjen han har med seg på hattehyllen. Det er en slitt plastpose stappet med klær.

Tafatt blir han stående ved siden av setet. Hendene henger ned langs siden, og selv om jeg ikke ser dem føles øynene litt tomme. Han forsvinner oppover korridoren. Plutselig kommer han tilbake, lener seg over meg og prøver å få hengt opp jakka på kroken ved vinduet. Den faller bare ned i hodet mitt. Gang på gang. Han smiler keitete. «Sorry!» «Terribly sorry!»

Hendene havner i fanget og han sitter stille nøyaktig to sekunder før han tar opp mobilen og begynner å prate. Han snakker rolig på arabisk. Først med en person. Så med en annen. Stemmen hans er ikke irriterende, men heller trygg.

Tredje samtale dreier seg om business høres det ut som. Mange stedsnavn blir ramset opp og et eller annet vil bare skje «inshallah» (om gud vil).

Jeg leser avis og spiser cashewnøtter og bare halvveis prøver å forstå hva han sier. Plutselig lener han seg over meg igjen og tar en nøtt og smiler. Stort og gutteaktig.

«Det var kameraten min,» sier han på ikke altfor bra engelsk.

«Han vil vi skal starte business sammen, men jeg er ikke så sikker.»

Jeg tror han sier han bor i Mårnes utenfor Bodø. Han har bodd der et år etter at han måtte flykte fra Darfur i Sudan fordi han er kritisk til den sittende regjeringen.

Hele samtalen skal ikke gjengis nå, men vi snakket om Norge og det å være fremmed, at han ikke liker all volden i Oslo og at han ønsker å starte på nytt i sitt nye hjemland, kanskje med en norsk kone. Han vil ikke si noe om det han har flyktet fra. Vil ikke. Kan ikke.

Idet vi sovner side om side, stikker det i magen og bilder fra Darfur dukker opp på netthinnen. Nesten før toget stopper i Trondheim, er han borte.

Idag fick jag följande mejl från Yasmen Eva Badr, en för mig okänd person.

Mejlet gladde mig oerhört och har fått mig att sväva på små små moln hela dan. Det känns som om jag fått en liten gåva.

“Hej Bernt,

För några dagar sedan tittade jag på din film om din mor. Den var som jag
trodde mycket bra. Mycket tänkvärd och intressant. På sista tiden har jag
ofta tänkt på varför det är som det är i relationen mellan Israel och
Palestina. Jag är inget “snille” vad gäller politik eller historia. Jag har
inte läst mycket och jag är inte välutbildad (endast 9 år i grundskola och 2
år i gymnasiet för ganska länge sedan). Jag är bara en snart 48-årig
lokalvårdare. Men det hindrar inte mig från att vara en mycket nyfiken
person som ofta tänker tyst för mig själv på allt möjligt.

Sedan några år tillbaka bor jag tillsammans med en egyptisk man tillika
muslim och förstås arab. (Själv är jag kristen) Han tittar ofta på
nyhetskanalen Al-Jazeera. Jag förstår inte många ord arabiska men jag ser
hur Al-Jazeera sänder i det närmaste 24 timmar om dygnet från området. Med
bilder och musik beskriver de kriget och visst är det hemskt det som händer.
Men någonstans tycker jag mig känna att deras beskrivning av det hemska som
nu sker, är alltför ensidig. Ibland får jag för mig att de sysslar med
hjärntvätt. Men det är förstås något jag inte har några belägg för. Jag
inbillar mig i alla fall att de inte alls är särskilt objektiva. Jag vill så
gärna höra allas synpunkter om läget. Jag är ingen människa som i mitt inre
dömer den ena eller den andra, nej, jag försöker förstå. Alla människor har
rätt att leva i fred och frihet. Men ibland händer hemska saker, och jag
undrar, varför?

Nu åter till din film. Sedan jag såg den tänker jag på den då och då. Det är
oundvikligt. En mycket modig idé att söka upp släktingarna till
självmordsbombaren. Jag tänker att det måste ha varit en kluven känsla att
träffa dem. Jag tror mig förstå hur det kan ha känts. Det som var så fint
var att jag inte kunde se någon ilska hos dig; lugn och saklighet och ett
konstaterande av ett hemskt faktum. Emellanåt ser man förstås att du är
mycket ledsen och bedrövad. Och då blir jag också ledsen.

Du har gjort en känslosam och tänkvärd dokumentation av ett möte mellan
människor som inte lämnar mig oberörd. Tack för att du gjorde den. Den
öppnade mitt sinne lite till.

Ha det bra och TACK, Yasmen Eva Badr”

Innan detta inlägg börjar så är det på sin plats att nämna att det som står i det varesig är hets mot folkgrupp, rasistiskt eller kränkande emot någon eller några folkgrupper. Läs hela inlägget först innan ni har tänkt att komma med anklagelser om något dyligt, om ni nu har tänkt det.

Men nu till inlägget.

Vad ska man säga om ett folk som romer, alltså zigenare?

Ja, det är en hel del det, t ex är det ett folk som i alla tider som på något sätt har varit inblandade i någon form utav brottslighet.

T ex är de kända för att stjäla, och att de ofta gör det är inte taget ur luften. Ett exempel på detta är när romer stal varor ifrån en bensinmack i Karlstad förra året och därför blev utkörda utav ägaren.

Men romerna blev inte dömda för detta, istället blev bensinmacksägaren dömd för diskriminering och fick betala nästan 30 000 kronor i skadestånd till dessa tjuvar.

Ska vi ha ett land där folk får bära sig åt precis hur som helst? Ska vi ha ett land där folkminoriter står för c:a 80 % utav all brottslighet som sker i det?

Ja, tydligen, eftersom det enligt svenskfientliga personer bara är bra med kriminalitet.

Om denna enorma invandring fortsätter så kommer snart svenskarna att vara en minoritet i sitt eget land, och när så sker så kommer det inte att vara frågan om att vi kommer undan med några brott.

Nej, svenskar straffas redan hårdare än invandrare och flyktingar, medans det däremot daltas med dessa.

Dessa människor får hela tiden bättre livsmöjligheter i alla lägen som går, medans makthavarna struntar fullständigt i om det svenska folket så måste gå på gatan för att försörja sig eller om de tvingas bli kriminella för att kunna försörja sig.

Det senare är ett faktum.

Men romer har inte monopol på brottslighet i Sverige, det finns gott om andra invandrargrupper som är inblandade i såpdant också.

Dessutom vill nu Europas ledande politiker och makthavare genom Lissabonförslaget öka kriminaliteten i hela Europa, eftersom detta förslag har kommit till för att öka massinvandringen ifrån både Afrika, Asien och den muslimska delen utav världen.

Allt medan det fortsätter att “ösas in” folk i Europa ifrån vissa delar utav världen så sker däremot inte detsamma ifrån de västerländska delarna utav världen.

Så sker heller inte i Sverige. Man undrar ju varför.

Men det breor nog på att det är skillnad på mörkt och ljust, alltså att det anses att människor med mindre ljus hy är bättre än människor mer ljus hy.

Samtidigt är det på gränsen till desperation ett evigt framhävande ifrån “demokratiska” företrädare om att alla människor är lika mycket värda, att de mänskliga rättigheterna ska gälla och att det inte är skillnad på folk och folk.

Men detta klingar väldigt dåligt med hur verkligheten ser ut.

I t ex Sverige får invandrare med bakgrund ifrån vissa delar utav världen göra precis vad de vill, utan att det får några särskilt hårda följder för dem om ens några följder över huvutaget.

Som ett exempel på detta kan nämna den romska familj som på en ort i Haparanda i över 20 års tid har ställt till ett rent helvete för sin omgivning bl a genom hot, misshandel, kränkningar, knivdåd m.m.

Idag blev nämligen två söner i familjen dömda till fjuttiga sex års fängelse för att de hade huggit en yxa i huvudet på en före detta bybo i höstas.

Han överlevde genom ett mirakel, men fick få stora delar utav skallbenet bortopererat för att klara livhanken.

Pappan i familjen dömdes till 6 månaders fängelse för skyddande av brottsling.

Hur kan dessa saker accepteras? Ska det till ett kallblodigt mord för att asen till politiker och myndigheter i Haparandas kommun ska förstå att det är frågan om blodigt allvar?

Ja, uppenbarligen.

Det som är ännu mer absurt är att till och med vårt lands regering flera gånger genom åren har varit inkopplad i fallet med den romska familjen, men ändå har ingenting gjorts.

Men det är inte svårt att räkna ut varför.

De politiker och myndigheter, samt också polisen, som kan sätta stopp för dessa vidrigheter gör ingenting med motiveringen att de “inte kan göra någonting åt problemet”.

Men det kan de visst om de verkligen vill, de är bara rädda för att bli anklagade för att vara rasister. Och därför låter de detta fortsätta.

Dessa människor är dock knappast ensamma om sin flathet gentemot invandrare och flyktingar  i Sverige.

Nej, invandrare och flyktingar gör ju aldrig en fluga förnär. Om t ex en vithyad tjej blir våldtagen utav en invandrare med t ex arabisk bakgrund så är det hennes eget fel, inte invandrarens.

“Vi måste ju komma ihåg att det är så synd om dessa människor och att de inte är ansvariga för sina handlingar, man kan inte lasta dem för att de råkar befinna sig på fel platser, vid fel tidpunkt och att de råkar göra lite felaktiga saker.”

Undrar om det låter likadant om en invandrare eller flykting våldtar någon kvinna som kämpar för att ge dessa människor ett bättre liv.

Är det lika bra med mångkultur och invandring då också? Ja, tydligen, eller också ska det tystas ner för att folk inte ska få reda på sanningen.

Men invandrar- och flyktingrelaterad brottslighet behöver inte tystas ner, eftersom vi redan vet sanningen.

Vad är det som är så farligt med att lägga korten på bordet och att tala om hur verkligheten ser ut?

Jo, orsaken till all nedtystning och lögner är att man inte vill spä på rasismen och nazismen i Sverige.

Men det är inte rasismen och nazismen som ökar, istället är det invandrarfientligheten som ökar.

Och varför gör den det? Jo, därför att våra politiker och andra utav Sveriges makthavare gör allt vad de kan för att försöka och förneka sanningen.

Lägg korten på bordet istället och tala klarspråk om hur saker och ting ser ut och är i Sverige!

För om så sker så har motståndarna ingenting att komma med, i alla fall inte när det gäller sådana saker.

Men det kanske är just det som är problemet, våra politiker och andra makthavare vill nog inte att Sverige ska vara ett bra och tryggt land att leva i där alla människor behandlas lika och har samma rättigheter.

För det är nämligen detta som kallas för demokrati.

Och det har vi inte i Sverige.

Karin

Noen øyeblikk senere flyttet han seg fra den gode utsiktsplassen, nær utgangen, og bort til selve nerven, bardisken. Foruten den mørkhårede kvinnen som stod bak baren med det sjarmerende smilet, var det tre andre personer i lokalet.
En arabisk utseende mann, en engelskmann med et par usedvanlig store briller, pluss han selv.
Hele lokalet bar preg av mexicansk jalla. Treinteriør, en og annen kaktus, glorete Corona neonlysskilter, samt tequila flaskene som stod linet opp som en eksekusjonspeletong i hylla bak den vakre bartenderen.

”Alle slike steder ser helt like ut, like jævlige”, tenkte han der han satt og drakk av et glass whisky. Pilsglasset var tomt, og bartenderen kom bort og lurte på om han ville ha en ny halvliter. ”Selvfølgelig, kan jeg få bomme en sigg av deg også?”.

Det var flere år siden han hadde sluttet å røyke, men akkurat der og da, det øyeblikket, virket som et godt tidspunkt å falle tilbake på sigarettkarrieren. Det virket som et passende tidspunkt å gjenoppta kampen for kreft.
Han fyrte opp siggen og nøt følelsen av giften som spredde seg i lungene da han iunhalerte det første trekket. Deretter sendte han en tykk og virvlende røykring over bardisken. Ringen gikk i oppløsning da den traff tappekrana med Tuborg og Carlsbergs velkjente logoer.

”Fy faen, så deilig”, tenkte han. ”Røyk, pils, livet er bra”.

Araberen og engelskmannen med de tåpelige brillene satt og diskuterte forretninger. Forbanna dataprat.

”Fylla og forretninger hører ikke sammen, best å holde kjeft”, tenkte han, og slo heller av en prat med bartenderen.
”Bor du på hotellet her?” undret hun.
”Rom 301”
”Første gangen du er her?”
”Antageligvis. Mulig jeg har vært her tidligere, men er sannelig ikke sikker. Får jeg bomme en røyk til av deg?”
”Ja, selvfølgelig. Du røyker mye?”
”Egentlig ikke. Normalt røyker jeg bare hasj, men ingenting betyr noe i den store sammenhengen så derfor har jeg begynt å røyke igjen”.

Et par kom inn og satte seg ved et av bordene. Bartenderen var raskt på plass med en meny og et hyggelig smil. Samtidig mumlet engelskmannen med de tåpelige brillene noe om at han burde gå til sengs, reiste seg, og nærmest ramlet ut av lokalet.

”Ute av synsfeltet, ute av sinn” sa han lavt til seg selv mens han fyrte opp siggen han nettopp hadde bommet, sendte nok en røykring over bardisken og snudde seg mot araberen.

Araberen var velkledd, i dress, iført solbriller, og tygget på en tannpirker og skrev på en laptop.
Selv var han kledd i svart bukse, vinrød genser med tribaltattoo mønster på ermene, en svart kortermet skjorte utenpå. Og han hadde på seg en svart hatt, omtrent en slik som detektivene brukte i de gamle 70-talls detektiv tv-seriene.

”Så, hva er din historie?” Spurte araberen da han tittet opp fra laptopen og to kaffekopper.
”For å gjøre en lang historie kort: Jeg sitter i baren, på en hotellrestaurant, drikker øl og satser på å bli dritings før jeg krabber tilbake til hotellrommet”.
”Interessant”.
”Ja visst faen”.

Det virket nesten som om han var den eneste turisten i området, ikke araberen altså, men han selv. Mer enn tretti mennesker var blitt drept bare de siste to ukene, så de få reisende som befant seg i området nå var antagelig slike som han.

Sære mennesker som ikke fryktet å bli sprengt, eller å bli skutt.
Ikke den verste måten å si farvel på, sikkert ikke den mest behagelige heller.
En bombe, en kule, et bilkræsj, kreft. Det spiller ingen rolle, har tiden først kommet så har den kommet. Desto tidligere, desto bedre.

De satt der en god stund. Folk kom og gikk som statister på et tv-sett. Mennesker i alle former og fasonger. Vakre, stygge, stille, pratsomme, edru, fulle, sultne, bråkete. Mange mennesker, mange historier…
Den eneste personen som utmerket seg i den evige flyten av statister var en mørkhåret, nydelig kvinne som kom sammen med sine foreldre. De satte seg ned og spiste middag, Tapas.

”Perfekt utseende, perfekt kropp, helt utrolig deilig! Synd jeg bare ser henne denne ene gangen i mitt bedritne og meningsløse liv” tenkte han. Han blunket til henne da hun var på vei ut. Blunket ble besvart med et søtt, sjarmerende smil, og en mild, deilig parfymeduft lå igjen i luften etter henne da hun passerte. I et tiendedels sekund angret han bittert på at han ikke hadde fulgt et av sine utallige innfall: Kastet seg på knærne og bedt hennes far om hennes hånd. Men, han var smertelig klar over at svaret etter stor sannsynlighet ville ha vært et høflig, men bestemt nei. Eller kanskje en beskjed om å dra til helvete?

Han ergret seg også over det faktum at mennesker til stadighet må opptre så jævlig rasjonelt, og diskuterte dette en stund med sin nye arabiske venn, før temaet dreide over til kvinner. Slik det jo ofte gjør når menn møtes, i en bar, på en kafe, eller hvor de enn møtes.

”Hvordan er damene i landet ditt?”, spurte araberen.
”Stort sett blonde”.
”Kult”.
”Nei, blir like lei av det som av alt annet”.
”Lei? Av blondiner?!”.
”Ja visst. Ikke mange mørke skjønnheter hjemme, slik som det er her”.

De to unge herrene satt slik, diskuterte damer, filosofi og politikk.

En god del kaffe, en hel masse pils og omtrent en kartong sigaretter senere, da de var nære på å ha løst alle verdensproblemene, spurte araberen:

”Vil du møte jenta mi?”

Du kunne se at han ble litt usikker, og liksom ikke visste helt hva han skulle svare, men en tenkepause og en røykring senere kom svaret:

”Ja, klart jeg vil møte jenta di”.
”Bli med meg”.
”Hvor i helvete skal vi nå?” mumlet han, og fulgte litt motvillig etter araberen.

De gikk bort i gangen og inn en dør, som førte til dassen.
Og der! På en liten dass, i en hotellrestaurant, der møttes de for første gang!

Hennes skjønnhet var ubeskrivelig. Hun var rett og slett noe av det vakreste han noensinne hadde sett! Ja, om mulig, vakrere enn den mørkhårede kvinnen som spiste middag med sine foreldre. Han holdt henne ømt i sine hender og følte en deilig følelse spre seg i kroppen.

En deilig, varm følelse som fikk alle hårene på kroppen til å reise seg, og som fikk hjertet til å pumpe raskere, hardere.

”Ikke bli forelsket nå” sa araberen.
”Hvordan kan jeg ikke bli forelsket i noe så skjønt?”
”Ja, jeg vet hvordan du føler det”.
”Hva er hennes navn?”
”Hun heter Karin”.
”Karin? Det var et vakkert navn. Jeg tror nok jeg er forelsket. Kan jeg prøve en runde?”
”Kanskje en annen dag, ikke i dag, du er for full”.

De stod der en stund, ikke så veldig lenge. Nok til å bli litt kjent med hverandre, føle hverandre, lengte etter hverandre, fysisk og psykisk.
”På tide å si adjø til hverandre nå, dere vil møtes igjen” sa araberen.

Karin var litt kald og tilbakeholdende, men han ga henne allikevel et lite kyss før de gikk tilbake til baren der de satte seg og bestilte en ny runde.

”Hvor mange millimeter?”
”Ni millimeter” svarte araberen.
Og det var historien om Karin.

Kl. 23:59 i natt, ja da hadde jeg et svakt moment. Jeg fikk for meg at det er bedre hvis menn styrer hele verden, for jenter bare er slemme uansett. Vi bør bli styrt tenkte jeg. Og jeg som blir kalt for feminist. Hadde de hørt hva jeg tenkte der og da hadde de blitt sjokkert. 00:01 tenkte jeg i gjennom hva jeg tenkte, og jeg tok meg sammen. Det som satte i gang dette var en dokumentar eller noe slik som gikk på NRK2 i går, det var om arabiske TV-dronninger. De var så sterke osv. Akkurat slike kvinner trenger verden tenkte jeg, men så tenkte jeg på resten av samfunnet. De ville heller se på programmer om Koranen, og de ville at man ikke skulle snakke om homofili, og man skulle IKKE snakke om onani for kvinner. Så tenkte jeg, er det ikke bedre hvis disse mennene som eier hele greiene, alle statsledere osv. sensurere, så samfunnet får det tradisjonelle, så er de glade. HVOR I KOM DET FRA, idiotisk å tenke slik av meg, jeg må ha blitt hjernevasket i løpet av den korte tiden. Nei, jeg tror fortsatt at man skal kjempe, og medier er det perfekte våpen, hvis man skal kalle det for våpen. Liker egentlig ikke ordet våpen. MEN nå som jeg var så vidt innom hjernevasking, jeg så ganske lenge på FrPs landsmøte i stad. Jeg ble kjempe med, og veldig redd. Det minnet meg om et nazi-møte, jeg tenke særlig på et møte fra filmen Hitler: The rise of evil. Hun dro frem enkelt individer på skjermen, og snakket om hvordan det var FrPs stemme, og hvordan de kom til å stemme FrP. Den første jeg fikk med meg var en utenlandsk jente, Siv skulle være hennes stemme, bruke hennes ord. Men bak alt dette, og all stemming på FrP, uansett hvor godt de gjemmer det inn, så er det å få bort disse utlendingene. Jeg blir litt små kvalm, særlig fordi jeg satt og så på det i kanskje en time.

Noe annet som skjedde i dag var at jeg slettet mld fra mobilen min, jeg slettet hele greia, unntatt en del mld fra 18-års dagen min. Inboksen var 95% full, jeg gikk igjennom de som lå nederst på listen. Jeg fant ut at jeg ble dumpet den 20. september. Lite hyggelig, jeg var på fest, og snakket med kompisene hans om hvor bra vi passet sammen, jeg var enig. Men egentlig ikke, det var tydeligvis ikke han heller. Men M og jeg er venner nå i alle fall. Vi har vært det hele tiden, var ganske deppa i 2 dager til jeg møtte han igjen og BA og TRYGLET han om å ta meg tilbake, men innpakket i truende ord da.

Nå er jeg hjemme alene, og drikker EpleMost. Har spilt piano, Madonna og Pussy Cat Dolls. Venter på min bror, mine foreldre er i Göteborg, og jeg slapper av her. Deilig.

BTW, føler mer og mer for å bli prest. Snakket med tanten min, hun syntes det var en KJEMPE god ide.

Av: ”Minoriteten inom Stoppa matchen-nätverket”

Resultatet var i själva verket givet på förhand. Så snart nyheten kom ut att ”Kommunistiska” partiet tagit initiativet till, och ställt sig självt i spetsen för en rörelse för att stoppa matchen insåg alla som vet något om detta parti och dess praktik att det hela skulle sluta i ett fiasko.

Vi anser att KPs återkommande hyckleri måste föras upp i ljuset: KP använder sig av en medveten splittringsstrategi för att profilera sig själva. KP:s argument om varför icke-våld (på hemmaplan) är så viktigt brukar låta ungefär så här:
”Våldsverkarna förstörde vår manifestation och drog därigenom fokus från sakfrågan.”

För säkerhets skull, som om man inte riktigt litade på att slaskpressen skulle göra jobbet ordenligt, gick i det här fallet KP själva medvetet ut och riktade fokus på frågan om “våld”, för att i vanlig ordning kunna profilera sig som seriösa opinionsbildare och palestinavänner i motsats till alla andra som ”bara kommit för att slåss och förstöra”.

(KPs syn på våld och militans har f.ö. specifikt kännetecken: militansen ökar direkt proportionellt med avståndet i kilometer från Sverige. I Sverige är militansen noll som vi snart ska se. KP har alltså ingenting emot våld, bara det utövas på säkert avstånd. Om det utövas mycket långt bort är KP mycket militant. Det är ett av denna sekts särdrag att vara militant på andras bekostnad.)

1. Förarbetet:

Vi tog upp den grundläggande frågan redan under ett första förberedande möte hos Palestinska föreningen i mitten av januari: ”När ni säger att vi ska stoppa matchen, menar ni det då bokstavligt eller är det bara en propagandistisk paroll som betyder att vi kräver av någon annan (regeringen, kommunen, tennisförbundet etc.) att de ska stoppa matchen?”

Reaktionen var en sorts mumlande, nickande samförstånd om att det betydde att matchen om så blev nödvändigt skulle stoppas av oss själva, s.a.s. rent handgripligt eller med andra lämpliga metoder. Ingen av de närvarande organisationerna hade någon invändning eller reserverade sig mot detta. I detta läge hade t.ex. VSF planer på konfrontativt icke-våld, rörliga blockader och civil olydnad. Vi i ”minoriteten” inser så här i efterhand att vi mycket mer aktivt borde ha stött VSFs linje vid den tidpunkten.

De latenta motsättningarna inom nätverket kom i dagen på ett möte den 25 jan. då ”minoriteten” – som på just det mötet befann sig i majoritet – lyckades stryka en formulering om obligatoriskt icke-våld för att stoppa matchen. VSF som föreslog denna skrivning motiverade det med taktiska skäl: man trodde att man kunde ”köpa tid” för att kunna komma undan det de frågor om våld som alla visste var det första media skulle fråga om. Vi menade att det var övertaktiskt, att vi inte så enkelt kommer undan de borgerliga media: de har ändå problemformuleringsprivilegiet. Vi förespråkade i stället ”diversity of action”. Att stryka skrivningen var dessutom en förutsättning för att de autonoma grupperna skulle kunna fortsätta delta i nätverket vilket de tydligt gjorde klart under mötet.

På detta möte avslöjades också KPs verkliga inställning till den stolta parollen ”Stoppa matchen”, vilken de ditintills hade dolt. Argument som: ”det förstår ni väl att vi inte kan stoppa matchen” visade att det hela inte alls var allvarligt menat. Att det från deras sida bara var frasradikalism typisk för småborgerliga rörelser:

”Den smattrande ouvertyren, som för­kunnade kampen, går över i en försagd morrning, så snart kampen skall börja, skådespelarna slutar att ta sig själva au sérieux [på allvar] och handlingen faller fullständigt samman som en luftfylld ballong som man sticker hål på med en nål.”

(Marx)

Vid följande nätverksmöten kom våldsfrågan återigen på dagordningen. VSF och KP, med stöd av (s) m.fl. ville inte acceptera att det inte sades något om våld och icke-våld i plattformen och fick efter diskussioner igenom att ”nätverket ska verka i en anda av icke-våld”. Detta fördes dock inte in i plattformen. Vi var nu redan ett stycke in i februari och det stod klart för alla parter att dessa ständiga diskussioner och andra liknande som säkert skulle komma upp hämmade det praktiska arbetet. De autonoma grupperna som – baserat på tidigare dåliga erfarenheter – redan från början varit ytterst misstänksamma till samarbetet, lämnade därför nätverket för att kunna agera friare, till belåtenhet för speciellt KP som naturligtvis aldrig hade velat ha med dem. I och med detta försvann också alla möjligheter till konfrontativt icke-våld, typ G13, eftersom de autonoma var den enda gruppering som var tillräckligt stor och som hade tillräcklig styrka och erfarenhet för att kunna utgöra spjutspetsen vid den typen av aktioner. Även flera personer som tillhörde ”minoriteten” slutade att närvara på nätverksmötena.

När ”Stoppa matchen” –nätverket nu hade sumpat sina möjligheter att göra något konkret på lördagen — det enda som stod på programmet var en vanlig demonstration – spred sig det allmänna förfallet också till fredagens aktiviteter. När ISM-aktivister som ville ha nätverkets stöd för icke-våldsaktioner/civil olydnad på fredagen, vilket naturligtvis de som var kvar från ”minoriteten” ställde upp på, fick de av KP/RKU samt en person tillhörande högerfalangen inom (v)-Malmö  höra argument som: ”vi kan inte göra något som är olagligt”, ”vi kan inte ställa oss bakom sådant, vi vet ju inte vad det går ut på”. När det nämndes som exempel att kedja fast sig vid grindarna avfärdades det med att ”det finns risk att det urartar” och det “skulle kunna leda till konfrontation med polisen, och det skulle motverka våra syften”

ISM-aktivisterna lyssnade med avsky till denna ängsliga legalism och beslöt därefter att arrangera sina aktiviteter utanför nätverket.

Mediagruppen gjorde ett bra arbete för att sprida ”Stoppa matchen” –kampanjens oklara budskap i borgerliga media men fångades snart i dessas egen dramaturgi, grundad som den är på våldsspekulationer och sensationslystnad. (I detta fall blev man dessutom tvungen att lägga ned mycket energi på att försvara kampanjen mot de anklagelser om antisemitism som kommer som ett brev på posten så snart det s.k. Israel är inblandat.) Man förmådde inte helt att stå emot och det var i detta sammanhang som snacket om ”folkfest” uppstod för att ytterligare blidka borgerliga media. Vi undrar: vad fanns att fira? Att staten ”Israels” representanter spelade sin match och vi inte gjorde något för att förhindra det? ”Folkfesten” hade i vart fall inte förankrats på något nätverksmöte men den kom att leva vidare ända upp på scenen på lördagen. Dessutom använde sig KP helt på egen hand av borgarmedia för att förtala och ta avstånd från det autonoma nätverket i en artikel i SkD 19 febr. De få av ”minoriteten” som fanns kvar protesterade kraftigt men ”majoritetens” lama reaktion mot detta osolidariska beteende var i huvudsak av typen ”jaja men nu ska vi inte bråka”.

2. Lördagen:

”Det jäser under storstadssveriges yta och de motsättningar som samlas under den är i grunden antagonistiska – de kan inte önskas bort.”

(Jorge Capelán i ’Internationalen’, 13 mars 2009)

Vi har inget att speciellt att säga om demonstrationen, den förflöt fredligt precis som det autonoma nätverket hade lovat, trots en del provokationer från polisen och tack vare att folk inom demogruppen lyckades förhindra KPs manipulationer. KP ville nämligen placera det autonoma blocket sist i demonstrationen med den uttalade avsikten att ”det blir lättare för polisen att skära av dem”, vilket med säkerhet hade lett till rejäla kravaller i centrala Malmö.

Trots att de materiella förutsättningarna för att kunna stoppa matchen hade försvunnit genom ”Stoppa matchen” –nätverkets svek var det autonoma nätverket tvunget att göra något. De måste göra något för att inte framstå som lika ynkliga.

De autonoma gjorde också precis som de sagt när deras block kom fram till stadion: det hade till och med stått i tidningen vad de i princip skulle göra (City 4 mars). Eftersom polisen har den dåliga vanan att ställa sig i vägen leder detta naturligtvis till en konfrontation. Och en mindre konfrontation blev det under c. 20-30 minuter, det kan knappast ens kallas kravaller.

Långt innan lördagen visste alla att det skulle bli någon form av konfrontation med polisen fastän delar av nätverkets majoritet i efterhand låtsats bli överraskade, spelat förtrytsamma och indignerade som det anstår ansvarsfulla medborgare.

Så vi undrar varför nätverkets majoritet är så upprörd. Kanske för att de visste vad som skulle hända men försöker dra sig undan allt ansvar för det? De kunde ju ha flyttat ”folkfesten” till t.ex. Pildammsparken i stället, på betryggande avstånd från stadion. Det hade ju inte spelat någon roll var någonstans ”folkfesten” ägde rum när man ändå inte tänkte göra något för att stoppa matchen. ”Folkfesten” hade lika gärna kunnat hållas på GA-torg.

Under det att ”festen” pågick utgick från konferencieren på scenen en del märkliga order – han trodde tydligen att han hade rätt att ge order till det andra nätverket – och påståenden   av typen ”polisen är här för att hjälpa oss”, ”polisen är våra vänner” o.s.v. vilket uppenbarligen är rena lögner som ger ett bisarrt intryck speciellt när de uttalas i Malmö. De mottogs inte heller med någon vidare entusiasm av den stora folkmassan. Liknande uttalanden hade f.ö. tidigare förekommit i media och vi hyser inget agg mot konferencieren för detta. Vi ser det bara som ett resultat av politisk oerfarenhet och manipulation från de politiska krafter han omgav sig med.

Betydligt allvarligare är det med de demovakter som försökte hindra folk från att fly från polisen, slog mot dem och försökte dra av deras maskeringar, och likaså de som ställde sig framför polislinjen och polisfordonen. De senare ställde upp sig för att skydda den härskande klassens våldsapparat. De ställde sig på den härskande klassens sida. Vi har bra bilder som visar dessa personer där de står ”till sin eviga skam och vanära” och vi vet vilka organisationer de tillhör.

Efter att tillställningen avslutats omhändertogs på John Ericsons väg bortåt 90 personer enl. PL§13. Dessa ”selekterades” vilket innebar att personer med ”svenskt” utseende släpptes medan de med ”invandrarutseende” bussades till Malmös utkanter.

Röken från bengalerna hade knappt hunnit skingras förrän KP åter var ute i borgarpressen för att utså split inom solidaritetsrörelsen för Palestina (SkD 11/3). Denna gång genom att anklaga vänsterpartiet för feghet eftersom en ledande v-partist i Malmö i en intervju tyckt att det var bättre att ha en dialog med den autonoma rörelsen än att ”ta avstånd” från den.

KP tar själva alltid ”avstånd” och deltar ofta i slaskpressens och de reaktionära ledarskribenternas och krönikörernas hets mot radikala vänstergrupper. KP kallar detta ”att vara modig”.

Till slut vill vi hylla de ungdomar som slagits mot polisen i Rosengård, vid Stadion och på alla andra ställen i Malmö med följande citat från Friedrich Engels:

”Polisen har öppnat ett riktigt lysande område för vårt folk: den ständiga och oavbrutna kampen mot polisen själv. [. . .] Och jag ser denna kamp som mycket nyttig under omständigheterna. Framför allt håller den föraktet för fienden levande bland våra ungdomar.[. . .] Det finns mycket ruttenhet bland de s.k. ledarna men jag har fullständigt förtroende för våra massor, och vad de saknar i fråga om revolutionär tradition håller de på att skaffa sig mer och mer genom detta lilla krig mot polisen.”