Trodde jag skulle få ett par dagars lugn nu när mamma är hemma och får all hjälp hon kan få… men icke då… eller rättare sagt: ordinerad vila!

Har haft ont i halsen lite av o till nån vecka, men aldrig mer än 2 dagar i sträck. När jag vaknade igår eftermiddag efter att ha sovit middag upptäckte jag att rösten var borta! Eftersom halsen kändes lite svullen tog jag hostmedicin och panodil innan jag la mig för natten.

Vaknade halv sex i morse av att halsen gjorde fruktansvärt ont. Rösten hade heller inte återinfunnit sig under natten. Eftersom det var riktigt jobbigt att ligga och ens tänka på att somna om gick jag upp och tog panodil och resten i hostmedicinflaskan. (Det var bara 10 ml kvar). Satt sen i sängen och slösurfade eftersom halsen kändes bättre i sittande ställning.

Försökte lägga mig igen efter sju men konstaterade att halsen inte kändes ett dugg bättre. Jag fick hostattacker när jag la mig ner. och ett försök att lägga mig på sidan fick mig att konstatera att körtlarna på halsen var alldeles för ömma för att bli nertryckta i kudden under huvudets tyngd. Satt därför och halvsov tills vårdcentralen öppnade halv åtta.

Eftersom tidsbokningen inte hade några återbud idag blev jag kopplad till en sköterska som skulle bedöma mitt behov av akut-tid. Min läkare har en egen sköterska. Hon vet vem jag är på namnet och det krävs ganska lite för att jag ska få en tid av henne. Dessutom brukar jag kunna få en tid som passar, ifall det är så att jag jobbar och inte kan gå ifrån.

I morse fick jag prata med en sköterska som jag aldrig stött på förut. Med Kalle-Anka-röst kraxade jag fram mitt ärende. Att halsen gjorde så ont att jag hade svårt att svälja och att rösten ev skulle försvinna igen redan under vårt samtal. Hon rekommenderade varma drycker. Hon ansåg att jag haft besvären för kort tid för att en läkare skulle konsulteras. Hostmedicin fanns flera bra sorter på apoteket. Ifall jag misstänkte bakterier i halsen skulle jag koka vatten med ett par saltkorn i att gurgla halsen med. Panodil ansåg hon var ok om jag hade feber. Om besvären inte gått över till veckoslutet kunde jag ju söka läkare.

Jag ifrågasatte det där med läkare och veckoslut. Vårdcentralen har inte helgöppet! Dessutom är det bara en gång av tio som man lyckas komma fram på telefontiden. Chansen att det dessutom finns läkartider är minimal. (Hon hade ju inte nämnt att akut-tiderna var slut för idag och det brukar de annars vara väldigt snabba att meddela.)

Nu rekommenderade systern att dricka honungsvatten, förutsatt att jag inte var diabetiker. Nu är det ju så att besvärliga jag  INTE TYCKER OM  sött… det kommer upp fortare än det slank ner! Jag frågade henne hur jag skulle kunna jobba och hon upplyste mig om rätten att sjukskriva sig utan läkarintyg en vecka.

Om jag har kunskapsluckor eller behöver råd om medicinska problem så ringer jag sjukvårdsupplysningen eller tar det med min läkare i samband med ett läkarbesök. Ev bokar jag ett läkarbesök när de har tid. Jag ringer inte min vårdcentral för att fråga sjuksköterskan där om husmorstips!!! Gör alla andra det, eller? Och brukar man ringa med en röst som knappt håller för att få veta att varma drycker lindrar???

Jag har inte bott i en grotta i Alaska hela mitt liv. Jag är 33 år och har tillräckligt med egen livserfarenhet för att faktiskt veta det och jag kan räkna ut själv vart man ringer i olika ärenden. Och eftersom jag inte har några större fel i min skalle skulle jag aldrig komma på tanken att dividera honungsvatten och saltlösning när på telefon när jag inser att rösten knappt håller för att göra en sjukanmälan till jobbet.

På hemsidan upplyser kliniken om att man ska vända sig till sjukvårdsupplysningen med allmänna frågor och till kliniken i patientspecifika ärenden, ifall man är listad där. Personen i tidsbokningen, som jag talade med tidigare, hänvisade ju mig till sköterskan för att hon inte hade några tider att ge ut. Hon skickade ju vidare till denna sköterskan för att det är hon som håller i akut-tiderna.

Om hon i tidsbokningen tyckt att jag bara behövde lite tips hade hon väl hänvisat till sjukvårdsrådgivningen, eller? Det brukar de i alla fall göra när de vet att det inte finns akut-tider och/eller om man ringer för något mindre allvarligt eller mindre brådskande.

Hon, sköterskan med husmorskunskapen, tyckte i alla fall att jag kunde försöka jobba denna veckan, eller stanna hemma, och jag skulle säkert må mycket bättre efter att ha vilat i helgen. Men jag jobbar ju hela helgen!!! Måste alla alltid förutsätta att man jobbar åtta till fem, måndag till fredag??? Jag blir så trött på det…

Om jag sjukskriver mig idag och är sjukskriven helgen och fortfarande inte är bättre, så har jag bara måndag och tisdag på mig att lyckas få ett läkarintyg. Jag vet dessutom av erfarenhet att min läkare aldrig har akuttider på måndagar, men det nämnde jag inte att jag visste.

Sedan den förste oktober, ca 35 dagar sedan, ska alla i Västra Götaland lista sig hos en vårdcentral – göra ett aktivt val av primärvård. Jag har givetvis listat mig hos min läkare som jag gått hos i tio år. För varje listad patient får vårdcentralen en viss summa pengar av landstinget i regionen. I samband med listningen fördubblades antalet vårdcentraler i Göteborg. Massor av reklamutskick gjordes, man slogs om att få så många patienter listade som möjligt. Självklart, eftersom varje listad patient gav klirr i kassan vare sig de var friska eller sjuka.

Det positiva, enligt min mening, med detta är att detta även ökade tillgängligheten. För ett halvår sedan var akutmottagningarna på våra tre sjukhus överbelastade med små-åkommor som öroninflammationer och skärsår, eftersom vårdcentralerna inte hade lediga tider på minst två månader och det bara fanns en jourvårdcentral.

Från och med första oktober har, i princip alla, vårdcentraler kvällsöppet och de flesta har någon slags verksamhet för akutfall; öppen mottagning eller  löfte om akut-tider. De som inte själva har helgöppet har samarbete med någon annan mottagning som har det.

De flesta har även, i sina reklamutskick, lovat att det ska finnas tillräckligt med läkare. Ju fler patienter man får listade, ju fler läkare anställer man. Besök hos vårdcentralen man är listad hos kostar 100 kr upp till högkostnadsskyddet, men det är fritt fram att söka vård på alla andra vårdcentraler för 200 kr.

MEN, valet man gjort är inte ristat i sten!!! Man kan när som helst ändra sitt val av vårdcentral. Man behöver inte ens vänta ett år.

I och med att listningen började insåg man att det blev en snedfördelning. En del vårdcentraler skulle ev få stänga innan de ens hunnit öppna pga att för få listat sig där. Men man sa även att man skulle ge det lite tid. Ytterst få personer gjorde ett aktivt val av vårdcentral och blev därmed automatiskt listade i närheten av bostaden. Man förutsatte att en del skulle ändra sitt val i efterhand och att fördelningen av patienter på sikt skulle bli bättre.

Det har självklart skrivits en hel del i pressen kring detta. Tidigare, när det fanns för få ställen och tider att söka vård hette det att det berodde på läkarbrist. Nu verkar det ju finnas överskott på läkare över en natt. Dels kan man öka tillgängligheten tidsmässigt, dels finns det jus å mycket mottagningar att det inte finns patienter nog för att de ska gå runt?!?

Om jag ska försöka hålla tråden så får jag återgå till mitt samtal med sjuksystern som höll i akut-tiderna hos min läkare i morse. Genom att inte ge mig en tid, när jag anser att jag är berättigad till det, bibehålls ju inte min positiva syn på den mottagningen till fullo. Nu har jag i och för sig gått där i tio år och därmed krävs mer än så för att rubba mitt förtroende. Hade jag varit ny patient från och med listningen i oktober hade jag däremot begrundat mitt val.

I min journal kan ju sköterskan se att jag inte ringer om akut-tider särskilt ofta och att läkaren verkligen bekräftat att jag varit sjuk, eller på annat sätt haft behov av att träffa läkare, de få gånger jag fått akut-tider. Tycker sköterskan att de har för många listade patienter?

Jag kan faktiskt inte hålla med. För ett år sedan kunde man få vänta en till två månader på en “vanlig” läkartid, om man gick via tidsbokningen.  Då tyckte jag de var lite överbelastade. Det är en privat vårdcentral och jag har väl ibland tänkt att de verkat har tagit in fler patienter än vad jag tycker är rimligt för att man ska få vård inom överskådlig tid.  Visst, man kan inte veta i förväg hur ofta folk kommer vara sjuka, men med alltfler bokade besök borde man väl anställa mer personal för att tillfredsställa behovet? Det borde man väl ha råd med? Mottagningen får ju faktiskt betalt av landstinget per patientbesök via patientavgiften…

Sedan i somras har de på mottagningens tidsbokning bett om ursäkt för att man får vänta 15 -20 dagar. Att jag har lättare att få besökstider hos min läkare ser jag som ett stort plus och gör att jag vill ha kvar henne som min läkare. Med mina oregelbundna arbetstider är det extra viktigt.

Jag vet sällan helt säkert hur jag arbetar två månader i förväg. Detta har flera gånger resulterat i att jag fått boka om tider, vilket har medfört extra samtal för att läkaren varit tvungen att förnya recept på telefon. Den nya tiden jag fått har legat flera månader fram i tiden och ibland har det känts som en lång följetong innan jag ens kommit dit.

Eftersom jag har ett par mediciner som med jämna mellanrum behöver justeras lite, efter provtagning, har mina uteblivna besök resulterat i att medicindosen inte stämt och jag har till och med varit tvungen att be om en akut-tid pga det. Med dagens två-veckors väntetider behöver det inte upprepas.

Eftersom jag den sista tiden inte uteblivit från några planerade läkarbesök har jag heller inte behövt några akut-tider pga det. För att återigen göra ett försök att återgå till den röda tråden så undrar jag om sköterskan jag pratade med inte är rädd om sitt jobb? Om man inte upplever att man blir tagen på allvar finns väl risken att man listar sig någon annan stans.

Jag har två vänner som berättat om liknande telefonsamtal, dock på andra mottagningar. De har blivit så paffa att de inte kommit sig för med att opponera sig i telefon, de har tänkt att sköterskan i andra ändan är professionell och vet bäst. Efteråt har de ifrågasatt varför de inte ifrågasatte vare sig råden eller bemötandet. De har ändå skuldbelagt sig själv i första hand och därmed gett den aktuella mottagningen ytterligare en chans. När samma bemötande upprepat sig  har de dock protesterat mot behandlingen.

I det ena fallet bytte hela den aktuella familjen vårdcentral och vägrar uppsöka den ursprungliga mottagningen ens för mindre eller akuta åkommor. De väntar hellre ett par veckor på en tid någon annan stans eller spenderar en hel dag i kö på akuten. De berättar för alla i grannskapet hur de anser sig ha blivit bemötta på den lokala vårdcentralen.

I det andra fallet gav vårdcentralen, via telefon, rådet att avvakta. Personen i fråga skjutsades av en närstående till akuten på sjukhuset direkt efter samtalet. Hon blev inlagd i flera dagar och sjukhuset sa att hon kommit in i sista sekunden.

När vårdcentralen senare blev informerad om händelsens omfattning , efter hennes hemkomst, (bara informerad, någon anmälan gjordes aldrig) bad de om ursäkt.

Personen i fråga får nu alltid träffa samma läkare (så var det inte innan) och de försöker alltid fixa akut-tider ifall hon ringer. Ibland har hon blivit tillfrågad ifall hon kan tänka sig att komma till vårdcentralen och sitta och vänta så läkaren snabbt kan ta henne mellan två patienter ifall något besök går snabbare än planerat eller någon patient är sen. Då kan de dessutom hålla ett öga på henne så hon inte blir sämre  medan hon väntar och hon slipper åka till akuten… Jag hade då inte gett den vårdinrättningen en tredje chans….

Åter till mitt telefonsamtal. Sjuksystern började nu fråga ut mig om mina symtom. Men inte på det sätt jag är van vid, typ; “vilka andra symtom har du?”, “har du feber?” etc. Hon frågade istället om jag har ont i kroppen, om jag känner mig matt eller trött, om jag har allmän sjukdomskänsla i kroppen, om det halsonda kommit plötsligt, om jag har ont i bröstet eller svårt att andas och om jag haft en snabbt stigande feber.

Jag antar att hon försökte ställa svininfluensadiagnos per telefon. Men min tidigare irritation gentemot (i mina ögon) okänsliga inkompetenta  sköterskor steg snabbt igen. Sådana har jag fått nog av senaste veckan! När jag förklarade att jag hade ont i halsen men framförallt inte hade någon röst, samt att jag saknade feber sa hon helt plötsligt att jag kunde få träffa min läkare efter elva. Får de som är ALLVARLIGT sjuka i influensa inte träffa läkare, eller?

Åkte till jobbet vid halv nio i alla fall. Det var bara personalmöte idag. Dessutom skulle jag gå tidigare eftersom jag hade en läkartid. Mina kollegor hade i alla fall väldigt roligt åt kalle-anka rösten och ingen verkade minsta bekymrad för att jag skulle smittas med någonting. Förutom att rösten inte höll kände jag mig riktigt pigg, hade dock svårt att äta av fikat eller att ens dricka kaffe. Började känna mig lite egoistisk som snott en akut-tid pga det här.

Kom tio minuter för tidigt till läkaren. Hon såg mig och skickade mig att ta prover i väntan på min tur. När jag efter provtagningarna satt och väntade i väntrummet konstaterade jag att panodilen höll på att gå ur kroppen. Huvudet kändes några nummer för litet och det kändes som om ögonen sjönk in i sina hålor bakom svullna ömmande bihålor. Efter bara ett par minuter var jag så svettig att jag fick torka mig i pannan – trots att jag småfrusit hela dagen. Kanske lite feber trots allt?

Läkaren konstaterade i alla fall att jag inte hade någon allvarlig halsinfektion och sänkan var ok. Jag hade dock röda stämband och ,som jag själv konstaterat, ömma bihålor och körtlar. Jag fick medicin för att undvika en allvarligare inflammation.

Jag har jobbiga bihålor. De ömmar långt före första snorloskan vid varje förkylning. Dock är jag inte förkyld särskilt ofta och det är ytterst sällan jag orkar ta mig i kragen och gå till läkaren och beklaga mig över bihålorna… så jag äter inte antibiotika ofta.

Den antibiotikan jag fick idag, en av få sorter som jag tål, skulle även häva en ev begynnande inflammation i halsen/på stämbanden sa min läkare.

Vidare ordinerades jag även en speciell nässpray för bihålorna och en stor flaska stark hostmedicin. Panodil skulle jag fortsätta ta. Läkaren rekommenderade även att jag skulle stanna hemma från jobbet i två-tre dagar. När jag berättade att jag är schemaledig ända till fredag eftermiddag log hon och sa att jag hade tur som skulle slippa sjukskriva mig den här gången.

Summa sumarum: jag som hoppats få ett par dagar föräldrafritt så jag hinner i kapp med mitt eget liv, men framförallt får vila upp mig utan krav och måsten, fick det. Till och med ordinerat av läkare. Dock undrar jag om jag kommer att orka få gjort så mycket här hemma som jag hade tänkt och hoppats.

När jag kom hem för några timmar sedan tog jag mina mediciner och kröp ner i sängen med datorn. Här kommer jag tillbringa resten av dagen idag. Surfa en stund, sova en stund. Ev påbörja en bok… Någon tvättid har jag inte orkat titta efter. Jag hoppas att närmare ett dygn i sängen ska göra susen, så kanske jag kan göra ett snabbt, men ordentligt, ryck imorgon. Blir jag riktigt utvilad kanske jag även kan hinna lite innan jobbet på fredag.

En sak är i alla fall säker. Jag ska ha tid att ta igen lite skrivande här!

Till alla killar vill jag bara säga: Jag VET hur det är att ha en riktig förkylning. F-N vad ynklig man känner sig. Med barnafödande vet man iaf att smärtan är över när barnet kommit. Dessutom är det befogat med all tänkbar smärtlindring. Mot förkylning finns ingen bot. Det är bara att uthärda. Man vet dessutom inte hur länge den kommer sitta i. Symtomlindring finns visserligen, men den hjälper ju bara kortare stunder.

Ska man föda barn vet man det dessutom i förväg, och i de flesta fall är situationen självförvållad. En förkylning vet man aldrig när den bryter ut eller vilka symtom man får och som behöver lindras. Det är inte säkert att man får hjälp av expertis. Är man dessutom singel måste man dessutom samtidigt sköta all service själv! Föder barn gör man inte i ensamhet – vare sig man är singel eller ej!

Jag har många gånger undrat hur det kommer sig att en så gammal och simpel sak som förkylning inte kan förebyggas genom vaccination. Det borde ju utrotas! Det kan väl inte föra något gott med sig?!? HIV är de på gång att kunna vaccinera och AIDS har de effektiva mediciner mot, men inte förkylningar?

Å andra sidan är frågan hur mycket läkemedelsindustrin tjänar på förkylningar. Om alla människor fick en vaccination i småbarnsåren så handlar det om en engångskostnad per människa. Ev någon påfyllnadsvaccination vart tionde år som vissa andra vaccinationer kräver.

Läkemedelsindustrin skulle nog kunna ta rejält betalt för en förkylningsvaccination. Även om förkylningar egentligen inte är helt outhärdliga och eftersom de inte är dödliga så är ju vaccinationer inte nödvändiga. Men jag tror att de flesta hade valt att ta det ändå, om möjligheten fanns. Även om man fick betala själv.

Jämförelsevis undrar jag hur mycket de tjänar på alla symtomlindrare man använder när man är förkyld. När jag växte upp fanns näsdroppar på flaska eller näsdroppar i engångspipetter. Idag finns en uppsjö av olika märken med sprayer,droppar och mediciner. Ett antal olika värktabletter eller inflammationsdämpare med olika specifika egenskaper.

Förr fanns ett par sorters “vanlig” hostmedicin; receptfri och den läkaren skrev ut om man var riktigt sjuk. Nu är till och med hostmedicinerna specialiserade; en lindrar ömma halsar, en är slemlösande, en är hostdämpande osv.

Idag finns även massor av andra symtomlindrare; speciella drycker,  sugtabletter, värme-/ kylbehandlingar, massor av mediciner; piller och vätskor för specifika symtom. Dessutom finns allting med ett flertal olika smaktillsatser och av flera konkurrerande likvärdiga tillverkare.

Det positiva, tycker jag, är att det kommer mer och mer “naturliga” produkter. Nässpray med bara saltlösning, produkter utan konserveringsmedel, tabletter med naturliga smaktillsatser istället för kemiska.

Det är ju säkert bättre med en medicin för en specifik åkomma än en som fixar alla på en gång. De mer specifika är säkert inte lika starka och risken att bakterierna blir resistenta borde minska. Samtidigt måste detta med förkylningar egentligen vara med lönsamt för läkemedelsindustrin än dyra AIDS-mediciner eller cancer-behandlingar, eller?

Förr kunde man i sitt husapotek ha näsdroppar, någon hostmedicin samt alvedon, så var man rustad. Idag måste man först bli sjuk för att veta vilken utrustning man ska skaffa hem.

När förkylningen väl är över kan man lika gärna kassera resterna. Vissa saker har kort hållbarhet, andra håller bara kort efter de är öppnade. Återigen andra åldras på olika sätt; sugtabletter t ex torkar.  Och även om de håller; vad är det som säger att nästa förkylning har samma symtom och behöver samma mediciner?

Oavsett hållbarhet är man med största sannolikhet tvungen att införskaffa nya saker från apoteket i alla fall.

Hur många smittar man på väg till apoteket och på apoteket? Hur mycket tjänar inte tillverkarna på detta; hur många ytterligare kunder skaffar varje kund?

Och slutligen tillbaka till ursprungsfrågan: skulle det ens vara lönsamt för läkemedelsforskare och läkemedelstillverkare att ta fram ett vaccin mot förkylning? Om svaret är nej så är jag rätt säker på att det redan finns…!!! Det är väl bara så att man låter bli att tillverka det och lansera det av egoistiska ekonomiska skäl.

många andra arbetande inom det Offentliga MÅSTE ACCEPTERA att de är till för oss vanliga svenkar och inte vi för dem! Det innebär med nödvändighet att det inte ens är möjligt att kräva att anpassning av arbetsschema sker så att inte full täckning uppnås dygnet runt! Passar inte skorna, så har de som prövar skorna valt fel yrke OCH dessutom missat vad som står i inledningen till Regeringsformens 1 kapitels §2:
“2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet…..”

Dags att kliva ner för individer och fack som ställer sig själva och sina egna önskningar över andras. ÄR någon offentligt anställd att trygga människors hälsa, sociala omsorg och trygghet, så ÄR MAN. Då får man också acceptera att bovarna inte går och lägger sig för att klockan slår visst slag! Då får man också acceptera att man som individ är underordnad andra människors rättighet att få hjälp, stöd och vård! Allt annat är ren vänsternoja!

Brottslingar är uppe även om polisen går och lägger sig, SvD ledarsidan 5 oktober 2009

Men ögonen börjar bli trötta och munnen gäspig. Känner verkligen av att jag är ovan vid den här typen av tider. Alltså att befinna sig på plats normal arbetstid och komma upp tidigt på morgonen flera dagar i rad…

Hade det inte varit för mina (sorgligt oregelbundna) arbetstider så hade jag anmält mig till ett flertal kurser i höst.

Det finns några kurser som intresserar mig något oerhört, men det känns ganska hopplöst (surt) att anmäla sig till dem. (Har gjord så tidigare år i hopp om att få till det, men har fått backa ur. Kurser förlagda till vardagar är näst intill hopplöst när jag inte vet från vecka till vecka hur mina arbetstider blir. Endera veckan är det dagtid, veckan därpå  em.-kväll, ibland är det nattkörning  för att sedan få order om att köra skift.

Jag trivs med mitt arbete och mina arbetsuppgifter men mindre bra med upplägget av arbetstiderna. Jag kan omöjligt planera min fritid. Men vem kan gnälla om detta i tider som dessa…

Jippeee! Jag har i varje fall funnit en valpkurs i Nacka i Oktober. på Söndagar kl. 08.00 – 10.00 på morgonen!

Det blir bra för Steffie att få träffa andra valpar att umgås med. Hon fyller precis 4 månader på kursdagen.  Hade först tänkt söka mig till SBK i Nacka, men det är alltid lika svårt att få till det varje vecka med tiderna på vardagar. Men söndagar passar utmärkt! Får väl ha pannlampa på skallen då jag förmodar att det är bläcksvart ute vid den tiden! *S*

Kursmål:
Utveckla samspelet med hunden genom lek, lydnadsträning och aktivering.

Träna grunden till:
-möta och passera andra hundar,
-möta och hälsa på människor,
-varsågod,
-gå lös och komma vid inkallning,
-gå i fint koppel,
-kunna slappna av.
-grundkommandon som namn, sitt, ligg och kom.

Kursen är både praktiskt och teoretisk. 
Man jobbar hela tiden med sin egen hund men använder även oss av varandra för att träna och utvecklas.

Ska kolla upp om de har en lydnadskurs för Malva på helgen. Hon behöver verkligen träna i grupp. Hon är duktig i det vardagliga, men störningar  av många andra jyckar är svårare att få till. Det är lika nyttigt för henne att få komma ut på fältet igen. (på kursdagar)

Trots mina oregelbundna arbetstider behöver hundarna inte vara själva. Husse jobbar 50 meter hemifrån och han liksom jag kan ha med hundarna på jobbet. Malva har åkt med mig ganska mycket och det fungerar utmärkt. Hon älskar verkligen att åka lastbil, och komma till nya platser. Men som sagt - Jag måste få till det med mer gruppträning på fritiden!

Imorgon är det sista dagen på jobbet, sen är det dags för semester i ett par veckor. Jag har jobbat konstant i snart ett år nu utan längre uppehåll. Jag kan se tillbaka på det året och vara aningen stolt. Vi startade upp Gravity Hill oktober 2008 och lyckats gå runt och hämta ut löner från första månaden. Sedan har omsättningen sakta men säkert ökat månad för månad och vi står nu ekonomiskt stabilt till sommaren. Det är skönt att kunna ta semester med den magkänslan!

Gravity Hill är mitt första och säkert inte sista företagsbygge och jag är förvånad av den energi och motivation till att arbeta jag vunnit. Jobbet ska inte ses som ett nödvändigt ont för att få sin inkomst eftersom det utgör alldeles för mycket tid av våra liv. Jag vill inte sitta och vänta ut mitt liv på de små förgyllda lediga stunderna eller på att bli stenrik, jag vill ha kul på resans väg också.

Jag tror inte på det där med att disciplinerat sitta på kontoret för att minst få ihop 40h i veckan. Jag har aldrig trott att antal timmar är det som styr ens arbetsprestation. Det är sjukt överskattat på så många arbetsplatser och sitter djupt rotat i jantelagens och de gamla stämpelklockornas Sverige. Jag mår personligen dåligt av att bli för tidsmässgt och geografiskt inrutad. Man börjar känna sig som en robot till slut.

En annan sak som jag kraftigt måste ifrågasaätt är det där med arbetstider. Vem var det som sa att alla människor gillar att gå upp halv sju på morgonen? Jag ger mig fan på att de flesta tycker det är sjukt tungt och att det egentligen är för tidigt. Men så ska det vara för så har det alltid varit….eller? Jag har varit på ett antal arbetsplatser i min karriär och på samtliga finns det folk som gärna peakar en för att man råkar glida in 09.30 – 10.00. Det är lätt irriterande för vad spelar det för roll?! Jag kan tom välja (kors i taket) att samma dag gå hem kl 16.00 och det kan fortfarande ha varit en mer produktiv dag än en vanlig nine-to-five dag. Låter det konstigt eller känner ni igen er?

Det är inte så att jag tror att man kan springa runt och flumma hela dagarna men jag tror det kan vara nyttigt att skifta arbetsmiljö och att ibland vara lite kreativ och skapa momentum. Med det menar jag att söka upp händelser, det kan vara ett möte med en främmande person,  att man provar på något man inte gjort eller bara helt enkelt skifta miljö.  Dagens teknik infriar ju alla möjligheter att arbeta ifrån i stort sett vart som helst.I slutänden handlar det ju om att fånga den energi som du behöver för att kunna göra ett bra jobb.

Jag tycker det är skönt att vara min egen chef här och är tacksam för att jag har möjligheten att vara så pass flexibel. Det har hjälpt mig hitta min energi till att göra ett bra jobb, för det har jag gjort detta år! …och nu är det dags att ta semester!

Haha, jag satte mig ned och skulle skriva att jag børjat komma i fas och att alltsammans børar återgå till det normala. Det gør det till synes inte och jag blir så otroligt trøtt av det. Det kan æven vara så att jag ær trøtt av mina nya arbetstider som førændrats från nine to five till det mindre tilltalande eight to four. Detta betyder i korta drag att jag måste stiga ur sængen – Jag gæspar faktiskt nær jag skriver det hær – klockan 05:30. Dygnsrytmen blir såklart lite rubbad med detta ær någonting jag brukar klara av bra. Varfør det ær annorlunda just nu vet jag helt enkelt inte.

Dessutom har det varit otroligt många lunchmøten på senaste, och då jag inte ær van att æta så mycket så ofta misstænker jag starkt att min magsæck har blivit uttøjd. Jag har ont i magen som in i helvete och antingen beror detta på någon underlig asiatisk mat eller ren hunger. Detta låter trivialt men ær mycket førbryllande. Dock ær det løning i dag och jag får hoppas att jag klarar av att distrahera mig sjælv med en (førhållande till just lønen) mycket begrænsad shoppingrundra.

Idag har DN en artikel om att läkare jobbar över alldeles för mycket. För mig som börjar skaffa mig insyn i en läkares vardag är det absolut ingen nyhet.

Det verkar dock vara en nyhet för väldigt många att unga svenska läkare faktiskt inte tjänar så bra. När man räknar bort studielånskostnader och sådär så blir det mindre kvar än man kan tro. Därmed inte sagt att läkare på nåt sätt är fattiga, men ni förstår.

Sen är ju läkare by definition en rätt ambitiös bunt, och är man det inte när man börjar utbildningen så är man det när man slutar. Annars blir man liksom inte läkare, man tröttnar nånstans på vägen. Och dessutom så är det ju så att de flesta läkare älskar sitt jobb, vilket gör att det kanske känns lite lättare att ta extrajourer.

Och ytterligare en sak som många inte känner till är att vi har läkarbrist i sverige, vilket medför att landstingen får svårare att täcka upp jourlinjer, och nån måste ju ta jourerna också…

Jag vet att jag har varit dålig på o skriva just nu.. Men det har varit så mycket på praktiken nu, med olika arbetstider, 60-årskalas m.m.

Med mig är det bara bra, sitter o tar det lugnt just nu innan jag börjar praktiken.. Ska jobba natt nu mellan 16.15-02.25.. Ska bli spännande o se hur den turen är.. Jobbade natten mellan mån o tis, mellan 16.45-07.10..

Får berätta mer o vad som har hänt sen sist jag skrev i nästa inlägg.. Men ni får ha det så bra..

För nästan exakt ett år fick jag upp ögonen för “The Tudors” på SVT. Jag fick ett ryck och satte faktiskt på tv:n ett slag – sent en vardagskväll.

Jag kom in mitt i “The Tudors” och jag blev fast. Så fast att jag faktiskt bestämde mig för att börja följa serien. Det gick sådär. Med oregelbundna och obekväma arbetstider är det ingen bra idé att bli fast i något som bör följas upp vecka efter vecka.

Sedan lyckades jag förtränga på något sätt. Kanske för att jag inte har tittat på tv sen dess.

Jag är fortfarande sjukt sugen på serien (för att den är så jag)  så det blir att köpa boxarna.

Από χθες, 1 Ιούλη χιλιάδες οδηγοί κατέβηκαν σε απεργία διαρκείας στην Στοκχόλμη. Γύρω στους 250.000 επιβάτες διακινούνται καθημερινά με τα λεωφορεία στην Στοκχόλμη. Αν οι εργοδότες (όλα τα λεωφορεία ανήκουν σε ιδιωτικές εταιρείες) δεν υποχωρήσουν τότε η απεργία θα συνεχιστεί και θα συμπεριλάβει και άλλες πόλεις της Σουηδίας. Οι απεργοί ζητούν μισθολογικές αυξήσεις, καλύτερα ωράρια και είναι ενάντια στις ελαστικές σχέσεις εργασίας.

Οι εργαζόμενοι στο μετρό της Στοκχόλμης εκφράζουν την αλληλεγγύη τους.

Περισσότερες πληροφορίες από την ιστοσελίδα της Ομοσπονδίας των εργαζομένων

Konflikten handlar om
Busstrejken är ett faktum, och det bussarbetsgivarna och Kommunal är oense om, är framför allt fyra saker.
- Elva timmars nattvila, det är en självklarhet på resten av arbetsmarknaden, och borde vara det för en bussförare också.
- Kortare tid mellan första och sista arbetstid, det som i bussbranschen kallas för ramtid. Kommunal vill att ramtiden sänks till 13 timmar.
- Samma anställningsformer i avtalet som redan finns i lagen om anställningsskydd.
- Samma löneökning som de kommunalt anställda bussförarna redan fått.
Alla fyra kraven landar på samma grund, i konkurrensneutraliteten.  Det vill säga att företag på den privata sidan ska konkurrera med bättre skötta företag mot dem kommunal trafikföretagen, inte med lägre löner och sämre villkor.

Stöduttalande till Kommunals Busstrejk.

Vi förare och konduktörer som arbetar i Stockholms tunnelbana och lokalbanor, stödjer helhjärtat bussförarnas strejk.

SEKO klubb 119 anser att strejken är principiellt viktig, då det är vi arbetare som får sämre förmåner, arbetstider och löner när kommunala och landstingsägda verksamheter privatiseras eller läggs ut på entreprenad.

Vi får betala när kollektivtrafiken säljs ut till underpris.

Det är dags att säga ifrån och vi hoppas att bussförarnas strejk blir lyckosam.

/Styrelsen SEKO Klubb119

Mer information

Har du bra arbetstider?