Så här i dagsljus infinner sig inte helt den stora känslan av att vi är i advent och att julen är nära…

Vi ska vara tacksam över att även om snön uteblir till jul så vet vi att mörkret finns kvar och hjälper till att få oss i rätt stämning 

Hittade en fin ljusslinga i Mariefred för ett par veckor sedan och idag har jag testat den på flera ställen. Det är lite svårt att pynta och jula när renovering pågår. Jag vill plocka fram men borde städa undan och göra klart. Därför visar jag hur den fina slingan så fint lyser upp den nyspacklade gipsväggen. Så är det överallt. Inget rum är helt klart.

Men varje dag och framför allt varje helg gör vi framsteg och har vi tur så kan vi ha en lugn och skön julhelg. Utan renoveringsstress.

Så här är vi van att se svamp, kanske inte i november men i övrigt är den en vanlig syn. Ooriginella original skulle jag vilja säga, men höstigt är det

Tja, varför ska inte en svamp kunna vara lite annorlunda

Än blommar det, även om det börjar bli tufft för eftersläntrarna i diken och på tun.

Idag påpekade en kollega lite försynt att det bara är en månad kvar till julafton. Och samtidigt fick vi samtidigt den senaste kampanjen på jobbet med posten – full av pepparkaksgubbar och andra juliga meddelande.

Jag kan inte hjälpa det, men jag får lite ångest. Det är på tok för långt ifrån mina tankar att börja tänka jul, paket, glögg och annat. Jag menar, det är ju inte en endaste liten antydan till snö!

Idag skiner till och med solen från en härligt blå himmel och luften är hög och klar. Det är höstigt och krispigt och just nu lockar en promenad mest av allt.

Men inte kan jag se mig själv springa omkring bland affärerna och köpa julklappar, trängas med hundratals andra och gå på julskyltning. Den är för övrigt på söndag.

Brrr…

Tänk vad ett litet ljus kan lysa upp och skapa stämning

var lige, hvad LøbeLilly og undertegnede var parat til, da vi søndag på vej ud af døren til weekendens lange tur blev ramt af efterårsvejret, når det ikke viser sig fra sin bedste side. Vi var hurtig enige om, at 16 km skulle kortes ned til omkring de 10, en beslutning, som var hjulpet godt på vej af 2 x hovedpine og skudt-smut-hed.

Så’n blev det: 11 km rundt i Snekkersten og Espergærde. Det var vådt, det var koldt, men det blev en god tur med god og klog snak. Alligevel.

Der blev også lige tid til, at hunden kunne tage en svømmetur i Øresund og få renset pelsen. Dét var det trods alt ikke for koldt til. 

Nej, det här är inte vägen ner till sjön även om det ser ut så! Vi fick en dag med härlig sol. Idag regnar det igen.

Solen når knappt över trädtopparna så här års, men snart vänder det igen…

… redan!

Dottern fick syn på en liten plastgran i byggvarhandeln, så vi var tvungna till att tjuvstarta lite… Liten skattkista med pynt bars upp från källaren. Granen kläddes och vi sjöng. Mysigt!

Än kan man stöta på en eller annan svamp, och idag lyser solen igen – för första gången på länge!

Efter allt regn den här milda hösten så rymmer maskarna fältet, så att säga. Dumt att krypa längs vägen. då

Egentlig er det ganske så herlig å være ute å gå nå på kvelden. Det er kaldt, men ikke en anelse snø. Alikevell knirker det under føttene når man går. Gresset er stivt av rim og frostrøyken kommer ut fra munnen hver gang man puster ut. Trær og busker er rolige, ingen vind som får de til å bevege seg, ingen blar som faller. Det er stille, virker som om alt er gådd i hi for vinteren. Ikke er det særlig glatt heller, så man trenger ikke å være redd for å falle sammen som en potetsekk.

Hundene ser også ut til å like det kalde været så lenge vi ikke blir stående stille. Lilli har nesten ikke pels igjen så jeg tror hun fryser litt. Heldigvis har vi utstyrt oss med refleksvester, og selv om de ikke er ment for å varme gir de iallefall litt polstring sammen med pelsen.

I dag har igrunn vært en dag tatt ut fra en skrekkfilm, illefall kunne den ha vært det om du spør meg hva som skremmer meg. Jeg har ikke klart å komme meg opp av senga før langt utpå ettermiddagen. Hodet har kjentes ut som det skulle sprenges bare jeg rørte meg en cm, og nakken har virkelig ikke vært god.

Nå har jeg omsider kommet meg opp av senga og fått gådd en liten tur med hundene. Får ikke noen god samvittighet oven for de på sånne dage. Heldigvis ser de ikke ut som att de tar det som verdens undergang. Begge har vært helt stille i hele dag, og selv om det tydeligvis var på høy tid å komme seg ut når vi gikk ut første gang har ingen av de hadd noen uhell inne. Snakk om å være flinke jenter!

Det er faktisk mange dager siden Lilli har hadd uhell hjemme nå. Når vi er på besøk til andre er det litt verre å holde seg virker det som. Hun vet ikke helt hvor døra er og alt er nytt. Heldigvis blir hun bedre å bedre på dette også så er vel ikke lenge til hun er helt husrein. Skal bli godt å slippe tissedammene over alt, selv om det er litt av sjarmen med å ha valp i huset.

Tiden går så fort, er ikke lenge siden det var sommer og Lilli var en liten valp som ikke skjønte opp ned på noe som helst. Nå banker vinteren på døra og frosten på bakken lyser opp som små stjerner.

♥12♥

బోదిల్

Det här har nog varit den blötaste november jag upplevt i Sverige. Det råder ingen vattenbrist i alla fall

Det skulle vara gott att ha den här vattenkranen isolerad, för då skulle jag slippa bära vatten inifrån till djuren på vintern

Grått eller silver, mulet var det i alla fall igår morse.

Dessa knoppar kommer inte hinna slå ut, men jag hinner ändå njuta av deras skönhet. Så det är inte helt förgäves att de kommit så sent på året.

Idag är det en sådan där mustig, fuktig höstmorgon som jag skulle njuta mycket mer av om jag inte hade hund… tassar, jag säger bara tassar…