The story of HIV-positive Alberto Manhique in Mozambique. CIDA provided Anti-Retroviral drugs to him through Lado Lado, a local organization that provides home-based care.

Al Jazeera English – Jacob Zuma, the South African president, has said his government will roll out life-prolonging anti-retroviral drugs to “significantly more people” infected with Aids from next year.

In a speech marking World Aids Day on Tuesday, Zuma compared the fight against Aids to the decades-long struggle against the apartheid government.

Zuma said: “At another moment in our history, in another context, the liberation movement observed that the time comes in the life of any nation when there remain only two choices: submit or fight.

“That time has now come in our struggle to overcome Aids. Let us declare now, as we declared then, that we shall not submit.”

South Africa has the largest population of HIV-infected people in the world, and the previous government was heavily criticised for its passive efforts to fight the virus.

‘No more shame’

“Let there be no more shame, no more blame, no more discrimination and no more stigma. Let the politicisation and endless debates about HIV and Aids stop,” Zuma told a cheering crowd in Pretoria.

The new strategy include anti-retroviral drugs to all children under one year if they test positive and expanded treatment for pregnant women with Aids.

Before his speech, Zuma won praise from the United Nations for his approach to fighting Aids.

Michel Sidibe, the head of the UN Aids programme, who was in South Africa to mark World Aids Day, said on Monday that Zuma was “committed to making change happen”.

Zuma’s plans received a further boost from the United States, which promised $120m to support South Africa’s efforts to fight the virus in response to a request from Zuma’s government.

Zuma’s administration has set a target of providing 80 per cent of Aids patients with drugs by 2011.

But reports of shortages of Aids treatment drugs, known as ARVs, at some South African clinics have raised questions about whether the government has the money and the capacity for a massive rollout.

Zuma did not give details of how the government would fund the increased rollout of drugs but said all health institutions in the country would be ready to receive and assist patients with treatment and testing facilities.

Policy change

Zuma’s policies mark a shift from those of Thabo Mbeki, his predecessor, and Mbeki’s health minister, who promoted betroot and garlic treatments rather than distributing Aids drugs.

In some ways, Zuma is an unlikely champion for Aids activists.

In 2006, while being tried on charges of raping an HIV-positive woman, he was ridiculed for testifying that he took a shower after sex to lower the risk of Aids.

He was acquitted of rape.

Al Jazeera’s Haru Mutasa, reporting from Johannesburg, said Zuma’s policies are revolutionary for the country.

“Zuma will unveil a plan that will help his people live longer and target more HIV positive people on anti-retroviral drugs.

“Under the new conditions more people can get treatment earlier before they are too sick - this is a revolutionary turnaround from when Mbeki was president.

“Zuma says the era of denying a link between HIV and aids is now in the past. The country wants to move forward and the aim now is to stop as many young people as possible from dying of the disease,” she said.

An estimated 5.7 million of South Africa’s 50-million population are infected with HIV, the virus that causes Aids. Nearly 1,000 South Africans die every day of Aids-related diseases.

A study from the US university of Harvard has concluded that more than 300,000 premature deaths in South Africa could have been prevented had officials here acted sooner to provide drug treatments to Aids patients and to prevent pregnant women with HIV from passing the virus to their children.

About 33 million people worldwide are living with HIV/Aids and there are 2.7 million new cases each year.

I’m just returning from the Global Forum for Health Research meeting in Havana, Cuba. The theme of this year’s meeting was “Innovating for the Health of All.” As a veteran of the biotechnology industry I thought I knew something about innovation. After all, innovation has been the engine behind the emergence of biotechnology worldwide from a cottage industry in the late 1970s to a vital force for improving health care and building national wealth. But I encountered a new and puzzling use of the term innovation, in the form of “social innovation” to address global health needs.

To understand social innovation in the context of global health, I spoke with Rakgadi Mohlahlane, a senior researcher at the University of Pretoria in South Africa, whose focus is HIV medical education in Africa. She described one of the problems that she is passionate about addressing: how can one design programs for HIV therapy for residents of remote African villages? In South Africa, it is estimated that 5.2 million individuals are living with HIV among a population of 27 million people. The country has one of the world’s largest HIV treatment programs with about 5 million people taking antiretroviral (ARV) therapy, but it primarily reaches urban residents and has not penetrated into more remote, isolated settings.

Why does this problem require “social innovation?” Providing ARVs isn’t just a matter of sending pills along with instructions for use. First, the knowledge that someone is HIV-positive is profoundly transforming for the individual, for their family, and for their community contacts. And while testing is an essential first step in controlling the epidemic, it’s a step approached fearfully and is often avoided by individuals who may be HIV-positive. Infection is still a cause for social opprobrium, which is perhaps even more intense in small communities where it is difficult to find the refuge of anonymity. Second, there is an intense need for culturally appropriate medical education—on the value of knowing one’s HIV status, on the complex management of this disease, and on the appropriate precautions for both HIV-positive and HIV-negative individuals. Third, implementation plans have to take into account the dearth of medical professionals who can provide oversight of patients to stay on chronic therapies or make adjustments to regimens. ARVs can have serious side effects; regimens can be complicated; and poor compliance can result in the development of drug resistance. How do you effectively support a patient in an isolated village of 600 people who must take a chronic therapy for the rest of his or her life?

Think of the challenge of developing an HIV testing and treatment program for a rural and scientifically unsophisticated community in Africa. And then multiply by the tens of neglected diseases and hundreds of different community, religious, and social contexts around the globe. And that’s how I came to understand the need for social innovation in the context of global health.

– David Cook is the Vice President of Business Development at BIO Ventures for Global Health.

Varje samhälle har utvecklat sin egen övertygelse, koder, regler och ritualer för att utbilda sina medlemmar till produktiva, välordnat och framgångsrikt samarbete, till gagn för hela gruppen. Trenden att utveckla en stor mångfald av språk, värderingar, trosuppfattningar och traditioner präglar varje mänsklig civilisation och är en viktig egenskap för mänskligheten som art. Nationell stolthet, infödda tro och etnisk identitet har säkert ibland urartat i spänningar och konflikter, men folklore, seder och myter, att varje stam, klan eller land har genererat, har en avgörande historisk roll som inspiration och samordning av alla mänskliga grupper och en allmän, tidlös konstnärligt värde som källa till skönhet, arketyper, underhållning och referenser. Faktum är att även dagens värld av globalisering och Internet upplevelser ett återupplivande av lokal förankring och nationell stolthet i lugn och kommersiell form, såsom i OS utmaningar, musik, och i etniska restauranger.

References: conservatives, socialism, catholicism, folk, historic, genre, feminist, republican, democrat, society, govern, mormons, presbyterian, episcopal, catholic, christianity, concepts, cultural, elderly, ethnic,

Med andra ord, efter att ha gett många mänskliga grupper en anledning att känna mig speciell och att arbeta hårt under hela historiens gång, i den moderna marknaden ser vi att läror, traditioner, mytologier och folklore är fortfarande en stor källa till idéer, charm och förmögenhet. De är med andra ord en unik resurs som endast arvingarna till en viss kultur eller civilisation kan fullt ut uttrycka i nutida former som mode, cousine, musik eller filmer. För att ge suggestiva avläsningar om mänsklig kultur och mänskliga doktriner, rekommenderar vi dig några webbplatser för sociala grupper, Professional figurerna, kulturella rörelser, politiska partier och religiösa föreställningar. Detta projekt om ideologier, lag-system, humaniora och kulturarv förvaltas av http://www.thenew.com och http://www.euroserve.cn (med http://www.esw3.eu dns-tjänster).

References: romancatholic, romantic, weddingdresses, weddingdress, weddinginvitations, buddha, buddhism, methodist, protestant, spiritualism, catholicchurch, judaism, islam, myth, newage, pagan, church, relationships, muslims

Två gånger på en vecka har jag varit med och debatterat förslag på ändrade arvsregler. Den första debatten var med Josefine Brink (V) och handlade om hurvida sambopar ska ha samma lagstiftning och arvsrätt som gifta par. Själva debatten ägde rum i P1 Morgon onsdagen 4 november.

Josefin Brink drev tesen att sambopar ska ha samma rätt som gifta par att ärva varandra. Någon dag före debatten hade Josefin Brink en artikel i Expressen där hon använde den infekterade arvsstriden efter författaren Stieg Larsson som exempel på en sambo som blivit utan arvslott, eftersom det inte fanns något testamente.

För egen del hävdar jag att gällande rätt fungerar. Det är möjligt att testamentera till en sambo eller att göra en avsiktsförklaring i sitt testamente. Josefin Brink hävdade att många sambopar inte känner till gällande rätt och därför blir utan arv vid dödsfall. Om så är fallet så är min bedömning att det handlar mer om att det är en informationsfråga mer än en juridisk fråga.

Länk till Josefin Brinks artikel i Expressen finns här. Debatten i P1 Morgon kan du lyssna på här.

Igår deltog jag i ytterligare en radiodebatt (Studio Ett) om arvsrätt. Mikael Östling använde en annan infekterad arvstvist efter en författare, Marianne Fredriksson, som exempel för sin tes. Även detta exempel presenterades i en artikel i Expressen. Östlings tes är att det ska bli möjligt att testamentera till vem eller vad man vill i högre grad än idag. I prinicip innebär detta ett avskaffande av arvsrätt för bröstarvingar.

Östlings argument, som han använde i radiodebatten, för detta är att människors frihet att bestämma vem som ska få ärva inskränks genom dagens lagstiftning, samt att orättvisor – att rika ärver rika – snarare förstärks än jämnas ut.

Mina arguement emot detta är att en förändrad arvsrätt, enligt Östlings önskemål, skulle kunna ge föräldrar en allt för stor påverkan på sina vuxna barns liv. Föräldrarna skulle kunna hota barnen med att göra dem arvslösa om de gör saker som föräldrarna inte uppskattar eller tycker om. Ett annat av mina argument är att det faktiskt redan idag är möjligt att testamentera bort sina tillgångar till annan eller annat. Så blir fallet om inte bröstarvingarna väljer att jämka testamentet. Särkullbarn är ytterligare en problematik som skulle behöva lösas.

Östlings artikel finns här och radiodebatten här.

Många jurister blir nog litet fundersamma kring de senaste dagarnas diskussion om en förlikning mellan arvtagarna efter författaren Stieg Larsson och Larssons sambo. Varför skulle de vilja förlikas alls?

Som sambo har man inte rätt till arv från sin partner. Om jag är sambo med någon och vill sörja för hennes eller hans situation efteråt så får jag skriva ett testamente. Eller så kan jag helt enkelt gifta mig. Äktenskapet är juridikens finurliga fullservice-lösning för partners som vill reglera sina ekonomiska och rättsliga mellanhavanden: Gift dig, så får du massor med rättsliga effekter s.a.s. på köpet. Och ur juridikens synvinkel så är, eller borde i alla fall det så vara, detta äktenskapets enda funktion: Att reglera saker som juridiken kan reglera. Sedan kan äktenskapet ha andra effekter också – emotionella, religiösa eller vad det nu kan vara. Men ur samhällets synvinkel så är äktenskapet en fråga om juridik. (Och därför borde spåren av religiöst inflytande på den rättsliga institutionen också, enligt min mening, helt sopas bort så att det i stället blir som även många mer religiöst präglade länder har det, att det rättsliga avtalet och den religiösa sammanbindningen är frigjorde från varandra helt.) 

Om man lever som sambo med någon som man vill sörja för efter sin död, om den skulle inträffa, så måste man gifta sig. Eller skriva ett testamente. Testamente tror jag att många inte kommer på tanken att skriva om man inte är sjuklig eller gammal. Men så är det nog inte med äktenskapet. Det borde i alla fall inte vara så. Om du bor tillsammans med någon person som du ekonomiskt bryr dig mer om än dina arvtagare så se till att gift dig redan idag. Det går på ett kick om du inte vill hyra ett slott och bjuda in alla du känner – några minuter i domstolen så är det klart. För äktenskapet är inte romantik – den får man arbeta för på andra vägar än juridikens.

Så i Larssons fall finns det inte någon anledning ur rättslig synvinkel för arvingarna att förlikas, om jag inte förstått det alls. Förlilkningen är ur rättslig synvinkel närmast en gåva. Och det är förstås okej – kanske till och med helt rimligt – men ordet förlikning indikerar för många att det finns ett rättsligt legitimt anspråk i botten. Men det verkar det inte finnas. Bara något slags moralisk skuld. Vad den nu än består i.

Det kan vara så att det finns en bristande överensstämmelse mellan juridikens reglering av familjers ekonomi och vanliga uppfattningar. Många kanske tror att sambo-förhållandet idag i stort har samma rättsliga konsekvenser som äktenskapet, vilket det inte kan sägas ha. Frågan är vad man i sådana fall skall göra åt en sådan skillnad. Generellt så är det så att det är bra om juridiskt språkbruk försöker hänga med när språket i samhället i övrigt förskjuts. Men när det gäller sambolagen och äktenskapet är det inte det som skett, egentligen. Snarast verkar det finnas ganska mycket missförstånd om vad de olika lösningarna innebär. Och det bör hanteras snarast genom upplysning och reklamfilmer snarare än att försöka göra samboförhållandena mer lika äktenskapet. Det finns nämligen goda grunder för att skilda ordningar för hur man kan fördela sina rättigheter i ett förhållande.

Så skriv ett testamente, om du inte vill gifta dig. Ingen av oss är odödlig.

“Jag betalar inte min advokat 2 000 spänn för att dricka kaffe med en annan advokat”, säger Stieg Larssons ogifta änka. Hon vill ha ett ekonomiskt erbjudande innan hon bestämmer sig för om det är lönt att träffa sin avlidne sambos lagliga arvtagare.

Var det samma ekonomiska tänkande som gjorde att paret valde bort att formulera ett gemensamt testamente? Lite småsnålt får man ju säga. Att Stieg Larsson skulle avlida hastigt i en hjärtinfarkt var säkert helt otippat. Men att han levde farligt har hans änka själv berättat om. Det var av säkerhetsskäl de inte gifte sig, säger hon.

Så varför i hela friden skrevs inget testamente? Vem vet. Men det var ett val paret gjorde under de trettiotvå år de levde tillsammans.

Kalibers uppmärksammande av att “anti-sionisten” Mohamed Omar i samarbete med antisemiten Ahmed Rami (som bl a dömts till sex månaders fängelse 1992 för hets mot folkgrupp) tänker starta ett antisemitiskt parti – vilket för övrigt måste vara ytterligare en olaglig handling då det är hets mot folkgrupp -  föranleder ytterligare poängtering av att meningen med det historiska studiet måste vara att ta lärdom av historien så att den inte återupprepar sig.

Å ena sidan har vi nu SD:s rasism och hets mot folkgrupp - och å andra sidan islamistisk anti-semitism  och hets mot folkgrupp. Man vill inte tro att sådana demaskeringar tillåts demonstrera sitt hat på öppen gata och i tidningsartiklar i Sverige 2009.

Men så är det – och det jag inte kan begripa är att det kan vara lagligt. Det är hets mot folkgrupp, i båda fallen, hur kan det då ostraffat få äga rum?

Jag vill påminna om de högerextremismens historiska trådar som lundasociologen Göran Dahl spårar in i nutiden i sin bok Radikalare än Hitler? : de esoteriska och gröna nazisterna: inspirationskällor, pionjärer, förvaltare och ättlingar  (2006. Stockholm: Atlantis), vilken jag tog upp i bloggposten “Det ockulta högerspöket går igen“. Enligt Thomas Nydahls recension av  Göran Dahls   granskning sägs nämligen:

”Men det kanske allra viktigaste i boken är att Dahl också tecknar ett slag samtids- och framtidsperspektiv. Han gör det via ett kusligt kapitel om nazismens arabiska förbindelser, där han visar hur tongivande nazimakthavare efter det tyska nederlaget etablerade sig i arabvärlden och därifrån spred sin antijudiska politik. Kapitlet om tiden efter 1989 hakar i där denna mellanperiod upphör och analyserar det som ibland kallas ”den nya högern”.”

Vilken slags Harmageddon kommer det att sluta i? Den idéhistoriska pandemin har bara börjat.

Se tidigare bloggpost: Det ockulta högerspöket går igen?

Se Sveriges Radio – Kaliber 1 november 2009: Den oheliga alliansen – antisemitism på frammarsch, Dagen.se – Omar vill bilda antisionistiskt parti,  SR2,   SR3 – Ökad risk för antisemitism med nytt parti,   24,   SVD,    Expo – Vänsterpartist utesluten efter avslöjande,   SVD – Arvet efter Stieg,   SVD2,   AB1,   SVD – Unga lockas av konspirationer,   SVD3,   SVD4,   DN,     Foreign Affairs – Milton Bearden: “Afghanistan, Graveyard of Empires”

Läs bloggarna: Axess – oheliga allianser mellan höger och vänster,

Se även tidigare bloggposter: Del II – Den sovande regeringen ZZ, Dein aschenes Haar Sulamith, Skattepengar på export, Vår Gud är oss en väldig Borg, Moderater med Kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten,  Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill,  Världskrig leder till världsfred?,

Läs Paul Celan – Todesfuge

Min kjære samboer er blitt rik, igjen… Nå er det vel nærmere milliardær han er blitt. Om vi slår sammen alt sammen. Jeg kan vel bidra med en million eller ti også. Skjønner ikke hvorfor vi ikke har skjønt dette tidligere? Heldigvis så har ikke ligningskontoret oppdaget noe som helst. Der er vi begge oppført med null-formuer. Vi har til og med så liten inntekt begge to at vi er nesten nullskatteytere også. Skamme oss burde vi, vi som er milliardærer…

Men nå er det vel så viselig innretta at vi er ikke de eneste i dette landet som er milliardærer. Jeg snakker ikke om oljefondet her, der har vi jo alle en liten andel, men den brukes av våre folkevalgte. Noe som foresten er blodig urettferdig, jeg vil bruke min andel på min måte.

Nåja, det var hvordan vi har blitt milliardærer jeg skulle fram til. Eller mer bestemt, hvordan vi kunne ha blitt. Hvis det ikke var for det faktum at vi er ikke så lettlurte. Vi får begge, og sikkert du også, daglige e-poster med beskjeder om gevinster i lotterier vi aldri har deltatt i, arv vi plutselig har krav på osv. Fornuftig nok så lar vi oss ikke lure, men det er da mange som går på sånt? Åssen i alle dager kan folk være så naive?

“His small physical frame betrays his inner strength.”
Henry greeted me warmly and welcomed me into his living room, eager to share his story. The sincerity in his eyes and the gestures of his hands, often placed on his chest as he spoke, told me that this would be no ordinary visit. What he would describe to me about living with AIDS, losing his precious wife, and struggling to support his two teenage children, would understandably bring about hopelessness and despair. But as I listened, I observed something very different.
The ambitious life that he’d known over his adult years, including working as an insurance salesman, running a mini-bus/taxi business, owning a butcher shop, and playing piano in a classy hotel, suddenly changed. He grew very sick, having fevers that wouldn’t go away, becoming weaker by the day. The fevers puzzled the doctors. His brother then suggested that he seek help at the Partners in Hope Medical Centre. It was soon discovered that he was HIV positive, and that he was suffering from Tuberculosis (Tb). He was admitted to a hospital to undergo Tb treatment for one month.
While in the hospital, with his wife at his bedside every day, he grew even weaker. This was partly due to the sores that lined his throat (a common symptom of AIDS), making it painful to swallow even water and a thin porridge. He remembers his weakness and labored breathing making it impossible for him to even sit up in bed. His wife feared for his life. But, God had given him assurance that he would not die then, appearing to Henry in a vision. He clung to this hope with confidence, trusting completely in the Lord he had come to know and love deeply. Over that month, all of the other patients in his hospital room died. Others were admitted in their places, and they died as well. Still, Henry held to the words that Jesus had given him.
He was later discharged to his home, but still extremely weak. He depended on his wife’s help for the very basic needs of daily living, even carrying him on her back to take him to the outside toilet at their home. But, sadly, she died very suddenly due to a heart problem. The day she died, family members brought her body from the hospital back to the house. Too weak to walk, he had to be carried to the side of her coffin to look in at her face, saying his last goodbyes. Henry experienced intense grief in the months to follow, but he trusted that the Lord had purpose in this, that He would bring something good from her death. The tears in his eyes as he spoke of her revealed his love and his pain.
As time went on, and he continued his HIV treatment, he became healthier. However, his legs remained very weak. His doctor could not promise that this would improve. Henry encouraged him, saying that he trusted the Lord to make him strong again. Only a month later, he was walking. These days, he walks long distances, even 7 or 8 kilometers at a time!
Henry’s deep joy and gratitude for God’s personal touch on his life were contagious as he recalled some of the ways He has provided for his needs. He says that he is free from worry and fear, a result of fully surrendering his life to Jesus. His desire and prayer is to share about his faith and hope with other Malawians, people living in villages who despair about their futures.
There is a unique peace about Henry, something that few people experience. His small physical frame betrays his inner strength. As I listened and observed, it was evident that this man is not dying from AIDS; no, he’s living with AIDS. . . . . .really living.

Ett effektivare sätt att förhålla sig till omvärlden, rent verbalt, råder. Sedan länge. Vid närmare granskning kan jag slå fast att dessa enkla ord – utöver dem ett par snabba förkortningar – är synnerligen brukbara. Även ur ett vuxenperspektiv.

Orden är så frappanta att jag använder dem själv, för att göra mig alls förstådd – i synnerhet bland tonåringar. Orden är handplockade av våra barn. Barnen bestämmer.

• Äger. Går ut på att man värderar det som innehar pondus. Det måste vara något som är riktigt bra, snyggt eller coolt. ”Det är insane vad den här musiken äger!” Motsatsens ord är således suger. (Översättning överflödig – även för oinvigda)

• Orka. Det skall sägas med en viss expressiv gnölande kraft, en aning arrogant och gärna med en eftersmak som vore det en fråga (fast det är det ju aldrig – barnen bestämmer). Orka förefaller vara mest anlitat, nästan i varannan mening. Brukas emellanåt som en reaktion, när föräldern – eller vem som helst, förresten, säger till barnet att uträtta något. Men det kan även användas i vanliga samtal mellan barnen själva, som för att konstatera något faktum.

• Ofta. Det är något mindre enkelt att interpretera. Sannolikt är det mer ett sätt att avväpna sig om man känner sig “åtalad” eller tillrättavisad. Eventuellt motangrepp från barnamunnen kan lyda: ”- Oftaaa, att jag brukar göra det, va?” I annat sammanhang kan det sägas i förbifarten, även denna gång som ett slags konstaterande av något.

Själva effekten inträffar när dessa ord anländer var för sig. Men när de dessutom uppträder i en snabb följd efter varandra, har man inte skuggan av en chans att värja sig. Det bästa sättet att bemöta dem? Använd dem. Det hela är ju trots allt bara en attityd. Inget annat.

Sensmoral? Barn är underbara. Barn är helt enkelt bäst. Det är ett absolut privilegium att vara förälder. En ovärderlig gåva – aldrig en självklarhet. BRB!

©

När Daniel var i Turkiet bodde Maria hos sina föräldrar. Där bjöds det på hamburgare med hemgjord dressing. Marias pappa har gjort denna dressing på samma sätt sen tidernas begynnelse och det är den godaste hamburgerdressing som finns.

Ingredienser:

Ketchup

HP-sauce

Majonnäs

Dessvärre är det svårt att ange några kvantiteter, då vi gör såsen på känn och vet hur den ska smaka när den smakar “rätt”. Men en riktlinje kan vara ca 1 dl majonnäs, 1-1½ msk HP-sauce och 3/4 dl ketchup. Ungefär. Man måste pröva sig fram tills det blir gott.

Utöver dressingen har Maria bara bröd och kött i sin burgare. Pommes fritesen och colan är nästan viktigast av allt…

Queremos compartir con ustedes dos hechos de gran importancia paranuestra Red; por un lado se ha iniciado una nueva fase del proyecto deFarmacovigilancia Comunitaria gracias a que el proyecto presentado ante CIAT por Recolvih e Ifarma fue seleccionado en la región como uno delos mejores.

Y por otra parte en un hecho sin precedentes en el mundo, poriniciativa de la sociedad civil y mediante una acción popular sedemandó la patente de Kaletra.

Detalles de estas dos noticias las podrá encontrar en el sitio web deRecolvih (www.recolvih.org), puede dar clic a los siguientes enlacespara llegar directamente a los artículos

1. Se inicia la fase de farmacovigilancia 2009 – 2010

2. Demanda a la patente de Kaletra

un abrazo solidario,

Rafael Sandoval Arévalo (Editor Revista INdetectable)

www.indetectable.org

Marias pappa kommer från Närpes i Österbotten. Det gör även ca 60 % av alla tomater som säljs i Finland. I Närpes finns en restaurang som heter Lind’s Kök där det här tomatbrödet serveras.

Receptet räcker till fyra limpor, 24 muffins eller 2 limpor och 12 muffins. Allt beror på vilka sorters formar man har. Vi har en muffinsplåt för 12 muffins och 2 limpformar, alltså blev det 2 limpor och 12 muffins. Hänger ni med? Här kommer receptet:

1 kg mogna tomater

1½ dl sirap

1½ dl vatten

50 gram jäst

1 dl russin (vi uteslöt dem eftersom Daniel inte gillar russin i bröd)

1½ msk fänkål

3 dl rågmjöl

14-18 dl vetemjöl (mängden beror på hur saftiga tomaterna är)

2 tsk salt

Mixa de oskalade tomaterna i en mixer eller matberedare. Blanda samman med sirap, russin, salt och fänkål. Låt stå och dra i 3 timmar. Det gör att smakerna utvecklar sig. Lös upp jästen i ljummet vatten, 37 grader. Häll i tomatblandningen. Blanda i mjölet och arbeta degen smidig. Låt jäsa i ca 40 minuter. Baka ut till limpor och/eller muffins och låt dem jäsa i 30 minuter. Pensla med ca 1 tsk sirap utrört i ungefär ½ dl vatten och nagga limporna med en gaffel. Grädda limporna i ca 45 minuter i 175 grader och muffinsen i 25 minuter, också i 175 grader.

Så här vackert blir det med ett kilo tomater i en blå skål!

Maria åt en muffin medan hon såg på Desperate Housewives. Den var god!

Så här såg limporna ut.

Alltså;

Evil Santa och ful kärring, det borde funka ihop?

Att göra en obudktion bara för att man har snor i hjärnan känns liiite sådär.

Var kiwisarna kommer in vet jag inte riktigt men å andra sidan att ha en morgonrock i folie känns sådär…

Någon vill kyssas med en badflicka. Bad flicka. Bestäm dig hörru, bad eller BAD?

Kroppsfixering och haremsbyxa? Jodå. Är du bred om röven kan du gömma dig i sådana.

Någon undrar om arv och nyårsmeny. Fira farsarvet där kanske?

Nej, har du urinvägsinfektion bör du inte ha sex. Inte ens om du är övertränad. Istället kan du ägna dig åt att försöka få ur all tandkräm ur tuben.

När det gäller bra mat för sex vet jag inte. Inte heller om du smörjer in dig i choklad. Eller äter vårrullar. Matsex har aldrig varit min grej.

Som du själv säger, prata med henne!

Jag minns inte heller något om dekorativa stenbumlingar eller skrock om hackspettar. Sorry.

Tvålrester på kakel. OK. Visserligen är jag en städnörd av rang men herregud! Gåggla!

Nej. Jag har inte vare sig magrutor eller en fin filt med korsord.

Sedan de ihärdiga. Alla ni Kapten Haddockar, ni måste INTE klappa en panda! Det går bra ändå.

NAIROBI, 12 October 2009 (PlusNews) – Kenya is facing a nationwide shortage of anti-retroviral (ARV) drugs as a court case continues to hold up the purchase of the life-prolonging medication. The High Court in the capital, Nairobi, barred the Ministry of Health from procuring ARVs after a consortium of drug suppliers challenged the tender process. According to James Ole Kiyapi, permanent secretary in the Ministry of Public Health, unless the court allows the government to purchase ARVs, there is a real risk that people who depend on government hospitals for their medication could go without. “We have very little medicine left and there is nothing we can do to get the drugs because we have to abide by the court order; we can do very little at the moment unless the court reverses the order,” he said. More than 200,000 Kenyans are enrolled in government ARV programmes; it supplies about 75 percent of all ARVs in the country. “As a government we feel it is our obligation to provide services to Kenyans in the best way we can; it is unfortunate when we are put in a situation where we cannot do that,” Ole Kiyapi added. Earlier this year, the Public Procurement Administrative Review Board (PPARB) – responsible for monitoring the government’s purchases – issued an order forcing the Kenya Medical Supply Agency (KEMSA) to accept tender documents by an Indian company, Hetero Drugs Limited, and start the tender process afresh. KEMSA had rejected the company’s tender documents because they allegedly did not comply with procurement rules. A consortium, including the UK-based procurement company Crown Agents, the German NGO Deutsche Gesellschaft für Technische Zusammenarbeit (GTZ), and public health research group John Snow  Inc, which won the controversial tenders, has now gone to court to reverse the order of the PPARB; the case is due to be heard on 11 November. KEMSA declined to comment on the grounds that the case was still ongoing. People reliant on government-supplied ARVs may now be forced to enrol on new NGO-run drug programmes, raising convenience and adherence issues. “The thought that I might go for my medicine and miss them is chilling,” said Emily Nyabari, who has been living with HIV for three years. According to James Kamau, coordinator of the Kenya Treatment Access Movement, the tender wrangle is likely to delay the supply of ARVs for many months. “Even when it is finally over, it takes months to procure drugs and it will take some time before these drugs are available,” he said.

HARARE, 12 Outubro 2009 (PlusNews) – O Conselho Nacional de SIDA do Zimbabwe (NAC, na sigla em inglês) comprou US$ 890 mil em medicamentos antiretrovirais (ARVs) após alegações de que estava a abusar dos fundos gerados por um imposto de três por cento sobre os rendimentos, conhecido por imposto da SIDA.

O órgão federal encarregado de coordenar a resposta à SIDA colectou cerca de US$ 1,7 millhão desde Fevereiro de 2009, mas havia gasto apenas US$ 20 mil em ARVs, o que impeliu os activistas de HIV/SIDA a exigirem uma auditoria nas contas do Conselho.

O imposto da SIDA foi introduzido em 1999 para ajudar a financiar programas de HIV/SIDA, particularmente a compra de ARVs; entretanto, a NAC têm sido alvo de críticas sistemáticas por fracassar em utilizar os recursos com os seropositivos.

Diversas reportagens recentes publicadas pela imprensa local, alegam que a maior parte do dinheiro estava a ser gasta com salários e bonificações.

“Há anos que esses fundos têm sido mais controvertidos do que benéficos para nós seropositivos”, afirmou Stanley Takaona, vice-presidente da União Activista de HIV/SIDA (ZHAU, na sigla em inglês), que está a exigir mudanças na NAC.

“Nós queremos que a NAC seja removida da administração desse fundo para poder concentrar-se na coordenação de outros programas de HIV/SIDA no Zimbabwe. Uma organização mais confiável deveria assumir a função de administrador. Nós queremos também uma auditoria completa do imposto da SIDA ao longo dos anos.”

Cerca de 400 morrem a cada dia

A ONG internacional Médicos Sem Fronteiras (MSF) estima que 400 pessoas morrem a cada dia no país de doenças relacionadas ao SIDA. Há mais de 1,7 milhão seropositivos no Zimbabwe e cerca de 155 mil estão a receber ARVs das no serviço público de saúde – pouco menos da metade dos que precisam do tratamento, de acordo com estimativas.

Em Julho, o Fundo Global das Nações Unidas Contra HIV/SIDA, Tuberculose e Malária substituiu a NAC como principal recipiente dos fundos, após o Banco de Reserva do Zimbabwe (RBZ, na sigla em inglês) ter desviado mais de US$7 milhões das verbas do Fundo Global.

O RBZ eventualmente devolveu o dinheiro, que era destinado a expandir o programa nacional de ARVs. As verbas do Fundo Global passaram a ser gerenciadas pelo Programa das Nações Unidas para o Desenvolvimento (PNUD).

Quando o imposto da Sida foi estabelecido, a intenção era cuidar das pessoas seropositivas e não de pagar salários e comprar carros caros para os administradores do fundo

“Quando o imposto da Sida foi estabelecido, a intenção era cuidar das pessoas seropositivas e não de pagar salários e comprar carros caros para os administradores do fundo”, desabafou Douglas Gwatidzo, Presidente da Associação Zimbabueana dos Médicos pelos Direitos Humanos (ZADHR, na sigla em inglês). Para ele “se aceitarmos isso, estaremos perdendo a batalha”.

“As verbas para a administração do imposto da SIDA devem vir do fisco, de forma que permaneçam destinados exclusivamente à aquisição de ARVs, atendimento e amparo aos seropositivos”, segundo o presidente da ZADHR.

A NAC refutou as alegações, insistindo em afirmar que não houve mal emprego de verbas e diz que a demora em adquirir ARVs deve-se aos “longos processos de licitação para a compra” e “ao facto de que não compensa financeiramente adquirir ARVs usando o imposto da SIDA numa base mensal, porque o custo do processo de compra iria exceder o custo dos medicamentos em si.

O Dr. Gwatidzo afirmou que a NAC não deveria ter o poder de “colocar a vida dos seropositivos em jogo em função de processos de compra. Eu não acredito que as licitações demorem mais de oito meses – nós estamos a falar da vida de pessoas e eles têm de agir com seriedade em relação a isso”.

Numa entrevista ao jornal estatal The Herald, o director executivo da NAC, Tapuwa Magure, afirmou que a compra recente de ARVs garantiria o tratamento para pelo menos quatro mil pessoas durante um ano.

A maior parte dos ARVs disponíveis no sector público de saúde do Zimbabwe é comprada com recursos de dadores estrangeiros, incluindo o Fundo Global, o Fundo das Nações Unidas para a Infância (UNICEF) e a Fundação Clinton.

PlusNews – 12.10.2009

Help Me Support Keep A Child Alive.

Go to the Social Vibe badge found below the comments/archive and watch the short video so we can raise money for these children/AID Patients. Thank you.

The US Department of Health and Human Services announced yesterday that, in conjunction with the President’s Emergency Plan for AIDS Relief [PEPFAR], the FDA had approved the 100th different antiretroviral drug for use in combating HIV/AIDS around the world. Please read the HHS announcement here.

This is excellent news for those overseas receiving the exceptional care provided by PEPFAR — but it does raise valid questions: why are there so few drugs being approved for use inside the United States, when treatment is expensive and often difficult to access for those in need of help? The HHS announcement states that:

To date, more than 100 products have been assessed by the FDA and either fully or tentatively approved in association with the PEPFAR program. Of these, 29 have been new products and 71 have been generic copies of previously authorized antiretroviral products in the United States. Twenty-two of these new products are new combinations or regimens that have not previously been authorized in the United States. In addition, there are seven new pediatric products considered innovative for patients in developing economies.

22 new products approved for use by PEPFAR in treatment are not authorized for use in the United States [the announcement does not detail why they are not approved for US use]. As the United States moves forward with an aggressive new public health campaign against HIV and AIDS, it stands to reason there would be an emphasis placed on the accessibility and affordability of much-needed treatment regimens for AIDS patients. We must make sure that the United States takes as excellent care of its own population as it does the rest of the world.

-Until There’s A Cure

p.s. remember to visit http://causes.com/until at 3 pm EST today for the start of America’s Giving Challenge. Check back here on our blog, at our Twitter stream, and our Facebook Page and Cause for updates on the Challenge!

Det här är en rätt som Daniel fick hos sin barnvakt Barbro när han var liten. Den är lätt att göra och smakar bra!

Ingredienser:

4 dl ris

400-500 gram kassler

1 purjolök

Sås:

3-4 msk chilisås

3-4 msk ketchup

1 dl mjölk

Börja med att koka riset enligt anvisningarna på förpackningen. Tärna kasslern och skär purjolöken i skivor. Häll det kokta riset i en smord ugnsfast form. Lägg på kassler och purjolök. Vispa ihop chilisås, ketchup och mjölk till en sås. Häll såsen över kasslern och riset. Sätt in formen i ugnen på 200 grader i ca 10 minuter.

Den här fiskrätten lagade Marias mormor när Maria och hennes bror var små. Den är fortfarande lika god!

Ingredienser:

2 port.

1 paket torsk eller annan vit fisk, t ex sej

2 hårdkokta ägg

2 dl vatten

3 lagerblad

Salt

Vitpeppar

2 dl mjölk eller grädde

1 msk smör

2 msk vetemjöl

Ca 2 msk fiskfond

Börja med att koka äggen. Koka äggen tills de är hårdkokta (8-10 min). Lägg sedan den tinade fisken  i en stor kastrull eller en traktörpanna och häll över vattnet. Tillsätt lagerblad , salt och vitpeppar och koka upp. Låt sjuda tills fisken är vit och ogenomskinlig. Smält smöret i en annan kastrull. Tillsätt mjölet och mjölken och vispa tills alla klimpar är borta. Skala äggen och finhacka dem. Häll av kokvattnet från den färdiga fisken och rör ner kokvattnet i såsen. Tillsätt fiskfond och de hackade äggen. Låt såsen sjuda i minst fem minuter, annars smakar den mjöl. Servera fisken med sås och kokt potatis.

Jag gjorde en väldigt korkad sak nyss. Gick in på en blogg jag vanligtvis undviker. En ovän till familjen – p.g.a. ett bråk jag inte är direkt involverad i. Och jag har verkligen gjort mitt yttersta för att inte bli involverad. Har till och med informerat mina närmaste att jag inte ens vill prata om saken. Båda sidorna sitter på var sitt håll och snackar skit om varandra. Inget blir löst, alla bara ångar upp sig mer och mer.

Vem som har rätt kommer att avgöras i en domstol. Vore de vuxna människor skulle de bara kunna vänta på deras beslut. Problemet är väl att det kan ta åtskilliga år att få till stånd en lösning i domstol. Speciellt när man har så värdelösa advokater som vi har i min stad. Det har min mor och hennes syskon fått erfara tidigare, i en helt annan dispyt.

Varför var det så dåligt att gå in på den här bloggen då? Jo, tjejen i fråga skriver väldigt tydligt om allt som händer i det här fallet. Det enda som inte nämns är namn, men om man vet lite om saken förstår man precis vem hon menar. Så fruktansvärt barnsligt! Att snacka skit i sitt privata hem är en sak. Att snacka skit om människor i en publik blogg är något helt annat! Självklart söker hon sympatier, och säkert får hon det också. Antagligen vill hon också reta upp min familj. Och det lyckas hon definitivt med.

Jag tar åt mig som en svamp av alla bråk och fientligheter. Kanske har min närmaste familj börjat ta mig på allvar när jag har sagt att jag inte vill veta allt skvaller. Det enda jag får höra nu är det jag frågar om. Det passar mig alldeles utmärkt. Men nu snubblade jag in på den här bloggen och fick allt kastat i ansiktet igen. Hjärtat började banka och nu mår jag lite illa. Låter jättemesigt, men det är sant.

JOANESBURGO, 17 Setembro 2009 (PlusNews) – Atingir o acesso universal a tratamento ficou mais fácil com a queda de preços dos antiretrovirais (ARVs) na primeira década do século XXI: o custo anual do tratamento com ARVs caiu de US$ 10 mil no ano 2000 para cerca de US$ 90 por paciente em 2007.

Os  medicamentos são o componente mais caro do tratamento para pessoas vivendo com o HIV e o maior desafio para os países de renda média mais baixa - alguns com grandes taxas de prevalência de HIV na população, é ampliar o acesso ao o número crescente de pessoas que precisam de ARVs.  

Um novo estudo mostra que os preços do tratamento de primeira linha caíram bastante entre 2000 e 2008, mas alguns países estão a pagar até três vezes mais pelo mesmo coquetel de ARVs do que outros países com a mesma capacidade de compra. 

O volume de compras ou a renda dos países não necessariamente reduzem o preço unitário, como seria de se esperar:  Em 2007, a Nigéria pagou US$334 por paciente pelo mesmo coquetel (combinação dos ARVs) de primeira linha que custou US$ 95 ao Congo.

Ambos são países de baixa renda e a taxa de prevalência na Nigéria, de 3,1 por cento, é maior que a de 1,2 por cento do Congo. 

A diferença entre o maior e o menor preço chega a variar 8,6 vezes, sem critérios aparentes.

O custo anual do tratamento com ARVs caiu de US$ 10 mil no ano 2000 para cerca de US$ 90 por paciente em 2007

O estudo é do AIDS2031 - um consórcio que se dispõe a pensar o SIDA e propor respostas eficazes para chegar ao ano 2031, 50 anos depois do primeiro estudo sobre a doença, mais perto de soluções globais para ela.  O AIDS2031 examinou os motivos da grande variação de preços de ARVS e o que pode ser feito para torná-los mais accessíveis. 

Mais e mais

Afinal, se hoje cerca de três milhões de pessoas têm acesso a ARVs em todo o mundo, se estima que outros sete milhões precisem do tratamento, mas não o recebam. E os 10 milhões que deveriam estar tomando ARVs hoje, serão 22 milhões em 2015. 

Além disso, vivendo mais, os seropositivos em tratamento têm mais chances de desenvolver resistência aos ARVs de primeira linha e irão precisar de medicamentos de segunda linha, actualmente nove vezes mais caros que os de primeira linha.

O estudo descobriu que compras conjuntas e o uso de terceiros (como a Fundação Clinton), ajudaram a colocar pressão para baixar os preços, mas a política de preços diferenciados aplicada pela indústria farmacêutica, “é aplicada sem consistência”. 

Em alguns casos, o que diferenciou os preços não foi o volume e nem as compras em bloco, mas o nível de renda dos países. Os de renda média mais baixa compraram mais caro do que os de renda média mais alta: “O resultado é consistente com o esperado em um mercado não competitivo”, afirma o documento. 

Assim, “Os fabricantes são capazes de vender a um nível de preços correspondente à vontade e capacidade do país de pagar”.  E diferencia os países de renda média, que pagam mais do que os países de baixa renda – dependentes de fundos de doadores para as compras. 

Fatores para a queda

O facto de os países comprarem versões genéricas ou de marca registrada dos ARVs teve um papel importante na queda de preços dos últimos anos, mas as rígidas leis sobre patentes impedem certos países de comprar medicamentos genéricos.

O Acordo da Organização Mundial do Comércio sobre os Aspectos dos Direitos de Propriedade Intelectual Relacionados com o Comércio (TRIPS em inglês) permite aos países derrubar patentes por motivos de saúde pública, criando licenças compulsórias que abrem caminho para a producção de versões genéricas com marca registrada.

Entretanto, poucos países em desenvolvimento têm exercido este direito, já que é necessário ter os recursos jurídicos para derrubar as patentes e a capacidade de produzir os remédios, como é o caso do Brasil e da Índia. É preciso ainda resistir à pressão política exercida por governos de países-sede das principais empresas farmacêuticas.  

Os países associados à Fundação Clinton pagaram menos do que o grupo de países taxados de Menos Desenvolvidos pela OMC. Os  países ligados ao Plano de Emergência do Presidente dos Estados Unidos para o Auxílio ao SIDA (PEPFAR) também pagaram mais, apesar de serem de baixa renda.

O documento traz várias recomendações para baixar os preços dos ARVs: aumentar a competição na indústria farmacêutica, ampliando capacidades nos países de renda média mais baixa, produzir mais genéricos e melhorar os processos de compra.

Os autores também notam que é pouco provável que os preços dos ARVs de primeira linha diminuam ainda mais, mas segundo eles, ainda há muito espaço para a redução dos preços dos medicamento de segunda linha.

“Muito mais pacientes poderiam receber tratamento se [os preços] dos medicamentos de segunda linha fossem mais próximos do preço de custo”, comentam eles. “Reduzir o preço dos medicamentos de segunda linha deve continuar a ser uma prioridade.”

PlusNews – 17.09.2009