IGÅR KVÄLL VAR allmänheten inbjuden till Astrid Lindgrens Näs för att ställa i stort sett vilka frågor man ville till kommun-ledningen. “Politikerkafé” kallas tillställningen.

Kanske är det fel rubrik – man kan ju få för sig att det bara är politiker som får fika – men ändå blir jag förvånad över att inte fler tar chansen att få ett informellt samtal med kom-munens ledande politiker.

Hursomhelst: frågorna kretsade kring byggnationer, omsorg, rondeller, nedskräpning och annat. Men framförallt kring Astrid Lindgren och utvecklingen vad gäller kulturpolitik i Vimmerby.

Frågan om försäljningen av aktier i Astrid Lindgrens Värld redde kommunalrådet Carl-Axel Centerstig ut ytterligare en gång – och för varje gång blir det mer och mer uppenbart att det enda rätta för framtiden är att få in Astrid Lindgrens familj, genom Saltkråkan AB, som delägare.

Riktigt intressant blev det när diskussionen handlade om framtidens jobb i Vimmerby. Anders Enqvist från teatergruppen Komedianterna framhöll med kraft, att framtidens nya jobb kan skapas inom kultursektorn – om vi bara vill. Kultur har en särställning i Vimmerby (eller bör ha det!) tack vare kopplingen till Astrid Lindgren och det är viktigt att  förstå vilken kraft vi kan få i denna glesbygdskommun tack vare den kopplingen.

Själv är jag övertygad om att framtiden tillhör den som vågar satsa på kultur, utbildning och upplevelser. Vimmerby är en bit på väg, men det finns oändligt mycket kvar att göra: i skolorna, i kommunhuset, i kulturförvaltningen och inte minst på Astrid Lindgrens Näs och Astrid Lindgrens Värld. 

Jag tror alla i går i alla fall var överens om en sak: kaféet i Paviljongen är en av de härligaste platser som finns att mötas och samtala på. Om jag nu får skryta lite, vilket jag får, åtminstone här på bloggen. 

Har du inte varit i vårt fik än? Jamen, välkommen hit då! Bums!

En filmsnutt om Brødrene Løvehjerte…..som var både spennende og trist. Astrid Lindgren burde være obligatorisk for alle barn når jeg blir førskolelærer skal jeg innføre samlingsstund om Astrid Lindgren en gang i uka…!

Nu äntligen kommer de utlovade bilderna.

Här startade vi våra dagar med en god frukostbuffé.

Här sitter jag och Ronja och mumsar på frallor...

... och här mumsar Elias och Johanna på sina frukostar.

Hos Karlsson på taket var det roligt att åka i de olika rutchkanorna. (Det fanns fler än de 2 som syns på bilden.)

Här sitter Elias på Karlssons tak.

En av många teaterföreställninfar mes Emil.

I väntan på Bröderna Lejonhjärta så står Ronja och Elias på bron och kollar utsikten i Körsbärsdalen.

Föreställningen i full gång.

Här smyger Johanna, Ronja och Elias genom en hemlig utgång från Törnrosdalen så katlavakterna inte ska upptäcka dem.

Svårt att nå till handtaget till Nils Karlsson pysslings hus.

Elias hämtar en bok till Ronja.

Trädgårdsmöblerna var en aning stora.

Självlart lyfter Pippi Lilla-gubben.

 Ja här var några bilder från parken lite sent men äntligen publicerade.

Die liebe “Antje” hat die  “Miss Paleica” mit einem Hölzchen beworfen… Ich mag ja eigentlich keine Stöckchen, ich betone eigentlich, aber diesen finde ich interessant und werde Rede und Antwort stehen!

Warum bloggst Du?

Ich wollte immer eine gescheite Hompage haben und diese möglichst für umsonst. Dann hatte ich eine und ich merkte schnell das das Programmieren nicht ganz so einfach ist wie ich dachte. Bei meinem Homepageanbieter ging auch kein “PHP” ohne zusätzlich Kohle zu bezahlen. Ich schweife ab! Ich blogge weil ich Spaß am Schreiben habe, sei es  bei Berichten von Reisen oder Konzerten zu schreiben, sei es beim verfassen von Prosatexten. Die Fotografie erweiterte sich fast von selbst zu einem großen Horizont und rundetet das Geschriebene mit der Zeit ab. Da ich erst sehr spät mit dem Schreiben angefangen habe, ist das Kommentieren eine fast tägliche Übung diesbezüglich. Als Schlussworte: “Es macht mir einfach viel Freude zu bloggen und mich dadurch auszutauschen!!!”

Seit wann bloggst Du?

Seit Ende 2005 Anfang 2006 denke ich mich zurück erinnern zu können. Angefangen beim Portal “Blog.de” und nach fast zweieinhalb Jahren dann der Umstieg zu WordPress. Bei Blog.de hatte ich gegen Schluss keine so guten Erfahrungen mit wenigen Leuten aus meiner damaligen Freundesliste gehabt. Dort möchte ich auch die Werbung in den Blogs nicht, also nicht etwa die freiwillig eingefügte durch die einzelnen User, sondern die die der Betreiber bei den Free-Usern  in deren Blogs einbaut.

Warum lesen Deine Leser Dein Blog?

Gute Frage! Aber leider nicht für mich! Die dürften eher die Leser meines Blogs beantworten können!?

Welche war die letzte Suchanfrage, über die jemand auf Deine Seite kam?

Die vorletzte passt genauso gut zu mir als die Letzte: “Der Steppenwolf Trailer” und “Paulo Coelho Weihnachtsgeschichte”

Welcher Deiner Blogeinträge bekam zu Unrecht zu wenig Aufmerksamkeit?

Meines Meinung nach dieser hier: Astrid Lindgren – “Niemals Gewalt” Erziehung ohne Ohrfeigen – es ist und bleibt ein heikles Thema! Gewalt ist niemals eine Lösung!!! Bei diesem Beitrag über den Kurzfilm des jungen Filmemachers aus Hamburg, dauerte es sehr lange bis ein Kommentar sich einfand. Das fand ich sehr schade! Erlebte ähnliches leider auch im Freundeskreis, entweder waren Menschen nicht bereit auf das Thema einzugehen, geschweige den darüber zu reden, oder sie verstanden die Botschaft des Kurzfilmes nicht.

Dein aktueller Lieblings-Blog?

Ich kann mach dies bezüglich nicht auf einen einschießen und mag mich auch nicht ans Brett nageln lassen, mit dieser Frage. Jeder der mich mit seinen Posts anspricht, Gefühle bei mir weckt ist ein Lieblingsblog!

Welchen Blog hast du zuletzt gelesen?

Ich mache jetzt mal etwas für mich als Mensch ungewöhnliches und zwar spiele ich “I-Tüpfelscheißer” … ich habe in diesem “Blog” zuletzt gelesen, den ganzen Blog sicherlich nicht!

Wie viele Feeds hast du gerade im Moment abonniert?

Mal ganz ehrlich, ich habe mich mit Feeds und Feedreader überhaupt noch niemals auseinander gesetzt! Ich schaue Post nach dem Prinzip Zufall meist an, also bei fremden Blogs was mir so zufällt und mich wunderfitzig stimmt. Ansonsten besuche ich befreundetet Blogs oft und auch durch das Lesen mancher Kommentare lande ich auf Blogs.

An welche fünf Blogs wirfst du das Stöckchen weiter und warum?

Die Frage mag ich nicht! Mein Motto ist und bleibt: “Jeder kann und keiner muss!!!”

IDAG SKRUDAR VI om till julkostymen – vårt årliga arrangemang Jul i Bullerbyn öppnar i Paviljongen. Här ser ni vår tekniker Tobbe Persson ge de sista instruktionerna inför färdigställandet.

Julen var en viktig högtid för Astrid Lindgren, både när hon var barn här på Näs och som vuxen. I årets “Jul i Bullerbyn” kan man titta in i tre miljöer som vi byggt upp i vårt kafé: Emils kök, Madickens finrum och Bullerbybarnens släde.

I varje miljö finns hörlurar, så barn och vuxna kan lyssna till Astrid Lindgrens egna inläsningar av julfirandet hos Emil, Madicken och Bullerbybarnen. Vi hoppas att det ska sätta igång fantasin och skapa en skön och avslappnad julstämning vid besöken här hos oss – och kanske också sätta lite perspektiv på vår tids prylintensiva julhysteri!

På nedersta bilden ser du vår utställningsansvariga Anneli Karlsson och marknadsförare Charlotta Lindkvist. Klockan 11.00 idag öppnar vi och då är det också pressvisning! Välkomna, ni som kan ha vägarna förbi.

IDAG HURRAR VI för systrarna på Näs - det vill säga Barbro, Gunvor och Eivor – som igår tilldelades Vimmerby kommuns kulturpris 2009!

Och gissa om det var välförtjänt! Det är tack vare Barbro Alvtegen, Gunvor Runström och Eivor Benson som vi har en så lyckosam verksamhet här i kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs. Systrarna är brorsdöttrar till Astrid Lindgren och förgyller ofta vår och våra gästers tillvaro, både genom att förmedla fakta och egna berättelser från sina liv tillsammans med Astrid och hennes föräldrar och syskon.

Det är tack vare systrarna som vi idag fått möjlighet att visa Astrid Lindgrens barndomshem för alla våra besökare – Astrid skänkte nämligen huset till syskonen och de har klokt nog bevarat det i ursprungligt skick sedan dess.

1983 fick Astrid Lindgren själv samma pris, förresten. Så gårdagens besked var en rolig uppföljare!

Så här lyder motiveringen till årets Kulturpris:

Systrarna Gunvor, Barbro och Eivor har under många år bedrivit ett aktivt arbete med att bevara och förvalta det unika arv de fått genom sin far Gunnar Ericsson och dennes syster Astrid Lindgren.

De har öppnat Astrid Lindgrens barndomshem och magasinet ”Boa” för besökare från hela världen. De har under en lång rad av år berättat om Astrid Lindgren, anordnat guidningar och medverkat vid programkvällar samt i media.

Gunvor, Barbro och Eivor och har genom mångåriga kulturinsatser bidragit till att befästa Vimmerby som Astrid Lindgrens stad och gett stadens invånare samt besökare en fördjupad upplevelse av ett världsberömt författarskaps grunder.

Så sant som det är sagt. Grattis än en gång – och jag hoppas att det också skvätter över på systrarnas män, Bertil, Leif och Bengt, som också är flitigt i elden när det gäller att levandegöra minnet av Astrid Lindgren och hennes familj här på Näs.  

Läs också artikeln i dagens Vimmerby Tidning.

PS. Bilden ovan föreställer ett annat högtidligt tillfälle, nämligen invigningen av kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs 2007, då Barbro Alvtegen guidade Kronprinsessan Victoria i barndomshemmet. DS.

Vladimir Oravskys, Kurt Peter Larsens och Anonyms bok Från Astrid till Lindgren har nu getts ut i Polen. Samtliga förstadagsrecensioner är lyriska.

”Från Astrid till Lindgren är skriven på ett varmt och enkelt språk. Det är mycket en ”saga” – I början var jag lite skeptisk, men snart slog det mig att detta var ett utmärkt stilval och sedan blev läsandet ett rent nöje.”
Czarne på http://www.blogbox.com.pl/blog/z-lektur-prowincjonalnej-nauczycielki

”Att läsa den här boken ger en positiv energi, värme, och tro på att livet trots allt kan vara bra och att det finns människor som vi älskar (och blir älskade av dem). Det skulle vara trevligt om man kunde få läsa om Astrids kommande öden – i samma sagostil, naturligtvis.”
http://ksiazkowo.wordpress.com/

I samband med Astrid Lindgrens 102-årsdag utlyses dessutom en tävling där tre exemplar av boken delas ut som förstapris.
http://www.rp.pl/artykul/9148,392082.html

Veckans tematrio hos Lyran handlar om Astrid Lindgren och hennes figurer. Mina barn är lite små, men börjar så smått stiga in i Astrid Lindgrens värld. Än så länge är det bara Pippi óch Sjörövarna på film som gäller och musiken såklart. Storebror älskade Fattig bonddräng så mycket att vi till och med sjöng den på Lillebrors namngivning.

Berätta om tre böcker/serier/figurer/filmer ur Astrid Lindgrens värld som ni tycker extra mycket om.

1. Min absoluta favorit är Lotta på Bråkmakargatan som är så fantastiskt envis och självsäker. Jag känner mig fortfarande som henne och vill att mina barn ska vara det så länge det bara går. Hoppas bara att de inte klipper sönder kläder som jag gjorde.

2. Skalle-Per är också en riktig favorit. En så klok gammal man som utstrålar kärlek och omtanke. Fantastiskt spelad av Allan Edwall på film. Alla hans roller är förresten fantastiska!

3. Peter och Petra var min älsklingsberättelse när jag var liten. Jag drömde om att hitta små vänner i parken eller skogen.

Kommer också ihåg en annan favoritberättelse om en flicka som sår ett frö och det växer upp en levande docka ur jorden. Har glömt vad den heter. Någon som vet?

Berätta om tre böcker/serier/figurer/filmer ur Astrid Lindgrens värld som ni tycker extra mycket om, uppmanar Lyran.

1. Mio i Mio, min Mio är den jag tycker mest om. Hur han går där och känner sig oönskad och oälskad som fosterbarn, men så får han ett guldäpple av den snälla tanten i kiosken och sen hittar han en flaska med anden som tar honom till hans riktige far i Landet i fjärran. Där väntar hästen Miramis, vännen Jum-Jum, brunnen som viskar i skymningen och alla äventyren. Och den hemske riddar Kato.
När min yngste son var liten berättade jag Mio, min Mio för att göra en lång tråkig tunnelbaneresa lite roligare. Även de tuffa tonårskillarna på sätet bredvid tystnade och lyssnade.

2. Kajsa Kavat, Nils Karlsson-Pyssling, Ingen rövare finns i skogen, Mirabell, Peter och Petra… Jag tycker så mycket om flera av de korta sagorna. Hur Kajsa Kavat räddade julen för sig och mormor, hur Bertil ordnade så fint för pysslingen Nils. Det är Eva Billows teckningar som gör den så underbar. Att kunna skapa magi i en berättelse som handlar om hushållsarbete! Men det måste vara det där att få känna sig duktig, att man klarar av saker, som barn behöver. Ingen rövare finns i skogen var nästan för spännande, och Mirabell om flickan som fick ett frö som växte upp till en docka — åh!

3. Astrid Lindgren måste ha tyckt mycket om namnet Rasmus. Bland mina böcker som syns på bilden finns det tre olika Rasmus. Rasmus på luffen, återigen en liten oönskad kille, som träffar en snäll luffare och sjunger om sill och potäter. I en av böckerna om mästerdetektiven Kalle Blomkvist hjälper Vita rosen en liten Rasmus, och så skrev Astrid Lindgren om Rasmus, Pontus och Toker, ett äventyr som utspelar sig delvis på en cirkus.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Astrid Lindgren, barnböcker, sagor, Mio min Mio, Kajsa Kavat, Mästerdetektiven Blomkvist, Ingen rövare finns i skogen

Heute musste ich Hausaufgaben nachmachen. Hier ist die Geschichte die ich geschrieben habe:

Der verschwundene Lukas

Lukas geht die Treppe rauf in sein Zimmer. In Lukas Zimmer liegen lauter Bücher. Der Junge nimmt sich ein Buch. Das Buch hat seine Lieblingsschriftstellerin Astrid Lindgren geschrieben. Lukas liest und hört dabei Radio. Im Park suchen seine Eltern Mandy und Torsten ihn. Torsten sagt: „ Sein Fahrrad ist hier. Er muss hier irgendwo sein.“ Mandy ruft: „ Lukas. Wo bist Du?“ Während dessen liest Lukas zu Hause sein Buch. Im Radio sagt der Sprecher: „Neunjähriger Junge seit dem frühen Nachmittag vermisst. Sein Name ist Lukas.“
Lukas erschreckt sich. „Hat der gerade meinen Namen gesagt?“, denkt er. Der Junge rennt so schnell wie er kann in den Park. Lukas ruft: „Mama, Papa!“ Mandy ruft: „Lukas, du bist wieder da!“ Torsten ruft: „Mein Sohn, du bist wieder da.“ Alle sind erleichtert. Die Familie geht nach Hause. Mandy und Torsten freuen sich, daß ihr Kind wieder da ist.

Astrid Lindgren

http://es.wikipedia.org/wiki/Astrid_Lindgren

http://www.imaginaria.com.ar/12/2/lindgren.htm#pippi

Juan Antonio Vallejo-Nágera

http://es.wikipedia.org/wiki/Juan_Antonio_Vallejo-N%C3%A1gera

http://www.lecturalia.com/libro/808/yo-el-rey

Ich habe gerade auf zitate.de das Zitat des Tages gesehen und das kommt von keiner geringeren als meiner Lieblingskinderbuchautorin Astrid Lindgren. Sie wäre heute 102 Jahre alt geworden. Sie wurde am 14.11.1907 geboren und  verstarb 2002.

“Prahlen sollst Du erst auf dem Heimweg.”

JAG UNDRAR JAG vad Astrid Lindgren hade tyckt om de senaste dagarnas debatt kring flyktingbarnen och Vellinge kommun? Ni vet, kommunen som vägrar ta emot ensamma barn på flykt från krig och elände, ens för en kort tid.

Ingen kan tala i Astrid Lindgrens namn – alldeles för många gör det – men låt mig säga så här; jag tror att hon med stor sympati hade läst den moderate riksdagskandidaten Hanif Balis debattartikel i Aftonbladet idag. Läs den, du också, här! 

Liksom migrationsminister Tobias Billströms artikel från igår, som du kan läsa här! Och varför inte, för balansens skull, det moderata kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungmans uttalande på Vellinge kommuns hemsida, som du kan läsa här!

Att Astrid Lindgren på sin tid tog strid för ensamma asylsökande barns rätt att få en fristad i Sverige vet vi redan.

IDAG PÅ FÖRMIDDAGEN har vi haft ett litet sammanträde kring de 54 bidrag som deltar i Rotarys novelltävling för gymnasieelever i Vimmerby. Och minsann, vi hittade några riktigt bra pristagare!

I “juryn” har jag suttit tillsammans med Jonas Forselius och Linnéa Nestor. På lördag offentliggörs vem som blir förstapristagare och vilka två som får dela på andrapriset. Jag garanterar att det blir tre på sitt sätt olika men mycket bra noveller!

Det som slog oss, när vi resonerade kring alla noveller, är att de här små berättelserna är som den moderna tidens skillingtryck. Precis som i de gamla skillingtrycken (som Astrid Lindgren för övrigt älskade att sjunga) råder här ofta ond, bråd död, sjukdom och elände. För att nu inte tala om föräldrar som super, misshandlar varandra och sina barn. Eller helt enkelt försvinner.

Vår tids fasor, samlade i en bunt noveller i en svart pärm.

Men framförallt slås vi av vilken modig och härlig berättarglädje här finns. Och en och annan elev är redan så drivna att det vore stor synd och skam om de inte fortsatte skriva av hjärtans lust resten av livet.  

Älskar sången med Helen Sjöholm. Den är så mäktig. Känner att jag lever när jag lyssnar på den. Såsom i himmelen är för övrigt en otroligt bra film. Har du inte sett den ännu har du verkligen något att se fram emot!

Sången får mig att vilja kämpa ännu hårdare och påminna mig själv om att gårdagens bakslag inte spelar någon roll så länge som jag väljer att se framåt och istället göra rätt val idag och imorgon.

Allt är så otroligt enkelt egentligen. Varför göra det så svårt för sig själv? Du är din värsta fiende, varför inte vända på steken och istället bli bästa vänner med varandra? Dina tankar och din kropp ska ju faktiskt dela resten av ert liv tillsammans…. det är väldigt låååång tid och särskilt påtagligt kommer det bli om ni inte är överens med varandra och du aldrig får bestämma något själv… Varför gör du så mot dig själv? Varför låter du det ens ske?

Glöm aldrig bort att du har en härlig personlighet. Den finns där,  djupt där inne, under ditt hårda  tjocka ätstörningsskal. Du har bara låtit den få sova en stund. Men jag lovar dig att den går att väcka till liv och du kommer bli förvånad hur fantastiskt roligt det kommer att vara att äntligen få bli den där tjejen/killen som inte längre bryr sig om kalorier och vikt utan istället tar kontroll över sina egna tankar och väljer att fokusera sin energi på jobb, skola vänner och/eller fritidsaktiviter.

Dagens läxa: Förseställ dig själv att du vaknar i morgon helt utan ätstörningar. Hur skulle din dag se ut annorlunda jmf med idag? Vad skulle du göra annorlunda? Om det inte längre gick att tänka på hälsa, vikt och kalorier – vad skulle du då vilja tänka på?

Fundera noga på det här. Nästa steg så tycker jag du ska vara snäll mot dig själv och verkställa dina fantasier, iaf för EN dag. Kom ihåg, du kan alltid återgå till ätstöringen dagen efter. Men efter att så länge ha ägnat ätstörningarna mer än hundratals dagar (eller kanske flera tusen?) så känns en dag utan dem här sjuka tankarna rätt lite, eller hur? Du förlorar inget på det. Men din hjärna får lite semester och vila för en dag och det är den värd.

Kom igen nu. Testa och se hur just din ätstörningsfria dag blir och glöm inte att höra av dig efteråt och berätta hur det kändes – jag vill veta!!!

Lycka till!

I avvaktan på återtransport till Vimmerby ägnar jag morgonen i Växjö åt morgontidningarna.

Smålandsposten har mingelbilder från gårdagens design- och kulturmöte på residenset, medan Dagens Nyheter berättar om förberedelserna inför helgens premiär på Bröderna Lejonhjärta på Stadsteatern i Stockholm.

Men snälla DN – inte fick Astrid Lindgren inspiration till denna berättelse på någon kyrkogård i Visby, som tidningen skriver. Nej, det var framförallt ett gravkors i Vimmerby som gav impulsen. DN:s journalister är välkomna på en grundutbildning i vår utställning på Astrid Lindgrens Näs när som helst!

Eller varför inte logga in på den officiella Astrid Lindgren-hemsidan som Saltkråkan AB gjort med visst bistånd från oss? Låt mig citera:

“Och på Vimmerby kyrkogård läste Astrid här vila späda bröderna Fahlén, döda 1860. ”Då visste jag att det skulle bli en saga om döden och om två bröder”, har Astrid sagt.”

Die Rede von Kjell Ake Hansson zur Einweihung des neuen Astrid Lindgren Museums in Näs habe ich Rahmen eines Praktikums bei Oetinger für die Verlags-Homepage übersetzt.

FOTO: Astrid Lindgrens Näs

Die Rede von Kjell Åke Hansson, Geschäftsführer Astrid Lindgrens Näs AB, bei der Einweihung des Kulturzentrums Astrid Lindgrens Näs in Vimmerby am 12. Juni 2007. Übersetzung von Meike Lorenzen

Ihre königliche Hoheit – Herr Regierungspräsident – liebe Freunde und geehrte Gäste.

Ich vermute, dass die meisten von euch, die heute hier erschienen sind, ein viel innigeres Verhältnis zu Astrid Lindgren haben als ich selbst. Ein Teil von euch hat sie mehrere Male im Leben getroffen, einige hatten sicher Briefkontakt mit ihr und andere haben tatsächlich ihr Leben mit ihr gemeinsam verbracht.

Dennoch ist es ja so, dass wir alle auf die eine oder andere Weise Astrid Lindgren persönlich getroffen und kennengelernt haben. Und für uns alle waren diese Treffen ein tiefgreifendes Erlebnis.

Astrid war ein Wegweiser in die wunderbare Welt der Bücher, sie war unser Trost und unsere Freude und sie hat uns – wie vielen Menschen auf der ganzen Welt – Leseerlebnisse beschert, die sich in unsere Herzen hineingegraben und uns nie wieder verlassen haben.

Sie hat uns zum Lachen, Jubeln und Fühlen gebracht – aber sie hat uns auch zu Tode erschreckt, jedenfalls mich.

Ich stand zum Beispiel während einiger Jahre meiner Kindheit Männern in dunkelgrünen Gabardinehosen äußerst skeptisch gegenüber. Denn eben solche bedrohlichen dunkelgrünen Gabardinehosen trug der Mörder in dem ersten Krimi, den ich in meinem Leben gelesen hatte: „Meisterdetektiv Blomquist lebt gefährlich“.

Nie wieder hatte ich in meinem Leben beim Lesen eines Krimis so viel Angst, dass ich mir die Fingernägel abkaute. Und nie wieder habe ich danach eine so befreiende Sicherheit und Freude gefühlt, wie in dem Moment, in dem sich Eva-Lotta total verschreckt und weinend in die warme, mehlige und sichere Umarmung ihres Vaters wirft.

Mit Worten in einem Buch so tiefe Gefühle im Leser zu wecken, machte Astrid Lindgren zur Meisterin.

Übrigens, diese Umarmung! Die gab es, glaube ich, zu allererst hier auf Näs. Ich glaube, dass sie zu Astrids Papa Samuel August gehörte, und dass seine Umarmung ihr genauso viel Sicherheit und Vertrauen gab wie Eva-Lotta. Und ich glaube, dass es dieselbe Umarmung ist, die auch Paradies-Oskar … oder Mattis… oder Matthias… oder mein Vater der König… schenken. Diese eine Umarmung, in der wir alle dann und wann Kraft schöpfen müssen.

Vermutlich ist Astrid Lindgren die schwedische Künstlerin, die am meisten von sich selbst gegeben hat – in ihrer Kunst und im öffentlichen Leben. Sie stellte sowohl ihr Künstlerdasein als auch ihre Person in den allgemeinen Dienst – auch wenn ihr viel abverlangt wurde.

Das fordert uns alle heraus. Ich hoffe, dass wir hier in dem Kulturzentrum auf Astrid Lindgrens Elternhof Näs in Vimmerby einen Teil ihrer Arbeit weiterführen können. Ich glaube, dass es immer wichtiger wird die Kunst und die Literatur zu schützen, sich für die Rechte der Kinder einzusetzen, das Gute zu verteidigen und Ungerechtigkeit und Gewalt zu bekämpfen – und ich kann mir keine besseren Beweggründe denken für eine Arbeit, für die auch Astrid Lindgren stand.

Wenn wir nun heute die Freude haben, Astrid Lindgrens Näs in der Anwesenheit Ihrer Königlichen Hoheit Kronprinzessin Victoria einweihen zu dürfen, sehen wir dies als weitere Anerkennung von Astrid Lindgrens Größe und Bedeutung. Unsere Vision ist es, dass Astrid Lindgrens Näs in der Zukunft ein Tummelplatz für den Austausch von Wissen, Meinungen, Forschung, Kunst, Musik, Theater und vor allem – Literatur ist. Mit eurer Hilfe, liebe Freunde, hoffe ich, dass dieser Ort zu einem Kulturzentrum wird, das sie selbst geschätzt hätte.

Aber ich hoffe auch, dass Astrid Lindgrens Näs ein Platz für die kleinen, einfachen Erlebnisse wird. Eine ruhige Minute an der Quelle im Park, eine Tasse Kaffee mit einem Buch hier auf der Veranda. Ein Platz zum Nachdenken und Luftholen in einer lauten und bewegten Welt.

Ich richte einen herzlichen Dank an all die, die über die Jahre auf unterschiedliche Weise dazu beigetragen haben, dass wir heute ein vollendetes Astrid Lindgrens Näs vor uns sehen.

Und neben allen, die sich angesprochen fühlen – ihr wisst selbst, wer gemeint ist! – so will ich einen besonderen Dank an Astrid Lindgrens Familie richten, die uns heute mit ihrer Anwesenheit beehrt, die aber vor allem eine unersetzliche Stütze und ein sehr guter Partner in der Zusammenarbeit ist – außerdem ein recht angenehmer Nachbar …

Danke Karin, Carl-Olof, Eivor, Gunvor und Barbro und euren Familien.

1974 schrieb ein in Vimmerbys Stadtrat neugewähltes Mitglied einen Antrag auf ein Kulturzentrum an diesem Ort zu Ehren und im Sinne Astrid Lindgrens. Seitdem hat er auf unterschiedlichsten Wegen an dieser Vision gearbeitet, die er heute als verwirklicht ansehen kann – danke Bengt Johannson.

Ein großer Dank geht auch an meine Vorgängerin Lena Törnqvist, die über viele Jahre dafür verantwortlich war, die nicht immer leichte Grundarbeit zum Aufbau eines Kulturzentrums in Näs zu leiten.

Das letzte und größte Dankeschön geht aber an Astrid, die heute sicher von irgendwoher auf uns hinunterschaut, und ohne deren Schaffen keiner von uns heute hier wäre.

Ich bin sicher: Wenn sie etwas dazu sagen würde, was sie von all dem Neuen hier hielte, so würde sie ein einziges Wort anwenden. Es wäre ein Wort, das nur einige von euch verstehen würden:
Wow-u-non-dod-e-ror-schosch-ö-non.

Und die, die ihr das nicht versteht, geht nach Hause und lest Kalle Blomquist!

Danke.

Vi åkte de nästan 30 milen. Sedan njöt jag tillsammans med make, dotter, dotterkompis och mamma i dagarna två. Vädret var inte på vår sida – eller förresten, lite, för det regnade ju inte på lördagen i alla fall… Vi tittade på Emil, Pippi och Rasmus på Luffen. Vi tittade på sångprogram. Och njöt. Mamma och jag åkte en sväng till Näs, där vi tittade på utställningen om Astrid. Underbara plats, underbara minisemester. Vad jag är glad att vi åkte. Nu är det uppehåll under vintern, men känner jag mig själv och min familj rätt så infinner vi oss där i juni 2010. Och dit är det ju inte så långt, eller hur?!

Här är några bilder. På första bilden står familjen Svennson i Katthult och tar emot alla besökare när de kommer in i parken. Dottern leker på Pippis “inte-nudda-mark-bana” och maken ser väl inte ut att ha det så tråkigt heller. Lägg märke till vem han har till vänster om sig! Sista bilden visar stora hejdå-kramen till luffarn´!

(Bilderna blir större om man klickar på dem.)

Om runt en kvart börjar en av mina favoritfilmer på Tv4 Film. Ronja Rövardotter kl 14.15. Det enda som hade kunnat slå det hade varit Bröderna Lejonhjärta. Så nu vet ni vad ni ska ge mig om ni har lust att bli mina stalkers och ge mig presenter! Astrid Lindgren-filmer på dvd.

Jag vet inte hur många gånger jag sett Ronja Rövardotter men det börjar bli ett par nu, samma med Bröderna Lejonhjärta. Det var helt klart bättre förr, kolla på vad som sänds på t.ex. Nickelodeon. Dåligt tecknade superhjälte-barnserier. Filmerna som görs? Animerad skit, idéerna är slut och att rita är “gammalt” så man gör filmer om talande bilar och skit. Det var fan bättre förr, kolla bara detta:

Psykadeliska och lärorika knarkbarnprogram fo’ shizzle!

Tillbaks till Astrid Lindgren då. Ronja och Bröderna Lejonhjärta är två av mina favorithistorier och två av mina absoluta favoritfilmer. Någon gång när jag har mer pengar än jag behöver ska jag samla på mig dvderna. Får jag någonsin barn ska jag fan porta nickelodeon och alla skitbarnprogram och bara visa gamla fina grejer. Kontrollfreak-Räven goes wild i dvdhyllan då alltså.

Ronja nu! Puss!

Till helgen bär det av till sommarstaden Vimmerby. Det konstiga är att det är höstmarknad på ALV… Höst liksom! Det skulle inte förvåna känslan inom mig om det istället visade sig vara 27° varmt och strålande sol 16° varmt och ihållande spöregn, som det brukar på sommaren. Men nej, det vet jag ju att det är höst, även där, och då förväntar vi oss klart, kyligt och vackert höstväder med temperatur runt 0° och strålande höstsol som silas ned mellan de orange-gula löven… Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka informationen från den norska väderplatsen yr.no som ju nästintill alltid har rätt… Det blev med ens lite obekvämt, känner jag. Nej, trots allt tänker jag istället bestämma mig för det gamla, fina talesättet: “Det bästa med väderleksrapporten är att den sällan stämmer!” (…de av er som möjligen hört uttrycket tidigare märker att jag modellerat om det en aning – och se, det har man som konstnär rätt att göra!)

Nu tar Sverigedemokraternas partiledare av sig masken och visar vad partiet står för – ren rasism.

Då är det på sin plats att påminna om att partiet så nyligt som i Kyrkovalet 2009 lät sig representeras av kandidater med ett politiskt förflutet i Nordiska Rikspartiet och Nationaldemokraterna. Det är också viktigt att framhålla vad Jimmie Åkesson svarade när han konfronterades med det, eftersom han i en intervju i fjol hade svarat nej på frågorna om någon kan representera partiet med ett förflutet i nazistiska organisationer eller sympatier med sådana. Då sa Åkesson istället plötsligt

“att han har svårt att politiskt definiera Nordiska rikspartiet och Nationaldemokraterna. Vidare sade han att de tre personerna i kyrkovalet, och deras människosyn, har bedömts vara trovärdiga partiföreträdare.”

Jo, vi har fattat det. Att Sverigedemokraterna har samma åsikter som nazister. 

Hur många nazister tänker Sverigedemokraterna låta vara “trovärdiga partiföreträdare” i riksdagsvalet 2010?

Läs: AB – Professor Jan Hjärpe efter Jimmie Åkessons debattartikel: “Det här är ren rasism”, AB2, AB – Statsministerns attack mot SD,   SVD – SD:s påstående saknar grund,  AB – BRÅ: Uppgifterna stämmer inte, Expressen – Från skinnväst till kostym,  AB3,   DN-Reinfeldt: “Kärnan i partiets idé”,   Expo – Bildspel om Sverigedemokraterna,  DN,

Läs bloggarna: Svensson, Knuff

Efter att ha hört Expressens kulturchef Björn Wiman hyvla av Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder måste man nästan börja läsa Expressen igen, något jag annars lovat att aldrig mer göra. Rena “Björnkriget”!

Det handlade förstås om att Björn Söder försökt skapa sig lite kulturpoäng genom att låna glans av Astrid Lindgren i ett tal under Sverigedemokraternas landsdagar. Läs också Björn Wiman på Expressen.se.