I dag presenterade Sveriges kristna råd (SKR) sin rapport: Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet.

Rapporten sammanfattar i ett antal punkter bristerna i asylpolitiken:

1. Bedömningen av situationen i olika länder håller inte tillräckligt hög kvalitet, och svenska myndigheter bör lita mer på information från oberoende källor.

2. Flyr man från urskillningslöst våld ges man sällan skydd, utan man måste kunna visa upp en personlig hotbild för att få asyl.

3. Det finns en bristande förståelse för tro som asylskäl.

4. Det finns en bristande kompetens på hur man värderar människors berättelser, och svenska myndigheter måste utveckla en större kulturell förståelse.

5. Det finns en obalans i tvåpartssystemet, där en asylsökandes resurser inte går att jämföras med de svenska myndigheterna.

6. Det finns bristande humanitära hänsyn, framförallt när det gäller barn, och därför bör exempelvis barnkonventionen införas som nationell lag.

Egentligen är det fel att peka ut någon av punkterna som viktigare än andra. Allt ingår i en nödvändig helhet för en värdig asylpolitik. Jag dristar mig ändå att peka på två av punkterna som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag har aldrig förstått kravet på att den asylsökande, i alla lägen, skall visa en personlig hotbild. Stora flyktingströmmar skapades t ex i Irak, när olika krafter i landet i masskala försökte fördriva kristna ur landet. I en sådan situation är det mycket märkligt att kräva att den asylsökande skall kunna visa på vilket sätt han/hon som enskild blivit hotad eller förföljd. Att det inte ska räcka med att präster mördas, grannar trakasseras, misshandlas eller dödas. I sådana situationer är det fullt rimligt att anse att det föreligger skäl till att söka asyl.

Jag vill också särskilt ansluta mig till kravet att barnkonventionen införlivas med nationell lag. De senaste årens erfarenheter visar, att skyddet för barn i migrationsverkets nuvarande praxis, milt uttryckt är undermåligt. Apatiska barn kan avvisas. Flickor som blivit misshandlande av sin far har avvisats tillsammans med sin pappa. Exemplen är många och mycket entydiga. Barnkonventionen väger inte tungt i migrationsverkets hantering av asylärenden.

Jag har under en längre tid efterlyst ett nytt “påskupprop.” Kan bara konstatera, att jag blivit bönhörd med råge!

Tack för det SKR!

Hela rapporten hittar ni här.

Andra bloggar om: Asylpolitik, Sveriges kristna råd, SKR, Skilda världar, Brister i asylsystemet,

Folkpartiet liberalernas landsmöte har tagit ett par mycket märkliga beslut idag. Nu under förmiddagen avslogs motionerna H2 och H3. Motionerna var inskickade av Adam Cwejman, Linda Nordlund och Lars-Johan Edström.

Motion H2; Ville att barns asylskäl skulle värderas oberoende av familjens situation. Detta skulle ge en bättre situation för många flyktingbarn och ge dem ett bättre skydd. Tyvärr så röstades detta förslag ned. Jag tycker det är väldigt underligt att ett liberalt parti inte ytterligare vill förbättra flyktingbarns situation. Idag får inte dessa barn sin situation bedömd utifrån sin individuella situation, utan bedömd utifrån sin familj. Olyckligt! Men någon ännu märkligare var att motionens andra del, att man inte ska få låsa in flyktingbarn i häkten, avslogs.

Motion H3; tog bland annat upp hårdare tag mot långa handläggningstider. Om en handläggning tar längre än 6 måndaer så ska den sökande automatiskt beviljas uppehållstillstånd. Detta för att minska det utanförskap, ovisshet och misär det innebär att vänta på beslut om att få stanna eller ej. Vidare ville motionen också att granskningen av migrationsverket skulle öka, genom stickprovskontroller och att JO ska regelbundet kontrollera verket. Vidare ville motionen utöka rättssäkerheten genom att utvisning endast ska kunna verkställas efter ett domstolsbeslut.

Att Folkpartiet liberalernas landsmöte avslår detta är mycket olyckligt. Ett av argumenten mot hårdare kontroll av migrationsverket var att vi inte borde ge sanktioner mot myndigheter. Otroligt inkosekvent, eftersom landsmötet tidigare har röstat för att man ska kunna utdöma viten mot försäkringskassan om de har för långa handläggninstider.

Mycket tråkigt att detta avslogs.

19 Jahre ist es her, daß in Wladimir ein schreckliches Verbrechen geschah. Ein minderjähriges Mädchen wurde von drei Männern vergewaltigt. Erst jetzt aber hat jeder seine Strafe erhalten. Der erste konnte unmittelbar nach der Untat verhaftet werden, der zweite tauchte unter, fiel aber einige Jahre später in Moskau einem Mord zum Opfer, und der dritte Täter, Oleg Kusnezow, ein ehemaliger Mitarbeiter des Innenministeriums aus der Region Wladimir, setzte sich nach Deutschland ab und erhielt hier – man höre und staune – politisches Asyl.

Inzwischen hat der Peiniger des Mädchens die deutsche Staatsbürgerschaft erhalten, die ihn vor dem Zugriff der russischen Rechtsprechung schützt. Doch nun gelang es, im Rahmen der europäischen Konvention über die gegenseitige Rechtshilfe, gegen den Vergewaltiger ein Verfahren einzuleiten. Die Wladimirer Ermittler schickten ihre Ergebnisse und Erkenntnisse an das Landgericht Nürnberg – Fürth, und dort sprach man am Freitag Recht. Freilich kam dabei ein unverständlich mildes Urteil zustande: ein halbes Jahr Haft, zwei Jahre auf Bewährung und eine Geldstrafe von € 5.000.

Irina Minina kommentiert denn auch das Strafmaß kritisch: “Für uns ist das schon ein wenig seltsam, daß jemandem, der sich seiner Bestrafung entzogen hat, die verstrichene Zeit angerechnet wird. Dennoch ist es erfreulich, wie die internationale Zusammenarbeit dabei geholfen hat, ein Grundprinzip unserer russischen Strafprozeßordnung durchzusetzen, nämlich die unbedingte und unumkehrbare Bestrafung für eine begangene Straftat. Anderswo hat es derartige Fälle schon gegeben, aber für uns in Wladimir ist dies das erste Mal, daß wir so direkt in der internationalen Partnerschaft kooperieren.”

Ein schöner Erfolg für Europa, daß es keinen Schutzraum, auch nicht im Rahmen von Asyl, für Verbrecher gibt. Daran arbeitet die IPA, von der gewiß nicht zufällig gestern hier zu lesen war, daran arbeitet die Städtepartnerschaft, über deren Vermittlung in obigem Fall übrigens zwei Kommissare schon vor über einem Jahr von Nürnberg nach Wladimir gereist sind. 

Justizia in Europa

Den endgültigen Beweis für die politische, kulturelle und gesellschaftliche Zugehörigkeit Rußlands zu Europa - wenn er denn noch hätte erbracht werden müssen – lieferte am Donnerstag das Verfassungsgericht in Moskau: Es blockierte die von einigen politischen Kräften betriebene Aufhebung des Moratoriums über die Verhängung und Vollstreckung der Todesstrafe. Und zwar, wie Walerij Sorkin, Vorsitzender Richter, sagte, „endgültig und nicht anfechtbar“, begründete durch internationales Recht sowie das in den vergangenen zehn Jahren seit Einführung des Moratoriums gewachsenene Rechtssystem mit seinen „festen Garantien gegen eine Anwendung der Todesstrafe“. Wenn das nur auch in den USA endlich so weit wäre. Washington sollte sich deshalb im Menschenrechtsdialog mit Moskau durchaus auch an die eigene Brust klopfen. Denn: Rußland, du hast es besser!

Alla kommuner i Sverige ska tvingas ta emot flyktingar i allmänhet och ensamkommande flyktingbarn i synnerhet. Detta borde vara en självklar åtgärd och en fråga jag drivit sedan folkpartiets landsmöte 2007. Beslutet då blev att vi inte ska tvinga kommunerna. Vellinge kommun som styrs av moderater som har egen majoritet borde tänka om och ställa upp på Sveriges regering och dess asyl-och flyktingpolitik. Om Sverige vill ha en generös asyl-och flyktingpolitik i framtiden är det oundvikligt att införa en lag som tvingar alla kommuner att ta sitt lilla ansvar – alla kommuner kan bidra. Dessutom är det staten som ska stå för kostnaderna eftersom politiken beslutas på nationell nivå. Kommunerna kommer fortsatt att ha vissa kostnader för skolverksamhet etc men det är också vår skyldighet som kommuner att ställa upp när människor från andra länder flyr krig mm.

På folkpartiets landsmöte i Växjö om någon vecka kommer jag återigen att rösta för en motion som innebär att alla kommuner ska tvingas ta emot flyktimngar. Folkpartiet måste också ändra sin uppfattning även om vissa partikollegor gjort vissa uttalanden centralt om att alla ska vara skyldiga att ta emot. Svenska Dagbladet skriver idag att alliansens partier efter fallet Vellinge kan tänka sig införa, eller “överväger” en tvingande lagstiftning. Detta är förstås intressant och jag som drivit denna fråga i mitt parti hoppas och förväntar mig handling och inte bara uttalanden, eller överväganden. Om alla kommuner tar sitt ansvar så kommer Södertälje, Malmö och andra stadsdelar i större svenska kommuner att få bättre förutsättningar att arbeta med integrationsuppdraget och vi hälps åt att förebygga segregation som idag är ett bekymmer i de flesta större städer. Tills detta är uppnått bör Sverige införa en lista över skammens kommuner som inte tar emot flyktingar och överst ska Vellinge kommun finnas. Skönt är ändå att Vellingemoderaterna nu, ref i Dagens Nyheter, får kritik av sina egna, bl.a. av moderata ungdomsförbundet.

Gustav Fridolin och Gustaf Sandberg menar, helt riktigt, att rasismens historia inte skall städas bort. Samtidigt har vi en pågående skandal, en skandal som hamnar i historieböckerna om 50 år. En historia om “vi” och “dem”. Och jag menar inte det aktuella vi och dem-tänkandet med SD i ena ringhörnan och övriga partier i den andra.

Det handlar om gömda flyktingar som behöver vård. Det handlar om oss här och nu, som struntar blankt i de mänskliga rättigheterna. Regeringen bryr sig inte, oppositionen blundar och tiger (?). Men vi andra kan både se och agera.

Rosengrenska gör det  som samhället skulle göra, ger vård åt gömda flyktingar i Göteborg. Rosengrenska som behöver:

“- politisk påverkan om att man inte kan ha ett civiliserat samhälle som avvisar sjuka människor…

- folk som kommer och jobbar ideellt med oss:

Tandläkare.

Psykiater. Det är ett tungt arbete att stötta våra patienter. Några väljer att ha en enda patient och följa den under en längre tid. Andra kommer vid enstaka tillfällen och tar flera patienter för bedömning och medicinering. Vi har ett frivillignätverk och alla olika ideella insater är välkomna. 

- vi behöver pengar till mediciner, för även om man kan gå till doktorn, så kommer man ut därifrån med ett gult recept i handen och om man inte har pengar ens till mat till barnen, så ….

- och så behöver vi skänkta mediciner… 

Mediciner, som vanligt är det vanligaste det vanligaste och det vi behöver mest! T.ex. Paracetamol ( Alvedon, Panodil, m.fl.) ibuprofen ( Ipren m.fl. ), Voltaren ( diklofenak),  antibiotika, p-piller, diabetesmediciner ( f.n. Insulatard och Novorapid samt stickor Microfill Bayer) , astma-, allergimedicin etc.

Dessutom har många i denna grupp svåra psykiska påfrestningar med sömnproblem, ångest, posttraumatiska problem, självmordsrisk  etc.  Därför är vi tacksamma för t.ex. Remeron ( mirtazapin), Zyprexa, Lyrica, Efexor ( Venlafaxin ) Ebixa 10 mg,  Topimax,  Atarax m.m.

Det svåraste vi just nu har är behov av injektion Refib till en 28-årig mamma med svår MS.”

Du som kan ge vård, eller mediciner eller ett ekonomiskt bidrag, ta kontakt via Rosengrenskas blogg .

- Marita -

Tråkigt att få rasistiska kommentarer så fort jag skriver om något som handlar om flyktingar eller asylpolitik. Jag gillar inte censur och kommer att fortsätta publicera kommentarerna så länge dom inte är hotfullt skrivna. Men jag tänker nog inte besvara dom särskilt ofta eftersom jag tycker argumenten är på så låg nivå!

Bara så att ni vet!

Sverige ska bedriva en generös asyl-och flyktingpolitik. Det är en viktig liberal utgångspunkt. Sverige tar också emot många flyktingar idag från bland annat Afghanistan, Somalia och Irak. Det som vi kommunpolitiker till och från diskuterat är behovet av att få en bättre fördelning av ansvaret i landet. Vissa kommuner, exempelvis Södertälje har länge haft en kfartig mottagning av flyktingar och nu ser man att man inte kan klara av ett mottagande med bibehållen kvalitet.

Jag tycker att det är viktgt att diskutera detta med kvalitet men också värdighet. Det är inte bra att erbjuda platser i allt för små lägenheter, inte heller en plats i en kommun där det kanske inte finns ett brett utbud av SFI-undervisning eller goda arbetsmarknadsutsikter, utan hög arbetslöshet. Västerås för också diskussioner nu med länets kommuner, länsstyrelsen och Migrationsverket om att få skriva ner avatlet som vi har. Inte för att vi inte vill ta vårt ansvar, men för att vi har bostadsbrist i kommunen och en ökande arbetslöshet, inte minst bland invandrare och ungdomar. Däremot kan vi erbjuda andra insatser inom arbetsmarknad, vi har ett mycket brett utbud av vuxenutbildning och svenska för invandrare. Vi vill ta vårt ansvar genom att utveckla ett samarbete med andra kommuner och där vi gemensamt tar ett ansvar för integrationskedjan – från bostad och barnomsorg till SFI och arbete.

Jag har till folkpartiets landsmöte i november motionerat om att staten ska tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar. Regeringen uttrycker detta med att införa en slags Pliktlag där en kommun inte ska kunna säga nej efter det att man försökt förhandla fram ett avtal initialt med länsstyrelsen. Jag tycker inte att detta är tillräckligt. Sveriges kommuner ska solidariskt ta ansvar för landets gemensamma asyl- och flyktingpolitik och där staten tar ett större ekonomiskt ansvar (vilket regeringen aviserat genom den sk Etableringslagen för nyanlända) samt att detta kan ske i bättre samverkan med flera kommuner. Om vi inte löser denna utmaning kommer vi dessvärre att få en fel debatt om huruvida vi ska ta emot flyktingar i Sverige. Jag vill att vi ska fortsätta ta vårt internationella ansvar för de männsikor som flyr konflikter i världen.

Tamas Geller som anser sig ha avslöjat ‘den smutsiga hanteringen av de apatiska barnen’ får svar från läkare angående den medicinska delen av hans hypotes som han driver i sin nyutkomna bok, “De apatiska”:

“Tamas granskar det politiska spelet på högsta politiska nivå i landet. Den delen lämnar vi därhän – den får bedömas och kommenteras av andra. Men boken är också en mycket kritisk betraktelse av vårdens insatser, bland annat BUP:s i Stockholm. Dessvärre finner vi där en serie allvarliga faktafel. Utifrån dessa går Tamas vidare och gör ”tolkningar” av det han tycker sig ha sett, tolkningar som genomgående går i samma riktning – maktens (i detta fall vårdens) svek mot de svagaste, de mest utsatta. Vår bild är en helt annan.

Här ett par av många exempel:”

Klicka och läs de medicinskt ansvariga svara Tamas Geller: ”Allvarliga fel i Tamas bok”, DN Opinion

..

De ger sig aldrig, apatiska barn på väg tillbaka i debatten igen, Varjager

Mvh/:)Smileth

Folkpartiet liberalerna vill snabbt se en utredning kring papperslösas möjligheter att få vård i Sverige. En av de som mest drivit på i denna fråga är Liberala ungdomsförbundets förra ordförande Frida Johansson Metso. När jag skrev min D-uppsats om svensk asylpolitik 2002 hade den socialdemokratiska flyktingpolitken satt sina spår med ineffektiv asylprocess och en omänsklig väntetid på över 4-5 år. För ett par år sedan fick Migrationsverket ett sparbeting och det drabbade bland annat asylhälsan men också de asylsökandes möjligeheter till utbildning och sysselsättning som utgör en  del i deras introduktion och viktig för att förebygga isolering och stärka chanserna att etablera sig i det samhället. Den nuvarande regeringen har försökt göra ett bättre jobb och om jag tolkar Migrationsverkets rapporter rätt, har asylprocessen kortats ner. Då handlade det trots allt om de som formellt har asylstatus och som omfattas av ett bra regelverk.

Nu handlar det dock om en mer utsatt grupp, de asylsökande som lever gömda. Regeringen måste, precis som författarna på dagens DN debatt skriver, snarast tillsätta en utredning kring de papperslösas rätt till vård.  En generös asyl- och flyktingpolitik måste hela tiden gå hand i hand med ett värdigt mottagande och en introduktion som stöttar männsikor. Jag hoppas att folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna kan övertyga sina moderata kollegor att åtminstone tillsätta en statlig utredning, sedan får man överväga vilken ambitionsnivå Sverige ska ha. Utgångspunkten borde vara att männsikor som finns i Sverige ska få akut vård när det behövs.

Her til morgen læste jeg over en forholdsvis lille og næsten usynlig annonce i Politikken. Det var en annonce indrykket af ’Foreningen af Udlændingeretsadvokater (FAU) der under overskriften Børnesammenføring oplyser:

»I årene 2001 til og med 2008 er over 1.000 børn blevet nægtet adgang til at bo hos deres forældre med begrundelse i at de var over 18 år på ansøgningstidspunktet.

Begrundelsen for afslaget var, at Retslægerådet havde udtalt, at barnet ’sandsynligvis’ var over 18 år på ansøgningstidspunktet. Retslægerådet udtaler sig alen på grundlag af røntgenbilleder og få andre oplysninger. Retslægerådet havde således ikke set barnet og var ukendt med dets øvrige forhold. Det er ikke muligt på dette grundlag at udtale sig om et barns alder, da børn vokser med forskellig hastighed. Retslægerådet gjorde generelt børnene 3-5 år ældre.

Højesteret har i august 2009 underkendt Retslægerådet. Der er derfor banet vej for en ny behandling af ansøgningen. Familier, der er ramt heraf, bør kontakte deres egen advokat. Henvendelse kan også ske til FAU på tlf. 46 35 73 22 (9-16) eller mail epost@anderschrjensen.dk «.

 Når jeg har valgt her at gengive annoncen er det fordi, at viser sig at der på blot er et enkelte barn, der er blevet nægtet ophold her i landet på så tyndt et grundlag som der her antydes, så vil jeg gerne bidrage med at annoncens budskab når så bredt ud som muligt. For godt nok støtter jeg at vi i Danmark har en stram asylpolitik, men den skal ved gud også være fair, og jeg vil aldrig støtte at det skal gå ud over børn og unge, der måske i forvejen er i en håbløs situation.

Vi skal som land også være vores lands politik bekendt – og denne annonce antyder klart at det kan vi desværre ikke.

Frank Bentin, kandidat

Københavns Borgerrepræsentation

Konstigt nog blir barnen friska så fort föräldrarna inte övervakar dem. Men i Pk Sverige är det på tapeten med jämna mellanrum. Aftonbladet är det som kör igång igen. Som källa hänvisar de till Gellert Tamas .

“Socialstyrelsen har fått rapporter om att ”problemet är på väg tillbaka”.
Migrationsverket kände strax före sommaren till 22 apatiska barn och ytterligare 29 som var i riskzonen. De vet inte hur många apatiska barn som lever gömda.
Forskaren Eva Wilks studerar de apatiska barnen sedan förra sommaren. Hon känner till 30 barn i ett tiotal orter i Sverige, 11 av dem ska avvisas. Hur det ser ut i resten av landet vet hon inte.
–Nu kommer det nya fall hela tiden. På de orter jag har tittat har antalet bara ökat. De kan vara fler än 50 i hela landet, säger Eva Wilks.
De apatiska barnen finns över hela Sverige: på flyktingförläggningar, i lägenheter eller gömda bakom neddragna gardiner. Hela tiden gör sig hotet om utvisning påmint.”

Sedan kommer Gellert med en ny fackla mot Sverige.

“Gellert Tamas: De borde kunna få skadestånd
Myterna om de apatiska barnen spreds i Sveriges riksdag.
Skulden föll på föräldrarna – i stället för på asylpolitiken.
–Barbro Holmberg och ­regeringen spelade ett mycket fult politiskt spel, säger journalisten Gellert Tamas.”

Konstigt nog ger han i dagarna ut en bok som han själv skrivit

“Det har tagit honom tre år att skriva boken ”De apatiska”. I dag finns ”De apatiska” i bokhandeln.”

Snacka om att få använda media som reklam pelare för sin egen del.

Mvh Varjager

Lite länkar från förra gången.

Rysk ”resebyrå” lär ut apatibluff.
Apatiska barn ofta inte sjuka.
Apatiska flyktingbarn unikt för Sverige.

Sista tar jag från Dragan Klaric från 18/11-2008

“Och hur man än vrider och vänder på det så kommer man till slut fram till att detta är tydligen unikt för Sverige! Jag minns en berättelse från en gränspolis som var med om att avvisa en flyktingfamilj som tydligen skulle ha ett apatiskt barn. Det han berättade var följande:

”Vid ombordstigandet av det chartrade flygplanet så satt barnet apatiskt i rullstolen med en tom blick. Men så fort flygplanet lyft var barnet framme och glufsade i sig mackor för att sen leka vilt med sina syskon under hela resan tillbaka till sitt hemland.”
Jag hittade information och det var i TV4 Norrland som man visade det på nyheterna! Men i det politiskt korrekta Sverige så har TV4 raderat detta!
Så hur är det då med apatin bland flyktingbarn? Är de traumatiserade av händelser i sitt hemland? Om de är så apatiska som man nu vill ge sken av, hur har de då lyckats med den långa resan från sitt hemland till Sverige?”