Ok, jeg har i længere tid undgået alt hvad der hedder debat mellem ateister og religiøse, simpelthen fordi jeg synes at hele diskussionen om hvem der har ret, er tåbelig.. Det her er jo ikke et spørgsmål om hvad man kan bevise, uanset om man vil bevise eller modbevise eksistensen af noget guddommeligt.. Det er et spørgsmål om overbevisning, kort og godt..

Naturligvis bygger den overbevisning på erfaring og viden (eller mangel af samme), sådan er det og det kan man nok ikke gøre så meget ved..

Jeg kan ikke få en ikke-religiøs person til at forstå, hvorfor det er så fantastisk at være religiøs og “underlægge” sig et sæt G-Dsgivne regler, simpelthen fordi det er noget der skal udleves for at forstå det.. Jeg kan måske forklare det, så den ikke-religiøse kan have en fornemmelse af hvad der går sig på i mit hoved (blandt alle mulige andre ting), men jeg kan ikke give den dybe inderlige forståelse af det.. Bevares, en psykolog kan muligvis teorisere over det, men forstå det? Nej.. Ikke med mindre han selv oplever det..

Det er det samme når man skal forklare en samfundsstruktur eller en kultur.. Man kan teorisere og anskue den udefra, men for fuldt ud at forstå hvad der sker, skal man være en del af det..

Når man følger hele debatten om religion og religionens/ernes rolle her i Danmark, så bliver man – i hvert fald som religiøs – til tider lidt paff.. Udsagn som “religion skal væk fra det offentlige rum”, “religion skal kun tillades bag hjemmest fire vække” og andre lignende udsagn, vidner om et religionsforskrækket samfund, som vitterligt ikke har megen indsigt i det at være religiøs (og muligvis heller ikke et ønske om det?)..

Man vil forbyde religiøse symboler som f.eks. tørklædet, først og fremmest i offentlige hverv (noget jeg tilslutter mig til en hvis grad, i hvert fald for visse offentlige embeder, som f.eks. politi, dommerstanden og lignende), men sidenhen helt i det offentlige forum?

Nogle ateister har udtalt, at de ikke vil have trukket religion/er ned over hovedet, som argument for at forbyde religiøse symboler fuldstændigt.. Der undrer jeg mig, for hvordan søren får det trukket noget som helst ned over hovedet, ved at se en muslimsk kvinde med tørklæde, en jødisk mand med kippah (kalotten) eller en hvilken som helst person med kors? Ved at forbyde den slags, gør de jo netop det mod andre, som de ikke vil have at religiøse gør mod dem, nemlig at trække deres egen overbevisning ned over hovedet på os..

Men det stopper ikke der.. Nogle ateister argumenterer for at det skal være ulovligt at pådutte børn ens religiøse overbevisning, børn må simpelthen ikke opdrages religiøst.. Vi taler ikke bare om omskæring her (som er en diskussion for sig), men simpelthen det, at du ikke må opdrage barnet til at I, i jeres familie, er troende, uagtet om det så er kristent, muslimsk, jødisk eller noget helt fjerde..

Men hvad så? Ja, hvad er det eneste alternativ? At du opdrager barnet til at være ateist.. Disse ateister, der argumenterer for dette, vil altså gå så langt, at de vil have deres overbevisning helt ind i religiøses/troendes hjem.. Hvem tvinger lige hvis overbevisning ned over hovedet på andre her?

Ingen holdninger eller overbevisninger er neutrale, uanset om du er religiøs eller ej.. Det er altid subjektive holdninger, der bygger på din viden, din erfaring og din indsigt i den eksisterende verden.. Nogle tror på noget guddommeligt, andre ikke.. Nogle tror på at det guddommelige er noget spirituelt og at du ikke er bundet af regler, men af relationen til dette guddommelige, nogle ikke og nogle tror på mere end det..

Det er ikke om vi opdrager vore børn til at tro/ikke tro, men accept af at andre tænker anderledes end os, der skaber et bedre og mere tolerant samfund.. Disse ateister – og jeg tænker absolut ikke på alle ateister her, mange er fantastiske mennesker – er ikke med til at skabe et bedre og mere tolerant samfund, tværtimod, de går nøjagtig i den fælde, som de anklager religion for at have skabt..

Og så lige et angreb på påstanden “religion er roden til alt ondt”.. Nej, gu’ er den ej.. Mennesket bliver ikke bedre af at give alt muligt andet skylden.. Hvis jeg laver noget lort, så er det fordi jeg er en idiot, ikke fordi jeg er religiøs.. Gad vide hvad man vil finde på af undskyldning, for en ateistisk idiot?

Tag vare på jer selv derude.. Og forsøg at se medmennesket i din næste, næste gang du render ind i en fremmed, uanset hvem han er og hvordan han klæder sig.. I har helt sikkert et eller andet til fældes, om ikke andet, så fokusér på det.. Ik’?

Mvh

Michael Ruse, den kanskje mest ledende ateistiske vitenskapsfilosofen i dag, kritiserer “de Nye Ateistene”, bevegelsen som er på fremmarsj i vesten i dag med sin kompromissløse religionskritikk.

Mange vil, dessverre på grunn av ren uvitenhet, mene det er ironisk at Ruse har utgitt boken Can A Darwinian Be A Christian? og at han konkluderer på spørsmålet med et  ja. Eller at han nylig ga ut boken  “Science And Spirituality – Making Room for Faith in the Age of Science” der han kritiserer ikke bare kreasjonistene og ID-bevegelsen, men også det som har blitt kjent som de nye ateistene som f.eks Richard Dawkins og Daniel Dennett. Jeg har tillatt meg å oversette det meste av Ruse`s artikkel “Why I think the New Atheists are a Disaster” under. Jeg utelot begynnelsen, da den var mer en innledning om Ruse`s oppvekst og karriere.

Ruse (bildet) har 30 års erfaring bak seg der han har stått i fronten i vitenskap/religion-debatten.

Jeg befinner meg i en snodig situasjon. I de siste årene har vi sett oppstarten på, og økningen av, en gruppe som offentligheten har kallt for “de nye ateistene” – mennesker som er aggresivt pro-vitenskap, spesielt pro-Darwinistiske, og millitante anti-religiøse av alle typer. Spesielt mot Kristendommen, men også mot Islam og resten. Faktisk er ikke argumentene nye, men publisiteten har likevel vært enorm. Det særegne for denne gruppen, men noe som forøvrig er velkjent for de som har studert religioner og måten sektene fordeler seg og formerer seg raskt på, er det faktum at det (med det mulige eksempelet av den katolske kirke), er ingen som utsetter seg mer for deres vrede enn de som er pro-vitenskap men som nekter å være enig i at enhver form for religiøs tro er gal og sosialt og personlig farlig. Den nylig utvalgte direktøren av NIH, Francis Collins, er den som nylig har pådratt seg deres hat. På grunn av mannens vitenskapsviten og lederattester – han har fullført HGP (Human Genome Project) under budsjettet og under tiden som var ventet – er dette beklagelig, men forståelig siden Collins er en hengitt kristen.

Jeg er ikke kristen, men tingene sagt mot meg er verre. I sin best-selgende The God Delusion, sammenligner Richard Dawkins meg med Neville Chamberlain, den mislykkede fredsmekleren som ble lurt av Hitler i München. Jerry Coyne anmeldte boken min Can a Darwinian be a christian? der han brukte den Orwellianske frasen om at kun en intellektuell kunne tro på det tullet jeg trodde på. Og non-stop blogger P.Z Myers har kallt meg et “uvitende dustehue”. Disse skjellsordene har haglet fordi jeg, på tross av at jeg ikke er en troende, ikke tror at alle troende er onde eller dumme, og heller ikke tror at vitenskap og religion må være i konflikt med hverandre. (Selvsagt er det noe vitenskap og religion som kolliderer. Dette er hele poenget med darwinisme/kreasjonisme-debatten. Spørsmålet er om all vitenskap og religion kolliderer, noe jeg avslår fullt og helt).

La meg få si at jeg tror de nye ateistene gjør vitenskapen en dyp bjørnetjeneste. Jeg vil forsvare til min død deres rett til å si hva de vil. Som en som er født i England er en av de tingene jeg beundrer mest ved USA deres First Amendment .Men jeg tror at disse folkene gjør høy utdannelse en bjørnetjeneste. Deres behandling av det religiøse synspunktet er så patetisk at det er latterlig. Richard Dawkins ville med sin bok The God Delusion stryke i ethvert filosofi- eller religions-studie. Stolt kritiserer han det han ikke vet noe om. Som jeg har sagt andre steder, for første gangen i livet mitt, føler jeg skam på vegne av det ontologiske argument. Om vi kritiserte gen-teorien med så liten kunnskap som Dawkins viser i sin kritikk av religion og filosofi, ville han blitt sint. (Han ble akkurat dette for 30 år siden, da Mary Midgeley kritiserte den selviske gen-teorien uten å vite noe som helst om genetikk). Så på en gjensidig måte er jeg indignert over den svake kvaliteten på argumentasjonen til Dawkins, Dennet, Hitchens, og alle de andre i denne gruppen.

For det andre så tror jeg at de nye ateistene gjør grusom politisk skade på bekjempelsen av Kreasjonismen. Amerikanere er religiøse mennesker. Du må ikke like dette faktum, men det er de. Ikke alle er fanatikere. Undersøkelse etter undersøkelse viser at de fleste amerikanske kristne (og jøder og andre) havner i sentrum når det gjelder sosiale politiske saker som abort, kjønnsnøytrale ekteskap og også vitenskap. De ønsker å være vitenskaps-vennlige, skjønnt det er virkelig sant at mange har blitt forført av kreasjonistene. Vi evolusjonister er nødt å snakke til disse menneskene. Vi må vise dem at Darwinisme ikke er deres fiende, men deres venn. Vi er nødt å få dem på vår side når det gjelder vitenskap i klasserommene. Og å kritisere gode menn som Francis Collins, og beskylde dem for å være fanatiske, vil simpelthen ikke gjøre jobben. Heller ikke er det å kritisere enhver veien å gå - man trenger ikke akseptere deres tro men man må være villig til å respektere de som har troen – som meg som ønsker å bygge en bro over til troende mennesker. Personlig ønsker jeg at Amerika skal ha et helsevesen som Canada – regjeringsstyrt, obligatorisk, altomfattende. Det er billigere og bedre. Men jeg omgås dem som ønsker å ha fritt marked innen helsesektoren. På samme måte omgås jeg også troende – jeg aksepterer ikke deres tro, men jeg respekterer deres rett til å ha den.

Det er viktigst av alt å peke på at de nye ateistene gjør en grusom skade på kampen for å holde kreasjonismen ute av skolene. The First Amendment har ikke noe forbud mot dårlig vitenskap i den offentlige skolen. Den forbyr bare læring av religion. Det er derfor det er avgjørende å argumentere for at kreasjonisme, inkludert dens kamerat Intelligent Design, er religion og ikke bare dårlig vitenskap. Hvis det å lære at “Gud eksisterer” er å lære religion – og det er det – hvorfor er da å lære bort “Gud eksisterer ikke” ikke religion? Åpenbart er dèt også religion. Men om vitenskap generelt og Darwinisme spesifikt antyder at Gud ikke eksisterer, da betyr det at det å lære bort vitenskap og Darwinisme er å bryte The First Amendment. Kanskje er dermed å lære bort Darwinisme implisitt å lære bort ateisme. Dette er de nye ateistenes påstand. Om dette er tilfellet, må vi leve med det og tenke på nytt vår strategi i forhold til kreasjonisme og skolene. Poenget er uansett at de nye ateistene har på sørgelig vis feilet i å vise deres poeng, og prøvd å diskreditere mennesker som meg som viser at feilen (igjen) ikke er særlig til hjelp.

Jeg mener at P.Z Myers og hans gjeng er like katastrofal for evolusjons-siden – og folk som meg trenger å si dette – som Ben Stein er katastrofal for kreasjonist-siden. Og kreasjonistene burde hatt motet til å si dette. Jeg har skrevet annetsteds at The God Delusion gjør meg skamfull over å være en ateist. La meg si det en gang til. La meg også si at jeg er stolt over å være blinken for skjellsordene fra de nye ateistene. De er en katastrofe og jeg vil være i frontlinjen av de som sier dette.

Denna otroligt kontroversiella billboarden har satts upp i Fort Lauderdale och har snabbt skapat en massa bråk. Det är en annons för en ateistisk och utomkyrklig förening.

Den ligger alldeles bredvid en byggnad ägd av kristna och mitt i ett afro-amerikanskt samhälle. (Inte för att jag förstår varför det senare ens är ett problem.)

Tycker det är hilarious att de religiösa är så upprörda med tanke på de miljontals skyltar som sätts upp överallt För att inte prata om de promotande gatumänniskorna, tvkanalerna och blaha blahaet.

“We don’t agree with this. We don’t like this here in our community, and this is a spiritual based community.”

Muahaha! Jaha, men jag håller inte med er, jag vill inte ha era åsikter  i mitt personliga space och anser att jorden är ett vetenskapligt baserat samhälle.

Elin Grelsson har skrivit en fantastisk postning om det här med religion, ateism, tro, och fundamentalism.

Jag tycker en massa om religion. Jag tänker saker om Gud. Jag har åsikter framförallt om kristna fundamentalister, efter just de kristna är dem jag har personligen störst erfarenhet av.

Men jag är ganska trött.
Därför nöjer jag mig med att säga följande:
Det är stor skillnad på religion och personlig tro. Religion är skapad av människor och religiösa organisationer har väldigt lite att göra med den personliga tro som Elin Grelsson skriver om. Att tro är inte att vara korkad, naiv eller dum i huvudet. Människan har trott i alla tider. På olika saker, i olika tider. Ibland tror man sig veta, ibland vet man att man bara tror.

Fundamentalister är lika farliga vare sig de är religiösa eller som humanisterna inte alls religiösa.
En som beskriver detta mycket bra är min dotter. Läs för allt i världen också uppföljningen hon skriver i kommentarerna till inlägget. Hon är nu femton år. I fjol var hon fjorton och då deltog hon i Humanisternas “konfirmationsläger”. Till vardags går hon i en kristen friskola. Jojo. Allt är inte svartvitt.

Om du är väldigt intresserad av vad jag tycker kan du för allt i världen också läsa här om abort, lite mer här, och här har jag lagt ut texten om kristna som inte är fundamentalistiska och somliga som är det. Och eftersom jag ser Emanuel som ett lysande föredöme för kristna i det här landet – läs det här också.

Här har jag skrivit om min barndom och den fundamentalistiska fostran jag fick.

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, religion, tro, fundamentalister

Ok, oversettelsen min er kanskje litt feil, men synes videoen der Penn Jillette kommenterer Cormack Murphy O’Connors utsagn om ateister er verdt en titt.

Enjoy=)

(Btw, vet at det er evighet siden jeg oppdaterte siden. Er snart ferdig med eksamen nå, kan tenkes det vanker en oppdatering eller to etter de=))

Denna bekännelsen handlar om en palestinsk kvinna som är en av mina vänner. Minna vänner kommer ifrån olika nationaliteter, religioner och bakgrunder. Armenier, araber, kurder, muslimer, kristna, judar (libanesiska judar), druiser, mormoner, bahais, ateister, feminister, homofiler osv. 

Mirna är en palestinsk kvinna som jag mötte i mitt klassrum. Mitt minne går tillbaka till min lärare, att hon bett dem med icke libaneiska nationaliteter att höja sina händer.

Det var på den tiden jag visste att hon var en palestinier. En vacker blond palestisk kvinna med hasselgröna ögon. Mirnas far arbetar i Libanon, han äger ett företag. Mirna och hennes familj bor lyckliga i Libanon, de fick en fin lägenhet, fin bil och de är väl utbildade.

När jag frågade Mirna om den libanesiska nationaliteten. Svaret var; vi känner respekterade och väl behandlade i Libanon, spelar ett papper någon roll?
Verkligen! Kloka ord av min vän Mirna! Spelar ett papper om medborgarskap någon roll?

Låt mig gå tillbaka för att beskriva situationen när jag lämnade Libanon, det var det svåraste jag har gjort i hela mitt liv. 
Plötsligt träffade jag en svensk man i Libanon och plötsligt var vi tillsammans. Att flytta till Sverige, jag lämnade en mycket stor familj, släktingar, vänner, mitt arbete och mitt vackra land.

En ceder träd utdragen och plantarad i is någonstans. Så här är jag i Sverige, bott här i tio år. Arbetat i Sverige i vårat företag, fött två barn var ett är äldre än tre och det andra sex månader gammal och har fått svenskt medborgarskap.

Verkligen! Kloka ord av min vän Mirna! Gör ett medborgarskap någon skillnad?

Jag förstod de flesta svenskar inte vet särskilt mycket om Libanon, dess tolerans, mångkulturella och flera religiösa samfund, dess antika historia, dess folks bidrag, design, konst osv. I Libanon finns det ingen öken. I Libanon ligger kyrkorna nära moskéerna.

Median är fri och man kan tala fritt fast inte ljuga eller fabricera nyheter, provocera och förolämpa andra kulturer för att öka den svenska egoismen! Oavsätt hur mycket en nation uppnår rasism, icke tolerans, respektlöshet gör detta en nation ful!

Loyalitet och kärlek till ett land kan inte tvingas på någon invandrarkvinna om man bortser från sitt land, hennes folk, hennes kultur. Avseende loyalitet, kärlek intjänas!

Det finns en kkk i Sverige? ”Alltså, en arab kan inte bli svensk, en zebra kan inte bli en häst! Ett parti som detta är tillåtet att föra politik? Weeha!

O ja! Och jag är en mycket vacker zebra kvinna! Av fenicisk, libanesisk, arabsikt arv med kristna, muslimska och judiska rötter! Denna zebra kan sparka starkt och bra!

Det behövs ett papper! Respekt!

Samhället i Libanon: Libanon är betydligt mer liberal och västorienterad än mänga länder i regionen.

Alkohol är billigt och fritt tillgängligt, spel är tillåtet, det finns inga kläd-koder för varken män eller kvinnor. 85 procent av kvinnorna bär inte slöja och Beirut är i där det finns fullt av resturnger, butiker och många klubbar, pubar, salonger.

Kvinnor har rätt att rösta, arbeta, gå i skolan och delta i alla former av det offentliga livet. De flesta kvinnor i Libanon föredrar att studera medicin och bli läkare, men även andra väljer undervisning som sekreterarutbildning osv.

Den libanesiska Haifa Wehbe är listad bland de 50 vackraset i världen av People Magazine.

Det libanesiska folket är kända för sin vänlighet och gästfrihet.

Konst i Libanon: juveler, mode, hantverk och musik finns det gott om i den libanesiska civilisationen. Libanon är medlem av World Intellectual Property Organisation som skyddar alla skapelser av mänsklig intelligens. Smyckessektorn räknas många kreatörer och blomstrar tillsammans med turism, mer än 60 procent av produktionen eporteras eller sälje i Libanon för besökarna.

Traditionella skogsvaror exporteras till hela mellanöstern.

Libanon handeslbeteckning: Libanon är också ett av mellanösterns nav för ett antal mjukvaro och hårdvarotillverkning. Det finns hundratals produkter och företag som exporteras till de flesta länder i mellanöstern.

Libanon säljer frukt och grönsaker till närliggande arabiska länder liksom till Italien, Frankrike och USA.

Vin pruduceras i Bekaa-dalen och exporteras till USA och större länder i Europa.

Brottslighet i Libanon: libanesiska civila rätten vilar på den franska Napoléons lag. Polis samt “Force General security” upprätthåller lag på gatorna. Människor tar sällan lagen i egna händer. Kriminalitet är mycket låg i Libanon.

Utbildning i Libanon: Utbildning är mycket viktigt för libaneser. Många föräldrar föredrar att placera sina barn i de dyraste religiösa friskolorna där de kan få moralisk vägledning.

Barn uppmuntras att lära sig, libanesiska barn växer upp med djup respekt till sina föräldrar. Högre utbildning uppmuntras och landet har bland de bästa universiteten i regionen.

Kulturen i Libanon: varierar beroende allmänt om de olika etniska grupperna som bor i Libanon. Arabism vs Phoenicianism, det skulle vara fel att inte ha med Libanons mosaik kultur. Det är en blandning av främmande kulturer från mellanöstern och väst, ett land i fullständiga kontraster och ett land som inte kan definieras av enbart en kultur.

Arkeleh

The Phoenicians

Så gott som alla är födda och uppvuxna i Libanon kommunicerar och har den libanesiska dialekten, ett modernare arabiska blandat med franska. Libanon har mer än 16 religioner som lever i harmoni, grupper av muslimer, kristna, druser, judar, marmons, ateister, bahais osv.

Cardinal Sfeir

mer än 16 religioner i Libanon!

Libanesiska städer, speciellt Beirut är västorienterad och tolerant, synpunkter från de libanesiska tenderar att vara mer släpphänta mot män och kvinnor förbindelser, och till och med ett öppnare och tolerantare gentemot homosexuella.

Libanon officiella språk är arabiska och franska. Armeniska och engelska är också utbrett och förstås av de flesta. Många libaneser talar faktist med en kombination av dessa fyra språk, oftast en arabisk-fransk blandning. Det har alltid varit viktigit att behärska andra spårk än arabiska. Många av libanons bästa läroanstalter har primär undervisning i franska eller engelska beroende på vilken skola, universitet eller högskola och förljer den franska eller amerikanska utbildningssystemet.

Gibran Khalil Gibran

Libanesisk musik är känd över hela världen för sina lugna och vilda rytmer. Traditionell folkmusik är mycket populärt som västerländska rytmer. Kanske dem mest kända är den libanesiska sångerskan Fairuz. Andra artister är Majida El Roumi, Marcel Khalife och Julia Boutros, Najwa Karam och Assi Hellani. Libanesiska artister är kande de mest populära i mellanöstern och stjärnan på scenen omfattar person som gillar Nancy Ajram, Elissa, Haifa Wehbe, Ragheb Alame, Myriam Fares, Wael Kfoury, Nawal Al Zoghbi, Carole Samaha, Marwan Khouri, Waleed Tawfeek, Amal Hijazi.

Dabke dans

Man kan lätt uppleva någon form av musik i Libanon, till exempel: rockfans kan besöka ”Nova” pub, för blues och jazzfans, ”the blue note”, techno och trancefans, ”basement” och ”B.O. 18”.

Den libanesiska nationalrätten är kibbe, en köttpaj gjord av fint malet lamm och burghul vete. Den nationella drycken är Arak, en stark anissmaksatt sprit framställd av jäst druvsaft. Den traditionella libanesiska maten börjar med en lång rad mezze och vin som är från den bördiga Bekaa dalen. Dessa inkluderar Chateau Ksara, Chateau Kefraya, Chateau Musar osv. Det mest gemensamma libanesiska ölet Almaza, som ofta dricks på stranden en varm sommardag.

Almaza öl

På grund av Libanon unika geografi, både sommar och vintersporter frodas i landet. Under hösten och våren är det ibland möjligt att ägna sig åt båda samma dag, skidor på morgonen och bada i medelhavet på eftermiddagen.

See the American flag in the picture, yet that’s what we call tolerance and multicultural living!

Vin från Libanon

Den maktfördelning mellan religiösa grupper är ett intressant problem. Man har löst detta genom att göra olika rankningar, regeringens ståndpunkter som representeras av olika religiösa grupper, per Taif överenskommelse (1989). Ordförande skall vara marionit, premiärministern måste vara sunni och talesmannen i parlamentet Shia. Skyddshelgon för Libanon är St.Maron, grundare av maronitiska kyrkan som är en dominerande sekt i landet.

Vill du veta mer om Libanon? googla på engelska inte svenska!

Lebanon or Liban in french Libano in spanish. Most Lebanese websites

are in english.

Så hur var det i Libanon? Reklamskylten med Alla Akbar tillsammans med God Jul (Merry Christmas), vi vandrade mellan kyrkor nära moskeer, vi besökte den libanesisk judiska området i Wadi Abu Jmeil, palestinier, armenier, kurder, kristna, muslimer, feminister, homo och ateister finns alla i mitt land.

Stolt jag känner när irakiska kristna söker skydd i Libanon.

Libanon har alltid setts som ett land för alla grannar och gulfregionen runt kring oss.
Libanesiska kvinnor är liberala och mycket öppensinnade som “the cheap girls” i de flesta arabiska länder, ironiskt, mest arabiska män besöker Libanon för att gifta sig med en libanesisk kvinna.

Människor besöker oss och köper dyra lägenheter mitt i Beirut. Speciellt från gulf länderna och rika länder. Jag minns i min skola i mitt klassrum fanns det en flicka från Saudi Arabien. Hon brukade sitta vid mig. Vad som är lustigt är att de flesta människorna från gulfen, speciellt Saudiarabien, flickorna kommer och är klädda i full niqaab och när de kommer till Libanon så går de direkt till stranden i små bikinis, dricker alkohol och dansar på de vildaste nattklubbarna och roar sig.

Mina minnen om en saudi tjej i mitt klassrum. Hennes namn var Abir S. Hon var mycket rik och hade släktingar som har många dyra hem i Beirut. Abir var verkligen en feminist, hon kunde t.om. smälla till en man om hon ville. Hon skulle klä sig i en en kort kjol, hon var inte lång men hon visste hur hon skulle klä sig väl.

En gång kom hon till skolan och hon hade skor, över dem var det en klockdesign på dem. De var mycket dyra och begränsad upplaga av en libanesisk designer. Hursomhelst, Abir gillade libanesiska män mycket. Hon brukade gå ut med dem på stranden, iklädd i bikini och delta i de smuttsigaste och vildaste festerna. När hon slutade sin utbildning i Beirut  så var det tårar vid flygplatsen eftersom hon skulle åka tillbaka till Saudi arabien. Hon ville bara stanna i Libanon hela hennes liv.
Jag har aldrig hört något från henne sedan hon åkte hem.

Define me tolerance, define your world! In my world everyone is a pony, and they all eat rainbows, and poop butterflies.

Låt mig berätta om min svenske man, fråga mig hur en ateistisk libanesisk kvinna kan bo med honom, vi har olika uppfattningar om hur allt fungerar kring religion.

Musik, sex, konst, våra barn, vi älskar varandra och han lägger inte en bomb i sängen när vi har sex, som medierna beskriver? Spelar det någon roll om en ateistisk kvinna är med en muslimsk man?

Hotet var inte en bomb i vår säng utan posten vi fick, telefonsamtalen vi besvarade, hot mot min man på olika forum, bloggar. Min svenske man är inte svensk längre eftersom han har tagit till sig islam. Välkommen till blattevärlden min svenske pojke!

Breven namngav honom som förädare och uppmande honom att lämna Sverige.

Jag beskyller inte extrema grupper, det är hatet som florerar varje dag i svenska medierna mot islam, muslimer, araber, zigenare osv. Var finner extrema grupper inspiration om inte från hatpropaganda? Läs medierna!

All min kärlek till Libanon, alla libaneser och svenskar som läser min blog, stolt över min svenske man.

Min nästa bekännelse kommer bli om min flickvän som var en syriansk tjej.

Jag tycker att science fiction-filmen Total Recall med Arnold Schwarzenegger, är en djupare film än Sjunde inseglet av Ingmar Bergman. Den tar upp obesvarade diskurser inom filosofin, som t.ex. filosofernas obearbetade och obefintligt övergripande teoretiserande av ”pleasuremaskinen”.

I filmen Total Recall, spelar Arnold en man som fått sitt minne raderat och ersatt med andra minnen, och genom skurkarnas försorg ges han ett annat liv. Han känner sig uttråkad i sitt nya liv, och går till en ”resebyrå” som planterar in falska semesterminnen i huvudet på folk…

Bakomliggande filosofi: ”Pleasuremaskinen” eller Lyckomaskinen (en filosofisk term), är en manick som man kopplar till en människas hjärna. I exemplet med lyckomaskinen från filosofikursen jag tog, så är kroppen borta och hjärnan är det enda som lever vidare, utan ”personens” vetskap om kroppens bortkoppling. Lyckomaskinen matar personens hjärna med positiva ”erfarenheter” och får den att tro att han/hon lever ett lyckligt, spännande och händelserikt liv bland andra människor, trots att den ligger inlagd i en glasburk med en massa elektroder instuckna i sig.

…Eftersom Schwarzenegger inte vet ifall han lever ut semesterföretaget Recalls agentfantasi i filmen, som erbjöds honom på köpet tillsammans med semestern, vilket han accepterade, så vet han inte om det som händer honom verkligen händer på riktigt från den stunden han kopplas upp till semestermaskinen. Där av vissa paralleller med exemplet med hjärnan i lyckomaskinen, eftersom inte heller du eller jag vet om vi är en hjärna i en maskin, vi vet bara att vi inte har valt det i alla fall. Likheterna består följaktligen i den filosofiska frågan, som även uppstår i exemplet med lyckomaskinen; vem skulle kunna tänka sig att ta en sådan illusorisk semester (eller för att ställa det på sin spets – leva i en glasburk, men vi tar den frågeställningen i nästa stycke) lika gärna som en vanlig semester, om pris och risker är likvärdiga och det inte var ett teknologiskt nyhetens behag?

En fråga, som jag vill ställa till er nu angående pleasuremaskinen är; skulle det spela någon roll ifall det hände dig? Vi antar att du blir lika lycklig uppkopplad till pleasuremaskinen, som utan (eller lyckligare, det har egentligen ingen relevant betydelse för om man kan tänka sig ett sådant ”liv”, i alla fall enligt mina erfarenheter av mina kurskamraters diskuterande från filosofikursen)! Förvånansvärt många svarade att det inte hade gjort någon skillnad för dem.

Men Schwarzenegger vet att han inte vet ifall hans liv är verklighet, medan jag är rätt säker på att jag är en person och inte min hjärna i en glasburk! Det gör filmen ännu djupare och betydligt mer komplicerad och intrigerande, inte sant? Det här är bara en kort och inte särskilt precis beskrivning av filmen, som fått mig att tänka i tankebanor som det här exemplet medför. Jag kan förstås bara svara för mig själv om vad jag anser är eftersträvansvärt i denna ja och nej fråga, för några slutliga och tillfredsställande svar varför jag har rätt kan jag inte presentera, lika lite som någon annan. Jag kommer ihåg att studenternas ofta positiva reaktion till pleasuremaskinen, eller ännu värre(!) – studenternas positiva reaktion på exemplet nedan i nästföljande stycke – gav upphov till fler frågor om mina kurskamrater, än svar till filosofiläraren på hur man skulle problematisera ja- och nej-frågan, för mig. Jag försökte luska ut ifall svaren ifrån de positivt inställda till Pleasuremaskinen hade någon politisk eller ateistisk anknytning.

Det är inte så att filmen gör anspråk på att diskursa ett filosofiskt problem till omvärlden, den är ju amerikansk (lyckligtvis, eftersom den inte skulle ha varit bra annars förmodligen, ibland måste man helt enkelt koncentrera sig på historien och inte på dialogen om man vill bli underhållen). Djupheten fick man egentligen stå för själv.

Det finns en relaterad problematisering i ett annat ställningstagande av samma natur, inom filosofin. Den går så här; Anta att du är en komplett idiot, men helt omedveten om det. Du jobbar på universitetets filosofiska institution i Cambridge, och du är gift med en vacker kvinna. Vad du än skriver för smörja, så låtsas dina kollegor i ett grymt samhällsexperiment att det du skriver är top of the art nobelprismateriel, men bakom ryggen på dig skrattar de okontrollerat. Din fru är otrogen med hela fakulteten, men det får du aldrig veta, utan du lever lyckligt ovetande hela ditt liv i vad du tror är ett lyckligt äktenskap. Allteftersom tiden går så tillåter dina kollegor dig att avancera framför dem, för att skadeglatt se hur du blir stolt som en tupp över dina två hjärnceller, och så småningom blir du professor. Du blir nominerad till ekonomipriset till Alfred Nobels minne för ett semifilosofiskt skräpverk som kunde varit skriven av en femåring, alltmedan alla runtomkring dig, inklusive hela Nobelstiftelsen, kungafamiljen och alla i publiken, i själva verket utsätter dig för ett grymt skämt. Men du tror att du är smartast i världen. Du tar emot priset, och alla försöker sitt bästa att hålla sig för skratt utan att du märker det, medans din fru är otrogen med Nobelkommittén bakom ett skynke som du inte kan se bakom. Du dör så småningom på höjden av din ”karriär”, lyckligt ovetande om vad världen egentligen anser om dig, och att din fru inte älskar dig.

(Jag har ”bättrat” på historien lite genom att göra kvinnan promiskuösare i exemplet.)

Förvånansvärt många svarar att ett sådant liv skulle vara eftersträvansvärt. (Filosofistudenter i alla fall, men de kan ju vara annorlunda än de flesta medborgare, vad vet jag? Jag är ju det!) Eller som jag genom en omskrivning kommer fram till, ett förtydligande; det finns enligt dem inte någon skillnad mellan sann lycka och illusorisk lycka. Och hur förklarar de egentligen sitt ställningstagande? Säger de bara; det man inte vet har man inte ont av! Hur förklarar jag mitt ställningstagande? Med att man får reda på sanningen ändå i efterlivet, eller att det finns en objektiv sanning eftersom det finns en Gud? Ja, och det är därför jag misstänker många av studenterna för att vara ateister. Men ingen har ett tillfredsställande svar på varför det skulle vara sann lycka som är det enda eftersträvansvärda, alternativt varför illusorisk lycka går lika bra. Att hävda att Gud finns har inget förklaringsvärde för en ateist och pleasuremaskinanhängare, Gud är helt enkelt inte förklaringsbar, inte heller för mig eller någon annan Gudstroende. Och det är just därför som jag misstänker att företrädarna för illusorisk lycka främst består av ateister, eftersom det är uppenbart att de bortser från det eviga livsperspektivet. Hade Gud varit förklaringsbar så hade vi på köpet haft även det filosofiska svaret på frågan.

Nu vill jag ställa frågan till dig; spelar det någon roll ifall du lever en total men lycklig lögn, som skulle ha varit synnerligen förnedrande om du hade varit medveten om den?

Roger Klang, Lund den 1/4/2009

Ateist = någon som tror på tanken att det inte finns någon Gud.

Agnostiker = Någon som inte tror att Gud låter sina barn veta att han existerar, och därmed så tror han inte heller på Gud(!).

Citat; Roger Klang

Läs den här länken, du som vill bli övertygad om att Gud existerar (om du vågar gå mot din ateistiska alternativt agnostiska övertygelse, och bli övertygad)!

Lørdag var der optog på Nørrebro. En unge mand var offer for kuglerne i den meningeløse bandekrig. Den unge mand og hans familie ville marker deres sorg ved at gå gennem Nørrbro. Samtidig blev optoget en markering mod skyderier og de vanvittige hændelser som er sket i bydelen i denne  bandekrig.

Når man ser billeder, høre interview og kommentare fra bydelen er det en bydel der står samme mod vanvidet. Det er uanset om det er muslimer, kristne, ateister eller hvad beboerne er..

At man går bag en rustvogn i repekt for afdøde er ikke nogen ny begivenhed. Når man går ud fra kirken går man også bag kisten til graven, og når kirkegården ligger et stykke derfra kører man i en række bag rustvognen..

At der ligger en særlig markering oven i som på nørrebro at på fredligvis markers at vi vil fred, gør det blot endnu mere smuk…

Dansk Folkeparti har været ude at sige, at man skal ikke bruge sådan begivenhed politisk for den “vil skille vandene”..

Hvor skiller vandene i dette optog ? Alle har vil markere deres sorg, deres vrede, urimligheden i at den unge mand omkom og en modstand mod skyderierne og bandekrig

Er det at skille vandene?

Eller er der et ønske om at skille vandene ?