Idag var det dags för mellersta tjejen att ha sin fotbollsavslutning. För dessa små knattarna stod simning på kalendern. Hela 2 timmar i badhuset med en klängig unge och jag som inte gillar att vara i badhus. Tycker att 30 min är lagom långt. Men efter 1 timme och 20 minuter fick det vara nog så jag tog med mig tjejen upp till duscharna och bastun. Trött blev jag också och pga att jag tog en halv Atarax innan jag åkte hemifrån.

Efteråt så blev det fika i cafeterian. Först kom saften och en bra stund efter kom bullarna. Såna färdiga bullar som man bara värmer i ugnen. Det smakade och såg ut som någon fullkornsbulle.

Ikväll blir det väldigt tidigt i säng. Klockan är bara kvart över 8 och jag skall redan gå och lägga mig. Dom stora är sina sängar och skall sova. Godnatt.

Foto: Björn Lindgren SCANPIX

Igår avslutade en av de största svenska idrottarna sin karriär. Han gjorde det med nummer 17 på ryggen, ett nummer ingen efter honom kommer att bära i Helsingborgs laguppställning – Henrik Larsson, vad hade svensk fotboll varit utan dig?

Efter matchen spelades det upp hälsningar från hela världen på storbildskärmen till Henke, ett mäktigt ögonblick – säkerligen ett som kommer att stanna hos Henrik såväl som de i publiken för resten av livet.

HenrikLarsson, the King of Kings.

Idag var det avslutning och diplomutdelning.
Vi hade praktiskt prov i måndags, onsdags och torsdags samt teoretiskt prov i tisdags. Vi fick tillbaka vårt teoriprov och jag blev positivt förvånad över mitt resultat; jag fick 96,5 poäng av 100 poäng – betyg: 5 + en smilegubbe
Vi fick därefter våra betyg och diplom och jag fick högst betyg i allt, 5 i allt! DD
Är så himla lycklig nu!!! Nu är jag diplomerad makeup artist <3333
Jag kommer verkligen att sakna hela gänget, vi hade blivit som en liten familj <3

Tack för de bästa 10 veckorna i mitt liv, jag kommer sakna er alla: Iram, Michelle, Elisabeth, Olivia, Johanna, Malin, Sofie, Carro och våra vackra lärarinnor: Bella, Heidi och Aimee <3

Just nu är jag mitt uppe i slutspurten på termin 2 av de planerade 4 på ARC Academy, vi har redan haft alla prov och idag får vi tillbaks dom och får se resultaten. Det kändes bra vid tillfället när jag gjorde proven så jag tror att mina resultat borde vara helt okej. Hur som helst så är det väldigt skönt att det är över för som alltid med prov så blir det extra mycket press under den tiden och att ha 3 dagar i sträck med prov är lite halvjobbigt… Grammatik, ordkunskap, läsning av kanjis, skrivning av kanjis, konversation, intervju med läraren, läsförståelse, hörförståelse och uttalsprov. Jag blir trött av att bara om skriva det… Men nu är det bara 2 dagar kvar sen har jag ledigt i 19 dagar innan det är dags för den 3:dje terminen!

Höstväder är så otroligt tråkigt. Det är varmt men blåser kallt, vilket resulterar i en märklig situation där det blir för varmt om jag tar en jacka, men för kallt om jag hoppar över. Lösningen på detta är att alltid vara inomhus, vilket jag brukar lyckas med ganska väl. När jag fotar så tvingas jag dock till att vara utomhus. Sysslar man inte med studiofotografering (gäsp) så finns det inte så mycket att fota inomhus. Idag fotade jag en ridsportstävling i Kungsbacka och eftersom inomhussäsongen inte startat än så tvingades jag alltså till att pinas av det hemska svenska höstvädret. För hösten har verkligen börjat.

Många skulle nog argumentera för att hösten inte börjar förrän september, om inte senare. Att det idag är sensommar, med allt vad det innebär. Efter veckor av 9 grader på kvällen, iskallblåst och oändligt regn, för att inte tala om dagens minst fyra timmar utomhusvistelse i ett mulet väder blandat med isande blåst, så är jag inte direkt beredd att hålla med. Hösten är här och jag längtar redan efter våren.

Egentligen så ger jag fel intryck just nu. Jag har inte någonting emot att lämna huset, än mindre att göra det för att fota. Men saken med att fota i mulet väder är att belysningen är ett begränsande faktum. När solen är framme så kan man som fotograf experimentera en hel del med skuggor, vilket gör det roligt och intressant att fota. I mulet väder så uppfattar jag det som någorlunda monotont, vilket automatiskt tar bort det roliga i aktiviteten. Utan inspiration så kan jag helt enkelt inte göra någonting av att fotografera i mulet väder.

Hur som helst så gick fotograferingen väl och jag fick, trots mindre problem med autofokuseringen, skarpa bilder från precis rätt tidpunkt i hoppet. Det jag vill komma fram till är dock besöket i matbutiken på väg hem från vad jag anser vara en samling för organiserat djurplågeri.

I de flesta butiker så finns det en medieavdelning. Här finner man oftast spel med överpriser, filmer med överpriser. Billiga skräpfilmer och billig skräpmusik. Ibland även billiga spel, oftast äldre The Sims expansioner. Ingenting intressant. Jag brukar trots detta alltid bläddra igenom högarna med spel, mest för att jag någon gång då och då finner ett guldkorn bland allt skräp. Otroligt nog så gjorde jag detta idag, vilket agerade som belöning för att ha pinats av irriterande kyla i fyra timmar.

Det första jag hittade var Warhammer: Mark of Chaos Gold Edition för blyga 49kr. Detta var alltså både Mark of Chaos och dess expansion Battlemarch i ett paket. Tidigare i år så köpte jag det briljanta strategiliret Mark of Chaos för 99kr, vilket verkade billigt nu. Detta gjorde att jag till en början tvekade över att köpa Gold Edition, men när jag insåg det faktum att jag inte kommer att hitta Battle March för 49kr på ett bra tag så plockade jag på mig det direkt. Nu återstår det att se om jag blir lika nöjd med spelet som dess pris.

Det andra spelet jag hittade var försäljningsfloppen Mirror’s Edge för så lite som 99kr. Visserligen så är jag inte så otroligt intresserad av spelet i sig. Handlingen verkar fjantig och samhällskritiken (främst riktad mot Sverige, givetvis) är rent av löjlig och felplacerad. Trial and error- konceptet har aldrig lockat och huvudkaraktären är galet ointressant. Varför jag köpte spelet var dock tekniken. PhysX används på ett sätt som jag längtar efter att uppleva. Den rena, spartanska designen är någonting jag vill se genom min datorskärm (köpte givetvis båda spelen till PC) och tillsammans med ett förhoppningsvis beroendeframkallande Time Trial-läge så är jag övertygad om att spelet ger valuta för pengarna. Dessutom ingick det en cd med soundtracket, vilket är högt uppskattat.

Så fyra timmar kyla resulterade i ett antal lyckade bilder samt tre otroliga spel. Någonting som jag måste anse vara en lyckad avslutning på sommarledigheten (under hösten). För denna söndag var min sista lediga dag innan skolan börjar igen. Imorgon skall jag iväg och registrera mig på Göteborgs Universitet Chalmers IT. Därefter så kan jag se fram emot en period där all tid fullkomligt äts upp av skolan.

Jag blickar alltså inte enbar tillbaks på dagen idag. Jag blickar tillbaks över en tre månader lång, inte så värst händelserik sommarledighet. En sommarledighet som kunde ha använts till att se mer film, spela genom fler spel och ta fler bilder. Men som mest spenderades med pluggande till körkortsteorin, övningskörning och slösurfande. Är det inte ironiskt att lusten att spela, se på film och fota inte dyker upp förrän man absolut inte har tid med det?

Hur som helst. Jag skall nog börja runda av inlägget här. Jag sitter framför SModcast 92 och försöker bli av med eftersmaken av en lite väl vitlöksstark potatisgratäng. Jag funderar även på vad som skall sätta punkt för min sommarledighet. Troligen så blir det samma slösurfande som inledde den istället för den runda Killing Floor som jag vill. Motvilligt så får jag imorgon ta farväl av sommaren och med avsky välkomna hösten. Det enda jag har att se fram emot nu är att se på klassisk skräckfilm under helgerna och att en gång för alla spela genom F.E.A.R. 2 i en miljö som måste anses vara den enda rätta för spelet. Bloggen kommer dock givetvis att vara fortsatt aktiv, skola eller ej. Nu skall jag dra igång Killing Floor i några minuter.

Ha det tills vidare!

Da var turen ved veis ende for vår del. Det har vært en utrolig fornøyelse å få oppleve denne turen rundt Lake Victoria sammen med Knut Eric og Hilde. Jobb og studier kaller hjemme i Namsos, men vi har masse bilder og minner som vi kan kose oss med.

Vi vil takke Knut Eric og Hilde for et perfekt selskap og ønske dem en eventyrlig reise videre. Vi vil også takke alle som har fulgt oss på bloggen og håper at dere vil følge Knut Eric og Hildes fortsettelse.

Vil begynne med å si at jeg er veldig, veldig lei meg for at Michael Jackson har død, et stort ikon har nå fortlatt oss. Måtte han hvile i fred. Min reaksjon på hans død var : NEI!!!? Dette var da inne på et stort senter, og folk lurte nok på hva jeg holdt på med.

H, typen hennes og jeg kjøpte bursdagsgave, en pen svart veske, til en venninne, og så kjøpte vi en blomst til en annen venninne. Etter det dro vi hjem til H og slappet av i solen som stekte oss svarte. Jeg måtte så skynde meg hjem, M skulle komme. Resten av kvelden gikk til å komme for tidlig til overraskelses festen, når alle hadde kommet var de fleste yngre enn oss andre, og bursdagsbarnet kjente ikke halvparten en gang. H, typen hennes, M og jeg var slitene av og blåse opp ballonger, så vi slappet av, jeg begynte tidlig med en rusbrus. Folk ble vel mildt sagt sjokkert over hvordan M og jeg holdt på, de fleste der var konservative muslimer, så var vel kanskje ikke så rart.

Etterpå skal dro vi til den andre venninnen min, hun og typen hadde flyttet inn en sted, det var kjempe stort, og vi feiret den store leiligheten inkuldert loft, skapplass og badekar med jellyshots.. Eller de gjorde det, de prøvde å pushe i meg ølpølse, men nei da, jeg lar meg ikke lure

Vi ruslet så mot byen hvor det pågikk en festival, møtte på en del gamle kjente, veldig hyggelig, og mye prat om følelser. Venninna og typen hennes fulgte M og meg hjem, og vi avsluttet kvelden med å bli sammen. VELDIG fin avslutning på dagen. Jeg er fornøyd.

I dag har M vært her, og vi har slappet av. Fin dag. Nå ser jeg på Mickey Blue Eyes.. Moro, og er forbauset over hvor pen Anna Madeley er, så henne på serien “The Royal” på NRK.

Jag började se en film igår kväll (Yes Man med Jim Carrey), och fröken E, som till varje pris undviker att sova kom bara upp två gånger för att se vad jag egentligen höll på med. Hon halvlåg i soffan med halvslutna ögon – “nej, jag är INTE alls trött!” – och så frågade hon:

- Mamma? Är det här en film med ett lyckligt slut?

Det kunde jag inte svara på blott 20 minuter in i filmen, och det kan jag inte heller nu, eftersom jag har halva filmen kvar. Inte för att det på någotvis var dålig utan bara för att jag var… trött?!

Vi har nämligen pratat om filmer med lyckliga slut under midsommarhelgen, när vi såg en film med barnen (Space Chimps, för den som undrar). Så det är förmodligen därifrån hon fått frågan om lyckligt slut.

Jag har en stor förkärlek för filmer med lyckliga slut, men också för för filmer med minnesvärda slut. Det är inte alltid så att man minns exakt hur filmen slutade, men man kanske minns tanken eller känslan som dröjde sig kvar efteråt.

Men det är ju ändå så med filmer, att man vet sällan exakt hur de slutar förrän man har sett dem. Och det som jag tolkar som ett lyckligt slut, kan någon annan se som ett olyckligt slut.

Ser man sitt liv som en lång – riktigt lång – film, kan man ju fundera på om den filmen har ett lyckligt slut. Har mitt liv ett lyckligt slut? Det tänker jag inte spekulera i, för man vet aldrig var och när filmen klipps, men man kan ju ha som avsikt att göra en rolig, händelserik, oväntad, varierad och intressant film. Och sträva mot  – ett lyckligt slut!

Sedan beror det på om du ser din film ur huvudrollsinnehavarens perspektiv, ur regissörens perspektiv, åskådarens perspektiv…  Är du nöjd med din insats? (Den är ju förvisso på liv och död!)

Heisann dere! I går bestemte jeg meg for ikke å blogge på grunn av at jeg var et vrak, sånn følelsesmessig. Som jeg sikkert har nevnt tidligere, hadde vi nemlig avslutning for tiende trinn i går kveld. Jeg gikk fra å sitte med klump i magen før festen begynte, til å le meg skakk ihjel under underholdningsinnslagene, til å gråte da jeg tok farvel med klassen. Jeg så noen tårer i øynene hos ei venninne, og da var det gjort. Heldigvis hadde jeg på meg vannfast mascara, og klarte å le samtidig som jeg gråt. På mange måter var jeg veldig trist, men tårene kom nok mest på grunn av at det var et følelsesladet øyeblikk. Jeg kommer til å savne å gå i den klassen jeg har gått i de siste tre åra! I <3 you guys.

Jeg får vitnemålet mitt fra læreren min. Huff, jeg kommer til å savne han også, haha!

Poserer stolt for mor med beviset på at jeg er ferdig med ungdomsskolen.

Jeg er ferdig med grunnskolen, dere!

Jeg tok dessverre ikke stort flere bilder i går, så dere får visst nøye dere med disse. Nå har jeg sommerferie, og det skal nytes! Hasta luego!

Begynner du å gråte når du ser at andre sitter med tårer i øyekroken?

Begynner med et lite klipp fra “Terkel i knipe”:

Jeg skal til Lillehammer i morgen, bare for å øvelseskjøre, så tilbake på Lørdag, så skal jeg til Oslo med H, typen og en venn til. Der håper jeg på å møte M, vi skal visst se på noen som kler seg ut i japanskeklær (?). Jeg har virkelig ikke peiling. Jeg skulle ha lest halvparten av en bok nå, har ikke lest noen ting, og jeg skal avlegge en prøve om noen dager. På mandag skal en jente i klassen og jeg planlegge avslutningen som skal være senere på kvelden. Jeg håper at kvelden avsluttes bra, enten med at jeg er edru og førnøyd, eller kjempe full og glad.

Jeg er stresset, derfor velger jeg å utsette alt, kanskje ikke dra noen steder, og bare spille Evony, noe som også stesser meg. Det stresser meg også at jeg ikke har vært borte fra en skjerm i hele dag. Jeg er så og si paralysert av lyset. Nå vil jeg bare sove, slik at jeg orker å stå opp i morgen bare for å kjøre 4 og en halv time. Har enda ikke funnet ut hva jeg skal ha på meg på avslutningen, og jeg er nervøs for at jeg har knyttet meg for mye til M nå.

Jeg vil helst ha fri fra alt, og da mener jeg alle forpliktelser og TANKER!

God natt, men først skal jeg spille litt Evony, har tydeligvis blitt hekta. Ikke et hyggelig innlegg dette, men er stresset.

Nite, nite!

Vil opplyse om at det eneste som har roet meg ned litt i dag var da M svarte på en mld etter en halv time, bruker å være omvendt. Jeg som svarer etter et døgn, og han som sitter og venter og svarer etter 2 sekunder. Jeg blir nervøs, skal derfor ha mobilen ved meg slik at han ikke skal måtte oppleve dette igjen, tenker jeg. Og en ting har roet meg ned, og det er det lille klippet som jeg har som link på toppen av dette innlegget.

Avslutningen på tirsdag var kjempe koselig, først møttes alle foreldre, lærere og tidligere elever ved skolen min for å høre på mange forskjellige taler, også hadde lærerne våres laget en kjempe kul video til elvene. Etterpå dro elevene ut (noen av lærerne ble også med) ut for å feire at vi ENDELIG var ferdig med 13års skolegang! Alt i alt så var det en fantastisk kveld, med mange mennesker jeg aldri kommer til å møte igjen, og om jeg gjøre det kommer vi bare til å passere hverandre på gata og tenke ”hun var det noe kjent med, lurer på hvor jeg har henne fra?”. I hele går var jeg med venner og spiste altfor mye god mat og is, derfor jeg blogget, men jeg er sterkt tilbake. Her er noen bilder fra avslutningen:

Meg og min kjære

En av mina favorit låtar är nog Miracle Maker-Delirious?

Låten börjar lågmält för att växa sig starkare ju längre in i låten man kommer. Jag får fortfarande rysningar i hela kroppen när jag lyssnar på låten. Första gången jag fick höra talas om Delirious var för 15 år sedan, då visste ingen i Sverige vilka dom var. En vän till mig hade varit i England och råkat hamna på en konsert med dom. Han tog med sig en cd till mig för han visste hur mycket jag gillar musik. Jag antar att vi var nog några av dom första i Sverige som hade dessa cd i våra ägor. Just nu så turnerar Delirious? runt i England en sista gång för att sedan lägga ner gruppen. Tråkigt! Ta en titt på denna video, jag hoppas att du gillar den.

.

.

I torsdags var sista dagen på terminen för studenterna på MACA, Master of Applied Cultural Analysis, där jag är koordinator. Vi pratade om hösten, då de bl a ska göra praktik, och en del om masteruppsatsen de ska skriva till våren. Sedan drack vi kaffe och åt kakor. Medan denna studentgrupp, MACA08, nu har sommarlov (vilket förmodligen inte betyder ledighet för de flesta av dem utan att studierna byts mot arbete), grejar jag med antagning och administration av nästa grupp, MACA09, som börjar till hösten. Det innebär att vi 31 augusti kommer att ha två grupper med sammanlagt drygt 40 studenter från hela världen. Kul och spännande!

Arkiverandet ska jag ta itu med på måndag. Studenterna på kandidatkursen hade uppsatsseminarier (C-nivå) förra veckan och det material de samlat in i samband med skrivandet ska jag nu arkivera. Detsamma gäller studenterna på fortsättningskursen som också lagt fram sina uppsatser (B-nivå). Sedan har jag frågelistsvaren på LUF 228 Körsång. Ganska många har kommit in men jag har knappt hunnit titta på dem. Det ska jag göra nu och så ska jag skriva tackbrev till dem som besvarat dem. De här veckorna mellan terminslut och semester brukar ur arbetssynpunkt vara de mest effektiva. Man får mycket gjort!

Koselig sommerfest igår med jobben! Sommer og sommer, sola glimret med sitt fravær, skal uansett litt til for å slå fjorårets knallfest Men grilling og kake blei det uansett, det var ikke så mye som et bær igjen av denne pavlovaen ;)

Og jeg fikk tale av ped-lederen min, koooselig!! Det vanket også en avskjedsgave fra avdelingen, søte dere!
  
Symbolikk: Smykket er usymmetrisk kun for å erte symmetriske meg Hjertene bak er minne om små og store på avdelingen! *smelt* Og jeg fikk et herlig kort med like god symbolikk!

Det vanket også gaver på avskjedsfesten til Lillian og meg på torsdagen! Vi har så utrolig gode barn og foreldre De vil jeg virkelig savne når jeg slutter!

Ser dere at alt er i rosa? Tilfeldig? *fnis* Koooselige gaver! Og når feriepengene kommer til uka har jeg lyst til å kjøpe kjede i samme serien som armebåndet, det var knallfint på brun hud Snö-serien er fiiiin!

    ♥ Sofia ♥
  2009-06-11

Nu är hon på festen och förhoppningsvis har hon kanonkul.

När jag kom hem från jobbet i eftermiddags så var det dags för piffning. Håret fönades och lades upp på värmespolar och under tiden de satt i håret så sminkade jag henne. Klänningen kom på plats och håret släpptes ut ur spolarna. Uppsättningen fixades och hela härligheten fick en omgång med hårspray.

Sofia blev helnöjd med allt; klänningen, håret, sminkningen… det blev mycket bättre än hon trott. Om jag blev nöjd? Jomenvisst!!

Solen sken en del när hon var klar och det blev lite fotografering utomhus.

När vi sedan skulle åka iväg till Svenljunga började det regna och det fortsatte och fortsatte och det regnar fortfarande och ska så göra det närmaste dygnet enligt prognoserna.

Det fuktiga vädret var väl inte det allra bästa för de tjusiga lockarna och det hade nog inte skadat med lite till hårspray. Jag som ändå tyckte att jag tog i ganska rejält.

Det var inte något organiserat på torget utan alla gick mest omkring och letade efter någon de kände eller någon från klassen. De hade liksom inte bestämt att de skulle träffas någonstans utan traskade mest omkring med sin paraplyer. Till sist lyckades Sofias klass och parallellklassen hitta varandra och jag tror att alla lyckades komma med på fotot.

Jag ska snart lägga mig och sova trots att klockan bara är strax efter nio för klockan ett i natt ska jag hämta hem en förhoppningsvis glad men trött tjej och hennes bästa kompis.

Tack min älskade dotter för att du är du!

Kram Mamma

Tidigare i kväll blev Sofias klänning klar och vi blev nöjda båda två. Tänkte lägga ut bild sedan när hon är fixad och klar för att åka på festen på torsdag. Vi testade även att locka hennes hår med värmespolar som jag fick låna av min underbara jobbarkompis Emma och håret blev kanonbra, fast jag inte gjorde det så noga. Det var så mycket smidigare än locktången, dessutom hinner jag ju sminka henne under tiden som spolarna sitter i. Jag gillar ju att vara effektiv och göra flera saker samtidigt så det passar helt perfekt.

Jag och dottern har fixat ett kort till hennes klassföreståndare också. Det blev lite rim och en fin bild på ett lite tjockare papper. Känns lite mer personligt än ett köpt kort. Deras klassföreståndare skulle fått barn för drygt två veckor sedan (de har en vikarie nu) så de vet ännu inte om hon kommer i morgon eller på torsdag. Ett körsbärsträd ska hon få iaf och en stor nalle. Trädet kommer dock inte att släpas med till skolan utan det kommer vi att köra hem till henne. Vi tänkte att det kunde vara fint med en present som hon kan gläjas åt i flera år framöver.

Nu borde jag sovit för längesen men det går bara inte att komma i säng i vettig tid hur mycket jag än försöker…

Kram å gonatt!
Ann

I dag var det sommaravslutning på Masken, och som jag hade sett fram emot att få höra Lea sjunga Idas sommarvisa som hon är så duktig på. Själva avslutningsfesten skulle ha varit utomhus men eftersom det var så dåligt väder, 5 grader och ihållande regn blev det en alternativ fest inomhus på Masken. Gissa och jag och Mamma blev besvikna när det visade sig att det inte skulle blir någon sång nu när det bara var Masken och inte de andra avdelningarna. Vi hann knapp dricka vårt kaffe innan Lea deklarerade att hon minsann ville gå hem. Jag hade gärna sannat en stund och fikat och pratat med de andra föräldrarna och fröknarna men det satte Lea stopp för. Inte kan man tvinga henne att stanna kvar när hon vill gå hem. Hemmåt gick vi i spöregn, usch och fy säger jag. Väl hemma fxade jag pytt i panna till middag till mig och mamma, Lea fick köttbullar och mos. Vid sextiden åkte mamma hemmåt och jag och Lea passade på att mysa i soffan. Alla barn på Masken hade fått en särskild avslutningskrona, så här söt var Lea i sin. Tjing.

Det finns två bra låtar som heter “The End” just nu. En av Beatles och den andra av The Doors. Jag har nynnat på båda i flera dagar nu.

Igår var det konsert på Drottningen i Sandviken. Ruggigt bra musik. Gitarrer och orkesterinstrument kom fram, och jag rööös när stråkarna satte igång med temat till “Pirates Of The Caribbean”. Fy faan vilket drag.

Detta var som en avslutning för studenterna som går ut. Sedan tredje klass har jag spelat musik i Kulturskolan, och nu är det slut. Jag var inte alls förberedd på att det skulle vara vemodigt när jag satt där och tänkte på talarnas ord medan kören sjöng den sista vårsången samtidigt som solen lyste med guldiga strålar på deras ansikten. Jag tänkte tillbaka på alla lektioner; hur kul men också hur tråkigt det var ibland. Jag kommer sakna att alltid ha något regelbundet utanför vanliga skolan att gå till, det är säkert. Gitarrlektionerna blev som en avkoppling – något att ha för att komma undan de bekymmer man hade i skolan. Det var skönt att lira lite gitarr på fredagseftermiddagarna, och få lite låtar av läraren så man hela tiden utvecklades. Läraren, Göran, har jag mycket att tacka för. Maken till duktigare gitarrist och pedagog får man leta efter. Jag är mycket stolt över att få haft just honom som lärare – det han gjort för mig och mitt gitarrspel och musikintresse kan inte mätas i ord.

Musiken har också hjälpt mig på andra sätt. Genom de regelbundna konserterna har jag fått spela upp inför publik (ibland flera hundra stycken) och jag har även lirat i grupp med andra någon gång eller två. Detta har varit så givande att den rädsla de flesta har för att ställa sig inför en grupp och kanske prata eller spela är nästan helt borta för mig nu. Konserten igår var en piece of cake till exempel. Jag gick upp och gjorde min grej (spelade “Scarborough Fair” med en flöjtist btw). Jag är inte alls lika nervös inför grupper som jag var för kanske 3-4 år sedan.

Vemodigt var ordet. När man avtackades för sin tid i Kulturskolan grät många, dels för att det är slut, men även för att de skulle komma att skiljas från sina vänner de skaffat. Och då slog det mig: jag har också ångrat en del nu i efterhand. Jag ångrar att jag inte lade mer tid på musiken. Att jag inte skaffade vänner med liknande intressen och smak. Att jag inte spelade tillsammans i grupp med andra. Att jag inte engagerade mig i band och kanske utvecklades mer och lärde mig nya instrument och tekniker. Om eller när jag får barn, ska jag tamigfan pusha stenhårt för att de spelar minst ett instrument. Ni ska veta att det ger så mycket. Jag tror inte de som inte spelar något riktigt förstår känslan av att skapa musik. Det är ganska synd… Man upptäcker på ett sätt en ny dimension av saker och ting.

Mamma och pappa har alltid pushat på mig. Frivilligt började jag på gitarr i sjätte klass, men när jag blev “för duktig” för Österfärnebos gitarrlektioner föreslog läraren här att jag kunde börja inne i Sandviken. Jag tvekade, men körde på. Bussresorna störde, men vafan… Jag köpte då även min första egna gitarr – den jag fortfarande använder. En röd halvakustisk stålsträngad Washburn. Rödlackad med vita detaljer och kromade stämskruvar. I början var den svår att spela på, men jag gillade den mer och mer och nu så totalt älskar jag den. I början av gymnasiet var jag på vippen att hoppa av lektionerna, men jag drevs vidare eftersom kötiden på gitarr är skitlång och jag lika gärna kunde köra gymnasiet ut. Det är det senaste året, i 3:an, som jag verkligen har hårdkört gitarr. Jag har upptäckt ny musik som har lett mig in på djupare spår.

Så, för att sammanfatta: åren har givit mig enormt mycket. Musik är sannerligen själens språk, och ingen borde gå miste om chansen att kunna skapa sin egen musik. Råd till dem som tänker börja spela eller hoppa av: finn glädjen i vad ni gör. Finn gnistan i musiken, finn elden som tar er vidare från dag till dag. Slutar man spela kommer man till 98% säkerhet ångra sig någon gång i livet. Att kunna spela musik är nästan lika värdefullt som arbetslivserfarenhet ibland .. höhö..

Jag kommer helt klart fortsätta spela regelbundet. Jag tror dock inte att jag kommer utvecklas med samma räta kurva som förut. Tack Kulturskolan! Tack.