Artist: Activator
Title: Set You Free
Label: Activa
Genre: Hardstyle
Store Date: 27.10.2009
Source: Vinyl
# Tracks: 2
# Vinyls: 1
Lenght: 12:36
Quality: 320 kbps
Channels: Joint Stereo / 44 khz
Nonstop mix: no
*.cue: no
Archive size: 29 MB
Recovery record: no

Tracklist:
A1. Set You Free [6:38]
B1. Back In The Days [5:58]

This is a piece of nostalgia that I thought everyone will like, don’t you remember getting up to watch a episode of Kenan & Kel or Disney cartoons or CN’s Cartoon Cartoon’s but now they have got rid of that and replaced it with stuff like Spongebob Squarepants, Hannah Montana and Ben 10.

I know generations have like changed but do kids actually like stuff like this? I know Cartoon Network still show old skool cartoons at night time like 12am – 3am and Disney sell old Disney originals as a separate package to the normal Disney channel. Nickelodeon had Nick Replay but they had closed that down to make way for NickToons replay. What the hell!? Nick Replay would of been better than a 1+hour channel and Disney has no need to sell the disney original series probably put it on a separate channel.

I mean I used to wake up wanting to watch shows like X-Men, Transformers, Batman, Mario Bros, Power Rangers, He-Man, Thundercats etc. Now I’ll be lucky to see any of these shows on TV.  You can say I’m complaining blah-blah but this is my blog! I browse through many channels until I find a decent channel.  I know you Disney, Nickelodeon and CN can add these shows on because there’s only like 5 shows on the channels that keep repeating themselves.

Anyway lets go back to our childhood years and remember these shows:

Heya! I’m adding some more daily segments along with Today In History. They are:

Imagine If?: I will put up a statement up about something such as: Imagine the sun was green and I’ll try answer and you the audience can answer. I hadn’t go into detail about this as it’s hard to explain unless I show you so I’ll show I thought about this in my sleep

Back in the days: I will show you 1 piece of nostalgia and discuss about it.

Anyway I’m off for the day, I need to watch paranormal activities.

Mitt gamla band monostar finns nu på spotify här

Åh du ljuva nittiotal!

dont know wo took the pictures, but i like them …

Studentmössor… Jag gillar dem inte. De ser för jävla fåniga ut. Har heller aldrig förstått det där med lastbilsflak. Antagligen delades dessa åsikter av merparten av min gamla gymnasieklass, ty varken det ena eller andra syntes till då vi skulle sparkas ut i vuxenlivet… (Jo, Robin hade visserligen mössa, men han hade å andra sidan kört i alla ämnen. Dessutom såg han ut som Mick Jagger så han kunde bära upp det.) Nej, vi köpte en dunk hembränt för det sista av klasskassan och satte oss i Maggans trädgård. Det funkade fint. Och förresten var vi så lessa på varandra att vi var säkra på att vi inte skulle ses på evigheter ändå (vilket visade sig vara ett helt korrekt antagande).

Själv hade jag givetvis ingen aning om vad jag skulle göra av det här vuxenlivet som alla pratade så varmt om. Jag var trött på att spela i halvkassa band och ville bara hålla nästippen ovanför nån sorts vattenyta. Jag satte mig i konsumkassan. Äventyret blev ganska kort (nån måtta får det ju vara!) och snart var jag tillbaks i musiken igen. Men jag hann i alla fall publicera en artikel i den numera sorgligt bortglömda tidningen Darling i ren desperation – varsågoda: En kassörs berättelser!

Photographer Jamel Shabazz (Back In The Days, A Time Before Crack) and label Sedgwick&Cedar have created a absolutely dope tribute to the music we all love. ( dont make me tell you ) Using photo’s shabazz unleashed onto the masses in 2000, creating some Dope looking tee’s. get your old school coolie on here

Hit it below for all the looks

]]> http://sedgwickandcedar.wordpress.com/2009/10/11/jamel-shabazz-series-is-here/ Sun, 11 Oct 2009 06:35:57 +0000 wholesaleczar http://sedgwickandcedar.wordpress.com/2009/10/11/jamel-shabazz-series-is-here/

The S&C Signature Series featuring Jamel Shabazz is here. Some of our best work to date, and so far the response has been phenomenal! Jamel Shabazz needs no intro. You can check out Jamel’s work on our new designs and to see more ( cuz’ its addictive!) you can click HERE! This project has been a labor of love and we couldn’t be prouder to work with such a legend. Next in the Signature Series by S&C will be Joe Conzo. When it comes to the musicians, the documentarians, the writers, the breakers there really is just one home, Sedgwick & Cedar Where It All Began ! Here’s a glimpse of the new collection…

Boom Box Brother

Wanna see more? Of course ya do! Just click HERE!

Olle Ljungström har en speciell plats i mitt hjärta. Lyssnade nästan sönder solodebuten från -93 när den kom så när vi några år senare skulle välja producent till monostar´s debutalbum föll valet såklart på Heinz Liljedahl.

Sedan dess har jag gått på åtskilliga konserter med Olle & har alla hans album i skivhyllan.

Gotland sommaren 2005 skulle jag gästa Olle eller om det va tvärtom på en spelning på Schenholms i Visby & jag gick ner till ett hus vid Botaniska Trädgården för att testa & repa lite o så…  Det hela slutade med att  jag & Isak Sundström från Pascal & Skriet (oxå han från Gotland) kompade Olle på ett antal spelningar runt om på ön denna sommar. Isak på baskagge, elgitarr, kör. Jag på munspel, virveltrumma, akustiskt gitarr & kör. Några kvällar va magiska. Minns speciellt en spelning när Ebbot kom & gästade & sjöng Lou Reed´s Perfect Day iklädd sin klassiska kaftan och en Gustav III:e maskeradmask.

Ikväll står Olle på Strands scen & jag ska dit med mitt fina entourage & sjunga med till Norrländska Präriens Gudinna men först musikvideomöte & plankstek med Herr Kniv.

/Kejsarpingvinen

Först Hårdrock sen Gubbrock. Guilty Pleasures…

Någonstans på mellanstadiet kom Hårdrocken in i mitt liv och jag tapetserade mina pojkrumsväggar med Gary Moore, Kiss & Saxon. Jag tvingade min kära mamma att sy på ryggmärken på jeansjackan & jag prenumererade på Tidningen OKEJ (Då mestadels en hårdrockstidning för unga kids) Detta ledde i sin tur till ett inköp av en blankröd porr-yxa, Lita Ford-modell med 0.9 strängar.

Strax därefter hamnade jag i en AoR-rock orienterad värld där band som Foreigner, Magnum och och Journey var kungar. Vändningen kom på Högstadiet när jag fick ett blandband av min klasskompis Johan vars bröder lyssnade på Bob Dylan, Tom Petty, Jackson Browne…

Gubbrocken räddade mej således från många kilo pudel-smör även om jag fortfarande blir skönt gåshudig av Ozzy´s Shot In The Dark eller Def Leppards´s Too Late For Love.

Varsågod här kommer Spotify-listan !

Herr Ep´s Hårdrockslista från mellan & högstadiet.

Första line-uppen av Ep´s Trailer Park anno 1999. Vi ska just spela vår första spelning på Studion vid St:Eriksplan i Stockholm. För er yngre läsare kan jag berätta att det var 90-talets Debaser typ. Bilden är tagen uppe på scenen av Johan Bergmark. Ron Sexsmith fanns i publiken och han kom upp på scen i extranumret och sjöng en duett med oss. Neil Young´s Like A Hurricane närmare bestämt.

Det har varit många Trailer Parkers som kommit och gått sen dess men nya Ep´s Trailer Parks med Roger, Tuben & Ruben är såklart den allra bästa ever!!!
(Obs! notera att Tuben va med redan från början, se bild)

Ep´s anno 1999:

Från vänster: Linus Larsson
, Torbjörn Söderman, Eric Palmqwist, Björn Yttling

Långt innan Ebba Von Sydow blev synonymt med ”Dagens Outfit” Expressen, Veckorevyn, Smink  och “Den Nya Arbetarklassen” så skrev hon faktiskt om musik.

Hittade en gammal recension på Ep´s första skiva Apartment Recordings från år 2000 undertecknad henne.

Läs den här:
EP’s Trailer Park - Apartment Recordings

Everything we ever felt is buried under ice.

Erik Palmqwist har ett imponerande sinne för vackra melodier. Det gjorde han klart på monostars underskattade The Airport, ett album som studsade länge på trampolinen men tyvärr nådde vattnet med ett magplask. Det skrevs mycket om det gotländska popbandet innan deras platta släpptes. Sedan försvann de snabbt och obemärkt ur människors medvetande. Folk avfärdade, felaktigt, monostars musik med ord som tråkig och mesig. Visst var det kanske inte så jättespännande och radiopinan Speed Your Love var jobbig. Men det var också lätt att kritisera istället för att våga ta till sig de raka, enkla texterna om kärlek. Även om Eriks röst var påfrestande ibland var det bra när han sjöng you hit me where it hurts. Det var ju så det var. Jag minns sista gången jag såg monostar spela, på Sticky Fingers i Göteborg. Det var tragiskt och tomt och strax efter det sjönk monostar. Eriks melodier fanns kvar. Med trummisen Torbjörn Söderman, keyboardisten Björn Yttling, Arvid Lind från Popsicle på bas och monostars gitarrist Linus Larssonstartades med all rätt ep’s trailer park. Efter en uppmärksammad demo och flitigt spelande ute i Stockholm är albumet äntligen här.

Erik har lugnat ner sin röst, lossat strypgreppet och lutar sig tillbaka i singer-songwriterfåtöljen i värmen framför brasan med tofflor och en god bok om snälla countrymän i knät. Han bläddrar, tittar på bilder med hästar, hattar och vilda västern, men popen finns fortfarande kvar – speciellt i låtar som I Won’t Let You Kill Me. Vissa låtar saknar identitet och blir ett med tapeterna men So Many Miles är ganska fantastisk, liksom The Unwanted Visitor med sin strålande text. Texterna ekar genomgående av beundransvärd ärlighet och sorglig humor.

Singeln Little Kid är placerad först och jag både börjar och slutar där. Gång på gång. Det är förmodligen albumets starkaste spår med perfekt, jämnt driv, utan en överflödig ton, takt eller rad. Erik måste ha brutit sig in i min dagbok. Annars skulle han inte kunna pricka så obehagligt rätt. Han sjunger om när någon glömmer mig över en dag, rör sig vidare och jag står kvar med alla minnen. Alla löften blev lögner. Var det någonting jag sa? Någonting jag gjorde? Livet är orättvist ibland. Då kan ep’s trailer park vara bra att ha.

You shook me off in just one day. Do you think it is so easy?

All lycka till ep’s trailer park.

Ebba Mary von Sydow – 10 mars 2000

1989 sparkade jag i gång ett band som hette “Max Galax” med bla annat Niclas collén och Thomas Wiklund. Jag hade ritat en fin affish med en rymdraket där jag infogat* bandets medlemmar vinkandes glatt på väg mot undergången. Den tryckte jag upp på ett tryckeri för några tusen kronor. det var affichernas era. Proffsigt ska det vara. (då)

På stureplan hade en vän öppnat ett hett hak där för övrigt Bob hund och Kent hade sina första stapplande spelningar. vi var husband. Varje torsdag. Vi var bäst. Vi var sådär. Vi sög fett.Vi glittrade…Stoltast var vi över Star Wars outrot. Jag tror vi manglade redan innan manglet var påhittat. Men det visste vi inte då.

På Prince konsert “Sign of the times” på “Hovet” stod jag längst fram med en grön paisleymönstrad midjekort blank blank jacka med axelvaddar., draperad i ryggen. Jag o flickvän hade ritat o sytt den tillsammans. Yes! Prince gick ner i splitt. räckte fram handen. jag försökte nå hans hand. Jag skrek som en liten flicka. Nådde inte.

Vid denna tidpunkt snurrade ganska mycket dessa låtar (vinylskivor) på spelaren. Ett år senare började Twin peaks på teve. Framtiden var här. Obs.detta var Före Nirvana.

playlist  1989

Bonus Länk. Niclas fantastiska musik 2009

http://www.myspace.com/niclascollen

Liksom/Henry Revolver . Mitt alterego anno 1989. Numera RogdaDog

Se på fan!

Bakfull som en gammal sopsäck. Men löften är till för att hållas och efter en timmes resa med pendeltåget infinner jag mig punktligt i hjärtat av ingenstans för att tillsammans med valda delar av min familj städa ur ett överfyllt uthus på mina föräldrars tomt. Under högar av gamla kassettband, skolböcker från mellanstadiet och tills nu bortglömd bråte – vad hittar vi? Jo, en fuktig pappersmapp med kvarglömda omslag till mitt gamla bands första demo! Ha! Som ni kan se var det knappast de gamla gubbhjältarna som gällde – snarare Cure anno Faith/Pornography. Pretto? Check. Teen angst? Double-check. Ah, sweet memories… Till mitt försvar vill jag å det tydligaste klargöra att det inte rörde sig om nån form av metal. Inte goth heller, egentligen. Inga jävla Sisters of Mercy-läderrockar, i alla fall.

Fotnot: det här var inte det första band jag spelade i. Ty innan postpunken kom – punken. Men det tar vi en annan gång…

Schenholms i Visby var dit man gick om man hade konstnärliga ambitioner när jag växte upp. På fönstret stod det “Inte Gott Men Dyrt” och där hängde det unga svåra gardet. Svart-rockarna som satt & skrev dikter, musikanterna med röda näsor och de alternativa gymnasiekidsen. En salig blandning outcasts alltså och där hängde även jag med mitt posse. Jag minns att jag hade en egen låtskrivartext-bok som bartendern motvilligt lät mej ha bakom bardisken.

Grunge & Brit-pop var det nyaste svarta & ur högtalarna från bardisken spelades Nirvana, Popsicle , Stone Roses, The Cure…

Där gjorde jag en av mina allra första spelningar & så många fler sen dess att jag tappat räkningen. Även Tuben & Roger  spenderade många kvällar & många slantar i den baren.  2004 köptes Schenholms upp av  kedjan Texas Longhorn och finns ej mer.

Kommer återkomma till Schenholms o alla fester, vilda nätter, anekdoter på denna blogg var så säker. Så länge – Vila i Frid Schenholms !!!

“En av de tidiga spelningarna iklädd tidsenlig Grunge-mössa & Rickenbacker-gitarr. Notera även mina Shoegazer-ambitioner. (Se Indie-nacken)”

Under denna återkommande rubrik blir det obotlig nostalgi. Ibland med ett romantiskt skimmer, ibland med dumstruts-hatten på. Någon Rock-anekdot sprungen ur den Gotländska myllan kanske också lurar bakom hörnet.

Här är första bandet som ligger till grunden för monostar som sedan blev Ep´s Trailer Park. Våra pop&rock-hjärtan hade redan börjat blöda o jag har för mej att jag själv fixade med en del kläder o styling genom utlåning av västar, skjortor, scarfs.
Jag bestämde säkert hur vi skulle stå och vilka poser vi skulle inta också.
En liten bandledar-djävul hade börjat gro.

Från vänster: Linus Larsson, min vapendragare i monostar + gamla Ep´s sättningen. Numera Mixare, Producent etc. (Peter, Bjorn & John, Mercury Rev, Moneybrother, Anna Ternheim m.fl.)
Jimi Harlevi, också trummis i monostar & även en del med Ep´s.
Eric Palmqwist med en Telecaster under hakan
Dante Eneqvist, flyttade till Irland & började spela Blues enligt mina källor.

/Herr EP

I think everyone has experienced hearing a certain song and being knocked back to when you heard it the first time (or over and over and over to the point where it became the anthem for a period in your life).  When I was living in NYC in the late 80’s you could not open your window without hearing the squeals of Public Enemy’s “Don’t Believe the Hype.“  I may not be able to bust out a head spin or a butterfly kick but if you saw my last batch of paintings “Into the Woodz,” you know I have a real fondness for old school hip hop — the music, the fashion, the culture.

Jamel Shabazz' fantastic photography

A lot of that is perfectly captured in the photography of Jamel Shabazz.  I love how proud everyone looks in his photographs, as if he’s telling each of them how spectacular they are right before he snaps the shutter.  His book Back In The Days is one of my favorites.  (A Time Before Crack is great too.) Reviewers call his work “urban street photography” but I swear it’s more personal than that — when you look at his images there isn’t an observer’s distance from the subject matter, there is a real affection for everything he points his camera at.  What can I say, the stuff really moves me.

More Shabazz fabulosity

Which is why I’m so excited about his new show at Dirty Pilot gallery.  Shabazz picked up his first camera at the age of 15 and has been shooting for three decades now.  Dirty Pilot is showing some great work and even has three signed, limited edition prints (10 only!) of his work for $500.