29 novembre 1881 : Naissance à Diersburg dans le Pays de Bade du Capitaine Hermann Ehrhardt, officier de marine allemand.En 1919, il crée un Corps Franc, la Brigade Ehrhardt, qui participe au putsch de Kapp et à d’autres initiatives visant à abattre la nouvelle république. En 1922, il est arrêté, emprisonné à Leipzig et s’évade dès 1923. Après avoir voulu coopérer avec le nouveau régime de Hitler en 1933, il entre rapidement en conflit avec lui et doit se retirer sur les terres autrichiennes de sa seconde épouse, la Princesse Margarethe von Hohenlohe-Oehringen. Après l’Anschluß, on le laisse en paix, mais, dès le démantèlement du réseau Canaris (un marin qui avait fait partie de sa Brigade), il se cache dans les montagnes, finit par se rendre et reste emprisonné jusqu’à l’automne 1944. Il meurt en 1971 en Autriche, âgé de 91 ans.

Métapédia

—————

« Pour nous qui étions accourus vers ces provinces baltiques, ce mot « marche en avant », prenait une signification grosse de mystère et délicieusement dangereuse. Dans l’attaque nous espérions trouver une délivrance, une suprême exaltation de nos forces; nous espérions trouver la confirmation que nous étions à la hauteur de notre destin, nous espérions sentir en nous les véritables valeurs du monde. Nous marchions, nourris par d’autres certitudes que celles qui avaient cours dans notre pays. Nous croyions aux instants où toute une vie se trouve ramassée, nous croyions au bonheur d’une prompte décision. « Marche en avant » ne voulait pas dire pour nous la marche vers un but militaire, vers un point de la carte, vers une ligne qu’il fallait conquérir. « Marche en avant », c”était pour nous la naissance d’une force nouvelle qui pousse le guerrier vers un sommet plus haut, c’était la rupture de tous les liens qui nous attachaient à ce monde corrompu, à ce monde à la dérive, avec lequel un véritable guerrier ne pouvait plus rien avoir de commun ».

Ernst von Salomon : Les Réprouvés

——————————————–

« Les hommes des corps-francs sont les fils de la guerre, de la défaite et de la révolution de novembre. Ils sont directement apparentés aux arditi de Fiume et aux squadristes qui surgissent un peu plus tard en Italie, constituant un type d’homme bien spécifique qu’on ne reverra plus. Ils ont été façonnés d’abord par les combats des tranchées de la guerre. Celle-ci avait trié entre les hommes que l’épreuve a nerveusement ou moralement écrasés, et ceux qui en sont sortis plus forts et plus durs qu’avant. Parlant d’eux, Jünger les comparera aux lansquenets d’autrefois qui n’avaient plus d’autre patrie que leur drapeau. Ce sont des hommes chez qui la guerre a aboli toute différence sociale, les égalisant selon un standard sans support avec celui de la vie civile. Ils ont remplacé les distinctions de classe par celle de l’audace et du courage. Et cette nouvelle échelle de valeurs, ils voudront plus tard la transposer dans la vie civile d’après-guerre. A leur façon ce sont des socialistes. Mais leur socialisme est militaire, sans lien avec la recherche de la sécurité et du bonheur matériel. Ils ne reconnaissent plus d’autre hiérarchie que celle du mérite. Tous partagent la même foi dans le pouvoir de la volonté et un goût évident pour les méthodes expéditives.

En eux ne se résume sans doute pas toute l’essence du fascisme et du national-socialisme, mais ils en portent une part fondatrice dans la mesure où ils incarnent la révolte la plus radicale contre le monde bourgeois de leur temps ».

Dominique Venner : Le Siècle de 1914.

—————————————————————————————-

Nu har det beslutats, om Baltikum angrips så väller den skräckin- jagande svenska militärmakten in med hela sin  massiva kraft och försvarar sina grannar.

Ryssarna viker sig väl dubbla av skratt.  De enda som kan tänkas att invadera Baltikum är just Ryssland.  Samtidigt kommer de att ockupera Gotland för att hindra NATO/USA att använda ön.

Större delen av armén består av hemvärn. Är de  tränade att invadera ett främmande land??  Vilka landstigningsfartyg har Sverige??  Stridsbåt 90?

Det verkar inte finnas resurser. De räcker inte ens till för att försvara Sverige.

Deklarationen är ett magnifikt uttalande från chefen för Grönköpings  krigsbyrå herr  S. Lösplugg.

SVD2

SVD1

Jag skrev häromdagen en recension i Aftonbladet av Henrik Arnstads bok Skyldig till skuld – en resa i Nazitysklands skugga. Den handlar bland annat om hur man i många länder försöker förtränga det samarbete med Hitler som ändå är ett historisk faktum.

Jag tycker att Arnstads bok är ojämn men att den ställer mycket viktiga frågor. Det är ungefär samma bedömning som gjorts av Per Svensson i Dagens Nyheter, Nils Schwartz i Expressen och Martin Lagerholm i Svenska Dagbladet. Men naturligtvis är bokens teser kontroversiella eftersom de utmanar en vedertagen världsbild och historiesyn.

I diskussionen (och redaktionella redigeringar) har fokus ibland hamnat på Finland. Det är orättvist eftersom det i Finland trots allt förs en ganska livaktig diskussion om alliansen med Hitlertyskland och krigstidens nationalism. Däremot granskas sällan den snedvridna historieskrivningen i länder som Lettland och Litauen. Jag har själv varit rätt många gånger i Vilnius och märkt hur den tyska ockupationsperioden och mördandet av de litauiska judarna 1941-44 är marginaliserat i det offentliga samtalet – liksom på Museet för folkmordsoffer i Vilnius.

I brittiska The Guardian skrev Jonathan Freedland häromdagen en artikel apropå  Tory-partiets allians i Europaparlamentet med nationalistiska partier i Östeuropa. Också han är upprörd över denna historieförvanskning:

It’s become bad form to mention it, because we are meant to be friendly towards the newest members of the European Union. But the truth is that several of these “emerging democracies” have reverted to a brand of ultra-nationalistic politics that would repel most voters in western Europe. It exists in Poland and Latvia, but also Lithuania, Estonia, Hungary, Romania and beyond. During the long decades of the Soviet era this chauvinistic, often racially supremacist politics was buried; but in 1989 it was exhumed, shook off the dirt, and breathed once more…

But the more obvious manifestation of this old-new nationalism is its desire to rewrite recent history. Steadily, eastern European governments have sought to craft a new, internationally accepted narrative in which the crimes of Nazism and Stalinism are regarded as equal, with, if anything, the latter as the greater evil. It is the theory of the “double genocide”, and it manifests itself in places like the Vilnius Museum of Genocide Victims which lingers on the 74,500 Lithuanians who suffered under Moscow rule but dedicates no exhibit to the 200,000 Jews murdered by their fellow Lithuanians in the 1940s. When the state prosecutor decided to chase up those guilty of war crimes from that period, he promptly investigated a quartet of Jewish survivors of the ghettoes who had escaped to fight the Nazis as partisans.

En synagoga sticks i brand – Litauen 1941

Förintelsen har, påminner Freedland, blivit ett slags moraliskt absolut som vi alla vill förhålla oss till. Men det blir ändå ibland bara en abstraktion. När det gäller realpolitik så blir det ofta också för västterländska demokrater pinsamt att påminna om historiska fakta:

It seems we care about the Holocaust when we imagine it as an episode of historical science fiction, in which faceless “Nazis” belonging to no time and no place staged a terrifying horror show. But when anyone tries to anchor it in the real, to say that this happened in this place, with the enthusiastic participation of these people, polite company mumbles an excuse and shuffles for the exit.

Surely, by any moral standard, we cannot let this assault on historical truth stand. We owe at least that to the victims.

Det är kanske dags med lite levande historia bland alla förskönande omskrivningar av det som skedde under Europas mörka år på 1940-talet.

Hej det Brachyura, det är tisdag den 20:e oktober, 2009!

Något i stil med detta skulle Peter Schiff, börjat sin videoblogg om Swedbank.

Nu är Schiffen inte så intresserad av Sverige och våra små banker. Små i förhållande till giganterna i Usa. Swedbank är däremot stora i Sverige och gör stora förluster i Baltikum.

Nettoresultatet uppgick till – 3 337 mkr. Kreditförlusterna uppgår till imponerande 6 121 mkr. Swedbank tjänade 5 017 respektive 2 208 mkr på räntenetto och provisioner. Mycket av det är de svenska kunderna som står för. Det statliga garantiprogramet har gjort sitt till. De svenska skattebetalarna har under en längre tid hållt Swedbank under armarna.

Primärkapitalrelationen enligt den s.k Basel II uppgick till 8,8 % ned från 11,3 % i kvartal två. Det är med dessa siffror man får beakta Swedbanks två nyemissioner. Faran är inte över med andra ord. Aktien steg på rapporten.

En volatil och spekulativ aktie som Swedbank lockar många traders. Om den är något för långsiktiga investerare återstår att se.

i ljuset av av förra årets konflikt mellan Moskva och Tbilisi, “gaskriget” mellan Ryssland och Ukraina och de senaste Ryska-Vitryska storskaliga övningarna, får NATO inte bli alltför optimistiskt vad gäller omstarten av förhållandet med Ryssland, allt enligt Estlands president Toomas Hendrik Ilves.
Samtidigt framför han ett starkt önskemål om att NATO, som ett svar på de ryska övningarna, ska genomföra motsvarande storskaliga övningar med markstridskrafter i Baltikum.
Den, mellan medlemsstaterna roterande, fyrgrupp av stridsflygplan som svarar för incidentberedskap och hävdande av luftrummet över de baltiska staterna är inte tillräcklig för att trovärdigt markera NATO:s närvaro, allt enligt Ilves.

Man kan förstå Ilves nervositet. Även han måste ha insett att de baltiska staterna i princip är konventionellt oförsvarbara mot ett ryskt angrepp och att deras medlemskap i alliansen förmodligen mera är följden av stundens politiska eufori vid frigörelsen än av en sund och realistisk analys.

Ilves motvilja mot att dra alltför stora växlar på de eventuellt upptinande förhållandena mellan Ryssland och USA/NATO är förståelig och motiverad.
Hans förslag om stora NATO-övningar är det däremot inte.
En sådan åtgärd vore definitivt ett steg mot ett nytt kallt krig och skulle dessutom skapa förhoppningar hos balterna som NATO i ett skarpt läge inte kan uppfylla.

RIA Novosti

tro att några ANDRA skall betala för kalaset. Förvisso var de baltiska staterna nedgångna och beroende österut vid tiden för självständighet. Men vill man smaka kakan, så måste man också vara beredd att kunna rätta matsäcken efter vad man har råd att sätta på bordet! Det är så lätt för vänsternissar att skylla på Anders Borgs krav på de baltiska staternas EGNA åtstramningsåtgärder eller att skylla på en ‘kapitalistisk’ bankekonomi som varit beredd att satsa pengar, men definitivt inte varit beredd att kasta bort pengar. Bygger man för stort hus så att man inte har råd att inreda eller värma upp huset, så får man stå sitt kast oavsett var i världen detta händer. Vill man ha allt för lånade pengar, så kan man visserligen fråga sig om bankerna kollat kreditvärdigheten tillräckligt, men det är den som tar lånet som gjort valet och skrivit på låneförbindelsen. Baltikum har fått ekonomiskt stöd från flera håll under sin uppbyggnad till ett modernt Europeiskt samhälle. Det är bra. Men eget ansvar är eget ansvar!

Borg kan skapa kaos i Baltikum, Aftonbladets ledarkrönika 14 oktober 2009

The Telegraph: Banks brace for Latvia’s collapse

The Baltic states are once again in the eye of the storm after leaked reports that Sweden is bracing for a full-blown economic and political “breakdown” in Latvia.
(…)
The Svenska Dagbladet newspaper said Sweden’s finance minister Anders Borg had told banks secretly that Latvia’s political order was unravelling, advising them to prepare for the collapse of Latvia’s rescue talks.

Riktignok har denne avisen en tendens til å ta litt av, men det er nettopp dette jeg har snakket om lenge: Dominoeffekten hvis/når hele land går overende blir skummel. Svenske banker har etter sigende gått amok i Latvia og delt ut lån i hytt og pine. Går Sverige på en stjernesmell, vil Norge merke det.

Og glem heller ikke at det finnes en DnB NOR-filial på annethvert hjørne i Riga.

Estlands president Toomas Ilves konstarerar i bl a SvD att EU saknar en gemensam politik gentemot Ryssland. Detta är väl i sig inget sensationellt konstaterande, EU har svårt att ena sig om utrikes-och säkerhetspolitik rent generellt, men vad gäller Ryssland har det varit, är det och kommer det förmodligen även i framtiden att vara, extra svårt.
Detta är egentligen inget att förvånas över. Unionens alla länder har olika säkerhetspolitiska traditioner, olika historiska och politiska erfarenheter, olika handelspolitiska bindningar och olika beroenden till och av Ryssland.

Då det gäller den egna välfärden, den egna energiförsörjningen och risken att hamna i konflikt med leverantören, är var och en sig själv närmast och det gäller även de frågor man i respektive huvudstäder kopplar till den nationella säkerheten.

Vare sig Tyskland, Italien eller Frankrike torde vara villiga att riskera sina gasleveranser för något slags gemensam europeisk Rysslandspolitik som skulle kunna riskera dem; lika lite som de baltiska staterna, Sverige eller Polen skulle backa från vad de upplever som avgörande säkerhetspolitiska ställningstaganden för att värma Paris-, Rom- eller Berlinborna.
Precis som skedde med bilindustrin i finanskrisens kölvatten, går de nationella intressena före unionens då det verkligen gäller. Längre har inte den europeiska integrationen och solidariteten nått och frågan är om den, vad gäller säkerhetspolitik och nationell överlevnad i vidaste bemärkelse, någonsin kommer att göra det.

Har vår regering till slut insett detta och var det därför den ömsesidiga solidaritetsförklaringen var struken ur årets regeringsförklaring?
Om så är fallet kanske det vore dags att tänka tanken till slut och dra de rätta slutsatserna.

SvD

Für Geschichts- und Sozialkundelehrer weiterführender Schulen findet ein eTwinning-Kontaktseminar in Riga/Lettland statt. Das Seminar findet vom 27.11.-29.11. statt und richtet sich an Fachlehrer aus Estland, Lettland, Litauen, und Deutschland. Das Kontaktseminar bietet die Möglichkeit, Partner für eigene Projekte zu finden. Neben Ideenaustausch und Praxisbeispielen steht auch eine Besichtigung der Altstadt von Riga auf dem Programm, das übrigens gestern als europäische Kulturhauptstadt für das Jahr 2014 von der Europäischen Kommission nominiert wurde.

Es stehen 8 Plätze für Sekundarstufenlehrer aus Deutschland zur Verfügung. Anmeldeschluss ist der 26. Oktober.

Weitere Infos und Anmeldung hier.

Update 30.09.: Das Seminar ist ausgebucht.

]]> http://weselpower.wordpress.com/2009/08/30/baltische-staaten-wirtschaft-und-sozialsysteme-brechen-zusammen/ Sun, 30 Aug 2009 18:03:59 +0000 weselpower http://weselpower.wordpress.com/2009/08/30/baltische-staaten-wirtschaft-und-sozialsysteme-brechen-zusammen/

Von Markus Salzmann

Die internationale Wirtschaftskrise hat in den baltischen Staaten einen rasanten wirtschaftlichen Niedergang ausgelöst, der mittlerweile auch den Arbeitsmarkt und die Sozialsysteme der ehemaligen Sowjetrepubliken erfasst hat.

Um die Einbrüche bei den Investitionen und die steigenden Haushaltsdefizite zu kompensieren, demontieren die Regierungen die letzten Reste sozialstaatlicher Einrichtungen.

Lettland steckt inmitten der schwersten Rezession seit seiner Unabhängigkeit. Allein im zweiten Quartal 2009 ist die Wirtschaft um 19,6 Prozent eingebrochen

Bitte hier weiterlesen—Netzwerkpartner meinpolitikblog.de!

I samband med min berättelse om en resa till Tallinn för någon månad sedan myntade jag begreppet “havtornsturism”. Jag syftade då på den utmärkta havtornsmarmelad som man för en billig penning kunde köpa på båten till och från Estland och som man hellre bör tynga sina väskor med än billig estnisk vodka.

Ni vet väl vad havtorn är – den extremt taggiga buske som i västra Europa är  i stort sett begränsad till havskusterna, där salt som stänker in från havet ger jorden en mineralsammansättning som gör att andra växter inte kan klara sig lika bra och därför inte kan konkurrera ut havtornen (enligt Wikipedias utredning).

Hippophaë rhamnoides – havtorn

Nu kan det konstateras att havtornsturism med fördel också kan bedrivas i Lettland. Vi kom just hem från Riga med ett kilo nyplockade havtornsbär i bagaget.  Priset på stadens stora matmarknad var förbluffande lågt, ungefär 35 kronor kilot. Om man själv har rivit sönder sina händer på att försöka plocka de vackra gulröda bären så är det till och med chockerande lågt. Inget tillägg för sveda och värk tycks utgå.

Hur som helst, Riga är verkligen värt ett besök. Jag har inte varit där på tio år och det är uppenbart att mycket hänt på den tiden – från ekonomisk boom till akut ekonomisk kris. Av den senare syntes inte så mycket på ytan men man behöver bara bläddra i Baltic Times eller andra medier  för att läsa om de svåra villkoren också för viktiga samhällssektorer som vård, skola och omsorg.

Att Lettland i stor utsträckning fortfarande är ett agrarsamhälle märks inte minst på den nyss nämnda matmarknaden. Kommer ni till Riga så skynda er dit. Det är bara att åka tre stopp med 7:ans spårvagn nära färjeterminalen så hamnar man i en enorm torghandel med trädgårdsprodukter av högsta kvalitet. Hötorget i Stockholm med sina standardiserade stånd kan slänga sig i väggen. I saluhallarna intill finns alla sorters lettiska specialiteter från svart bröd till ost och fiskkonserver. Man kan gå i timmar och bara titta. Det är ett levande museum som säger minst lika mycket om landets kultur som vilken etnografisk samling som helst.

Och så är Riga förstås en vacker stad, inte minst i de gamla delarna.  När man inne i en av gamla stans kyrkor upptäcker ett stort porträtt av Gustav II Adolf så påminns man ju också om att det finns en bra bit av gemensam historia.

Att Riga på ett helt annat sätt än de andra baltiska huvudstäderna alltid varit en europeisk storstad märks på många sätt. Titta bara på den här bilden från det förra sekelskiftet:

Tyskt, ryskt och lettiskt har alltid blandats här. Fortfarande är ju en stor del av Rigas befolkning ryskspråkig men det märks verkligen inte på stan på grund av rådande minoritetspolitik.  Fast den ryska man eventuellt kan är ett utmärkt kommunikationsmedel med en äldre generation som aldrig undervisats i engelska.

Jag har ännu inte växlat tillbaka den lettiska valuta som så många ekonomer anser vara starkt övervärderad.  Så jag hoppas förstås att Lettland inte kommer att devalvera den närmaste veckan…

Samtidigt som Afghanistan och debatten om det svenska ISAF-engagemanget fyller våra medier, pågår, mer eller mindre i det tysta, något som kan få betydligt mera långtgående konsekvenser för svensk säkerhet och säkerhetspolitik än någonsin Afghanistan, i vårt omedelbara närområde.
Samtidigt som en majoritet av tunga remissinstanser hissar varnings-och pestflagg för projekt Nord Stream inför den svenska regeringens slutliga ställningstagande, rapporteras om att rörledningarna till den planerade gasledningen redan börjat distribueras till olika mellandepåer, i Sverige Karlskrona och Slite, där för övrigt den ryskfinansierade hamnutbyggnaden är i sitt slutskede.

Uppenbart är att Ryssland (OK, det är formellt ett ryskt-tyskt-schweiziskt-nederländskt projekt men GAZPROM, dvs den ryska staten har ledartröjan) kör på utan att fästa något större avseende vid vad Sverige tycker, har tyckt eller kommer att tycka.
Att Ryssland förutsätter att ledningen kommer att byggas framgår inte bara av de pågående rörleveranserna.
Man lägger även ned stora resurser på att öva sina stridskrafter i skydd och försvar av ledningen samtidigt som, med sedvanlig rysk långsiktighet, de första örlogsfartygen byggda bl.a. för denna uppgift levereras.

Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att, i händelse av ett svenskt nej till Nord Stream, föreställa sig ett antal intrikata situationer.
Kommer Sverige att blockera de rörsegment som lagras i landet och hur kommer Ryssland då att reagera?
Kommer Nord Stream-konsortiet att få utnyttja den hamn i Slite som byggt och betalt för och om inte, vad händer då?
Kommer Sverige att aktivt till sjöss försöka hindra ett bygge genom svensk ekonomisk zon och hur reagerar i så fall Ryssland? (Nej förresten, glöm det senaste. Vi har inga reella resurser för ett aktivt agerande till sjöss…)

Nu är det fullt möjligt att regeringen kör över remissinstanserna och med några kosmetiska krav på ändringar ger ett ja till projektet.
Det skulle desarmera ett antal akuta problem men ändå inte den långsiktiga säkerhetspolitiska innebörden av Nord Stream. Förutom allt vad som kan kopplas till själva gasledningen har Ryssland använt projektet som motiv för att rent generellt bygga upp sin militära kapacitet och förmåga i Östersjöregionen.

Man kan ju fråga sig vad samordnad förmåga till landstigning, luftlandsättning och operationer med stora arméförband mm har med skydd mot terroristangrepp mot en gasledning på havets botten att göra; den uppgiften ska i alla fall utgjort grundscenariot för övningarna ZAPAD och LADOGA som pågår eller just avslutats. Just förmågan till och resurser för landstigningsopterationer har av försvarsministern angivits som en av de snubbeltrådar som skulle kunna kräva en omprövning av svensk försvarsdoktrin.
Men det är klart, regeringen har insett problematiken och avser förrådställa tolv stridsvagnar på Gotland, visserligen utan personal, men ändå….

Hela Nord Stream-problematiken, ur både ett nationellt och kommunlokalt perspektiv, sammanfattas för övrigt på ett utmärkt sätt i ett debattinlägg i Gotlands Allehanda.

Verkligheten är väl den att, Nord Stream eller ej, vi i vårt omedelbara närområde har en upprustande och alltmer offensivt övande stormakt som visat att den inte tvekar att använda militärt våld, eller hot om sådant, för att nå sina geopolitiska mål i den ensidigt proklamerade intressesfären.
Vad Ryssland vill uppnå i Östersjöområdet vet vi inte men man har med de senaste övningarna visat vad man kan.
Nu gäller det för Sverige att bestämma sig för vad vi vill och att se till att vi också kan det!

Riga er hovedstaden i Latvia. Den ble grunnlagt, og har egentlig aldri vært hovedstad i noen stormakt. Men den har likevel sitt gamle historiske sentrum, som mange av de østeuropeiske byene har, og den gikk gjennom store prøvelser under andre verdenskrig og under Sovjetregimet som fulgte under Stalin. I dag er den hovedstad i et fritt Latvia, et land som da jeg var der for ett år siden var et optimistisk land, men som nå har fått møte finanskrisen verre enn de fleste.

Da jeg gikk omkring her noen dager for litt over et år siden var jeg ugift, og gikk rundt alene. I dag går jeg også rundt alene, men nå har jeg giftering og ei som tenker på meg. Hun er igjen i Kiev, og jeg tenker også på henne hele tiden. Jeg har gjort det som jeg aldri har gjort før, men alltid har sett på som en interessant mulighet: Benytte en mellomlanding til å besøke en ny by.

Flyet fra Kiev gikk klokken 1530 i dag. Før den tid rakk vi å spise en god frokost, suppe igjen, hele tallerkenen fylt. Vi drakk også en flaske champagne til ære og meg, mamma Irina, søster Tanja, min kjære kone Olia og jeg. Forresten var suppen bare forretten, det ventet en hovedrett med potetstappe og speilegg. Ingen må tro det dreide seg om ett speilegg.

Jeg var lykkelig og stappmett da jeg la meg for å hvile. Olia ble igjen på kjøkkenet for å lage nistemat. Jeg hadde ymtet frempå da vi satt på toget fra Simferopol til Kiev at slik niste som vi spiste der, ville være fin å ha på flyet også. Det var nemlig lenge fra jeg reiste til jeg kommer frem. Flyet vil ikke lande i Bergen før 0025 norsk tid, og jeg vil ikke være hjemme i huset mitt før langt utpå natten.

Olia tok meg fullstendig på ordet, og styrte på i kjøkkenet hele formiddagen. Jeg har sikkert mange lykkelige feminister blant leserne mine, og de har sikkert mange gode argumenter for meningene sine, men som mann og som meg selv må jeg si at det er herlig å bli servert rikelig med mat. Og tingene er så viselig innrettet at Olia blir lykkelig når jeg blir glad over maten hun lager. For meg er det en enkel sak å bli glad for mat.

Klokken ett var det ut av huset. Jeg hadde gjort noen runder i butikken for å kjøpe flere matvarer, og jeg hadde vært litt på rommet og pakket mens hun laget mat, så det tok litt tid før det gikk opp for oss at jeg faktisk kom til å reise og nesten to måneders samvær ville bli erstattet av halvannen måneds atskilles. Fryktelig.

Ikke før hadde dette gått opp for oss, så måtte jeg gå. Så noen stor sentimentalitet ble det ikke. Vi fikk alle tingene på plass i håndbagasjen i en fart, kofferten hadde jeg allerede pakket, og så var det tradisjonen tro å sette seg på koffertene og tie stille for en stund. Det må til av gammel overtro, og for å roe nervene.

Jeg hadde jo ikke gjort alt korrekt, for etter denne stille stund og etter jeg var ute av huset, så kom jeg på at jeg hadde glemt (den ukrainske) mobiltelefonen. Det er strengt forbudt å gå inn i huset etter å ha forlatt det, så telefonen måtte de andre finne, og det gjorde de ved å ringe til den. Vel ute av huset viste det seg at jeg hadde glemt noe atskillig mer alvorlig – ledningen til datamaskinen.

Men jeg har lang erfaring i å glemme ting og i å somle ting, og et veldig nyttig tips er å erkjenne det, glemme det og ikke å tenke på det. Det blir ikke bedre av å gå rundt og ergre seg,

Jeg var også veldig spent på om kofferten ville bli for tung etter å ha kjøpt 2 liter honning i en tung krukke, og rikelig med andre ting å frakte. Kofferten veide 21,1 kilo, men AirBaltic lot det klokelig gå. Pripne flyeselskap på vektgrensene er ikke å foretrekke.

Etter dette var det å kysse og klemme på Olia, oioioi, jeg blir trist når jeg tenker på det, det blir en stund til neste gang. Men der på flyplassen hadde vi så mye å tenke på, at det ble ikke så følelsesladd som det kunne. Jeg skulle nemlig gjennom sikkerhetskontrollen. Og Olia hadde sendt med meg gaffel og skje for å spise maten hun hadde laget. Jeg hadde protestert mot gaffelen, men Olia hadde sagt det var et elendig kinesisk produkt uegnet til kapring av fly.

Men den verdensomspennende skrekken etter terrorangrepet som nå er 8 år siden, er ikke plaget av fornuft. Gaffelen måtte i søpla.

Så var det pass- og immigrasjonskortkontroll, og Olia og jeg kunne endelig ringes og snakke med hverandre ordentlig. Det må forresten med at under avskjeden stod taxien hennes og ventet, og det er måte på hva selv private taxisjåfører vil finne seg i for 150 griven frem og tilbake 40 minutter til Borispol. Oioi, det er trist å reise fra henne.

Under flyturen prøvde jeg å sove lite grann, det blir en sen natt, og jeg har litt å gjøre når jeg kommer frem til Bergen også. Men det ble som det pleier å bli med soving på fly; sovingen uteblir.

Riga

Jeg var likevel opplagt og målrettet da vi landet i Riga. Jeg kom meg raskt ut av flyet. Jeg hadde sjekket valutakurs og flybuss på forhånd, verdien er 1 lats er 12,5 kroner akkurat nå. Flybussen koster 0,50 ls, og tar cirka en halv time. Flyet lander 1710, og nest fly går 2230. Alt er allerede sjekket inn, så jeg har bare håndbagasjen. Det skulle bli et par timer i sentrum.

På flybussen ble jeg overbevist om at jeg hadde gjort det riktige. Om det så hadde vært bare å ta flybussen tilbake igjen, ville det vært riktig. Alt er bedre enn å kope på en flyplass, og 12 kroner frem og tilbake er ingen pris.

Da jeg kom frem til Riga ble jeg enda sikrere. Jeg kjente meg selvfølgelig straks igjen da jeg så elven, og vi kjørte inn i gamlebyen. Jeg gikk av med en gang, og begynte å gå meg i vill i de trange og svingte gatene.

Et delmål var bare å være litt i Riga. Et hovedmål var å finne en slags pub med internettilkobling, hvor jeg kunne ta en øl og oppdatere hva jeg holder på med på nettet. Etter en drøy havtimes gange endte jeg opp på Paddy Whealan, den irske puben, hvor det til overmål viste seg at Premier league hadde begynt. Og det med storkamp Tottenham – Liverpool. Jeg kom akkurat i tide til å se Tottenham sette det første målet (og juble over det), og akkurat nå er stillingen 2 – 1.

Jeg kommer ikke til å forlate puben før kampen er slutt, selv om det kan medføre aldri så lite grann nerver med tanke på flyet jeg skal ta hjem. Jeg tenker at alt etter åtte er kritisk, og kampen slutter åtte. Så er det å ta den forsiktige gamblingen om at bussen til flyplassen går fra sentralstasjonen som jeg vet hvor er, og at veien bort dit fra Paddy Whealan ikke er så lang, og at jeg går riktig med en gang, og også finner bussen. Backup plan er Taxi kl ni, om alt skulle gå riv ruskende galt.

Men sjansene for det er lik null. Jeg sitter glad og fornøyd med min øl og ser Tottenham lede 2 – 1, og jeg er helt overbevist om at jeg gjorde det riktige med å ta turen innom Riga.

Sakförhållandet A. Falkengren & mejeristerna.

( En granskning.)

Bankdir. A. Falkengren har den märkliga åsikten att det att vara bankdirektör mycket väl kan likställas med mejeridirektör.( Detta för att människor skall inse det svåra i att vara bankdirektör.). Det är en uppfattning som få delar: Banker pruducerar en tjänst;ett mejeri en vara.

Banker utför ( ofrivilligt, som en gratis :försäkring för sig själva , en försäkring som betalas av alla skattebetalare ) en samhällsviktig tjänst , utan vilken samhället skulle kollapsa, – men gör också – som sin största verksamhet – en del annat arbete – såsom aktiehandelsrådgivning, försäkringstjänster, lägenhetshandel, “privatrådiving”( att dra till sig privatpersoners pengar …..), m.m., och handel med valuta ( Handel med valutor utgör 90% av handeln här i världen! ) och tjänar – vanl.- massor med pengar på den spekulation – det kasino – som detta alltid innebär. ——-Denna senare verksamhet – som alltså hanterar gigantiska summor pengar – är riskfri , sedd mot bakgrund att banken är samhällsnödvändig. Man kan – i det man har tagit pengaflödet som gisslan – alltså göra vilka vansinniga affärer som helst ( vilket man bevisligen gör ) men …..ändå aldrig eg. ta nån risk.

Att vara bankdirektör eller chefsekonom* på en bank innebär i praktiken att man kan säga och göra precis vad som helst utan att riskera att ens förlora jobbet. Det är svårare – innebär att ta på sig större förpliktelser, för vilkas bristande utförande man legalt kan ställas tillsvars – att vara snabbköpskassörska eller renhållningsarbetare än att vara chefsekonom på en bank.

En bankman kan eg. bara ställas tillsvars om denne faktiskt stoppat pengar i egen ficka, alltså direkt oförblommerat förskingrat, stulit !!!!! En bankman kan alltså i praktiken vara en “nolla”.

Att vara mejeridirektör kräver även det avsevärt mer än vad som fordras av en bankchef.

Banker är ju nödvändiga för gemene man , så staten kan aldrig tillåta att alla ett lands banker går i kunkurs, då staten då skulle falla :Revolution . Samtliga mejerier i ett land kan dock saklöst tillåtas att gå i konkurs, då man lätt kan importera smör o. likn..

Sådana basfakta tycks Falkengren inte vara medveten om. Man undrar vad som utlärs på handelshögskolor.

Falkengren tillhör de som är ansvariga för den stora satsningen på exploatering av den baltiska lånemarknaden och lånebubblan där, vilken sprack och skadade såväl Baltikum som det svenska bankväsendet. ( I banker räknar man aldrig med finanskriser. Sådana är – sedda från deras horisont – som jordbävningar eller kometnedslag. Man DRABBAS av finanskriser. Man skapar dem – tror man – aldrig.) På bankerna hade man ingen som helst försiktighetsprincip i sitt agerande och märkligt är också finansinspektionens frånvaro i denna utveckling.

När man talar om att F. tillhör de ansvariga, så är det ett “imaginärt ansvar” ty bankdirektörer – i en vanlig storbank ( vi talar här inte om alternativa nischbanker ….. ) – har aldrig nånsin tagit något konkret ansvar för sitt agerande med bankers medel. Ingen bankdirektör har nånsin blivit åtalad för försumlighet eller dyl..- och sällan har slarv med spekulationer i olika marknader visat sig innebära några ekonomiska förluster för bankdirektörerna själva.

Så lite mejeri är det.

En bankdirektörs lön skulle därför vara i nivå med en sjukpenningstagare. Inte ett öre mer.Ty båda ha ett ansvarsfritt jobb. Måhända skulle sjukpenningstagaren ha något mer, eftersom han eller hon har krav på sig att bli frisk. Det har inte en bankdirektör.En bankdirektör är alltid ett hopplöst fall.

Särskilt hopplöst är det om man dessutom tror sig vara i paritet med en mejerist .En mejerist kan sälja smöret och , med katastrofala konsekvener…., tappa pengarna. En bankman behöver inte besvära sig med att tillverka smöret. Han eller hon kan i lugn och ro – helt ansvarsfritt, med varje statsapparat i ryggen – helt enkelt tappa pengarna !

Ei pea olema välispoliitika ekspert või suurem asjatundja, et hinna Venemaa eilset sammu ning selle võimalike tagajärgi.

Eile Venemaal vastuvõetud seadusemuudatus, mis lubab kasutada ja rakendada sõjalist jõudu on kodanike kaitseks, peaks muretsema panema meid kõiki. Piisab vaid, kui tuletame meelde 2008.aasta sündmusi Gruusias, kus Venemaa rakendas sõjalist jõudu Gruusia vastu, just sama põhjendusega.

Eestil ja teistel Balti riikidel on põhjust tunda muret, sest arvestades kasvõi vene kogukonna suurust Eestis ning aeg ajalt kostvat kriitikat valituse suunas või vastupidi Venemaa kriitikat Eestis suunas, ei või ja ei saa kindel olla, et sama põhjendusega ei võida rünnata Eestit, Lätit või Leedut.

Kas siikohal on Eesti kuuluvusest NATO-sse ka reaaalselt kasu, kui Venemaa otsustab, et peaks oma kodanike kaitseks välja astuma ja ründama Eestist. NATO loosung on vähemalt julgustav, väites, et rünnates allianssi liiget, on see rünnaks kogu allianssi vastu.
Jääme lootma, et Venemaal on piisavalt mõistust ja tahet ajada asju dipolmaatiliselt!

Soovitan siinkohal lugeda Riigikogu liikme ja Euroopa Liidu asjade komisjoni esimehe Marko Mihkelsoni blogi postitust “Kremli seaduseparandus ohustab naabreid“.

Medvedevdoktrinen i vilken Ryssland bl.a. proklamerar sina särskilda rättigheter i “Det nära utlandet”, ska nu få sin juridiska och statsrättsliga fullbordan. Rysk lag medger i nuläget, förutom vid självdefinierade rena försvarskrig, endast att rysk trupp sätts in utanför landets gränser i samband med terroristbekämpning; något som förmodligen täcker in Putindoktrinen men som uppenbarligen medförde vissa problem i samband med fjolårets Georgienkrig.
Det kan kanske tyckas förvånande att man i Kreml tar hänsyn till sådana juridiska teknikaliteter, vad gäller Georgien gjorde man ju bevisligen det inte, men har man åtminstone den nationella lagstiftningen på sin sida rycker man i alla fall undan en del av grunderna för både inhemsk och internationell kritik i händelse av nya militära äventyrligheter inom intressesfären.
Nu skall lagstiftningen förtydligas, procedurerna för att sända trupper utomlands formaliseras och begreppen “krigstillstånd”, “stridszon” m.fl. tydligare definieras.
Är detta bara en formell följd av efterkrigsanalysen eller skall det tolkas som en direkt förberedelse för nästa steg i en långsiktig plan? Klart är i alla fall att man i Kreml år 2009 fortfarande upprätthåller och förbättrar den administrativa beredskap som var ett av skötebarnen i det forna svenska totalförsvaret.

Ur SvD

“De tester som polisen och sjukvården använder för att snabbt se om en person är drogpåverkad upptäcker inte kat. Risken är att fel vård sätts in. Forskare varnar nu för att drogen kan spridas till bredare grupper missbrukare om syntetiskt kat från Baltikum når den svenska marknaden.En katpåtänd missbrukare har samma symptom som en som är hög på amfetamin.”

Nu undrar jag var alla de som säger att det är rasism att kritisera Kat skall säga om polisens beskrivning av en påtänd Katbrukare? Lite mer om Kat.

“Tuggande av kat ger inte bara ett rus som kan förväxlas med psykos, missbruk kan i sig orsaka psykoser och det är därför viktigt att kunna få snabbt svar om en psykotisk patient är missbrukare.
Jemenitiska forskare har även visat på förhöjd risk för hjärt- infarkter.
Sten-Magnus Aquilonius, professor emeritus i neurologi vid på Uppsala universitet, menar att de bevisade och starkt negativa hälsoeffekterna av kat- tuggande inte riktigt slagit genom i svensk narkotikadebatt ännu.
I Baltikum har ”syntetiskt kat”, droger framställda i labb på substansen metkatinon, blivit ett stort problem.
Nyligen upptäcktes två fall på Åland. Farhågor finns att Sverige är nästa marknad.
–Skillnaden är att metkatinon sprutas in intravenöst och ger en snabbare effekt. Dessutom skapas gifter under produktionen som ger hjärnskador som inte är botbara, säger professor Sten-Magnus Aquilonius.”

Så nu vill jag ha svar av de som tidiager sagt att det är som en kopp kaffe att tugga kat. Kliv fram nu och kommentera.

Spero News 02 08 2009.

Litauens parlament har röstat för att anta en lag för skydd av minderåriga som är tänkt att begränsa barns exponering för grafiskt våld, pornografi, och information som främjar “homosexuella, bisexuella och polygama relationer.”

Litauens parlament hade fullt upp förra månaden, de behandlade inte bara frågan om budgetnedskärningar för att hålla en finansiell kris i schack, utan också frågan om ett stark ställningstagnde för traditionella familjevärderingar, vilket har utmanat status quon i  EU och som har lett till ett tumult i det internationella samfundet. 

Den den 14 juni 2009, röstade parlamentet med 89-6 för att anta en lag för skydd av minderåriga, vilket begränsar spridning av information som kan vara skadligt för ungdomar. Parallellt med lagen gäller även lagen om grafiskt våld, instruktioner om hur man gör sprängämnen, presentation av narkotikamissbruk på ett positivt sätt och pornografi,  lagen inskränker också på information,” som verkar för homosexuella, bisexuella och polygama relationer.”

Läs mer:

http://www.speroforum.com/a/20001/Lithuania-aims-to-protect-kids-from-gay-influences

Vi som är intresserade av ekonomi har länge följt med vad som hänt och händer i Baltikum. Nu börjar även personer som inte är intresserade av ekonomi undra vad som har hänt i Baltikum.

De svenska bankerna med Swedbank i täten har lånat ut flera hundratals miljarder till lyxlägenheter och dyra lyxbilar. Som säkerhet har de tagit folks utsagor om framtida höjda löner och svarta inkomster. SEB och Nordea, där svenska staten är största ägare har också varit med och gödslat pengar.

Aftonbladet har idag en artikel om hur det hela gick till när Swedbank blev störst i Baltikum. Högste ansvarig för denna strategi är den här mannen.

I ett annat reportage kan man läsa mer om de så kallad “bankbilarna” och de bostadsområden som byggts i ren spekulation och nu ligger öde. De flesta beslagtagna bilar tillhör nu Swedbank.

Banken har reserverat 12 miljarder kr enbart i Lettland för osäkra fordringar. Pengar som lånats ut till bilar och fastigheter. Det mesta kommer banken att förlora och då är det vi skattebetalare i Sverige och folk som lånar till bostäder som får stå för notan.

Nu flockas utländska köpare i Baltikum. De vill göra ett klipp på dessa “bankbilar”. Jag skrev tidigare i veckan att Bilia vill dumpa 500 st på den svenska markanden.

Lite bilder från Jan Jörnmark som visar det nya och det gamla förfallet från Baltikum.

Idag kom Bilia med sitt halvårsresultat. Omsättningen sjönk till 6.609 Mkr från förra årets 7.813 Mkr. Periodens resultat uppgick till 3 Mkr. Kassaflödet efter nettoinvesteringar uppgick till 561 Mkr. Marginalen för halvåret är lövtunn, 0,4 %. För andra kvartalet har det gått lite bättre med en marginal på 1,1 %.

Kostnadsnivån har minskat med 72 Mkr under andra kvartalet samtidig som en återförsäljarverksamhet för BMW i Göteborg har förvärvats för 113 Mkr(60 Mkr är den summa som belastat kassaflödet för perioden).

Bolaget beräknar att kostnaderna kommer att minska med 270 Mkr för helåret 2009 och med ytterliggare 318 Mkr för 2010.

Bolaget har en outnyttjad kreditlina på ca 700 Mkr till sitt förfogande utöver de likvida medel på 32 Mkr som finns deponerade hos Handelsbanken och Nordea. Nettolåneskulden minskade med 195 Mkr till 340 Mkr.

Vinsten per aktie uppgår för halvåret till minimala 0,1 kr. Jämfört med eget kapital per aktie, vilket uppgår till 60 kr handlas bolaget med rabatt till rådande börskurs på 46,7 kr.

Att det är tråkiga tider inom nybilsförsäljningen är inget nytt. Bilia som är världens största återförsäljare för Volvo PV har drabbats hårt. Servicen är en högmarginal verksamhet jämfört med nybilsförsäljningen. När konsumenterna behåller sina bilar längre kommer de att behöva mer service. Frågan är bara om folk väljer Bilia som har rykte om sig att vara dyra och slarviga. De har även anklagats för onödig merförsäljning till kunder.

Swedbank sitter på ett stort lager med återtagna lyxbilar från utlåningen i baltikum. Bilias VD Jan Pettersson säger till TT/DN att han kan tänka sig att Bilia kommer att sälja(dumpa?) 500 av dessa.

Största ägare i Bilia, är Investment AB Öresund med med 27,1 % och Bilias ordförande Mats Qviberg med 6,7 %.

Kvartalsrapporten finns att ladda ner här.

Det lilla landet Litauen har blivit ännu mindre. Hur då kan man fråga sig? Folkmängden minskar, de som kan flyttar utomlands för att undvika svält och elände. Landets BNP rasade med 22,4 % jämfört med andra kvartalet 2008. Litauen är dock inte lika illa ute som sitt grannland Lettland.

Det är främst inom bygg och fastighetssektorn som det stora raset syns. Det går inte längre att bygga nya lägenheter och hus på ren spekulation. De svenska bankerna med Swedbank, SEB och Nordea har strypt krediterna. Bankerna kämpar själv för sin överlevnad. Då tänker jag främst på Swedbank och SEB. Nordea har bara en mindre del i baltikum.

Detaljhandeln i Litauen har minskat med ca 25%. Nu kan man kanske se en tendens till att det har planat ut.

Den senaste veckan har Lettlands regering och IMF, Internationella valutafonden förhandlat om nya nödlån till landet. Storleken på lånet är ca 80 Mdr kronor och skall gå till att stadga upp den finansiella sektorn och betala löpande kostnader i statsbudgeten. Ett hinder är att det konservativa Folkpartiet tidigare inte ville godkänna avtalet. Uppgifterna fick Swebanks aktie att falla med 4 %.

Tidigare fanns det uppgifter om att Lettland sökt stöd hos den kända finansmannen George Soros som startat en liten fond för länderna i östeuropa.