Acum 2 seri am intrat pe un tracker si din greseala am dat la torentele cu continut in limba romana..si imi sare in ochi ceva…Mickey Mouse Romanian Comics…hopa…Si am inceput sa imi reamintesc cu cat drag le colectionam si le citeam(si pentru astea furam bani).In acest post va voi prezenta primul numar din revista cu Mickey Mouse din 1992.Sper sa ajut si eu in felul meu… .Multumesc tuturor celor care au facut posibil reaparitia lor in fata ochilor mei .

Numarul complet aici

asa zicea descrierea..:D

Aceasta revista a fost prima dintr-o serie de publicatii de exceptie scoase de Egmont in anii 90 si care a inclus Familia Flintstone, Duck Tales, Asterix, Bugs Bunny, Bamse si colectii de carti cu imagini inspirate din filmele si serialele animate Disney cum sunt Egmont mini, Egmont Maxi, Egmont Junior sau Disney Clasic. Sa speram ca cei care mai au pe acasa asemenea raritati (avand in vedere ca ele nu vor mai fi re-editate, si ca se pare nici nu mai exista in arhivele editurii) vor fi deschisi in a le aduce la suprafata.

Multumirile merg in exclusivitate catre cei care au lansat in Romania aceste publicatii (EGMONT Romania – pentru ca, pana la urma, nimeni altcineva inaintea lor nu a facut-o) si mai ales catre colectionarii care cu bunavointa le-au impartit sau urmeaza sa le imparta cu noi:

krossfire
panseluta
adi
grn (green eye)
KaRaKteR
catz
Crash1o6

Cu ocazia asta o sa incep sa postez din cand in cand benzi desenate,in engleza in principal..dar si in alte limbi .

O sa fac si o pagina speciala pentru asta..tot aici pe blog..ca sunt chitros .

Ble Cafe Spesial, og et par andre steder, med Birgitte, Hamed, Eduardo og Gonzalo i dag.Mannen som jobber der lager verdens fineste, og beste, mocca.

Tror cafe-vandring er det eneste jeg liker å gjøre på vinteren. Bare sitte inne, med en mocca i hånden, og høre på regnet utenfor. Dessuten har jeg hysteriskt morsomme venner. Er faktisk gangsperr i fjeset etter å ha ledd i overkant mye!

Fikk du litt lyst på Moccaen min nå???

Så här i vår november trötthet (inte bara jag i det här hushållet som tröttnat på det gråa vädret) har vi inte lyft många handtag idag. Båda lite lagom trötta/däckade efter en lite tung natt.

Istället för att fokusera på det mörka, trista och gråa bjuder jag på några bilder från dagen.

Rolig utsikt

Det här med att sitta för sig själv i soffan och leka med diverse saker börjar bli mer och mer poppis.

Den icke-tuggbara skallran

Vissa dagar är skallran väldigt intressant. Andra inte. Vi har märkt att de skallror vi har som inte låter speciellt mycket (en mask från E:s mamma, en hatt-tjej från mamma) är ointressanta. Däremot denna (där man dessutom ser bollarna som skallrar) är myycket mer poppis.

Intressant att titta på när den låter högt

Vi har ju även fått en badbok, dvs en badvänlig bok att ha i badkaret. Så ikväll var det dags att testa!

Läskunnig redan?

Ja, det var väl vår dag egentligen. Nu blir det lite avkoppling med nässprey och en förhoppning att jag faktiskt inte är på väg att bli sjuk igen. Och att morgondagen bjuder på iaf lite bättre väder.

…Yeh eerrm well as you can see i just started… Fresh… Like really really … Fresh!… So i have no idea what im doin, im confused dazed and stressed and wondering if this is really worth it but im gonna still try… why?… Cuz im awesome thats why!!!… Plus i dont have anything better do… .. Its either this or watch Ben 10 wid da kids.. so yeh i guess blogging will do…

I should probably start off with a little introduction, but im not gonna bother cuz thats why the ”about” page is there for… so if u do want sum cheesy intro about ma lil life then please feel free to click on it

Im keeping ma first post relatively short cause honestly.. Who the fuck is going to read this? … You?.. why thank you.. and much appreciated .. lol .. but yeh im talking realistically.. its not like a whole heap of people is suddenly gonna know about Bamseland.wordpress.com .. so why bother right.. The long ass post will slowly appear when i know for a fact i got a big audience… so there …

… skriver Joakim Gunnarsson i senaste Bamses äventyr. Vad kan jag säga? Jag saknar spånandet och luncherna också! För er som undrar är Bamses Äventyr en systertidning till Bamse. I det aktuella numret kan man läsa en ny, riktigt spännande serie skriven av en ny Bamseförfattare, Jens Hansegård. (Okej, skanningen är inte den bästa men tidningen går bra att köpa i kiosken just nu!)

En annan person är Marja som skrivit ett bra inlägg

Åh pauline hade ett bra =)

Bamse säger att den som är mycket stark också måste vara mycket snäll. Ebba Grön säger lite provocerande att man slickar uppåt och sparkar neråt, och det är kanske så det ser ut, egentligen. Men ett samhälle som endast sparkar neråt kommer att stanna i utvecklingen. Det stämmer även på individnivå. Ifrågasätt auktoriteter, i synnerhet när de har fel utan att veta om det själva. Annars stagnerar vi, strävar bakåt och inte framåt.

Därför skäms jag å modebloggarnas vägnar när de, utan att ta reda på fakta, både far med osanning och sparkar på oskyldiga utan att veta om det själva. Jag vill gapa och skrika åt deras pappor, mammor, lärare och mentorer att de misslyckats kapitalt med dessa individers bildning, men att det fortfarande finns hopp. Man kan skylla på ungdomens naivitet, visst, men hur länge då? Och på vilka grunder, när det finns sjuåringar som har ett bättre begrepp om skillnaden mellan rätt och fel, etik och moral.

Jag fortsätter lyssna på Ebba, och låter i sammanhanget bli att kommentera intelligensnivån på SD’s väljare. Från Bamse, till Blondinbella och Kissie till SD på 188 ord. Den du.

Kolla in det här och avundas mig som äter Ben&Jerry’s Strawberry Cheesecake.

Keep it Radical.

Bamse nr 15 (ute nu!) innehåller en enda lång historia, med idé av mig och manus av Susanne Adolfsson. (Det betyder att jag har kommit på ungefär vad som ska hända och så har Susanne delat upp handlingen i rutor och hittat på vad alla ska säga.) I serien återvänder Bamse till Trollskogen tillsammans med sin dotter Brumma, som en fortsättning på Rune Andréassons ursprungliga serie/bok/film/skiva Bamse i Trollskogen. Det är Adam Blomgren som tecknat äventyret. Han har även illustrerat tävlingssidan i tidningen som jag tror var den allra sista sidan Bamse jag skrev.

Nå er det lenge siden jeg har tatt meg tid til å småtrykke på den lille bloggen min, derav ingen innlegg siden skoleprosjektets egentlige slutt. Jeg har bestemt meg for å prøve og surre videre med denne tydeligvis tids- og tankekrevende bloggen og se om jeg klarer å holde det gående.

MEN, over til andre finurlige ting. Som sagt i teksten om meg selv, så er jeg en leseløve, har alltid vært det og kommer alltid til å være det. Jeg er også glad i bamser, for de som faktisk trengte den tilleggsinformasjonen. For noen uker siden var jeg og min vennine ute å tusslet på Torgallmenningen i Bergen, der vi selvfølgelig viet en stor del av tiden vårs til Norli bokhandel. Oppe på en bokhylle satt det tilfeldigvis en bamse. En løve nærmere bestemt. På løven stod det: Jeg er en ekte leseløve. Leseløven minnet meg om årene på barneskolen og all tiden i skolebiblioteket med de kjekke Leseløve-bøkene. Jeg spurte butikkdamen PENT om jeg kunne kjøpe løven. NEI, sa damen mindre pent tilbake. Etter nøye overveielse satte jeg meg ned senere på kvelden og skrev en e-post til Cappelen Damm der jeg spurte om jeg kunne få kjøpe løven av dem. Enden av denne LANGE historien. En svært behjelpelig Nina sendte meg leseløven i posten og nå står den i bokhyllen MIN.

Etter denne minneverdige opplevelsen, oppfordrer jeg alle til å reise litt tilbake til barndommen og lese litt lett, morosom og underholdene litteratur. Dagens anbefaling er absolutt ALT av Ole Lund Kirkegaard. Jeg liker spesielt godt “Otto er et neshorn” , der en tegning av et neshorn blir  til et levende neshorn, altså KULT. Boken er rosa og lett å kjenne igjen. Selv om man er tjue år og student, så betyr ikke dette at man må være hel-voksen. Finn leseløven i deg og kos deg med morsomme historier som treffer deg i latter-, eventuelt humremuskelen. Hvis du ikke løfter på smilebåndet av et liksom-neshorn, så bør du gå over på “Gummi-Tarzan”.

God Onsdag !

I dag sitter jeg og latesompusen min å venter på at Madeleine skal komme å spise pasta og kjøttboller. Vi spiste det sånn ca alltid før og ser herved på retten som tradisjon.

Latesompusen min fikk jeg til jul med Tante Johanne for mange år siden da mamma ikke ville la meg ha ekte katt med en gang, og siden jeg nå er stuck på en hybel hvor katter anses som “fy-fy” er latesompusen god å ha.

©Rune Andréasson

Inte nog med att en av mina böcker finns hemma hos Skalman, nu förstärks kopplingen ytterligare med den klassiska serietidningen. Som du själv kan se i illustrationen här ingår även min senaste bok i Belzefugs märkliga bibliotek. Men vad heter boken egentligen? Först mottagna rätta svar belönas med ett exemplar av boken ifråga.

Hej. Nu är det ett tag sedan jag skrev. Vår 15-kvadratare utvecklas hela tiden. Röda väggar, vita knutar, svart takpapp. Altandörrar, två enkla och en dubbeldörr på ena sidan. Inga fönster eller andra öppningar på de andra tre. Ännu. Det lär vara ett smalt lodrätt fönster på gång, säger smakrådet och arkitekten. Och då blir det väl så. Smakrådet/ hustrun och jag är ungefär som Skalman och Bamse: hon tänker och jag gör.

Järna Trä, here I come again! Om Nile City var “vår kajplats i etern”, så är Järna Trä “min hämtplats för rubbet”. Jaja, det var inte så bra, men det bästa jag kunde åstadkomma i denna sena timme.

Golvet är inoljat, det blev mjukt och tränära. Även hudnära för bara fötter. Härligt. Nu saknas en elektriker, innan jag kan börja med innerväggar och isolering. Har du något förslag till en sådan person i trakterna av Hölö-Mörkö?

Jag ska snart ta ett steg ytterligare i min tekniska utveckling: jag hoppas ganska snart kunna lägga ut en bild på sommarens bygge. De´du!

Den trista följetongen med grevens enormt oförskämda krav på mångdubbla arrenden fortsätter. Arrendenämnden och parterna har gjort syn på ett antal tomter de vill ha med som jämförelseobjekt. Vi i föreningen har letat runt hela Södertälje kommun och hittat många tomter likvärdiga våra. Ingen, alltså INGEN har så höga arenden som vi har idag! Och dessa vill alltså jordägarna dubbla eller tredubbla. Sanslöst. Vi får vänta till månadsskiftet november/december tidigast innan nämnden beslutar.

Även om det är andra tider nu, så kan jag inte låta bli att dra parallellen: jordägaren som suger ut det mesta av sina arrendatorer såg vi redan för hundra år sedan. Klassklyftorna var tydligare då, men märkena går aldrig ur. Den känslokalla överklassen förnekar sig inte. Minns du vad Fredrik Bonde sa i en TV-intervju? “Det är väl ingen mänsklig rättighet att ha sommarstuga på Mörkö!?”  Det var hans kommentar till att ett antal gamla kanske skulle tvingas lämna sina hus. Kom inte och säg att klasskampen är över eller att den är omodern!

Ett annat exempel: Fredrik Reinfeldt är mjuk och go´ och trevlig, men han är ett lysande exempel på hur högern bara klär sig i annan dräkt.

Snart brister jag ut i ännu fulare tankar.

Go´natt!

Hemma från Göteborg igen! Det var inte många timmar jag spenderade på mässgolvet men de var trevliga och jag sprang på många välbekanta ansikten. Jag fick till och med med mig ett par böcker: Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter, Antboy – pissmyrans bett av Kenneth Bøgh Andersen och fantastiskt fina Miko cyklar jorden runt av Marc Boutavant. Den sista köpte jag till Minna i Bokskåpets monter, är ni i Göteborg ska ni absolut gå in i deras butik! På hallgolvet låg Bamse nr 14 och – tadaa – innehöll hela två Mårten Melin-sidor! Jag är väldigt nöjd med smygreklamen för Tomas Ekströms diktsamling Elektrisk matlagning. (Det kommer ett exemplar, Tomas!) Jag träffade Petrus Dahlin på Rabén & Sjögrens middag i torsdags och han var rysligt nöjd med att hans bok Ugglor i Bagarmossen figurerat i Bamse för några nummer sedan …!

Jag har snott åt mig Karin’s dator här på mässan medan hon är på äventyr… typ. Det har varit en lika omkringkuskande dag som vanligt för mig. Stallet, hem o hit i en enda röra. Min lght ser ut som ett bombnedslag. ALLTING ligger i hallen, för det är det första jag gör när jag kommer hem – släpper allt i hallen. Hopplöst. Jag hinner ju inte plocka undan heller…

Ridturen blev lite dramatisk idag. Jag o Zally satt o trimmade i godan ro på stora utebanan, när det plötsligt blir ett jävla liv i skogen brevid oss. Där kommer en helt galen, skällande hund tokrusande rakt mot oss. Lite lätt panik!!! Hundägaren står längre in i skogen o skriker på sin hund för att den ska stanna.
Jag sitter på Zally o hinner tänka att nu kommer hunden bita henne i benen o sen bli ihjälsparkad. Men som tur är så blir det inte så. Den jävla hunden stannar till slut o vänder tillbaka till sin jävla hundägare. Men fy satan va skrämda vi blev. Jag hade en puls på 200 tror jag…

Så det var skönt att komma till mässan o hänga lite. Lugna ner mig o slappna av. Har tittat på Jan Guillou när han berättade roliga historier om sig själv. Har hängt på ett trevlig diskussion om hur man kan publicera böcker på andra sätt än genom förlag. Nuddade Unni Drougge på vägen därifrån. Handlade glass borta i Barn-hörnan på mässan. Träffade Bamse. Spillde kaffe på mattan i NoK’s monter (Förlåt!)… o så ja… typ flanerat och funderat på om jag kanske skulle ta o köpa en eller annan bok på den här mässan oxå. Inte bara titta på dem eller lyssna på författarna.

Får se vad kvällen har att erbjuda. Jag kan inte bestämma mig för om jag är dödstrött eller lite rastlös i dansfötterna… o kanske har jag lite sug i vin-tarmen. Vem vet vart det kan sluta. Kanske stannar jag hemma o tvättar istället.

Inlägget från min blogg Chestnuts den 25/3 2008, och har en stadig inklickningsfrekvens. Jag skulle vilja veta bakomliggande faktorer på varför man googlar på “Skalman knarkar”. (Min nyfikenhet är så pass stor så jag har startat en grupp på Facebook kring den frågan, och vi är några stycken i gruppen “Vi som undrar varför man googlar på “Skalman knarkar”.)

Ursprungsserien finns att läsa sida för sida på Geocites, och diskussionstrådar kring ämnet bland annat på… Gameplayer (Slutrepliken är så underbar!) och Flashback. (daterade 2005 och 2008) Samt att 2009 googlar man fortfarande på begreppet “Skalman knarkar”.

Det som slår mig när jag läser om Skalmans knarksaft, tänker på symbol- och kodvärde i historien och dialogen runt omkring är frågan om vad Blondinbella och Anna Anka står för. Givetvis är människor inte uppretade på dem som privata personer, eftersom de inte känner dem, utan det står för något annat. På samma sätt som serietidningen Bamse sägs ha symboler för politik och ekonomiska poler så kan man säga att Anna Anka och Blondinbella får bära upp och möta våra ideer om den värld de anses tillhöra.

Vi läser alltså bloggar på samma vis som vi läser serietidningar. Det som är speciellt med Rune Eliassons serier är att han tydliggör det och på så vis lyfter han upp dialogen öppen på bordet. Man kan inte riktigt säga samma sak om tex Kalle Ankas skapare Walt Disney. Där är inte den övre dialogen ett medvetandegjort ämne på samma vis.

Kontroversiellt stavas “insikt” hävdar jag, och står för när man helt plötsligt ser sina egna sätt att agera och/eller formulera sig, och inte enbart syften. Vägen att nå fram till det man vill är inte samma sak som målet man vill nå. Rune Eliasson har så genialt bakat in en lång rad nivåer i sin serie om Bamse och hans vänner. Han öppnar upp.

Jag skulle kunna börja mitt blogginlägg med att att säga att jag glömt hur gott det är med en Bamse i bröd. Det blir lite svårt att börja med det när jag redan har skrivit, Jag skulle kunna börja… Hur som helst så hade jag glömt hur gott det är med en Bamse i bröd. Jag var ute och gick en runda idag, eftersom klockan var runt ett så tyckte jag att det var dags för att äta lite. Jag hade varit i en liten park och fotat lite och i närheten så låg det en korvalåda som man brukar kalla det. Där beställde jag en Bamse i bröd. Hmm så gott! Jag skrev precis att jag varit ute och fotat lite. Nu mera, när jag är ute och går så brukar jag ta med mig min kamera, man vet aldrig vad man dyker på. Eftersom jag bor i en storstad i Svenska mått mätt, hur roligt lät inte det, mått mätt, så är ju Malmö faktiskt en ganska så stor stad, då kan ju allt hända, eftersom KVP ger en hel del pengar för ett foto så tyckte jag att det kan ju alltid vara bra att ha med sig kameran utifall någon olycka råkar hända precis där jag går. Nu var det inga bilar som krocka eller hus eller bilar som brann, så jag fick nöja mig med en fontän utanför Folkets Hus vid Nobeltorget. Nu ger det nog inga prispengar för bästa nyhetsbild, men jag tog åtminstone några foton, mest för att lära mig. Jag lägger upp två foton så att du får se skillnaden på hur man ställer in kameran På det ena fotot ser man vattendropparna tydligare och på det andra fotot ser det mer ut som vattnet rinner eller hur man nu ska beskriva det. Allt beror på hur man ställer in bländaren och slutaren. Som sagt så är jag ingen expert utan jag är bara i det stadiet där jag experimenterar och lär mig fotaografins magiska värld. Titta och se om du ser någon skillnad.

.

Som många gånger tidigare så lägger jag upp en musikvideo. Jag gillar när musik är så clean som möjligt, så vad kan passa bättre än bara två killar som spelar på varsin gitarr. Nu gillar jag ju faktiskt ganska så många musiktyper, men det är ganska så skönt när det är avskalat och enkelt. Det behöver inte vara en massa trummor keybords och elgitarrer och allt vad man nu kan spela på för att det ska bli bra musik, ibland räcker det med ett par gitarrer. Lyssna och njut.

.

Shane & Shane – Psalm 13

.

How long, oh Lord, will You forget me
How long, oh Lord, will You hide
Hide Your face from me
How long must I wrestle with me
And everyday have sorrow in my heart
Sorrow in my heart

I will wait on You
I will wait on You
I will wait on You

Look on me, Lord, and answer me
Give my eyes light or I will sleep in death
I will sleep in death
My enemies say “I will overcome him”
And my foes rejoice even when I fall
I dont want to fall

For I will trust in Your unfailing love
My heart rejoices in Your salvation
I will sing to the Lord

.

Bamse nr 13 damp ner i brevlådan idag. Jag har skrivit en sida i tidningen så det är inte mycket att skryta om. På brevsidan står att jag ska sluta på Bamseredaktionen, vilket jag i själva verket gjorde redan i maj. Det finns några Bamseserier kvar i arkiven som jag har skrivit och de kommer väl publiceras vad det lider: Bamse och det magiska ljuset, Bamse och den märkliga blomman och Bamse i Amazonas. Men sen är det slut för min del. Här kan man läsa en bra artikel om Bamse nr 2 som kom tidigare i år. Omslaget är hämtat från Joakim Gunnarssons underhållande blogg. Klicka på bilden så hamnar du där! (Observera att tidningens titel inte har lagts in på omslaget ännu!)

Îi mai ţineţi minte pe Bamse”cel mai puternic urs din lume”,Ţestosul şi Mini-Hop?Ei bine…eu da  n_n Era perioada când aveam 7 ani,atunci am descoperit revistele cu BAMSE(Egmont).

De är några värre slöfockar, de där webbansvariga på GP. Jag hade tänkt länka till recensionen på min bok Jag ser dig men den senaste uppdateringen på barnbokssidan är från juli någongång. Jag som inte ens läst recensionen ännu, man är ju lite nyfiken!

Någon som inte legat på latsidan är min vän Tomas Ekström som gjort finfina uppdateringar på min webbsida! Hurra för honom! Där finns numera en flik som heter Björnen och där man kan läsa om mitt tidigare jobb på Bamseredaktionen, bland annat om Bamseböckerna som jag skrivit.

Lite tokigt är det att jag på Bokus och AdLibris står som medförfattare till boken Bamse på skattjakt, för den har Joakim Gunnarsson skrivit alldeles själv. Den är baserad på en serie som Jocke hittade på för några år sedan, det jag gjorde då var att jag skrev ut manuset efter hans idéer. Hursomhelst blev det en fin bok med bilder av Lars Bällsten som tecknat Bamse i femton år ungefär. Min egen sista Bamsebok är i piplinjen, men om den säger jag just nu inte ett enda tut!

I løpet av livet opplever vi tap av forskjellig art. Det kan være en leke, et husdyr, en venn eller noen i familien.

Da min datter var rundt tre år mistet hun bamsen sin. En bamse hun hadde fått av sin tante og onkel da hun fylte ett år. Bamsen fikk navnet “onkel Bård-bamsen”, enda det ikke var onkel Bård som hadde kjøpt den til henne.  Denne bamsen “bodde” i armkroken hennes hele dagen. Så en dag ble den borte på lekeplassen. Hun hadde lagt den fra seg da hun skulle huske og så ble den glemt. Da hun kom tilbake for å hente den da hun kom på at bamsen var borte så var den ikke lenger på lekeplassen. Dette førte til mange tårer, og vanskelig å sove for henne i ganske mange netter. Bamsen var to år gammel, så det ville ikke bli lett å erstatte den. For jeg visste ikke hvor den var kjøpt, da den var en gave til henne. Så da måtte jeg ut og lete i butikker etter en erstatter. Jeg lette og undersøkte for å se om jeg kunne finne en som var mest mulig lik den hun hadde mistet. Til slutt fant jeg en som jeg syntes liknet, den hadde omtrent samme farge og fasong. Jeg kjøpte den og tok den med hjem. Det var ikke umiddelbar glede, for dette var jo ikke den riktige bamsen. I hennes unge uskyld var hun sikker på at mamma ville klare å kjøpe en helt lik bamse. Da hun etterhvert innså at den gamle bamsen nok var borte for alltid klarte den nye å krype inn i armkroken og hjerterota til lille frøkna. Han fikk til og med det samme navnet som den gamle. Men i en periode het den “Nye onkel Bård-bamsen”.

I dag, syv år etter heter bamsen “onkel Bård-bamsen” og er med i senga hver natt. Skal hun noe sted må bamsen være med, ellers blir det litt trist. Og hvis den er savnet blir det mye styr. Men selv i dag, hvis vi kjører forbi lekeplassen, eller man kommer inn på hvordan det var den gangen så snakker hun om “gamle onkel Bård-bamsen”, og håper i sitt indre at den på mirakuløst vis skal ligge på lekeplassen og vente på henne.