Tillåt mig att rekommendera följande lysande blogginlägg: http://inslag.se/journal/2008/5/15/barnarbetsbojkottare-ar-inte-ondskefulla.html som förklarar att folk som vill förbjuda organhandel och barnarbete faktiskt inte är onda, trots att det vid en första anblick kan verka så.

Resten av bloggen är också väl värd att följa.

Denna småregnig tisdag visar sig vara som gjord för höströj i trädgården. Arvid påbörjar ett ambitiöst projekt i hallonhäcken, men avslutar hastigt när han upptäcker att fågelbadet(?) erbjuder möjlighet att “gräva vatten”.

Jag tillämpar både barnarbete och skövling av regnskog så mina pengar investeras inte i pensionsfonder med ärligt uppsåt utan i lyxkonsumtion. Jag funderar även på att lägga lite stålars i vapenindustrin, knogjärn med blingbling tror jag skulle passa mig.

Här låter jag en 14 månaders vattentesta mobilen – flera timmar i sträck.

Och vad kan väl vara vackrare än en pinnallé lagom till den karga säsongen – fram för fler kalhyggen

ITUC har släppt en ny video (ett par veckor sedan) i kampen mot barnarbete. Sprid gärna videon bäst ni kan.

Hela 218 miljoner barn mellan 5 och 17 år arbetar världen över istället för att gå i skolan. Hela 122 av dessa miljoner barn befinner sig i Asien, och hela 50 miljoner enbart i Indien.

Huvudvärk. Antingen beror det på den tryckande värmen som har lagt sig över stan idag, eller så beror det på whiskeyn som fransoserna bjöd på efter gårdagens middag?

Imorgon blir första dagen på min femte vecka här. Sjukt så fort tiden går. Snart sitter jag väl hemma i lägenheten i Malmö och undrar vad som hände, vart tiden tog vägen, och om jag verkligen inte bara drömt allt. Tidsacceleration (är det ens ett ord?)

Nu ska jag transkribera intervjuer. Det handlar om barnarbete, minderåriga äktenskap, barn som får barn, stränga koranskolor, våldsamma lärare och fattigdom. Oj oj oj. Det finns så mycket kvar att jobba med här. Så mycket att vända på rätt köl.

Så här blir billiga kläder till:

någonstans börjar man att dra upp trådar till din klänning

.

Vi känner oss trygga här i Europa, men det finns visst länder där fortfarande  lever efter gamla och förlegade metoder.  Där aga tillhör vardagen, till och med på jobbet. Inte ens dyra kläder tillverkas alltid på rätt sätt.  Många gånger även de görs av lågavlönade slavarbetare någonstans i fjärranöster.

Tänk på det också när du är ute och handlar i sommar!

Efter att ha lyckats harva runt på Dalsjö i den gassande solen så låg jag däckad mer eller mindre hela gårdagen..  När man är inne i själva jordbruket så är det svårt att förstå att man kanske skall ha keps på sig..  Mina gyllene lockar stoppade inte solen och priset för detta är att jag nu set ut som en tomat, och jag var hängig hela gårdagen på grund av vätskebrist.. Fast jag drack närmare 2 liter vatten under hela rundan så hjälpte inte detta utan jag hade solfrossa och var trött som en utter..

I och med att jag inte var i slag så uteblev även det inplanerade däcksbytet på rallysaaben..  Men skam den som ger sig och idag när jag hade mer ork så tog jag "Lajnus" i kragen och lyfte ut han på gatan..  I och med att Moster Lena tycker jag är maskinistisk så är det lika bra att köra med barnarbete oxå..   Så "Lajnus" fick agera mekaniker och fixa alla hjulbultar medans jag lyfte av och på däcken..  Så med lite teamwork så fixade vi på sommarsulorna..  Få se om fru B lyckas muta "Kaninen" att göra samma sak för henne i morgon..  Själv ska jag vila på soffan och titta på när de byter däck på “Målarbilen”…

\ M

Det blir ofta diskussioner om att multinationella företag inte tar sitt ansvar för det som verksamheten kan leda till, så som barnarbete, utsläpp av farliga kemikalier, påverkan på klimatet m.m. Granskar man företag hittar man ofta en del att anmärka på. Det finns gott om organisationer, media, föreningar och privatpersonersom bevakar detta. Det leder förhoppningsvis till att företag lyfter frågor som rör hållbart företagande.

Just nu kommer många bolag ut med sina hållbarhetsrapporter. Det blir företagens möjlighet att själva kommentera hur det gått under året som passerat. Här kan företagen välja hur de vill framhålla sitt arbete med frågor som rör miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet. De kan välja att redovisa allt eller inget, framgång och misslyckanden, påverkan från hela livscykeln eller påverkan bara från den egna fabriken.

Passa på att läs några av hållbarhetsredovisningarna! Gallra mellan fakta och ord!

Ibland hittar man något att ta fasta på. Man ser att något faktiskt hänt som att H&M stängt av en leverantör pga barnarbete.

H&M:s hållbarhetsredovisning 2008

H&M avslöjade barnarbete hos leverantör/DN 27/5 2009 – Endast i papperstidningen än så länge!

/Veronika Franzén

Jag är en sjuk människa…Jag är en ond människa. Anledningen till att jag är en ond människa, är att jag citerar världens bästa bok.

Nu med dåligt samvete av påskchokladen.

Vad är det frågan om med det dåliga samvetet? Varför?

I inget annat land i Europa puttrar det av så mycket dåligt samvete till vardags som i Sverige. Självkritik, visst, men inte detta ständiga, dagliga självförebrående. Är det för att vi är så generellt passiva, och därför har konstanta, skavande samvetskval, eller skulle vi ha ‘mer’ samvete än resten av världen? (Eeh..Mer dåligt samvete, ja.) Jantelagens inbyggdhet till trots, det finns ett område där vi anser att vi slår världen på fingrarna. 

Är det bara så att det dåliga samvetet i Sverige har blivit en slags konstruerad statusmarkör? Något som rensar luften, skapar en gemensam nämnare, och ger oss lite sinnesfrid. Köper oss lite mer tid för bekvämlighet?

Varför drivs vi av ett ‘godhetskomplex’, som skapar en slags självpåtaget martyrskap?

Vi är så bra på att anordna välgörenhetsgalor, stödmarscher, sympatiaftnar och insamlingar. Men hur långt sträcker sig vårt vardagliga engagemang, när det kommer till kritan? Bekvämlighet och Jantelag är små trygga sfärer som skyddar oss mot obehag och ansträngning.

Vad krävs för att locka ut oss från säkerhetszonen?

Manifestation av chokladbarnarbetesångest i påsktid.

(PS. Jag vet. Ägget ska skalas först.)

Ikväll ska jag delta i en debatt om barnarbete i staden Tournai här i Belgien. Det ska bli intressant, för det är nämligen jag som är “experten” och ska tala i ca 4o minuter om barnarbete – på franska. Min kollega Philippe kunde inte åka, det här är egentligen hans område, så nu ska jag vara stand in. Det ska bli spännande. Och jag har tur som en tok för Philippe har egentligen skrivit hela mitt tal, jag behöver bara anpassa och fixa powerpoints. Är inte nervös för talet i sig, sån’t är mest kul om man är väl förberedd, men däremot för frågorna som kan komma efteråt. Mamma mia. Men jag har bestämt mig för att jag kan alltid göra som politikern: svara på den fråga som jag vill svara på och inte den jag har fått. Eller låtsas att jag är en stackars svenska vars franska inte är tillräckligt bra.

International Labour Organisations siffror säger att det finns 218 mijoner barn som arbetar världen över, varav 126 miljoner i farliga jobb. Hela 69% av dessa arbetar inom jordbruk, bara 9% inom industrin.

Den allra största delen barnarbetare finns i Asien, hela 122 miljonerbarn arbetar där, varav hela 50 miljoner barnarbetare endast i Indien.

Fast naturligtvis finns det massor med barn som arbetar också i industrialiserade länder. Men det beror på om reglerna om ålder och typ av arbete följs om det bedöms som barnarbete eller inte. Förutom detta så finns det så klart också en massa trafficking i våra industrialiserade länder, jag läste i nyheterna för någon dag sedan att Sverige håller på att bli ett genomströmningsland för trafficking.

Paradoxalt så är det lättare för barn än vuxna i många utvecklingsländer att få arbete. De kräver mindre betalt, kan mindre om sina rättigheter och ställer till mindre “besvär”. Mycket smidigt för arbetsgivarna. I en fattig familj måste alla bidra, den som kan jobba måste hjälpa till för familjens överlevnad. Men det betyder också att barnen jobbar så mycket att de inte kan gå i skolan och därmed inte heller kunna förändra sin egen framtid, utan blir kvar i den onda cirkeln – utan utbildning är risken stor att även deras egna barn i framtiden kommer att behöva arbeta.

Vet att jag förmodligen får äta upp det genom ett snöfall för eller senare, men det börjar ändå kännas som vår. Ljuset är här, temperaturen stiger o man känner sig lite lyckligare. Ja, tänk vadlite sol o högre temp kan åstadkomma.
Till helgen hoppas jag på fortsatt bra väder, då det skall utövas barnarbete i trädgården. Tjejerna har fått varsitt par arbetshandskar så nu skall det första steget tas till att återfå en hyfsad gräsmatta. Vi hade ju den stora turen i höstas att den veckan det dränerades var den veckan som det regnade mest av alla under tiden arbetet pågick, så det finns en hel del packade hjulspår som står o samlar vatten när regnet faller. Så om någon har bra tips på hur man enklast återställer sådant till ett rimligt pris, så lämna gärna kommentarer så att man får det gjort.

Bättre än de tidigare reklamfilmerna med Bill och Jerry, men ändå. Det känns som att det bara är en fråga om tid innan M$ invaderar våra mest privata utrymmen. Eller vänta, det har redan hänt…

Och Klubbägarn håller helt och hållet med. Så länge de odugliga barnen inte har vett till att värdesätta vikten av arbetet de utför och därav slarvar med flit så kan man lika gärna förbjuda barnarbete.

Okej, här kommer mina svar på min utmaning. För att korta ner det lite har jag i alla fall tagit bort allt annat än de fetade frågorna ur ursprungsutmaningen. Ni som vill se hela utmaningen och kanske inte hittar kontexten i alla svar kan klicka här för att läsa frågorna i sin helhet. Men gör utmaningen också. Det blir ju så mycket roligare om det finns andra svar än mina PK-svar!
Då kör vi! 

Att vittna eller inte vittna?
Jag kan med gott samvete säga VITTNA!!! Jag har nämligen gjort det. Blivit jagad av bilar och fått avlägsna hot. Blivit avrådd av en mycket orolig mamma, försökt få vittna via telefon, men nej. Men jag gjorde det. Oh det gick bra! Självklart kommer jag att säga åt mitt barn att vittna. Ingen vill väl gå genom livet med krokig rygg?! Vad vore jag för förälder om jag sa åt h*n att inte vittna? Att nervöst avråda men ändra sig har man goda skäl till tycker jag, men att från början lära dem att buga och bocka för de som inte förtjänar det känns fel tycker jag.

Att anmäla eller inte anmäla?
Svårt! Jag har nog vetat om en eller två som kört onykter utan att jag sagt något. Fast det har varit många dagar efteråt och jag har som inte något att koma med då tycker jag. Risken finns att jag skulle anmäla om jag var på plats just då – så akta er! Jag har dock alltid sagt vad jag tycker, även till de kära som erkänt att de kört onykter. Fy fan för att riskera andras liv så! Och jag har alltid nekat att åka med!
Fast vissa saker kan jag erkänna att jag anar oråd ( i andra situationer men ändock olagliga sådana ) men jag ignorerar, frågar inte och vill inget veta! 

Dödshjälp eller inte?
Den här kan jag faktiskt inte svara på. Den är alldeles för svår. Utan att tänka på hurvida jag skulle hjälpa mina nära och kära så brukar jag säga att jag är emot dödshjälp. Men detta konstaterande har en mycket okänslomässig förankring. Många har gjort sig hörda och sagt att de inte vill vara till besvär för andra. Jag undrar spontant om jag inte hellre skulle vilja ha min mamma och pappa kvar i livet, även om de är en grönsak. På så sätt känns aktiv dödshjälp som självmord. En önskan om att få dö. Och självmord tycker jag spontant är egoistiskt – att lämna alla andra kvar för att sörja. Lämna alla andra kvar med skiten som du flydde från. Snacka om fegt! Och egoistiskt! Nu har du gjort deras liv till ett större helvete och stuckit själv.
Inser så klart att det är lite annorlunda med aktiv dödshjälp för då är det din egen skit du flyr ifrån. Men du lämnar ändå alla andra kvar med sorgen.
Nej, den här är för svår! 

Pro choice eller inte?
Ni som läst mig tidigare vet att jag är Pro choice. Dock tycker jag att det är lika viktigt att pappan får vara med och bestämma om fallet är sådant. Jag förstår att det är kvinnans kropp och kanske lite mer hennes rätt att bestämma men det kan bara skilja någon procent. För samtidigt så är männen inte begåvade med att kunna få egna barn – alltså föda dem – blir gravida. 
Jag tycker att abort är att döda ett barn. Det kan jag stå för. Jag står för att varje man och kvinna har rätt att själva bestämma om de vill döda sitt ofödda barn eller inte. Sedan tycker jag att det skall finnas bra anledningar, men vad som är bra anledningar eller inte varierar ju så klart. Att tvinga någon att ha barn är nog inget bra alternativ! Men sedan finns det ju många där ute som gärna vill ha barn, så varför inte hitta en adoptivförälder.
Ja, och så är det bra att det finns en gräns för hur långt in i graviditeten man får göra abort. Även om det bara är en moralisk gräns eftersom kvinnan gott kan få död på barnet ändå om hon vill. Men moraliska gränser är lika viktiga som andra gränser – de ger oss perspektiv och får oss att tänka till. De ger oss en gränsdragning. 

Konsekvensneutral eller inte?
Jag funderar på det här i termerna om jag skulle publicera något om en god vän som skulle förstöra dennes rykte men samtidigt är det av hög relevans för samhället. Jag vet faktiskt inte. Det måste jag väga i situationen. Det beror på hur hög relevans kontra hur stor skadan blir. Handlar det om en statsminister som fifflar med tokiga grejer som samtidigt skulle förstöra Sveriges trovärdighet så hell yeah! Det måste ut! Är det däremot om en företagsledare som är alkoholist så skulle jag nog prata med personen ifråga först, be den att själv avgå. Tas inte erbjudandet så kanske det hamnar i tidningarna. Men någonstans finns en fin gräns här.

Donera organ eller inte?
Njaeja. Jo. Vi kan ju inte säga att man inte skall få ett organ när man ligger för dödsbädden. Det vore ju som att inte ge någon en andra chans. Men det är en fråga värd att lyfta upp för alla de som anser sig för fina för att donera organ.

För eller emot dödsstraff? 
EMOT, EMOT, EMOT. Jag hoppas att jag har sådan styrka att jag kan fortsätta vara emot även efter en sådan tragedi.

“Skvallra” eller inte? 
Om de inte slutar eller avslöjar sig själva så skulle jag nog det, kanske. Jag menar, alkoholisten behöver hjälp, porrsurfaren behöver sluta för att respektera andra…detta med porr är ju lite lurigt, och fuskaren tar upp någon annans plats som mer förtjänar den. Sedan är ju högskoleproven i sig inte rättvisa men det är en annan diskussion.

Ljuga eller inte?
Ooooo. Tricky! Jag är verkligen för ärlighet och öppenhet, men om man inte frågar behöver jag inget säga i vissa situationer. Frågar man får man vara beredd på ett ärligt svar. Ja, älskling, du är tjock…hmmm, kanske…beror på. Ljuger man där så kanske man bara ger någon en dålig självbild och efter alla dessa säsonger med uttagningar till Idol så vet vi ju hur illa det kan gå och hur irriterande det är. Om den otrogne inte talar om det själv, och det inte är mig han eller hon är otrogen med, då skulle jag absolut berätta det.

Bidrags- och skattefuska eller inte?
Det är möjligt att jag anser vissa fusk lindrigare än andra… det skall jag inte sticka under stolen med. Men att rösta blått för att få bort fuskarna och sedan säga att man skall gå ut och svartjobba för att man är så fattig, nej fy tusan vilket hyckleri. Sådant gör mig förbannad!!!

Labbråttor eller inte?
Om de testar exempelvis cancermedicin på labbråttor och gör detta under strikta reglerade former så kan jag tycka att det är okej att ett djur får ge sitt liv åt en större sak. Men inte smink och sådana där onödiga grejor. 

Vegetarian eller inte? 
Jag äter endast kyckling och fågel. Jag tycker inte att det är fel att döda djur för att äta dem men jag tycker att det är el med frakt, transport och detta förbannade köttberg som blir. Fatta hur många djur vi dödar bara för att slänga. 
Och jag vet att det är mest synd om fåglarna och fiskarna men jag gör det jag kan. Jag gör i alla fall lite. 

Päls eller inte?
Jag kan inte komma på ett enda tillfälle där vi skulle behöva äkta päls i ett gott syfte. Det finns syntetmaterial. Så här blir det nej. Men däremot är det okej att ta skinnet från djuren vi ändå dödar, för att äta dem till exempel. 

Regnskog eller inte?
Nej, det är inte okej! Jag har gjort det. Jag till och med fuskar och handlar på vissa affärer där jag vet att barnarbete kan finnas med i bilden. Men jag håller åt så gott jag kan. Men inge mer omärkt regnskogsträ, bara FSC-märkt i sådana fall, för mig. Och jag hoppas att det inte blir så mycket barnarbetskläder heller…jag försöker verkligen. Jag har inge ursäkt.

Kort kjol eller inte?
Ja, om vi poängterar att det är synd att vi måste tänka så och att hur det än är så är det aldrig hennes fel. Jag stödjer mitt beslut helt på att jag inte hittar någon anledning till att ha en trosorna-syns-kjol eller en tuttarna-faller-ut-tröja (nu pratar vi alltså extremer) förutom att man vill anspela på sex, och det tycker jag är onödigt. Jag menar, okej om man gör det för sin pojk- eller flickvän. Men inte fasen är det helt okej att ragga med en inbjudan om sex för mitt barn. Så länge min dotter är så pass ung att jag har något att säga till om så behöver hon inte klä sig på det viset! Då skall hon inte vara ute efter one-nightare ändå!

Plastikoperationer eller inte?
Jag är ju av den tron att man inte läker såren med plastikoperationer. Jag tror att det finna ett annat underliggande problem i liknande fall. Bättre att gå till en livscoach då och arbeta på självförtroendet. Vi utrotar våra ölikheter med dessa ideal och är inga bra förebilder. Men i dag är det ju snarare denna åsikt som är kontroversiell än den motsatta. I dag skall ju alla få göra som de vill utan tanke på kollektivet. Den individualiserade generationen. Men jag tror på andra saker, som styrkan i kollektivet. Det är ju kollektivet vi lever i. Varför inte anpassa oss efter vårt levnadssätt, vi kommer ändå aldrig ifrån att vi är ett kollektiv och beroende av varandra. I vissa saker kommer vi alltid att påverka varandra, och det här är en av dem tycker jag. För just nu är skönhet endast de lyckligt lottade eller rika förunnat.

Legaliserad prostitution eller inte?
Nej. Visst skulle vi säkert kunna göra mycket bra med den legaliseringen, det har jag skrivit en hel uppsats om, en ur moralisk synpunkt och tanken om att den moraliska ståndpunkten och gränsdragningen kan vara lika viktig som andra så säger jag nej. Hur skall våra barn kunna bli moraliska medborgare med god etik utan att växa upp i ett moraliskt samhälle.
Sedan är jag säker på att det finns lyckliga horor. Men det är en annan femma. 

Civilkurage eller inte?
Svårt. Vågar inte svara rakt där för jag vet inte hur jag skulle reagera. Jag har brutit in i mycket, både misshandlar och förstörelse. Men jag har också suttit och väntat på att andra skall bryta in eller endast ringt polisen. Det beror liksom på situationen…. skulle min inblandning förvärra eller förbättra. Men på något sätt agerar jag, det kan jag lova. Jag går inte bara därifrån och låtsas som ingenting. ALDRIG. Fy va fegt och oansvarsfullt. Då är man ju nästan delaktig i brottet.

Får man skämta om allt?
“Inget är så illa att det inte går att skämta om det” är lite mitt motto. Men så sa de något bra på efter tio på fyran…något i stil med att man inte får skämta så att man förstärker fördomar. Det kan eventuellt ligga något i det. Har inte riktigt smält det än. 
Men så tycker jag att man bara kan skämta om saker man står för också. För annars blir det knas. Ett litet sidospår bara. 

Tvångsomhänderta eller inte?
Kanske? Om man utgår från att de är så svaga att de inte klarar av sig själva. Det blir väl lite som att rädda någons liv, eller?!
Får man tvångsomhänderta ett barn då? Svårare fråga. Situationsberoende tror jag. Barn är ju kanske inte riktigt kapabla att ta hand om sig själva eller riktigt veta sitt eget bästa jämt. Men jag tror inte att vi automatiskt skall anta att vi alltid gör det som kommer att bli bäst i slutänden. Det facit har vi inte. Vi kan bara ha den förutsättningen och hoppas att så blir utfallet. Men den dagen vi börjar konstatera att det är så, då har vi blivit farliga.

Jaha, det här var svårt. Detta är nog svar som kan förändras efter diskussioner, erfarenheter och med tiden. Men just nu när jag skrev detta så kändes det så här.

Läs även andra bloggares åsikter om Moraldilemman, utmaning, Efter tio, provokation

Okej, här kommer mina svar på min utmaning. För att korta ner det lite har jag i alla fall tagit bort allt annat än de fetade frågorna ur ursprungsutmaningen. Ni som vill se hela utmaningen och kanske inte hittar kontexten i alla svar kan klicka här för att läsa frågorna i sin helhet. Men gör utmaningen också. Det blir ju så mycket roligare om det finns andra svar än mina PK-svar!
Då kör vi! 

Att vittna eller inte vittna?
Jag kan med gott samvete säga VITTNA!!! Jag har nämligen gjort det. Blivit jagad av bilar och fått avlägsna hot. Blivit avrådd av en mycket orolig mamma, försökt få vittna via telefon, men nej. Men jag gjorde det. Oh det gick bra! Självklart kommer jag att säga åt mitt barn att vittna. Ingen vill väl gå genom livet med krokig rygg?! Vad vore jag för förälder om jag sa åt h*n att inte vittna? Att nervöst avråda men ändra sig har man goda skäl till tycker jag, men att från början lära dem att buga och bocka för de som inte förtjänar det känns fel tycker jag.

Att anmäla eller inte anmäla?
Svårt! Jag har nog vetat om en eller två som kört onykter utan att jag sagt något. Fast det har varit många dagar efteråt och jag har som inte något att koma med då tycker jag. Risken finns att jag skulle anmäla om jag var på plats just då – så akta er! Jag har dock alltid sagt vad jag tycker, även till de kära som erkänt att de kört onykter. Fy fan för att riskera andras liv så! Och jag har alltid nekat att åka med!
Fast vissa saker kan jag erkänna att jag anar oråd ( i andra situationer men ändock olagliga sådana ) men jag ignorerar, frågar inte och vill inget veta! 

Dödshjälp eller inte?
Den här kan jag faktiskt inte svara på. Den är alldeles för svår. Utan att tänka på hurvida jag skulle hjälpa mina nära och kära så brukar jag säga att jag är emot dödshjälp. Men detta konstaterande har en mycket okänslomässig förankring. Många har gjort sig hörda och sagt att de inte vill vara till besvär för andra. Jag undrar spontant om jag inte hellre skulle vilja ha min mamma och pappa kvar i livet, även om de är en grönsak. På så sätt känns aktiv dödshjälp som självmord. En önskan om att få dö. Och självmord tycker jag spontant är egoistiskt – att lämna alla andra kvar för att sörja. Lämna alla andra kvar med skiten som du flydde från. Snacka om fegt! Och egoistiskt! Nu har du gjort deras liv till ett större helvete och stuckit själv.
Inser så klart att det är lite annorlunda med aktiv dödshjälp för då är det din egen skit du flyr ifrån. Men du lämnar ändå alla andra kvar med sorgen.
Nej, den här är för svår! 

Pro choice eller inte?
Ni som läst mig tidigare vet att jag är Pro choice. Dock tycker jag att det är lika viktigt att pappan får vara med och bestämma om fallet är sådant. Jag förstår att det är kvinnans kropp och kanske lite mer hennes rätt att bestämma men det kan bara skilja någon procent. För samtidigt så är männen inte begåvade med att kunna få egna barn – alltså föda dem – blir gravida. 
Jag tycker att abort är att döda ett barn. Det kan jag stå för. Jag står för att varje man och kvinna har rätt att själva bestämma om de vill döda sitt ofödda barn eller inte. Sedan tycker jag att det skall finnas bra anledningar, men vad som är bra anledningar eller inte varierar ju så klart. Att tvinga någon att ha barn är nog inget bra alternativ! Men sedan finns det ju många där ute som gärna vill ha barn, så varför inte hitta en adoptivförälder.
Ja, och så är det bra att det finns en gräns för hur långt in i graviditeten man får göra abort. Även om det bara är en moralisk gräns eftersom kvinnan gott kan få död på barnet ändå om hon vill. Men moraliska gränser är lika viktiga som andra gränser – de ger oss perspektiv och får oss att tänka till. De ger oss en gränsdragning. 

Konsekvensneutral eller inte?
Jag funderar på det här i termerna om jag skulle publicera något om en god vän som skulle förstöra dennes rykte men samtidigt är det av hög relevans för samhället. Jag vet faktiskt inte. Det måste jag väga i situationen. Det beror på hur hög relevans kontra hur stor skadan blir. Handlar det om en statsminister som fifflar med tokiga grejer som samtidigt skulle förstöra Sveriges trovärdighet så hell yeah! Det måste ut! Är det däremot om en företagsledare som är alkoholist så skulle jag nog prata med personen ifråga först, be den att själv avgå. Tas inte erbjudandet så kanske det hamnar i tidningarna. Men någonstans finns en fin gräns här.

Donera organ eller inte?
Njaeja. Jo. Vi kan ju inte säga att man inte skall få ett organ när man ligger för dödsbädden. Det vore ju som att inte ge någon en andra chans. Men det är en fråga värd att lyfta upp för alla de som anser sig för fina för att donera organ.

För eller emot dödsstraff? 
EMOT, EMOT, EMOT. Jag hoppas att jag har sådan styrka att jag kan fortsätta vara emot även efter en sådan tragedi.

“Skvallra” eller inte? 
Om de inte slutar eller avslöjar sig själva så skulle jag nog det, kanske. Jag menar, alkoholisten behöver hjälp, porrsurfaren behöver sluta för att respektera andra…detta med porr är ju lite lurigt, och fuskaren tar upp någon annans plats som mer förtjänar den. Sedan är ju högskoleproven i sig inte rättvisa men det är en annan diskussion.

Ljuga eller inte?
Ooooo. Tricky! Jag är verkligen för ärlighet och öppenhet, men om man inte frågar behöver jag inget säga i vissa situationer. Frågar man får man vara beredd på ett ärligt svar. Ja, älskling, du är tjock…hmmm, kanske…beror på. Ljuger man där så kanske man bara ger någon en dålig självbild och efter alla dessa säsonger med uttagningar till Idol så vet vi ju hur illa det kan gå och hur irriterande det är. Om den otrogne inte talar om det själv, och det inte är mig han eller hon är otrogen med, då skulle jag absolut berätta det.

Bidrags- och skattefuska eller inte?
Det är möjligt att jag anser vissa fusk lindrigare än andra… det skall jag inte sticka under stolen med. Men att rösta blått för att få bort fuskarna och sedan säga att man skall gå ut och svartjobba för att man är så fattig, nej fy tusan vilket hyckleri. Sådant gör mig förbannad!!!

Labbråttor eller inte?
Om de testar exempelvis cancermedicin på labbråttor och gör detta under strikta reglerade former så kan jag tycka att det är okej att ett djur får ge sitt liv åt en större sak. Men inte smink och sådana där onödiga grejor. 

Vegetarian eller inte? 
Jag äter endast kyckling och fågel. Jag tycker inte att det är fel att döda djur för att äta dem men jag tycker att det är el med frakt, transport och detta förbannade köttberg som blir. Fatta hur många djur vi dödar bara för att slänga. 
Och jag vet att det är mest synd om fåglarna och fiskarna men jag gör det jag kan. Jag gör i alla fall lite. 

Päls eller inte?
Jag kan inte komma på ett enda tillfälle där vi skulle behöva äkta päls i ett gott syfte. Det finns syntetmaterial. Så här blir det nej. Men däremot är det okej att ta skinnet från djuren vi ändå dödar, för att äta dem till exempel. 

Regnskog eller inte?
Nej, det är inte okej! Jag har gjort det. Jag till och med fuskar och handlar på vissa affärer där jag vet att barnarbete kan finnas med i bilden. Men jag håller åt så gott jag kan. Men inge mer omärkt regnskogsträ, bara FSC-märkt i sådana fall, för mig. Och jag hoppas att det inte blir så mycket barnarbetskläder heller…jag försöker verkligen. Jag har inge ursäkt.

Kort kjol eller inte?
Ja, om vi poängterar att det är synd att vi måste tänka så och att hur det än är så är det aldrig hennes fel. Jag stödjer mitt beslut helt på att jag inte hittar någon anledning till att ha en trosorna-syns-kjol eller en tuttarna-faller-ut-tröja (nu pratar vi alltså extremer) förutom att man vill anspela på sex, och det tycker jag är onödigt. Jag menar, okej om man gör det för sin pojk- eller flickvän. Men inte fasen är det helt okej att ragga med en inbjudan om sex för mitt barn. Så länge min dotter är så pass ung att jag har något att säga till om så behöver hon inte klä sig på det viset! Då skall hon inte vara ute efter one-nightare ändå!

Plastikoperationer eller inte?
Jag är ju av den tron att man inte läker såren med plastikoperationer. Jag tror att det finna ett annat underliggande problem i liknande fall. Bättre att gå till en livscoach då och arbeta på självförtroendet. Vi utrotar våra ölikheter med dessa ideal och är inga bra förebilder. Men i dag är det ju snarare denna åsikt som är kontroversiell än den motsatta. I dag skall ju alla få göra som de vill utan tanke på kollektivet. Den individualiserade generationen. Men jag tror på andra saker, som styrkan i kollektivet. Det är ju kollektivet vi lever i. Varför inte anpassa oss efter vårt levnadssätt, vi kommer ändå aldrig ifrån att vi är ett kollektiv och beroende av varandra. I vissa saker kommer vi alltid att påverka varandra, och det här är en av dem tycker jag. För just nu är skönhet endast de lyckligt lottade eller rika förunnat.

Legaliserad prostitution eller inte?
Nej. Visst skulle vi säkert kunna göra mycket bra med den legaliseringen, det har jag skrivit en hel uppsats om, en ur moralisk synpunkt och tanken om att den moraliska ståndpunkten och gränsdragningen kan vara lika viktig som andra så säger jag nej. Hur skall våra barn kunna bli moraliska medborgare med god etik utan att växa upp i ett moraliskt samhälle.
Sedan är jag säker på att det finns lyckliga horor. Men det är en annan femma. 

Civilkurage eller inte?
Svårt. Vågar inte svara rakt där för jag vet inte hur jag skulle reagera. Jag har brutit in i mycket, både misshandlar och förstörelse. Men jag har också suttit och väntat på att andra skall bryta in eller endast ringt polisen. Det beror liksom på situationen…. skulle min inblandning förvärra eller förbättra. Men på något sätt agerar jag, det kan jag lova. Jag går inte bara därifrån och låtsas som ingenting. ALDRIG. Fy va fegt och oansvarsfullt. Då är man ju nästan delaktig i brottet.

Får man skämta om allt?
“Inget är så illa att det inte går att skämta om det” är lite mitt motto. Men så sa de något bra på efter tio på fyran…något i stil med att man inte får skämta så att man förstärker fördomar. Det kan eventuellt ligga något i det. Har inte riktigt smält det än. 
Men så tycker jag att man bara kan skämta om saker man står för också. För annars blir det knas. Ett litet sidospår bara. 

Tvångsomhänderta eller inte?
Kanske? Om man utgår från att de är så svaga att de inte klarar av sig själva. Det blir väl lite som att rädda någons liv, eller?!
Får man tvångsomhänderta ett barn då? Svårare fråga. Situationsberoende tror jag. Barn är ju kanske inte riktigt kapabla att ta hand om sig själva eller riktigt veta sitt eget bästa jämt. Men jag tror inte att vi automatiskt skall anta att vi alltid gör det som kommer att bli bäst i slutänden. Det facit har vi inte. Vi kan bara ha den förutsättningen och hoppas att så blir utfallet. Men den dagen vi börjar konstatera att det är så, då har vi blivit farliga.

Jaha, det här var svårt. Detta är nog svar som kan förändras efter diskussioner, erfarenheter och med tiden. Men just nu när jag skrev detta så kändes det så här.

Läs även andra bloggares åsikter om Moraldilemman, utmaning, Efter tio, provokation

Ikväll gick jag på en debatt hos Amnesty international där vi diskuterade barnarbete. Det känns riktigt bra att kunna delta i sådana sammanhang och faktiskt följa med utan större svårigheter- lite värre är det dock att prata franska själv inför andra men det släpper väl snart. Jag funderar på att delta i en av manifestationerna Amnesty anordnar här på Place Massena, ska bli spännande!

I övrigt är det svårt att hålla motivationen uppe ibland när vi har fonetik-lektioner och pratar om helt ologiska saker. Rebellisk som jag kan vara väljer jag helt enkelt att blockera allt jag finner för ologiskt eller för oanvändbart, vilket inte kan löna sig särskilt väl på tentorna i december… Gröthjärna har förresten blivit ett av våra mest användbara uttryck här. Kanske är det den höga takten, stressen eller överansträngda hjärnceller, men oavsett vad det är så gäller det att hitta ett botemedel. Vad botar gröthjärna?

och barn ska inte leka med döden, vare sig sitt eget liv eller djurs.

Jag tycker att det är förjävligt oansvarigt av föräldrarna att låta en unge som inte är mer än 6 år gå ut på en arena och tjurfäktas!

För det första så förstår jag inte tjurfäktning öht, men att sen låta ett BARN PLÅGA en tjur gör det bara makabert!

Att lillkillen försöker jämföra tjurfäktning med fotboll är ju löjeväckande.
Han är tio år, och förstår alltså inte skillnaden i att spela fotboll och döda oskyldiga djur…
Men men han har ju blivit hjärntvättad i att tro att det är ok sen han var sex år såååå…

Världen över så bråkas det om barnarbeten hit och dit och om barn som är minisoldater i krig.

Ett barn är ett BARN och ska SKYDDAS från saker som dessa, tills de är vuxna nog att förstå vad det pyssla med! BASTA!

Sen undrar jag när EU ska få NOG av detta djurplågeri och sätta stopp för “sporter” så som tjurfäktning, tuppfäktning och hundar som biter ihjäl varandra mm osv.

Matadoren Michel Lagravere Peniche eller “Michelito” har varit tjurfäktare sen han var sex år.
Han har redan dödat 60 tjurar och blivit en stjärna i hemlandet Mexiko.
Nu stoppas hans karriär utomlands då han inte får medverka i två franska tjurfäktningar.

Jag tycker att det är BRA att Frankrike säger ifrån!

Läs även TJURigt värre!

Svenska företag anlitar alltså barnarbetare igen!

Svenska barn jobbar också. Förhållandet  under arbetet är annorlunda än de som beskrivs i andra länder. men tänk hur många  barn som går till jobbet,  hoppsan, jag menar dagis och skola, varje dag tidigt på morgonen, skall göra en massa saker, prestera och passas in i vår samhälliga form från “förhoppningsvis” ett års ålder. Så länge de går att kontrollera och därmed domesticeras är allting bra!

Enda skillnaden är att barnen i andra länder i alla fall får betalt! (även om det är uruselt och farliga förhållanden)

Självgodheten slår sig på bröstkorgen och ler förnöjt år återhållsammheten och konsumerismens underbara sötma.

Då jag för tillfället befinner mig i Barcelona har jag inte haft möjlighet att se Uppdrag Gransknings granskning av förhållandena hos Ericssons och Telenors underleverantörer. Uppenbarligen har Ericsson och Telenor agerat om inte oärligt så åtminstone oansvarigt i beaktandet av de åtaganden de gjort kring att inte tillåta barnarbeten på sina entreprenader. Man har helt enkelt misslett sina kunder, förmodligen eftersom profiten är så pass lockande att man väljer att blunda för verkligheten på fältet.

Med risk för att framstå som djävulens advokat kunde man dock kanske begära att kunderna, såväl som den media som i stora, skrikiga rubriker slår upp det skedda, öppnade ögonen för denna verklighet även de, och ställde sig frågan: finns det något alternativ?

Ja, för Ericsson och Telenor finns naturligtvis alternativ, de torde ha möjlighet att hitta annan arbetskraft, men för barnen? Troligen har de tagit de i våra ögon så hemska anställningarna av en anledning som kallas överlevnad.

Beakta vad som skulle ske – vad som kommer att ske – när Ericsson och Telenor byter ut sina underleverantörer och/eller förmår de kvarvarande att sluta anställa ungar. Inbillar sig någon att denna välgärning skulle leda till att barnen plötsligt får bättre levnadsförhållanden – att deras liv blir så mycket bättre när deras ända försörjning försvinner? Det som väntar dem är inte dagis, fritidsgrupper, mellis och fina filmer från pogo pedagog utan i bästa fall nya arbeten hos långt sämre arbetsgivare, i värsta fall ett liv som tiggare eller gatuprostituerade.

Mer finns att säga om detta, något bland annat bloggen Ekonomistas gör:

I södra Afrika arbetar ungefär en fjärdedel av alla barn och i Asien cirka en femtedel. Av alla arbetande barn är det emellertid bara några procent som arbetar med produktion av varor som går på export och som därmed överhuvudtaget kan bojkottas. En bojkott kommer därför med stor sannolikhet enbart att tvinga in barnen i ännu sämre arbetsförhållanden.

Barnarbete är en oerhört svår, instinktivt motbjudande företeelse, men den i mitt tycke ohederligaste hållningen man överhuvudtaget kan ha i denna fråga är att helt sonika fördöma och kräva förbud som enbart kommer att slå mot de utsatta grupper. Även om det knappast sker på ett särdeles rosenskimrande vis (det gjorde det inte i Sverige heller för 150 år sedan) bygger barnen just nu sin framtid, antagligen med förhoppningen om att nästa generation skall slippa den misär de själva lever i. Missriktade välgärningar bidrar bara till att hålla kvar dem nere på botten av resursstegen.

Niklas Elert

Läs även Germania

Nu ska vi alltså uppröras igen av att företag använder sig av barnarbete. Denna gång är det Ericsson och Telenor som avslöjats och de krishanterar snabbt med att säga upp kontrakten med de felande underleverantörerna. Undrar vad som händer med barnen nu?

I senaste Ekonomisk Debatt konstaterar Heather Congdon Fors att barnarbete har komplexa orsaker. Rena förbud och bojkotter riktar sig mot enbart mot symptomen på bakomliggande problem och löper därför stor risk att försämra situtationen för redan utsatta barn och familjer.

I södra Afrika arbetar ungefär en fjärdedel av alla barn och i Asien cirka en femtedel. Av alla arbetande barn är det emellertid bara några procent som arbetar med produktion av varor som går på export och som därmed överhuvudtaget kan bojkottas. En bojkott kommer därför med stor sannolikhet enbart att tvinga in barnen i ännu sämre arbetsförhållanden. Congdon Fors sammanfattar forskningsläget med orden:

Vad som står helt klart är att sådana förbud och bojkotter inte kommer att ge de önskade resultaten om barnen och deras familjer inte har alternativa möjligheter. Ett slående exempel på detta är föräldralösa barn som i många fall måste arbeta för att försörja sig själva och kanske även yngre syskon. Att hindra dem från att arbeta utan att ge dem alternativa möjligheter kommer utan tvekan att leda till förödande konsekvenser för dessa barn (min markering).

Man undrar stillsamt vilka åtgärdsprogram SVTs Uppdrag Granskning har i bakfickan för de barn som nu gjorts arbetslösa.

Sitter här och nyser, medans jag fnyser åt denna värld som åt helvete bär! vad ska vi ta oss till? ska vi bara sitta still och titta ut genom det regnvåta fönstret och skåda på avstånd det som faktiskt håller på att ske?! Jag förstår inte, borde vi inte höja våra röster och kanske börja agera? ska vi verkligen låta detta hemska ske? jag är förvirrad, ska vi verkligen överlämna detta åt nästa generation, ett enda fördärvande som ingen vill bära ansvaret för?! jag säger som så, vi äro ALLA skyldiga för vad som håller på att ske, och om vi bryr oss om andra, och om vi har hjärtan i våra kroppar, då tycker jag att det är minst sagt på tiden att vi AGERAR!!! se på vår miljö, se på hur länderna i öst fördärvas, se alla barn som dör av svält och människor som dör i AIDS, se den orrätvisa som råder för de som har de sämre ställt, se vad dom maktgalna politikerna i dom hårt styrda länderna visar sin galenskap genom krig och fördärv, se alla djuren som börjar försvinna från markens yta på grund av människans girighet efter mera, se, se SE ALLT, våga inte blunda eftersom detta angår även dig min vän, så börja agera, det behöver inte vara något stort du gör, bara en liten god gärning, eftersom om alla människor gör en liten sak för att hjälpa då blir det i slutänden en stor hjälp, en hjälpande hand till vår moder jord, som krystat försöker hålla sig i liv medan vi bara förstör, så hjälp till nu, och rädda moder jord och alla oss som lever här!!!

//Mumintrollet

BBC News: Mali’s children in chocolate slavery:

The sad truth is that many have been kidnapped and sold into slavery. The going price is about US$30.

The local police chief is in no doubt where the children have gone. “It’s definitely slavery over there,” he said. “The kids have to work so hard they get sick and some even die.”

BBC artikeln fortsätter:

So Mali’s Save the Children Fund director, Salia Kante, has a message for shoppers too – think about what you are buying.

“People who are drinking cocoa or coffee are drinking their blood,” he said. “It is the blood of young children carrying 6kg of cocoa sacks so heavy that they have wounds all over their shoulders. It’s really pitiful to see.”

Aftonbladet:

Lasse Hallströms film Chocolat är en vacker hyllning till chokladen. Filmen lanserades med stöd av chokladjätten Godiva.

På Elfenbenskusten är Godiva förknippat med barnslavar som skördar kakao på plantagerna.

“Sjyssta praliner från Mullsjö” Artikel i Sydsvenskan

På 1990-talet fick Elfenbenskusten problem och måste be Världsbanken om pengar. I så fall måste ni slopa kakaostödet, krävde banken. Sagt och gjort.

När garantin slopades rasade priset på kakao och odlarna förlorade större delen av sina inkomster. De sade upp sina vuxna lantarbetare och anställde barn i stället.

År 2001 publicerades en rapport som visade att mer än hundratusen barn arbetar på Elfenbenskustens kakaoplantager, drygt tiotusen som slavar.

Stop Chocolate Slavery

Starbucks Fair Trade Campaign

Wikipedia om barnslavar i chokladindustrin. Längst ner på sidan finns länkar till övriga relaterade sidor.

Fair Trade Centers svenska sida och deras sida om Kakao

Willy Wonkas Fair Trade Shop

Gå in på Solidaritetsfonden och läs mer.

SVT Rapport: Barnarbete kan ligga bakom det svenska kaffet

SVT Rapport: Barnarbete bakom billig hemelektronik

En fjärdedel av världens kobolt används av elektronikindustrin. Merparten bryts i gruvor i Zambia och Kongo-Kinshasa.

Över 50.000 barn tros alltså arbeta i gruvorna i Katanga-provinsen i sydöstra Kongo-Kinshasa. Barnen får ofta de farligaste arbetsuppgifterna, som att krypa långt in i trånga gångar där de för hand hackar loss bitar av metallen kobolt.

Kobolt används i uppladdningsbara batterier som sitter i exempelvis mp3-spelare, mobiltelefoner och bärbara datorer. Mer än hälften av världens kobolt finns i det s.k. Kopparbältet i Kongo-Kinshasa och Zambia.

Fler SVT-länkar om barnarbete.

Italiensk sotarpojke och sotare. Foto från 1800-talet

När jag gick i mellanstadiet läste vår fröken en bok som heter Sotarpojken – om en liten pojke som arbetade tillsammans med en elak sotare som kallades Citronen. Boken var hemskt sorglig. Men det var ju på 1800-talet – så det var som en saga – en sorglig saga från ett land och en tid som låg långt bort – och var nästan inte sann för oss. Vi grät lika mycket när Bambis mamma blev skjuten. Men historien om sotarpojken var sann (till skillnad från Disneys film om Bambi) - det var sant att små barn användes av sotare, barn som lättare kunde klättra ner i skorstenarna, barn som kom åt bättre.

Sotarpojken ha för övrigt getts ut på nytt. Bakgrunden till boken är:

Lisa Tetzner (1894-1963) fann en dag i ett bibliotek ett märkligt dokument. Det berättade om hur fattiga bergsbönder i Schweiz i slutet av 1800-talet tvingades sälja sina pojkar till Milano som sotarpojkar för att klara sig undan svält. Med detta dokument som grund skrev Lisa Tetzner sin berättelse om hur sotarpojkarna, klädda i trasor och  utmattade av köld och hunger, tvingades utföra sitt tunga arbete. Sotarpojken kom ut första gången 1941.

Barnarbete i en gruva i Colombia. Foto: Dorigny/Rea/Laif

Historien om barnen i Zambia och i Kongo-Kinshasa skiljer sig inte mycket från historien om sotarpojken. Skillnaden är att detta händer nu. Och vi kan kanske påverka. 

Hur vet jag inte. Men att jag skriver detta blogginlägg kan kanske vara en bra början för mig. Skriva mail och brev till politiker och företag. Engagera sig i föreningar som arbetar seriöst mot barnarbete och fattigdom. Vad mer?

Kanske finns svaret i denna bok: Ending Slavery: How We Free Today’s Slaves av Kevin Bales. Och denna bok kanske fungerar som en väckarklocka: This Immoral Trade: Slavery in the 21st Century av Caroline Cox och John Marks. Jag har inte läst böckerna – så jag vet inte om de är bra. Dick Harrison skriver en trilogi om slaveriet – del tre kommer troligen snart. Där tar han upp dagens slaveri: barnarbete, trafficking och andra former av slaveri – där personer som utnyttjas i produktionen inte har någon möjlighet att bestämma över sitt eget liv.

STOP stoppar sexslavhandel i New Delhi – Sydsvenskan

Zambia har inte haft krig på många år – men fattigdomen är utbredd.

Sida om Zambia

Kongo-Kinshasa drabbas ständigt av krig. Och fattigdomen är naturligtvis utbredd även där…

Sida om Kongo-Kinshasa

Foto från Stolen Childhoods hemsida

Se SVT:s Agenda om barnarbete i Uzbekistan. Barnen plockar bomull som sedan blir till kläder och säljs i bland annat H&M:s butiker. Programmet ligger troligen kvar i 30 dagar – dvs till den 25 december 2007.

SvD:s artikel om H&M

Aftonbladet om H&M

Henrik Lampa [från H&M] säger att företaget vill fortsätta arbeta socialt och ekologiskt i globala rörelsen Better cotton initiative, och med FN. Men trots att H&M kraftfullt tagit ställning mot barnarbete vill Lampa i dag, ens efter att själv ha sett Agenda med de namngivna leverantörerna, inte ta ställning för en bojkott av uzbekisk bomull.

Sannolikt skulle då priset på den uzbekiska bomullen sjunka, vilket i sin tur skulle drabba uzbekerna, hävdar han.

TT: Så genom att inte göra något åt barnarbete gör ni en god gärning?

- Vi vill arbeta proaktivt, till exempel i Better cotton initiative, svarar Lampa.

Så här skriver H&M på sin hemsida angående uzbekisk bomull:

Om bomull från Uzbekistan

H&M accepterar inte barnarbete och vill inte att det ska förekomma i någon del av förädlingskedjan. Vår policy mot barnarbete baseras på FN:s konvention om barnets rättigheter. Den omfattar samtliga H&M:s leverantörer, det vill säga alla klädfabriker med tillverkning för H&M.

Men hur de agerat i det aktuella fallet har de inte skrivit.

Enligt Sydsvenskan och SVT ska även Borås Wäfveri ha använt den bomull som plockats av barn – men de har nu slutat med det. På deras hemsida står inget om barnarbete och deras policy i frågan. Däremot skriver de om ekologisk bomull.

Tiina Meri skriver i Sydsvenskan om “Statliga bomullsbarn”:

I söndags visade SVT:s Agenda ett uppmärksammat reportage som tidigare har sänts på brittiska BBC.

Reportern och fotografen filmar när uzbekisk polis hjälper till att lasta skolungdomar ombord på en särskild busstransport. På en lastbil intill ligger madrasser och täcken – för de övernattningar som barn och ungdomar nu skall göra.
Hela ekipaget ges sedan poliseskort ut mot vidsträckta, gröna och besprutade fält.

Och som sagt – passa på att se SVT:s Agenda om barnslavarna i Uzbekistan – innan den 25 december, när jag antar att programmet inte visas på nätet längre.

DN skriver om barnarbete i Kina – inför OS:

Licensierade olympiska produkter tillverkade på fabriker i södra Kina inför spelen i Peking nästa sommar produceras med hjälp av barnarbete och övertidstvång, och betalas med mindre än kinesisk minimilön. Det hävdas i en rapport som släpptes på måndagen av Play Fair Alliance, en sammanslutning av internationella fackförbund.

Artikeln är från i somras – men jag tvivlar på att förhållandena har förändrats. Vidare står det att:

Avslöjandet gjorde Pekings olympiska organisatörer upprörda. Det kastar även en skugga över Internationella olympiska kommittén, IOK, anser Guy Ryder, generalsek-reterare för Trade union confederation, en av de fackliga medlemmarna i Play Fair-kampanjen.

Jag hittade ingen aktuell information på Play Fairs hemsida – men detta hände på en av deras auktioner – då de besökte Sverige inför OS 2004.

UNICEF om barnarbete

Rädda Barnen om barnarbete

Human Rights Watch om barnarbete

Aftonbladet skrev år 2000 om att leksakerna i Mc Donalds Happy meal tillverkades av barn i Kina. Jag vet inte om det har skett någon förändring där än.

På McDonalds hemsida – under fliken kundservice står:

Vårt samhällsengagemang
I stället för en skriven policy strävar vi på McDonald’s efter ett etiskt förhållningssätt i alla frågor som berör verksamheten.

Sedan räknas några olika former av engagemang upp – bland annat McDonalds barnsjukhus. Någon specifik punkt angående barnarbete kan jag inte hitta.

I denna film från Youtube berättas om barnslavar i Kina. Tyvärr är både bild och ljud dåliga. Men filmen är textad – både på engelska och – tror jag – mandarin.

Men jag vill avsluta mitt inlägg med en hopfull notis:

Indiska barnarbetare räddade

Indisk polis undsatte på torsdagen 77 barn som arbetade på en textilfabrik i New Delhi. Räden var den tredje under veckan.

NEW DELHI. I de två tidigare har tiotals barn omhändertagits, enligt en talesperson för stiftelsen Save the Childhood som arbetar med att rehabilitera arbetande barn.

I torsdagens räd fann polisen barnen i ett sjaskigt rum där de satt och broderade sarier och indiska bröllopskläder. Några av barnen var bara tio år gamla och de flesta kom från den fattiga östliga provinsen Bihar.

En bok om barnarbete finns på svenska – jag vet inte om den är bra – har inte läst den. På Amazon står det att boken är för undervisning av barn i skolan, ca 9-12 år.

På Adlibris och Bokus.

På engelska finns hur många böcker som helst. Skriv child labor i sökrutan på Adlibris, Bokus eller Amazon.

Själv äger jag ingen av dessa böcker, har inte läst dem på biblioteket – och kan därför inte rekommendera någon av dem.

Bild från Amazon.com

Men denna låter intressant:

Free the Children: A Young Man Fights Against Child Labor and Proves That Children Can Change the World, av Craig Kielburger och  Kevin Major.

Om boken på Adlibris:

Here is the dramatic and moving story of one child’s transformation from a normal, middle-class kid from the suburbs to an activist, fighting against child labor on the world stage of international human rights.

Making headlines around the globe, Craig Keilburger and his organization, Free the Children, which he founded at the age of twelve, have brought unprecedented attention to the worldwide abuse of children’s rights. Free the Childrenis a passionate and astounding story and a moving testament to the power that children and young adults have to change the world, as witnessed through the achievements of one remarkable young man.

Finns på Adlibris, Bokus och Amazon bland annat.

Läste den här artikeln om att sex säljer och prostitution inte är särskilt glamouröst. (tipstack: Skrymta)

Som vanligt poppar en massa frågor upp i mitt huvud.

Ponera att det är som hon säger, att: “De som tar steget att sälja sin kropp har ofta en ganska problematisk bakgrund och inte särskilt många andra valmöjligheter. “

Min fråga på det: Men om det nu är så att hon inte har några valmöjligheter. Och vi tar ifrån henne det som framstår som enda alternativet, vad har hon då?

Är det inte att verka i fel ände?

Ungefär som att vi inte kan stoppa allt barnarbete över en natt, för då skulle en massa ungar i tredje världen bli utslängda på gatan och fortsätta leva i misär, fast en annan sådan.

Man löser inte problem genom att lägga locket på symptomen.

Andra bloggar om: GP, Malin Lernfelt, prostitution, barnarbete, orättvisa, orsak och verkan