Idag har jag varit ute hela dagen… Har gått i lite halvnya marker och rekat lite.. Dels för att lära känna området bättre, dels för att jag ville röra på mig och dels för att planera lite till våren….

Det var väl tur att jag gjorde det för det började inte bättre än att jag hittade en bäverhydda som jag inte visste om. Ifall det bor någon där eller inte vet jag ej men jag tyckte spåren såg ganska färska ut…

Som ni ser i vattnet är inte ytan helt klar. Det beror inte på att det blåste för det gjorde det inte.. Däremot så hade is börjat lägga sig på ytan som väldigt tunna tunna isflak. Det såg väldigt speciellt ut ….

Till våren hoppas jag att jag får se att det bor en bäver i hyddan vid denna lilla pöl. Jag kommer nämligen ha ett litet vårprojekt vid denna och nästa sjö. Det är nämligen två små pölar som ligger inte långt från varandra och som förenas med en liten bäck som bävern nyttjar vilket syns… Men det är inte främst för bäver jag kommer vistas här till våren utan det är för att jag hoppas att det ska finnas lite knipor här. Jag såg ut några mycket fina ställen runt främst ena sjön (inte den med bäverhyddan) där man kan ligga bredvid några jättetallar på plan fin mark och smyga på kniporna, eller vad som nu kanske finns här på våren…

Så här såg det ut tex….

En underbar liten pöl är också detta. Faktiskt enligt mig finare än den med bävern i då kanterna är mycket mycket finare så här hoppas jag att jag kommer ligga gömd och spana på fåglar eller bävrar….

Något annat trevligt idag var att jag dels fick en bild på en talgoxe sittandes på en gammal torraka vilket jag tog med tre björkar i förgrunden. Detta är något jag siktat på tre olika dagar men idag kom det en och satte sig…  Alltid lika kul när man har planerat något som också lyckas, men häftigast vore ju att ha en nötskrika där

Men vad vore ett inlägg här utan lite färglösa bilder ? Jag fick förmånen att fotografera och studera en mindre hackspett på nära håll idag. Det som är hopplöst med dom är att hur högt man än tar sig så ser de till att alltid vara ett par meter högre och alltså ovanför horisonten så den ljusa himlen kommer i bakgrunden. Men efter att ha tittat på den en längre stund så försökte jag ändå se en möjlighet med att den satt ett par meter upp och jag blev faktiskt ganska nöjd… Det är definitivt dom bästa bilder jag har på mindre hackspett…

mvh // Johannes

Originally uploaded by Wermlandsheraldik

Det heraldiska intresset i Kristinehamn är inte att ta fel på. Först bygger man bojorten i stadsvapnet i naturlig storlek och börjar segla på Vänern.

Nästa idé är tydligen att bjuda på McDonalds gäster på en heraldisk fantasi i form av en metarmorfos mellan de två gamla värmländska vapendjuren örn och bäver. Eller vad kan annars vara tanken med denna kreation?

Men snälla! Om en sån här kreation någonsin skulle dyka upp i min trädgård, så lova att påminna mig om att har braskamin!!!

Coucou groupe!

Bon on est jeudi, la paye demain vendredi et youpi! Moto-men vient chez moi, faut dire que ce soir aussi il va venir me voir… Cool…

Tout va bien de ce côté quoique que Hier je l’ai fait rushé, que je suis vilain, de fil en aiguille sur Skype on jasaient et on “chattaient” et doucement je l’alimente sur ce que je pourrais lui faire et je lui écrit ” pis tu vas en baver j’ai pas encore commencer!”   Il en fallait pas plus pour le déstabiliser et avec raison, je n’avais réellement pas de mauvaise intention, je jouait à bourreau victime alternance! Bref j’ai réussis à le sécurisé et ce soir je vais le calmer pauvre ti Moto-Men…. J’avoue que si j’avais eu ce traitement j’aurais eu peur… J’assume tout les tors.. et je fais amende honorable…

Par ailleurs, si je vous dit que j’ai toujours un fantasme, me direz-vous infidèle!  Moi je dis non! Mon beau Blond Barbue est toujours existant, je l’imagine mais je ne l’ai pas trouvé, j’aimerais le voir en vrai qu’il soit a mes pieds. Je sais qu’il doit exister, j’aimerais le voir, qu’il soit réel, qu’il veule me rencontrer à tout prix… Je croyais que j’étais le seul a avoir ce fantasme! détrompez-vous, saviez-vous que mon article le plus lue est:

Le blond barbue de mes rêves

Si jamais vous voyez sur le web une photo de blond barbue sexy, veuillez le mettre dans les commentaires,  et pour le bénéfices de tous, on va coter les beau ti-blond barbue.  Je sais pas vous mais ça me rend fou! réellement Quand j’en voie un je suis sans vois et l’écume apparait à ma bouche…..  Je vous souhaite un beau jeudi et surtout ayez les yeux ouvert, y’a tellement de belles choses à voir autour de vous!

Bizous à tous…..

Ur P3 imorse: “-Varför kan man heta Björn men inte Bäver? “

Vous le savez, ici pas de kikoo, de rox, de laule ou tout autre interjection chère au bloggeur nouvelle génération. Même si forcément, il y en a une dont je ne peux pas me passer et qui trouve tout son sens dans ces pages: NSFW, ou Not Safe For Work. En gros, “à ne pas regarder si vous êtes au bureau” et que les gens peuvent passer derrière vous sans que vous vous en aperceviez. Alors avis à tous ceux qui sont en plein Ramadan: passez votre chemin, sous peine de rompre sur le champ votre journée de jeûne (enfin, pour ceux qui s’y tiennent). Pour les autres (ceux qui iront en Enfer avec moi), voici donc ma vision personnelle de cette expression, avec 5 photos NSFR (Not Safe For Ramadan). Même Rihanna n’y croit pas.

5. Le hoodie cochon de Jordin Sparks. Je vous avais prévenu les gars, ici c’est NSFR, et c’est insoutenable en période de jeûne.

4. Le Lumberjack de la Cheese & Burger Society. Parce que franchement, c’est la première fois de ma vie que je bave devant une photo.

3. Le maillot de bain de Suelyn Meideros. Parce que franchement, c’est la deuxième fois de ma vie que je bave devant une photo.

2. Le pot d’échappement d’un Range Rover old school. Je crois qu’il a mal compris le coup de la panne.

1. Les costumes en satin violet, même si je ne sais pas ce qui m’interpelle le plus sur cette photo. Peut être les posters Patrick et Bob l’Eponge sur le côté en fait.

Et comme je suis une âme charitable, si vous avez cliqué pour voir les photos alors que vous n’auriez pas dû (coquin), voici une photo de Kim Kardashian qui devrait vous enlever toute pensée “interdite” (une fois n’est pas coutume), et une autre de Ne-Yo. Dites vous que lui ira en Enfer bien avant vous à pactiser avec l’ennemi de la sorte.

Idag var det dags, årets första kronhjortssmygning. Jag hade egentligen pratat med Jukka om att ta en gemensam tur i Risveden men då vinden låg rätt, skulle vara hyffsat väder samt att jag hört att kronhjortarna börjar röra på sig och bröla lite så kunde jag inte motstå frestelsen att åka ut och smyga lite. Det började faktiskt ganska bra då jag redan efter hundra meter eller så, när jag gick på skogsstigen ut mot myren fick ett nytt kryss i form av nötkråka. Det var två stycken som lät och en av dom flög förbi mitt framför näsan på mig….

Jag gick sakta, till och med på stigen till myren gick jag sakta och så tyst jag kunde. Jag är en sådan person som ofta har för brottom och kan klaffsa fram rejält ljudligt även när jag ska smyga… Men inte idag, jag gick sakta men säkert frammåt. Inga djur varken sågs eller hördes. På min väg över myren så stannade jag upp ibland för att slänga på mitt 28mm och försöka fotografera lite på frihand. Det var lite dimma ute på myren på vissa ställen men inga mängder, var väl för varmt i natt. Men blött rejält var det. En fiskgjuse kom och hälsade på mig men det var allt. Jag gick där och kikade och spanade och lyssnade så effektivt jag kunde. Spillkråkorna skrek från skogen.

Rätt som det är, när jag nästan är framme vid ett vatten på myren så ser jag en rygg komma och gå. Det är lite nedför till vattnet och den går där så man ser bara ryggen. Kanske 10 meter bort, vad ska jag göra ? Det är tätt med skog, högt gräs och pinnar på marken överallt. Mycket svårt att gå tyst men jag hade tydligen lyckats ganska bra med min sakta gång.. Jag tittar lite åt höger och där står ju en liten grupp om några kronhindar och några kalvar. De står 10 meter bort, bakom en tät ridå av små myrtallar och betar. Finns inte en chans till något kort och inte heller att röra sig. Jag står still, vet inte om jag andas och siktar kameran mot en glänta jag ser de är på väg till. Inte en fena rör jag och vinden ligger rätt men rätt som det är så tar hela gruppen ett par skutt bortåt och försvinner i ett hast. Jag tror inte jag skrämde dom på något vis eftersom jag varken syntes, hördes eller troligtvis luktade och de såg inte ut att ha för brottom heller utan tog ju bara ett par skutt…

Jag beslutade mig för att inte följa efter dom då jag inte såg vart de tog vägen alls mer än in bland täta träd. Jag går åt andra hållet och det dröjjer inte mer än 10 meter längs vattenkanten tills jag hör klafs klafs klafs. Det är en kronhjort, inte så stor, sex taggar som går i vassen mellan en liten ö och land på andra sidan. Han går precis där jag fotograferade en tolvtaggare förra året och det är bara hornen som sticker upp ur vassen. Ingen bild här heller… Han försvinner in i skogen…. Men det slutar inte här….

Plötsligt hör jag konstiga ljus från mitten av vattnet bland en massa vass. Det låter som om något slipas eller gnags. Ibland låter det som om en liten bäbis… Jag går knäpptyst och väldigt långsamt längs vattenkanten och spanar med kikare. Jag ser inget, bara hör. Men den måste vara där, mitt framför mig någonstans. Plötsligt, efter jag rundat ett par små granar så ser jag den. 10 meter från mig ut i vattnet sitter en fin bäver och äter på en liten björkpinne. Den sitter perfekt, hela kroppen uppe på en liten vass-ö. Jag står helt kamouflerad och tittar på den i någon minut. Men nu måste jag försöka ta en bild. Bilden skulle bli perfekt, lite suddig vass i förgrunden, en bäver som sitter och äter och tar upp ganska stor del av bilden och vass som bakgrund. Riktigt fint, ljuset är perfekt. Ska precis till att trycka av då bävern slutar äta, glider ned i vattnet och försvinner….. Jag väntar och väntar och väntar men den kommer inte igen. Det häftigaste bävermötet jag någonsin haft och enda gången jag ens försökt ta kort på en, det hade blivit så bra. Så grymt bra, men jag får nöjja mig med upplevelsen och hoppas på bättring nästa gång

Nu då, vad skulle nu hända ? Mnja… Inga mer fyrfota djur faktiskt. Jag är på väg tillbaka över myren. Björk ringer och frågar vart jag är och vi bestämmer träff för fika. Jag är vid det gamla jakttornet nu och fotograferar en fjäril som sitter fint på en björk. Han ska komma till det gamla jakttornet på myren men kommer aldrig, han hittar inte dit men efter ett bra tag av letande och skrikande hittar jag han bort i skogen vid en liten myrplätt. Vi tar en fika och fotograferar lite… Sen går vi upp till bilarna och åker till en annan sjö och träffar Tomas med barnen och sitter och snackar lite och spånar inför vinterns fågelmatning….

En riktigt härlig dag på berget, riktigt riktigt fin faktiskt….

mvh // Johannes

Den här härliga Sydkoreanthrillern är svårt att hitta för er, men väl värd mödan. Det här är ytterligare en av mina favoritfilmer. Inte för att den är jättebra, utan för huvudskådespelaren levererar och dominerar totalt! Han är skitball!

Den handlar om en kvinna som ligger svårt skadad och så spolar filmen tillbaka och man börjar med att se samma kvinna packa upp massor av möbler. Hon heter “Seo Yu-jin” och spelas av “Ji-hyo Song“. Hennes möbler inkluderar bland annat en mjuk staty av en astronaut i full storlek. Den är jättehäftig och man känner att den här börjar bra. Plötsligt säger det plingeliplong från dörrklockan och en snubbe ber henne ta hand om en mp3-spelare åt en snubbe som hon hyr lägenheten av. Hon har precis flyttat in för att jobba som trafikövervakare i radio.

Ko Soos hår liknar en bäver!

Snubben som plingeliplongade råkar sedan ut i en olycka när han jagas av huvudpersonen. Han är sjukt cool, men en riktigt härlig Koreanpopfrisyr (det ser ut som en bäver på huvudet, se bild ovan). Det gick inte så bra alls i olyckan, men han lyckas få en mobiltelefon från en av de skadade i bilen och börjar där försöka nysta upp ett ungdomsknarknätverk. Han heter “Kang Seong-ju” i filmen och spelas av “Ko Soo” (tack och lov inte Ko-Zoo). Han har egentligen bara gjort koreanska tv-serier innan den här filmen, men han är grym ändå.

Efter lite letande så upptäcker Seo (kvinnan i början av filmen) att hon har sett de här händelserna som inträffar henne innan i sitt liv. Ungefär som en konstig dröm. Det här kommer hon på då hon möter den ascoole hjälte, som hon inte tycker ser ut som en hjälte. Det jättekonstigt, han är ascool så klart han ser ut som en hjälte!

Efter ett tag får Kang självklart en utskällning av sin chef som tycker han är för vårdslös och han svarar att han riskerar livet varje dag. Det påminner om konflikten i “Police Story“, fast den här är lite mer hårdkokt, jordnära än Police Story och den har nästan inga slag eller stuntmän. Egentligen är de inte alls lika så jämförelserna slutar där.

Konstigt nog har den här filmen bara runt 6 av 10 på IMDB och det är inte riktigt rättvist. Det borde varit runt 7. Ko Soo är en riktigt bra skådespelare och passar in i sin hårdkokta roll perfekt. Tempot är dessutom förhållandevis högt, jämnt och enda problemet är att den kan vara lite svår att följa för det är lite många koreanska namn. Sedan kan man väl kritisera att datoranimationerna är sisådär, men de duger. Se bara på bilen under.

Den röda bilen är datoranimerad!

Filmen har dessutom ett bildspråk som försöker härma “Heat” (som i mitt tycke en av de bättre actionthrillers som finns) och det är inget fel med det, men man försöker kombinera det med lite pianoklinkande melodislingor ibland och klassikern “Chemical Brothers – Brothers Gonna Work It Out”. När det inte är den så är det lite sunkig rock som i Need for Speed Underground-spelen ungefär…

Som ni hör är allt sisådär egentligen. Det som dock gör filmen riktigt bra är Ko Soo. Han får filmen att växa och det är ett under att han inte fått göra en massa filmer efter den här. Han är för visso riktigt fåfäng. Det syns i filmen, se bara…

En riktig hunk!

Tyvärr är allt extramaterial på DVD-filmen på koreanska så det är svårt för mig att hitta lite kul anekdoter till den här filmen. Det jag läst mig till är att Ko Soo gjorde sina egna stunts, vilket ärligt talat inte är en bedrift. Song Ji-hyo som är den kvinliga huvudskådespelerskan har efter den här filmen bland annat gjort en uppföljare på “Sex is Zero“, som är en naken, koreansk “American pie“. Vill inte ens veta hur tvåan är, men den kan inte vara bra.

Jag tycker att innan du köper filmen, för det är enda lagliga sättet att se filmen så kan du se trailern och tänka efter om du gillar en film som egentligen bara är bra för huvudskådespelaren är grym. Därefter får du förhoppningsvis får du tag i filmen också. Det är faktiskt inte lätt utan jag har bara hittat den för 399kr hos Disclord. Det är den inte värd. Jag köpte den för 100kr på Tradera och det är den däremot definitivt värd. Jag rekommenderar er att hitta den på Ebay, där den finns för några dollar.

Some härmar Heat

Skaffa den och ni har två timmar helt stabil thriller, med en huvudperson som har en bäver på huvudet. Om ni kan avstå från bävern så rekommenderas däremot “Heat” eller kanske Michael Manns andra film “Collateral” istället för den här. Det här är dock fortfarande en av mina favoritfilmer, konstigt nog. Någon som har en bra teori för det?

(Bävern här hämtad från Flickr och ingen har kommit till skada)

Pust det är varmt. Fläkten här i vardagsrummet är i full gång och alla fönster är öppna. Tiger orkar inte ligga i knät mer än några minuter….

Varmt var det också i natt. När jag åkte hemifrån, vid 02.20 ungefär, så var det 16 grader. Det blir inga dimmor då trots att blåsten för tillfället hade lugnat sig. Tomas ringer jag när jag är en bit från Tre Älgar, bensinmacken och restaurangen en bit från Hunne och Halleberg. Vi ska mötas och ta en tur tillsammans och gör så vid Flo Klev. Vid Västerby mad, ett litet hygge vid en myr får vi se en grupp kronvilt och när vi stannat bilarna och gått ut för att kika även en älgtjur. Ingen bamse, 4 taggar kanske, svårt att se i mörkret. Rådjuren skäller i skogarna och två bilar med ungdomar i åker förbi oss. Dom ser inte älgen..

Nästa stopp blir vid Alsjön. Vi ska ut på myren som jag var på förra helgen. Det blåser dock lite knepigt just nu så vi får välja att gå på från början. Det gör inget, Alsjön är fantastisk och här finns bäver, som i alla andra vatten på berget känns det numera som. De förökar sig med väldig kraft. Ingen dimma och ingen bäver dock. Bara några fiskar som plaskar till efter insekterna på ytan. Vi går längs med sjön, förbi de båda två smågölarna och ut på mossen. Tranorna trumpetar från kärren och göken gal ett par gånger… Det är varmt, jag vet inte varför jag tog på mig fleecen ovanför skjortan men det blir lite kyligare när man sitter still och det blåser….

En bit ut på mossen så flyger två tranor lågt ovanför våra huvuden.Vi går längs med de gamla torvgravarna. Inget djur i sikte någonstans alls. Vi svänger av och går till en av kronviltets favoritbadplatser. Inte ett djur i sikte och inget hörs. Dags att gå upp och kolla till sångsvansfamiljen som jag och Björk upptäckte förra helgen då. Det är ju inte långt till det vattnet och efter en liten promenad så är vi där, så är även sångsvanarna.

Dock så ser jag ingen svanunge… Den visar sig inte på hela tiden vi är där. Jag har såklart ingen aning om ifall den lever eller inte, den kanske har blivit räv eller gäddmat. Vad vet jag. Dock så var föräldrarna väldigt stationära och vistades bara i samma område i vattnet hela tiden så vi spekulerade lite och svanungen kanske ligger där i vegetationen någonstans…

Lite knipor och gräsänder flygeromkring tillsammans med några sädesärlor som verkar gilla de tre träden jag tog kort på förra gången… Vi bestämmer oss för en fika och kaffet med en macka och en banan åker fram. Det är hemskt skönt att sitta där i skuggan och fika, för nu har solen gått upp men det har även börjat fläkta lite mer…

Vi bestämmer, eller jag frågar om vi inte ska följa vattnet och se om min teori om att bävern har dämt upp stämmer. Det är ju nämligen så att många många träd står under vatten just nu och det ser högt ut… Efter en liten stund så kommer vi fram till en monsterhydda i alla fall. Nu vet ju inte jag hur stora bäverhyddor kan vara men denna är lätt störst av de jag sett. Efter ytterligare en liten stund så kommer vi fram till det dike som numera är uppdämt av bävern. Ungefär en meter nivåskillnad är det. Jag berömmer bävern. Den har lagat det som människan en gång förstörde…. Det är bara bra med mera vatten på myren så den inte torkar ut och växer igen…

Bävern syns aldrig till. Inget annat heller för delen, föränn, när vi är på väg tillbaka över myren längs med kronviltets favoritdammar svänger av och plötsligt, när vinden ligger rakt i ansiktet på oss får se två röda saker i en glänta bland träden. En rävmamma med en unge. Ungen är så liten att man mest ser öronen sticka upp då och då. De ser ut att ha det riktigt gott i solen och modern slickar valpen gott om pälsen…

Dom har inte upptäckt oss, de har fullt upp med annat.. De velar omkring där i gläntan…. Eller ja, upptäckts oss har egentligen modern gjort, men vet inte om att vi är vi. Vi ser väl ut som vilka träd som helst kanske. Vi står och tittar på dom en stund. Jag försöker läsa av vart de är på väg eller vad som ska hända. Vi går lite närmare, vi gör väl något läte så räven vill väl se vad det är. Hon, jag antar i alla fall att det är modern, ställer sig upp på bakbenen likt en björn. Väldig väldigt söt är den…

De förstår fortfarande inte att vi är livsfarliga människor med hårda kameror utan fortsätter med sin njutarstund i gläntan… Tyvärr får jag inget på valpen, eller ja den är ju där i vegetationen men syns inte… Men här kan man riktigt se hur räven kisar med ögonen mot solen..

Det är för mig första gången jag ser rävvalpar. Det är otroligt lyckosamt för mig att stå där med kameran på stativet och titta på de två när de njuter i solen. Frågan är om dom eller jag njuter mest. Jag är svettig och varm men vad gör det när man får vara med om något sådant här ?

Det verkar som om de är på väg in mot träden och vattnet. Jag har min buttolo med mig, frågar Tomas om vi ska prova att göra ett par rådjursläten. Räven ställer sig direkt på bakbenen en gång till likt den slagbjörn den tror den är…

Nu är det bara en sak kvar, nu ska den bevisa att den inte bara är fin utan väldigt smart. Den rundar oss för att komma bakom oss och får på så sätt vinden i ansiktet istället för ryggen. Det luktade tydligen inte vidare gott med människa och då vi är upptäckta så går vi raskt därifrån så vi inte stör familjen mer….

På vägen tillbaka får vi en kronhind och senare även ett par rådjur. Hittar även en flock mindre hackspettar. Troligen en familj för de flyger runt och ger varandra mat ser det ut som. Även spår av uggla ser vi men inte själva ugglorna….

Nu sitter jag hemma, har varit hos mor och ätit mat och fått jordgubbar till efterrätt. Det var gott det efter en lång varm tur….

mvh // Johannes

maahha

Tuvor vid Söderbysjön.

Bäverfällda träd vid Ulvsjön.

Söndergnagd björk vid Ulvsjön.

Bäverhydda vid Ulvsjön.

Utsikt över Ulvsjön.

Kyrkogården.

Liten klockstapel vid kyrkogården.

Här kan man se tydliga spår av påskhäxan som inte hann bli färdig med sin kvast i tid.

I går morse väckte katten mig som vanligt, när han fått vad han skulle ha så gick jag och fixade med nåt annat. Efter en stund kommer jag in i vardagsrummet där sitter Truls och tittar ut genom fönstret. Han ser väldigt koncentrerad ut och huvudet går fram och tillbaka ungefär som på en uggla. Då ser jag vad han studerar så intresserat. Försöker ta mig ut och få en bild men när jag försöker ta mig lite närmare så slår han med stjärten och dyker.

En bild mot Uvberget från samma tillfälle

Från klockan 07.00 till 16.00 var jag på Hunneberg. Min morgon startade med två älgar vid vägen men de blev det ingen bild på. Vädret hade lovat gråa trista moln på himlen men det var en strålande soluppgång som jag inte fick någon bild på. Sådär lagom kallt och lagom mycket moln. Helt perfekt. Mitt första mål för dagen var Riket. Jag hade hoppats på att det skulle vara mycket snö där inne så det täckte riset på marken. Men så var inte fallet. Snö var det men det täckte inte all ris. Så det vart inte så bra som jag trodde. Det ser otroligt rörigt ut tycker jag när man ser både snö och riset som sticker upp. Det blir troligen för mycket kontrast tror jag. Jag tog ju ändå bilder för det är bra träning att gå där inne. Riktigt svårkomponerat…

Det var ändå trevligt för jag hörde årets första orrbubbel. Det var jonstorpsorren som han heter som bubblade. Det är alltid en orre någonstans på den mossen och bubblar. Har aldrig sett den men man hör han väldigt ofta året om bara vädret är bra…

Det var också enormt mycket spår inne i riket av vad jag tror var räven. Man kunde följa spåren väldigt långt och på ett ställe hade den gått upp på ett fallet träd, vilket säkert skulle sett mycket fint ut.

Efter det så gick jag ut på kronhjortarnas badplats. Det är ju fruset där så nu kan de inte bada, men vem vill det nu förutom strömstaren? Om det var mycket spår inne i riket så skulle ni sett på den isen. Det var alla möjliga spår, stora som små överallt på den isen. Färska, gamla, halvgamla.. Allt fanns där. Även människospår längs med strandkanten. Räv, gnagare, hare och troligtvis bäver är spår som jag vet om. Bävern är bara en teori men det var liksom släpningar efter tassavtrycken vilket i mitt huvud bör röra sig om deras svans. Men jag har inte den blekaste. Grävling var det säkert också för jag följde ju spåren eftersom de gick åt samma håll som jag och ett av spåren rörde sig in till grävlingsgrytet. Men sover inte dom nu ?

Nåja.. På andra sidan mossen i dom torvgravarna så var det också mängder av spår i isen. Det såg ut som rena autobahn. Riktigt häftigt och spännande att gå där faktiskt..

Sen åkte jag till fågelmatningen. I fredags sa Tomas att automaterna var i princip fulla och idag när jag kom var allt tomt. Det blev påfyllning men nu är fröpåsen slut, jag måste köpa mer talgbollar och även jordnötterna är snart slut.. Blir att storhandla inför nästa gång… Gick riktigt bra där. Hade ju lite nya inspirationsteorier så jag satte mig på ett annat ställe med min nya stolryggsäck som fungerar enormt bra och är hur skön som helst. Satte på konvertern och fotograferade med 500. En ny gäst var vid matningen och Tomas hade sett den i fredags också. En talltita. Mycket fin fågel med konstigt läte. Hackspettarna var på humör också, två större hackspettar, en hane och hona som jag tror kommer bli ett par, om dom inte redan är det. De hängde ihop jämt.. Osså en mindre hackspett men han visade sig bara en gång högt uppe i en gran. Annars var det dom vanliga gästerna, inga ekorrar

Efter det tänkte jag åka hem, det var gråmulet och började bli kväll. Men när jag åkte ned för By klev så såg jag hela vattenfallet var fruset. Detta måste kollas närmare tänkte jag. Och det var väl tur att jag gjorde det för då fick jag bättre bilder på strömstaren och jag fick också prova mitt nya pol-filter som jag köpt till mitt 50/1.8

Sen åkte jag hem och nu har jag precis varit hos mor och ätit…

Visar nedan en av dagens bilder, det är på en av spårslingorna. Denna var väldigt lång och ganska rak. Endel andra gick som jag vet inte vad.. Allt annt än följsamma linjer i alla fall. Mer kommer i veckan

Mvh // johannes

Jag gick över denna fina skogssjö i helgen. Djup djup is med ett fint millimetertjockt snötäcke över. Ett ljud hörs från skogskanten. Jag kollar noggrant vad det var. Bäver är det gott om här men jag har aldrig hört en bäver låta annat än när den plaskar till i vattnet. Men nu var det något som skrek på något hest sätt från skogskanten. Jag upptäcker inget och det låter bara en gång.

Jag går vidare över sjön mot bergshällen där stigen finns då jag är tillbaka mot bilen för att åka till Restaurang Erdalen. Plötsligt får jag se två pinnar ligga ute på isen. Men vad gör dom där. Det är bävergnagda pinnar det syns tydligt men vad som förbryllar mig är det före detta hål som är i isen. Det ser mycket ut att komma från en isborr och här så finns ju faktiskt fisk. Någar sådana före detta hål syns i isen lite här och där.. Men vad gör bäverpinnarna där. Har bävern gått över just där och tappat pinnarna ? Det har inte varit nyss för snön ligger även på pinnarna och inga fotspår är där. Varken från människa eller bäver. Eller har fiskarna tagigt med sig pinnarna från skogskanten för att rensa hålen från is? Eller är det inga isborrhål?

Man kan fundera väldigt mycket över saker man hittar i naturen och oftast så slutar det väl så, att man bara har sina teorier men inga svar.. Det kanske är det som gör att man drivs vidare.. Att hitta nya fall att lösa. Man blir lite av en naturdetektiv… En naturdetektiv som visserligen kan ha mänskliga lärare, men utan naturen och dess vilda värld inte skulle vara möjlig..

mvh // johannes

Igår sade SMHI att det skulle bli klart med solsken , eftersom det varken var klart eller soligt i karlstad så tog jag en tur ut till Skoghall för att se om solen kanske var där.

Nästan hela vägen går längs med Klarälven. Så här ser det ut när bävern har varit framme.

Så här ser det ut när Skoghallsbon har varit framme. Det skulle vara ganska kul om TSV lade in en fråga om vart tv apparater ska slängas på teoriprovet och dom som svarar i naturen blir automatiskt kuggade och får vänta i 18 månader på att göra om det igen

Den övergivne hojen.

När jag kom fram till Vänern så såg jag att i Säffle där hade dom minsann inga moln!

Det finns mycket att säga om nyligen entledigade Rod Blagojevich. Om det något oetiska i att försöka sälja Barack Obamas senatstol för att tjäna lite cash till exempel.

En senatstol “is a fucking valuable thing, you just don’t give it away for nothing.”, enligt Rod.

Men det finns betydligt mer att säga om hans hår.
Lars Adaktusson har under många, för honom säkerligen långa, år fått skit för sin frisyr. Den är kompakt, orörlig, alltid perfekt och aningen suspekt. Men han har svårt att mäta sig med Blagojevich. Det tycks mig som ett bäverskinn krupit upp och byggt bo på hans hjässa, format en hjälm av tjock och fyllig perfektionism. En volym och koncentration av ren massa vars enda kända motsvarighet är det där svarta hålet i mitten av Vintergatan.

I salute your hair, Rod. I salute your hair.

Are you there Rod? It's me, Martin.

Ett forum på nätet som jag deltog i hade den lustiga egenheten att så fort man skrev det svenska ordet “slut”, så översattes detta till en engelsk fras som på ett smått förfinat sätt försökte beskriva det engelska ordet “slut”. Det var lite irriterande men gav samtidigt en del komiska meningsbyggen.

Frozen beaver on Raisin Hill

Gott Slut & Gott Nytt!

Jag (Wiqtor), Jocke och Henke improviserar fram en historia under lägret på Fabula Festivalen!

Tack till Didrik i Umeå för inspelningen!

Rike: Djur (animalia)

Stam: Ryggsträngsdjur (Chordata)

Understam: Ryggradsdjur (Vertebrata)

Klass: Däggdjur (Mammalia)

Ordning: Gnagare (Rodentia)

Underordning: Castorimorpha

Familj: Bävrar (Castoridae)

Släkte: Bävrar (Castor)

Vetenskapligt namn: Castor fiber (europeiskt), Castor canadensis (nordamerikanskt)

(tack till Geoffrey Goines som rättade mig på det vetenskapliga namnet)

Så nu vet ni lite om bävern

//Mumintrollet

Andra bloggar om: bäver, bävrar, däggdjur, djur, gnagare

Efter en tid har byggnader och områden slitits och behöver putsas upp. En del verksamheter flyttar, en del renoveras och andra bygger nytt. I Marieberg har arbetarkasernerna renoverats med hjälp av EU-pengar och annat stöd. Privatpersoner får fundera en extra gång innan de renoverar. Ibland är det billigare att bygga nytt. Vissa hus kan stå några år till innan naturen helt bryter ner dem.

Klubb Dioxin har hjälpt till att röja lite sly. Inne i slyn växte det rö’vinbärsbuskar. Slyn äter sig närmare husens trädgårdar, tillslut kan en bit av en tomt vara igenväxt. Att röja lite försiktigt och vara noga med vad som mejas ner, kan liknas vid en renovering. Fast istället för att byta plankor och bräder på ett hus, tas formerna av en bortglömd trådgård fram.

Mellan Sörviken och Marieberg finns det en liten väg, längs med den vägen har det tidigare funnits en Herrgård med tillhörande båthus och bodar. Husets mur finns fortfarande kvar och även vattenkällan går att finna. Där har skog och trädgård förenas. Efter den vägen, vid vattnet, bor en bäver familj. Nu när människan försvunnit är det bävrarna som röjer. De är nu dem som håller ställningarna, de öppnar upp och bygger vidare på sin hydda. Ungarna flyttar och bygger nytt längs älven…

När någon flyttar är det fint om det finns någon som tar över med nya starka tag. Och ni ska bara veta hur starka tag bävrar har.