- Jag kommer ta tempen på stämningen backstage och försöka visa hur Allsången upplevs från artisternas synvinkel. Jag hoppas givetvis bevittna, och kanske medverka i skandaler som hamnar på löpsedlarna, säger Shire glatt om sitt nya uppdrag

Shire är född 1982 och uppväxt i Stockholm. Han intresserade sig för musik tidigt och gick i Adolf Fredriks Musikklasser. Han har även pluggat tre år i Italien och gått på Berghs school of communication i Stockholm.

Att det är en viss skillnad att jobba på Allsång på Skansen och MTV förnekar inte Shire.

- Jo, det är ett väldigt stort hopp. Men samtidigt så är det nog det tv-jobb som är mest likt det jag gjort på MTV. Det finns många gemensamma nämnare, det handlar ju om att intervjua och umgås med artister framför kameran på plats där saker händer. Jag hoppas att även mina tre år på Roskildefestivalen har förberett mig väl för Skansen! Det är fantastiskt på Allsången med den stora publiken av alla åldrar som finns på plats.

- Vilka är dina förhoppningar med ditt nya jobb?

- Under åren som gått har jag träffat många artister. Naturligtvis finns det många som jag inte träffat. Till exempel ska det bli superkul att träffa Malena Ernman. Även Lisa Ekdahl ska bli roligt att få prata med. Och så hoppas jag att folk ska börja tänka på mig som SVT-Shire istället för MTV-Shire.

I “gamle dage”, når et produktionsselskab skulle udgive en ny plade, havde de typisk tre lanceringer at støtte udgivelsen op med: lanceringen af den første radiosingle, lanceringen af den første musikvideo og så selve pladeudgivelsen. Da Universal udgav Justin Timberlakes sidste nye album, talte de 76 lanceringer inden selve pladen kom på gaden, inklusiv download af ringetoner, streaming af pre-release sange og videoer og andet eksklusivt indhold til download. Dette er et meget håndgribeligt eksempel på, hvordan medielandskabet har ændret sig bare i løbet af de sidste få år.

Build it and they will come, sagde Oscar Höglund i sit oplæg om det digitale medielandskab. Men så enkelt er det selvfølgelig ikke helt.  For at det skal virke, er det vigtigt at forstå hele den digitale kommunikationsproces.

Først og fremmest skal vi forstå distributionen. Som fx de svenske gratisaviser viser, de har forstået, når de linker til et relateret videoklip i en faktaboks ved siden af artiklen: de ved, at de fleste gratisavislæsere sidder i et tog eller en bus med deres internetopkoblede mobil i lommen og masser af tid at fylde ud. Oscar understregede faktisk, at gratisaviser og andre on-the-go medier vil blive vigtige i forhold til at drive involvering på mobilplatformene i fremtiden. Der er her fokus på mobilen som det bedste kontaktpunkt i det, der ofte omtales “The third place” – rummet hvor vi hverken er hjemme eller på arbejde; faktisk også i dag det eneste sted hvor vi ikke har computeren ved hånden.

I forhold til distributionen er forståelsen af brugssituationen essentiel. Indholdet skal tilpasses den kontekst, det modtages i. Derfor beskrev Oscar også, hvordan eksempelvis et videoklips længde bør variere fra platform til platform. Et mobilklip bør eksempelvis ikke være længede end 3-5 minutter, mens vores koncentrationsinterval på computeren kan strækkes til 10min op til en time alt efter tid på dagen og indholdets appel.  

Vi skal også forstå forbrugeradfærden. Hvis man arbejder med videoindhold på de digitale platforme, er det fx vigtigt at vide, at primetime for mobilt videoindhold er et helt andet tidsrum end for web-tv, som igen er et andet tidspunkt end primetime i traditionelt tv.

Og så er det selvfølgelig essentielt at forstå logikken bag det enkelte digitale medie, så man kan udnytte mediets medialitet på en konstruktiv og positiv måde. Eksempelvis er vores mobiltelefoner et meget nært og personligt medie for os, og det er er vigtigt at respektere denne ‘privatsfære’, når man leverer mobilt indhold. 

Når vi har forstået mediet, forbrugeren og forbrugsprocessen, så er chancen for at skabe digitale løsninger, der aktiverer og engagerer modtageren forbedret betragteligt. Og for at slutte af med Master Yoda’s ord: Do or do not, there is no try!

Södra Esplanaden har fått en ny kreatör till sina lokaler. Förmågan heter Anders Svensson och kommer direkt från Berghs School of Communication där han utbildat sig till AD. Vi hoppas att Södra Esplanaden nu når nya kreativa höjder! Med två Ad:s, en illustratör, två journalister och ett galleri börjar Södra Esplanaden mer och mer likna en fantasifabrik utan dess like… Kolla in Anders portfölj här!

Berghs School of Communication is Sweden’s most prominent university for marketing, PR and post-grad education. As a part of an Berghs’ training program Remotion went to London, England to give eight lectures in two days on the topic “Digital Consumers”. The attendees were media planners for an international marketing communications group from France, Germany and UK.
The experience was quite exhausting, but hopefully the shared insights and our knowledge was appreciated.

The seminars were held at Heathrow, close to the airport but not so close to Picadilly Circus.

När designbranschen pratar form, särskilt grafisk sådan används gärna termer som “stark”, “särskiljande” eller “värdeskapande”. (Jo, jag kommer på mig själv då och då). Dock används nästan aldrig snyggt. Jag frågar mig varför. Vem tjänar på denna beröringsskräck inför något vi alla mår bra av?

Undantagen undantagna, varför måste kommersiell design bli så teknokratisk i vårt land? För det finns nog kulturella inslag här. Något jag blev påmind om för några år sedan när jag arbetade med reklamen för ett knastertorrt svenskt knäckebröd – som ägs av skönhets- och njutningstörstande italienare.

Och så, på en designbyrå i Stockholm, var det dags igen. Det tog bara en dryg halvtimme innan jag fick pricka av kommentaren jag väntat på.
- Vad som är snyggt eller fult är ointressant eftersom det är subjektivt.

Kring ett runt bord diskuterar vi vilken betydelse det grafiska språket haft för våra svenska modeföretag i världen. Ett examensarbete av Robin Dafnäs på Berghs School of Communication med titeln “10 grafiska profiler inom svenskt mode”.

Materialet inklusive diskussionen kommer senare att resultera i en bok. Vi skärskådar logotyperna hos märken som WESC, Carin Wester, Nakkna, Dagmar och Cheap Monday. Vi deltagare är en brokig skara med det enda gemensamma att vi alla sysslat med modekommunikation i någon form. Trots vår heterogena sammansättning är det som att samtalet knyter sig när vi kommer in på vad vi uppriktigt gillar på pannåerna i rummet.

Varför är det så svårt att tala om vad som är snyggt i professionella designsammanhang? Man aktar sig bevisligen noga för att använda s-ordet. Snyggt är 100 % subjektivt och skönhetsargument måste i mellanmjölkens rike ovillkorligen komma inifrån eller underifrån – aldrig utifrån och ovanifrån. Då blir det snabbt debatt om elitism. En förklaring till problemet finns nog också i den strategitunga branschstrukturen, i vilken “snyggt” är både kortsiktigt och ostrategiskt. Därför säljs design allt som oftast som långsiktig kapitalvara när alltfler områden skriker efter den goda formens stapelvaror.

Kanske kan vi lösa knuten om vi byter perspektiv? “Be the best you can be” löd budskapet från rackettillverkaren Prince någon gång på 80-talet. Vid första lyssningen en tämligen ordinär och lagom skrytig reklamtext. Men det är de tre sista orden som gör meningen intressant. Jag tog redan som tioåring till mig insikten om att en Prince-racket inte skulle göra mig till en ny Wilander. Men kanske skulle den hjälpa mig att klå brorsan, som börjat med tennis några år tidigare än undertecknad. Det räckte i alla fall för att hålla motivationen vid liv en längre tid.

Vi borde oftare plocka ner bilden av det snygga från något ouppnåeligt för vissa till en strävan för alla. Om vi lyfter vi fram argument som välbefinnande och att göra det bästa av varje förutsättning får vi enklare att handskas med exempelvis formgivning. Lär av art directorn Hans Brindfors. Jag minns särskilt lanseringen av två (enligt somliga alltför) färgsprakande SAS-plan i mitten av 90-talet. De oroliga kritikerna fick av Hans det lugnande beskedet “Människan mår bra av färg”. Så. Nu lyfter vi.

För det är inget hokus-pokus utan en mänsklig drift att i mötet med omvärlden vilja framstå i så bra dager som möjligt. Vi städar när gästerna ska komma, vi kammar oss (eller rufsar till oss) inför fotograferingen, vi tar på kostymen inför det viktiga mötet. I kommersiella sammanhang fångas denna starka drift upp av att den enkla råvaran placeras i en mer tilltalande förpackning, eller genom att dina egna möbler ersätts av lite snyggare dito inför försäljningen av din bostad. Snyggt säljer och snyggt får kosta mer – även om snyggt inte behöver kosta mer. Argument som är strategiska nog om du frågar mig.

Åter till bordsdiskussionen om den snygga eller fula logotypen. Är det troligt att en formgivare skulle utforma exempelvis en logotyp i strid mot sin medfödda talang för god form? Knappast. Att då säga att snyggt är ointressant är snarare en försvarsmekanism på samma sätt som en politiker kan gömma sin egen moral bakom ett byråkratiskt beslut. Att inte blotta sin egen smak skapar en luftspalt mellan formgivare och alster som lindrar smällen om någon, i värsta fall kunden, inte skulle se storheten i vad som kommer ut. Det är ett sätt att till uppdragsgivaren säga “det här är vad du rationellt sett behöver, oavsett vad du tycker”.

Jag kan således förstå varför argumentet används, men jag köper det inte. Om det är något vi behöver mer av så är det just subjektiv estetik med rak rygg och fast hand från de som kan och vågar. Fler formgivare som står på sig med sin goda smak. Och då inte nödvändigtvis med utgångspunkten att världen ska bli snyggast. Men så snyggt som möjligt.

har blivit inbjuden att medverka i en diskussion på designbyrån Embrink på tisdag kväll om svenska modevarumärken. Robin Dafnäs har i sitt slutprojekt på Berghs valt att analysera några framgångsrika svenska modevarumärken, bland andra WESC, Merde! och Cheap Monday. Frågeställningen handlar bland annat om hur vägvinnande den grafiska identiteten varit för dessa företag och hur relationen ser ut mellan grafik och kläder. Diskussionen publiceras i en bok tillägnad detta projekt som kommer ges ut av Arvinius Förlag. Mer info kommer.

Superbement subtil. Tout est dans le non-dit et nous on dit Félicitations.

« Nature is trying to tell us something »

Par Berghs School of Communication, Stockholm, Suède