Jag är sååå inte vacker – men oooh så go han är den därna Kirk. Fantastiskt möte med en man jag beundrat länge. Kändes underbart att få tala om för honom personligen vad hans musik betytt för mig.

Idag fick min klass höra på en föreläsning av en kvinna från Farsor och morsor på stan. (En ideell grupp som består av vuxna som nattvandrar på stan.) Det var min grupp som hade fixat föreläsningen, och jag som har hört föreläsaren vid två andra tillfällen förväntade mig faktiskt inte att det skulle bli så intressant som det blev. Jag beundrar, och kommer alltid att beundra, människor som faktiskt gör saker för andra människor.

Det svåra med att hålla på med sådant, sade hon, är dock att man kan bli cynisk av allt man får se. Våld, uppgivenhet, människor som skött sig så himla bra men sedan fallit tillbaka i gamla mönster… Det är klart att ens människosyn får sig en törn. Om man nu, som jag, tror på det goda i människan. Jag hoppas innerligt att jag alltid kommer att besitta den förmågan. Att jag hellre ser på människor med kärlek i hjärtat istället för att ha cyniska och misstänksamma baktankar. Det är den jag är. Och det må vara naivt och det må ha sina baksidor, men jag tror helt ärligt att man mår bättre av att vara sådan än det motsatta. Faktiskt.

Det finns så mycket fina villor över allt. jag brukar sitta i bilen och beundra varenda hus jag passerar på vägen och tänker där vill jag bo eller så ska mitt hus se ut. Just nu bor jag i en minimal lägenhet på 26 kvadratmeter och drömmer om att få äga ett hus i framtiden. Jag söker inspiration när jag vandarar runt och ser alla villor som ligger utspridda över hela stan och utanför innerstan. Helst vill jag ha en liten röd villa med vita knutar. Det är så sött på något vis. Vi får se om jag någonsin får råd attt köpa mig en villa annars får jag väl hyra hus.

Kärlek är en delvis självisk känsla. Vi vill känna oss älskade, omtyckta och beundrade på något vis. Samtidigt vill vi känna samma sak för någon annan. Det fyller oss också med ett välbefinnande. I de allra flesta fall blir jag äcklad av själviska handlingar. Något jag tycker mig se allt oftare. En del av vår kultur går idag ut på att evigt jaga efter självuppfyllelse. Den egna lyckan är allra viktigast. Det ger mig kväljningar. Jag är för den delens skull inte helt oskyldig. Men just kärlekens egoism är mest harmlös. När man älskar någon vill man ha den person för sig själv. Inte nödvändigtvis i alla lägen och situationer. Men du vill vara den enda personen den andra älskar på ett sådant vis. Svarsjukan uppstår när man misstänker att man inte är ensam om att få ta del av den personens sida.

Människor som är i “öppna” relationer verkar mest sitta och rationalisera sin påstådda kärlek och förhållande. De vill olika saker här i livet, de är för olika som personer, de älskar fler än en person. Rent skitsnack och strunt. Särskilt i början på en relation. Är du förälskad i någon vill du ingenting annat än att ha henne/honom dygnet runt. Du sover inte, du äter inte, du struntar i ditt jobb eller utbildning och alla dina ägodelar. En helt uppslukande och berusande känsla. Ska man då sen vinka hejdå till personen medan de springer iväg och pippar med en annan människa? Är det bara jag som inte begriper hur det skulle gå ihop?

Kärleken yttrar sig olika för olika personer. Men den är inte rationell. Den går inte att förklara in i någon slags livsstil. Den går heller inte att normalisera. Man kan inte vara lite svalt förälskad i någon, sådär avvaktande och isigt betraktande kär. Känslorna växer fram med tiden, hur mycket är omöjligt att säga. Men “kärlek vid första ögonkastet” är bara lust. Hur skönt det än må vara.

Det tycks nästan alltid vara så att det är en person som är “starkare” i öppna relationer. Den som har fler än just en partner. Personen som mer eller mindre bestämt att enbart en partner inte räcker för dem, den andra finner sig helt enkelt i det. Där kommer rättfärdigandet in. Vill man knulla och gulla med flera personer får man för all del göra det. Men kalla det inte kärlek, det urholkar begreppet än mer än det redan är. Finn er i att det ni håller på med inte är romantik. Sluta upp med era rationaliseringar!