Sigrid og Lise var på Biblioteksvarkonferansen på Lysaker 5.-6. november 2009. Under følger en liten smakebit på det vi hørte med utgangspunkt i Stopp 1/2 onsdag 19. november.

*Kort om ABM og oppsigelsen av avtalen med Biblioteksvar
ABM mener at biblioteksvar  ikke lenger er et utviklingsprosjekt, men en del av den daglige bibliotektjenesten, og har dermed sagt opp avtalen. ABM ønsker dialog med Deichman om Biblioteksvars framtid etter framlegging av statsbudsjettet. Det har vært ønske om en egen post på statsbudsjettet, men det har det ikke blitt….
Dette vil si at biblioteksvar ikke kommer til å fortsette i sin nåværende form, men hvordan det blir vet ingen enda. 

*Ung.no
Nettsiden startet i 2003 med utgangspunkt i Magasinet Ung, og drives av BUFDIR. Den retter seg mot ungdom mellom 14 og 20 år
Ung.no har 100 emner og 200.000 unike brukere pr mnd.!

*Digital sporhund / Tord Selmer Nedrelid
Ute med ny bok  med samme navn som foredraget, tema er søking på internett med journalistisk metode.
-hva gjør man når man ikke vet hvilken kilde man skal søke i?
-hvilken strategi skal man legge opp?

Nettkunnskap: Hva kan du forvente å finne /hvor
Samfunnskunnskap: Det må være noen i samfunnet som har info om dette
Språkkunnskap: Reflekterer forholdet til hvilket språknivå man bruker når man søker

Kildekritikk - hvem står bak en hjemmeside?
norid.no: fordeler de nettadresser som slutter på .no. Kan søke på nettadr, navn, firma etc.
Se også:
Whois.net : kan søke på alle url.ettellerannet…
betterwhois.com : betalingstjeneste
domaintools.com

Google
Lenkekravet: må være en lenke til infoen du søker etter
Tidskravet: det må ligge ute en stund før du får treff  -variasjon på hvor ofte de er innom de ulike sidene
Hurtigbuffer: hvordan denne siden ser ut i Googles database, – når var de innom sist?

The real time web: f.eks Twitter – gir ikke tilgang til like mye info

*Den usynlige weben/dybde weben: infoen ligger der, men er vanskelig å finne pga at søkemotorene ikke har vært innom
*Overflateweben: forsider, førstesider

*Hvordan søke etter en kilde du ikke vet finnes?
         – totrinnsmetoden: søke etter et sted å søke. Et sted som nevner det du søker etter – vær så generell som mulig
         – når du har funnet kilden kan en bli mer spesifikk

Effektive hjelpeord:
Database, Register, Registry, Listing, Directory

Bruk synonymer!
Ex: Brusmarkedet / Mineralvannmarkedet / Leskedrikkmarkedet
Ex: anorexi / anorexia / anorexia nervosa / spiseforstyrrelser / -> gir helt ulike treff

Må prøve de ulike variantene:
Fagspråk, Stilnivå, Synonymer, Engelsk

*Sosiale medier
Jan Tore Dahl og Camilla Holte Wiig / Deichm.

Bakgrunnen for disse to innleggene var kurset “23 ting om 2.0″ som mange av konferansedeltakerne hadde vært med på.

Usosiale medier: bøker, aviser, internett: leseren kan ikke endre innholdet/påvirke innholdet; kommentarer, tagging med mer
Sosiale medier: samproduksjon, kommentarer og tagger, kunnskapsdeling, lav brukerterskel, nettverk, lenkedeling, gratis!
Sosiale bokmerker: Sosial bokmerking handler om å lagre bokmerkene på en offentlig webside og merke dem med stikkord. For å lage en samling sosiale bokmerker, må du registrere deg hos en bokmerkingstjeneste.

*Wikipedia – elsket eller hatet?
Innlegg av Einar Spetz

Undersøkelse om bruk av Wikipedia gjort blant elever og lærere i videregående skole i Stockholm.
Se hele undersøkelsen her: Wikipedia - älskat eller avskytt

Sigrid og Lise

Idag lyssnade jag till Stefan Pålsson som talade utifrån rubriken Biblioteket i framtidens lärande. Vi hade bjudit honom till Regionbibliotek Stockholm. Föreläsningen kan man hitta på Slideshare. Det som slog mig är kontrasten mellan att bara kunna se det som är eller har varit, och förmågan att se framåt mot vad som komma skall. Enligt Stefan Pålsson kan ett skifte, där äldre teknik och tankesätt är oåterkalleligt passé, hända snabbt och vi är nu på väg mot det skiftet. Från det gamla industrisamhällets tänkande till något nytt.

Föreläsningen aktualiserade många tankar hos mig. Kommer biblioteken att stå kvar med sina medier och arbetssätt? Lika användbara som katalogkort i ett RFID-chippat bibliotek. Eller kommer vi att vara en del i lärandet framöver? Det är mest upp till oss själva. För att kunna veta vad som händer och arbeta fram strategier måste vi omvärldsbevaka. Många gillar oss fortfarande precis som vi är och vill inte att biblioteken ska förändras (det räcker med att läsa en vanlig dagstidning för att förstå det). Men det kan vi inte slå oss till ro med, den gruppen kommer successivt att minska och biblioteken blir irrelevanta om vi tror att det räcker att förbli som vi är.

Här är några rader som jag twittrade från föreläsningen:

Kan biblioteket hjälpa till med att utveckla och träna viktiga kompetenser?
Vilken roll får biblioteken då alla böcker blir digitaliserade?
Messengergenerationen tillhör det nya samhället, men det är ingen klockren generationsfråga
Mejlgenerationen tillhör fortfarande industrisamhället
Vårt synsätt och skoldebatten är formade av industrialismens kultur, därför är den så instrumentell
Att man är digital inföding betyder inte att man föds med alla nödvändiga kunskaper
För att förstå samhället måste man vara en del av deltagandekulturen
När mediaskiftet sker, ändras synen på verkligheten, kunskap och lärande

Igår var jag bland det 30-tal personer som lyssnade till Harald Hultqvists och Karolina Ramqvists samtal på Stockholms stadsbibliotek. Samtalet rörde sig kring Ramqvists bok Flickvännen (nyligen prisbeslönad) och en själsfrände som hon fått välja ur bibliotekets bestånd, vilken visade sig vara romanen Cigarett av Per Hagman.

Samtalet som varade i ungefär en timma rörde sig kring likheter och olikheter i böckerna, men mest fokus hamnade förstås på Ramqvists roman. En bok som jag själv nyligen har läst och gillade mycket. En viktig anledning till att jag besökte evenemanget, för övrigt. Upplägget med själsfrände kändes inte alls sökt, utan lyfte snarare perspektivet på den nya romanen på ett uppfriskande sätt. Samtidigt som man blev nyfiken på en äldre bok.

Efteråt var det uppdukat med böcker av både Hagman och Ramqvist att låna med sig hem. Serien är en del i projektet Långa svansen. Nästa författarkväll blir den 9 december med Bob Hansson.

Titta efter andra evenemang hos Stockholms stadsbibliotek med stadsdelsbiblioteken.

Uppdatering 14/11: Artikel i DN idag om satsningen.

Nästa del i min serie om bibliotekarie 2.0-manifestet kommer nu. Jag har valt att bunta ihop några punkter som handlar om svårigheterna med förändringsarbete.

I will not be defensive about my library, but will look clearly at its situation and make an honest assessment about what can be accomplished.

I will become an active participant in moving my library forward.

I will recognize that libraries change slowly, and will work with my colleagues to expedite our responsiveness to change.

Balansen mellan förändringsvilja och förståelsen för att förändring kan ta tid och att människor behöver olika mycket tid på sig är svår. Både för den som står vid “the edge” och otåligt vill dra vidare framåt och för den som känner att nya tankar och arbetssätt känns både ovant och omotiverat.

Exempel i vardagen:

Vad KAN göras? Kanske är biblioteket fast i en webbstruktur där kommunens it-avdelning regerar ohotad. Och vi har antagligen inga pengar. Vi kanske inte kan göra så mycket med bibliotekets webbplats just nu, men kan vi använda oss mer av externa verktyg istället, som sociala medier?

Hur kan just jag bidra i det här arbetet? Det handlar om att använda personliga kunskaper och intressen på ett sätt som berikar biblioteket och mötet med dess målgrupper.

Att vara bibliotekarie (eller arbeta på bibliotek) innebär att vara nyfiken (det fastslogs(?) i ett tidigare inlägg i den här bloggen). Den som är nyfiken är vaken för förändringar i omvärlden som gör att också biblioteket behöver förändras. Vad kan vi göra för att alla som arbetar på biblioteket ska bli delaktiga i utvecklingen av det? Måste alla vara delaktiga? Vad är miniminivån för vad alla  behöver kunna?

Den som vill förändra behöver förstå att förändring, i meningen att alla är med på tåget,  går långsamt och anpassa sitt arbetssätt efter det. Att förstå långsamheten är också en viktig del av kunskapen om förändring. Det betyder inte att alla ska hålla samma tempo eller göra samma saker. Men om vi ska arbeta mot gemensamma mål behöver vi samarbeta i personalgrupperna. Särskilt om vi vill få bestående resultat.

Så tänker i alla fall jag utifrån de tre punkterna. Det slår mig också att jag uppfattar många av punkterna i manifestet som väldigt lika varandra.

Ta del av hela serien om A Librarian’s 2.0 Manifesto.

Jag tror, eller vet snarare, att man på många håll på biblioteken runtom i landet funderar som bäst på bibliotekets nätnärvaro – vad man ska göra och hur man ska förhålla sig. Det verkar viktigt att följa med de nya medierna, att ta tillvara nya möjligheter till t ex marknadsföring som ges. Men precis som i företagsvärlden är man på de flesta håll i biblioteksvärlden osäker på hur man ska gå tillväga. Det handlar om att ta ställning till flera saker:

• Om vi får en ökad nätnärvaro, kräver det då att någon annan del av vår verksamhet behöver minska? (t ex tidsresurser)
• Vem eller vilka i personalgruppen har kompetens att arbeta effektivt med  sociala medier?
• Vad vill vi uppnå med bibliotekets nätnärvaro? (avstämning mot biblioteksplan)
• Vilka målgrupper vill vi nå och vilka har vi chans att nå? (var finns våra potentiella användare?)
• Vilka verktyg ska vi använda oss av? (blogg, facebook, Twitter, egen webbplats etc etc…)

Jag vet inte om man kan säga att det har klarnat på sista tiden vad gäller hur man kan arbeta med dessa frågor, men några konkreta exempel och texter finns det nu som man kan ta del av. Ganska många har prövat sig fram under en tid och kan dra slutsatser av sitt arbete.

Ett exempel som jag tidigare har nämnt är Elin Nord och Siska Humlesjö i Göteborg Varför bloggar vi?. Nu är det ju inte bara blogg som Elin & Siska använder sig av, utan en kedja av sociala medier där också Facebook och Twitter är viktiga redskap, men där kopplingen till den fysiska verkligheten också är påtaglig. Det händer saker både på biblioteket och i den virtuella närvaron, vilket skapar trovärdighet för båda aspekterna, enligt mig.

I somras kom en magisteruppsats som heter Folkbibliotekets plats i den sociala webbmiljön: En undersökning med fokus på litteraturförmedling och läsfrämjande. Uppsatsen handlar framförallt om bibliotekens bokbloggar och den ställer en rad frågor om bibliotekens bloggnärvaro. Vem är det egentligen som tar del av alla bloggade boktips? Är det de målgrupper som man från bibliotekets håll har tänkt sig och hur många läsare är det egentligen? Är det inte så att en bokblogg hålls igång mest för att bibliotekarier tycker att det är så kul att skriva boktips? En utmanande fråga kanske (ställd av mig med bakgrund i uppsatsen). Används arbetstiden effektivt?

Läs på bloggen Nyttovärdering av bibliotek om Att mäta sociala mediers effekt. (Obs, glöm inte att se hela ppt-presentationen!)

Jag tror själv att många bibliotek skulle kunna vinna på att använda de sociala medierna mer effektivt. Mycket innehåll går att återanvända genom att koppla ihop olika kanaler. Till exempel på det sätt som Elin & Siska har gjort. De flesta tjänster går att koppla till varandra, så att ett innehåll automatiskt skickas från en blogg till Twitter, till Facebook, till FriendFeed, etc. Det är arbetsbesparande och skapar större räckvidd.

Den viktigaste frågan är ändå: vad vill vi? Är det marknadsföring och ökad användning av bibliotekets resurser som vi eftersträvar, eller att skapa ett personligt biblioteksansikte gentemot vår användare, eller vill vi verka på den demokratiska arenan och genom samtal och kunskapsspridning bidra till ett bättre samhälle? Hursomhelst, det är frågor man behöver fundera över vid någon tidpunkt. Man behöver också fundera över hur man kan mäta resultatet av de aktiviteter som man väljer att genomföra.

Det finns en grupp på BiblFeed, som delvis kommer in på de här frågorna, genom att man diskuterar ffa fortbildning i webb 2.0 av bibliotekspersonal. Det är gruppen 23/10 saker. Pedagogik. Grunden till att kunna använda sig obehindrat av olika verktyg är förstås att man känner sig bekväm med dem. Ju skickligare man kan hantera ett verktyg, ju fler användningsmöjligheter upptäcker man förmodligen också. Jag slår gärna ett slag för privat användande av sociala medier när det gäller bibliotekspersonal. Några råd:

• Ha kul!
• Arbeta tillsammans!
• Var nyfiken!

Uppdatering:  Strategic Librarian har också skrivit om ämnet, men utifrån perspektivet företagsbibliotek.

Uppdatering 4/11: Jag kommer gärna till er som arbetar på folk/gymnasiebibliotek i Stockholms län och pratar mer om de här frågorna, tillsammans med er. Det ingår i jobbet. Kontakta mig i så fall på jobbmejl anna-stina.axelsson[at]kultur.stockholm.se

Sissel og Hanne (samt en gruppe fra fylkesbiblioteket) deltok under årets regionale bibliotekkonferanse, Signaler i tiden , på Lillehammer 15.-17. september.  I høyre marg ligger lenker til foredragsholdernes innlegg. Se også konferanseblogg og   bilder fra en inspirerende konferanse!

Ikke alle innlegg har lenker, blant andre Rachel van Riels foredrag om det britiske foretaket  Opening the Book. Foretaket jobber for å fremme nye tanker omkring formidling og interiør i bibliotek, og står bak formidlingstiltaket Which Book som har fått sin norske utgave i Ønskebok.no .

Høsten 2011 arrangeres ny regional bibliotekkonferanse i Trondheim. Gled dere! 

- Hanne

På Stockholms stadsbibliotek pågår projekt Långa svansen, som bland annat har som huvudsyfte att lyfta fram bibliotekets glömda litteratur. Det är ett intressant projekt ur flera aspekter, tycker jag. Bland annat försöker man sig på att arbeta i så många olika dimensioner som möjligt:

• Man ordnar författarprogram, där aktuella författare lyfter fram en gammal “själsfrände” ur bibliotekets magasin.
• Eftersom man fokuserar de “gamla” böckerna från 1930-talet, har man gjort en “30-talshörna” i det fysiska biblioteket, med möblering som ger tidskänsla. Och med skyltning av böcker.
• På bloggen Långa svansen skriver man om 30-talslitteraturen och om bibliotekets evenemang.
• Förstarader ur de gamla böckerna Twittras regelbundet med länk till katalogposten.

Jag hoppas att jag fick med det mesta här. Projektet är exempel på ett intelligent sätt att lyfta fram de mindre uppmärksammade böckerna med hjälp av ny teknik och moderna författare. Och samtidigt koppla virtuellt och fysiskt. I sig är det inte svårt, det gäller bara att ha idéerna. Jag hoppas att många kan hämta inspiration här och kanske göra något liknande på sina bibliotek.

Vad är det egentligen vi ska använda bloggar och Twitter till på biblioteken och när är det intressant för våra målgrupper att ta del av allt vi sänder ut? Vad är bibliotekets uppdrag, kanske till skillnad från bokhandeln? Hur får vi det vi gör - program, boktips m m - att hänga samman, och inte bli till spridda skurar?

Någon dag ska jag ta mig ner och fota 30-talshörnan. Tillsvidare en mer allmän stadsbiblioteksbild.

I will educate myself about the information culture of my users and look for ways to incorporate what I learn into library services.

Det här handlar till stor del om att arbeta evidensbaserat. Det vill säga dels att ta del av forskning och integrera den i sitt eget praktiska arbete, men också att själv skapa underlag för fortsatt arbete genom egna undersökningar. Det kan då handla om att man läser forskning om människors informationsbeteende och tar hänsyn till det när man utformar bibliotekets olika tjänster. Och att man studerar sina användare och målgrupper när de till exempel använder sig av de här tjänsterna och drar konsekvenser av det.

Exempel på hur det här kan gå till finns t ex i Lotta Haglunds och David Herrons paper från konferensen Mötesplats inför framtiden 2008. När det gäller bibliotekens s k 2.0-tjänster så finns det ännu sparsamt med forskning. Mycket p g a att det finns sparsamt med sådana tjänster också… Några magisteruppsatser på temat kan man hitta i Uppsatser.se. Men att arbeta evidensbaserat är ju inget nytt som kommit i samband med webb 2.0.

För att arbeta evidensbaserat behöver man inte vara forskare, det går utmärkt att göra det som praktiker. Läs också Malin Öglands artikel i Länsnytt nr 4:2008 om att reflektera i arbetet.

Läs mer om min bloggserie om A Librarian’s 2.0 Manifesto.

Varför skall bibliotek syssla med sociala medier över huvud taget? Elin och Siska har själva gett en nästintill fulländad förklaring och ett skolboksexempel ,för andra bibliotek som vill ta sociala medier på allvar, hur en handlingsplan för bloggar och sociala medier skall se ut och på den anda som erfordras för att nå målet. Läs själva och låt er inspireras! Tack Bibliobuster för tipset om Elin och Siskias manifest och för ett i övrigt intressant inlägg.

Jag hoppas på en “ketchupeffekt” vad gäller dylika dokument och på att de kommer att få en naturlig del i alla biblioteksplaner.

//BloggNisse

Min lilla serie om bibliotekarie 2.0-manifestet gör ett besök i verkligheten, närmare bestämt i det manifest (som man väl kan kalla det) som Elin Nord och Siska Humlesjö nyligen lade upp på sin blogg. I ett antal punkter listar de sina mål och metoder för arbetet med bloggen och sociala medier i övrigt. Här har många bibliotek mycket att hämta! Jag själv fastnar särskilt för målen:

• Att ge utrymme åt den nya och smalare kulturen som t.ex. uppmärksamma debutanter, mindre förlag, smalare genrer, musiker och allt som kommer i vår väg
• Att överbrygga den klyfta som finns mellan låntagare och bibliotekarier för att skaffa naturliga ingångar till samtal om kultur samt få vår målgrupp att känna att det är ok att fråga en bibliotekarie.
• Att biblioteket följer med den tekniska utvecklingen och är en plats i samtiden
• Att skapa en positiv bild av biblioteket och bibliotekarien
• Att ha riktigt roligt!

Några av medlen för att uppnå detta:

• Vi utvärderar kontinuerligt våran blogg och följer vilka inlägg som genererar flest läsare. Vi försöker hitta nya arbetssätt.
• Genom att inte vara rädda för att misslyckas, hellre göra något som man kan förbättra om det inte blir helt lyckat än att inte göra det alls.
• Vi utgår från våra personliga upplevelser av kultur och vill förmedla den känslan som vi upplever när vi tar till oss något som vi verkligen gillar (och inte gillar ibland…)

Är det då svårt att arbeta såhär? När dessa två bibliotekarier besökte oss i Stockholm tidigare i höstas så förmedlade de känslan av att det inte är svårt. Det handlar mer om vilja, lust att arbeta och att skapa struktur för även detta arbetssätt.

Det är också spännande att reflektera över vad som skulle kunna vara nästa steg i arbetet med sociala medier. Elin och Siska har kommit längre än de flesta, men jag tror att det finns ännu mer att göra för biblioteken om de vill vara en relevant del av vårt samhälle, och för alla dem som har behov av bibliotek som överbryggare av olika typer av klyftor: sociala, digitala, kulturella, you name it.

Det vill säga “jag bloggar, alltså finns jag”  var rubriken för mitt och Anna-Stina Axelssons (a.k.a. Bibliobusters) bidrag till Svensk Biblioteksförenings seminarium “Omvärlden förändras! – Vad gör vi?” den 7 oktober 2009. Nu kunde inte Anna-Stina medverka rent fysiskt, men faktum är att hon stått mer bakom upplägget än hon vet om. Jag ser fram emot att höra hennes erfarenheter från bloggandet i något annat sammanhang.

Det jag kommer att ta upp är bl a

Lite allmänt om sociala medier: RSS, bloggning och mikrobloggning, exempel på gemensamma bokmärken och favoriter via Delicious, video via YouTube och Vodpod, fotografier via Flickr

Verktyg: RSS i Internet Explorer, Bloglines, Netvibes, BiblFeed, Biblist , WordPress, Blogspot/Blogger, Twingly, Bloggportalen

Skriva; olikatyper av biblioteksbloggar, vem är målgruppen? Tre exempel Nyhetsblogg, Ideologiskt uttryck, Traditionell blioteksblogg, Personligt uttryck

Läsa: Bloglines, Google bloggsök, BADA, Svensk Biblioteksförening, Agent25, D-List,  Ebsco, LibWorm, LISNews

Ha koll: BBL och Nyheter via Svenska Biblioteksförening, Peter Scott, Lone Wolf Librarian 

Det här kommer jag nog inte att hinna med:
The Scout Report
Freepint
Internet Resources Newsletter
Librarian’s Internet Index

Tre bikupefrågor:

1) Hur ska bibliotekens kunskaper om omvärldsbevakning marknadsföras?

Och till vem ska marknadsföringen riktas?

2) Hur växlar biblioteken upp sina kompetenser från -bevakning till -analys? Och är det önskvärt?

3) Vilka grundkompetenser är viktigast att utveckla för en framgångsrik omvärldsbevakning? Och vad händer om man inte utvecklar dem?

Här börjar jag min lilla bloggserie om manifestet.

I will recognize that the universe of information culture is changing fast and that libraries need to respond positively to these changes to provide resources and services that users need and want.

I korthet tolkar jag den första punkten i manifestet som behovet av att förstå att människors informationsbeteende snabbt ändras och att biblioteken bör förändras i linje med detta.

Det är i själva verket en väldigt komplex process, förändring av institutioner där viss praxis har varit gällande under lång tid. Man kan se att förändring sker långsamt i t ex skolans värld. Den läroplan som kom 1994 kan fortfarande inte sägas vara helt genomförd och en ny regering vill nu sätta sitt eget avtryck på skolan. Detsamma gäller för biblioteken.

Bristen på central styrning i biblioteksvärlden har  i viss mån låtit “tusen blommor blomma” om uttrycket ursäktas. Samtidigt kan man uppleva att det finns en likriktning, som kanske har sitt ursprung i att många har gått samma utbildning på samma skola och tillhör samma kulturella och sociala kretsar.

Manifestet utgår från den enskilda bibliotekarien. Just JAG behöver få insikt i förändringarna och vad de innebär för min yrkesutövning. Men det individuella perspektivet räcker förstås inte för utveckling. Idag kan vi se många(?) “2.0-pionjärer” som arbetar i eldsjälsanda. Men de är ofta ganska ensamma. Först när de får sällskap och hjälp börjar det hända något på riktigt, tror jag. En evangelist behöver följeslagare.

Hur upptäcker man att förändring är nödvändig och hur genomför man den? En nyckelfråga.

Anna Åkerberg postade en artikel i Facebook idag som jag tycker illustrerar att “the universe of information culture is changing fast”. Den handlar bland annat om våra attityder när det gäller “utantillkunskap” kontra att låta kunskapen sparas i någon typ av artefakt. Var tid har sin informationsteknik.  Jan Söderqvist på SvD skriver:

Uppenbarligen finns det alltså en mer eller mindre allmänt omfattad och i varje fall seglivad idé om att just den kommunikationsteknologiska nivå vi befann oss på ungefär i går är rimlig och acceptabel, medan nästa språng i utvecklingen måste innebära att omistliga värden går förlorade.

Det är snart tre år sedan som Laura Cohen publicerade sitt Librarian’s 2.0 Manifesto, om förhållningssättet hos bibliotekarier som verkar i en modern och föränderlig värld. Jag har förstått att alla inte känner till manifestet och jag undrar samtidigt hur många konkreta exempel jag kan hitta på hur manifestet så att säga manifesterar sig i praktisk verklighet på biblioteken.

Därför har jag tänkt göra en liten serie här på bloggen, där jag skriver ett inlägg om varje punkt och kollar av hur läget ser ut egentligen. Är manifestet relevant? Arbetar vi redan så som manifestet föreskriver, eller skulle vi rentav kunna använda det som en ledstjärna? Kanske är det något jag kommer fram till under de kommande veckorna… Hursomhelst, kul att göra en liten bloggserie ändå. Jag börjar med presentationen av manifestet i sin helhet, bl a genom den här danskproducerade filmen.

College@Home presenterar 100 gratis presentationer och  webinars om Library 2.0

Axiells moderna biblioteksportaler kopplas, enligt ett pressmeddelande, ihop med Öppna Bibliotek. Öppna Bibliotek är enligt uppgift Sveriges största biblioteksdatabas för boktips, betyg, taggar och annan användarinformation. Hittills samverkar 140 svenska bibliotek i Öppna Biblioteks nationella databas. .

Axiell Arena är ett nytt verktyg för biblioteksportaler på webben som gör olika typer av information lättillgänglig och sökbar. Lerums bibliotek var först i Norden den 15 september i år med att lansera en biblioteksportal baserad på Axiell Arena. Även andra bibliotek i Sverige ligger i startgroparna. Axiell Arena innehåller också en databas med användarinformation som alla Arena-bibliotek är anslutna till. En databas som nu även kommer att öppnas för andra bibliotek och parter att fritt använda sig av.

Samarbetet innebär att de bibliotek som använder Axiell Arena, kostnadsfritt även kommer att erbjuda sina användare tillgång till Öppna Bibliotek. På samma sätt får alla bibliotek som ingår i Öppna Bibliotek tillgång till Arena-producerat material.

Varje bibliotek behöver till exempel inte längre skriva alla bok- och filmtips själv och de betyg, omdömen och taggar som användarna skapar på olika bibliotekswebbplatser blir synliga även på andra bibliotek i landet

Samarbetet är ett viktigt steg mot en öppen och nationell tjänst som blir tillgänglig för alla bibliotek oavsett system och teknisk miljö, menar Daniel Andersson, en av initiativtagarna till Öppna Bibliotek.

Öppna Bibliotek fokuserar på att hantera delning av information och inte på att själva skapa produkter och webbsidor. Daniel Andersson pekar på att avtalet med Axiell är ett utmärkt sätt att nå ut till fler bibliotek och besökare, samtidigt som innehållet blir rikare och mer intressant.

Uppsala län har som första län i Sverige enats om en gemensam lösning för biblioteken på webben enligt ett pressmeddelande från Teknikhuset. Valet föll på CS Library 3 från Teknikhuset, som erbjuder flexibla funktioner som är nödvändiga för att tillgodose de olika kommunernas specifika krav.

“Efter ett omfattande internt förberedelsearbete är vi mycket glada att i dag underteckna avtal med Teknikhuset om leverans av CS Library 3, som en gemensam webbplattform, till länets alla kommuner. I och med detta skapar vi en öppen, flexibel plattform för biblioteksverksamheten i länet och vi är även öppna för att på sikt bjuda in fler län och kommuner i samarbetet”, säger Marie-Louise Riton, bibliotekschef i Uppsala.

“Det är en stor dag för Teknikhuset och CS Library, som i och med avtalet med Uppsala etablerar sig som den naturliga plattformen för webbsamverkan inom bibliotekssverige”, säger Rey Langels, VD på Teknikhuset.

Avtalet omfattar kommunerna Enköping, Heby, Håbo, Knivsta, Tierp, Uppsala, Älvkarleby samt Östhammar, och innebär en gemensam webb, men däremot inget katalogsamarbete eller fritt flöde av medier

“The future of libraries, with or without books” heter en artikel från CNN om förändringarnas vind som blåser över delar av biblioteksvärlden.

Om Århus bibibliotek heter det: 

“The library features an “info column,” where people share digital news stories; an “info galleria” where patrons explore digital maps layered with factoids; a digital floor that lets people immerse themselves in information; and RFID-tagged book phones that kids point at specific books to hear a story.

“The library has never been just about books,” said Rolf Hapel, director of the city’s public libraries.”

Som sagt, ägnades en stor del av den gångna veckan åt en nationell konferens för all personal på landets länsbibliotek. Det finns runt 100 bibliotekskonsulenter/utvecklingsledare anställda och runt 75 st hade möjlighet att ta sig till konferensen, som hade en framåtriktat syfte. (Se några bilder på mitt Flickr-konto).

Vi som var där lärde oss att arbeta med metoden open space, som jag upptäckte var en mycket krävande metod! Den innebar nämligen ständiga samtal, input och output av idéer och slutligen att man lyckades samla sig och utarbeta konkreta handlingsplaner. Sällan har väl jag diskuterat så mycket nationell bibliotekspolitik/verksamhet/samverkan.

Bilden visar hur sammanställningarna av dagarnas diskussioner tejpades upp på väggarna.

Själv startade jag ett samtal som handlade om att dela kunskap med varandra. Vi behöver på länsbiblioteken (men även på andra håll i Bibliotekssverige) bli bättre på att finna metoder och redskap för att dela kunskap och information mellan oss kollegor, i t ex en arbetsgrupp, men också mellan biblioteken. Jag hoppas att arbetet med detta ska fortsätta, nu när det påbörjades i och med konferensen.

I veckan som kommer ska också bl a en utvärdering av Biblioteksbloggen (som jag administrerar) diskuteras på ett genomsamt möte av Informations- och lånecentralerna. Utvärderingen ger bl a en fingervisning om i vilket format som bibliotekspersonal önskar få information och omvärldsbevakning, samt vilka ämnen som biblioteksanställda tycker känns mest aktuella. Förhoppningsvis kan en sammanställning av utvärderingen presenteras på Biblioteksbloggen om inte alltför lång tid.

Ytterligare en utvärdering som angår mig och mitt arbete fick jag ta del av för någon vecka sedan – utvärderingen av Fråga biblioteket  (jag arbetar som nationell samordnare på 50%). Jag tycker att Viveca Nyström som utvärderare har hittat intressanta vinklingar på ämnet virtuellt referensarbete. (Nå utvärderingen via Biblioteksbloggen.) Särskilt det att på allvar använda sig av den semantiska webben i en sådan här tjänst, vilket man gör i en motsvarande tjänst i Finland, kändes intressant, tycker jag. Kan Fråga biblioteket gå direkt från webb 1.0 till webb 3.0? En lockande tanke. Men hur det blir är ännu höljt i dunkel. Under tiden står vi som arbetar med tjänsten och stampar otåligt. En remake av tjänsten har det funnits stort behov av länge.

Två bra bloggar inom biblioteksområdet, som är relativt nystartade och läsvärda, är Bokberget – om kinesisk litteratur på svenska och Öppen källkod för bibliotek.

Bokberget drivs av prisbelönta bibliotekarien Anna Gustafsson Chen med särskilda kunskaper inom kinesisk litteratur. Anna arbetar på Internationella biblioteket. Bloggen är en guldgruva för den som söker mer kunskap om just kinesisk litteratur, allt från serier till noveller.

Öppen källkod för bibliotek har ett lite otydligare upphovsmannaskap, men drivs av ett antal biblioteksanställda som är intresserade av just öppen källkod och bibliotekssystem. Idag finns ett fåtal aktörer på marknaden för bibliotekssystem och -webbplatser. Är öppen källkod något vi bör överväga oftare, mot bakgrund av detta? Det känns som en fråga där pris står mot kunskap. Den tekniska kompetensen på folkbiblioteken är ofta inte så hög.