(Uppdateringar nedan: vårt avslöjande plockas upp i Maariv och andra israeliska tidningar)

Sista ordet är inte sagt i skandalen kring Donald Boströms påstående att israelisk militär dödar unga palestinier och skär ut deras organ. Tydligen känner sig Boström trängd, eftersom han på flera ställen nu betonar att han bara vidarebefordrar palestinska rykten, och inte har en aning om sanningshalten i dessa. Hans reträtt kommenteras träffsäkert och syrligt av SvD:

Han skriver att behovet av organ är stort i Israel och att sjukvårdskulturen är mindre nogräknad vad gäller organhantering. Han meddelar även att organ i en aktuell amerikansk njurhandelshärva ska komma från fattiga människor i Israel.

Hur dessa tre teman hänger ihop och varför de figurerar i samma artikel, det får läsaren räkna ut själv.

Sydsvenskan konstaterade att

Aftonbladet smiter undan. [...]
[Debatten har] förvandlats till en fråga om pressfrihet.

GP kommenterar:

Det finns ingen anledning att den här affären skall växa ytterligare så att den skulle kunna ge Aftonbladet en i sammanhanget helt obefogad martyrgloria.

Det verkar som att GPs förhoppningar kommer på skam. Den här soppan var sanktionerad från (svenskt) regeringshåll. De anklagelser som Donald Boström framförde i Aftonbladet publicerades från början 2001 i boken Inshallah. Texten är i stort sett densamma som den som trycktes i Aftonbladet.

Riktigt intressant blir det när man tittar på nedanstående sida ur boken, där Donald Boström tackar för hjälp och finansiering:

Det visar sig alltså att Utrikesdepartementet, under dåvarande utrikesministern Anna Lindh, finansierade boken. Förutom detta direkta ekonomiska stöd från den socialdemokratiska regeringen har även pengar erhållits från:

• Diakonia, till 90% finansierad med skattemedel
• Forum Syd, helt finansierat med skattemedel
• Palestinagrupperna, delvis finansierat med skattemedel

UPPDATERING SÖNDAG: Vårt avslöjande på lördagen ovan ingår i en förstasidesnyhet på den hebreiska tidningen Maarivs söndagsutgåva. Och nyheten har plockats upp i Jerusalem Post. Det framgår också i båda artiklarna att Aftonbladet kommer att få det mycket svårt med pressackreditering i landet. Den Judiska Församlingen i Stockholm kritiserar den israeliska reaktionen som överdriven, och säger att Aftonbladet-artikeln därmed fått oförtjänt stor uppmärksamhet.

Huvudrubrik: "Sveriges dubbelmoral", om S-regeringens finansiering

Förutom att staten finansierat boken har även “arbetarrörelsen” funnit ändamålet behjärtansvärt, eftersom plånboken lättats även hos:

• Grafiska Fackförbundet
• Grafiska Fackföreningen Stockholm
• Broderskapsrörelsen
• TCO

Den sista finansiären, Frikyrkliga Studieförbundet, heter idag Bilda.

Vad organisationer inom “arbetarrörelsen” gör med sina pengar är deras medlemmars problem, men när staten finansierar fabricerandet av antisemitisk propaganda blir det ett internationellt problem.

Se också en engelskdubbad förkortad version av hur hebreiska TV2 tog upp dispyten på lördagskvällen, efter flera dagars rapportering:

(Ovanstående video går att se i 24 timmar. Sedan finns den arkiverad här).

Läs också:
- FiM: Så borde skandalen med Aftonbladet ha hanterats

SvD, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, DN, 2, Ab, 2, 3, 4, 5, 6, 7, E, 2, 3, Gp, 2, 3, 4, N24, 2, 3, Syd, 2, 3, R, Dag, Hd, 2, R24, N, 2, F, 2, Smp, 2, Vl, B, Blt, Y

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Anna Lindh, Bilda, Broderskapsrörelsen, Diakonia, Donald Boström, Forum Syd, Grafiska Fackförbundet, Grafiska Fackföreningen Stockholm, Inshallah, Israel, organstöld, Palestinagrupperna, TCO, UD

Jag läste i en f.d klasskamrats blogg om hur hon äcklades av menskoppar. Jag fattar inte det. Det är det mest miljövänliga och ekologiska sätt som finns att ta hand om sin mens på. Jag har sagt det förut, men nu säger jag det igen: staten borde dela ut gratis menskoppar till alla kvinnor, alternativt ge oss bindbidrag. I och med att bindor/tamponger är så sjukt dyra så vore det väldigt ekonomiskt för staten att bara ge alla varsin menskopp. Vad i helvete är det som är äckligt med det? Jag förstår verkligen inte. Det är väl minst lika äckligt att stoppa in en tampong?! Det där förbannade blodet ska ut på nåt sätt (om man inte har turen att slippa det genom schyssta p-piller), och jag tycker att hela grejen med att tjejer blöder i fittan en gång i månaden är nedtystat och tabubelagt att prata om. Varför, varför, varför? Varför ska alltid allt som har med tjejer att göra vara dåligt?

Hanna Fridén är en av de coolaste bloggare jag vet (tillsammans med Annika Marklund typ). Hon har designat egna grejer och jag måste bara visa hennes coola designer.

FRIS betyder “Försäkringstagarnas rätt i samhället“, det är en ny förening i Karlstad (den startade 10/3-08). FRIS är unik i sitt slag i Sverige, det man arbetar med är att vägleda de försäkrade med stöd och stöttning för en rättvis och rättssäker prövning hos Försäkringskassan.

Stefan Lundmark säger att de som arbetar inom föreningen har egna erfarenheter från att vara utanför samhället, sedan har man läst in sig på ämnet, bl a Förvaltningslagen, för att kunna jobba med dessa frågor. Den hjälp man ger sina medkamrater är att berätta för de sjukskrivna hur beslutsgång och rättsprocess är upplagda inom försäkringsområdet.

Samhället bör vara tillmötesgående och skapa möjligheter för den enskilde individen och dess funktionsnedsättning. Fris gör inga egna medicinska bedömningar. Det är försäkringskassans medicinske rådgivare som är rådgivande till handläggarna i ärendet. Allt som oftast går handläggaren på den medicinske rådgivarens rekommendationer. Den behandlande läkaren bör få mer respekt och tilltro för den bedömning av arbetsförmågan som han gör av den försäkrade.

Fris anser att det som sker idag är orimligt, att en person som efter tio års sjukfrånvaro skall vara helt arbetsför från en dag till en annan. De vill jobba för en mer hållbar rehabilitering utifrån den enskildes funktionsnedsättning och erfarenheter.

Stefan Lundmark (v.ordf) och Karin Blomqvist (ordf) har träffat socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson för att diskutera kring dessa frågor vid ett antal tillfällen, de säger att det varit en god dialog men att result har uteblivit.  Fris ser fram emot vilka åtgärder regeringen tänker presentera 2010 för de människor som nu hamnat mellan stolarna och inte uppbär ersättning av något slag.

Fris har nu ca 500 medlemmar från hela landet och kan sägas ha blivit en fackförening för de sjuka, samt även en informationscentral för medlemmarna. Där talar man om vilka rättigheter och skyldigheter den försäkrade har. Det är genom utskick och öppna möten som man erbjuder sina medlemmar att delta i deras verksamheter. Man har även ett café där medlemmarna träffas kring olika teman. Tillsammans med studieförbundet BILDA bedriver Fris ett projekt kallat ”Hela livet” som är en kurs.

Vill du veta mer kan du passa på att besöka deras hemsida

Text: Olle Stagnér

Inte trodde jag att mitt senaste inlägg här på Vardagspussel skulle sätta igång en debatt om vänstern, arbetarklassen och deras bildning. Men så blev det!

Jesper skriver:

“Idén om att marxistiska studier skulle vara svårtillgängliga blir också i långa loppet en självuppfyllande profetia. Ju större spricka mellan teori och de arbetande massorna man målar upp, ju påtagligare känns den spricka som faktiskt finns. Denna spricka bör istället vara något som vi, i socialismens långa tradition, måste försöka överbygga.”

Det stämmer nog mycket väl. Debatten mellan Yelah och våldsvänstern ekar när jag läser Jespers svar till mig. Risken för att det ska grävas skyttegravar känns stor. Arbetarklassromantiska revolutionärer  å ena sidan, och vänsterintellektuella ungmarxister på den andra. Det skulle inte krävas mycket för att förolämpningarna skulle börja hagla och diskussionerna inte leda någon vart.

Men jag måste ändå säga att jag känner igen mig i vad Folkbildnings skriver som kommentar till Jespers debattbidrag:

“Intressant inlägg. Men det jag tror vardagspusselbloggen pratar om är något annat än det du besvarar nu. Jag är väldigt intresserad av teoretisk diskussion, men då just i form av folkbildning, inte i form av – i brist av bättre begrepp – “akademisk diskussion”. Som exempel har jag gått någon cirkel i kapitalet, nästan läst hela första bandet (jepp plus en massa introsar. Jag är alltså en rätt dålig marxist, har många hål i min bildning, men det är sällan jag har problem att använda marx att förstå världen och hänga med i marxistiska diskussioner.”

Jag är ju trots allt inte helt opåläst när det gäller socialistisk teori. För även om jag har fler fantasynoveller i bokhyllan än politisk litteratur så är det ändå en ganska stor bunt klassiker och nyare verk jag har läst genom åren. Marxist kan jag ju inte kalla mig. Då jag endast sett Manifestet på teater och läst en, kanske två, texter av Marx själv, om man inte räknar sammanfattningar och ordförklaringar också. Men att se kapitalismen på ett marxskt sätt, ja det gjorde jag nog redan som 16-åring när jag långhårig och finnig ställde mig framför plastmaskinen på verktygssatsavdelningen. Men det är ju inte såna anekdoter de pålästa kamraterna vill höra. Men de får nog vänja sig, precis som arbetarrörelsens första agitatorer fick reda på att, även om deras idéer var nya, så hade klasserna slagits i många hundra år innan deras skrifter trycktes.

Haninge skriver att vi behöver ett 2000-talets Folkets Hus. Något som samlar arbetarklassen och gör det roligt att studera, organisera och agera igen.

Men precis som han så vet jag inte hur det ska gå till. Med en sked socker går Marxismen ner. Men var finns sockerskålen?

“In ev’ry job that must be done
There is an element of fun
You find the fun and snap!
The job’s a game!”

Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)

…

Debattinlägg i ämnet:

Bilda partier, inte arbetarklassen (Jesper/redundans)

Vem ska bilda arbetarklassen? (Haninge/Forever United

Jag fattar inte Marx (Tusenpekpinnar)

Tidningen Dagen har nyligen haft några artiklar om det kristna studieförbundet Bilda, som nyligen åter öppnat sitt renoverade studiecentrum i Israels huvudstad Jerusalem:

• Nye direktorn: En mötesplats för öst och väst
• Bilda satsar på nystart i Jerusalem
• Nyorientering hos Bilda i Jerusalem långt ifrån färdig

I artiklarna talas om en ny inriktning, bort från den tidigare antiisraeliska politiken:

Centret öppnades 1991 och blev redan från börjat kontroversiellt i vissa kristna kretsar. Det uppfattades som propalestinskt och antiisraeliskt. Dels på grund av sin placering i östra, palestinska Jerusalem, dels för att kritikerna ansåg att verksamheten hade slagsida.

Nu vill Bilda försöka få bort den uppfattningen.

- Vi har förstått varför vi uppfattades som ensidiga. Det har funnits en medveten eller omedveten politisering som strider mot vårt uppdrag som folkbildare, säger Erik Amnå.

Han påpekar att polariseringen inom kyrkan nu har minskat i frågan om Mellanöstern och att förståelsen för palestiniernas situation har ökat.

- När man ser lidandet här växer naturligtvis aversionen mot den hjärtlösa statspolitiken. Att vi befinner oss här är en solidaritetshandling. Men nu när vi startar om ska vi inte vara fast i en viss position som skymmer sikten för väldigt många människor, säger han.

Bildas ledning på plats vid återinvigningen understryker att centret aldrig har tagit ställning politiskt, men att enskilda personer knutna till centret kan ha gjort det av “aningslöshet”.

Men löftet om en ny inriktning lämnar nya frågetecken efter sig. Hanna Möllås ställer frågor till Bilda:

Läste i Dagen om återinvigningen av Bildas studiecenter i Jerusalem. Erik Amnå, ordförande i Bilda säger att man inom Bilda förstått varför man tidigare uppfattats som ensidigt. Det har funnits en medveten eller omedveten politisering som strider mot uppdraget som folkbildare. Vidare säger han att de nu i och med nystarten inte ska vara fast i en viss position som skymmer sikten för många människor. Bildas ledning understryker att det är viktigt med balans och att centret aldrig varit politiskt, men att det kan ha funnits personer som kan ha gjort det av “aningslöshet”. Förbundsrektor Kerstin Enlund menar att om Bilda inte klarat av denna balans så har det varit omedvetet.

Innehållet i artikeln gör mej förvirrad men mycket intresserad. Denna nya inriktning, vad består den av? Vad är det de gjort/propagerat för innan som de inte ska göra/propagera för nu? Vad innebär det att de inte längre ska skymma så många människors sikt? Detta är ju ganska stora nyheter för lilla mej som många gånger reagerat över att jag aldrig hört Bildas representanter tala om att Israel har lika stor rättighet till land som palestinier har. Jag går direkt in på Bildas hemsida för att läsa vidare. Där står ingenting om denna nya inställning. Jag hittar inte något om hur centret eller Bildas engagemang i Mellanöstern nu är annorlunda. Om det strider mot uppdraget att vara politisk som folkbildare, torde det väl vara mycket viktig information till alla de som lyssnat till Bildas folkbildande? Kommer Bilda nu aktivt kräva att Hamas tar sitt ansvar i Gaza på samma sätt som man kräver av Israel att de ska ta sitt ansvar? Kommer de även bjuda in olika israeliska representanter till samtal, och då från olika judiska inriktningar? För mej känns det viktigt att detta klargörs från en folkbildande organisation som omedvetet hamnat i ett dike på grund aningslösa enskilda personer. Jag, som troligen är en av dem som Bilda skymt sikten för, undrar – vad är det jag missat?

Väl medveten om att Bilda inte är svensk frikyrklighet, finns det dock en stark koppling oss emellan. För att uppnå den önskade balans som Bildas ledning talar om, behövs inte ytterligare kritik av Israel, eftersom denna kritik haft slagsida i debatten. Jag hoppas att det vakuum som verkar finnas inom frikyrkan vad gäller Israel, ska omvandlas till ett engagemang mot palestinska ledare som använder sitt folk som sköldar. Ett avståndstagande från den beskjutning av raketer som södra Israel lidit av de sista åtta åren. Ett ökat engagemang för judisk-kristna relationer, även här på hemmaplan. Personligen önskar jag att detta kommer väcka till engagemang för det enda demokratiska landet i Mellanöstern.

Det finns så många frågor. En av dem är – kan folkbildaren Bilda ge mej vägledande svar?

Hanna Möllås

Leg Barnmorska, klinisk sexolog

Läs även andra bloggares åsikter om Bilda, Dagen, Hanna Möllås, Jerusalem, Erik Amnå, Israel, Palestina

so president bush just met with mahmoud abbas in the white house. he said–with a straight face no less–this:

The U.S. president said, “No question, this is a hard challenge. But nevertheless, people must recognize that we have made a good deal of progress.”

really, can someone please put me to sleep and wake me up when this orwellian universe goes back to normal (or, wait, was it ever normal to begin with?)? what progress? i seriously want to know what he means. does he mean that the zionist regime made progress expanding its illegal settlements, imprisoning and killing more palestinians, destroying more homes in the west bank and 1948 palestine?

perhaps this was overlooked in the whole shoe-throwing-extravaganza, but what bush was telling the media at the press conference that day was strikingly similar to what he told abbas today:

On a whirlwind trip shrouded in secrecy and marred by dissent, President George W. Bush on Sunday hailed progress in the wars that define his presidency and got a size-10 reminder of his unpopularity when a man hurled two shoes at him during a news conference in Iraq.

where was muntathar al zaydi when we needed some shoes thrown today? or, rather where were the others who can see through this farce and want to express their rage at it sources? oh, right, he is in prison where he has been badly beaten and tortured. there have been calls for his release, including, apparently, a call for bush himself to issue a pardon of al zaydi. but in all this discussion about al zaydi, i couldn’t help but recall the story of another journalist, jassam mohammed, who has been held in u.s. custody in iraq and i would venture to subjected to the same treatment as al zaydi:

An Iraqi court on Sunday ordered the release of a freelance photographer working for Reuters news agency who has been held by U.S. forces since early September.

The Iraqi Central Criminal Court ruled there was no evidence against Ibrahim Jassam Mohammed, and ordered that the U.S. military release him from Camp Cropper prison near Baghdad airport.

Iraqi prosecutors acknowledged in remarks included in the court ruling that there was a lack of evidence, and said they were closing the case against Jassam. A copy of the court order was supplied to a lawyer working for Reuters.

There was no immediate response from the U.S. military to the ruling.

Under a security pact signed between the United States and Iraq, the 16,000-17,000 detainees currently held by U.S. forces will have to be released next year if they have not been charged, or handed over to Iraqi authorities. The pact paves the way for U.S. forces to withdraw from Iraq by the end of 2011.

“I’m pleased to learn that a court ordered Ibrahim Jassam released as there was no evidence against him,” said Reuters News Editor-in-Chief David Schlesinger.

“I hope the U.S. authorities comply with this order swiftly to reunite him with his colleagues, friends and family.”

Jassam was detained in early September in a raid on his home in Mahmudiya by U.S. and Iraqi forces. His photographic equipment was also confiscated. Jassam works for other Iraqi media, in addition to Reuters News, a Thomson Reuters company.

but i guess this is progress, right? imposing so-called “democracy” on people and then imprisoning its journalists. this happens to palestinian journalists here as well in spite of bush’s assertion of the “progress” that has been made. most notably mohammed omer was subjected to this sort of brutal treatment:

From his hospital bed at the European Hospital in Gaza and with barely audible voice, award-winning Palestinian journalist Muhammed Omer has given a full account of the hair-raising encounter he had last week with Shin Beth agents at the Allenby Bridge border-crossing between Jordan and the West Bank.

Omer, a co-winner of the 2008 Martha Gelhorn Prize for Journalistic Excellence, said he was abused, assaulted, humiliated, ridiculed, kicked, and strip-searched at gunpoint by undisciplined Shin Beth officers until he had a nervous breakdown in which case he lost consciousness for at least 90 minutes.

A resident of Rafah at the southern edge of the Gaza Strip, Omer said he didn’t know for sure why the Shin Bet people treated him in such a barbaric matter apart from the characteristic sadism and savagery routinely meted out to Palestinians.

“They behaved with unimaginable hatefulness and vindictiveness. They couldn’t accept the very idea of a Palestinian journalist winning a renowned journalism prize. They wanted to punish me for being a successful journalist and especially for exposing Israeli barbarianism to the people of Europe .”

these are the sorts of incidents–which happen more often than not in iraq and palestine–that lead people to want to throw shoes and likewise that make people feel somewhat vindicated when they see an act like al zaydi’s. but as i mentioned the other day, my friend abed cautioned that exuberance over the shoe-throwing incident. he elaborated his comments with will on kabobfest today:

Don’t get us wrong, it was a beautiful action and this is not a critique of his courage. But acts of individual resistance, from the subtle to the explicit, happen in Iraq every day without cameras capturing them. Iraq, Palestine, Sudan and other places ravaged by oppression and occupation need more than individual or symbolic gestures.

Muntather should not be turned into a hero. Celebrities can lose their humanity We exotify their nationalist impulses and wash away the logic of their actions. Making a hero out of him is to treat his action as pure spectacle, rather than as inspiration for more creativity. As he becomes a hero, we the viewing public become spectators. We need to become active participants in the not-yet-existent struggle his flying shoes symbolize.

Still, in the absence of collective project, we should multiply these kinds of symbolic actions on camera — especially when they break the scripted pseudo-reality of staged events, such as press conferences. The excess of happiness over the shoe symbolizes our incapacity for action at the Arab collective level. Beyond street protests, we generally lack the coordinated, organized politics needed to sustain movements. Celebrating Al-Zaidi’s actions only highlight Arab weakness.

there were some attempts at collective action today, trying to build on this momentum, but not in the sustained sort of vision that i know abed and will have in mind. nevertheless it is worth noting these protests.

in london:

Protesters staged a shoe protest outside the US embassy in London on Friday, demanding the release of the Iraqi journalist held after throwing his footwear at US President George W. Bush.

Demonstrators voiced support for “courageous” journalist Muntazer al-Zaidi, who has been in custody in Baghdad since Sunday’s dramatic shoe protest which made him an instant sensation in the Arab world.

in bil’in, palestine:

Protesters carried pictures of U.S President George Bush having shoes thrown at him. They also carried their own shoes as a symbolic refusal of the Israeli occupation.

The protest today marched towards the wall singing slogans and attempting to reach the confiscated land behind the wall. The Israeli army was stationed behind concrete blocks and fired teargas and sound grenades when the protesters tried to reach the gate. Dozens suffered gas inhalation and eight demonstrators were shot with rubber coated steel bullets, two journalists, one of them from Israel, his name is Israel, and the second, Issam Arrimawi working in Wafa Media. Two others were taken to the Ashshikh Zaid Hospital in Ramallah : Mohammad Abu Rahma and Baseb Abu Rahma and the others we treated in the village: Adeed abu Rahma, Sabri Abu Rahma, Jehad Alhaj, and Mohammed Imran. The demonstrators responded to these attacks by throwing their shoes at the army.

these small protests are fine, but we need something stronger, bigger, and full of creativity in order to resist american and israeli imperial designs on the region. and it cannot just be from the people; it also has to come in the form of pressure and resistance to normalization with the zionist regime in particular as fawaz traboulsi wrote yesterday. and this is why i get so enraged whenever i read about a possible agreement between syria and the zionist regime. why might this enrage me? well let’s just take a look at what the zionist terrorist forces have done in the last 24 hours at its most norther border with lebanon, shall we?

yesterday israeli terrorists terrorized a lebanese farmer:

An Israeli patrol opened automatic rifle fire at a Lebanese farmer in the southern region of Blida on Thursday, but no casualties were reported.

The state-run National News Agency said the patrol also fired two smoke grenades at 75-year old Mohammed Ahmed Zaher while working in his field.

Two patrols from the Lebanese Army and the U.N. Interim Force in Lebanon (UNIFIL) arrived at the area and started an investigation into the attack, the report said without further elaboration.

today israeli terrorists kidnapped two lebanese villagers:

An Israeli infantry patrol crossed into Lebanon and kidnapped two Lebanese citizens from their olive grove near the southern village of Blida n Friday.

The two were only identified as members of the Tarraf family.

UNIFIL informed the Lebanese authorities that the two would be released pending completion of investigation by the Israeli military. It called for self restraint.

The state-run National News Agency (NA) said 18 Israeli soldiers crossed the barbed wire fence and kidnapped the two field workers.

this is why simple responses to such terrorism such as angry arab’s yesterday fill me with joy: No peace (with that entity), no negotiation, and no recognition. likewise hezbollah’s amazing protest in solidarity with gaza today also fills me with joy:

Tens of thousands of people gathered in Beirut on Friday for a mass protest organised by Lebanon’s Shiite Hezbollah movement against Israel’s crippling blockade of the Gaza Strip.

Streets in the southern suburbs were cordoned off as demonstrators waving Palestinian flags and yellow Hezbollah flags poured into the Hezbollah stronghold as loudspeakers blasted out a speech by its chief, Hassan Nasrallah.

“We are are responsible, like all Arabs and Muslims, to completely liberate Palestine, from the river to the sea,” Hezbollah’s deputy head Naim Kassem told the crowd.

“The Palestinian cause is a just cause,” he said from a platform on a main road in the area.

meanwhile when protesters tried to launch a similar demonstration today, they were met with a very different response from the authorities:

Witnesses say Bahraini security troops have fired tear gas and rubber bullets to disperse thousands of protesters demanding Arab governments take action to end the closure of the Gaza Strip.

The witnesses say a number of people, including women and children, were wounded by rubber bullets and others overcome by gas. The witnesses spoke on condition of anonymity fearing reprisals by authorities and could not give exact numbers.

Ibraheem Sharif, an opposition leader, says more than 10,000 people were attending the rally Friday.

why is it that hezbollah is the only group in region that can mobilize so many people to have a peaceful protest and talk about liberating all of historic palestine? i know that this, too, is not what abed and will meant exactly, but i believe it is still an important sign to see at least some massive, collective response to this brutal siege–especially when it is coupled with a discourse that connects the situation in gaza to the root of the problem.

meanwhile zionists are publicly announcing new illegal plans of terrorizing palestinians in the pages of their newspapers:

Assassinating Hamas leaders is one option being explored as Israeli troops prepare for the end of the ceasefire, according to a Thursday report in the Israeli daily paper Maariv.

The paper quoted military sources as saying Arab countries advised Israel to assassinate major Hamas leaders if they reject the truce.

The story appeared on page two of the Hebrew paper and claims un-named Arab states have given Israel the ‘green-light’ to use extra-judicial means to ensure the disappearance of Hamas leaders in case the party refuses to extend the truce.

and today israeli terrorists, on the first day of the end of the so-called “truce,” they fired missiles into gaza:

At approximately 5am today, 18 December 2008, Israeli aircraft fired two missiles at the house of Hassan Mohammed Abu Nasser, which is located in a dense neighborhood in Block 8 in Jabaliya refugee camp. The target is a simple house roofed with asbestos. Field investigations indicated that the two missiles struck the garage, destroying a Subaru. It also caused damage to the house and several other neighboring houses.

In Khan Younis city, south of the Gaza Strip, Israeli aircraft fired a missile at a car maintenance workshop at approximately 1:15am today. The workshop, owned by 35-year-old Iyad Fathi al-Jbour, was completely destroyed. No casualties were reported in this attack; however, seven neighboring houses and three cars were damaged.

this on top of new deteriorating conditions in gaza:

The price of Pampers is the latest casualty in the ongoing Israeli siege of the Gaza Strip, where parents of newborns are turning to smugglers for Egyptian-made diapers.

Gaza’s pre-siege diaper supply amounted to something like eight trucks each day, but for the past year and a half, the desperately needed commodity has been absent from the Israeli “Not Permitted” importation list.

Now that stockpiles are dwindling, Palestinian mothers face new challenges attaining the hot item this month, while even hospital maternity wards are running dry. Doctors are warning of an increasing spread of skin disorders among newborn babies in the Gaza Strip, which they speculate have been caused by the diaper shortage.

food also remains in short supply, ever dwindling, ever on the brink of running out of staples:

The remainder of operating flour mills in Gaza closed down Thursday night after running out of wheat, said Head of the Society of Mill Owners in Gaza Abed An-Naser Al-A’jrami on Friday.

Most mills closed down as early as 19 November, and only a handful stayed open to process what grain remained in the area. Less than 4,000 tons of wheat was delivered to Gaza since the start of December, at which time stores were already exhausted.

“truce” or no “truce” there is never any “progress” for palestinians who suffered brutal conditions during this period:

Forty nine Palestinians, including seven children and eight resistance fighters were killed in the West Bank and the Gaza Strip during the six-month Egyptian brokered truce which ended on Friday morning, according to a report by Quds Press.

Palestinian factions agreed to a truce on 19th June this year provided that the Israeli occupation stops its aggression and lifts the siege and that the truce should be extended to include the West Bank.

According the report of Quds Press 22 Palestinians were killed in the Gaza Strip where the truce was active, 22 others were killed in the West Bank and five in occupied Jerusalem. These figures include seven children under the age of 18, and elderly man and an elderly woman.

Amongst the Eight resistance fighters killed during the truce, seven were assassinated in the West Bank by special occupation forces.

In the Gaza Strip, the month of November witnessed the highest number of casualties as 17 Palestinians were killed in Israeli occupation shelling and during incursions.

these are some of the many reasons why resistance is necessary and why palestinians in gaza have been training for it throughout this period as ayman mohyeldin reported on al jazeera today:

the people of gaza have resisted long before the current colonial occupiers ruled this land. ramzy baroud offers some historical perspective on gaza, which is often not talked about including on this blog:

Conquerors came and went, and Gaza stood where it still stands today. This was the recurring lesson for generations, even millennia. Ancient Egyptians came and went, as did the Hyksos, the Assyrians, the Persians, the Greeks, the Romans, the Ottomans, the British, and now the Israelis. And through it all, Gaza stood strong and defiant. Neither Alexander the Great’s bloody conquest of 332 BC, nor Alexander Janneus’s brutal attack of 96 BC broke Gaza’s spirit or took away from its eternal grandeur. It always rose again to reach a degree of civilianisation unheard of, as it did in the 5th century AD.

It was in Gaza that the Crusaders surrounded their strategic control of the city to Saladin in 1170, only to open up yet another era of prosperity and growth, occasionally interrupted by conquerors and outsiders with colonial designs, but to no avail.

All the neglected ruins of past civilisations were only reminders that Gaza’s enemies would never prevail, and would, at best, merely register their presence by another neglected structure of concrete and rocks.

Now Gaza is undergoing another phase of hardship and defiance. Its modern conquerors are as unpitying as its ancient ones. True, Gaza is ailing, but standing, it people resourceful and durable as ever, defiant as they have always been, and hell-bent on surviving, for that’s what Gazans do best. And I should know, it’s my hometown.

there was an interesting report on al jazeera’s ashraf amritti about jawdat al-khoudry’s museum on gaza’s rich history. it is worth watching:

this history is laden with foreign occupiers and they are all long gone. but for real progress, the kind that doesn’t require scare quotes, we need all kinds of resistance, including the sort of creative types of resistance that abed and will are calling for. not normalization. not negotiations. not anything as long as zionists continue to terrorize those whose land, palestine, this belongs to and those who live in lebanon.

Om terror, terrorister, terrorbekämpning och terroristsympatisörer

I förra veckan dog cirka 190 civila i en terrorattack som förmodligen utfördes av muslimska extremister från Pakistan. Bland de mördade fanns fem israeler. Ännu en i en rad av terrorattacker som dagligen drabbar världen: Indien, Irak, Pakistan och Afghanistan är några av de värst drabbade länderna vid sidan av Libanon, Syrien, Algeriet, Marocko och Israel, där terror förekommer oftare än i Europa och USA.

Bland de länder där antalet försök att utföra terrordåd är högst, kommer Israel på första eller andra plats. Israel är alltså ett land som har lärt sig leva med terror och att bromsa den. För mer än femton år sedan, när fredsförhandlingarna mellan israeler och palestinier var inne i en intensiv fas, då Rabin var premiärminister i Israel och Arafat var palestiniernas president, utfördes flera terrorattacker i veckan i Jerusalem och övriga Israel. Bussar, restauranger och festlokaler sprängdes av självmordsbombare på löpande band.

I Sverige väckte dessa massmord inget speciellt uppseende. Många organisationer som fördömde terrorn hade samtidigt förståelse för de palestinska ledande, som enligt deras uppfattning orsakade terrorn.

I svenska massmedier beskrev man terrorattackerna utan att visa empati för israelerna, så som man då, och även idag, visar empati för palestinierna. Sveriges Kristna Råd sände inte följeslagare för att följa judiska barn till skolan. Diakonia ställde inte upp på ”människornas” sida då. Svenska Kyrkan aktiverade sig inte för att förhindra terror och Vänsterpartiet lade inte motioner i riksdagen med frågor som: ”Vad gör Sverige för att stoppa terrorn i Israel?” Den allmänna uppfattningen inom dessa grupper var att Israel hade sig själv att skylla. De hoppades att terrorn skulle tvinga Israel till kapitulation och anpassning efter deras vilja som syftar till att Israel försvinner som judisk stat.

Israelerna anpassade livet efter omständigheterna och började en lång kamp mot terrorn, en kamp som omfattade både offensiva och defensiva åtgärder. En barriär runt Västbanken var mycket effektiv. Underrättelseverksamheten, som förhindrat många försök till terrordåd, är väl utvecklad. Eliminering av terrorister och arresteringar av terrorister ledde till en betydande dämpning av våldsaktiviteterna från palestinsk sida.

Försöket från Israels sida att överlämna Gaza till palestinierna och evakuera bosättningar var minde lyckat, eftersom palestinierna som motprestation valde att börja beskjuta israeliska gränsstäder.

Sammanlagt kan man konstatera att antalet terrorattacker minskade med över 95 procent, och stora självmordsattentat med många döda och skadade är nästan helt borta. Israel är det enda land som besegrat terrorismen. Detta är fakta som inte uppskattas av antiisraeliska organisationer som till exempel Diakonia, Bilda, Broderskaprörelsen m.fl. Dessa beklagar enbart de åtgärder som Israel vidtog för att eliminera terrorn.

Indien, Pakistan och andra asiatiska länder som drabbats av terror kommer inte att kunna klara detta som Israel. Men de har mycket att lära av Israel. Jag tror att Israel gärna delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Om världen var enig i frågan om terrorbekämpning och bekämpade terrorn där den finns, hade möjligheterna till total seger varit stora. Men så länge det finns människor och organisationer i västvärlden som visar förståelse för terroristerna, kommer bekämpningen att misslyckas.

Idag när vi sörjer 190 terroroffer i Mumbai uppmanas vi också att ställa upp för dessa länder och hjälpa dem med terrorbekämpning.

Oded Meiri

-> haLLöCheN <-

 aBouT mE:

naMe: chRiSi oDa ZiiSn

qeB. daTuM: 19.1. / 15 jaHre – baLD 16 =)

sChuLe: doN bosCo / 2.FW

woHnorT: LeNziNq

wHaT i liKe:

x| sTyLe

x| bOiizs

x| i-neT

x| sOmmeR

x| muZiC

x| sHoPPeN

x| rosChii ..*.

    bisD maH iN leTzTa tiMe sO wiChTiq woaN.. <3

    biN sO froH daS i di keNNa qLeanD hoB..

     miD diA üBa qewisSe pErsoNeN suDaN iS aFoCh haMMa.. *HiHi*

 …*mY liFe*…

!!!

CHRYSOSTOMOS-FÖRELÄSNINGAR – en internationell konferens om ortodox tradition – i Göteborg äger rum i november. Under temat ”Being in the World” presenteras Chrysostomos, en av österns största andliga och kyrkliga gestalter, enligt programmet från Studieförbundet Bilda.

Chrysostomos har påverkat generationer i över ett årtusende med sina predikningar och sin samhällskritik. Han lär oss att det finns en möjlighet till förändring, står det i programmet från Bilda om arrangemanget i Göteborg 20-22 november 2008.

Bland föreläsarna finns professor Andrew Louth, ortodox präst och professor vid universitetet i Durham, biskop Hilarion Alfeyev från den ryska ortodoxa kyrkan i Wien och Österrike och ärkebiskop Filoxenos Mattias Nayis, den syrisk ortodoxa patriarkens sekreterare i Seydnaya, Syrien.

Så långt enligt programmet från Studieförbundet Bilda och dess medarrangörer.

– — –

Johannes Chrysostomos (se Fotnot) torde vara en av kyrkohistoriens mesta antisemitiska författare. Hans oerhört häftiga utbrott av judehat är exempellöst. Hans åtta predikningar mot judarna innehåller material som är i klass med uttryck vi möter i de radikala islamistiska moskéerna och kretsarna, i Luthers senare skrifter, hos Hitler eller Ahmadinejad.

Predikningarna av Chrysostomos talar om judarna som “fulla av ondskans begär, rovlystna, glupska, oförskämda banditer, förhärdade mördare, ödeläggare, människor besatta av djävulen.” Judarnas seder är hämtade från getter och grisar. De “dyrkar djävulen”. Deras religion är “en sjukdom”. Att de fallit så långt ned i fördärvet beror på deras “motbjudande mord på Kristus”. Därför hatas judarna av Gud. De ska alltid förbli utan sitt tempel. De ska aldrig mera bli en suverän nation.

Chrysostomos gjorde sin dom över judarna tydlig genom att förklara ett “evigt kristet heligt krig” mot det judiska folket.

Det måste anses högst märkligt att studieförbundet Bilda som under hösten i Alingsås företett tydliga antisemitiska preferenser fortsätter sitt antisemitiska korståg. Att de stöds av medarrangörerna Svenska kyrkan, Sveriges Kristna Råd, Sensus, Skara stift, Newmaninstitutet, Göteborgs Kristna Samarbetsråd, Ortodoxa samarbetskommittén, förstärker enbart intrycket av att kyrkan i Sverige tillsammans med vänstern är landets ledande antisemitiska företrädare.

—

Fotnoter

- Allmänt om: Johannes Chrysostomos
- För den som vill läsa Chrysostomos alla Åtta brev mot judarna: Saint John Chrysostom (c.347-407): Eight Homilies Against the Jews

Rapport från möte med kyrkans följeslagare på Västbanken

MISSIONSKYRKAN i Alingsås var platsen för min gårdagskväll. Frikyrkornas studieförbund Bilda var inbjudare (se program i Fotnot).

Två följeslagare varav Bitti Ingemansson, f.d. följeslagare från Betlehem, skulle dela med sig av sina upplevelser.

Till sin pedagogiska hjälp hade de med sig en karta med rubriken ”Palestine the Holy land”. Kartan visade Israel, Västbanken och kringliggande länder. Hela Israel kallades Palestina. Namnet Israel fanns inte med. Den kartan hängdes fram och användes under föreläsningen.

När jag ställde frågan var Israel fanns på kartan, fick jag svaret att kartan kanske var gammal.  När jag kollade kartan så var den tryckt 2008. Ett annat förslag som skulle berättiga denna karta var att den skulle markera det palestinska området och inga andra länder. Det stämde inte eftersom Syrien, Libanon och Jordanien fanns med.

Sanningen är att det var en karta som ges ut av den Palestinska myndigheten (PA) och används av kyrkans folk som information i Sverige. Kyrkans män och kvinnor verksamma som följeslagare och som påstår att de jobbar för fred avslöjade sanningen. Israel existerar inte i deras värld.

En av följeslagarna visade fotografier som han tog på en arab från Västbanken som håller sina nycklar. För mig förklarade följeslagaren att nycklarna går till ett hus som araben hade i Israel före befrielsekriget 1948 och dit ska han återvända. Följeslagarna visade bilder från muren, avspärrningar och arabiska familjer utan en enda bild från Israel.

“Vi tar parti för den svaga parten”, säger den manlige följeslagaren.

Han läser ur en artikel där han skrev att han var 1 cm från döden, när han träffade israeliska soldater som hade gevär. Med ett sådan antiisraelisk attityd kan man knappast tala om att kyrkans budbärare jobbar för fred.

Det fanns också en väska med studiematerial som Bilda använder. Bland allt material fanns även budskap från Dror Feiler och Henry Ashers organisation Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF). Denna organisations 50 judiska medlemmar gör anspråk på att representera judenheten. Deras hat mot Israel används mycket ofta som exempel på samarbete med judar som vill ha fred. Dror Feiler hyllar den kvinna som agerade själmordsbombare och dödade över 20 personer i Haifa. Feiler är Bildas samarbetspartner.

I publiken var jag ensam jude men flertalet var Israelvänner. Vi fick veta att Bilda finansieras av skattemedel. Det kändes mycket underligt att mina skatter är med och stöder en så grov aktion mot den judiska staten Israel.

Utan Israel på kartan och med en orgie av antiisraelism avslutades kvällen med många frågetecken. En pastor från Betlehemskyrkan i Göteborg sa:

“Vi i Missionskyrkan måste sträva efter en mer balanserad bild av konflikten.”

Oded Meiri

FiM

– — –

FOTNOT
UTDRAG Program: Välkommen till Bildas Internationella Mötesplats!
Tisdag 9/9 kl.18.00 i Alingsås Missionskyrka, Storstugan, Kungsgatan 19
Allt detta kommer du kunna ta del av:
× Bitti Ingemansson, f.d. följeslagare i Betlehem, delar med sig av sina upplevelser
× Diakonias Aktivistgrupper i Göteborg och Borås berättar om sitt engagemang
× Du kommer att få veta mer om Bildas Israel/Palestina-resväskor
× Presentation av det nya studiematerialet ”En skapelsevänlig församling”

– — – — – –

EFTERTANKE

Sveriges effektivaste antiisraelism tycks Kyrkan prestera tillsammans med Palestinagrupperna. Kyrkan säger sig verka för fred i Mellanöstern, men synas Kyrkan i sömmarna är den ingenting annat än ett propagandaministerium för ett utplånande av Israel, inte bara från väggkartorna. Se  Palestinakarta

/Red ::

Sverige Kristna Råd (SKR) påstår sig – med Följeslagarprogrammet – finnas både på palestinsk och på israelisk sida. Jag försökte att läsa deras senaste rapporter och till min förvåning hittade jag inte en enda rapport från israelisk sida men från palestinsk sida ca 70 artiklar. Må dessa människor ha ett gott nytt opartiskt år 2008. Låt år 2008 vara ett fredens år trots följeslagarnas motverkan. Det är bättre att kyrkornas pengar användas för att stödja flyktingar från Darfur som kommer varje dygn till Israel.

SKR:s ”varudeklaration” för följeslagarna:
Följeslagarna finns på både palestinsk och israelisk sida och de konkreta arbetsuppgifterna varierar mycket. En del följeslagare följer utsatta barn till skolan eller är närvarande i byar som tidigare angripits av bosättare. Andra arbetar med att stödja israeliska och palestinska freds- och MR-organisationer, övervakar vägspärrar eller finns bland människor som drabbats av bygget av muren. Följeslagaren skriver också kontinuerliga rapporter.

På både palestinsk och israelisk sida. . . säger SKR att man finns…

Var finns rapporterna från Israel?

Sderot? Nahal Oz? Askelon? Västra Jerusalem?

Oded Meiri

FAKTA
- Antalet kyrkor och samfund är 27 med i SKR
- Om: Sveriges Kristna Råd (SKR)
- Om Följeslagarprogrammet för vilket SKR är huvudman: SEAPPI

I samordningsgruppen för SEAPPI finns representanter från följande organisationer:
Svenska Kyrkan, Svenska Baptistsamfundet, Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK), Diakonia, KFUK-KFUM, Individuell Människohjälp (IM), Kristna Fredsrörelsen, Svenska Missionskyrkan, Sabeel Sverige, Broderskapsrörelsen och Studieförbundet Bilda.

Bild: Happy New Year!