Jag ser inte ut som Karin Boye längre, utan som en pojkbandsidol från 1990-talet. Jippie. Jag tänkte tanken själv, redan innan Sanna kommenterade min nya frisyr:

“Om du skulle få för dig att färga håret blont så skulle du likna Nick Carter i Backstreet Boys, fast som han såg ut på 90-talet när han hade pagefrisyr.”

Nick Carter, 1999 (längst till vänster, och inte världens bästa bild):

Immanuel Brändemo, 2009:

Hon har rätt. Det ÄR inte mycket som skiljer mig från Nick Carter just när det gäller håret, mer än hårfärgen och 10 år – och att bögryktena inte är något som besvärar mig.

Ja, Nick Carter hade bögrykte om sig, för den som glömt det. Det var inget anmärkningsvärt med det. Jag vet inte om det fanns någon pojkbandsstjärna som INTE hade bögrykte om sig då, på 90-talet, innan metrosexualitet upptäcktes och när homosexualitet var något som fanns långt borta i en annan galax. Det hörde liksom till: Att sjunga kärlekssånger om tjejer är bögigt. Överhuvudtaget var det väldigt många olika saker som verkade kunna ge bögrykte; till exempel att “se ut som en tjej”, vilket jag fick höra fler än en gång att Nick Carter gjorde.

Jag gillade inte Nick Carter, men killar som var ganska lika honom, och det räckte för att jag skulle förstå att det fanns skäl att tro att de jag drömde om inte var så heterosexuella. Ibland hände det att jag undrade om inte min längtan efter att leva som kille egentligen inte bara var en logisk reaktion på just detta: Alla snygga killar är bögar, så om jag ska fånga en kille måste jag vara en själv. Jag trodde alltså inte på det, men det hände att jag trodde att jag trodde det, eftersom jag alltid letar efter möjligheter att anklaga mig själv för att sakna verklighetsförankring.

Först när jag var 21 fick jag veta att det nog bara var jag som uppfattade det som en tänkbar förklaring, och att andra uppfattade det som väldigt långsökt och fördomsfullt och negativt. Det folk menade med att man inte skulle genomgå en könskorrigering “för att vinna sociala fördelar” berodde inte på att det fanns ett stort problem med att fittfödda ville “byta kön” för att de misstänkte att de killar de gillade var bögar. Jag hade alltså gått och bortförklarat mina känslor i onödan; det var då jag bestämde mig för att söka vård första gången.

Mitt Karin Boye-komplex handlar om att jag är rädd för att avfärdas som “lesbisk”, men jag har minst lika mycket ett Nick Carter-komplex: Jag är rädd för att bli avfärdad som “en heterosexuell tjej som går för långt”. Just därför är det skönt att höra att jag numera ser ut som Nick Carter – och inte som en tjej som tror att hon är Nick Carter.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transsexualism, könskorrigering, könsbyte, kön, genus, könsidentitet, psykologi, Nick Carter, Backstreet Boys, 90-talet, musik, bilder, killar, läggning, bögar, HBTQ, sexualitet, könsidentitet, pojkband, kändisar, komplex, homosexualitet, heterosexualitet, bisexualitet, manlighet, killar, skönhet, ideal, utseende, Karin Boye, komplex, fördomar, normer, flator, frisyrer

Jag vaknar. När vaknar jag? Jag vaknar efter fyra på eftermiddagen. Egentligen hade jag laddat för att göra något åt min jävla lägenhet. Men nu var det bara att ge upp allting.
Jag tänkte att jag hade tre prylar att göra denna dag. Och så tänkte jag att jag inte kommer att hinna med att göra dem allihopa.

Så. Jag tänkte som så här, att jag är numera vuxen, och gör vafan jag vill, när jag vill. Ingen ska stressa mig, INGEN!.
Så jag kollade film på TVn och surfade på nätet. Och så ser jag, får jag, denna underbara bild på mig själv, med morsans redan då för gamla solglasögon som jag lånat, på Facebook. Uppladdat av Perra Ljunggrenarn. Jag blev helt till mig. Det är ju jag. Det ÄR JU JAG! Och jag kollar in i framtiden och så sitter jag här 31 år efter och kollar tillbaka. Det är fanimej rymd, religion, allt, det är inte klokt. Kolla bara. Det är jag, då, när….
Det här är nog en av de första gångerna jag lägger ut mig själv så här rätt av. Det är dags nu, det är dags nu, och här är jag, då, 1978, antagligen på musikfesten på Lögarängen i Västerås:

Alltså, den där galningen ovan, det är jag, då. Hej, polarn, du som nu är äldre och sitter och kollar nu. Vi gillar varandra, he-he-he-he-he.

Det är så jävla svårt ibland att haja att man varit med, att åren gått. Men så är det. Jag var på redan då.
Vafan har jag att klaga på? Jag har gjort en massa roligt, tokat mig, dårat mig. Varit med enormt vackra kvinnor (även mellan lakan, jag kan murvor), partat så jag inte vetat vad jag heter. Jag har gjort allt. Och det är okej. Vafan sitter jag och gnäller för numera?
Antagligen för att tiden runnit ifrån. Nu är man själv. Nu har de flesta polare radhus och barn och fru och hund. De kan inte leka som vi gjorde längre. Och det suger. Då jag ju inte har familj.

—————————

Min pryl nummer ett i kväll var att gå på ett vernissage. Det var alltså en utställning med tavlor och prylar som en donna gjort som jag känner.  Hon är snygg, men rätt mycket mer höger än jag är, men ändå…
Om allt hade funkat hade jag hunnit med allt jag skulle göra, den där utställningen, en blueskonsert och en privatfest. Men jag satt ju hemma, och så när jag såg den där bilden ovan, och började gagga med Jimmie på Facebook och allt, äh, då fick det ordna sig ändå.

Jag borde ha gått till utställningen vid sju. Jag kom dit strax efter halv elva. Det hela utspelade sig bara några hundra meter från Baronborgen där jag bor. Alla blev glada när jag kom. Det togs i hand. Det var snygga människor, det var föräldrar, det var allt. De hade en hund som såg ut som om han torrjuckade på golvet när han låg ner, och jag skrattade hårt åt detta. Det visade sig dock att han var framavlad så att han såg lustig ut när han låg så, han kunde inte ligga på något annat sätt, okej…

En mycket ung flicka var där också, antagligen lillasyster till någon där, jag vet inte. Men jag kände mig som en pederast när jag kollade in denna 14-åriga nymf. För, och lyssna nu innan ni ringer snuten. Det var mörkt därinne och så ser man en otroligt snygg ung kvinna dansa runt. Jag kollade verkligen. Och så hamnar hon i ljuset och då ser jag att hon fanimej är alldeles för ung. Men ändå, jag erkänner, jag skulle kunna välja bort att skriva om det här.
När jag såg att den otroligt snygga flickan, med kort-kort och allt, var alldeles för ung, så slutade jag kolla henne.
Är jag ett svin? Nej! jag är bra. Och så här upplevde jag det hela.

Och så skulle alla till Lilla Örebro-krogen.

Så här försökte jag filma det hela på min Super-8-kamera, ja, det är lite mörkt, men man hajar nog:

Men jag hängde inte med dem iväg. Jag ringde till den där festen på norr. Var de kvar, skulle jag komma.
Och så blev det som så att jag stoppade en taxi och åkte dit. Var ungefär där Bela bodde förut, eller en liten bit från där Kalix bor.
Resan kostade 83 spänn. Jag gav snubben en hundring. Han blev glad.

Så kom jag in. Där satt Malle (Mats) och Micke och vakt-Mats och brudar hit och dit. Det var nio personer med mig och jag fick direkt bira när jag kom in. Vi var tre med samma förnamn, stort.

Så sa jag något om att feminister kan kyssa sig själva i bajsan, och från den stunden hatade alla utvecklingsstörda brudar på festen mig. Hurra! Ha-aha-ha-ha!

När vi skulle gå så tappade en brud sin öl och började torka upp. Jag hånade lite och sa högt:

“-Ha-ha, har du tappat din bira?!”

Svaret blev att jag fick trasan kastad i ansiktet. Hur reagerar en CyberBaron då? Jo, precis, jag smackade tillbaka den hårda trasan i hennes sminkade ansikte. Det stannade av ett tag. Men så försökte hon slänga på mig igen. Då tog jag trasan och la den i diskbänken.

Så här såg det ut med min Super-8-kamera, där jag satt och drog på mig pjucken när vi skulle gå. Man ser Micke därframme:

—————

Alla skulle till Ritz. Men jag bad taxin jag åkte i att släppa av mig vid Storbron. Och det gjorde han. Jag kände mig som en självmördare där han stannade precis mitt på bron. Bara att hoppa ut och slänga sig i Svartån, ha-ha-ha-ha.
Alla åkte till Ritz, det nya stället. Jag ville fanimej inte.
Jag tog mig till Biskops, några meter från Storbron.

Ja, och, alltså, till slut kom massa folk, Malle och Micke och andra till Biskops, och det hade jag väl hajat. Vi som vill snacka, vi måste till något ställe.

Snackade med en böna till en av Micke och Malles kompisar. Skitsnygg och frän böna, bördig från Eritrea. Och nu är vi FB-kompisar, he-he-he. Micke och Malles kompis gillade nog inte att vi hade det jävligt roligt och garvade, men det bjuder jag på, ha-ha, fittskalle! Ha-ha-ha! Här är hon, jaja, alldeles för ung, och med snubbe och allt, men skit samma, hon var rolig, och vi garvade, he-he:

Micke och Malle och jag snackade om Öland. Sommaren 200000010. Alltså nu i sommar. De är på, de verkar komma. Det kan bli prylar i sommar, jösses. Inte bara blues och rock, utan lite sound-system på stranden, fatta!
Ja, jag har gjort en ny sida, webbsida om sommaren, men väntar med att lägga ut adressen tills jag fått lite bilder och filmer från i somras, då blir det prylar.

Här skulle jag kunna lägga ut ännu en bild, på mig och Annika, från “furr”, men det får bli en annan dag.

Trivdes ni i Cyberdagboken denna kväll, natt, morgon?
Var då inte blyga att kommentera. I LOVE YOU!

Rocka bölja!

/Baron

Ni ser vad jag ser…

Heisann, i dag har jeg vært på shopping på Trondheim Torg. Det er der det skjer, eller hur? Jeg brukte vertfall pengene mine på 3 kjoler og sminke. Da jeg kom til skobutikken og endeeeeeelig hadde funnet ut hvilke sko jeg skulle kjøpe, hadde jeg bættere ikke mer penger igjen på konton. Jeg ble helt satt ut og sur for jeg fikk ikke skoa! enda flere uker uten sko. I morgen blir jeg glad igjen, for sa skal jeg hjem til modern å spise ribbe

cubus: 199,-

h&m devided: ca 299,-

sminke fra make up store: microshadow sepia 135,- og glitter eyeliner 155,-

parfyme: Viva la Juicy <3

Ble litt mye paint redigering, men sitter jo på Sindre sin pc. Ikke noe luksus altså Jeg og Sindre har forresten sett Jenta som lekte med ilden, nå. Fan, for en bra film!

Jeg likte veldig godt den naglekjolen fra h&m, den satt som smurt! Hvilken likte du best?

Smaskig hundmat på burk toppad med kokt kyckling. Vår hund är inte bortskämd..

Jag suges och drages och törstar och längtar till er, ni vågor, som sjunga om kvällen när solen går ner. Jag tänker på dig, jag längtar efter dig och hoppades guldet fick makt att förtrycka rikmännens kast!

Halland 2009

JUL blir nok et hett tema denne uken, med masse forventninger, varme og glede. Det er imidlertid ikke alle som har det like lett i denne høytidsstunden.

Selv er jeg en fast kjøper og leser av “=OSLO”, og denne gangen har jeg fått tillatelse av forfatteren til å gjengi hans julehistorie her inne.  Du finner den og mye annet i juleboken 09 som kom i salg for noen dager siden.

Innledningsvis ønsker ansvarlig redaktør Anlov P. Mathiesen ”Velkommen inn i en ekte julebok. En bok fra gatene og hospitsene. Fra steder dit den kommersielle juleglans ikke når frem. Der H. C. Andersens fyrstikkpiker lever sine liv, og julens budskap om nestekjærlighet får sin virkelige mening.”

Olav er en selger av magasinet, og her er hans historie:

“DA VI SLUTTA Å FEIRE JUL

Min far var en stolt mann. Han gikk aldri på sosialkontoret, selv om han burde ha gjort det. Isteden lot han familien sulte. Det var likevel kjærlighet i mitt barndomshjem, det var stabilitet, men det var også religiøs fanatisme.

Foreldrene mine traff hverandre i indremisjonsmiljøet på 1950-tallet. Så kom de på kant med miljøet og dannet liksom sin egen sekt. De isolerte seg fullstendig. Faren min var uten jobb i noen år, og vi slutta å omgås mennesker i det hele tatt. Det var da vi slutta å feire jul. Julefeiring regnet ikke mamma og pappa som noe religiøst. De så på det som et kommersielt påfunn og press om å bruke penger de ikke hadde.

Søstera mi var ni år og jeg var fjorten da de tok oss ut av skolen. Det ble en tilværelse nesten som disse som bor i bakgårder eller kjellerhull. Man kan lure på om foreldrene våre egentlig trodde på kristendommens budskap etter hvert. Først kjempa jeg imot. Så var det akkurat som jeg ble knekt. Jeg fant meg i det, og ga opp.

Da jeg ble tjue, ringte frihetsklokkene. Jeg kom i militæret. Jeg opplevde aldri militæret som stengsel og innesperring. Senere jobba jeg som dataingeniør. Det var det første jeg utdanna meg til. Deretter ble jeg adjunkt med cand. mag. og videreutdanning i pedagogikk. Men med en etter hvert lang bakgrunn som narkoman, har det vært vanskelig å finne jobb i skolen.

Det fins noen fæle tider på året. Jul, 17. mai, nyttår og påske. Tider hvor det stilles krav til rusavhengige som vi ikke kan oppfylle. I jula kan det være å gi presanger til barn i familien, at man stiller opp på middag eller at man skal ha barna. En fyr presterte å selge TV-en sin i romjula fordi han trengte et skudd, og der satt ungene uten noen ting. Kanskje hadde de bare TV-en å glede seg over. Jeg har ikke barn, men jeg har hatt en kone. Hun hadde ti nevøer og nieser, så det var nok av gaver å betale for i den perioden.

Jeg hadde en pause. I åtte år var jeg nykter. Men det er kanskje sånn; en gang narkoman, alltid narkoman. Det var bare under kontroll en periode. For øvrig pleier jeg å si at jeg er en av de streiteste narkomane du finner i Norge.”

Dette er bare en av de mange historiene du finner i juleboken, og jeg håper virkelig mange av dere kjøper den. Husk at den også er en flott julegave! Hvis dere ikke bor i Oslo og dermed ikke så lett kan få tak i den, anbefaler jeg at dere tar kontakt med =OSLO her. Kanskje kan du skaffe Jarle de skiene han ønsker seg, eller du kan prøve oppskriften på Colakjeks som Ståle deler med oss.

Avslutningsvis vil jeg igjen sitere ansvarlig redaktør som med rette understreker at “Selv i den mest fortvilte situasjon finnes spirer til glede og rester av tro. Rester som aldri forsvinner. Vår julebok er et resultat av denne troen og disse små gledene. Med denne boken får fyrstikkens flamme en større mening.”

Måtte dere alle få en velsignet og deilig adventstid, men glem for all del ikke å vise omtanke og nestekjærlighet midt i det hele!

Tusen takk Olav, for at jeg fikk gjengi historien din her!

Link til flere innlegg i denne serien finnes på Petunias temablogg.

NEW – Mirror Pictures – individuell with your Avatar

Achtung!!

Ab sofort könnt Ihr Euch die Spiegel auch INWORLD ansehen. Bitte besucht die neue Ausstellung gleich neben dem IMMERSCHOEN Shop.

Mirror Exibition INWORLD

#Nr.16

#Nr.13

#Nr.5

Mein Weihnachtsangebot für meine treuen Leser!

Wie jedes Jahr beginnt in der Vorweihnachtszeit die Suche nach einem ausgefallenen Geschenk für Euren Schatz…

Um Euch die Suche zu erleichtern, habe ich mir für Euch etwas spezielles ausgedacht. Ich biete Euch unter dem neuen  Label – nigiART – Spiegelbilder Eures Ava’s in Auftragsarbeit an. Unter dem Menüpunkt”nigiART Mirrors” findet Ihr alle  Informationen und Vorschaubilder. Neugierig geworden? … dann klickt Euch ein:

nigiART Mirrors

YOUR 2nd LIFE IN THE MIRROR – Christmas special offer 2009

You are looking for a special gift or want to give your home on the wall the last touch?
We produce on demand “mirror” images with your avatar and individual design.

For more infos an preview pictures, click here

nigiART Mirrors

Achtung!!

Ab sofort könnt Ihr Euch die Spiegel auch INWORLD ansehen. Bitte besucht die neue Ausstellung gleich neben dem IMMERSCHOEN Shop.

Note!!

From now you can find the Mirrors INWORLD

Mirror Exibition INWORLD

Imorn är det första advent och vi ska hinna med allt då. Både innebandyträning och städa, pynta, baka och njuta och såklart – om lilla N är frisk gå på julskyltningen. Idag har vi varit på språng hela dagen, innebandycup hela dagen och sen bortbjudna på middag på kvällen och det är först nu vi kommit hem. Och det var ju ett tag sen jag bloggade. Min dator bor fortfarande på Expert och jag har haft fullt upp. En glad rapport kommer kanske på tisdag – vi får se.

Ialla fall, jag tänkte bjuda på ett riktigt trevligt recept på Lussebullar. Saftiga och goda. Och lussebullar är ett måste -även om saffranet är dyrare än förra året. Håll tillgodo.

Saftiga Lussebullar

1 pkt röd jäst
150 gram smör (äkta – inget margarin)
5 dl mjölk (fetmjölk eller gammaldags)
250 g kesella 10%
2 pkt saffran
2 dl vit sirap eller socker
ca 17-18 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
russin
äggvita att pensla med

Gör så här:

1. Lägg russinen i blöt.
2. Smula jästen i en bunke. Stöt saffran med en sockerbit.
3. “Fräs” saffranet i en kastrull med en klick smör. Lägg i resterande av smöret – smält. Tillsätt sedan mjölk och kesella och låt det bli 37 grader.
4. Häll spadet över jästen och lös upp.
5. Blanda de torra ingredienserna. Rör ihop och jäs i ca 40-50 min.
6. Baka ut degen – den ska vara smidig! Forma till lussebullar och jäs i ca 20 min.
7. Peta i russinen och pensla med äggvita.
8. Grädda bullarna i 225 grader i ca 8-10 min.

Njut med glögg och pepparkakor!

Såhär gött kändes det när vi fick veta att Niland, CA planerar att bjuda på 25 grader celsius och sol när vi landar nästa onsdag.

Achtung!!

Ab sofort könnt Ihr Euch die Spiegel auch INWORLD ansehen. Bitte besucht die neue Ausstellung gleich neben dem IMMERSCHOEN Shop.

Mirror Exibition

#Nr.16

#Nr.13

#Nr.5

Mein Weihnachtsangebot für meine treuen Leser!

Wie jedes Jahr beginnt in der Vorweihnachtszeit die Suche nach einem ausgefallenen Geschenk für Euren Schatz…

Um Euch die Suche zu erleichtern, habe ich mir für Euch etwas spezielles ausgedacht. Ich biete Euch unter dem neuen  Label – nigiART – Spiegelbilder Eures Ava’s in Auftragsarbeit an. Unter dem Menüpunkt”nigiART Mirrors” findet Ihr alle  Informationen und Vorschaubilder. Neugierig geworden? … dann klickt Euch ein:

nigiART Mirrors

YOUR 2nd LIFE IN THE MIRROR – Christmas special offer 2009

You are looking for a special gift or want to give your home on the wall the last touch?
We produce on demand “mirror” images with your avatar and individual design.

For more infos an preview pictures, click here

nigiART Mirrors

Achtung!!

Ab sofort könnt Ihr Euch die Spiegel auch INWORLD ansehen. Bitte besucht die neue Ausstellung gleich neben dem IMMERSCHOEN Shop.

Mirror Exibition INWORLD

Besökte bl.a. två julmarknader idag (eller tre om man räknar den vid Sergels Torg). I Kungsan och i Gamla Stan. Inte så att jag sökte mig till dom, råkade bara ha vägarna förbi. Låter ju som värsta bortförklaringen kanske men det är sant! Enda behållningen var iaf den varma glöggen som serverades där, resten klarar jag mig utan

Ett av NK:s populära skyltfönster

Julmarknad i Kungsan

Julmarknad på Stortorget i Gamla Stan

Första advent i morgon förresten. Jösses vad tiden går!

Endlich hab ich meine Schnecke mal wieder gesehen und wir waren auf einem geilen Konzi in der Röhre in Stuttgart. Hier ein Vid der Band…

Hier mal das offizielle vid der Band – Disease

Kann ja sonst keiner was damit anfangen hier… *shakes head*

Hayy Pandas,

Ich melde mich noch um diese Zeit wieder…weil ich noch kurz mein Outfit für das Wettbewerb von Kflfj zeigen…also klar und deutlich:

“Ich mache bei dem Wettbewerb von Kflfj mit”.

>>http://kflfjblog.wordpress.com/wettbewerb-das-schonste-outfit/

Hier ist mein Outfit:

Und wenn ich winke sieht das so aus:

Das wars eigentlich was ich sagen wollte…

Haltet die Pandaohren stylisch!

Eure Pockii

Und noch mehr Bäääääären zum malen, ausmalen, nachmalen….

Ziggy har fått en ny overall!

Han fick ett nytt koppel också med dödskallar och häxkatter på jättefint men lite synd att dödskallarna inte syns så bra men men jag gillar det ändå

Z älskar sin nya overall iallafall han tycker den är jättemysig och varm.

Både kopplet och overallen är köpta på LitenTass. En grym nätbutik med jättebra service och jättebra priser och sortiment!

Cadii