Det är ganska svårt att ha koll på vad värdet är på bilen man skall sälja eller köpa. Jag brukar gå in på bilpriser.se där man kan få en ganska bra uppfattning om vad bilen man skall köpa kostar. Man kan också gå in på de större sajterna för att få en uppfattning om utbudet på just den bilen man skall köpa. När man säljer bilen privat är det också bra om köparen kan känna sig så trygg som möjligt. Om man erbjuder kunden att göra ett Bilcert test och dessutom bifogar senaste besiktningsprotokollet från Svensk Bilprovning så är det lättare för köparen att bedöma eventuella risker med sitt köp. Kan man också erbjuda ett billån så är det såklart ännu lättare. Billån kan man göra jämförelser på t.ex. Compricer.

P.g.a en förfärligt fjantig fadäs har den vite, den renoverade och ovanligt fina pandan jag hämtade i Ronneby, drabbats av förlamning.

En trasig oljetryckslampa har fått motorn och skära. Inte själv naturligtvis, utan med hjälp av ett smygande och allt större oljeläckage runt ventiler och topplock.

Ägaren till den vite är inte det minsta mekintresserad, men säljer gärna bilen komplett till någon som är det. Fin panda 4×4 som sagt, men utan motor. Pris? Någon tusenlapp iaf. 4?

Intresserade kan höra av sig till mig så vidarebefodrar jag kontakten!

(bilder kommer. kameran trasig. och gammal)

Har letat ett tag efter en lite nyare RAV4′a än den jag skumpar omkring med nu. Hittade till slut en som stämde ganska bra med vad jag ville ha, diesel, lastbilsregad, inte alltför många mil. Problemet var bara att den fanns på Orust. Så i går tog jag tåget till Uddevalla, på köpet blev det också en blixtvisit i Göteborg, en stad jag gillar. Tyvärr så hann jag inte med mer än en hamburgare på stationen. Jo, så missade jag ju BILDEN fast kameran hängde med. När tåget rullade iväg från stationen i Töreboda såg jag en massa barn som vinkade med Svenska flaggan, funderade lite över om det alltid var så när tåget stannade i Töreboda.. Då ropade nån i vagnen, “Men där är ju Victoria!”, så stod hon där utanför mitt fönster i några sekunder, men inte han jag upp med någon kamera heller.. Nå, jag är ju främst naturfotograf…

Väl framme i Uddevalla så blev det i alla fall bilaffär och jag fortsatte min resa med bil istället. Funderade ett tag på att åka ut mot kusten men avstod. Dels hade jag inte så mycket tid, hade inte med mig stativet till kameran så regnade det och var frånlandsvind.. Får ta det någon annan gång. Hamnade i alla fall i Håverud

Bestämde mig för att åka upp mot Västerdalarna och på mina gamla hemmarker så såg jag lite Tjäder också.
Här en höna, hade tyvärr bara 12-60 på kameran.

Som ni kanske misstänkt har jag någon form av sjuklig vilja att köra långt i väldigt små och gärna gamla bilar. Kombinerat med min vilja att rädda pandor från säkra dödsöden, kan ni säkert gissa vad jag svarade när min vän Sebastian, helt riktigt, konstaterade att Ronneby ligger på tok för jävla långt bort för att köpa en Panda. Trots att Pandn i fråga var i galet fint skick, en 4×4 med bakluckaspoiler och bevarad, tidsenlig dekorrand i rött.

( -Köper du, så kör jag! svarade jag såklart )

Bilen är nu hemma i Falun, i Sebastians trygga vård. Twittra honom på @WhiskeySeb om ni vill fråga något

Hur resan gick? Det har jag inte tid att berätta nu. kommer i nästa post!

jag håller på med vårt förbannade bilköpsarbete nu. Det ska vara inne på onsdag och jag börjar nu, för sent som vanligt. Det är så jädra många vägar som ska vara med… Hej då sömn inatt!

Det är en Volvo 850 jag ska köpa förresten…

För några veckor sedan kastade “Skrutt-Hulda” (vår lilla Kia Pride) in handduken och vi har fått låna mammas “Algot”. Då mamma stått med dubbla bilar ett tag så beslutade vi oss för att köpa Algot av henne, vi var ju tvugna att skaffa en bil ändå då det inte funkar att bara ha en bil på landet. Papprena skrevs på ikväll . Algot är förresten en Rover av nått slag… vilken koll jag har!

Inatt började det förresten snöa, alla vårtecken som bortblåsa men Lycka och jag har haft skitkul ute ikväll iallafall

Såhär går det till när jag ska köpa bil på blocket till vår produktion. Budgeten är 5000 pistoler.

Jag: “Limpan! Här är en! För bara 4000 pix!!”

Limpan: “Aah fan va grymt, den är ASSNYGG. Ta den!”

Jag: “Obesiktigad, avställd, dåliga bromsar, dålig växellåda, körbar. Körbar! Hörde du det? Den tar vi!”

Kastar mig på telefonen.

Mamma: “Rebecca! Vet du vad det kostar att fixa bromsarna?? Du kan ju inte bara köpa en bil som inte är besiktigad!”

Jag: “Vaddårå? Den är ju körbar. Det står ju här. Jag behöver ju bara köra den.”

Mamma: “Nej. det funkar inte så. Herregud. Vem lät dig ansvara för det här?”

Jag (muttrandes): “glädjedödare.”

Jag: “Men här då Limpan! Här är en skåpbil som är nästan sprillans för 5000 spänn! Motorn kommer i delar, men hör på det här, ALLA delar finns!! Då är det ju bara att bygga ihop den! Som lego!”

Mamma: ” Ni är ju inte kloka. Ska du bygga ihop motorn själv? Kan du det tror du?”

Jag: “Nej men vad fan…vad kan det kosta liksom”

Mamma suckar. Jag muttrar. Limpan gör något annat.

Vi har fortfarande ingen bil

Jaha här kan man bara konstatera att bloggtorkan har tagit plats.

Kan iaf säga att jag idag köpte mig en bättre beganad bil. Peugeot 307.  årsm 2002 endast en ägare

Nä nu drar jag hemmåt…ha de gott

När jag researchade för förra inlägget råkade jag hitta den här! Typiskt exempel på 80-talssyndromet och en i princip utdöd modell på våra svenska vägar!

Den raka anslutningen mellan bakre skärmkanten och stötfångaren samt den skymtande bladfjädern avslöjar att det är Giorgetto Giugiaros, ursprungliga mk-1 panda.

Jag får kallsvettiga mardrömmar när jag tänker på att denna unika raritet mycket väl kan hamna i klorna på någon som behöver pendla mellan nynäshamn och bromma hela vintern, och som skiter i att designstudenter världen över fått studera just den här modellens och förundras över dess extrema, moderna enkelhet.

Klicka här för att nå annonsen

Skynda att rädda!

Nu finns en sida där du kan förkovra dig i ämnet kalkyler och investeringar. Beräkna kommande kassaflöden och göra en analys på likviditeten är A och O inom ekonomi och företagande. Man kalkylerar på fastigheter, maskiner, utrustning, bostadslån eller bilköp. Allt för att se om investeringen är bra eller dålig i jämförelese med andra investeringskalkyler.

En kalkyl tar fram antagen avkastning och ränta.

Inte ens jag skulle lägga 60 papp på en Panda. Inte med sena fronten, inte med den motorn. Inte ännu. Problem uppstår när 1988 års modell är princip likadan som 2002:an.. 5000 spänn eller 60 för samma praktiska värde.

Stoppa in den i en lada i 25 år. Då kanske…

En uppdate är på sin plats!

Svarten (Panda 1000 CL-87, 12000 mil. Rollad och motivblomlackad i svart industrilack/rosa metallic)
Har fått åka till bildoktorn för att kurera sin ytterst slappa kamrem. Däck&Bilsport i Falun fick äran. Prisvärda däck har dom med. Och en skitsnygg grafisk profil…

4×4 (Panda 4×4ie-88, 7500 mil. Ser ut att ha stått still i en lada i 5 år. En lada utan tak med ruttna väggar)
De goda nyherna är att bromsarna blir bättre och bättre. Tror inte den har några större mekaniska fel alls.
De mindre goda är att det verkar vara hål i ljuddämparen bak.Och lite överallt. Men framskärmarna är fina!

Det bästa vore nog att strippa ner hela bilen på lister och rutor och se vad som blir kvar… Måste skaffa en presenning att täcka över den stackarn med…

Funderar seriöst på att skaffa ett syskon till 4×4, kanske borde lägga till “pandarenoverare-wannabe” i företagsbeskrivningen till skatteverket.

Det var rätt mycket jobb med att hitta 4×4:an alltså.

För det första gick det inte att ringa killen med annonsen. Man fick lämna nummer och motivering till honom, sen ringde han upp. Det gjorde han inte på någon vecka.

För det andra visade det sig att han inte riktigt ägde bilen, utan sålde den åt en kompis. Hon hade tappat alla papper till kärran. Många hade säkert sett varningstecknen vid det här laget. Som tur är befann jag mig över 40 mil från bilen, på så långt håll kan alla möjliga signaler vara svåra att uppfatta.

När affären väl var avgjord och handpenning betalad (jag hade sett ett mms på bilen, där det syntes att den var röd. typ) haffade jag en tågbiljett och fick ett helt ok pris av SJ’s coola tombolawebbplats. Falun-Gbg för 360 nånting.

Tåget blev såklart försenat, så jag missar min anslutning i Örebro. “Inga problem!” säger konduktören. “Vi har ordnat anslutning till dig lite längre fram, i Hallsberg!” Tyvärr hade konduktören missat att tåget han hänvisade till hade slutat gå några veckor tidigare. Det blev taxi på SJ’s bekostnad resten av vägen. 35 mil eller något i den stilen.

Klockan 2345, Floda, Lerums kommun. Jag blir hämtad och bjuden kaffe. trevligt trevligt. Killen bodde i en villa förklädd till ett fort, helt avskiljd från grannar.

Det slog mig att karln skulle kunna döda mig på plats och skända min kropp i timmar utan att någon skulle märka eller misstänka något. Lustigt nog var jag mer orolig för säljarens påhitt i min fantasi än för hur hemresan i en 20 år gammal, obesiktigad minibil för 3500 kronor, mitt i natten, skulle gå.

Pandan stod och plirade i mörkret framför hans garage. Den såg riktigt fin ut i beckmörkret. Den startade givetvis inte på en gång. Batteriet var dött, trots att säljaren hade startat den tidigare på dagen. ”Ingen fara” tänkte jag “Den ska ju rulla massor nu. Batteriet är fulladdat lagom till Örebro”

Vi skakade hand och jag började hemfärden. I första svängen, den ut från säljarens garageuppfart, började bränslelampan lysa. Nu är jag är sån lagd att jag helst vill tanka på riktiga bensinmackar, dvs såna där de säljer bensin, inte korv och där personalen kan låna ut en skiftnyckel om det skulle behövas utan att se helt livrädda ut. De flesta OKQ8 och ett par riktigt gamla shellstationer (såna små, trånga som äga av farbröder med oljiga händer och röd näsa) uppfyller fortfarande kraven (men de blir mer och mer sällsynta).

I Floda hittade jag varken shell eller OKQ8 längs vägen, men lampan hade ju just börjat lysa “jag kommer lätt 10 mil på reserven” tänkte jag och pinnade upp på E20, norrut. Klockan var nu halv ett.

Pandan gick väldigt bra och kändes något mjukare i rörelserna än de enklare syskon jag tidigare kört. Tyngre och stadigare på något vis. Klumpen till bakaxel gör säkert sitt för viktfördelningen. Efter ungefär 2 mil börjar bilen hacka.. “helvete! äh det är nog bara gammal soppa och slagg i tanken..”  Jag sänkte farten, men det resulterade bara i att biljäveln stannade helt till slut. Jag svor över min naivitet. Vad hade jag väntat mig?

Där stod jag. På en öde motorväg, mitt i natten. Mitt enda sällskap var GPS’en som hurtigt berättade att jag hade 7 timmars resa hem och långtradarna som vrålade förbi. Osäker på om långtradarna såg mig iofs, eftersom batteriet var dött igen och varningsblinkern inte fungerade. Varningstriangel saknades naturligtvis. Jag insåg snabbt att kombinationen “Långtradare i 100 knyck” vs “800kg osynlig bil” var väldigt riskfylld, så jag puttade in bilen så långt ut i vägrenen jag kunde.

Men vad skulle jag göra sen? Min mobil började få ont om batteri (vad annars) och säljaren svarade inte. Samtidigt som jag funderade på exakt hur förbannad jag var på säljaren insåg jag att jag hade två alternativ.
1) Sov i Pandan. Stanna en snäll bilist i morgon och fixa biffen då.
2) Gå tillbaks till Floda, försök hitta någon som är vaken. Improvisera.
Risken att bli mos i fronten på en Scania kändes ungefär lika stor som att hitta nattöppen mack i Floda.

Plötsligt ringer telefonen. Det är säljaren! Han hade gått in och krupit ner i sängen när han kom på att han  glömt sin telefon ute i sin bil! Med bogserlina och varningstriangel i högsta hugg kastade han sig i bilen och for till undsättning. Nu var jag inte arg längre. Bara glad, jag var som Kanin när Tiger tappar bort honom i Nalle Puh. Vi chansade på att det var bensinstopp och bogserade till närmsta mack. Det hjälpte! Tydligen saknar 4×4 reservtank. När lampan lyser är det jävlar i gatan tomt på riktigt!

25 liter går det i btw. En av de få bilar det fortfarande är roligt att tanka full  

Resten av resan var totalt händelselös. Vid 8-snåret var jag hemma. hejdå.

ahh. vilken dag att köpa en Panda på! Projekt FRÄÄP* är just nu -6 minuter.

*Försök att Rädda Ännu Än Panda

Det verkar som om det verkligen är läge att köpa ny bil nu. Utbudet har aldrig varit större och priserna verkar kunna vara förhandlingsbara. Tipset är nog att köpa en begagnad miljöbil. De större bensinslukande bilarna blir inte enklare att sälja framöver. Därför kan jag rekommendera att försöka göra din bilaffär rätt snart. Din gamla bil blir ju inte mer värd så passa på och sälj den. I princip alla bilar säljs idag via Blocket men det finns flera andra mindre sajter som man med fördel kan prova. Fordonslagret är en sådan. Där finns det möjlighet att sälja bilen med billån dessutom.

Bilen är en för många nödvändig men dyr kapitalvara. Att köpa ny bil är en tung kostnad. Värdet sjunker så fort nyckeln sätts i. Gunnar Dackevall på Auto Motor & Sport konstaterar att andrahandvärdet på bilar rasar fortare än någonsin. Särskilt stora bilar, som ofta ingår i tjänstebilsflottorna, tappar mycket.

Det betyder å andra sidan att det är billigare att köpa en par tre år gammal bil. Saabs 9-5 modell kom ut redan i slutet av 1990-talet, men har modifierats omgångar. Under senare år har den fått renässans som etanolbil. Det bränslet må vara omdiskuterat (Jag menar att diskussionen nu tippat över helt galet åt det negativa hållet – det är inte brist på odlingsmark som orsakar svälten i världen, det är den vansinniga jordbrukspolitiken som såväl EU och USA har ett stort ansvar för och de ofta diktatoriska styrena i fattiga länder som Nordkorea, Etiopien , Zimbabwe, etc… som orsakat och orsakar svältkatastrofer och matbrist.), men etanolbilen har fördelen att den också kan köras på bensin. Saab 9-5 är en alldeles utmärkt vagn för familjen med behov av en större bil.

Dieselbilar är numer populära, men jag tror att det blir nästa stora diskussionämne. Även effektivt renade dieslar innehåller små partiklar som är farliga för hälsan.

Nu är 9-5:an ganska törstig, men vad sägs om en 9-5 kombi -06 för oprutade 127 500 kronor? Jämför med vad en handlare ska ha för en betydligt mindre Golf kombi av motsvarande årsmodell: 134 000. Låt vara att den senare har gått bara 2 000 mil mot Saabens 10 000.

Glöm inte att handlarna tycks svämma över av 9-5:or. Pruta! Pruta! Pruta!

Andra bloggar om: <a href=”http://bloggar.se/om/bilar” rel=”tag”>bilar</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/etanol” rel=”tag”>etanol</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/bilk%F6p” rel=”tag”>bilköp</a>

I really liked the Saab’s new BioHybrid car, it looks so passionate and fast.

I really liked this car, and i am sure this will make a great impact for Saab.

For more info: http://www.saabsverige.com/main/SE/sv/9X_biohybrid/index.shtml

www.autorget.se is coming soon…

do you want to sell a car

do you want to buy a car

this is the right place for Swedish automotive industry

www.autorget.se is coming soon…

www.autorget.se is coming soon…

www.autorget.se

Det börjar skymma och jag fäller upp strålkastarna för att få lite bättre sikt, men framförallt föratt synas bättre för de andra trafikanterna där jag ligger i dryga 80 mph på väg norrut längs highway 805. Taket är nerfällt och motorn ger ifrån sig ett mullrande välbehag över att äntligen få äta asfalt efter år på en parkeringsplats i det slitna mexikanska slumområdet området La Mesa. Jag pluggar i den andra hörluren från min spelare, slår igång Blonde on Blonde med Nada Surf och sjunger med, högt, lyckligt och falskt! Efter dagar sökandes efter den perfekta bilen, genom olika områden, över Internet och genom olika faser har jag äntligen hittat min drömmaskin som skall göra min vistelse i Kalifornien så bra som möjligt. Först var det tänkt att vara en skruttbil för en billig peng, sedan blev jag förnuftig och tittade på automatväxlade sedaner med fyra dörrar. Det hela tog en ny vändning när jag insåg att jag har tappat alla anledningar att planera för familj och förnuft och istället för en begränsad tid gör den största resan, min resa för ingen annan än mig och jag började titta på vad bilen i sig kommunicerade snarare än vad som vore förnuftigt. När jag satte mig i en blåmetallic, Ford Mustang med kjol, vinge, luftinsyg på huven och trimpaket för $7000 insåg att jag kanske gått för långt, om än att jag var på rätt väg. Därefter tittade jag på olika SUV:ar som skulle kunna krossa allt motstånd på vägarna, om än inte med sin hastighet, så med sitt närmast militäriskt robusta konstruktion. Däck som nådde upp till midjan på mig granskades med den obligatoriska foten på hjulet och trycka lite, såsom alla män verkar testa bilars körduglighet. För att slutligen sätta mig i en liten vit Mazda Miata med manuell växel, ihopfällbart tak och trots sina blygsamma fyra cylindrar presterar mirakel på grund av sin lätta vikt, vilket gör att den känns som att köra en bil ur The Fast & The Furious. Kärleken var omedelbar!

Den stod inklämd bakom massor av vrak och hade nästan platta däck, dött batteri, en lampa fälldes inte upp som den skulle och ett skärande ljud kom ur motorn när AC var på och oljemätaren hoppade i direkt relation till hur mycket jag gasade. Jag klämde och kände, ryckte och slet varpå jag bad försäljaren flytta på alla bilar, för här skulle provköras. Med hjälp av min skyddsängel Kevin som kan bilar riktigt väl kunde vi få tillbaka lilla Miatan till liv med hjälp av lite bensin och lite luft, en skruv som passade till att montera fast lampan och lite annat pill. Därefter bar det iväg till en mekaniker på närmsta bensinmack som skulle inspektera för en billig peng. På en blandning av min spanska och hans engelska fick vi upp bilen i luften och kunde konstatera att missljuden lät värre än de var, att bilen var en relativt god maskin, men framförallt gav George mig en hård kraschkurs i hur jag skulle pruta och argumentera. “He wants $2600?”, “si George that is what I have to pagar for it, pero cuánto usted pagar?”. Nu spände han blicken i mig och suckade, la en hand på min axel och sa med en förmyndarröst. “You give him money, everyone want money. so really you do favour for him, give $1500″. “But George, that is impossible!”…”Pero si, but then he go up, you go down… “. Så fortsatte det, han förbarmade sig över mig, min bilaffär och Svenskar i största allmänhet varpå han hissade ner bilen och sa “You want car, its good car… you no want car, no es good car!”. Jag testade mina nyvunna prutkunskaper på honom när det var dags att betala!

En timme senare sitter jag och skriver under alla papper för mitt första bilköp i USA, stolt över att jag gjort ett grundligt jobb, stolt över att jag funnit en drömbil och framförallt stolt över att jag på bred texas-dialekt prutat med den Persiske försäljaren enligt George-metoden och för £1950 kunde jag kasta mig ut i den kvava Kalifornia-natten i mitt vrålåk. Flera noterade i min jakt på en Miata att det är en “Chic-car”, vilket jag snäst bort som struntprat. När bilförsäljaren så plockade fram den metallram som håller regplåten ur bakluckan till bilen och jag ser att den säger “When it gets hot, I take my top off” och förtjust skrockar att det anspelar på att man kan cabba ner den ber jag honom förnärmat stoppa tillbaka den i bakluckan och leta rätt på något tuffare åt mig. Chic-car my ass när jag sitter bakom ratten!

Jag har lärt mig att fälla upp passagerarrutan när jag ligger på motorvägarna för att inte blåsa bort, samt hålla mig undan stora bilars döda vinkel, då alla har SUV:ar här och min lilla bil inte syns så bra. Jag har plockat upp de mest grundläggande körinstruktionerna, har Google Maps i fickan och en full tank. Nu skall jag bara finna något ställe som kan strajpa på två feta röda linjer längs med från huv till bak så att den ser ut som en riktig liten rallybil så är allt perfekt. Mitt leende när håret yr och jag susar fram längs kustlinjerna i bilen som jag döpt till “Snö” är omöjligt att torka bort, må den leva många dagar till!