På  Newsmill skriver en av mina favoritbloggare om p-pillret som hon fördömer…

Jag kan inte låta henne vara oemotsagd eftersom jag är min skapare oerhört tacksam för att pillret finns.

När det kom i slutet av 50-talet var det inte mindre än en revolution. Det gav kvinnor möjlighet att ta kontrollen över barnafödandet på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. När kopparspiralen sen kom på 60-talet fick vi ytterligare ett hjälpmedel för kvinnor att bestämma över barnafödandet utan att behöva lita till mäns välvilja och förmåga till självkontroll.

Initiativet till att p-pillret utvecklades kom från två kvinnor: Margaret Sanger och Katherine McCormick. Den ena var kvinnorättsaktivist, den andra var stenrik och tillsammans spårade de upp en kontroversiell biolog Gregory Pincus och en katolsk läkare John Rock. Båda männen var pionjärer inom fertilitetsforskning och de brann också för idén att kvinnor skulle få möjlighet att själva bestämma när de ville föda barn.

Preventivmedel var förbjudna av den katolska kyrkan så man fick vara lite listig. I juni 1957 lanserades det som medel mot menssmärtor och man angav att det hade som biverkan att ägglossningen uteblev. Plötsligt fick många amerikanska kvinnor svåra menssmärtor.

Så kom även jag i kontakt med p-pillret första gången i livet. En av mina mera förslagna väninnor sa att jag skulle gå till doktorn och säga att jag hade mensont och be att få ett piller som då hette Enavid mite. Jag hade på den tiden på grund av min mormors och mammas historia en våldsam graviditetsskräck. Hade p-pillret inte kommit i precis rätt tid hade jag kanske fortfarande varit oskuld…..

På den tiden innehöll pillren hästdoser av hormoner. De som säljs idag är som en mild västanfläkt jämförelsevis.

Som de flesta läkemedel….och som de flesta fenomen i tillvaron….är ingenting bara på gott. P-pillret har förstås sina avigsidor …..och det har varje preventivmedel och varje preventivmetod. Man får bestämma sig vad som passar en och vilket pris man vill betala….ofta väljer man olika metoder vid olika faser i livet.

Och användande är frivilligt!

Att föda barn är däremot ingen frivillighet för många kvinnor där religiösa föreställningar och/eller patriarkala maktstrukturer inte tar någon som helst hänsyn vare sig till kvinnornas eller barnens behov….

I den bästa av världar kanske p-pillret inte kommer att behövas….dagen-efter piller är redan nu en hormonell variant som gjorts allt lättillgängligare  i Sverige

Tills vidare gläder jag mig åt att p-pillret har funnits ….och fortfarande finns …framför allt som en av många möjligheter för kvinnor att slippa föda barn som man inte orkar, kan eller vill ta hand om ….och för barnen som inte behöver komma till en värld där de inte är välkomna….

I andra hand gläder jag mig åt att det ger många kvinnor möjlighet att njuta av sin sexualitet utan rädsla….

I torsdags dubblade jag dosen av mitt Ritalin. Efter två veckor på 20 mg så äter jag nu således 40 mg. Torsdag, fredag och lördag – så bara tre dagar än så länge.

Jag brukar vanligtvis sova ungefär från klockan 3 till 12, men i torsdags trotsade jag mina trötta ögon och sega kropp och rullade ur sängen kl 8. Nu ska jag se till att ha lite bättre dygnsrytm banne mig!

De första veckorna på ritalin märkte jag ingenting, men så fort jag höjde till 40 mg så hände det grejer! Jag tog torsdags-dosen klockan 8:10 och framåt 10-tiden kände jag hur ögonen inte hängde med, det snurrade liksom i blicken, och jag var skakig i armar och ben. Klockan 13 påbörjade jag ett timslångt möte med min arbetsterapeut, och hennes student som också ska bli arbetsterapeut (och som jag träffat förr). Vi ordade om mitt liv, mina förehavanden och min framtid, och framåt halvtid i mötet började det klia lite överallt och jag fick lite ‘blämmor’ och rodnader på armar, hals och ansikte. Bara så där fort som att vända på en hand nästan! Båda tjejerna jag satt med reagerade på att jag var röd på halsen och vi blev väl alla lite alarmerade att det kanske var en allergisk reaktion nu igen (som med concertan). När jag gick ut från mötet stannade jag till i receptionen och frågade henne som sitter där (som jag ju nu träffat mååånga gånger) om hon såg någon skillnad på mig, från för en timma tidigare då jag anmält min ankomst till bygget. Hon tyckte jag såg lite röd och irriterad ut i huden, och då visste jon ändå inte vad det hela handlade om så i hennes fall var det ju ingen retorisk fråga…

När jag tassade ut från psyk hade jag svansen mellan benen och kände mig illa till mods…. “tänk om jag nu måste sluta med denna medicin med!?” var det enda som snurrade i huvudet… Men så höll jag mig kvar på stan några timmar och kliandet avtog under sena eftermiddagen och var helt borta på kvällen.

Då tänkte jag att det kanske för för att ritalinet då börjat gå ur kroppen. På fredagsmorgonen tog jag igen mina 40 mg och kände under fredagen inget kliande alls vad jag kan åminnas, och så idag då (lördag). Jag tog mina ritalin cirka halv nio (2,5 timmar sen) och sitter nu här och kliar mig i hårbotten… det kliar lite i ansiktet med – men inte alls som i torsdags. Så jag håller tummarna att det ska funka nu.

Jag har känt av tre andra biverkningar/verkningar med. En bra, en mindre bra och en as-bra!

1) bra: har lätt kommit ur sängen kl 8 både fredag och lördag!

2) mindre bra: jag har konstiga susningar i öronen. Mest igår, men lite idag med. Det är svårt att beskriva.. för inte är det riktigt susningar.. Men det liksom trycker på, och pulserar *do-dunk, do-dunk, do-dunk*. Känns lite som att det sitter ett pulserande hjärta stort om en knytnäve innanför vardera öra. Eller som att någon tryckt in en ballong i vardera öra, blåst upp dem när de är på plats och så det där *do-dunk, do-dunk, do-dunk*…. någon som är lika snurrig som jag som förstår hur jag menar?

3) as-bra: jag har gått ner i vikt, redan på först lilla dosen. Varje onsdag har jag möten med min terapeut och då kör vi också vägning, puls, brodtryck och grejer. Onsdag förra veckan till onsdag denna vecka har jag levt rätt snålt pga penningbrist och inte kunnat ’svulla’ och inte heller känt suget eller hungern så det var ju rätt okej att vara pank. Under den veckan gick jag ner 2,3 kg! Viktnedgång kan ju vara en biverkan av ritalin och ja vad kan jag säga… DEN biverkan är ytterst välkommen!

Kan svettningar vara en biverkan må tro? Eller så är det klemakteriet som kommer och gör att jag är svettig och kall och äcklig.

*kollar FASS*

Nop. Inget om svettningar – då är det alltså klemakteriet!

Kan ju ooomöjligt vara NÅT annat!

Annars märker jag ingen skillnad än…. eller jo… EN grej är att det kliar lite under läppen men det kan lika gärna vara nåe annat. Klåda är ju annars det farbror doktorn sagt att jag ska vara vaksam på.

Så. Det var första rapporten.

Nu har jag varit på psyk och pratat med min terapeut, och imorgon ska jag börja med ritalin. Ska bli spännande att se hur den ter sig i min hulda kropp. Jag hade ju inte fullt ut tur med concerta, som du kan läsa om här:

Order att sluta med concerta omedelbart!

De har ju lite samma grejer i sig, dessa mediciner, men jag ska göra ett försök men sluta omedelbart om jag får klåde eller/och utslag.

Förutom biverkningarna hade ju conserta bra effekt på mig, så jag hoppas att ritalin har det med.

Sen när jag ska till Kenya i början av nästa år får jag vara utan medicinen för den klassas ju som narkotika och får inte tas över nationsgränser. Men efexor får jag ta med, så det känns helt oki.

…bara tre dagar efter att jag slutade med concerta (som jag ju fick någon form av allergi emot).

Första bilden ser ju i och för sig ännu äckligare ut eftersom den är röd-gulare. Men tro mig, det är en jätteskillnad!! Det kliar inte alls lika mycket längre, och utslagen har avtagit jättemycket bara på dessa få dagar. Känns jätteskönt!

På onsdag ska jag till psyk igen, så får vi se vad det blir istället för concerta. Det ska bli spännande.

Utöver att utslagen och klådan blivit mindre, så har jag även märkt av en annan skiftning sedan jag slutade med concerta (sista dagen jag åt det var i torsdags). Jag har igen blivit mycket tröttare och har igen svårt att komma upp på morgonen. Undrar om det också kan bero på att jag slutat med concerta? Tänk att saker kan ändras så fort!? Men concerta har ju kort verkningstid så det är kanske inte så konstigt att jag märker skillnader så fort.

Nu är det snart dags för sängen… ögonen känns lite grusiga, och jag fryser så det ska bli gott att bädda ner mig. Men först måste jag gå ut i kvällskylan med hundarna, men nu har jag plockat fram vinterjackan så jag kan lufsa runt som en röd michelingubbe.

Sen blir det ner under mysiga duntäcket för att lösa lite korsord (som alltid, varje kväll).

Imorgon ska jag till psyk. Prata med min terapeut om hur det gått sen förra veckan, och om jag märker av nåt av den ökade dosen av Concerta. Jag tycker mig ha blivit lite piggare och mer social sedan dess.. åtmindstånde första dagarna. Men nu måndag-tisdag har jag mest känt mig lite knasig. Det har kliat lite överallt på kroppen.. mest i hårbottnar (if you know what jag menar liksom…), jag har fått finnar, och ja… nja jag vette hundan… kanske har min utveckling vänt och jag blir yngre och yngre… ner i tonåren nu kanske? Jag har ju även börjat bli lite kärlekskrank igen med….

Nåväl…. jag har denna gång i alla fall skrivit ner en liten kom-ihåg-lapp med vad jag ska ta upp med terapeuten, för det brukar jag jämt glömma… När jag får frågan hur det känts sedan sist har jag ofta svårt att svara på det. Det är ju liksom svårt att hålla isär tankarna/minnena/känslorna.

Sov gott världen!

Jag har blivit fjortis igen! Jag har fått finnar! Små, fjantiga röda kvisslor lite överallt i ansiktet… Jag som faktiskt inte ens hade finnar som tonåring – men alla ska vi väl drabbas nån gång, säg?

Kan det vara Concertan?? Jag ökade dosen den 23 oktober från 18 till 36 mg, och så poppade dessa upp igår/idag.

Creepy närbilder -> vassego!

Klicka på bilderna om du – mot bättre vetande – vill se närbilder.

Tror banne mig att de kliar också… och det kliar liksom lite överallt på kroppen. Inte bara på de där små äcklen.

]]> http://addanna.wordpress.com/2008/09/30/concerta-forsta-dagen/ Tue, 30 Sep 2008 13:19:31 +0000 Anna http://addanna.wordpress.com/2008/09/30/concerta-forsta-dagen/

Konstig dag detta… Klockan nio-tio nånting i morse tog jag min första Concerta-medicin… och inte hundan kan man känna av den redan! Eller kan man?

Mina ögon hänger inte riktigt med när jag vänder på huvudet, jag har en väldans salivutsöndring (tunt som vatten) och har inte sug/hunger att äta NÅT sedan frukosten vid nio.. inte, inte likt mig.. Konstigt.

Men jag mår bra! Har en bra och rätt så bekymmerfri inställning till livet idag och är lite uppe i det blå.

Kan ju vara nåt HEL ANNAT än Concertan…. men jag vet inte riktigt vad i så fall..