Nu i sommar när jag jobbat på det här stället har jag roat mig med att skicka meningslösa mms till Ozzy. Stackars Ozzy. Jag kan tyvärr inte lägga in dem här till allmän beskådan(men jag ska ta hem det där programmet från sonyericson-sidan och fixa ut bilderna från telefonen på något sätt, förr eller senare. Just nu känns det som ett heldagsprojekt eller snarare ett “fan, kan inte nån annan göra det där åt mig”).

Men det är rätt roligt ändå. Eftersom det är meningslöst.
Det känns som en stefan&kristervariant av Lars Norénpjäs going teletubbies. Ja, det där får ni klura ut själva. Men det har med meningslösheten att göra.
Och lallande.

Plus att jag börjat med att fota min frisyr när jag sitter här och inte kan gå ifrån till en spegel. jag raderar inte fotona utan tar bara nya och nu har jag över hundra bilder på mig själv. Jag funderar på att göra en utställning som heter “EGOBOOOSTJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!”
eller “Fan vad blek jag är, jag borde sluta jobba varje jävla sommar?”

och historien fortsätter i all oändlighet