Solen strålade över Medborgarplatsen strax innan fem idag. Där satt jag och väntade på att folk skulle dyka upp för en stödmanifestation för arbetarna på Lagena. En väl vald plats med tanke på folklivet en vacker sommarkväll, inte minst alla som tar sig en kall öl på de enorma uteserveringarna där, och hade första parkett till att lyssna på talen. Men fram till strax innan fem såg det helt tomt ut, de enda som strök omkring var fyra medlemmar i Hare Krishna, som spelade bizarr musik och viftade med en docka som satt i en glasburk längst fram i den lilla processionen. Men sen, strax efter fem, dök två röda fanor upp, och så anslöt sig folk till dem, och även långsmala röda Handelsanställdas förbund-fanor kantade leden. Så småningom stod en ansenlig grupp väntade på talen. För er som inte hade möjlighet att vara där tänkte jag göra ett kort referat av vad som sades, för det var mycket värt att lyssna till. Om någon som vet bättre märker att jag uppfattat ett namn, eller något annat här, fel, vore det vänligt om ni vill skicka en kommentar med rättelse!

Först talade Martin Lööf, från Lagenaarbetarnas vänner. Han pekade på tre frågor som dagens manifestation ville lyfta fram:

- Stoppa uppsägningarna på Lagena!

- För rätten till fast jobb!

- Mot att polisen används i arbetsplatskonflikter!

I samband med det påpekade han att Lagenaarbetarna inte vill ha polisen som fiende. Meningen är att få till stånd en dialog med dem om vad som är polisens roll i arbetsmarknadskonflikter. Martin berättade att polisförbundet inbjudits att vara med vid manifestationen, men tackat nej. Han talade också av bristen på aktivt stöd från LO i stort, ett stöd som dock efterlyses. Så nämnde han stämningen i AD som lett till att själva strejken blåstes av, även om kampen fortsätter. AD har hotat med individuella böter på mellan 3000 och 5000 kronor. Det är viktigt att vi inte låter detta bli en risk som varje enskild arbetare som slåss för sitt arbete tar, utan är solidariska. Det pågår en insamling till Lagenaarbetarna, som hittills fått in 17000 kronor, så fortsätt lägga pengar.

Efter Martin gick Jenny Wrangborg, kallskänka och poet, upp på scenen. Hon är läste en egen dikt om vad det innebär att arbeta och vara arbetare.

Sedan äntrade Patrik Olofsson, före detta ordförande för Handelsklubben på Lagena, mikrofonen. Han berättade att för två månader sen kom varslet mot 33 arbetare på Lagena. Därefter har en kamp om makten på arbetsplatsen utspelat sig.
Dessa frågor rör inte bara jobbarna på Lagena, utan alla arbetare. Det är en försvarskamp som handlar om ifall vi ska vara utbytbara eller inte. Bemanningsarbetarna som företaget satt in har i praktiken fungerat som daglönare, med sämre ekonomiska villkor än de fastanställda, och med noll trygghet. Lagena hävdar att man varslar på grund av arbetsbrist, men det argumentet håller inte, när man satt in 22 inhyrda arbetare per dag i snitt, sedan årsskiftet.
Patrik ifrågasatte bemanningföretag överhuvudtaget. De har inte alltid funnits, bemanningsföretag förbjöds i Sverige 1938, som ett resultat av arbetarrörelsens kamp. Men på 1990-talet fick bemanningsbranschen åter rätt att bedriva verksamhet. Varför fick de det? Det kan naturligtvis ses som ett resultat av att svensk fackföreningsrörelse varit oerhört flat som inte reagerade.
Hos många lever en gammal bild av LAS som garant för anställningstrygghet kvar. Men i praktiken har lagen urholkats så till den grad att det enda den reglerar idag är formerna för hur du blir uppsagd. Lagen om AnställningsSkydd har blivit Lagen om Hur du får Sparken.
Patrik påpekade särskilt att bemanningsarbetarna inte är fienden, utan det är arbetsköparens rätt att använda dem som slagträ mot de fastanställda. Arbetsköparna inför olika villkor för arbetarna på samma arbetsplats. Lika villkor för arbetarna gynnar arbetarkollektivet, medan olika villkor leder till en negativ konkurrens som de allra flesta förlorar på. I hela Europa försöker man införa och förstärka en sådan konkurrens, a race to the bottom. Vårt svar på det måste bli: raise hell!
Det Systembolaget i praktiken vill införa här är att varje dag i praktiken blir en upphandling av arbete. Det är inte längre tillräckligt illa att arbetslösa måste slåss om jobben, på detta sätt vill man få olika grupper i arbete att slåss om det och därmed bjuda under varandra. Men mycket händer också just nu bland arbetarna, inte minst den vilda sopåkarstrejken i våras visar att folk inte är beredda att låta denna utveckling gå hur långt som helst. Och stödet Lagenaarbetarna har fått är stort, det har kommit massor av mail, stöduttalanden och frågor. Inte så mycket från fackklubbar berättade Patrik, men framförallt – mycket glädjande – från olika arbetsplatser inom många yrken runt om i landet, där personalen intresserat sig för konflikten.

Därefter talade Martin en stund igen. Han påpekade att denna konflikt är olik många andra eftersom striden inte handlar om löner i första hand, utan om villkoren på arbetsmarknaden. Det råder finanskris och det skapar ett hårt läge för de som arbetar. I det läget sätter Lagenaarbetarna ett viktigt exempel som placerar strejkvapnet och blockadvapnet på kartan.
Martin berättade om att polisen haft svårt att riktigt veta hur de skulle förhålla sig under blockaddagarna. På måndagen var till en början bara en polis på plats men under dagen blev de fler och fler. Slutligen gick de ut med att “nu får ni flytta på er, annars flyttar vi på er”. Till och med efter strejkens slut stod kravallstaketen kvar, liksom tre polispiketer, ett par poliser satt till och med inne i personalmatsalen.
En sorglustig incident under måndagen var också att arbetsköparen satte privata vakter utanför personalmatsalen. Denna ägs av en privatperson, som arbetsköparen påstod inte ville ha jobbarna där, men när krögaren blev tillfrågad hade han ingenting emot dessa kunder. Då påtalade de strejkande för polisen det ologiska i att de försökte häva de arbetandes blockad, men inte ingrep när arbetsköparen satt en restaurang med de strejkande som kunder i blockad. Efter detta påpekande gick polisen faktiskt in och stoppade vakternas blockad.
I det stora har polisen försökt få det till att en blockad inte är en blockad utan ska tolkas som “offentlig sammankomst”, och att man därmed måste söka polistillstånd för den. En ganska absurd tanke att anställda måste söka polistillstånd för att stå utanför sin egen arbetsplats. Något som visar att lagboken inte har något utrymme eller vettig begreppsapparat när det gäller fackliga konflikter. Man skulle ha kunnat vänta sig att Systembolaget som statligt företag skulle visa ett större ansvar gentemot sina anställda, men istället utnyttjar de sin monopolställning till att föra en aggressiv personalpolitik. Som den syndikalistiska driftsektionen på företaget säger i en facklig kampanj: “Bolaget har satt behovsanställningar i system”.
Därefter nämnde Martin åter pengainsamlingen. Det är viktigt att pengar kommer in, här kan alla göra en insats, liksom genom att berätta om konflikten på sin arbetsplats. Man kan också göra insamlingar på arbetsplatserna. Några som var väldigt snabba att ge stöd till Lagenaarbetarna och att åka ut till blockadplatsen, var flera av de sopåkare som varit inblandade i vårens vilda sopstrejk. En strejk som också handlade om negativ konkurrens, där en upphandling gjorts som skulle försämra deras arbetsvillkor och de förväntades acceptera detta med kniven mot strupen så att säga. Det gjorde de nu inte, och striden blev en framgång för sopåkarna. Kanske inte så konstigt att sopåkarna var tidigt ute med stöd och solidaritet, den som själv varit med i en strid vet vad det handlar om. Lagenaarbetarna funderar som så att om de skulle vinna striden och inte behöva de insamlade medlen, så kommer det med all säkerhet fler liknande strider, och då kan pengarna behövas där istället.

Sen kom en kille från Förenade Arbetare fram och berättade att de idag besökt Svea Support, som hyr ut bemanningsarbetare. De hade pratat med VDn och personalchefen. Och förklarat för dem att de kommer att få problem i framtiden om de tänker fortsätta på den inslagna vägen som strejkbrytarsäljare. För det tänker inte arbeterana finna sig i, utan framöver kommer de att sammarbeta mer och göra motstånd på många sätt när det gäller den här utvecklingen. I framtiden vill vi inte se fler strejkbrytare. Talaren påpekade också att Bemanningsföretagen inte är en självklarhet på arbetsmarknaden. De infördes av en borgerlig regering på 90-talet.

Därefter gick en violinist i arbetskläder fram. Han seplade internationalen på sin fiol, och den fick något lite folkviseaktigt över sig genom instrumentet den spelades på. Mycket vackert.

Patrik tackade sedan alla närvarande och alla andra som stödjer Lagenaarbetarnas kamp. Han konstaterade att AD med sina hot bara förlänger konflikten i tid. Den tiden kommer att utnyttjas till att synas på gator och torg, samla och skramla. Att en konflikt på ett så pass litet företag i ett industriområde i utkanten av Stockholm har bemötts med så mycket sympati och intresse från allmänhetens sida måste ses som ett tecken i tiden på att den vilda strejken börjar få ett genomslag. Arbetarna finner sig inte i evighet i spelregler som räknar ut dem från början. Patrik upprepade därefter plusgirokontot man kan sätta in bidrag på: 134456-3. Bidragen kan vara hur små eller hur stora som helst, och man kan naturligtvis arrangera insamlingar och därefter sätta in resultatet.

Den siste talaren, som anmälde sig spontant, var en postis från Årsta som presenterade sig som Jens Hugo. Det är ett falskt tal att det existerar en jämlikhet i styrka mellan arbetsmarknadens parter, menade han. Det är ofta svårt och riskabelt att ta till konkreta konfliktåtgärder mot ett företag, och åtgärder som hotar vinsten är nödvändiga för att hävda sin rätt. Arbetsköparna kan bara helt lugnt varsla folk när de ska hävda sina intressen, och ingen höjer ett finger mot dem.

Tips från Konfliktportalen: 1915 skänker bort en gammal TV -passa på om du minns det mediet, och för dig som gillar anarkistfestivaler tipsar Anarkisterna om en finsk sådan, Andrea Doria tar upp reaktionerna på Humanisternas kampanj i Att ifrågasätta vidskepelse är bolsjevism, Cappuccinosocialisten tipsar om filmen Och tranorna flyga, På Dagens Konflikt fortsätter Samira rapportera om Lagenakonflikten i Lagenaarbetarnas kamp fortsätter, Dom Ljuger skriver också om Lagena och att man måste akta sig för att låta en bred vänster lägga sig i och ta över, Jinge tycker det är Oroande nyheter om svininfluensan, även Loke tar upp svininfluensan i Massvaccination, men vad händer sen?, Redundans rapporterar att Strejkande på Lagena tvingas tillbaka till arbetet, StockholmsPunk konstaterar att Snuten visar färg i Lagenakonflikten

Jag är en varm förespråkare av den svenska modellen, där man låter arbetsmarknadens parter komma överens istället för att staten ska lagreglera en massa saker på detaljnivå. Jag vill också låta parterna kommer överens om mer själva, som turordningsregler och liknande, vilket jag också skrivit om tidigare.

Tyvärr verkar fackliga företrädare göra sitt bästa för att förstöra förutsättningarna för denna modell genom att inte följa de spelregler som faktiskt finns och detta på ganska spektakulära sätt. Det mest kända exemplet är Laval, det lettiska företaget som sattes i blockad i Vaxholm och som tvingades i konkurs genom detta agerande. Under förespegling att man skulla kräva likvärdiga kollektivavtal stod fackligt anslutna människor utanför arbetsplatsen och skrek “go home” till de lettiska arbetarna. Vad det handlade om var snarare att man ville ha “svenska jobb till svenska arbetare”, för att travestera vad brittiska högernationalistiska partier använder för slogan. Blockaden konstaterades också, under omständigheterna, strida mot EU:s regelverk och därmed vara olaglig. Trots det kunde facket se till att försätta ett företag, som följt spelreglerna, i konkurs.

Idag skriver företrädare för Centrum för rättvisa på SvD Brännpunkt om ytterligare ett fall där en facklig blockad, som konstaterats olaglig, tvingat ett företag i konkurs. Denna gång sattes företaget i blockad för att de inte ville skriva kollektivavtal, trots att avtalsförslaget från Byggnads (ja, det är än en gång detta fackförbund som står för överträdelsen) innehöll delar som förklarats strida mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Detta handlade framför allt om granskningsavgiften som Byggnads utkrävde, som skulle gå till att se till att lönerna var avtalsmässiga men som i praktiken gick till politiskt arbete. Det fanns också andra olagligheter i avtalsförslaget. Att ingen av de anställda ville ha avtalet, eftersom de redan hade bättre anställningsvillkor, gör ju inte saken direkt bättre. Nu stämmer således företagaren, med hjälp av CFR, Byggnads och kräver att de ska ersätta företagaren som var tvungen att täcka konkursboets skulder ur egen ficka.

Jag tycker att detta är en bra utveckling, vi behöver få klara besked om spelreglerna på arbetsmarknaden och dessutom påföljder när någon av parterna begår grova överträdelser. Jag beklagar däremot att det över huvud taget ska behöva gå så här långt. Om vi ska ha en svensk modell där arbetsmarknadens parter kommer överens istället för att ha lagstiftning, måste också parterna lära sig att behandla varandra med respekt och inte försöka visa muskler och makt hela tiden. Det gäller såväl arbetsgivare som arbetstagare och deras respektiva organisationer.

Jag ser fram emot en svensk modell som bygger just på respekt, klara spelregler och en stor vilja till förhandling. Det är endast då den kommer fungera. Om konfliktviljan ökar, oavsett om den är ensidig eller ömsesidig, kommer vi tvingas in i en, tämligen oliberal, modell där staten reglerar arbetsmarknaden och fackföreningarna reduceras till marginella företeelser eftersom de ändå inte har något allvarligt att säga till om. Jag tror inte att den utvecklingen skulle vara någon till gagn, faktiskt.

Merit Wager, Gryningsräd och Fredrik Segerfeldt skriver också om detta.

Intressant?

Var tidigare imorse ute vid Lagena i Jordbro för att stödja de strejkande, bjuda på kaffe och ge dem lyckönskningar innan jag själv åkte till jobbet.
Är en fantastisk känsla att se sammanhållningen bland de strejkande och ger iaf mig en gnutta hopp i det annars så mörka Sverige.

En ny grej på den svenska arbetsmarknaden, som vi varit så gott som förskonade från sen Ådalen 31, verkar vara att polisen blandar sig i konflikterna. De har tidigare agerat och brutit upp blockader som SAC har hållit mot olika företag, vem kommer inte ihåg Malmö 26, och nu för första gången (rätta mig gärna om jag har fel) agerat mot ett fack anslutet till LO, i detta fall Handels.
Att strejken är vild och inte sanktionerad från ledningen i Handels spelar ingen roll, polisen har aldrig blandat sig i vilda strejker heller. Vet inte hur jag ska tolka vändning vi ser eller var den kommer leda i längden, det lämnar jag till andra, men den är iaf riktigt skrämmande.

Angående strejkbrytare, eller svartfötter som de bör kallas, osv är jag i detta fall kluven. Det är nu praxis på arbetsmarknaden att man har inhyrd personal på de flesta lager, dagis m.m.  Men inte för att som man kan tycka täcka upp för bortfall i den vanliga fasta personalstyrkan utan för att helt enkelt ersätta fasta tjänster med vikariat som olika folk på bemaningsföretag går runt på.
Att inhyrt folk kommer till Lagena för att täcka upp för det företaget påstår är ett bortfall är inte konstigt, i detta fall är det företaget som ljuger dem rakt upp i ansiktet och inte berättar att de ska agera strejkbrytare. Jag förstår deras dilemma när de kommer på morgonen och upptäcker att det är strejk. Vi har verkligen hamnat i en situation där arbetare ställs mot arbetare.

För skulle de vara solidariska med de fast anställda riskerar de jobbet (dvs de blir inte uppringda igen) och jag klandrar inte de som inte vågar ta den risken. Vi snackar ju ändå om folks försörjning (mat, hyra m.m.).
Jag vet att de strejkande på Lagena skulle godta ursäkter med löften om att de inte arbetar övertid eller underlättar på något sätt, det är ju trots allt därför de strejkar, för att själva inte bli av med försörjningen.
De som ändå tar den risken ska ha all heder i världen, ni är guld värda!

Ett tips om vad man också kan göra om man inte vågar ställa sig bredvid sina arbetskamrater i strejken pga rädslan för att inte bli uppringd igen;

• sjukskriv dig, det är inte olagligt än.
• det är inget giltigt skäl att säga upp folk om de inte kan ta sig in på arbetsplatsen vid t.ex. en blockad, se det som en extra paus och njut av vädret tills saker och ting har löst sig (förhoppnigsvis vid arbetsdagens slut så du slipper jobba helt)

Men att göra som vissa verkar ha gjort idag, dvs försöka bryta sig igenom blockadlinjen utan att prata med arbetarna eller förklara sin situation är inte acceptabelt.
Då har man gjort ett aktivt val att stå på arbetsgivarens sida. Då ska man behandlas som den svartfot man är, det lägsta kräket som finns på denna jord.

Följ strejken på:
http://lagerarbetare.wordpress.com/
http://lagenasolidaritet.wordpress.com/
eller på Facebook

Från media: DN, DN2, SVT,  SvD, SvD2

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver “Jag står kvar!” – Strejken på Lagena fortsätter, Anders_S skriver Privatskolor ska få välja sina elever, andread0ria skriver Lagena dag två: Svartfötter är avskum, clausewitz skriver Strejkens andra dag, Krastavac skriver Kom igen Lagena! Vad skulle de annars göra?, H Palm skriver Solidaritet med de strejkande på Lagena.

Den vilda strejken på Systembolagets dotterbolag Lagena i Jordbro utanför Stockholm är inne på andra dagen. Polisen arbetar nu aktivt för att hjälpa strejkbrytare att komma in och jobba. Dessutom kan vi läsa i DN:

Tumult uppstod på morgonen när några personer från ett av bemanningsföretagen försökte springa in genom de strejkandes mur.

Att polisen ställer sig på arbetsköparnas sida är bara väntat, naturligtvis. Men varför arbetare försöker forcera en blockad är obegripligt.

Svartfötter är avskum som inte kan tolereras. Man bryter helt enkelt inte en strejk, det borde verkligen vara självklart för alla som arbetar. Låt gå för att få ett erbjudande om jobb och otillräcklig information om varför det plötsligt behövs en massa extra folk, men ser man en blockad borde inte första impulsen vara att försöka forcera den.

Läs även: Stöd Lagenaarbetarna!

Stöd de strejkande! Sätt in pengar på plusgiro 134456-3 (Handelsanställdas förbund klubb 20-717).

Från Konfliktportalen.se: Krastavac skriver Kom igen Lagena! Vad skulle de annars göra?, H Palm skriver Solidaritet med de strejkande på Lagena., jesper skriver Strejken fortsätter och aktionerna lika så…, Kristoffer Ejnermark skriver Fjodor Dostojevskij – Idioten, avantivideo skriver Stöd till de strejkande arbetarna på Lagena 15 juni i Malmö (2009)

Andra om Lagena, vild strejk, Systembolaget, bemanningsföretag, blockad, strejkbrytare, svartfötter

Läste en artikel på www.svd.se om att Nord-Korea lackat ur på att USA och USA:s allierade planerar att införa en blockad mot landet. Upprinnelsen till det hela är att Nord-Korea gått ut med att de tänker göra allt sitt plutonium tillgängligt för vapenbruk.

Med andra ord, de vill också ha ett gäng kärnvapen att leka med.

Redaktionen på Area08 anser att det inte är mer än RÄTT att Nord-Korea också får ansluta sig till den exklusiva skara länder som med en knapptryckning kan ödelägga jordklotet. Så snälla USA, lägg ner era mobbingfasoner mot Nord-Korea och försök vara lite glada över att det blir lite mer dynamik på kärnvapenscenen framöver.

Nu väntar vi bara på att Iran sätter fart med sin tillverkning av massförstörelsevapen eftersom det skulle innebära ÄNNU MERA dynamik…

För i dessa tider när monopol i allmänhet skall slås sönder och små nya entreprenörer uppmuntras att ge sig in i leken så måste samma filosofi givetvis få råda i ett större globalt perspektiv. Allt annat vore hyckleri.

Säger bara GO NORD-KOREA !!!

Arbetaren, en tidning som av någon anledning sponsras av SAC:s medlemmar, lyfter för ovanlighetens skull blicken från IPCC-rapporten och skriver om något som berör arbetare snarare än isbjörnar. En SAC-medlem som påtalat arbetsmiljöproblem på sitt jobb får sparken sådär chosefritt och spontant så Maud Olofsson hade varit stolt. Under den följande förhandlingen ombeds medlemmen lämna in nyckeln, packa och dra.

Nu är arbetsplatsen satt i blockad, precis som snobbrestaurangerna Izakaya Koi i Malmö och Josefina i Stockholm blev när de tjafsade med syndikalister. I Josefinas fall blev det storstryk och de böjde sig och betalade inför utsikten att få 4 000 ovälkomna besökare på öppningsdagen 1 maj i år. I Izakaya Kois fall fälldes blockadvakterna som bekant i domstol för egenmäktigt förfarande och ohörsamhet mot ordningsmakten.

Rör det sig om ännu en oseriös krögare eller ung småföretagare utan koll på arbetsrätt och LAS? Inte riktigt.

Hopp, Riksorganisationen mot sexuella övergrepp, heter den ideella organisationen som behandlar redaktören för sin tidning på det här viset. I förhandlingarna företräds de av Elisabeht Markström, socialdemokratisk riksdagsledamot. Jag har ingen aning om de ursprungliga klagomålen var rimliga, men det är inte första gången en ideell organisation liksom inte riktigt verkar tycka att världsliga saker som LAS ska gälla för dem.

Emmaus Björkå, en biståndsorganisation med rötter i den antimperialistiska rörelsen, agerade som vilka union busters som helst när de för fyra år sedan aktivt försökte bli av med syndikalister.

För ett par år sedan var det Djurens Rätt som hamnade i konflikt med redaktören för deras tidning. Även där gällde det åsidosättande av LAS. Även där blev det konflikt med SAC – en konflikt syndikalisterna vann. Redaktören det gällde då, Toivo Jokkala, är den som uttalar sig för SAC i Arbetarens artikel. Japp, han har troligen spetskompetens i frågan.

Det är viktigt att markera ordentligt mot oseriösa arbetsköpare – inte minst de som tror sig vara för goda och fina för att bry sig om LAS och grundläggande hyfs i förhandlingar. Det spelar ingen roll hur angeläget syftet med organisationen än kan kännas, ingen kommer ifrån motsättningen mellan arbetsköpare och anställd.

Från Konfliktportalen.se: Bo Myre skriver När Billström är positiv drar jag öronen åt mig

Andra om Hopp, Elisabeht Markström, blockad, LAS, arbetsrätt, Malmö 26, Djurens Rätt

I går, 1 maj 2009, hade jag äran att vara en av talarna vid SACs förstamajfirande i Stockholm. Jag höll en 5 minuters appell i egenskap av medlem i Stockholms LS. Och den tänkte jag härmed återge:

Kris innebär inte möjlighet för den enskilda individen. För den enskilda arbetande människan innebär ekonomisk kris bara katastrof, med varselhot och löneutpressning.
Därför är det i år viktigare än någonsinn att inte bara vara en individ, utan att komma samman i gemenskap. Att vi organiserar oss i vardagen där vi befinner oss, på arbetsplatserna och i solidaritet med varandra över arbetsplatsgränserna. Just nu upplever vi hur arbetarklassen varje dag spontant svarar upp mot krisens utmaning, i arbetsplatskonfrontationer med ledningarna, bostadslösa konfronterar hyreshajarna i en ny husockupationsrörelse, folk tar till gatorna för att utkräva ansvar av politiker och finansmän.
Det blir i dessa tider extremt svårt för den som vill fortsätta att tro på detta system, när kejsaren nu visar sig så uppenbart naken. När folk som påstår sig vara “arbetarnas företrädare” säljer arbetsfred och social fred från oss i utbyte mot -ja, vadå? När dessa “företrädare” lever gott på våra pengar och förväntar sig att vi ska tycka att “de är värda det”.
I dessa tider av allt fler öppna konfrontationer blir det svårt att hålla fast kvar illusionen att samhället är till för oss. Staten framstår knappast som någon “god pappa”, när arbetarna organiserar sig och kämpar för sina intressen visar sig dess lagar och polis helt öppet som klasslagar och klasspolis. Det finns inga “välvilliga” arbetsköpare. Proffspolitiker och fackpampar tjänar sina egna intressen, inte arbetarklassens. Inte heller Gud är på arbetarklassens sida.
Nej, sanningen har sällan varit så tydlig: vi har bara oss själva, vår sammanhållning och den solidaritet vi förmår visa varandra. Men detta bara är inte så bara. Varje vecka får vi exempel på hur rädda makthavarna är för oss vanliga människor i nya repressiva lagar, ingrepp, förslag och åtgärder på både nationell och överstatlig nivå. Och arbetsköparna ringer på polis i fåfängt hopp om att det ska hjälpa dem. Alla vi som står här idag har vid i alla fall något tillfälle själva upplevt den makt som ligger i enighet och gemensamt förd kamp.
Vi firar inte 1a maj 2009 till åminnelse av gamla segrar, som med tiden allt mer urholkats. Inte heller använder vi dagen till att vädja eller kräva saker av makthavarna, att de inte har något intresse av våra behov är uppenbart. Nej det vi manifesterar idag är vår organisation, enighet, styrka och beredskap att backa varandra när ingen annan gör det. Ett exempel på denna kollektiva styrka är just segern över Restaurang Josefinas arbetsköpare!

Nåra noter.
1. Gud: Ja, det kan förefalla lite pubertalt fånigt att dra in Gud i talet. Han var heller inte inplanerad från början. Men han fick sig en liten spontan känga efter att Jesusmanifestationen tillsammans med polisen genomfört en provokation mot SAC tåget. De hade nämligen sökt, och fått, tillstånd till manifestation på samma tid och plats som SAC. Dock inget som polisen brytt sig om att upplysa arrangörerna av majtåget om. Så där stod de med sina jävla tält, de fick ta ner sina banderoller men hade ett jättestort vitt kors precis intill vår högtalarbil. Dock passade några demonstranter på att hänga ut en banderoll som dolde korsets armar. Att det var en medveten provokation från de kristna hjonens sida var uppenbart, i ett tält hade de satt upp skylten “Välkomna syndikalister -ta en kopp kaffe”. Antagligen ger det väl extra guldstjärna i vår herres stora bok i himmelen om man frälser socialister, därav ivern.

2. Rest. Josefina: Det har alltså pågått konflikt på restaurangen en längre tid, efter att arbetsköparen behandlat sin personal överjävligt. Utan resultat har ett flertal blockader gjorts mot restaurangen. Men inför planerna på att hela SAC-tåget skulle åka på Djurgårdsutflykt på första maj, och hålla sill-lunch med tillhörande blockad och flygbladsutdelning utanför restaurangen, fick ledningen kalla fötter. Sent på kvällen innan första maj skrev arbetsköparen på papper att de ska betala det de är skyldiga de anställda. På detta konkreta sätt kunde vi visa vad 1a maj ska vara, inte bara en symbolisk dag för fest och plakat, utan en dag där kamp och aktiv solidaritet står på agendan. Mycket lyckat tycker jag!

I övrigt ska jag väl passa på att säga några ord om mitt besök på Joe Hill-gården 29e april. Jag var där i en serie Författarkvällar de har på onsdagarna. Där träffade jag ett gäng mycket trevliga, engagerande och direkt inspirerande människor. Tack alla, ni gav mig ett fantastiskt bra intryck av Gävle.

På föredraget läste jag ett kapitel ur min bok och presenterade den lite kort. Sen släpptes debatten fri. Den omfattade väldigt mycket och var bra och intressant tycker jag. Det går inte att sammanfatta den kort. Men några tankegångar som kom upp var till exempel: att det är handling och inte ord som ändrar världen, att det är tråkigt med den svenska vänsterns pacifism: att man gör sig beroende av statens beskydd -anti-fascism borde inte vara hänvisat till särskilda organisationer utan vara en naturlig del av alla vänstergruppers praktik; därmed skulle den inte ta mer plats än vad den faktiskt behöver, att sättet att bemöta SD kanske inte ligger i någon av extremerna: slå dem på käften eller ta debatten -istället är det avsaknaden av vänsternärvaro och och trovärdigt vänsteragerande som skapar utrymme för partiet att värva, om den sociala kompromissens slut och att samhället inte är ett, om att kampen är en del av vardagen vare sig man vill det eller ej. Och en hel del annat. Tack alla för input.

Gav också en intervju för en lokal blogg, kolla in här om ni har lust. Samtalet vi hade är lite förkortat, men sammanfattningen i grund och botten riktig. På bloggen kan ni också läsa en hel del annat intressant, inte minst om arbetsplatskampen i Gävle.

Själva Joe Hill-gården är ett trevligt ställe. Det innehåller Joe Hills barndomsmiljö och lite memorabilia. Kanske inte den största museisamling jag har sett, men personalen där är väldigt kunnig och gav en grundlig guidening, så det är värt ett besök om ni har vägarna förbi. Just nu pågår en utställning där också. “Tio små kampbilder” av fotografen Elisabeth Ohlson-Wallin. Jag tyckte personligen att en del av bilderna var för övertydliga. Men att hon är en fantastiskt bra fotograf är det ingen tvekan om. Den bild jag tyckte bäst om var ett rakt-upp-och ner porträtt av Cornelis Vreeswijk. Hans blick var så levande och det såg nästan tredimensionellt ut, som att han satt med armbågen utanför fotot.

Tips från Konfliktportalen: Björnbrum bjuder på många foton med kommentarer från de olika 1a maj-tågen i huvudstaden, för dig som missade Anti-rasistiskt forum ligger filmer från alla föredragen nu uppe på Dagens Konflikt, också Kim Muller berättar och visar ett par bilder från årets första maj firande, fast det i Malmö, och tipsar också om ett par intressanta kommande arrangemang i de trakterna, Kvinnopolitiskt forum bekantar oss med debatten om det oavlönade/immateriella arbetet och hur kvinnors arbete förhåller sig till krisen och utlovar kommande artiklar på detta viktiga tema, en glädjande nyhet på bloggportalen är den alltid lika högintressanta och välskrivna bloggen Kvinnor om kvinnlig arbetarklassvardag: alla artiklar rekommenderas varmt, Luftslottet ger intressanta perspektiv på dagens internetdebatt om piratrörelse, fri programvara, Facebook och andra företeelser, Totalavlöning gör upp med myten om småföretagandet, Vardagspussel informerar om strejker som pågår i Sverige.

Andra tips: För dig som är seriöst intresserad av Technomusik finns nu en oumbärlig blogg: Techtech2009 -Techno Från Tynnered, Explorations in Electronic Sounds, som jag snart lägger upp här i min bloggroll under kultur. Imorgon vill jag tipsa om Babyravet på Fylkingen för er som befinner er i Stockholmstrakten och har knattar upp till 6 år. Visst, musiken verkar vara åt goa-trans-hållet, inte riktigt min kopp te. Men i alla fall! Jag önskar att jag hade barn så vi kunde gå och dansa ihop, och stärka oss med juice i juice-baren. Nu får vi bara hoppas att Ravekomissionen inte kommer dit för att inskärpa i de små glada liven varför vi har en polismyndighet.

Näe.

Om man skulle ta och lägga ner det här med bloggande.

För det är ju när jag tänker att jag ska sluta blogga

som jag tenderar att producera mera.

Oh, du store skräphög av kunskap och visdom
Varför, oh varför, är det egentligen så
kan man undra.

för att illusionen om tvånget föder rädsla föder kreativ block föder…
äh, fasen, jag kan inte ens avsluta något så enkelt utan att grubbla sönder det.

nu ska jag spela fördummande spel och leka papegoja i växeln.
Imorrn är det lön. Jag ska köpa en rolig mugg jag har sett.
Jag borde starta en dum mugg-blogg.
Emellanåt smyger jag in en bild på en toalettstol, och skriver “HÄ HÄ HÄ!”
som om jag tyckte det var roligt på allvar. Alla de inläggen ska heta “skitsnack” eller “spolad”.

Japps,¨so be it.

För två veckor sedan stoppades Sverigedemokraternas ungdomsförbund sdu:s möte av 300 Malmöbor. I svt:s TV Debatt mellan sd:s Erik Almqvist och Rättvisepartiet Socialisternas Kristofer Lundberg lovade sd att ett nytt torgmöte skulle arrangeras, RS manade till fortsatta protester. I helgen försökte sd på nytt organisera ett möte “mot svenskfientlighet” samma paroll som nazisterna använder. Malmöborna var av en annan åsikt, över 600 antirasister blockerade vägar och stoppade torgmötet.

Rättvisepartiet Socialisterna kritiserar i efterhand polisens brutala agerande mot antirasistiska demonstranter som helt fredligt använde sig av sin grundlagskyddade rättighet att demonstrera mot rasism och högerpolitik. Polisen gick vårdslöst fram med vevande batonger, körde in i folksammlingen med piketbussar och red med häster rak in i folkhavet som visade sitt motstånd mot rasisterna. En person fick föras till sjukhus i ambulans efter att ha slagits till backen av polis som helt tappade behärskningen. Långt innan sd kommit till platsen som de utlyst som sin samling hade över 200 antirasister samlats för att protestera. Men polisen som var fast besluten om att tillåta sd genomföra mötet hade samlat nära hundra poliser. När sd kommer till platsen haglar talkörer och burop mot rasisterna. Men skillnaden från för två veckor sedan var polisen mobiliserade för att stå till sd förfogande. Polisen beslutade att gå hårt fram mot de Malmöbor som samlats mot sd. Hästar, hundar och specialbyggda ”kravallbussar” kördes rakt in i demonstranterna varav flera skadades. I tumultet körde tom polisen på en kollega med kravallbussen. Polisen använde totalt våld för att driva tillbaka demonstranterna, en person fördes i ambulans från platsen efter att ha slagits ned av polisen som påhejades av sverigedemokraternas Erik Almqvist, men så fort de pressat tillbaka folk från en gata strömmade folk till från alla andra håll och polisen kunde trotts sitt våld inte stoppa den antirasistiska demonstrationen som förblev fredlig. Frivilliga sjukvårdare försökte att ge hjälp till mannen som skallskadades av polisen men polisen bussade polishundar mot dem som fick avbryta hjälparbetet. Men polisen lyckades aldrig avbryta demonstrationen. Gator var blockerade demonstranter syntes överallt. Polisen förklarar själva att de inte kunde avbryta demonstrationen på grund av att ”vanligt folk” slöt upp i protesterna mot sd. Sverigedemokraterna fick återigen lämna staden utan att ha genomfört sitt möte. Detta visar vilket otroligt missnöje som finns mot rasism och högerpolitik. Rättvisepartiet Socialisterna menar samtidigt att nu när sd stoppats vid flera tillfällen måste man också avslöja vilken deras verkliga politik är. De har inget svar på de försämringar som drabbar vanliga arbetare och låginkomsttagare i högerpolitikens spår. Istället är de representanter för samma högerpolitik. De är för nedskärningar och privatiseringar, motståndare till MBL, LAS och vill försvaga arbetaren gentemot kapitalet. Kampen mot rasism måste därför avslöja sd:s övriga högerpolitik. Stärkta av de senaste segrarna kommer fler protester följa på de orter sd försöker sprida sin propaganda.

RS Malmö

Förra lördagen stoppades sverigedemokraternas torgmöte i Malmö. Det var 300 personer som under lördagen använde sin grundlagskyddade rättighet att demonstrera och visade sitt missnöje mot sd.
Med slagord som ”Inga nazister på våra gator” visselpipor och burop överröstades sd:s talare på gågatan mellan Gustav Adolfs torg och Stortorget. Det var ett tydligt budskap som nådde sd, ”ni är inte välkommna att sprida er rasistiska högerpolitik på Malmös gator”. Sverigedemokraternas möte skulle ha handlat om vad de kallar ”svenskfientlighet” och ”svenskhat”, samma retorik som de nazistiska organisationerna alltså. Med budskapen ”vad ska vi göra – stoppa rasismen” dånade den väldiga folkmassans talkörer så det ekade genom Malmös gator. Det var tydligt att majoriteten inte vill ha sd där. Medan flera hundra arga Malmöbor demonstrerade mot dem kunde sd:s stöd räknas på ena handen. Det är otroligt viktigt att genomföra liknande manifestationer så fort rasisterna dyker upp. Det är viktigt ur flera synvinklar. Dels för att det visar på motståndet mot sd:s rasistiska högerpolitik, dels för att det gör det svårare för sd att etablera sig, men framförallt för att det ger ett självförtroende åt den antirasistiska rörelsen och försvårar för etablerade partier att ta efter deras politik. Kristofer Lundberg från Rättvisepartiet Socialisterna i Göteborg deltog sedan i SVT Debatt 9/10 kl 22.00 om protesten i Malmö och visade på behovet av att stoppa sverigdemokraternas torgmöten.

RS Malmö

Hamas rasar över att diskussioner om vapenstillestånd nu förs med deras inhemska politiska fiender. Man fruktar ett av Israel iscensatt ett kuppförsök där man ska återinsätta Fatah-rörelsens anhängare (tidigare PLO).

Mubaraks franske kollega, president Nicolas Sarkozy, som anslutit sig till det amerikansk-egyptiska initiativet, tillkännagav på onsdagen att Israel och PLO-presidenten Mahmoud Abbas accepterat Egyptens förslag. Hamas representant i Kairo, Imad al-Alami, har inte fullmakt att förhandla, utan fungerar mer som kanal mellan Egypten och ledningen i Gaza.

Nej men vad konstigt att de inte är intresserade av ett amerikanskt förslag.Och visst kan jag förstå bestörtningen. Det skulle vara som om socialdemokraterna enväldigt bestämde sig för att förhandla i moderaternas ställe i nationella frågor efter ett demokratiskt val.

Ganska klumpigt? Eller riktigt genomtänkt? Man vill på det här sättet ställa Hamas i en dålig dager när man tar de politiska rivalerna och förhandlar med dem istället som godkänner Israels krav. Då kan det inte vara så att det är fel på kraven – utan på Hamas? Dessutom är ena förhandlingsparten Egypten, som har ett ganska skakigt rykte i arabvärlden på grund av sitt samarbete med USA och Israel. En nersolkad galjonsfigur dessutom som förde Hamas bakom ljuset om tidpunkten för Israels attack vilket beredde Hamas stora förluster. Egypten ligger inte högt i kurs för närvarande bland många araber.

Förslaget man nu vill driva igenom verkar vara Israels villkor, uppbackat av USA, vilket skulle försätta Gaza i en ännu sämre situation än de befann sig i under blockaden.

Hamas spelade ett högt spel för sin legitimitet. Inte sin formella legitimitet. Sedan valet 2006 har rörelsen större legitimitet än någon annan regering i arabvärlden. Hamas ville vinna garantier från omvärlden i fråga om de sex gränsövergångarna, som Egypten och Israel öppnar och stänger som de vill.

Men för Hamas räcker det inte med en vapenvila på Israels villkor.

Villkoren lyder ungefär så här:

Det egyptiska förslaget, som USA står bakom, liknar mycket de villkor Israel ställt: Öppna gränsövergångar mot stopp för vapensmuggling och slut på krigshandlingar. Hamas är redo att kvitta ett raketstopp mot öppna leveranser, men det skall mycket till innan det godvilligt låter sig skäras av från sina vapen- och bidragsgivare. Ett Hamas utan fri tillgång till vapen och ammunition är ett Hamas som mycket snart kommer att utsättas för ett kuppförsök från PLO.

Nej det är nog oklokt. Att ha en avväpnad armé är kanske inte drömvillkoret i regionen. Särskilt när en insmugglad pistol kan leda till en ny massaker med påstådda brott mot vapenvilans villkor. Vad skulle det vara för fel på öppna leveranser? En stat måste väl ha någon möjlighet att försvara sig nästa gång någon galen stormakt för för sig att gå in med de stora marchkängorna. Ett vapenambargo mot en massakerad nation är kanske inte en lösning, nej.

Men diskussionerna fortsätter. Nu talas det om en eventuell FN-styrka från Turkiet som skulle kunna träda in. Turkiet som har visat framfötter i sitt agerande kring konflikten.

Hoppas man kan få till ett avtal som inte försätter Gazas befolkning i ett nytt jättelikt utomhusfängelse.

För övrigt håller nu Israel på att skaffa sig ytterligare en tvivlare. FN som fick en skola beskjuten inne i Gaza igår. En skola i vilken många civila, kvinnor och barn, sökt sin tillflykt undan terrrorn. Israel påstår att Hamas gömde sig där med. En Hamas under var sten. Men FN påstår att:

Vi är 99 procent säkra på att ingen eldgivning förekom, och vi uppmanar israelerna att bevisa sina påståenden, säger Chris Gunness på UNWRA.

Några sådana presentationer utav bevis har givetvis inte kommit. Snart kommer Israel väl också beskjuta sjukhusen också eftersom de har fått för sig att även under sjukhusen gömmer sig – Hamas. En Hamas under var sten.

Ja och under tiden vansinnet fortsätter finns det en viss, speciell grupp som lider mer än andra – barnen. Ja, inte de igår 160 barnen som dött utan de som fortfarande är vid liv.

Hälften av invånarna i Gaza är under 18 år. Alltså samma ställe man funderar på att storskaligt gå in i nu och fortsätta beskjuta. Snacka om samvetslöshet.

När Israel förra helgen inledde sin markoffensiv ökade andelen döda barn dramatiskt och sjukhuskällor berättar om hela familjer som dödats i sina hem eller när de försökt fly undan striderna.
- Konflikten bryter mot alla konventioner om hur man ska hantera ett krig, och för barnen är det en situation som de flesta har svårt att föreställa sig. Det är total terror och totalt kaos omkring dem, säger Sanna Johnson till TT.

Men man ska inte enbart skylla på offensiven:

Den snart 18 månader långa israeliska blockaden har gjort att över 40 procent av barnen är undernärda, bristen på medicin, vatten och läkarutrustning är akut.

Alltså samma blockad som inte Gaza tyckte var värt pappret det skrevs på för att ens överväga att förnya ett vapenstillestånd.

56 % av Gazas invånare är barn….. Och man funderar på att tränga in med tanks i stadskärnan. Enbart ren ondska kan göra att någon ens överväger detta scenario.

Över 700 döda och över 3000 skadade. 15 000 har fått fly från sina hem.

Ja, och USA fortsätter att sätta käppar i hjulet på FN:s säkerhetsråd. Det är bara de själva som totalt struntar i säkerhetsrådet som när man ska jaga icke existerande kärnvapen i Irak. Kanske vore det dags att strunta i USA i säkerhetsrådet? Varför uteslöts de inte redan när de på eget bevåg gick till attack på Irak så hade inte problemet kvarstått här – en egenrättfärdigande som ställer sig över internationell rätt i egensyfte.  

Den arabiska televisionskanalen ART (Arab Radio Television) har under morgontimmarna visat enande patriotiska videolklipp som svar på Israels blodiga attack på Gazaremsan.

Ingenstans har man hört där om vikten av att återgå till den vapenvila som Bildt förespråkar.

Och i ärlighetens namn om man samtidigt som man deklarerar vikten av att återgå till vapenvila är nödgad att nämna att det vore bra om man öppnade passager så man kommer åt att ge humanitär hjälp är det kanske inte så konstigt om palestinierna inte känner att den tidigare vapenvilan varit något att arbeta för en återgång till.

I dagsläget skulle det krävas en enorm press på Israel dels för att avblåsa det förmodade markangreppet dels för att säkerställa att inte palestinierna tvingas att återgå till den lägerlika tillvaro som de tidigare befann sig i med den tillhörande blockaden.

Och vad gör våra politiker? Förespråkar en lösning baserad på Israels krav. Det är ingen lösning. Den har prövats redan och ledde till en totalt isolering och mänsklig och ekonomisk katastrof för området. Varför är det så viktigt att återgå till densamma? I vems intresse ligger det?

24 av syndikalisterna som deltog i stridsåtgärderna mot restaurangen Izakaya Koi för två år sedan fälldes i Malmö tingsrätt i dag.

Domen blev dagsböter för 24 av de 25 strejkvakter. De 24 dömdes också att tillsammans betala 10 000 kronor i skadestånd till restaurangägaren.

Aktionen genomfördes i december 2006 efter att en SAC-ansluten kock på krogen hade sagts upp. Enligt åtalet hindrades folk under några timmar från att komma in på krogen. När polis tillkallades för att lösa upp demonstrationen uppstod tumult och bland annat användes pepparsprej.

Källa: SDS

Ovanlig dom mot syndikalisterna på Izakaya Koi

“-Det är mycket ovanligt, säger Birgitta Nyström, professor i civilrätt vid Lunds universitet.

Trots det är hon inte förvånad över att de 24 strejkvakterna från fackförbundet SAC Syndikalisterna i dag dömdes efter blockaden mot Izakaya Koi på Lilla torg för två år sedan.”

– Det är okej att stå utanför en restaurang och dela ut flygblad och exempelvis säga att “Har du tänkt på att den här restaurangen har uteslutit kollektivavtal?”. Men det är inte okej att hindra folk från att gå in och ut. Då är det inte längre en facklig stridsåtgärd, utan då är man inne på straffrättens område.”

Källa: SDS

Bildserie

BLOGGEN POLITISKT INKORREKT:

Det är INTE SYND om Syndikalisterna. Rätt åt er!!

// BLOGGEN POLITISKT INKORREKT

Irakkommittén i Lund hoppas att pressmeddelandet nedan får stor spridning.

Se även Folkliga kommittén mot belägringen i Palestina, Kommittén “Gaza skall leva” i Italien, Internationella kampanjen mot belägringen av Gaza i Storbritannien och inte minst Campo Antiimperialista, som är mycket engagerade i frågan.

Rättvisecentret för palestinska folket finner man här och här.

**********************************************
**********************************************
**********************************************
**********************************************

Wednesday, November 19, 2008 10:40:03
pressmed ang den orättfärdiga blockaden av Gaza
Justice Center

Hej mina vänner!

ni vet kanske redan att gazas invånare lever i mörkret nu, utan el, utan mat, utan medicin p.g.a. israels belägring, jag har skrivit ett pressmeddelande från rättvisecenter och ber er alla som stödjer rättvisan och mänskliga rättigheter att kopiera den och skicka den vidare till regeringen och till utrikesminister.

Rädda Gazas invånare

Häv blockaden

Gaza lever i mörkret, utan mat, utan medicin och utan bränsle. Israel har blockerat Gazaremsan, stängt av alla gränser och hindrat alla leveranser av livsmedel, bränsle och medicin att komma in. Den enda kraftverk i Gaza har stängts av på torsdag på grund av brist på bränsle.

FN tvingades avbryta matprogrammet som tjänar 750.000 palestinier på fredagen på grund av blockaden. El avbrott innebär också att höga byggnader är utan vatten.

Sjuttio procent av Gazaremsan lever i mörkret sedan söndag kväll efter att Israel blockerade bränsle leveranser till Gazas enda kraftverk.

Bristen på reservdelar innebär också att reparationer inte kan göras till generatorer som driver Gazas sjukhus och andra viktiga infrastrukturer. Den viktigaste källan till Europeiska sjukhuset i Gaza har redan stängts av.

Tidigare har israeliska gränspolisen förhindrat 15 lastbilar lastade med medicinering från att komma in i Gazaremsan på söndagen.

En hälsokatastrof kommer att inträffa om Israel fortsätter att förhindra transporten av läkemedel, bränsle och livsmedel till Gaza.

På söndag har dödssiffran stigit till 258, när en sju månader gammal baby dog på Al-Shifa sjukhuset i Gaza på grund av brist på medicin.

Cirka 400 patienter som lider av cancer och hjärtsjukdomar väntar på behandling utomlands men kan tyvärr inte åka på grund av Gazas blockad.

Vi vädjar till er i den svenska regeringen och till alla svenska parlamentariker att ingripa för att “rädda Gazas invånare från en hälsokatastrof, som redan har börjat.”

Samir Jeresi

Verkställande direktör

**********************************************
**********************************************
**********************************************
**********************************************

Varenda dag nuförtiden verkar tillägnas något syfte, det ena underligare än det andra. Allt ifrån kanelbullens dag till en köpfri dag. Det sistnämnda en ganska konstig dag för oss som har mindre pengar än månad. Men på nu på lördag, den 12e juli 2008, kommer en kampanjdag för Malmö 26. En dag att ta på allvar för alla oss som arbetar med markservicen i det här samhället. För den strid som just nu utspelar sig kring 26 strejkvakter i Malmö är en utmaning mot allas våra livsvilkor.

Det började med att en anställd vid sushi-köket Izakaya koi blev misshandlad av sin chef under en så kallad inspirationsresa till London. Som om detta inte vore nog blev han därefter omedelbart uppsagd. Det säger sig självt att denna uppsägning saknade giltig grund. Arbetsköparen Henrik Siebert är en av alla dessa småpåvar till småföretagare som tror att arbetare är egendom att fritt förfoga över. Att Henrik med sin ärvda rikedom inte skulle ha rätt att utsätta personalen för fysiskt våld, eller säga till dom att gå från den ena dagen till den andra, verkar verkar inte ha funnits i hans begreppsvärld.

Det är som vi alla vet en borgerlig offensiv på alla plan i samhället just nu. I allt från politikernas talarstolar till pophögerns bloggar och på dom stora tidningarnas ledarsidor hörs samma tjatiga mantra. Frihet-avreglering-marknad-småföretagare. Man hade gärna skitit i allt detta tråkiga och uppblåsta skitsnack och stängt sina öron. Men tyvärr är det ju så att allt pratet bara är ett försök att rättfärdiga en konkret politik. En politik direkt riktad mot oss. Genom att säga emot på arbetsplatserna hotar vi friheten. Företagarens frihet att bestämma, pengarnas frihet att obegränsat flyta ovanför våra huvuden. Allt mer ifrågasätts vi. Om vi inte har råd att betala marknadshyror, är det då inte egentligen vårt eget fel att vi hamnar på gatan? Var och en får ta konsekvenserna av sina egna val. Att dom ekonomiska och sociala vilkoren från början ger oss olika utgångslägen är ofint att nämna. Någon skulle kunna få den uppfatttningen att du tror att det finns sociala strukturer och inte bara individer, och det utesluter dig från alla moderna diskussioner.

Vad har nu allt detta med konfikten på Isakaya koi i Malmö att göra? Allt. För det skulle inte bara visa sig att Henrik Siebert vägrade all dialog med den anställdes organisation, så att konflikten till slut ledde till blockad av hans verksamhet. (I detta fall handlade det självklart inte om att Siebert fick ta konsekvenserna av sitt hänsynslösa och brutala agerande, utan om den hemska fackmaffians orimliga krav). Det skulle också snart bli uppenbart att hela det etablerade samhället slöt upp på hans sida.

Situationen borde vara enkel och glasklar. En arbetsköpare ska inte få misshandla en arbetare i Sverige 2008, lika lite som han får avskeda anställda utan giltig grund. Men det är i teorin. Det som faktiskt hänt hitills är följande. Åtalet mot Sibert angående misshandel har lagts ner. I klassdomstolen AD lades skulden på den anställde. Läs: slaven käftade emot ju. När fackförbundet SAC genomförde en blockad mot restaurangen, en helt normal facklig åtgärd varslad på normalt sätt, ringde Siebert med anhang till polisen.

Och här börjar det verkligt absurda. Malmöpolisen bryter högtidligt, och med kommunpolitikernas goda minnne, mot den grundlag dom får betalt för att skydda. Dom inte bara lägger sig i och väljer sida i en facklig konflikt, dessutom går dom in med våld mot strejkvakterna. Vad har strejkvakterna då gjort för att provocera fram detta? Har dom slagits? Nej. Har dom kastat sten? Nej. Dom har utövat sin fackliga rättighet att hindra strejkbryteri genom att stå ivägen för svartfötter. Sedan 30-talet har det varit tillåtet att hindra strejkbrytare på detta sätt (moraliskt har det alltid varit, och kommer alltid att vara rätt).

Men polisen häktar 26 personer för ohörsamhet. Är det frågan om ohörsamhet? Knappast. Brottet ohörsamhet består i att vägra efterkomma polisens order, till exempel att stå kvar som folkmassa när polisen ger skingringsorder. Men i detta fall är det fråga om en grupp poliser som lägger sig i en facklig konflikt och alltså själva bryter mot både grundlagen och mänskliga rättigheter. Varför skulle organiserade arbetare låta polisen avgöra vem som har rätt i en facklig konflikt? Det är orimligt. Men Malmöpolisen är så säkra på sin rätt att vara politisk polis och styra och ställa även på arbetsmarknaden att dom alltså sätter 26 personer som deltagit i blockaden eller befunnit sig i dess närhet i häkte.

Inte ens här stannar det. En åklagare är dum nog att väcka åtal i allmän domstol för dom brott polisen diktat upp. En ytterst märklig förundersökning presteras där man lyckas undvika att nämna det viktigaste: att det pågått en facklig konflikt, och att det är denna polisen ingripit i. Detta är något hittills okänt på svensk arbetsmarknad, att behandla en varslad facklig åtgärd som ett brottmål.

Hur det kommer att gå i tingsrätten återstår att se. Det blir mycket intressant att följa den i höst, jag upmanar alla i Malmötrakten att gå dit och lyssna. Sjävklart finns klassamhället även inne i rättssalarna. I tingsrätten sitter fritidspolitiker som nämndemän. Hur det går i rättegången är givetvis av största principiella betydelse. Ska våra fackliga rättigheter finnas i praktiken eller bara på pappret? Ska staten kunna lägga sig i fackliga konflikter som här skett? Är Sverige i praktiken en polisstat? Alla dessa frågor ställs i blixtbelysning.

Hur det går i rättegången har däremot ingen avgörande betydelse ute i verkligheten. Hur mycket staten än intervenerar, högeraktörer i poliskåren och åklagarväsende tar lagen i egna händer eller socialdemokrati och majoritetsfack tigande samtycker, så ändrar det inte verkligheten. Våld och hot mot anställda, hänsynslöst utnyttjande av slavarbetare, det är en del av verkligheten 2008. Där sitter borgerligheten och stödäter för slavdrivarnas rätt. Där sitter välavlönade ledarskribenter, som borde vara jävligt tacksamma över det välstånd arbetarna åstadkommit åt dom, och skriver av dom upprörda småföretagarnas ojande om maffiametoder. Där agerar polisen och politikerna som om det åter var 1920-tal. Och det är det på sätt och vis. Vi har inte fått våra rättigheter i present av en milt leende överhet. Vi har erövrat dom, och måste på nytt erövra dom gång på gång. Vi har inte det där berömda och avgudade valet. Verkligheten är som den är. Därför kan en öppen kriminalisering av facklig verksamhet bara leda till hårdare och mer öppna strider på arbetsmarknaden.

I detta läge behöver vi komma samman som klass. Alltså sluta se oss som enbart individer och visa aktiv solidaritet med dom åtalade strejkvakterna. Det är inte bara deras rättigheter som nu ifrågasätts. Det är inte bara dom som står inför rätta. Det är alla arbetare som ser på sig själva som något annat än slavar. Och slavar är det sista vi är. Tillsammans besitter vi en enorm makt. Det är vi som bestämmer om bussarna ska gå, om varor ska komma fram, om något ska produceras, helt enkelt: borgerligheten är utlämnad till vår kollektiva nåd. Detta talas inte så ofta om idag. Men tiderna hårdnar. Priserna stiger, lönerna följer inte efter, vår självklara rätt till god vård, bra skolor och bostäder vi har råd med ifrågasätts. Att i ett sådant läge skicka polisen på strejkvakter är att utmana ödet.

Det finns många sätt att stödja kampanjen Malmö 26. På lördag kan till exempel alla som har bloggar hänga på kampanjen genom att informera om det som hänt. Vi kan prata med våra arbetskamrater och grannar. Motkraft har en sms-insamling där man kan skänka pengar till kampanjekostnader och eventuella böter. En t-shirt som stödjer kampanjen finns att köpa. Man kan dela ut flygblad eller ordna stödfester och informationsmöten. Bor man i Malmö och gillar sushi kan man låta sig bjudas på gratis sådan på lördag, samtidigt som man uppdaterar sig om läget. Platsen för detta blir givetvis Lilla Torg.

Αυτό κατήγγειλαν στην πράξη, για ακόμα μια φορά, το επιχειρησιακό σωματείο στα σούπερ μάρκετ «Λιντλ», τα κλαδικά σωματεία του εμπορίου και των υπηρεσιών, καθώς και άλλα σωματεία που συσπειρώνονται στο ΠΑΜΕ, που το περασμένο Σάββατο προχώρησαν πανελλαδικά στο συμβολικό αποκλεισμό οχτώ καταστημάτων της πολυεθνικής επιχείρησης «ΛΙΝΤΛ». Οι ταξικές δυνάμεις «σφράγισαν» από τις 11 το πρωί μέχρι τις 3 το μεσημέρι τις εισόδους των καταστημάτων σε Ελευσίνα, Αγ. Δημήτριο, Πευκάκια, Ρέντη, Π. Κοκκινιά, Δραπετσώνα, Θεσσαλονίκη και Λάρισα.

Υπενθυμίζεται ότι η πολυεθνική απέλυσε εργαζόμενη με μωρό παιδί από το κατάστημα της Ελευσίνας, επειδή αρνήθηκε να δουλέψει πέραν του νόμιμου ωραρίου, αλλά και γιατί συνέβαλε στις προσπάθειες ενίσχυσης του νεοσύστατου επιχειρησιακού σωματείου. Κάτω απ’ αυτές τις εξελίξεις γίνεται ακόμα πιο επιτακτική η ανάγκη για μαζική συμμετοχή των εργαζομένων στη γενική συνέλευση του επιχειρησιακού σωματείου στις 22 Ιούνη, στις 10 το πρωί, (πλ. Μητροπόλεως, 10).

Στην Αθήνα, στα δύο καταστήματα της πολυεθνικής που κατέβασαν ρολά, οι εργαζόμενοι – καταναλωτές στο άκουσμα από την ντουντούκα για την απόλυση, αλλά και τις άθλιες συνθήκες που επιβάλλει η πολυεθνική στα καταστήματά της, πλην ελαχίστων εξαιρέσεων, γύριζαν την πλάτη και έφευγαν.

Στον Πειραιά, κύριο χαρακτηριστικό της κινητοποίησης ήταν η ιδιαίτερα θετική ανταπόκριση του κόσμου. Γυναίκες και άνδρες κάθε ηλικίας, μόλις άκουγαν για την απόλυση της εργαζόμενης μάνας, απαντούσαν «καλά τους κάνετε», «να τους τα κλείσετε όλα εντελώς», κλπ. Στο κατάστημα του Ρέντη παραβρέθηκαν και η Ελπίδα Παντελάκη, Γραμματέας της ΚΟ Πειραιά και η Διαμάντω Μανωλάκου βουλευτής Πειραιά του ΚΚΕ.

Με επιτυχία και τη στήριξη του κόσμου έληξαν οι αποκλεισμοί στην Καλαμαριά και στη Λάρισα, όπου οι ταξικές δυνάμεις και το Εργατικό Κέντρο της περιοχής απέκλεισαν για δύο ώρες το κατάστημα της πολυεθνικής στην παλιά Εθνική οδό. Ανακοίνωση – καταγγελία για την απόλυση εξέδωσε η Γραμματεία Αθήνας του ΠΑΜΕ, ξεκαθαρίζοντας ότι τα σωματεία θα κλιμακώσουν τον αγώνα τους εάν η πολυεθνική δεν ακυρώσει την απόλυση.

Και ένα καλό ενημερωτικό άρθρο για τα LIDL στην Γερμανία

Blockad mot LIDL

LIDL i Grekland har avskedad en nybliven mamma trots att lagen förbjuder detta. Den nybliven mamman som blev sparkad var en av initiativtagarna att bilda en fackförening samt hon vägrade att jobba övertid (det är frivilligt att göra det).

PAME – en paraplyorganisation av radikala fackföreningar i Grekland kämpar från början mot avskeded. I lördags blockerade många fackföreningar, inkl LIDL anställda många LIDL varuhus i Grekland mellan 11-15. Blockaden ägde rum i åtta (8) varuhus, i Elefsina (utanför Aten), Agios Dimitrios och Peykakia i Aten, Rentis, Palia Kokkinia och Drapetsona i Pireus,  Thessaloniki och Larisa. Kampen fortsätter och det kommer flera aktioner att äga rum. Kunderna ställer sig bakom aktionerna.

Först nu, klockan 19.18, äter jag min lunch.

Efter en hektiskt dag med få andningshål då jag fått skjuta upp både lunchen och eftermiddagsbananen når jag äntligen Mariatorget. Klockan är lite efter 17.00 och folk börjar precis röra på sig, ut på den stora Hornsgatan.

Klimatgruppen Klimax anordnar blockad/fest/aktion på en av norra Europas mest förorenade innerstadsgator och kvällen till ära är det cirkus-tema. Polisen har spärrat av gatan flera hundra meter bort och bilisterna får ta en annan väg. Det blir lite jobbigare för dem idag men det blir jobbigare för oss alla om vi inte bygger ett annat samhälle imorgon.

Jämfört med den klimatkrock som anordnades tidigare i våras är vi flera den här gången. Förutom fotografer från Arbetaren och andra vänsterblaskor är det också ett större mediauppbåd den här gången. Någon TV-kanal är här med en kamera och en pressfotograf har TVÅ av Canons dyraste kameror hängandes från axlarna. Publicitet mår vi bra av, nästa gång blir vi fler, tänker jag och ler.

Folk målar med färgkritor på gatan och snart är asfalten täckt av linjer och former. Min vän T pekar glatt på två olika delar av gatan och menar att på den ena sidan är “Hippiesarna”, blommor, överkryssade bilar och klämkäcka budskap om en värld för alla. På andra sidan lite längre bort är de lite mer militanta. Det står textat ALF, Animal Liberation Front och VSE, Vegan Straight Edge. T’s vän i sin tur har en tysk Antifaschistiche Aktion t-shirt på sig. Istället för den sedvanliga loggan med en röd och en svart, eller två svarta, fanor har han en svart och en grön. Ny tid ny strid.

När clowner och musiker har hållit på en stund är vi närmare 250 pers i korsningen Torkelknutssonsgatan Hornsgatan. Himlen spricker upp och solen tittar fram. Jag har redan knäppt mina bilder till tidningen så jag tar fram min Leica och knäpper vidare. Interaktionen och mötet mellan demonstranter och förbipasserande och kvarterets boende är intressant och titta på. En chefstyp i beige trenchcoat står mitt ibland “Hippiesarna”, ser lite förvirrad ut med en full ICA-kasse i handen men stannar kvar för att lyssna på musiken. Läser på banderollerna och får ett flygblad av en kille i en pingvindräkt.

Tillslut blir vi ombedda av polisen att röra oss tillbaka till Mariatorget och vi lyder. Talkörerna kommer igång på vägen dit och några ungar som går längst fram, framför frontbanderollen, kämpar med att hänga med i slagorden. “Det gäller våra liv, det gäller våra barn… inga bilar.. inte sant?”

På Mariatorget ska frälsningsarmen ha möte så någon föreslår att vi ska gå till parken vid Medborgarplatsen, i folkmun kallad “Bågen”. Samma person upplyser oss om att vi inte ska gå mitt i gatan på vägen dit, vårat demonstrationstillstånd har gått över tiden. Efter några hundra meter gör halva skaran det ändå och polisen får finna sig i att köra en pikebuss framför oss. Ännu en gata i rullande blockad. Det känns fint att gå där, mitt i vägen med våra slagord och våra banderoller. Några latjar med en basketboll och pingvinen delar ut flygblad. Ett gäng kämpar med att hålla talkörerna vid liv.

Framme vid Bågen hängs banderollerna upp i träden och musiken sätts på igen. Jag drar vidare, hemmåt för att äta min lunch och skriva det här. Trots en överdrivet stressig dag så känner jag mig tillfreds nu, glider mot tunnelbanan. Vid Medis sitter några personer, i folkmun kallade alkisar, på en bänk. En man med spretigt hår och en okomplet uppsättning tänder spelar på en gitarr och hans öldrickande vänner klappar takten. “Hey mister tambourine man play a song for me.. ” skrålar han.

Vid övergångstället står (i folkmun) den “galna kristna Plattan-negern”, väntar på grön gubbe, gestikulerar och knackar med ett finger mot tinningen. Jag tänker att ibland tycker jag mycket om att bo i Stockholm.

PS:

Fredag: Vernisage på So Stockholm i Kungsträdgården, 16-21. Fotolinjen på Kulturama har slututställningn.

Lördag: Cykeldemonstration! Vi ses klockan 13 på Jakobstorget!

Andra bloggar om: aktion, bilism, blockad, hornsgatan, klimatet, klimax, osv, Stockholm, stress, t