Den sorgligaste dagen på året är idag, dagen då det blir vintertid. Sorgligaste av praktiska och sentimentala skäl. Det blir mörkt redan tidig eftermiddag så med normal arbetstid blir all uteaktivitet förpassad till lediga veckoslut. Vintertid påverkar på så vis motionsmöjligheterna. Det är dessutom sorgligt att mörkret härskar och att det blir allt värre och vintern står redå att stationeras just här, alldeles snart med snö och mer kyla. Med detta i minnet så ägnades dagen åt “höstaktiviteter” som uppeldning, insamling och ihopplockning och nedklippning. Det sistnämnda orsakade blodvite när häcksaxen kom åt höger långfinger. Bandaget orsakar skrivsvårigheter eftersom fingertoppen har blivit klumpig, stor och känslolös. Ideligen blir det fel tangenttryckningar.

Till råga på allt besvär med fingertoppen så blev det elfel i nya fina Minin. Den går helt enlkelt inte alls att starta. Alla varningslampor verkar försöka uppföra en ljusshow, det mesta blinkar lite hur som helst. Har plötsligt fått se en massa nya symboler och nya färger på instrumentpanelen. Till slut så lös en gul indikator som föreställde en bil som var upplyft högt upp i luften i någon slags upphängningsanordning. Motorn hade då inte gett ifrån sig minsta antydan till att starta, och med risk för att bilen skulle lyftas upp i luften så la jag ner. Då upptäckte jag att det inte gick att få ut nyckeln ur startlåset, inte heller att låsa bilen. Där får den stå, och det känns en aning vanskligt, men ingen kan ju sno bilen i alla fall.

Glädjande nog så ingår Mini-assistans i köpet. Man bara ringer och någon kommer och hämtar bilen. De ska få det uppdraget i morgon bitti. Sen får vi se vad som tar längst tid, läka fingertoppen eller få Minibilen körduglig.

Spänningen fortsätter……