Hej Nikks!

Så här gör jag för att få in YouTube-klippen i denna blogg:

Hoppas att det fungerar!

//Peter

Nå stikker jeg og Pusur på jobb. Hurra! Liker å jobbe ettermiddagsvakter, for da kan jeg sove, blogge, rydde, vaske klær, lese litt i boken og stirre intenst på TV`n før jeg må forlate reiret. Finfint!

Slänger in ett smarrigt recept från arla.se. Det är enkelt att göra och den är hur god och smakrik som helst. Imorgon är det dags för invägning igen…

Ingredienser

4 port

600 g fläskfilé
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
smör-&rapsolja
3/4 tsk salt
1 krm svartpeppar
2 1/2 dl Matlagningsgrädde 15%
1 dl torrt vitt vin
1 msk vetemjöl
2 msk konc kalvfond
1 msk fransk senap
1 dl riven Kvibille Präst

Gör så här

Skär köttet i skivor. Skala och hacka löken och vitlöken. Bryn köttet i smör-&rapsolja i en stekpanna. Krydda med salt och peppar. Vispa ihop grädde, vin, lök, mjöl, fond och senap i en gryta. Låt koka upp under vispning. Lägg över köttet i grytan. Låt köttet koka i såsen 3-5 min. Ta grytan från värmen. Rör i osten. Strö gärna över hackad persilja. Servera med kokt ris och grönsaker.

Jeg vet svært lite om dette. Jo, jeg har skjønt det, at det snart er flere bloggere i landet enn det er nordmenn, men jeg har visst lite om denne delen av internett-verdenen.

Den lille måneden jeg selv har blogget en gang i døgnet eller så her på ht.no, har jeg innimellom kikket litt rundt på blogger her og der, og har oppdaget at det blogges om alt mellom himmel og jord og litt til; fra utredninger og sterke meninger om politikk, livssyn og forskning til det ytterst personlige og private. Ungdom blogger gjerne om seg selv og sitt liv, om moter, kjærlighet og mat.

Det er en sånn blogg jeg fikk epost om i går.  Jeg fikk den fra Marion Michelle Myhre Torstad i Harstad. Hun presenterer seg slik:

Jeg blogger store deler av tiden min for å få delt mine meninger og mine livssyn med andre.
Skjuler ingenting.

De seneste månedene har Marion Michelle skrevet om det å være håpløs romantiker, om fødselsdepresjon, om den perfekte verden, om sjokoladekake, om muffins, om mascara, om hårfarging og om klær. Og om Nordlændingen, restauranten i Harstad som i forrige uke ble utsatt for den nådeløse mesterkokken Eyvind Hellstrøm på TV3. Det var derfor Marion Michelle skrev til meg, for å fortelle at hun på bloggen sin har laget en restaurantanmeldelse. Hun var ikke utpreget begeistret for det hun fikk å spise, skriver hun. Les mer her!

ht.no har planer om å samle en liste over blogger i harstadregionen. Har du blogg selv du vil markedsføre, eller kjenner du til blogger det kan være verdt å nevne, så kontakt meg – via kommentarfeltet under her eller per epost til bmi@ht.no

BLOGGER: Marion Michelle Myhre

Litt fly, så tog og på 1-2-3 var man i Southampton!

Der leket man Amerikansk highschool film og kastet luene sine i været…

…Tok nærmere 1 million photobooth bilder med Priscillia som jeg bodde hos…

…Og spiste nattmat hos kjære Marta, etter en rundte på byen med henne og Audrey…

Så var man hjemme igjen, og her inngikk man avtale om råkost diett. Den prøvde jeg i 6 dager, men jukset 3 av de (flink…!)

…En del hormonelle hybeldyr må man også regne med på disse hyblene. Her bryter Kristian ned Christian i bakken…

Mye gøy med disse hybeldyrene! Enten sniker man på dem…

… ELLER så spiller du Tekken (og taper) med dem.

Må ikke glemme Mocca`en  fra Spesial. Den er høydepunkt, selv om bamsen fikk pukkel på hodet.

Også har man hengt litt med Birgitte…

… Og disse to: Gonzalo og Eduardo

Også gåingen da. Det har det vært litt for mye av. En stund lå skrittelleren på 12.000 i gjennomsnitt, og det er ikke tull engang. Nå har den droppet ned til 4000 da, så kan ikke skryte lengre.

Også var man på fest med sjokoladekaken til mannen som ble 25 for over 2 måneder siden…

Ellers har det vært mest jobbing, sulling på hybelen og heftig bruk av Skype… Jeg ELSKER skype…

Har dere hatt en fin måned da?

(…Og om noen lurer på hvor innlegget fra i går kveld ble av: jeg KASTET det! Var irriterende problemer med linkingen på sangen jeg la ut. Måtte fikse det uttallige ganger  i går, og da det var noe galt i dag tidlig også så slettet jeg likegreit hele greien…)

Jag är medveten om att det kan bli lite tjatigt att läsa om min förkylning eller vad det nu är dom senaste dagarna, men faktum är att det finns inte så mycket annat att skriva just nu, igår började jag känna mig bättre men fick feber senare på kvällen. Jag tog några ibumetin, så att jag skulle kunna sova. Nu är jag feberfri och hostan är nästan borta är dock lite snuvig, så jag hoppas att det går mot rätt håll nu, det enda är att jag är fruktansvärt trött. Jag har blivit tipsad om att ringa sjukupplysningen men jag tror inte det behövs nu, men jag lovar att göra det om detta inte släpper. Faktum är att jag avskyr sjukhus och vill gärna slippa gå dit. Dom som känner mig vet att det är mycket ovanligt att jag är sjuk så här länge, men jag brukar klara det mesta. Jag brukar ju lägga upp videos här på min blogg. När det kommer till humor så tycker jag att Engelsk humor är helt underbar, en av mina favoriter är Monty Python. Här kommer två riktigt roliga klipp. Ett klipp där en person besöker doktorn, det klippet lägger jag upp med tanke på mina senaste dagar. Det andra klippet är en klassisk MP sketch. Den döda papegojan. Titta och njut!

Monty Python – Gumby Brain Specialist

.

The Parrot Sketch

.

Ha det gott!

]]> http://schwadegan.wordpress.com/2009/11/30/inte-riktigt-som-planerat/ Mon, 30 Nov 2009 11:38:47 +0000 Schwadegan http://schwadegan.wordpress.com/2009/11/30/inte-riktigt-som-planerat/

Tanken var att dagen skulle följa det tänkta schemat och allt skulle flyta på som planerat. Istället infann sig ett hål i tid och rum på cirka tre och en halv timme. En lagom kreativ och framåt person skulle säkert kunna fylla denna dötid med något meningsfullt, tyvärr är det kallt ute. Istället sitter jag här i en soffa tillsammans med Bruce och lyssnar på när han berättar för mig;

I went out for a ride and I never went back
Like a river that don’t know where it’s flowing
I took a wrong turn and I just kept going

Kanske är det hans livshistoria som är på väg att bli min. Någonstans för längesedan finns ett snedsteg jag inte hittat  fast det visar sig i allt jag gör. Vad skiljer oss åt, alla ni snedsteget håller på ett oönskat avstånd? Ni är inom synhåll, jag skulle mycket väl skulle kunna gå dit. Men för säkerhets skull jag gör det inte.

Självinsikten är mitt snedsteg, på gott eller ont. Jag tror mer om mig själv än en del, tror mindre i sällskap andra. Värderar antagligen saker fel. Hoppas att någon ser ur mitt perspektiv, så att Bruce får sitta ensam.

Tre och en halv timme är så mycket mer än att bara vänta.

Efter den senaste veckans tanklöshet är jag återigen fattig som en idiot. Jag har spenderat mina pengar på de mest meningslösa sakerna och önskar att jag hade kunnat spola tillbaka tiden så att jag kan obegå alla mina misstag.

Lite om helgen kanske: (en superkort version finns i slutet, om du inte vill läsa allt)
i fredags var jag på tonår och skrev tillsammans med söta Maria en ny vers till UVs Lucia på tisdag. Den blev otroligt bra och vi är nöjda som tuppen!
Efter tonår stack vi till Max igen. Jag måste verkligen sluta upp med det! (En av mina fattig- och tjockhetsanledningar) Men det är alltid trevligt att umgås!
I vanlig ordning blev det sedan fika hemma hos mig. När vi kom dit var mamma och massa jobbarkompisar där så här snackar vi livat.

En god och lång natts sömn fick jag innan vi skulle åka till Bredaryd och för att fira mormors pensionering med en middag på Bambu. Bussen kom dit 100 minuter för tidigt så vi gick in på Smålänningens Marknad och Bredaryds Möbler en stund. Jag beställde “Bambus Super Buffé” (ja, det står så på deras meny). Det skulle jag inte har gjort. Fy f*n va mycket jag åt! F*n! Allvarligt, jag måste ha problem alltså… Bunkrar mitt psyke upp inför vintern eller? (tjockhetssanledning)
Hem en timma och sen åka tillbaka till Bredaryd igen för att basta hos Pettsson. Apelsin, clementin och läsk i magen, och hårinpackning i håret gör susen en kall höstkväll. Efteråt blev det lite pizza (måttlig mängd, faktiskt!) och film. Ante och Maria drog därifrån vid elva så jag låg på golvet och Albin låg i sin säng och halvsov/tittade på Air Force One fram till halv ett. Somnade trött så in i h*lv*t* när jag somnade vid två.

Söndag då… Hmm… Sova, spela spel, pussla, spela kort, fika (tjockhetsanledning), shoppa skor med Oskar och jag råkar köpa fem filmer själv (fattighetsanledning). Smördegsinbakad fläskfilé med gräddstuvade champinjoner och ungsbakade potatisklyftor till middag (tjockhetsanledning) och spela massa spel och kort igen. Till sist tittade jag på filmen ovan, Princess of Thieves, den var faktiskt rätt bra. Nedan är alla de andra filmerna jag köpte igår (de med prince/princess var i en box för 99 kr).

I korthet: En destruktiv och lat helg…

Just nu tänker jag på om jag ska börja twittra. Det lockar på ett sätt, men ändå inte. Det skulle vara kul att skriva små kufiska meddelanden.

Bloggen är bra om man vill skriva något långt. Jag gillar min blogg. Att jag kan skriva om djupt allvarliga saker, eller bara rent svammel – Hur långt eller kort jag vill.

Facebook kan vara lite kul. Man har onekligen mer kontakt i form av kommentarer och dylikt. På bloggen är det väldigt få kommentarer i proportion till hur många som läser. Hade varit kul med lite mer, faktiskt.

Twitter lockar, det gör det. Men det känns som om jag inte har tid i att sätta mig in själva förfarandet.

Med Facebook var det samma sak. Jag avböjde länge alla inbjudningar. Men en fredagkväll väntade jag ett viktigt mejl och gick och kollade på datorn. Det var ju som sagt fredagkväll, och jag hade druckit ett par vinglas. Så jag har sedan dess skyllt på ett tappat omdöme, när jag accepterade en inbjudan från Fb. Men det är faktiskt lite kul, att ha en viss kontakt med dem som jag knappast skulle ha tid med annars. Som ungdomsvänner, släktingar, långt bort boende.

En gång när jag var allmänt rastlös skrev jag i min Fb:

Jag har grälat hela dygnet med min man, bitit arbetskamraterna, börjat röka samt shoppat ett litet bord på IKEA och ett gulligt marsvin – bara för att bli lycklig. Nä, jag skojade bara, det är precis tvärtom….

Det var i alla fall en som uppskattade min sjuka humor…. Det var som en slags sammanfattning av hela Facebook.

Och jag ids väldigt sällan skaffa nya “vänner”. Jag väntar till de vill ha mig.

Twitter? Ja. Jag gillar ju det korta och koncisa. Men jag har absolut inget behov av att ständigt berätta var jag gör och var jag är – Så pass paranoid är jag. Men att kasta ut sjuka påståenden – Varför inte? Snabba tankar är min specialitet. Om allt är så klokt vet jag inte.

Men allt sådant här tar tid. Även om man är snabb och ägnar no time åt eftertanke och planering. Så är det.

cenário numa das poucas saídas da cidade de faro, onde (quase) todos têm que passar para abalar da cidade. os restos da casa, que ruiu há cerca de dois anos, ameaçando a via pública, peões e automobilistas, continuam a jazer mesmo aqui ao lado. ninguém parece mexer uma palha para retirar o entulho e eliminar a ruína uma vez por todas. mais uma atrocidade desta “capital” do algarve que já se está a candidatar ao lugar número 1 entre os sítios espanta-turistas devido aos ambientes degradados que oferece. ninguém se responsabiliza? entretanto, oiçam aqui uma bela música dos the specials dos anos 80 sobre o tema.

Vonandi fúnkerar þetta bara prýðilega.

Fyrirsögn

Og svo einhers konar bull úr og suður.

Trykker du på bildet får du en litt småteit sang som jeg elsker bare fordi den minner meg om Molde og all småby galskap som man befant seg i som 16-17åring. En blanding av nostalgi og hat, ganske enkelt. (Postet den tidligere en gang også, men en liten rewind skader da ikke)

Har dere en sang som tar dere med tilbake i tid?

Åh, denne sangen minner meg sånn om da jeg var 16-17 og bodde i Molde. Har postet den i youtube versjon før, men trykker du på bildet av tommelmannen min får du den på spotify også. Hurra!

(og for dere uten Spotify: Veronica Maggio-17 år)

Fikk pakke fra svigers i dag,to rare typer som henger på verandaen. De titter inn i stedet for utover. Castor ble plutselig oppmerksom på de nå i kveld,og sto stiv av skrekk å bare så på nissefar.

Har pynta inne å,bare dukene som må strykes først,så er det pepperkakehus som må lages. I fjor var det metallhytta,hva blir det i år? Koselig med jul,fineste tida jeg vet om.

For et par dager siden var det en kraftig regnbue og 8 grader. I kveld begynte det endelig å dale ned,håper så inderlig det holder seg.

Julebordet var en suksess,gud så gøy:) Jonas Fjeld var i samme lokale og det endte jo med at jeg og Marita gikk bort til han og ba om et bilde. Det fikk vi:) Engler i sneen..sukk!

Maten var OK,masse hærlige kollegaer,en rygg som holdt og masse god drikke. Vidunderlig.

Ett kort litet test för att se om hur det går med att ladda upp inlägg med iphonen ne bäst att lägga sig innan man fastnar för mycket vid det här

Så skönt att kunna hantera bilder på ett vettigt sätt, ha en flexiblare layout, få ordentlig statistik och en massa sånt, så nu bloggar jag på wordpress istället för på blogspot.

Länka gärna hit så att jag syns på google snart igen, och om du länkade till den gamla så skulle jag bli glad och evigt tacksam om du ändrade länken till http://annaardin.wordpress.com (eller ardin.se).

Det är glest mellan inläggen. Samma dag som jag flyttade in i min tvåa fick jag veta att David hade somnat in och sedan dess har min lust att skriva varit nästintill obefintlig.

Jag har bott här tjugonio dagar och jag kan lova att jag trivs. Det kommer att krävas enormt mycket för att jag någon gång ska kunna tänka på att flytta härifrån. Lägenheten är mitt nystan, min koja. Den är underbart vacker och jag vill sällan lämna hemmet när jag inte måste. Här är lugnt men resten av världen är tillgänglig och på lagom avstånd. Jag har nära till kollektivtrafik, falafel och annat som jag gillar.

Kanske skriver jag oftare framöver. Kanske.

Tadadam!

Här har vi då mitt nya påhitt! En ny blogg med en massa tuffa funktioner och effekter överallt och ingenstans! Men det är det värt. Ska försöka att hålla denna blogg lite mer uppdaterad och lite mer tillfixad så fort jag har tid och lust till att göra det. Det kommer även vara tänkt att jag ska använda delar av sidan som min portfolio. Så jag hoppas på att det kommer gå bra

Ne nu är det dags att kasta sig in i drömmarnas värld…för där går min drömmar i uppfyllelse i varje fall.

Ryktena går snabbt i min vänskapskrets, och så därför vill jag berätta det själv för en gångs skull: Ja, jag har fått en halvakustisk Gibson Custom i födelsedagspresent. Så var det sagt. Jag antar att det inte finns mer att berätta än att jag fick tårar i ögonen när jag fick se fodralet. Här kommer bilderna:

Men det finns såklart mer att berätta! Igår var nog min turdag, fast det är idag jag fyller år. De hade t. ex. fått fel beställning på konditoriet där jag skulle hämta mina två tårtor (en chokladmousse och en frukt). Till en början låter det negativt, men lyssna här: Jag fick TVÅ frukttårtor till priset av en. Woho! Sedan fick jag en locktång av min mammas farbrors fru (som jag tror var den enda som inte var med på gitarren. Mobbad?) så nu har jag lockigt hår. Haha, från rakt, grårött hår till lockigt brunt – På en vecka! Tyvärr tar det sin tid, och jag kommer knappast kunna göra det varje morgon :-/

Remember
Miracles do exist
And you are one of them

Da skal jeg bare meddele at jeg har fått et nytt design på fotobloggen min. Følte at litt variasjon var på plass, særlig siden det kanskje medvirker til litt flere besøkende. Det håper jeg ihvertfall. Hvis statsene fortsetter slik de er nå vurderer jeg å legge ned den bloggen, noe jeg ABSOLUTT ikke vil, men hvis ingen er inne der, så ser jeg ingen vits i å ha den…

Anyway, her er en liten smakebit, vil du se nærmere, går du inn hit: www.bilderavalt.wordpress.com

Att blogga är fantastiskt roligt. Det finns de som funderar och undrar hur man orkar hålla i sitt bloggande. För mig känns det självklart att blogga. Det skapar nya kontakter och det skapar nya dialoger. Alla samtal ger alltid någonting.

Bloggandet går bra också bra för mig. Många besöker min blogg. Med närmare 1000 besök om dagen har man all anledning att vara nöjd. Snart har bloggen haft 190.000 besök. Hittills har dessutom bloggen fått cirka 7400 kommenterar. Kommentarerna gör bloggen levande för det är ju just dialogen och diskussionen som gör bloggandet spännande.

I helgen har jag prövat att skriva både en lördagsbetraktelse och söndagstankar. Det tänker jag fortsätta med. Om det bli varje helg återstår att se, men det var ett sätt att hitta inspiration till lite mer resonerande inlägg.

Kul är att både Peter Andersson och Johan Westerholm gillade mina helginlägg så mycket att de själva tog efter idén. Precis så ska det vara. Man ska ge och ta i sitt bloggande. Jag har den största respekt för både Peter och Johan. De skriver bra och det skriver snabbt och alltid intressant. Däremot håller jag inte alltid med dom… men konstigt vore väl det.

Som sagt bloggandet går bra. Jag noterar att jag just nu ligger 11:a på knufflisten. En riktigt hög placering som jag faktiskt är lite stolt över… för det får man väl vara…

Jag kommer att fortsätta att utveckla min blogg. Som ni kanske noterar så kan ni nu prenumerera på senaste nytt från min blogg. Klicka bara på knappen här bredvid så får ni alltid senaste nytt i mailboxen.

I den nya organisationen där Ylva och Micke jobbar 75 procent kommer Axel att jobba ensam på fredagar. Detta eftersom vi ska kunna vara en hel grupp fyra dagar i veckan i alla fall.

När Dala-Demokraten gick ut med en omorganisation i fredags lät vi frilansaren Lars Ohlander bevaka det, eftersom det är svårt för Axel att bevaka tidningen opartiskt.

Nu går TU:s flytt in i ett intensivt skede. Eftersom hela organisationen hjälps åt att flytta och flytta upp kan det komma att påverka Medievärldens bevakning de närmaste två veckorna.

Sen är vi ivriga att komma igång med bloggandet, men bloggplattformen (WordPress) har ännu inte integrerats i sajten (Joomla) på rätt sätt. Förhoppningsvis är det bara en tidsfråga!