Det är fortfarande snudd på sommarväder ute och ska så vara ett tag till. Varmt också och alldeles grönt. Kanske kan man se aningen till färgskiftning i vissa löv om man tittar noga.
Vissa uteblommor har tackat för sig och lämnat mig. Men de andra verkar inte ha nån aning om att vi är en bit in i september ännu. Solen är klistrad mot det klarblå även idag. Lovar oss en fantastisk dag.
Kanske är det dags att ta tag i det där utelivet och börja samla ihop det så smått.
Medan det ännu är behagligt att vistas ute. Känner hur en suck letar sig fram vid bara tanken.
Dels är det himla mycket som ska tas omhand. Krukor som ska samlas ihop och tömmas ur. Möbler som ska samlas in under tak.
Dels är det lite sorgligt. Att sommaren verkligen tänker överge oss nu.
Lite måste jag spara, alla blommor som är för vackra för att kasta så klart. Men någon trivsam sitta och mysa hörna ska sparas.
Så här års föreställer jag mig alltid att jag kommer att sitta ute och njuta av hösten. Länge. Med en filt om axlarna, en bra bok, ark med text som ska redigeras, en kopp te eller ett glas vin. Det brukar sällan hända.
Men jag ska ändå ha en bra sån hörna. Det kanske händer i år?!

I år blir det plommon! Trädet är helt överfullt av såna små bönor. När höstkylan tar över efter sommaren kommer det att finnas saftigt goda gulröda Victoriaplommon i mitt träd. Så tunga att grenarna hänger mot marken.

Maken följde snällt med till byggvaruhuset och valde ut armeringsjärn och kapade dem i hemtagbar längd med värsta tången. Gjorde min snabba ritning till verklighet. Nu är det svetsat och klart.

Det är också planterat och klart. Här ska det slingra sig är det tänkt! Bra med en händig man i huset.

Jag har inte rensat precis överallt … men nästan! Alla blåklockorna som vill fram fick vara kvar. Tyckte de var så söta där de stack upp genom bänken.

Och rabatten är ganska orensad ännu och …

Jag fårmår bara inte köra gräsklipparen över alla fina prästkragarna som är på gång! De får blomma klart först. Sen klipper jag ner dem pappa jag lovar

Haft ett rent otroligt flyt idag! Vaknade med något som måste ha varit energi!
Denna energi ville så tydligt strösslas ut i trädgården. Helt enkelt fortsätta där jag avslutade gårdagskvällen. Det var då jag äntligen kom igång med trädgårdsarbetet som försummats förskräckligt hittills.
Iförd Makens huvtröja med sedvanligt dödskallemotiv (det är för övrigt det närmaste Maken kommit trädgårdsarbete ) och handskbeklädda nävar. Inga ogräs kunde frodas fritt längre. Allt hamnade i min lila lövkorg. Så där höll jag på tills kvällen var sen och kyligt junifuktig, helt glömsk av den trötthet jag lidit tidigare under dagen. Märkligt hur bra man kan må av lite jord under naglarna.
Denna iver lyckades mot all förmodan bevara sig under en hel natt! I morse var jag ute före nio och rev i ogrästuvorna. Bäddade om runt rosorna och slet upp den där vita med tysk brytning som vintern tog livsgnistan ur. Där gapar nu ett tomrum som det givetvis finns planer för.
Ny jord runt fötterna på växterna och klätterhortensian klättrar numera som jag bestämmer.
Så småningom lyckades jag också dra igång gräsklipparen och få den med mig runt alla hinder. Lite trimning på det och jag kunde slå mig ner och avnjuta härligheten under min markis. Med sommaren på de vita benen och dofterna av nyponrosen i näsan.
Det blir knappast bättre än så!

Blåsten ruskar sommarblommorna så hårdhänt just nu att jag gick ut plockade ner dem. Som en tät sammahållen klunga på altangolvet utom räckhåll för vindarna.
Där kurar de tillsammans nu medan jag och Musse kurar inne. Katter tycker inte heller så mycket om kall blåst. Då kan man hellre störa Matte när hon skriver och jaga fingrarna över tangentbordet och med klumpiga tassar trycka fram märkliga tecken i texten. Blockera så Matte inte kan nå alla tangenter och spinna så datorn vibrerar på bordet. När man stört tillräckligt får man händernas uppmärksamhet riktad till sin egen päls istället för på tangenterna!
Förutom blåsten är det också mulet och kallt idag. Lockar till inneaktiviteter. Eller till inga aktiviteter!
Jag som köpte en snygg lila lövkorg i går för att släpa med mig när jag rensar i rabatterna. Blir intet rens i den idag. Man vill inte frysa om händerna när man ska dra ogräs.
Igår satt jag också inne, med tända ljus och filtomslagen kropp. Då innehöll molnen en ansenlig mängd vatten som skulle ner. Jag tyckte det var rätt skönt, slapp ju rensa då också! Kunde njuta av en snygg Hugh Jackman i filmen Australia istället. En tjusig film som lätt fördrev en förmiddag. Fast i början retade jag upp mig på Nicoles extremfixade läppar. Men det glömdes snart när Hugh drog av sig skjortan och hällde en hink vatten över sig. en läckert filmad film i övrigt med tjusiga Australiensiska vyer. Kanske inte den mest överraskande handlingen och en och annan töntig replik men i det stora hela klart sevärd. Även scenerna utan Hugh
Regnet igår har ställt till det så att gräsmattan måste akutklippas igen. Nöjer mig med att konstareta detta faktum från insidan av huset. Kanske finns det ork till det i morgon. Just nu tänker vi inte på sånt. Just nu stannar jag inne i lugn och ro.

Gjorde ett litet ryck i trädgården idag. Där skulle behövas ett stort ryck eller kanske rent av ett gigantiskt ryck men det kanske också händer endera dan. Tar lite i taget så jag inte sliter ut mig, det är planen.
Efter några spadtag och en omplanterad sticksig barrväxt fick jag lust att åka och handla lite. Hamnade först på Plantagen där jag köpte krukor till mina nya trådkorgar. Tjusiga trådkorgar som jag hittade på Rusta för tio spänn styck häromdan! Såna fynd blir man extra glad över. Fyllde korgarna med en rosa ros och en vitrosa våreld. Bestämde mig för att det skulle bli snyggast med terrakottakrukor. (Och det var ett riktigt beslut kunde jag se efter omplanteringen.)
I shoppingkorgen hamnade också en tjusig och lycklig Lotta till altanbordet. Ceris och grann passar hon bra in i mitt rosa tema.
Sedan traskade jag omkring ute bland mängder av växter. Skulle kunna spendera en månadslön på tjusiga växter men eftersom månadslönen behövs till andra betydligt tråkigare saker nöjde jag mig med att fantisera. Har lite planer på en klematis men den idén får gro i planeringsstadiet lite till.
Var inte nöjd så utan parkerade snart utanför nästa blomsterställe, Blomsterlandet. Där sprang jag genast på en av mina favoritblommor. En solros i lämplig bordsstorlek som kan lysa när solen inte behagar visa sig. Hittade också ampelväxten med krångligt namn som blir hur lång som helst och som jag hade förra sommaren. Köpte en snygg zinkhink att hänga den i.
Därmed åkte jag till Biltema och drog igenom där, förmodligen som tidernas snabbaste kund. Behövde två cykelkorgar till eftersom det fanns ett par luckor på kryddstegen. Fyllde korgarna med citronmeliss och timjan och mynta. Nu doftar det kryddigt och bra.
Dessutom har torkvindan fått sig en uppdatering med fräscha linor för sommarens tvätt.
Det är liksom sommar!

Fantastiskt eller hur!

Jag tycker om att ha färska kryddor i trädgården om sommaren. Man kan tassa ut med saxen och klippa sig egen smaksättning. I år har jag min kryddgård på höjden!

En kryddig stege klättrar nämligen upp mot min husvägg. Sprider dofter som lockar till matlagning. I korgarna finns förutom en trivsam blomma, dill, persilja, gräslök, basilika och thailändsk basilika. Ska utökas med ännu ett par korgar som ska få innehålla citronmeliss, timjan och rosmarin. Kryddorna köper jag på Ica och planterar om dem i större krukor med ordentlig jord. Då håller de sig jättebra. Korgarna är cykelkorgar till barncyklar och dem hittade jag på Biltema!

Slog sommaren till och hamnade rätt in i medvetandet. Kanske med hjälp av de nya blommiga sommarskorna eller så var det doften av syrenerna. Dessa syrener som fyller en stor vas i min närhet just nu. Doften finns i allt. De brukar inte hålla sig så länge men ändå väl värda att ta in. Några dagar varje år får man leva i den doften. Se den fylliga lila färgen.
Jag planterade mina egna syrener för något år sedan. Föreställde mig stora rejäla syrenbuskage i ena änden av min trädgård. Där jag skulle stå barfota i gräset med klänningsfållen kittlande mot de bara benen. Stå och dra in av doften, bryta tunga kvistar att fylla vaser med. Så blev det inte riktigt. Det är ännu klena, små buskage med lätträknade lila klasar i. Hur jag än pysslar och gödslar och vattnar tycks de inte vilja bli större. Så jag hämtar på andra ställen. Fortfarande.
Så kom vi då äntligen till klarhet i semesterfrågan och spikade ett par datum. Loggade in hos de vita fartygen och letade upp resealternativ, valde hytter och kände för första gången i år lite av det där hemresesuget som brukar finnas där. Det kommer sent i år och resan blir också kortare i år. Och resan blir med sällskap i år. Två sextonåriga bästisar ska underhålla från baksätet.
Det blir nog bra det!
Utanför fönstret smattrar ett stormigt försommarregn. Våra biljetter är precis bokade och betalda. Syrendoften här inne får följa mig i sömnen. Sommaren är verkligen här nu.

En päronblomskvist i en vas på en nystädad altan.

Blommande stege.

På altanräcket blommar det skirt rosa.

Stilleben.

Tusen nyanser av grönt får mig att vilja ta till lutan likt trubaduren i Asterix. Våren är den allra vackraste av årstider. Ett uttalande som jag visserligen bestrider i begynnelsen av alla årstider. Men våren är ändå speciell, lockar fram lutorna och poesin. Hänfördheten.
Våren är lite som ett syrligt tuggummi.
Det luktar gott och man tuggar intensivt, låter smaken fylla munnen. Tills den oundvikligt bleknar och lämnar endast ett vanligt trist tuggummi. Som man ledsnar på.
Lite så kan jag uppleva sommaren. Så där vanlig och trist. Allt det gröna har hunnit bli vardagligt och nyanserna förtrollar inte längre. Det nyhetens behag som våren besitter har tuggats ur.
Men än så länge sitter smakerna i.
Näsborrarna vidgar sig i sökandet efter dofterna. Syrenerna har ännu inte passerat.

Igår hälsade våren på ordentligt. Det fick oss människor att yra omkring utomhus med ansiktet uppvänt mot den strålade solen.
Den tog sig olika uttryck.
Grannarna strosade i trädgårdarna med räfsor och sekatörer. Jag insåg plötsligt att altanen behöver rustas, rent av byggas ut. Släpade ut Maken och pekade och visade. Planerna svävade i väg i något som blir mycket jobb. Vi får väl se om det håller i sig när våryran gått ur.
Efter detta fick jag tag i ett annat projekt och med en spade i händerna hittade jag något att gräva i också.
Maken öppnade under tiden garageportarna och backade ut Kackerlackan. Putsade lite och åkte en sväng.
Tonåringarna kom ur sitt ide och svärmade förälskat i solen.
Musse jagade allt småkryp som flög. Han virvlade som ett löv i storm över gräsmattan. Fångade flugor och vad det nu var som bara han kunde se.
Snart dags att få ner utemöblerna ur sin vinterstapel för att kunna sitta i dem och avnjuta den utlovade påskvärmen. Det kanske jag tar itu med under veckan.
En annan sak jag hade tänkt ta itu med var påskriset. Man ska väl ha lite befjädrat ris inne åtminstone. Kanske en och annan påskkärring eller nåt. Men jag hittade liksom inte den rätta påskpyntarinspirationen. Så här finns inte nåt påsklikt ännu.
Istället putsade Maken och jag och jag upp oss lite och åkte till stan. Träffade goda vänner på restaurang där vi åt god mat och bara trivdes. Efter det raka vägen till stadens Filmstad. Där bänkade vi oss i stor förväntan för att äntligen få se filmen alla pratar om. Män som hatar kvinnor var en lång film men precis en sån bra film som alla sagt att den skulle vara.
Så kan en lördag av det bättre slaget se ut.

Våryran hann skicka mig till blomsterhandeln. Där fanns våren på kruka. Jag fick med mig lite hem.

Så här fint blev det!

Den senaste tidens regnande har förstört mina fina sommarblommor. Krukorna vid trappan kan man hälla vatten ur dagligen. Rötterna i dessa krukor mår inte så bra. Inte själva blomman heller.
Jag som hade tänkt att man ännu kunde njuta av många sköna utedagar bland alla blommor. Istället har jag suttit inomhus och sett regnet stänka i krukorna.
Idag regnar det inte. Istället blåser det så att de sista tappra blommorna blåser sönder.
Det var en sommar som gick. Eller snarare rann bort.
Man får ha förhoppningar om en vacker och lång höst!

Delar av mig vill stanna hemma.
Det är den lata delen i mig som helst bara skulle vilja dra upp fötterna under sig och slappa istället för att packa.
Och så är det blomsterälskaren i mig som vill vara hemma och lukta på blommorna.
Precis nu när klängrosen har mer knoppar än någonsin. När alla mina rosor står i feta knoppar som kommer att slå ut först när jag åkt.
Precis nu när jordgubbslandet kommer med löften om söta goda gubbar. Att gå ut barfota i daggvått gräs och plocka jordgubbar till frukost, kommer jag inte att göra i år heller. Jag kommer att missa både rosor och jordgubbar. Så är det.
Jag kommer ändå med glädje att rycka med mig bägge dessa delar av mig och kliva in i bilen utan jordgubbar och rosor i lördagsgryningen. För mest vill jag ju åka.
Kanske blommar rosorna länge. Kanske finns det någon liten jordgubbe kvar. Kanske.

Strosade på handelsträdgården häromdagen. Med en rejäl kundvagn framför mig. Så mycket vackert det finns. Så fint man skulle kunna göra det om bara plånboken var aningen mer sammarbetsvillig.

Jag lastade några säckar med jord undertill på vagnen så att den blev så där bångstyrigt svårkörd medan jag skulle in i smala gångar mellan alla blombord. Plockade överdelen av vagnen full av blommande växter. Planerade i huvudet för mina tomma krukor hemma. Rosa Flitiga Lisa och vita hänglobelior, små petunior, Lyckliga Lotta och Margurite trängdes på vagnsflaket.
Lastade allt i bilen när jag passerat kassan och åkte till nästa ställe. Handlade några växter till innan plånboken meddelade sin smärtgräns. Hem med härligheterna till planteringsbordet. Av med ringar och armband och ner med händerna i jorden!

Nu är blomsterprakten nertvingad i krukor och utplacerade till vårt beskådande kring altanen. Genast blev det ännu lite mer försommar.
Ny mörkbrun jord är prydligt bäddat omkring alla växter i rabatterna och jordgubbsplantorna sträcker förväntansfullt på sig.
Slår mig ner på den nyskurade altanen med jord under naglarna och koskit under skorna. Så ska en försommarlördag vara. Sol och fågelkvitter och en svag doft av koskit från nydressade rabatter. Ett glas vin skulle smaka rätt bra just nu!