Min nära vän brukar alltid ge bort så fint inslagna julklappar. Man vill näst intill inte öppna dem. Och varje år så tänker jag att jag också vill göra på samma sätt – men det brukar sluta med att jag slår i dem kvällen innan, i vad som finns tillgänglig där och då.

Helt motsägelsefullt är jag ju barnsligt förtjust i söta och finurliga förpackningar och kommer ofta hem med en bok som föll mig på läppen på grund av sitt omslag, eller hundmat (jag har ingen hund) bara för att förpackningen var så bedårande. Särskilt kul är det på resor eller när man skall ge bort en present. Så i år ska jag i god tid införskaffa fint julklappspapper till mina gåvor. Vem har sagt att det bara är insidan som räknas?

/ Sophia

Lyran har valt Namnsdagar som ämne för veckan Tematrio:

Denna vecka har Anders, Andreas, Oskar, Ossian, Beata, Beatrice, Lydia, Barbara, Barbro, Sven, Nikolaus och Niklas namnsdag. Det gömmer sig ganska många författare bland de namnen, berätta om tre av dem.

Jag antar att Bolibompanamnsdagar inte räknas, annars är det ett riktigt bra initiativ!

Berätta om tre författare som har namnsdag denna vecka!

1. Barbara Voors är en favorit, men de sista böckerna har jag missat. Fråga mig inte varför. Min favorit är Tillit till dig som finns med på min Topp-100 lista. Reseboken om Tanzania När elefaner dansar är också fantastisk, liksom Sömnlös och Smultronbett. Barbara Voors är helt enkelt en riktigt bra författare!

2. Anders Paulrud har skrivit Som vi älskade varandra som är en av mina läshöjdpunkter i år. Något annat har jag inte läst av honom. Ska göra det dock. Det finns mycket att välja på!

3. Jag fuskar lite och säger Nick Hornby. Han skulle ju kunna fira namnsdag när det är Niklas och Nikolaus. Han kanske till och med heter Nikolaus, eller mer troligt Nicholas. Hur som helst är han en av mina favoriter. Bäst är A long way down om ett gäng självmordskandidater som träffas på toppen av en skyskrapa en nyårsnatt. Riktigt bra! Bra är också About a boy och High Fidelity. I min bibliotekshög ligger Juliet, naked som jag ska läsa så fort jag har tid.

När Viktor Kunzelmann dör framför sitt staffli, 83 år gammal, rullar en osannolik historia upp sig för hans son Joakim. Den har sina rötter i mellankrigstidens Tyskland, utspelar sig under andra världskriget och löper vidare in i 40- och 50-talets Sverige. Den framgångsrike och berömde tavelkonservatorn, änkling och tvåbarnsfar, visar sig också ha hetat något helt annat, och varit någon helt annan… Joakim och hans syster Jeanette tvingas nu pussla samman en ny bild av Viktor, där småstaden Falkenberg och karriärårens Stockholm får sällskap av helt andra miljöer och erfarenheter, som förfalskarverkstäder, fångläger och berlinska bögklubbar.
   Joakim Kunzelmann i sin tur lever i början av det nya seklet ett annat slags dubbelliv, i en hektisk virvel av pengar och sex där lögner och självförakt är på väg att knäcka honom. Han har misslyckats som skribent och med sitt äktenskap, och hans förnedringsresa, full av prövningar, för honom från lyxkrogar och dokusåparedaktioner till porrfilmsträsket och svarta affärer av olika slag. Allt medan han försöker förstå vem hans far egentligen var.  

*****************

En ljuvlig bok. Jag har läst den, nu har jag lyssnat till Carl-Johan Vallgrens egen uppläsning. En magnifik upplevelse! Språket  smyger sig in själens skrymslen samtidigt som handligen intresserar det aktiva medvetandet. Det enda som stör mig är hans målande beskrivningar av snorbusar. Urk!!

Har hittat en blogg som är värd att hålla koll på. Detta tack vare en intervju jag gjorde häromdan med den brittiska antikvetaren Mary Beard. Hennes blogg heter A don´s life och ligger under Times Literary Supplement. Nästa år kommer hennes bok Pompeji ut på svenska på Norstedts.

 Beard (bilden) är professor i Cambridge och vissa veckor har hennes blogg 40 000 besökare. (Avundsjuk!) Varför så många? För att hon skriver bra, rakt på sak och giftigt. Om antiken och samtiden och kopplingarna däremellan. Efter 11 september skapade hon debatt med denna kommentar: “World bullies, even if their heart is in the right place, will in the end pay the price”. Hatmejlen började genast ramla in.

Tidigare har Mary Beard skrivit böcker om bland annat Colosseum, där hon stack ut hakan genom att hävda att där varken dödades vilddjur eller kristna, utan får och getter. En dödsstöt för romarens machoimage? Knappast, men kanske ett litet dolkrisp. Även i nya boken avlivar hon en del myter (min korta text kommer på nyhetssidorna i februarinumret av Populär Historia).

En av de bra grejerna med Pompeji är att Beard redovisar alla de tveksamheter som finns kring livet under antiken. Visst har vi både litterära och arkeologiska källor, men vi kan aldrig med full säkerhet säga oss veta. Dock, en god forskare och författare kan använda sin fantasi och sin kunskap för att spekulera i sannolikhet. Och det gör Beard på ett öppet och övertygande sätt. Och lite tufft.

Förresten har en del av hennes blogginlägg just utkommit i boken It´s a Don’s Life (Profile Books). I en intervju i Guardian säger hon att hon tror att romarna skulle ha älskat internet. Tänk att få fram meddelande från Rom till Armenien på en sekund istället för tre månader!

Deckarhuset undrar hur många av dessa 50 deckare vi läst. Jag har läst många… men inte alla.

Här är listan – de jag har läst är markerade med fetstil.

1. Män som hatar kvinnor – Stieg Larsson
2. Flickan som lekte med elden – Stieg Larsson
3. Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson
4. Sprängaren – Liza Marklund
5. Nobels testamente – Liza Marklund
6. En plats i solen – Liza Marklund
7. Coq Rouge – Jan Guillou
8. Fiendens fiende – Jan Guillou
9. Madame Terror – Jan Guillou
10. Isprinsessan – Camillia Läckberg
11. Tyskungen – Camilla Läckberg
12. Sjöjungfrun – Camilla Läckberg
13. Mördare utan ansikte – Henning Mankell
14. Hundarna i Riga – Henning Mankell
15. Kinesen – Henning Mankell
16. Skuld – Karin Alvtegen
17. Saknad – Karin Alvtegen
18. Svek – Karin Alvtegen
19. Det grovmaskiga nätet – Håkan Nesser
20. Fallet G – Håkan Nesser
21. Människa utan hund – Håkan Nesser
22. Den döende dandyn – Mari Jungstedt
23. Den mörka ängeln – Mari Jungstedt
24. Den dubbla tystnaden – Mari Jungstedt
25. Gråt i mörker – Björn Hellberg
26. Pojken som inte ljög – Björn Hellberg
27. Nattvandraren – Björn Hellberg
28. Solstorm – Åsa Larsson
29. Det blod som spillts – Åsa Larsson
30. Svart stig – Åsa Larsson
31. Statsrådet och döden – Bo Balderson
32. Mord, herr talman – Bo Balderson
33. Statsrådet klarar krisen – Bo Balderson
34. Stum sitter guden – Anna Jansson
35. Alla de stillsamma döda – Anna Jansson
36. Må döden sova – Anna Jansson
37. Faller fritt som i en dröm – Leif GW Persson
38. Linda – som i Lindamordet – Leif GW Persson
39. Den som dödar draken – Leif GW Persson
40. God natt min älskade – Inger Frimansson
41. Skuggan i vattnet – Inger Frimansson
42. Mörkerspår – Inger Frimansson
43. Midvinterblod – Mons Kallentoft
44. Höstoffer – Mons Kallentoft
45. Sommardöden – Mons Kallentoft
46. Tunnare än blod – Åsa Nilsonne
47. I det tysta – Åsa Nilsonne
48. Ett liv att dö för – Åsa Nilsonne
49. Nattfåk – Johan Theorin
50. Gud som haver – Ingrid Elfberg

35 lästa av 50 – inte illa.

Dags att summera novembers lyrikläsande. Tre unga, svenska poeter som jag aldrig läst något av förut. En bok av dem var har det blivit och på biblioteket väntar just nu Rötter smälter av Sara Hallström och snart också Städerna inuti Hall av Johannes Anyuru. De två göteborgarna är nya favoriter!

Jag har läst och skrivit om:

gråter aldrig samma tårar två gånger av Daniel Boyacioglu som innehåll några riktiga toppar, men inte kan så mycket mersmak. Jag är nog lite för gammal för att uppskatta honom känns det som.

Vi måste ha protein av Sara Hallström grep tag i mig totalt. Nästan kärlek från första sidan. Bra och ärliga dikter som talade direkt till mig. Helt klart en ny favorit som jag kommer att läsa mycket mer av!

Omega av Johannes Anyuru handlar mycket om avslut och om döden. En riktigt bra liten samling. Jag gillar Anyurus sätt att skriva. Rappt, annorlunda och riktigt bra!

Imorgon presenterar jag tre nya författare som jag kommer att läsa dikter av i December. En aning äldre förmågor den här gånger. Två av dem lever inte längre och den tredje har nått pensionsåldern med råge.

Denna vecka handlar Lyrans tematrio om namnsdagar. Anders, Andreas, Oskar, Ossian, Beata, Beatrice, Lydia, Barbara, Barbro, Sven, Nikolaus och Niklas har namnsdag.

Berätta om tre författare som har namnsdag denna vecka!

1. Den första får bli Barbara Voors. Jag har läst flera av hennes böcker, nu senast Islossning som är en roman som sorg, men även om kärlek. Böckerna kan vara relationsdramer eller spänningsromaner – oavsett vilket är de bladvändare.
2. Sven Nordqvists böcker om Pettson har varit favoriter hos alla mina barn – och för oss föräldrar. Kackel i grönsakslandet och Pettson tältar är nog de vi gillat bäst. Och inte nog med att sagorna är bra – illustrationerna är underbara.
3. Anders Roslund skriver tillsammans med Börge Hellström fantastiskt bra kriminalromaner. Jag har sträckläst samtliga och jag är inte förvånad över att Tre sekunder blev utsedd till Årets bästa kriminalroman av Svenska Deckarakademin.

Nu har jag precis läst ut boken Buskspel — En bok om spelmansstämmor, av Peo Österholm. Den var framför allt intressant i början när den beskrev spelmansstämmornas historia i Sverige. Mot slutet blev det mest uppradande av olika stämmor och dess historia.

Texten är subjektivt skriven och Peo missar inte en chans att lägga in sina egna åsikter om allt möjligt. Man kan se boken som en liten reklambok för spelmansstämmor, men den är alldeles för faktaspäckad för min del.

ISBN: 91 7844 717 8

Om det inte är ett strilande regn så är det en tjock dimma. Molntäcket är grått och kompakt som bly. Är inte november underbart så säg? De dagar jag inte behövt tända lampor mitt på dagen (exakt 2 stycken) har jag jublat. Nu lider jag förvisso inte så mycket än, det är i februari energin tar slut och livet blir ett litet helvete. För tillfället är jag mest bara ruggigt frusen och det är inget som inte lite ljus, en filt och en bra bok kan råda bot på.

1984 tog hem en jordskredsseger, detta eftersom jag inte orkar vänta på fler röster. Jag behöver läsa pronto! Särskilt som jag inhandlat 3 nya böcker för totalt 40kr på Tradera.

Det jag egentligen skulle köpa var en julklapp till snyggaste svägerskan, något vi letat febrilt efter men inte hittat någon annanstans. Tyvärr blev jag överbjuden med ca 10 sekunder kvar av budgivningen. Så frustrerande! Böckerna bara råkade jag ramla över när jag surfade runt och vem kan motstå att köpa en inbunden roman av en favoritförfattare när den säljs för bara lite drygt 10 kronor?

Allt som kan sätta lite färg på det mörka halvåret är välkommet. Den här reklamfilmen är så otroligt träffande. Hysteriskt kul faktiskt. Enjoy!

Just nu skulle jag behöva Google Books. Jag behöver få tag på några norska romaner från 1800-talet, skrivna av en av allmänheten nästan bortglömd Amalie Skram. En del av hennes romaner behandlar den dåtida psykiatriska sjukvården, och jag skulle vilja läsa dem för att ta reda på om de skulle lämpa sig för mitt slutarbete. De finns på universitetsbiblioteket, men en del av titlarna finns i ett slutet arkiv som har kort eller ingen lånetid.

Vore det inte lättare att använda Google Books och genom det fantastiska projektet få tillgång till de böcker jag behöver utan att behöva tänka på lånetider och slutna arkiv och dammiga källare? Eller, låt mig uttrycka det på ett annat sätt: Det vore lättare och snabbare att använda Google Books.

Nu är det så att det lite mindre anspråksfulla Projekt Runeberg, som samlar icke upphovsrättsskyddad nordisk litteratur, har flertalet referenser för Amalie Skram. Problemet är bara att de inte har några egentliga böcker av Amalie Skram upplagda på internet. Det finns bara några länkar till obskyra sidor om Amalie Skram.

Google Books, please pull through.

Mikael Niemi
Flummig Surrealism

Hela introduktionen är surrealistiskt ångestladdad, och sedan förtsätter det bara i samma anda. Naket, rått, drömskt med väldigt annorlunda ordval samt ordföljd berättar Niemi sin bakgrund i Pajala. Hur mycket som är verklighet och hur mycket som är rent och skärt påhittade situationer får man själv avgöra. Mattis följeslagare Niila, och tillsammans börjar det spela Rosk n roll musis. Halvvägs in i boken har de faktiskt lyckats raffsa ihop nog med tonårspojkar till ett litet band.

Det tog ett bra tag att läsa klart den här boken, fastnade lite här och där. Boken har liksom sina toppar, där det flyter på och man inte kan lägga ifrån sig boken, men även sina dalar där man helt enkelt inte orkar läsa.
Även om Niemis språk är väldigt underhållande, blir man lite mätt efter ett tag. Jag kan tänka mig att hans diktsamlingar är intressanta, små stycken av hans ordförråd istället för en hel roman.

bok:

mp3:

Jag undrar vad de få stackare som trillar in på min blogg egentligen tycker. Om någon orkar läsa något. Bloggen är kombinerad terapi och minnesanteckningar. Saker försvinner ur minnet,vilket är bra, men det får samtidigt inte glömmas helt. Och en del saker måste få komma ut.

Undrar hur jag själv framstår? Hur mycket om mig själv har jag egentligen avslöjat? Är ju bara en person som jag berättat om bloggen för.

Därför, och för att jag alltid älskat att läsa, tänkte jag berätta vilka guldkorn jag snubblat över på sistone, och några till.

Just nu läser jag Siri Hustvedts “Sorgesång”. Att jag inte började läsa henne tidigare! Hon är gift med en av mina absoluta favoriter Paul Auster och jag vill vara en fluga på deras vägg. Senast lästa bok av honom är Mr Vertigo och jag gillade hur den skiljde sig från tex New York triologin.

Lite då och då lyckas min sambo få mig att läsa fantsy. Patrick Rothuss “The Name of the Wind” är makalöst underbart välskriven. Oavsett genre hade jag sträckläst den. Det är en fantastiskt väl uppbyggd berättelse om en hjältes liv. Framför allt välskriven. Som att få hängmörad filé efter ett år på McDonaldsbugare.

Jonathan Safran Froer, när kommer nästa bok?! Jag drabbades av en våldsam förälskelse och habegär (julklappstips!) när jag läste “Kafka på stranden” av Haruki Murakami, jag vill ha alla hans böcker med hårt omslag, fint uppladga på rad framför mig.

Mumintrollen är underbara men jag rekomenderar allt som Tove Jansson läst. Hittade hennes.. resa med lätt bagage?.. på ett vandrarhem och den slank snabbt ner i väskan.

För att summera, lite konstiga böcker som värmer?

En vecka efter att jag läste den kan jag fortfarande inte bestämma mig för vad jag tycker om Shakespeare’s landlord av Charlaine Harris. Det är första delen i en serie om Lily Bard. Lily försörjer sig på att städa hemma hos folk i den lilla lilla staden Shakespeare. Hon tränar kampsport, väldigt mycket kampsport, och vill inte ha med andra människor att göra. Men så råkar hon se hur någon skaffar undan ett lik, och blir indragen i en mordhistoria.
Jag har läst Charlaine Harris Sookie Stackhouse-böcker förut, och där är formulan lättsmält underhållning med övernaturliga väsen. Det här ska kanske mer vara en deckare, men det är en deckare av typen jag normalt inte gillar, en där huvudpersonen liksom bara går omkring och allting bara händer henne och så kommer upplösningen in lite från vänster.
Men samtidigt gillar jag Lily Bard. Hon är en komplicerad person, med ett väldigt jobbigt förflutet, och hon försöker handskas med sitt liv som gått totalt i spillror.
Jag kommer att tänka på Harriet Vane, i Dorothy Sayers Kamratfesten, där Harriet skriver på en av sina vanliga lättsamma deckare och plötsligt börjar huvudpersonen få ett helt nytt, komplicerat och djupt känsloliv och då skär han sig mot omgivningen som är lika platt och trivial som förut. Sån är Lily Bard.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om Charlaine Harris, Lily Bard, Shakespeare’s Landlord, Dorothy Sayers, Harriet Vane, Kamratfesten, deckare

Skriver: Marianne Lindberg
Spöken kan vara läskiga och otäcka. Men visste du att de även kan vara mysiga och tokroliga och bara lite lagom ruskiga.
Spökhistorier är jättepopulära och läses mycket, men alla gillar inte alltför läskiga berättelser. Det finns berättelser om spöken som inte är så otäcka utan tvärtom roliga och mysiga, crazy och galna och bara lite ruskiga. Eftersom spöken egentligen är någonting som man borde vara rädd blir det extra roligt med komiska spöken.
Öppna, läs artikeln och se listor

idol; person som man ser upp till, förebild, ideal

Stephen King

Jag har insett att jag lagt till en ny kategori människor på min idol-lista. Visst, riktigt skickliga musiker, idrottare som kan prestera bra under stor press, skickliga talare osv. Men mina allra största idoler är författare. Jag vet nästan med en gång om jag kommer gilla en författares sätt att skriva på, och ett par författare har verkligen gjort mig helt frälsta på sina tankar och funderingar.

Stephen King är en av dom, förmodligen min allra största idol just nu. Han är en helt otroligt bra författare. King skriver det han vill skriva om, han gör inte en massa efterforskningar först, han lägger inte upp hela storyn och ordnar scenerna på rad; King skriver. Han är en författare som jag skulle vilja vara författare. Han väljer ett ämne, en fundering som han haft, låter tankarna flöda och följer historien åt det håll dit den går. Han skriver naturligt, utan att krångla till saker och ting, han skriver som livet ser ut. Sen skriver han ju skräck så mycket är ju inte verkligt, men det innebär inte att det inte är naturligt. Jag skulle vilja skriva som Stephen King. Naturligt, okonstlat, verkligt.

Min andra stora idol är egentligen en kategori, men jag väljer två författare ur den katergorin för att exemplifiera; Robin Hobb och Robert Jordan. Fantasy-författare. Att kunna skriva verkligt om något som är så totalt overkligt, kunna hitta på sin egen unika värld, i och för sig med drag från andra världar, men ändå unik, och sedan skriva en riktig historia om denna påhittade värld, ofta med väldigt komplicerade stories, det tycker jag är imponerande.
Har du inte läst Robin Hobbs nio böcker om Fitz, Althea och the Fool, så bör du verkligen testa det. Även om du inte egentligen gillar fantasy; Robin Hobb är grym.

Och Robert Jordan var one-of-a-kind. Jag tycker The Wheel of Time serien kanske eventuellt blev lite lång, och kan inte se hur det är tänkt att den ska knytas ihop, men bra böcker och en helt fantastisk författare, det är det i alla fall. Som läsare tycker jag det är lite svårt att hålla koll på alla figurerna, speciellt eftersom samma figur kan dyka upp senare i historien men med nytt namn, nytt utseende och ett annat kön… Gör det lite rörigt, men fortfarande, att som författare kunna skriva något sådant, det är imponerande. Utan honom hade jag inte haft Perrin och Faile, så tack för det. Hundarna hade jag väl antagligen haft, men inte namnen…

The Wheel of time

]]> http://ungabotkyrkabibliotek.wordpress.com/2009/11/30/vi-ger-er-parlor-och-patroner/ Mon, 30 Nov 2009 09:50:40 +0000 botkyrkabibliotek http://ungabotkyrkabibliotek.wordpress.com/2009/11/30/vi-ger-er-parlor-och-patroner/

Loka Kanarp är en ung serieskapande stockholmsbo som nyligen kom ut med en spännande historiebok med titeln Pärlor & Patroner.

Kanarps bok är något så ambitiöst som 60 olika historiska kvinnor skildrade i serieformat. Varje historisk kvinna presenteras på fyra rutor och det är en uppsjö av olika öden som skildras: konståkerskor (Tonya Harding), skäggiga damer (Annie Jones) och maffiabosser (Erminia Giuliano) får lika mycket plats som socialdemokratiska ikoner (Alva Myrdal) och kejsarinnor (Tzu-Hsi).

Pärlor & Patroner är en rolig och vältecknad seriebok, men den är också informativ. Läsaren lär sig en hel del under läsningen, vi får ta del av både historiska fakta och kuriosa i en snygg och underhållande förpackning. Jag tänker att arbetet med att samla ihop alla dessa fakta till boken måste ha varit roligt, då kvinnornas öden i sig ofta är spännande och dramatiska. Min egen favorithistoria är den om Marina Roskova, den sovjetiska stridspiloten som startade ett kvinnoseparatistiskt regemente under andra världskriget. Hon och de andra stridspiloterna flög i enkla flygplan av trä och vindtyg, som hade fördelen att de kunde flyga mycket lägre än de tyska stridspiloternas mer avancerade plåtplan. De frustrerade tyska soldaterna kallade dem för ”natthäxorna”. Ett stycke historia från andra världskriget som åtminstone inte jag har hört berättas innan.

Pärlor & Patroner är både informativ och underhållande, och Loka Kanarp förtjänar mycket respekt för att hon lyfter fram dessa i många fall bortglömda viktiga historiska personer.

 Finns Pärlor & Patroner inne på biblioteket?

 Finns det andra böcker av Loka Kanarp inne på biblioteket?

 Besök Loka Kanarps blogg.

 /Tobias

Då den första boken i Mari Jungstedts serie var underbart bra kan jag inte hålla mig utan börjar direkt med bok nummer två i serien.

Nu har jag läst ut denna underbara bok! Jag måste säga att det är en av de bästa deckare jag läst på senare tid. Riktigt bra miljöbeskrivningar och mycket spänning. Samtidigt är det lite relationer och kärlek med. Jag kan inte vänta utan måste läsa nästa bok direkt!

Det är blomstrande försommar i Visby. Gotland inväntar turistsäsongen. Efter att ha bråkat med sin pojkvän på den årliga sommarfesten med vännerna går Helena Hillerström ut med hunden. På den dimmiga stranden möter hon någon. Hon återfinns brutalt mördad.

När småbarnsmamman Frida Lindh efter en kväll på krogen hittas mördad på ett liknande sätt, också hon med trosorna intryckta i munnen, står det klart för kriminalkommissarie Anders Knutas att han har med samma gärningsman att göra. Någon som säkerligen kommer att mörda igen. Mediauppbådet är stort. Paniken sprider sig och är på väg att lamslå hela ön. Väljer mördaren slumpvis, eller finns det en plan – och i så fall, vem blir nästa offer?

http://www.adlibris.com/

Jag tycker att det är på tiden att folk börjar se Shakespeare i torkad tandkräm istället för Jesus överallt.

Kan egentligen inte gå vidare här utan att blogga lite om Adèle Geras också. Hade det inte varit för hur oerhört snäll och normal och okonstrad hon är, så vete katten om jag suttit här nu och skrivit. Adèle var den första “terminens författare” vi hade i Glinas skola. Vi planerade förmiddagen med militär precision, och det gick verkligen väldigt bra.

Jag stod färdig att servera kaffe, som den enklaste tjänare, men det visade sig att Adèle inte var en diva alls, och hon pratade på med mig, så jag kände mig inte alls tjänarlik. Det är lite löjligt, men jag trodde hon skulle vara lite förmer än andra. (Det finns författare som är det.)

Någon som har skrivit över nittio böcker ligger inte på latsidan, direkt, men hon är väldigt avspänd och inte det minsta neurotisk. Jag hade aldrig hört talas om Adèle förrän jag hamnade i skolbiblioteket, men där fanns det massor av böcker med hennes namn på. Jag skapade mig uppfattningen att hon var ungefär 26 år, med långt brunt hår och jag såg henne framför mig i en röd solklänning. I England! I själva verket är hon en aning äldre än 26, har brunt men kort hår, och jag har ännu inte sett henne i en solklänning. Kan bero på klimatet.

Under årens lopp har jag mejlat henne en hel del. Ibland bara för lite småprat, men ofta för hjälp eller information, och Adèle känner “alla”, så kan nästan alltid hjälpa till. Utan henne hade jag bara kommit hälften så långt.

Efter långt om länge intervjuade jag Adèle i våras. Jag hade dragit mig för att göra det, för ju mer man vet om någon, desto svårare är det att intervjua. Tycker jag, i all fall.

De över nittio böckerna till trots, tror jag att det bara är en som finns på svenska, och det är Ljus och Skugga, den första av fyra vuxenböcker. Och jag har en känsla av att jag köpte det sista exemplaret av den för några år sedan. Så alla de fina bilderböckerna och de tidiga läseböckerna för lite yngre barn om allt möjligt, finns inte alls. Inte heller historierna från de gamla grekiska myterna för lite äldre läsare gå att få på svenska.

Adèle är deckarfanatiker och läser massor. Hon är speciellt intresserad av den nya nordiska, mordiska bokvågen, och mejlar entusiastiskt om alla nya boktitlar hon hittar. Den senaste är Johan Theorin, och där får vi nog tävla om vem som kommer först.

 Jag har slutfört min egen lyrikutmaning för november och läst en bok var av de tre poeter jag valde ut. Första varvet klart alltså. Jag kommer dock läsa mer av Johannes Anyuru. Hans Omega är en liten samling dikter, många av dem väldigt sorgliga. De handlar om en död vän och om promenader på Hisingen. En lokal och personlig samling. En bok som väcker känslor och ger mersmak.

Det är svårt att ta ut en dikt eller en strof som beskriver Anyurus diktning. Det är en helhet. Ett högt tempo, vilket säkert har mycket med den ovanliga radbrytningen att göra. Meningarna börjar inte sällan mitt i raden och det känns som om man läser i cirklar. Känslan är svindlande.

Jag väljer att dela med mig av en av de inledande dikterna i Omega, som inte alls är ett exempel på denna udda radbrytning, men som är väldigt stämningsfull:

Linjerna i handflatorna

när man kupade dem

för att dricka

ur kranen

borta vid gympasalen:

fasetterna

i en kristall

Vad för sorts

varelse är människan

egentligen?

Nu väntar jag bara på att Städerna inuti Hall ska bli ledig på biblioteket. Kön är lång.

För att ytterligare underlätta bokbytet ska jag svara på några frågor om min boksmak (konstigt ord). Passar ju extra bra eftersom jag inte hängt här så länge. Jag kan ju tipsa om att även kolla in Läst 2009, där kan man nog få en idé om vad jag gillar att läsa.

Då åker vi…

Vilken genre håller du dig helst till då du läser?

Jag läser helst kriminalromaner. Vet inte riktigt varför, men det kan ju bero på att jag är så snäll och glad så jag behöver kompensera det med lite mord och blod…Fast det får inte vara vilken kriminalroman som helst. Dom jag fastnar för har bra personbeskrivningar och miljöbeskrivningar – så det känns som om man är där själv och efter ett par böcker “känner” karaktärerna. Jag läser helst svenska författare – kan hänga ihop med att igenkänningsfaktorn i miljöerna blir högre.

Favoritförfattare? (Har du alla titlar eller har du läst alla titlar; alltså, är det idé att skicka något av just den författaren..?)

Jag snöar ofta in på en författare i taget och så läser jag allt som går att komma över. Bokhyllan är full av böcker av Håkan Nesser, Jo Nesbø, Åke Edwardsson, Camilla Läckberg, Anne Holt, Anna Jansson, Åsa Larsson, Stieg Larsson och Roslund&Hellström. Jag tar gärna emot något oprövat!

Läser du på andra språk än svenska? Vilka?

Nej, det gör jag inte.

Lyssnar du på böcker? Vilket format, i så fall?

Har faktiskt bara lyssnat på en enda bok och det var på CD. Jag har köpt mig en mobil med mp3 och tänkte väl utnyttja det till bl.a. att lyssna på böcker. Fast grejjen är att jag gillar att läsa och då blir ju inte en ljudbok riktigt samma sak…

Samlar du på böcker av någon särskild författare?

Jag kan inte påstå att jag samlar, men det blir gärna så – se svaret ovan om favoritförfattare.

Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var?

Läst 2009 är en liten lista, men den täcker långt ifrån allt jag läst. Någon annan lista finns inte tillgänglig. Jag är dessutom sån att jag ger bort böcker jag redan läst, så även om jag skulle skriva ner det som finns i bokhyllan så är det ändå för lite.

Vad är du ute efter, då du läser? (Bildning, äventyr, romantik, hjärngymnastik, nya erfarenheter..? Försök att berätta!)

Jag läser för underhållningens skull. Jag läser hellre en bok än ser på film. Att läsa är avkoppling vilket gör att jag undviker böcker som ställer för stora krav på hjärngympa. Tyvärr läser jag ofta böcker alldeles för fort, jag är en otålig typ, vilket gör att böcker som kräver lite mer tankeverksamhet går bort. Jag är inte så förtjust i historia, men om en bok utspelar sig i historisk tid och på ett bra sätt kan berätta om hur det var, vilket mat man åt, vilka kläder man bar, o.s.v. DÅ blir historian intressant – så hittar jag såna böcker blir det väl en slags bildning. Eller?

Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?

Jag har svårt för böcker med ålderdomligt språk, det blir för svårläst. Jag är heller inte förtjust i fantasy så det läser jag aldrig.

Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för? Vilken?

Självbiografier och lyrik har jag inte gett mig på ännu – det har inte lockat mig. Men blir jag presenterad för något riktigt bra så skulle jag absolut ge det en chans.

Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?

Något nytt av Unni Lindell eller Inger Frimansson kanske… eller varför inte “Sånt man bara säger” av Helena von Zweigbergk som omväxling till alla mord…

Hoppas det här gav lite idéer – om inte, fråga på!

Boken ”Du – ett varumärke” kommer att finnas på bokhandelsdiskarna under tredje veckan av januari. Vi firar detta med en öppen workshop i Stockholm den 10 februari. Du kan läsa mer om detta under fliken öppna workshops.

Boken handlar om hur avgörande ditt personliga varumärke och därmed ditt professionella rykte har blivit idag. Det avgör din framgång på jobbet, i karriären och hur du lyckas som chef, medarbetare eller entreprenör. Det har en avgörande betydelse för vem kunder lyssnar på och får förtroende för. Kan något vara mer lönsamt att analysera än detta!?”

Det yttersta målet med att arbeta med sitt personliga varumärke är att bli Top of Mind – den person man först kommer att tänka på och väljer. Den avgörande frågan är hur väl du känner ditt personliga varumärke och professionella rykte. Den frågan kan sannolikt avgöra din framtid.