…dyker upp sådär tjugo minuter innan seminariet börjar

…vet att den där lilla mick-manicken som fästs bakom örat heter “myggan”, och föredrar den så att de lättare kan hålla i boken med båda händerna när de läser högt

…håller sina åskådare, inklusive andra författare, fängslade

…byter böcker med varandra i fikarummet efter seminarierna

…drar sedan raskt iväg mot stationen för att försöka ta ett tidigare tåg hem

Medan jag är en sådan författare som anlände till Örebro två timmar innan seminariet och stannade kvar två timmar efter mitt sista framträdande; som hade svårt att hålla mikrofonen och samtidigt bläddra, som ibland tappade bort mig, som fick intervjuaren att be mig tala högre och som inte bytte böcker med några andra (kanske för att jag inte tyckte min bok var lika riktig/viktig som deras).

Och jag borde haft lite mer is i magen innan mässan: jag frågade aldrig om det ingick tågbiljetter (jag kunde inte tro att det skulle). Men jag hade fel.

Innan jag blev antagen hade jag en dröm: att en bok skulle ge mig möjligheten att resa runt lite. Träffa släkt och vänner som inte bor i Stockholm.

Det skulle gå till såhär, min agent skulle fixa förstaklassbiljetter och hotellrum, som fick tapetseras om med bladguld inför min ankomst. Personalen skulle be mig signera sänggaveln för att höja värdet på rummet. En limo skulle stå på gatan utanför, beredd ifall jag skulle vilja åka någonstans. Det skulle stå snittblommor i fönstret och en påse torkade örter under huvudkudden. Samt en harpspelare i hörnet, beredd att spela mig till sömns efter en hård dag vid signeringsbordet. En personlig guide skulle ta mig från hotellet till evenemangen och sedan tillbaks till hotellet. Därifrån skulle jag sedan kunna besöka släkt och bekanta, om jag så ville.

Men satans verkligheten. Här står jag vid skänken i köket sent om kvällen och kämpar mig igenom SJs hemsida. När behöver jag vara i Örebro, om seminariet börjar kl. 10:00? Vadå vill jag boka specifierad sittplats för ytterligare 46 kronor, varför frågor SJ det? Behövs det? Och tänk om tåget kör på en älg, kanske borde jag satsa på ett tåg tidigare? Åka hemifrån klockan fem, det är väl OK. På morgonen alltså. Och till Lund dagen därpå, kanske kan jag krascha på kompisarnas soffa i Malmö?

Jag har hört talas om att vissa författare kräver tillgång till gym, eller ett hotellrum stort nog för att öva tai-chi i. Jag har varit med om att vissa författare förväntar sig att hotellet ska lägga fram välkylt bubbelvatten, och tvätta och stryka deras kläder varje kväll. Jag har hört talas om författare som kräver att någon puttar in signeringsstolen bakom dem varje gång de ska sätta sig. Men … jag har även läst om att Margaret Atwood uppfann The Long Pen, en maskin som återger hennes pennstreck per distans – hon tröttnade på att att anlända sent och vrålhungrig till främmande hotellrum som inte erbjöd mer än en minibar.

En soffa hos kompisar i Malmö.

Tvättäkta vänner.

Visst var det väl därför jag ville bli författare?

I ett tidigare inlägg här på bloggen skrev jag om KG Hammars medverkan i olika seminarier på årets Bok & Biblioteksmässa. Bland annat nämnde jag hans intressanta och underhållande samtal med den chilenska författaren Isabel Allende på Se människan-scenen. Nu kan du se och höra hela samtalet på Kyrkans Tidnings webb-tv här eller klicka på bilden.

Se om boken finns inne

Jag ramlade in på ett miniseminarium på bokmässan som hette Återanvänd, förnya och förgyll med Anna Örnberg. Hennes nya bok Inred och dekorera ljust & lantligt : shabby chic, slitet charmigt, nytt och nött verkade mycket intressant i dessa miljö- och återvinningstider. För en billig penning på någon loppis eller second hand kan man hitta användbara saker som målas om, filas på och omarbetas för nya ändamål. Mycket går i vitt som är den rådande trenden och det kan tyckas lite trist, men allt behöver ju inte vara vitt!

Boken har många fina bilder och handfasta tips på hur man kan trolla med gamla saker och få dem att bli som nya fast ändå inte. Själv har jag nyss flyttat till ett stort hus fyllt med ”gamla” saker och kommer att återanvända en del av dessa och kommer att ha stor glädje av denna bok.

Magnus

Lagom till Astrid Lindgrens födelsedag kommer nu Oravskys, Larsens & Diktonius bok Från Astrid till Lindgren ut på ytterligare ett språk, nämligen polska!

Se framsidan här: Astrid på polska

Under Bok & Biblioteksmässan genomfördes en mängd seminarier på Se människan-scenen. Framöver kommer man på Kyrkans Tidnings webb-tv kunna ta del av flera av dessa.

Just nu finns möjlighet att se och lyssna till ett samtal mellan Eva Staxäng och Martin Lönnebo kring ikonen, utifrån Martins Cordia-bok En liten vägledning till ikonen. Du hittar det inspelade seminariet här eller klicka på bilden.

Egenutgivare får egen grupp på Facebook med den nya gruppen Egenutvigare.

För oss fria författare som ger ut böcker själva. Målet är att vi tillsammans ska synas bättre utåt och bli en seriös spelare på den kulturella litterära marknaden i Sverige.

Besök Egenutgivare på Egenutgivare

För någon vecka sedan skrev MoM om hur SvD kultur denna nyhetsdag kommit ett steg längre än konkurrenten DN. SvD plockade upp den kritik som finns mot att dra en kontinent över en kam i valet av tema för nästa års bok-och-biblioteksmässa

MoM skrev också om att DN (antagligen för att det var den enda nyhetsvinkel man hittade) framställde bokmässan som en succé trots att besökarna var färre, och om DN inte frågat någon om varför bara kolonialspråken portugisiska, engelska och franska äger tillträde till bokmässan.  Det inlägget, med länkar, kan man läsa här.

Nu till saken. Några dagar efter vårt inlägg upptäckte vi att twingly-länken till detta inlägg tagits bort från DN.se. Det finns inget stötande i inlägget, enbart kritik mot alltför okritisk rapportering från DN. Här ser MoM två alternativ:

1) Reportern ville inte ha en länk till en blogg som kritiserar hennes artikel bredvid den.

2) DN anser att en kritisk kommentar till en av tidningens artiklar skadar tidningens varumärken och vill därför stoppa sådana.

Tyvärr fungerar det inte i längden. Medierna gör ett ovärderligt jobb på ett sätt som oskolade yrkesmänniskor aldrig kommer att kunna göra. I idealfallet. Men det förutsätter att de inte försvagar sitt varumärke genom att försöka strypa granskningar av samma typ som de utsätter andra för.

Nu har MoM upptäckt att DN.se, istället för att skriva en ny kort version, ändrat på de första styckena i artikeln på nätet. Den var från början identisk med papperstidningen. MoM har rotat fram papperstidningen. Från början stod det såhär i både papperstidningen och på DN.se:

Afrika blir huvudtemat för nästa års bokmässa. Trots lågkonjunktur och finanskris så har intresset för årets bokmässa legat på rekordnivåer, visar den första sammanräkningen.

Över 2700 programpunkter och 2100 medverkande. När Bok- & Bibliotek offentliggjorde en första preliminär statistik över årets bokmäsa slog den alla rekord.

- Vi har inte all statistik färdigställd ännu, men det vi kan säga så här långt är att det kom 1283 ackrediterade journalister till mässan och att programpunkterna var fler än någonsin, säger Birgitta Jacobsson Ekblom, informationschef på Bok & Bibliotek.

Allt tyder på att antalet besökare tangerar tidigare rekord på omkring 10000 personer om inte mer.

- Det har varit en mycket god…

Nu står det såhär på DN.se:

Afrika blir huvudtemat för nästa års bokmässa. Trots lågkonjunktur och finanskris så har intresset för Bok & Bibliotek i Göteborg legat på rekordnivåer.

Över 2.700 programpunkter och 2.100 medverkande. Men årets publiksiffra, 97 211 personer, var något lägre än förra årets siffror då 101 280 personer besökte bokmässan i Göteborg.

– 1 .283 personer var ackrediterade journalister till mässan, säger Birgitta Jacobsson Ekblom, informationschef på Bok & Bibliotek.

Under branschdagarna, torsdagen och fredagen, märktes en marginell minskning av utställare, från 895 mot 948 förra året.

- Det har varit en mycket..

Detta inlägg är också ett experiment. Låt oss se om DN verkligen värnar det fria ordet som tidningen påstår, eller om även länken till detta blogginlägg plockas bort från tidningens hemsida…

KM

…började illa för min kollega AK mittemot som snavade på väg ut ur bussen, bröt klackarna på stövlarna och kanske stukade ett finger. Men hon tog sig hit i alla fall, pigg och glad och i nya skor - starkt!

Här är ett klipp som tidningen Dagen spelade in på Bokmässan, när de intervjuar vår förlagschef Kerstin och samtidigt får sig en pratstund med Petter Karlsson och Martin Lönnebo i vår monter! (Undertecknad gömmer sig i bakgrunden.)

Jag hade det väldigt trevligt på Bokmässan! Njöt av alla böcker, människor och förlag, det var häftigt! Gick runt och spanade i montrarna, jaha, där är dem, dem har fått mitt manus, får se om de hör av sig…

Jag har nu skickat in mina manus till åtta (!) förlag.

• AlfaBeta
• B. Wahlström
• Berghs
• Bokförlaget Opal
• Bonnier Carlsen
• Natur & Kultur
• Rabén & Sjögren
• Semic

Den som hör av sig först vinner.

Bok- & biblioteksmässan. Var du där? Var du på något seminarium – kanske något av våra? Gick du runt bland utställarna, hittade du spännande böcker, fick du boken signerad, var du kanske rentav i vår monter? Vad tyckte du om bokmässan – och om du besökte oss – vad tyckte du om vårt utbud och vår monter? Kommentera!

Det var fler än KG Hammar och Irma Schultz Keller som var flitiga på årets Bok & Biblioteksmässa. Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet, syntes och hördes också i en rad seminarier på Se människan-scenen. Tillsammans med skiftande deltagare pratade han bl a om modernitet, Europa, talande hundar och tron på pengar.

Men vi har ju vant oss vid att han är flitig, Ola. Vi har hört  honom i radio i Människor och tro, Filosofiska rummet, Lantz i P1, Tankar för dagen, Tendens mm. Vi har läst  honom i GP, Trots Allt, Kyrkans Tidning, Dixikon och andra tidningar/tidskrifter/webbplatser.

Ola Sigurdson har en skarp hjärna, ett varmt hjärta och en vass penna. Och han gömmer sig inte på universitetet; han deltar ständigt i de offentliga livsfrågesamtalen och i samhällsdebatten. Produktiv som få. På Cordia har han gett ut två essäsamlingar: Ett djupare brus i tystnaden (2001) och Världen är en främmande plats (2003). Han har även tillsammans med Tomas Axelson varit redaktör för antologin Film och religion – Livstolkning på vita duken. I Verbums teologiska utgivning dyker hans namn också upp tämligen frekvent, han har bl a varit redaktör för böckerna Systematisk teologi: en introduktion (tillsammans med Jayne Svenungsson & Mattias Martinsson) och Postmodern teologi: en introduktion (tillsammans med Jayne Svenungsson).

Men han har även gett ut böcker på andra förlag. När 2006 övergick till 2007 kom hans ”storverk” Himmelska kroppar – Inkarnation, blick, kroppslighet på förlaget Glänta. En 759-sidors fascinerande och viktig analys och tolkning av kristendendomens förhållande till kroppslighet. I sin recension i Göteborgs-Posten skrev KG Hammar: ”Sigurdson skriver kalejdoskopiskt. När man tror att man fått grepp om en frågeställning skakar författaren om materialet och nya perspektiv framträder. […] Boken förtjänar att bli en klassiker.”

Häromveckan berättade Ola för mig att han skulle ge ut en ny bok på Glänta, ”en liten”. När jag frågade hur liten, visade det sig att den var på 456 sidor … Lagom till Bokmässan kom den så, Det postsekulära tillståndet –Religion, modernitet, politik. I boken frågar sig Ola Sigurdson om religion och modernitet verkligen är varandras motsatser? Eller är det rentav så att moderniteten i själva verket vilar på religiösa föreställningar? På förlagets hemsida presenteras boken vidare såhär: ”Ola Sigurdson diskuterar den politiska teologins återkomst och vilken roll religion spelar för moderna värden som frihet, tolerans, universalitet och mänskliga rättigheter. Sigurdson hävdar att samtidens rädsla för religionens roll inom politiken endast kan botas genom en omförhandling av relationen mellan religion, politik och sekularitet.”

Ja, ni hör. Han verkar än en gång vara lika aktuell som angelägen. Imorgon dimper boken ner i min brevlåda!

Årets bokmässa var som vanligt en angenäm upplevelse. Alla ni som också har upplevt detta evenemang instämmer säkert. Det är så mycket roligt att se och lyssna på att det är svårt att sovra. En liten nackdel är kanske trängseln runt de stora förlagens montrar. Många vill ju gärna se sina favoritförfattare och kanske få en bok signerad.

Själv lyckades jag haffa Jan Guillou i vimlet och fick en signatur i hans senaste bok ” Ordets makt och vanmakt” där han skriver om sitt liv som journalist. Tillika hade jag möjlighet att delta i ett seminarium där Barbro Hedvall (ledarskribent i DN) samtalade med Guillou om boken och hans skrivande. Seminariet var både roligt och intressant och bjöd på en och annan överraskning. Boken beskriver nämligen tiden före succéer som böcker om Hamilton och Arn. Med tanke på hur bra Guillou skriver ser jag fram mot att läsa denna bok. Se recension här.

Det kommer fler inlägg med anknytning till bokmässan, man blir inspirerad både att läsa och skriva efter ett besök där.

/Marie Viklund

Ljud: rytmiska klapperklackar från den spanska paviljongen, mjuka hasanden mot hård yta, ihåliga, ivriga människoröster från mikrofoner, applåder.

Doft: kaffe, kokta nudlar, tunga parfymer, svett, papper.

Känsel: linnetyg, lätta knuffar på torsdagen, tunga tacklingar på lördagen, skoskav, blankt papper, boksidornas motstånd.

Smak: kaffe, söta smulor, mögel ihop med salladsblad, äpple och vatten.

De spanska gästerna berättade om boomen av spanska berättare efter Franco.

– Vi är fyra generationer som skriver, sa Rosa Montero. De äldsta är över 90 och de yngsta är ungefär 20. Det är en rikedom i erfarenheter som är unik i världen, tycker hon. Spanska modersmålstalare är den näst största gruppen i världen och ändå översattes bara något fler än 20 skönlitterära böcker från spanska till svenska förra året. Från engelska, som inte alls är så stort som modersmål, hur många översattes? Vi kan icke räkna dem alla…

Alla som skriver har samma bekymmer att brottas med: hur ska vi få betalt för det vi gör? Montero har skrivit i trettio år, både som journalist och som skönlitterär författare. Hon prisar Bokmässan i Göteborg där boken fortfarande står i centrum, men blir lite full i skratt när hon ser sig själv och alla andra författare stå som spön i backen överallt på mässan och trumpeta ut inbjudningar till sina  boksamtal. Marknadsföringen har blivit allt aggressivare och konkurrensen om läsarnas uppmärksamhet är stor.

Samma resonemang kunde höras i montrar där journalister samtalar om journalistikens framtid. I Journalistförbundets monter presenterades boken ”Framtiden har redan varit här, hejat och passerat”, en antologi med bidrag från tolv unga journalister. Deras slutsats är att journalistiken kommer att behövas mer än någonsin i framtiden, men inte ensam på mediearenan utan tillsammans med andra och på grund av de andra.

Ja, ordet är fortfarande i centrum på mässan, men maten, chokladen, massagestolarna, skorna(?), it-prylarna, gosedjuren, kepsarna, ansiktskrämerna håller på att åla sig in eller har de alltid funnits där?

Summerat av Fojos utsända Ann-Mari Svensson
Se Ann-Maris Bambuserklipp från Bokmässan 2009

Jag gjorde ett snabbesök på bokmässan. Det är alltid lika intressant att få en bild av hur stort och myllrande Sveriges bok och biblioteksväsende är. Det finns ingenting som tyder på bokbranschen inte överlever digitaliseringen, tvärtom pågår massor av projekt för att låta den nya tekniken leda till att gamla böcker hittar nya läsare. Det arbetas fritt och intensivt kring dessa frågor på många förlag.

Jag träffade två entusiastiska företrädare för Natur och Kultur, David Löfvendahl, samt Piratförlaget Mattias Boström (bild nedan) som beskrev hur de snabbt med sina respektive kontaktnät kunnat sätta upp en sajt om bokmässan där en hel hoper bloggare direktsände till alla de som inte var där. Snabbt, billigt och demokratiskt. Se sajten här. Läs även Mattias bloggpost om hur de gjorde.

Jag är som en inbrottstjuv i den övergivna mässhallen.

Klockan är 08.15 på lördagsmorgonen; om fyrtifem minuter öppnar mässan. Om några timmar kommer kanske tjugotusen människor trängas här. Jag hör ljudet av steg och ett lågmält samtal och går mot rösterna. Är det nattens barn som dröjt kvar?

Jag vaknade tidigt trots att vi kom i säng sent i natt. Erik sov och jag duschade tyst för att inte väcka honom, åt en snabb frukost och skyndade till mässan för att få nytta av min namnskylt.

För första gången i livet hade jag en graverad namnskylt. Den gav mig tillträde till mässområdet dygnet om och det tänkte jag utnyttja.

Det avlägsna sorlet får mig att fortsätta; jag går mot ljudet. På vägen möter jag Fredrik Strage iklädd T-shirt med texten Strage. Hans ögon glittrar när han berättar att vakterna på hotellet försökte fösa in folk i hissarna för att utrymma stökiga svitfester. När de äntligen fått iväg den ena hissen så öppnas den andra hissen och nya gäster väller in i de korridorer som ska vara tysta om natten.

Några meter bort, det är därifrån ljudet kommer. Jag upptäcker att jag befinner mig i mitt eget förlags monter. Här springer, ja springer, femton rödklädda människor och packar ner, packar upp, flyttar och anpassar montern till dagens författarframträdanden. Flera hundra författare och tiotusentals böcker finns hos förlaget under de här dagarna. Om de som lyssnat till en författare snabbt ska kunna hitta det de letar efter måste uppställningen anpassas.

Samarbetet påminner om när ett team intar kontrollrummet inför direktsändning. Alla vet vad de ska göra, alla tar ansvar och jag blir stående.

Jag hinner inte stå mer än någon minut förrän någon kommer fram till mig och frågar hur jag har det.

Medan vi pratar inser jag att han naturligtvis har mycket att göra, att han naturligtvis inte gått upp klockan fem för att prata med mig, men att han i detta ögonblick väljer att prioritera författaren Augustin Erba. Jag avlägsnar mig snabbt ifrån montern för att inte störa arbetet och jag tänker på Linda Skugge som, om hon fick bestämma, vill ge hälften av de här människorna sparken för, som hon verkar tycka, att de inte gör nytta.

Något säger mig att Skugge inte varit på bokmässan före nio.

Jag njuter av de tomma gångarna och kan titta på böcker i lugn och ro på ett sätt jag aldrig upplevt på bokmässan.  Jag traskar iväg mot Sekwa förlags monter som de delar med Elisabeth Grate förlag. Här märks den intellektuella nivån inte bara på att de ger ut underbara franska romaner utan också på att de anländer en akademisk kvart efter mässans öppnande. Jag fantiserar om att de förstår att njuta av stunden och äter chokladöverdragna croissanter på hotellet i god parisisk stil.

När de kommer får jag ett antal rekommendationer och går iväg med fler böcker än jag tänkt. Sekwa/Grate har den inverkan på mig, ända sedan jag slutade kräva av mig själv att jag borde läsa deras böcker på originalspråk.

Jag kan inte låta bli att åter gå förbi mitt förlags monter – nu laddar de för signering med Katarina Wennstam. Flera rödklädda frågar hur jag har det, om jag är nöjd.

Ja, visst är jag nöjd, för jag är på bokmässan, jag har en bok som människor verkar förstå och jag står någon meter ifrån den. Min bok står i hyllan med framsidan vänd mot mig i en horisontell trave.

En tant ställer sig mellan mig och min bok och beskådar den stora bokhyllan. Hon talar i telefon samtidigt och säger något i stil med att nej, den finns inte någonstans.

Hon skenar iväg och återvänder med en rödklädd kvinna i släptåg.

”Ser du, här står den”, säger den rödklädda förlagskvinnan och pekar på en tjock bok som står i tredubbla travar i ögonhöjd. Nu ser jag att namnet på boken är likadant som namnet på tantens skylt – jag känner inte till henne och har inte läst hennes böcker.

”Den borde stå här också”, säger tanten. Hon pekar på ett bord mitt i montern där flera bästsäljare är staplade i stora högar.

Med ett vänligt leende hämtar den rödklädda böcker.

Jag plockar åt mig Lotta Lotass och Steve Sem-Sandbergs senaste. Båda utsökt formgivna. Ytterligare någon i rött stannar till bredvid mig och frågar om jag har det bra.

Säcken med böcker jag släpar hem väger många kilo, men det är en lätt börda.

/Augustin

Vad säger bokförlagen själva om förändringarna som Anna tar upp? På Bok- och biblioteksmässan i Göteborg  intervjuar jag Johan Hammarström, förlagschef på Bokförlaget h:ström- Text och Kultur som bl.a. gett ut titlarna Att hata allt mänskligt liv av Nikanor Teratologen och Sammanflöden av Jonas Sjöstedt.

Vad anser du om e-boksläsarna och läsplattorna som presenteras här i Göteborg? Är de framtiden eller är pocketboken fortfarande bättre?

Jag är övertygad om att eböckerna kommer att slå stort och brett så snart läsplattorna finns i hemmen. Jag tror att det kommer att vara studenter som i första hand kommer att gå i bräschen för en sådan “revolution” – så snart kurslitteratur och studiemedel finns digitalt och de mer avancerade läsplattorna sjunker i pris, kommer dagens studenter att satsa på digitala utgåvor framför tryckta. Inte bara för att digitala utgåvor kommer att vara billigare, utan för att de dessutom kommer att vara lättare att hantera och arbeta med i studiesyfte. Och när läsplattorna faktiskt ligger där hemma och människor blivit vana att använda dem, kommer de att bli nyttjade även till skönlitteratur och andra typer av böcker än just kurslitteraturen.

Är SMS-böcker och iPhone-applikationer värda att pröva för förlagen?

Det är intressanta företeelser som “happenings” och marknadsföring för böcker, men knappast något som på allvar kan konkurrera med vare sig den tryckta boken eller eboken.

Kommer samverkan att bli vanligare mellan mindre förlag?

Ja. Kanske inte någon utökad samverkan när det gäller enskilda utgivningar, men samverkan på annat håll, exempelvis inom marknadsföring. Utvecklingen inom eboken kommer att göra det billigare och enklare för mindre förlag att producera böcker, men det kommer att bli än viktigare att faktiskt lyckas nå ut med dem.

Vilken förändring kommer att vara viktigast inom tio års tid?

Den allmänna utvecklingen inom branschen mot alltmer slätstrukna bokhandlare med dålig bredd i sortimentet har under de senaste åren och kommer under de närmaste åren att vara den mest ödesdigra förändringen för många förlag med en ambitiös utgivning. Internetbokhandelns långa svans kommer att bli alltmer viktig och detta kommer också att cementera internetbokhandelns övertag. När sedan den digitala boken kommer att slå igenom i de breda lagren är det frågan vilken typ av fysiska bokhandlare vi kommer att ha kvar. Här har antikvariaten en viktig roll att spela i framtiden och kommer antagligen vara de fysiska bokhandlare som bäst klarar både “hotet” från internetbokhandeln och “hotet” med de digitala eböckerna.

Vad tror ni? Har Johan rätt?

Intressant

DAGEN EFTER Bok & Bibliotek i Göteborg slås jag av hur alla ojar sig över hur “jobbigt” det var och hur “färdiga” de är.

Det professionella bok- och kulturfolket twittrar och bloggar hejvilt om hur utmattade de är och minns jag rätt så började det där redan i torsdags, alltså efter en dag på mässgolvet.

Själv har jag njutit varje sekund, sprungit kors och tvärs, pratat och lyssnat, mött kända och okända, varit hungrig, törstig och svettig – men ändå så oerhört glad över att få vara med på denna böckernas Woodstock-festival, denna högljudda och underbara bazar, där ordtjusare och pockettjuvar trängs om utrymmet och försöker locka just mig!

Kanske var utgivningen inte lika spännande generellt som förra året (i varje fall har jag den känslan), kanske finns det en viss utmattning i alla standardiserade spänningsromansbaksidestexter (!); men några extra spännande saker tycker jag mig ändå ha hittat.

Jan Guillous memoarer förstås; vi som var med och upprörda då läser med glädje och igenkänning vad en av huvudaktörerna i det politiska 1970-talet skriver, ryktet gör dessutom gällande att Guillou aldrig skrivit bättre. Jag ska kasta mig över “Udda”, Sara Lövestams debut som blev resultatet av Kapitel1:s Bok-SM, där jag också medverkade. Jag måste skaffa Lennart Hellsings senaste; avnjöt ett seminarium med denne nestor och kreatör som betytt så mycket för min egen språkbehandling (dessvärre var det för lite Hellsing på seminariet och för mycket moderator!). Jag slank förbi Svante Weylers nya förlag och fick reda på att han översatt och gett ut ALMA-pristagaren Sonya Hartnetts skandalbok, den mycket erotiska och frispråkiga “Landskap med djur” som hon skrev under pseudonym; den måste också läsas och rodnas till. Bland mycket annat.

För mig är Bok & Bibliotek en föreställning jag inte vill missa. Jag råder bok- och kulturbranschens aktörer att skaffa sig bättre kondis och inte sucka så över att det är jobbigt. Och det där facebookandet och twittrandet som går ut på hur befriande det är för de stackars plågade förlagsmänniskorna att åka tillbaka till Stockholm förstår jag mig alls inte på. Det finns något fegt och räddhågset över det och en bristande insikt om att Stockholm faktiskt också bara är en liten skitprovins i världen.

Nå, snart ses vi alllesammans igen på det hårda mässgolvet. Ett år går ju onödigt fort. Träna upp er tills dess!

“Bokmässan is the shit” går inte att översätta med “Bokmässan är skiten”. Snarare “Bokmässan slår det mesta med hästlängder”, eller “Bokmässan är galnare, roligare, stressigare, häftigare, mer intressant, mer kändistät, mer utmanande, mer påfrestande än många andra grejer man kan hitta på sista helgen i september”.

Bilderna jag lägger upp är tyvärr av lite sämre kvalitet eftersom jag, som tur var, lämnade stora kameran hemma. Bilderna är därför tagna med min Ixus 70. Får vara Good enough, som Elizabeth Gummesson skulle sagt. Eller ojämställt och orättvist, som Gudrun Schyman skulle sagt, eftersom en man utan problem hade orkat släpa omkring på det TUNGA objektivet.

Gudrun pratar om alkoholism och återkommer till genusperspektivet
om och om igen, till publikens stora förtjusning.

När jag då dessutom får träffa “mina” goa göteborgare samma helg kan man inte vara mer än nöjd. Jag fick gå på after work, sjunga tills jag blev hes (är fortfarande hes), dansa hur mycket jag ville, och prata prata prata.

Om man då inte heter Stina. Som jag heter. Efter en enormt lyckad helg på alla sätt och vis går jag istället och grämer sig över de böcker som inte blev köpta, de fynden som inte blev hittade, de seminarier, föreläsningar, bokuppläsningar som inte blev lyssnade på. Typiskt mig.

Därför är jag särskilt glad över köpet av boken om känslor som ska reda ut röran i huvudet. Det ser jag fram emot. För där finns kanske en lösning på detta problem. Här är Anna Kåver, författaren till Himmel, helvete och allt däremellan, precis innan hon tar sig an min bok.

Anna Kåver framför Billy-bokhyllor som du aldrig sett dem förut. Eller?

Återkommer när jag har mer att berätta om min känsloröra, min kamera, Jan Guillou, Jonas Karlsson och Lars Winnerbäck. Får bli ett inlägg om killarna nästa gång. För jämställdhetens skull. Och nöjdhetens.

Bokmässa i lördags, kom bland annat hem med 4,8 kg av samma bokexemplar (dvs. 9 exemplar om barnhandboll till Svedala HK) för 15 kr styck (styckpris på nätet är 199 kr). Helt otroligt vilka fynd det går att göra där. Köpte även en hel del böcker om historiska händelser, krigsutbrottet 1939, konflikten mellan Israel och Palestina, Sveriges historia del 1 och 2 (det nytugivna verket på Nordstedts) och ett par böcker till. Bokmässan är faktiskt som ett litet julafton med tanke på helt underbart det är med alla böcker. 1500 kr fattigare åkte jag hem från Göteborg med runt 15 kg böcker i packningen. Längtar redan till nästa års bokmässa, då är det Afrika som är temat.

Första dagen på VFU:n idag, underbart! Det var studiedag så inga lektioner än men det känns som att jag lär mig hela tiden. Älskar verkligen det här med att vara lärare. Det var riktigt smidigt med tåg och allt så den nervositet som har infunnit sig under ett par dagar har försvunnit nu =)

Här kommer ytterliggare ett avsnitt av Klara på VFU:n

Klara på VFU del 5

Hemma efter att ha stått i monter och fotat folk i tre dagar på Bokmässan i Göteborg, och rätt slut i fötterna och huvudet. Årets tema var Spanien, förra årets Lettland, och dessförinnan var det Estland. Även Norge, Finland (två gånger), Danmark, Island, Tyskland, Nederländerna, Polen och Litauen har haft egna temaår. Nästa års land heter…Afrika. Snacka om sinne för proportioner.

USA, Indien, Nya Zealand, Argentina, Kina och Europa (30,2 miljoner km²) på Afrika (30,3 miljoner km²). Karta kalkerad från africamaps.com.

Rasmus Fleischer och Christopher Kullenberg från Juliagruppen under Nätvaro: Nätneutralitet - Foto: Lisa Magnusson

Fotot ovan visar på en väldigt speciell typ av sammansättning som uppstod under Juliagruppens första Nätvarosamtal om nätneutralitet. Iklädd en högtalarväst kunde Fleischer-Kullenberg sätta den inledande tonen för samtalet och ställa de viktiga frågor som vi tillsammans och gemensamt skulle försöka utveckla. Efter Christophers inledande monolog uppstod det både dialoger och till och med polyloger, då samtalsformatet på förhand inte var givet.

Juliagruppen var tvungen att byta lokal en dag innan samtalet skulle äga rum (tack till _mw för hjälpen med kontaktytsintensifieringen) och istället satte vi oss på amfigrekiskt vis ned i ett hörn av Världskulturmuseet i Göteborg. Vi satt och diskuterade i cirka en och en halv timme och vi kom in på flera fruktbara spår som jag ska försöka skriva om nedan.

Upplägget med Nätvaro handlar om att det ska vara mindre och mer intimt, ämnet för dagen var nätneutralitet och vi lyckades gemensamt tränga djupare ner i begreppsligheten på flera plan. Själva analyserandet fortsatte sedan som diverse fraktalskott på spårvagnar, kaféer och göteborgs kullerstengator. Vilka möjliga konsekvenser kan vi se framför oss för det internet som vi idag är en del av och använder?

Nätneutralitet

Diskussionen gled in på en nivå eller in i en sfär som jag inte hade förväntat mig, men det är oklart hur jag ska tolka hur samtalet fördes och utvecklades. Lokalen var inte optimal på grund av att det var sorligt och lite grekiskt “amfi”-enkelriktat som Kullenberg beskrev det. Världskulturmuseet var en stor lokal och dessa skapar problem hur man ska tala med varandra på ett tydligt sätt i en gemenskap utan tillgång till ett bra högtalarsystem. Som ni kan se på bilden ovan var man ju även tvungen att ingå i en Kullenbergsammansättning för att kunna höras ordentligt.

Turtagningen var dock intressant: Ska det modereras, i så fall av vilka? Deltagarna eller en moderator? Hur får man ökat deltagande? Hur får man de tystlåtna att ta plats?

För mig personligen omfattas nätneutralitetsdiskussionen av att internetoperatörer och mobiltelefonoperatörer ej diskriminerar oprioriterad trafik, att de bör upprätthålla applikationsneutralitet och att de sinsemellan inte stryper trafik (som i fallet mellan internetoperatörer och innehållsleverantörer). Det handlar också om en omdefiniering ISP-begreppet: ISP är under förändring på grund av att, du eller jag, mycket väl kan leverera internetaccess via vår infrastruktur.

Nätneutraliteten omfattar även det att inte “öppna paketen”, vilket faller tillbaka på trafikdiskriminering, fast mot vissa protokoll, filtyper etc. Hur ska det gå att särskilja på rådata som skickas genom tuberna?

Begreppet ‘mere conduit’ blir genast mycket viktigt och ni finner det i 2000/31/EC – artikel 12. Det är viktigt att pakettrafiken grundar sig i vissa viktiga principer och vi bör värna om dessa. Att ha med dessa i principer i telekompaketet såsom riktlinjer eller lagstiftning måste diskuteras och erkännas som väldigt viktigt för en uppdatering av telekommarknadens direktiv.

Det är inte bara ‘mere conduit’ som är hotat i telekompaketet, utan även nätneutraliteten, på grund av att Catherine Trautmann nyligen uttalat sig om att nätneutraliteten bör vara en fråga “efter” telekompaketet är på plats. Men nätneutralitet finns ju redan med i andra behandlingen, då Rådet vill stryka det ur direktiven för att operatörer ska kunna ta mer kontroll över infrastruktur och trafikprioriteringar. Det öppnar upp för en möjlighet till mer ‘tiering’, trafiknedprioritering, hot om avstängning etc. Det skulle vara att gå “den franska vägen” och den franska vägen är tyvärr en återvändsgränd och bör bemötas som sådan med både argument och kunskap.

Jag använder mig av ett citat från från La Quadrature du Net för att visa vad som står på spel:

“So far, the rapporteur Catherine Trautmann and the minister in charge for the Swedish Presidency Åsa Torstensson expressed their will to deal only with the “amendment 138″, which the Council wants to get rid of [1]. This would mean that the dreadful provisions allowing operators to kill Net neutrality in order to get control of the Internet [2]. These provisions allowing for limiting access to Internet services and applications, voted in second reading under influence by AT&T [3], would then become law in Europe.”

Jérémie Zimmermann (talesperson för La Quadrature du Net) menar att:

“Trautmann and Torstensson are trying to make everyone believe that Net neutrality should be dealt separately, after the Telecoms Package, but this is just a bad excuse. They know that Net neutrality is already in the Telecoms Package, because AT&T amendments allows operators to kill it to take control of the Net. They must admit it and do what is best for Europe’s competitiveness and citizens’s fundamental rights, at any cost. Internet is much more important for the future of our societies than the efficiency of the EU legislative process.”

Då telekompaketet handlar om att uppdatera regler och riktlinjer för telekommarknaden, bör nätneutraliteten diskuteras redan under telekompaketets tredje behandling.

Tiering, trafikprioriteringar, applikationsneutralitet (både mellan företag och mellan användare/användande), är ju högaktuellt i förhållande till telekompaketet. Kommer det svenska ordförandeskapet verkligen att bortse ifrån president Obamas tal om nätneutralitet och innovation, för att inte tala om FCCs purfärska initiativ om ett öppet internet? Det finns en hel del principer och goda värden i från Julius Genachowski från Federal Communications Commission angående nätneutralitet, som till exempel Näringsdepartementet borde titta närmre på. Och väldigt snabbt! Det är verkligen akut nu för att få upp nätneutraliteten på agendan.

Ett förslag som jag har är att man kan försöka värna om nätneutralitet redan under den tredje behandlingen, att söka en lagmässig definition på vad nätneutralitet skulle kunna vara, (även om situationen är annorlunda i Sverige än vad den är i t.ex. Frankrike) och att man sedan relaterar det till Europa och till och med världen. Internet är gränsöverskridande och om vi inte får till bra regler, riktlinjer och undantag som främjar det öppna nätet, nätneutralitet, fri- och rättigheter, då kommer vi inte kunna exportera öppna och fria nät till länder som styrs av regimer eller icke-demokratiskt ledarskap. Internet finns som en stor tillgång här för de politiker och tjänstemän, bara ni hör av er.

Jag förutsatte att samtalet på miniseminariet med Juliagruppen och vänner skulle röra sig kring ämnena ovan, men  istället kretsade diskussionen kring en domän i relation till ett möjligt begrepp: MikroISP. Detta var nödvändigtvis inte något ofruktbart. Förvisso relaterar detta till sönderfallet av begreppet ISP, men även om jag ser ‘mikrotillgångsleverans’ eller ‘mikroleverans’ som intressant, så tycker jag inte att en diskussion om tiering, trafikprioriteringar, censur, blockering etc. inte hade mycket relevans till begreppsdefinitionen av nätneutralitet, men däremot på grund av de nya användningsområden eller internetfenomen som kan uppstå i och med den ospecificerade glidningen mellan totalt oreglerad access till anpassade internetfenomensliga accessingång och accessleverans. Och om begreppet ISP är under sönderfall så vad skulle då en mikroISP vara? Här kan man lätt gå in i en begreppslig återvändsgränd.

För mig handlar nätneutraliteten, här och nu, om lagmässig praxis, definitionsbestämningar, riktlinjer samt om analys av hur trafikprioriteringar, tiering, applikationsneutralitet etc. både kan vara det viktigaste för internets öppenhet och innovationsrikedom, eller kanske mindre nödvändigt. Jonathan Walck från Juliagruppen nämnde prioritering av trafik för larmtjänst och liknande kommunikation som en anledning till trafikprioritering, vilket är grundläggande trafik som är av yttersta vikt för samhället. Men hur ska vi kategorisera resten av trafiken? Vem ska göra dessa prioriteringar?

Detta relaterar till behandling av olika kommunikationstyper och paket. Är bandbredden verkligen ett problem inför framtiden? Nej, jag tror inte det. Men ja, internetleverantörer anser nog det eftersom de hävdar att innehållsleverantörer (innehållsindustrin) åker snålskjuts på deras infrastruktur. Så om bandbredden ej är ett problem, om vi i framtiden inte ska streama material på x-antal petabytes i realtid under pågående rumsliga upplevelser eller applikationssammansättningar, ja då bör vi väl kunna prioritera SOS-alarm samtidigt som vi kan kommunicera, fildela, kopiera, blogga, streama musik och film etc. Detta utan att vi märker någon skillnad.

Jag tänkte dock på en sak som Isobel Hadley-Kamptz (Juliagruppen) tvittrade ut (tror jag det var) för ett tag sedan om att internet verkade trasigt. Även jag tycker att internet har blivit “långsammare” (här avser jag en viss typ av trafik och inte kontaktytsintensifikationer, affekterande användandade och rumsligt nätgemenskapande). Går detta och mäta empiriskt på något sätt? Eller är det något som måste studeras sociologiskt – ger nätvaron upphov till en felaktig hastighetsförståelse?

Men saken är den att Jonathan Walck brukar ha rätt. Detta innebär att vi kanske måste trafikprioritera. Vi måste då upprätthålla samtalet och dela upp “den rättighetsbaserade bilden av internet och internet som en marknadskraft”, utan att på något sätt förneka de domän- och begreppsglidningar som finns. Läs gärna inlägget från Anders ovan som ger en kort och bra beskrivning av principerna, samtalet och de viktiga områden som vi bör samtala mer om.

Julia Skott passade även på att blixtra till och levererade minst tre stycken intressanta analogier om: allemansrätt, “vatten och tuber” och “promenadinternet”. Detta uppfattade jag som det berörde de mer privata domänerna i diskussionen, men jag kan ha helt fel. Jag hoppas att Julia försöker att skriva ner dessa analogier när hon får en stund över. Men det var inte nog med det, hon kom med ännu en viktig poäng i förhållande till regleringar. Jonathan Walck nämnde att man kanske måste reglera vissa saker för att internet ska fungera bra. Julia Skott uppfattar dock talet om reglering som problematiskt, istället borde vi i diskussioner och bloggar hellre benämna det som nödvändiga eller viktiga “undantag”. Vilka undantag behövs för att säkra öppenhet och frihet på nätet? Även här hoppas jag att Julia skottar fram en beskrivning så jag inte har hört/uppfattat hennes resonemang på felaktigt sätt.

Imponerande är bara förnamnet – Skott är efternamnet. Lägg det på minnet inför framtiden.

Till sist tänkte jag på att vi i Juliagruppen (läs Jag) inte hälsade på alla ordentligt. Detta är något jag personligen ska bli bättre på och alla som vill prata med mig eller undrar vem jag är bara kan gå fram och snacka på. Jag menar på intet sätt att andra i gruppen presenterade sig dåligt men det var en generell tanke jag hade efter seminariet. Jag hade ju exempelvis gärna skakat tass och sagt hej till Andreas Ekström som dök upp på seminariet. Det får bli nästa gång.

Den Postdigitala Manifesten

Till allra sist vill jag passa på att tacka Rasmus Fleischer för en bra bokreleasefest på Röda Sten. Jag streckläste dennes bok på vägen hem upp till Stockholm och kommer antagligen att läsa om den ett par gånger minst. Appropå musiken så var de musikaliska höjdpunkterna som ägde rum A Number of Names “Sharevari” och Aphex Twins “Windowlicker”.

Röda sten låg på en mystiskt ödslig plats omgiven av en brittiskt inspirerad docklandsdynamik, inramad av Älvsborgsbrons magnifikt upplysta brofäste under det vågiga hamnvattnet och den graffitiprydda tegelbyggnad som färgades blinkblått från fjärran lysande skärgårdsfyrar.

Telekompaketet

Fransmän fransmän… Är det diplomatisk god sed att kontakta Camilla Lindberg och fråga ut henne om telekompaketet mitt under pågående förhandlingar? Är det nu så att Frankrike siktar in sig på individuella riksdagsledamöter för att kunna påverka dom?

Om du är riksdagsledamot och nyligen har blivit kontaktad av franska ambassaden eller annan diplomatisk kontakt i relation till telekompaketet, så hör gärna av er till media. Det är på intet sätt ok att påverka svenska politiker på detta sätt mitt under pågående förhandlingar om telekompaketet under pågående förhandlingar.

Det verkar bli mer av en fråga att prioritera nätneutralitet i telekompaketet, men vi kommer att veta mer efter mötet ikväll, då Rådets grupp äntligen måste avslöja vad dom egentligen vill. Det vore iallfall olyckligt om förhandlingarna bara handlar om 138:an. Jag ser gärna att nätneutralitet ska fastna som memer hos alla parlamentariker innan veckan är slut.

We Rebuild fortsätter med sin kampanj för att få människor att bry sig och ringa till parlamentarikerna. Vi måste under den kommande veckan visa vad vi tycker om nätneutralitet, fri- och rättigheter, samt de positiva principer som det svenska ordförandeskapet bör beakta och reagera på.

Bara som en allmän reflektion, ska Sverige gå Frankrike eller USA till mötes? Förvisso är det-att-välja-väg en komplex situation (ACTA har ännu inte öppnats upp och USA har ett “alternativ” mot FCCs riktlinjer och förslag), där man snarare ska lyfta fram de positiva värden och förslag som både är bra för det europeiska och det amerikanska nätet. Jag efterlyser därmed en känslighet för lagstiftning och IT-klimat i andra länder och världsdelar än i det land som man råkar verka i.

En rolig nyhet är att Jérémie Zimmermann har börjat tvittra, passa på att visa er uppskattning genom att följa honom.

EU to decide extent of internet freedom Tuesday
Telekompaketet – dagens körschema
Call conciliation MEPs september 28
Should MEPs open up the telecoms package?

Söndag. Sista dagen på bokmässan. Lars Winnerbäck var där. Han signerade i flera timmar. Efter klockan fem packade vi ihop det som var kvar och åkte hem.

Winnerbäck.

Hoppas vi ses nästa år igen!

På Bokmässan antydde Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén att om inte berget kommer till Muhammed, så får Muhammed pallra sig ut på en vandring mot höglänta trakter. Det handlar om kravet på den breda parlamentariska medieutredning som förbundet länge förfäktat, men nu lagt i malpåse.

I stället föreslås en så kallad skuggutredning om journalistikens betydelse för demokratin. I en kolumn i dag argumenterar Agneta Lindblom Hulthén för “en utredning som vågar problematisera och intellektualisera och som varken hukar för kvartalsbokslutsattacker eller uppblossande opinioner”.

Frågorna gäller bland annat problem rörande journalistikens finansiering, ägarkoncentration, textreklam, nätcensur och medieetik. Journalistbasen undrar exempelvis hur det ska gå för “det självsanerande etiska systemet som fyller hundra år 2016, men som kanske inte överlever till dess”.

Agneta L H vill ha ett brett samarbete och skickar en invit till “demokratiskt sinnade kamrater” som “intresserar sig för mediernas makt och ansvar”. Den främste adressaten är troligen Tidningsutgivarna (något som skulle varit ogörligt bara för några år sedan).

Utgivarnas vd Anna Serner besökte också böckernas Göteborg. I ett blogginlägg inför mässan berättade hon att hon “ska i vart fall hänga runt Journalistförbundets monter, B07:60, som uppmärksammar Dawit Isaak”.

Och i ett senare inlägg beskriver Anna Serner sig på ett sätt som nästan doftar utredningsdirektiv: vi som “vill skapa opinion runt demokratiska frågor som yttrandefrihet, mediers roll och förutsättningar i samhället”.

Varför inte pröva en öppen utredning i så fall? Genomlyst och diskuterad av alla intresserade på nätet. Det skulle säkert bidra till en framtidsinriktad genomgång.

Den som idag läser både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet kan se ett skolexempel på typisk refererande kulturjournalistik kontra ambitiös rapporterande sådan.

DN:s Hanna Johansson nöjer sig med att spela Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i händerna och berätta vilken succé  bokmässan varit (trots att besökarna var färre) och vilket tema de valt nästa år – Afrika. Inte ens uppgiften att bara författare som skriver på engelska, franska och portugisiska – dvs oftast inte sina modersmål – får komma nästa år har fått reportern att ställa någon kritisk följdfråga. Det trots att två av kontinentens stora språk, arabiska och swahili, därmed utelämnas, liksom hundratals modersmål/stamspråk.

Har bokmässan annars för vana att bara bjuda in författare som skriver på främmande språk? Hur ser man på att nästan samtliga författare diskvalificeras från det afrikanska land, Egypten, som har en av de längsta litterära traditionerna på kontinenten?

SvD:s reporter Tobias Brandel faller tack och lov inte i samma fälla som DN. Han har gjort det utmärkta greppet att leta upp en av de få afrikanska författare som bjudits in detta år – när det inte är afrikatema - för att höra vad han tycker. Denne får påpeka orimligheten i att dra författarna på världens största kontinent över en kam när exempelvis “det muslimska Afrika”, “Nordafrika” eller en annan typ av avgränsning hade varit mer logisk och respektfull.

För några år sedan ryckte det i mungiporna på flera när det årets tema, lilleputtlandet Estland följdes av nästa års tema: Lettland.

Länder med drygt en miljon invånare kan alltså vara tema det ena året för att några år senare följas av en kontinent med en miljard människor och 15 procent av jordens befolkning. Varför är Tobias Brandel den enda reportern som ställer kritiska frågor om detta och plockar upp det missnöje som finns?

Får vi kanske höra något om det på SVT:s Kulturnyheterna ikväll eller blir det Polanski för hela slanten?

Snart är det dags för Nobelpriset. Sedan många år är de enda förhandsfavoriterna från Afrika, Assia Djebar och Chinua Achebe, författare som skriver på franska och engelska. Varför grillas Akademien inte om detta?

Varför är så mycket av kulturjournalistiken så okritisk och hovsam? Är det inkompetens, brist på allmänbildning eller bara det att det finns för många personliga kontakter mellan kulturredationerna och “branschen”?

Uppdatering: Nope. Inget om Afrikatemat eller prioriteringen av kolonialspråk, på Kulturnyheterna…

Uppdatering2: Senegals ambassadör Henri Antoine Turpin citeras på bokmässans egen hemsida där han säger att “Spanien är ett land, Afrika 53 länder. Det finns nästan tusen språk i Afrika, så den kulturella mångfalden är enorm. På Bokmässan kommer många aspekter av den afrikanska litteraturen att presenteras”.

Ingen verkar ha upplyst honom om att det bara är de tre kolonialspråken av dessa som äger tillträde till nästa års mässa. Bokmässan har dessutom inte ens bemödat sig om att stava hans namn rätt på hemsidan.

Årets tema var f.ö. Spanien, inte spanska. Trots det fick man in ett gäng författare från de forna spanska kolonierna i temat. Kanske tyckte de att det var helt okej, men det hade varit intressant att läsa vad de tyckte om det.

Uppdatering 3: Claes Arvidsson skriver om kritiken på SvD:s ledarblogg. Ska man försöka tolka budskapet tycks det vara att man får vara glad åt det lilla.

Uppdatering 4: DN har tagit bort twingly-länken till detta blogginlägg som länge låg uppe. Kanske kände sig reportern påhoppad. Om det är så bör man understryka att alla kan ha en dålig dag och begränsade möjligheter av tidsbrist. Men journalistiken blir inte bättre´eller ursäktas av det.

Uppdatering 5: DN:s Stefan Jonsson konstaterar, två dagar efter MoM, att det var konstigt att ha en massa latinamerikanska författare på bokmässan under tema: Spanien, och jämför, i likhet med MoM, med Litauen och Lettland. Det kan man läsa här. Han argumenterar dock för att det finns en gemensam erfarenhet av kolonialismen som förenar det afrikanska författarskapet och gör att man kan prata om en enhetlighet.

KM