Après beaucoup d’hésitations, de longues discussions ou nous avons pesé le pour et le contre, ma femme et moi avons décidé de nous faire vacciner, ainsi que les deux plus grands de nos enfants (le petit, âgé de quelques semaines, ne peut l’être).

Deux raisons ont guidé notre choix. La première est la présence d’un bébé à la maison, notre plus jeune fils, que nous ne voulons pas exposer à une maladie qui pourrait avoir des conséqences sévères sur lui. La seconde pourrait s’apparenter, en brossant mon égo dans le sens du poil, à une démarche civique dont le principe serait de “ne pas attraper la maladie pour ne pas la transmettre” … ou peut-être s’agit-il d’une vague inquiétude face à la pandémie qui prend de l’ampleur?

Toujours est-il que nous avons décidé de nous faire vacciner.

Mais voilà … point de bon de vaccination à l’horizon! Bien qu’étant prioritaires depuis le 12 novembre (entourage d’un bébé de moins de 6 mois), nous n’avons toujours pas vu l’ombre d’un bon de vaccination! Après enquète, la réponse nous vient de notre caisse d’assurance maladie : si l’entourage des bébés de moins de 6 mois est prioritaire, celui de notre fils de 6 semaines ne l’était pas, car ce dernier n’était pas encore enregistré auprès de la caisse d’assurance maladie. Paradoxe administratif, la situation devrait être rétablie dans les jours à venir.

Ceci me ramène à quelques questions de bon sens que je me pose depuis le début de la campagne de vaccination :

Il existe dans notre pays un système de santé, relativement performant, dans lequel la médecine libérale (nos médecins de famille) constitue un réseau de soins et de prévention au plus proche des habitants. Alors que ce maillage existe, est fonctionnel et permet une prise en charge individualisée de chaque patient, pourquoi n’en avoir pas fait le support de la campagne de vaccination. Pourquoi avoir créé des centres de vaccinations dans des gymnases, débordés, manquants d’effectifs, pourquoi avoir créé – démarche néo-staliniène? – des “usines à vacciner”, alors que les cabinets des médecins de ville, dont les effectifs auraient été renforcés pour faire face à la demande, auraient pu accomplir cette mission dans des conditions humaines et de proximité bien meilleures?

Peut-être n’est-il pas trop tard pour dédramatiser et, surtout, humaniser cette campagne de vaccination? Peut-être alors sera-t-elle mieux vécue?

Inför den kommande
tycker jag vi ska linda in varann i lampor,
många små dioder från brutna våra stolpar
och så mycket försöka ha det och ha det -
Riktigt på riktigt lova
att bära in den andra från postlådan
när han eller hon gått ner sej åt andra hållet
eller tittat bort sej
genom dom små hålen
i det nattliga karbonet

Det tycker jag vi kan hålla
och om varann

“Sambora??? Aquele ingrato nunca agradeceu por tudo que fiz por ele. Se não fosse por mim ele ainda estaria na pegada hippie e tocando em bares de quinta categoria.”

Jon Bon Jovi

Nu börjar många i finska Österbotten protestera mot att bordsbön praktiseras i skolan. Borde jag som kristen stödja skolor som praktiserar detta? Nej, jag ser det som en rest av den konstantinska statskyrkan, där alla tvingades att vara kristna, oavsett om de ville det eller ej. Bordsbön är mycket gott, och jag tycker att alla kristna bör ha som vana att tacka Gud innan man glufsar i sig, ägna en tanke åt dem som inte har bröd för dagen och inse att man inte ska ta det man har för givet. Men jag vill att kristna ska göra detta av fri vilja, inte av grupptryck. Vår religion ska inte tvinga sig på någon!

Nu är det lite oklart för mig hur denna bordsbön praktiseras, jag tror absolut inte att det tillämpas någon praxis att man måste be under bönestunden. Och på kristna skolor är det självklart inget problem med bordsbön. Men det här gällde statliga skolor, och är således en del av det ogudaktiga statskyrkosystemet.

En annan praxis som har sin grund i statskyrkosystemet är krucifix i lektionssalarna som förekommer i Italien. Samma sak gäller här: det är inget fel på krucifix, men när de hänger på ställen som är ickekonfessionella används de på fel sätt, förlorar sin kraft och symbolik och uttrycker tanken att skolan, som är en del av staten, skulle ha något gemensamt med Guds Rike, vilket är en irrlära. Häng krucifixen i kyrkor och kristna hem, och låt bordsbönen bes av dem som vill av sitt eget hjärta.

Hade en otroligt fin Svenska-lektion idag. Citat som “Kan du smaka på en timme?”, “Kan du fylla en ballong med sorg?” dök upp. Väldigt poetiskt. Kan man spara en dröm i en ask? Kan man slicka på en tanke? 

Lite minde vackert var den enögda ugglan som hängde från taket i vår NO-sal idag. (Låtsasuggla, tack och lov.) 

Jaja. Nog om skolbabbel. Jag har köpt 4 små mörkblå hårspännen bara för att jag hade råd. Inte så bra. Jag använder inte hårspännen, trots att dom är väldigt fina. 

Jag ska se New Moon på söndag, har mina förväntningar. Hittills har jag hört väldigt skilda saker, dels ur tidningar och från folk. Det verkar som om allt bygger på att filmen är bra om a) du är 13-14 år. b) du har läst Twilightböckerna och c) inte tagit sig helt upp ur det förblindande Twilight-träsket. 

Dom i tidningarna säger att det är en blek, intetsägande tonårsfilm med stolpiga dialoger och förutsägbara scener. Dom som har sett den skriker “Åh! Den var jättebra! Jag typ dog! Älskar slutet! Jag typ grät hela filmen! Skitbra!” (Utom min syster, hon säger att den var tråkig och filmens få höjdpunkter trängdes i sista minutrarna av den. Allt bra var i slutet. Hah. Hon vet vad hon talar om, hon.) Och jag, jag tycker det ska bli spännande att se. 

Trailern är bland det fulaste, dåligaste (jag vet), sämsta, skamligaste jag skådat, Jacobs förvandling för tankarna till Sims-animationer eller TV-spel, och dom scenerna dom har valt var ju … pinsamma. Usch usch. Ni som sett filmen – säg mig ärligt – är filmen lik trailern? I så fall så klär jag mig i helsvart i morgon. 

Om filmen är bra, på riktigt BRA, Bra som i Barnhemmet och Beetlejuice, då äter jag banne mig upp min … hatt? Jag har ingen hatt. Jag kan äta upp min mössa i stället. Nej nu vet jag. Om jag riktigt smälter i biostolen för att filmen är så fasansfullt underbart jättebra så lovar jag på heder och samvete att jag minsann ska tugga i mig min lugg. Där satt den.

Annars måste jag säga att Evelinas hår är sagolikt fint och att tidningen Bon (speciellt nr 51) är oerhört värd att läsa. Det är en mode & konst-tidning. Nästan-ätbart papper, jättemysigt, papp-aktigt och lent. Gammaldags och supersnyggt typsnitt och vackra texter. Fantastiska bilder. Musikartisten St. Vincent är bedårande. Hejdå.

Vi vill uppmuntra dig att ta dig tid att be ikväll, 19.00-20.00, för orten där du bor. Över hela Skandinavien ber man just då för sina bostadsorter.

Gud kan förändra situationen på din ort, men det sker genom bön.

Är du medlem på facebook? Gå då gärna med i gruppen Onsdagsbönen. Ju fler vi blir där, ju bättre är det. Klicka här för att komma till facebook-gruppen.

Vi vill uppmuntra dig att ta dig tid att be ikväll, 19.00-20.00, för orten där du bor. Över hela Skandinavien ber man just då för sina bostadsorter.

Gud kan förändra situationen på din ort, men det sker genom bön.

Är du medlem på facebook? Gå då gärna med i gruppen Onsdagsbönen. Ju fler vi blir där, ju bättre är det. Klicka här för att komma till facebook-gruppen.

“Para ser sincero, acho que nunca agradeci minha banda por todos esses anos de convivio, mas eles nunca fizeram por merecer.”

Jon Bon Jovi

Sporo było doniesień prasowych o przedłużeniu okresu przejściowego, w którym pracodawcy z otwartego rynku pracy będą dostawać mniejsze dofinansowania, niż zakłady pracy chronionej. Długo nie mogłem znaleźć źródła prawnego, aż wreszcie się udało.

Otóż – wzorem wcześniejszych metod rządu – zrobiono megaustawę, nie bawiąc się w małe nowelizacje. Projekt ma charakter okołobudżetowy, ale Prezydent ma prawo zawetować taką ustawę. Wtedy jednak naraża się znowu na zarzuty wrogości wobec budżetu. Takie polityczne gierki między politykami… Poniżej art. 7 ustawy, który dotyczy omawianego problemu

Art. 7.

W ustawie z dnia 27 sierpnia 1997 r. o rehabilitacji zawodowej i społecznej oraz zatrudnianiu osób niepełnosprawnych (Dz. U. z 2008 r. Nr 14, poz. 92, z późn. zm.[7]⁾) wprowadza się następujące zmiany:

1)   w art. 2 pkt 1 otrzymuje brzmienie:

„1)     najniższym wynagrodzeniu – oznacza to minimalne wynagrodzenie za pracę obowiązujące w grudniu roku poprzedniego, ustalane na podstawie odrębnych przepisów;”;

2)   art. 68e otrzymuje brzmienie:

„Art. 68e. W latach 2009 i 2011 Fundusz otrzymuje dotację celową z budżetu państwa na realizację zadania, o którym mowa w art. 26a, w wysokości nie mniejszej niż 30% środków zaplanowanych na realizację tego zadania na dany rok.”;

3)   po art. 68e dodaje się art. 68f i art. 68g w brzmieniu:

„Art. 68f. W 2010 r. Fundusz otrzymuje dotację celową z budżetu państwa na realizację zadania, o którym mowa w art. 26a, w wysokości do 30% środków zaplanowanych na realizację tego zadania na ten rok.

Art. 68g. W 2010 r.:

1)   pracodawcy zatrudniającemu w przeliczeniu na pełny wymiar czasu pracy mniej niż 25 pracowników oraz pracodawcy zatrudniającemu co najmniej 25 pracowników w przeliczeniu na pełny wymiar czasu pracy i osiągającemu wskaźnik zatrudnienia osób niepełnosprawnych w wysokości co najmniej 6% przysługuje miesięczne dofinansowanie w wysokości:

a)   70% kwot, o których mowa w art. 26a ust. 1,

b)   90% kwot, o których mowa w art. 26a ust. 1 i 1b;

2)   pracodawcy prowadzącemu zakład pracy chronionej przysługuje 100% kwot dofinansowania, o których mowa w art. 26a ust. 1 i 1b.”.

Źródło: ustawa z dnia 19 listopada 2009 r. o zmianie niektórych ustaw związanych z realizacją wydatków budżetowych

Tak więc ponownie pieniądze zwyciężyły nad zasadami. Równość podmiotów? A po co, skoro można zaoszczędzić jeszcze kilkanaście milionów złotych. Panie Prezydencie! Proszę zawetować!

Présentation de l’éditeur
“Je suis le fils d’un salopard qui m’aimait. Mon père était un marchand de meubles qui récupéra les biens des Juifs déportés. Mot par mot, il m’a fallu démonter cette grande duperie que fut mon éducation. À vingt-huit ans, j’ai connu une première crise de délire, puis d’autres. Je fais des séjours réguliers en hôpital psychiatrique. Pas sûr que tout cela ait un rapport, mais l’enfance et la folie sont à mes trousses. Longtemps je n’ai été qu’une somme de questions. Aujourd’hui, j’ai soixante-trois ans, je ne suis pas un sage, je ne suis pas guéri, je suis peintre. Et je crois pouvoir transmettre ce que j’ai compris. “

Avec l’aide de Judith Perrignon, Gérard Garouste se livre dans ce bref Intranquille. Le style est on ne peut plus direct et cru : le peintre raconte sans trop de chichis sa vie, ses errances et ses interrogations. On y glane des informations sur son cheminement et ses préoccupations artistiques ; il n’oublie toutefois pas de souligner ce qu’il doit à son « salopard » de père, aux lunaires Casso et Éléo, à son épouse Élisabeth, au flamboyant Fabrice, au marchand d’art Leo Castelli… Il en profite également pour bousculer quelques clichés, comme ceux de la « folie créatrice », du rapport entre artiste et folie ou de la vie de bohème. Autant d’éléments qui font de l’Intranquille un portrait qui paraît honnête et nuancé.

Un témoignage qui laissera peut-être les aficionados sur leur faim, mais qui constitue une bonne porte d’entrée dans l’univers de cet artiste.

Gérard GAROUSTE & Sophie PERRIGNON, L’intranquille, Paris, L’Iconoclaste, 2009.

Att få falla, ramla

bli sitt eget dimhål,
ett förlåtande

Att få falla
långt och länge, fritt

varmt in,
undan skavbenet

Att få sväva där
som ett själv

lätt, genomlyst

Den här veckan ber vi speciellt för Ronneby kommun.

För att komma till förteckningen över bönesidorna klickar du på knappen Blekinges kommuner i menyn.

Den här veckan ber vi särskilt för Lunds kommun

Klicka på rubriken Skånes kommuner, i menyn här uppe under bilden, så får du fram en sida med länkar till bönelistorna.

Du kan också skriva kommunens namn i sökrutan här nedan.

Är du medlem på facebook? Då vill vi tipsa dig om vår grupp där, med samma namn som den här bloggen, dvs. Bön för Skåne. Klicka här för att komma till gruppens hemsida.

Well this album came out on November 10th, but I think it needs to be reviewed.  Bon Jovi’s eleventh album is “The Circle.”  The title does sum up what this band has done in their career.  This album is a mixture of original Bon Jovi rock and a little bit of country style.  The do tend to on the song “When We Were Beautiful” sound a little bit like U2.  On some of the songs it seems like they took  country songs and changed the words a bit and added a rock beat.  I do like how they did this, but it doesn’t seem like a different direction.  It is just a compilation of all their work.  I do like the different work that they have done, but this really is not that much of a new sound.  If your looking to get this album still consider your tastes.  If you are more of into the old eighty’s type Bon Jovi you may want more of a song like “Thorn in my Side.”  And if you like more of the country rock version you may want “Work for the Working Man.”

Overall this is an average album for Bon Jovi.  The title says it all that they have come full circle with a mash of all Bon Jovi sounds.

Herre Jesus Kristus, Faderns Son, sänd nu din Ande över jorden. Låt den Helige Ande bo i alla folks hjärtan, så att de må bli bevarade från förfall, olyckor och krig. Må Vår Fru av Alla Folk, den Saliga Jungfrun Maria, vara vår Förespråkerska. Amen.

Jag hittade denna bön på hemsidan för Vår Fru av Alla Folk. Den kommer ursprungligen från ett meddelande i privatuppenbarelsen till Ida Peerdeman och är ämnad att bes för den högtidliga proklamationen av den femte och sista marianska dogmen. Läs mer på Fifth Marian Dogma.

“Meu sucesso até hoje prova com todas as letras que o grunge era passageiro, mas o verdadeiro rock ‘n’ roll é eterno.”

Jon Bon Jovi

Underbar bön av Leonard Cohen. Lyssna på texten – “All your praises they shall ring. If it be your will, to let me sing.”

If it be your will
That I speak no more
And my voice be still
As it was before
I will speak no more
I shall abide until
I am spoken for
If it be your will

If it be your will
That a voice be true
From this broken hill
I will sing to you
From this broken hill
All your praises they shall ring
If it be your will
To let me sing

credits:

BON Official Website
Reuploaded by: ★_Excentrique @ SJ-World.net

credits:

Endorsement Site
Reupload: Izurei @ sj-world.net

“Tá vendo isso aqui? Tudo esculpido com exercicio e alimentação balanceada. Drogas BLAH!”

Jon Bon Jovi (nú)

Haha!! This is an awesome Mad TV skit!!!

Snälla stå med oss i bön idag för en kristen familj i USA. Mannen riskerar att dömas till ett mycket långt fängelsestraff, trots att han är oskyldig.

Mannen, som heter Phillip, var ensam hemma när deras baby började bete sig konstigt. Han tog barnet till sjukhus, där man började behandla det för en blodsjukdom som barnet har. Efter en stund kom någon på att samma symptom kan uppstå om barnet skakas kraftigt. Polis tillkallades, och Phillip blev arresterad och häktad. Efter några dagar sattes han på fri fot igen.

Idag, sen eftermiddag vår tid, börjar domstolsförhandlingen, och man vill att han ska erkänna sig skyldig. Han kommer då att få en villkorlig dom under 10 år. Phillip står fast vid att han är oskyldig, och läkare har konstaterat att det måste bero på barnets sjukdom.

När Phillip sa till sin försvarsadvokat att han inte kommer att erkänna sig skyldig, skrek advokaten åt honom, och sa att han inte var klok. Strax efter ringde advokaten upp Phillip igen och avsade sig uppdraget. De har investerat massor av pengar på den advokaten, och har inte pengar till en ny.

Både Phillip och hans fru är övertygade om att det handlar om en andlig attack mot familjen.