Söder-Tv releasen gick av stapeln och vi har firat hela dagen. Kvällen har tillbringats på boulehallen där vi kördeen liten kickoff. Vi käkade och det spelades både boule och bordtennis. Och eftersom jag inte stod som vinnare i något utav dem så skippar vi resultaten. Kvällen blev iallafall jättelyckad och ett stort tack till våra chefer som stod för kalaset.

Klurade lite på namnet Andrén. Förutom äventyrar finns det andra som heter samma lika. Minns en snubbe från Norsjö som hette Rikard och Andrén i efternamn. Han kixade Stigabollar med Adam Nilsson och Tomas Berg från samma inlandskommun. Det handlar om pingis och 20 år sedan. Hursomhelst sprang jag på en Andrén på Facebook som heter Jenny. Vi hade visst någon gemensam bekant så jag slängde iväg en kort notis i stil med “Hörru jag lirade bordtennis med en snubbe som hette Rikard Andrén. Är det måhända din andra hälft?”. Kanske blev hon lite paff men svaret var “Ja”. Jag fortsatte “Jasså har han berättat hur han fick pisk i hagen och satt och snyftade och drack ett par tröstcola”. “Näää han säger alltid att han vann”. Ja så gick det.

Roligt det här med kompis kompis och 6 Degrees of separation som FB leder till. Nedan är ett par bilder både på Rikard och Jenny och en ny generation.

Skriv om Rickard Andrén.

Tisdag 25/11

Vaknade imorse ock kände mig hyffsad utvilad. Tydligen hade jag sovit bra för jag hade inte vaknat en enda gång. Förklaringen visade sig vara att sonen var sjuk och skulle stanna hemma viklet betydde att det var tyst på morgonen utan hans skrammel när han gör sig i ordning. Att dusch och hårvård etc kan låta så mycket.

Efter jobbet blev det spinning för jag kände att träningsvärken från igår började komma och därför ville jag inte springa - jag ville köra något enkelt idag. Gårdagens utfall har börjat kännas i låren men efter några minuters trampande på cykeln försvann det. Spinningen gick fantastiskt bra och pulsen kom aldrig över 176 fastän jag skuvade på motståndet mycket mot slutet. De sista 4-5 minuterna körde jag riktigt hårt men det blev aldrig riktigt jobbigt. Kul med mersmak alltså.

Nu när jag skall lägga mig har jag aj i benen. Träningsvärken har satt in ordentligt och min kropp skriker på vila – smärta föder skönhet heter det ju så detta är väl bra.

Tänkte på F när jag såg ovanstående pryl som bör bli ett måste för den som vill vara ute och blogga och “Facebooka”!? Förutom solen skyddar den även mot regn och rusk.

Jag har förövrigt gått med på att hålla ett timmes föredrag om bildbehandling på jobbet i samband med en jultallrik på kontoret. IT avdelningen tyckte det vore bra om någon kunde lära ut hur man minskar bilder så att färre mejlar för stora bilder.  Kul, med ett sådant förtroende!
Efter jultallriken blir det dessutom final på kontorets bordtennistunering och en vinnare skall koras. Mina chanser är minimala – jag har ju inte spelat pingis sedan högstadiet. Kanske man skall plocka fram det gamla racket som ligger och skräpar i garaget.

Bordtennis viser sig at være mere vanskeligt end først antaget, når man vel at mærke gerne vil slå korrekt.

Jeg – og min personlige træner – kæmper virkelig med at aflære gamle uvaner, og hold da op hvor er det vanskeligt!

Den første gang mødte jeg op og mente, at jeg for så vidt spillede ganske udemærket; men jeg blev hurtigt klogere. Jeg gør næsten alting forkert.

Forhånden er ved at være korrekt, men baghånden… jeg er lige ved at give fortabt. Heldigvis er jeg ganske enormt stædig, så jeg bliver ved og bliver ved, men naturligvis melder tanken sig: “kan jeg overhovedet lære dette?”.

Motorisk er jeg et notorisk fjols. Hver gang jeg skal lære noget nyt, der involverer kroppen, skal jeg kæmpe. Da jeg som barn skulle lære at cykle, fik min far temmelig meget motion af at løbe bagved med et kosteskaft, og da jeg begyndte at løbe på rulleskøjter havde jeg “asfalt-eksem” på højre ben en hel sommer. Det er som om jeg ikke stod forrest i køen, da der blev uddelt motoriske evner.

Min bordtennistræner Esther er et meget tålmodigt, støttende og opmuntrende menneske, og hun giver i hvert fald ikke op – kun bolden. Robotten (en maskine man kan træne mod – den spytter mindst 100 ensartede slag ud) er også meget tålmodig, så det ender vel med, jeg får det lært. Det er lige før, jeg ville ønske, at jeg ikke kunne noget som helst på forhånd. Det skulle da lige være en baghånd…

Men det er under alle omstændigheder skønt at være kommet i gang og at være aktiv. Af en eller anden grund er (også) bordtennis en mandesport. I hele Brønshøj Bordtennis er der vist kun 4-6 kvinder ud af ca. 150 medlemmer. Til tider undrer jeg mig over, hvad kvinderne laver. Har de travlt med børn, karriere, selvudvikling mv.?

Høstferien er, nok en gang, over. Halve ferien ble tilbringt hjemme, og andre halvdelen på hytta. Ferien var egentlig veldig deilig, og på første gang på 3 år, gjorde jeg ikke en eneste lekse i løpet av ferien, digg!

Første halvdel har jeg vel skrevet litt om før, bl.a. treningsenter med Andreas (Helt OK stiv dagen etter), Queenshow m.m.

Vi stakk opp på hytta onsdags kveld, oppe akkurat tidsnok til å få med House (House på Hytta ^^). Det ble også et par bordtenniskamper.

 Torsdagen var vi på tur på fjellet. Utrolig kaldt, men digg! Det ble også litt tid til basket, og seff bordtennis. Denne gangen vant JEG 40,- av Bendik i bt

På fredagen fikk vi besøk av Stian og Mette, det ble ikke tid til noe tur (og det var heller ikke vær til det, det regnet kattunger, og etter hvert begynte det å snø). Vi slappet av inne, spilte bordtennis, kort og andre ting som ikke tok særlig med krefter

Lørdag var turdag, det ble en helt grei tur, på beina, med mye snøballkasting, i tillegg til Bendik som fikk prøvd snowboardet sitt. Vi grilte bål og stekte pannekaker, skikkelig kos! Det kom litt snø underveis, og på kvelden/natten kom det også en del.

Søndagen skulle vi hjem tidlig for å rekke Startkamp. Pappa tok seg årets første skitur, men litt halvveise forhold vil jeg tro. Vi kom oss etter hvert hjem til K-Town, og til tidenes startkamp på SørArena, flotte mål, mye mål, bra spill og Myggen-comeback – VELKOMMEN TILBAKE!!

I løpet av ferien har det også blitt en del løping. Jeg og Markus hadde løpekonk, tapte desverre med 2,2 km. Skulle visst ha festa sensoren på inneskoa når jeg løp på 3D-mølle på Spenst. Men ettersom Markus tok et par skippertak og noen skikkelig langturer, er det vel bare å gratulere han! Blir gratis pizza på han i løpet av uka

-Philip..

Når vi er på hytta går tid med til bordtennis. Føler at framgangen er der, men har tydeligvis litt å strekke meg etter [..]

Min alltid så behjelpelige humørkilde, YouTube, har nok en gang hostet opp noen eksemplariske videoer, og denne gangen er det bordtennis som står på menyen.. Sier bare en ting: WOW :O!!

Akrbatikk, teknikk og ballfølelse:

Dette er underholdning, fairplay og teknikk samlet i en fantastisk suppe:

Syke server fra verdens beste bordtennisspiller:

En mix av alt:

Så det er vel bare for meg å komme meg på hytta for å trene ^^

-Philip..

Da har det vært stille på bloggfronten et par dager, mye på grunn av hyttebesøk og da en litt crappy internettforbindelse [..]

Helga var nokså lik som den forrige, jeg tapte penger på bordtennis (tapte 1 kamp i løpet av helgen, det resulterte i 30 tapte kronestykker ), laaang gåtur i fjellet, chilling nede ved hytta med basket, god mat og NRK (NRK eier fredagskvelden..). 

Som du sikkert har lagt merke til har antall blogginnlegg gått en del ned, noe som rett og slett skyldes at det faktisk tar litt tid å skrive 3-4 innlegg hver dag. Dermed blir det endringer i bloggerytmen:

• Ikke lengre dagens kantinehendelse, men ukens kantinehendelse.
• Litt færre, men også lengre innlegg (skal allikevel prøve å beholde de små dryppene med små hverdagshendelser innimellom)
• Flere tips og anbefalinger.
• Mer om hva som opptar meg.

Satser på at dette blir bra, og kom gjerne med innspill hvis dere har noen ønsker eller meninger om denne webloggen

Man kan da heller ikke vende ryggen til i 35 år uden at det hele er ændret

Da jeg i mine meget unge dage spillede bordtennis skiftede serven efter fem server og man spillede til 21. Nu skifter serven efter to server og man spiller kun til 11.

Hvor var det fint at komme afsted, at møde nye mennesker og skønt at spille igen; jeg er ikke i tvivl om, at det vil kunne mærkes i morgen! 2½ times træning og 13 km på cykel for at komme frem og tilbage – men bare det at mærke, at kroppen fungerer, og det at tænke på noget andet, end det jeg plejer at tænke på, er det hele værd.

Jeg er langt fra at beherske selv grundslagene, men da jeg er et kedeligt enten-eller menneske, skal jeg nok komme efter det igen; for enten spiller jeg bordtennis eller også gør jeg ikke. Der er mulighed for at træne to gange om ugen, og det har jeg tænkt mig at gøre! Onsdag er der fællestræning, og tirsdag er der træning for kvinder. Hvis jeg bliver god nok, er der også mulighed for at spille turneringer, og det har jeg så tænkt mig at blive!

Det mærkelige ved at blive ældre er, at det er en umærkelig proces – altså set indefra.

Jeg lægger mest mærke til det, når jeg på nettet skal vælge mit fødselsår i et rullepanel; der kan være uendeligt langt tilbage til 1963. En anden situation, hvor det mærkes er, når jeg kommer i tanke om, hvor længe siden det er, jeg sidst gjorde et eller andet. Det er 35 år siden jeg sidst spillede seriøs bordtennis. 35 år – det er helt vildt!

Men nu skal det være igen… Jeg har i årevis ledt efter en eller form for idræt, der egner sig til vinterbrug. Har truffet én, der spiller i Brønshøj Bordtennis, og han omtaler klubben og træningen i rosende toner. I morgen aften vil jeg køre op og deltage i onsdagens fællestræning for at se, om det er noget for mig, og da jeg bestemt regner med, at det er noget, har jeg bestilt et bat og et par sko hos Bordtennisexperterne. Havde håbet grejet kom med posten i dag, men spændingen må vare lidt endnu.

Der for 35 år siden fik jeg bare et bat og det var færdiglavet; men tingene har sandelig udviklet sig i verdens hurtigste sport. Nu skal man tage stilling til henholdsvis battræ, belægning og håndtagets udformning. Jeg synes ikke, jeg har forudsætningerne for så “store” beslutninger, så jeg lod mig vejlede hos Bordtennisexperterne.

Sko er heller ikke længere bare sko. Dengang i barndommens land tror jeg menuen stod på de forhåndenværende kondisko, men nu skal det være et par rigtige bordtennissko. Tjah… vi lever vel nok i overflodssamfund! Jeg besluttede mig for et par Donic Waldner Flex Sko som vist på billedet.

Da nærmer det seg søndag med stormskritt (når jeg er ferdig med å skrive dette har vi vel kommet til ukas ‘hviledag’). Er altså på hytta denne helga, og ting her oppe er egentlig veldig fint [...]

Vi kom opp hit fredagskveld i 8-tia. Kjøreturen opp er egentlig helt topp:

• Vi kjøper 10 statoilboller med melkesjokolade fordelt på 3 pers. NAM
• Får tatt unna en del podcaster (vil komme til bake til podcasts ved en senere anledning)
• Får slappet av, chill!
• Se at gradestokken kryper nedover mot 7 grader, snart snø her !!

Vi fikk bært inn og satt opp bordtennisbordet. Jeg veddet 10,- med Bendik at jeg ikke kom til å tape en match i løpet av helga (røk for et kvarter siden “/). Etter et par kamper satt vi opp bilbanen, men det viste seg at den ikke var helt sammarbeidsvillig når vi skulle begynne å kjøre. Kvelden gikk, og det var klart for dektektimen, Taggart. Skuffende epiosde egentlig..

Lørdagen kom, og vi ble vekket klokka 8, det var klart for å bære ved. Ett mål ved skulle bæres, det er faktisk en veldig god del! Innimellom bæring ble det litt basketspilling. Etter hvert kom også mor og Anine, i tillegg til helgens besøk, familien Leite Vi fikk spilt en del bordtennis og andre småting, før vi dro på fjelltur. Ganske fantastisk oppe på fjellet nå, høstfarger, kaldt og godt i lufta. Etter dette var det klart for Taco.

I kveld har det blitt en del kakespising, i tillegg til en lek som var skikkelig gøy, men som var såpass avansert at jeg ikke orker å forklare den nå  

Må vel nesten komme meg i seng, er visst en ny dag i morgen sies det.

Forresten, pappa sa akkurat at det var rim/is på rekkverket !

-Philip..

Ps. Kommer kanskje noe bilder i morra..

Pss. Da var vi et kvarter over midnatt..

Tidigt i morse spelade Jörgen Persson semifinal i OS borta i Peking. Matchen gick alltför tidigt för att jag, efter en vecka av dålig sömn, skulle orka ta mig upp, parkera i soffan framför TV:n och heja fram honom. Vidskeplig som jag ibland kan vara i sportsammanhang tar jag på mig skulden för Perssons förlust. Hade jag bara pallrat mig upp hade han kanske klarat av konststycket att slå storfavoriten Wang Hao, men nu blev det ju inte så…

Istället blev det bronsmatch för Jörgen, och efter att ha sett honom, skadad och sliten, tvingas se bronsmedaljen glida mellan fingrarna så måste jag ändå säga att jag ärligt och uppriktigt inte är det minsta besviken på folkhjälten Persson. Kvällstidningen Nattmössan tycker att det är bittert att det inte blev medalj för Persson. Ja, så kan man ju se det. Personligen tycker jag att Persson inte har nånting att vara bitter över. Han har svarat för en fantastisk prestation, han har fajtats om en OS-medalj, och det vara bara tre spelare från supermakten Kina som var bättre.

Till tröst ska vi minnas att Jörgen trots allt har ett par guldmedaljer från VM. Självklart lider jag med Jörgen, en OS-medalj hade varit kronan på verket, men med tanke på omständigheterna (halvskadad och med 1,3 miljarder kineser på andra sidan nät) hoppas jag att han i alla fall med lite perspektiv kan känna sig nöjd och stolt för att han bjudit oss med på en resa av sällan skådat märke.

Som ni vet heter det ju att det är vägen dit som räknas. På vägen fram visade Persson att han kan tampas med de bästa – han förlorade endast mot regerande världsmästaren och den nuvarande världsettan, och det är sannerligen ingen skam. Vad han gjort har han gjort med stil och finess, själv blev jag särskilt imponerad av hans inställning och kämpatakter, och försvarsspelet på de där långa bollarna från Wang Liqin visar att Persson är väl värd all respekt.

Tack Persson!

- – - – -

Om cirka en och en halv timme ska Tottenham spela säsongens första hemmamatch på White Hart Lane. Jag hoppas på bättre spel och bättre utdelning än i ligapremiären förra helgen, vilken var en ren plåga för ett gammalt Spursfan. För dagens motstånd svarar Sunderland. Det lustiga är att Spurs i somras sålde en hel trio med spelare till just Sunderland; Steed Malbranque, Pascal Chimbonda och Teemu Tainio.

Det kommer kännas konstigt att se de av dessa herrar som är med i dagens match i Sunderlands rödvit-randiga tröja istället för Tottenhams liljevita. Mest kommer jag sakna Malbranque, de andra inte lika mycket. Förhoppningsvis blir dock deras återkomst till White Hart Lane minnesvärd för trion mer för publikens tecken på respekt än för att de får med sig poäng på resan hem.

I Spurs vill jag gärna se Tom Huddlestone på plan idag, och givetvis måste Gareth Bale ingå i Ramos startelva. Det här laget har potential. Hoppas dom visar prov på det idag.

Bara 82 minuter kvar till avspark!

- – - – -

Dagens musiktips: Peking Opera Fantastia av Jade Bridge.

Ungefär klockan fyra(?) i natt börjar semifinalen i pingis med Jörgen Persson. Det blir att ställa alla klockor man har så att man kommer upp… Kommer bli grymt spännande! Missa inte det!

Tyvärr hade jag inte möjlighet att se det live, jag fick dessvärre nöja mig med Fredrik Birgings rapporter på radiokanalen Rix FM (jag har ingenting emot Fredrik Birging, Rix FM däremot…) och fick i alla fall veta att Jörgen Persson gått till semifinal i OS. Persson visar igen att gammal är äldst och att 42 inte år någon ålder på en häst. Fantastiskt!

Frågan är bara ifall Persson, i sann Einar Berg-anda, vann på ATP-poäng eller på att han vann fler set än motståndaren Zoran Primorac, i sammanhanget en ren junior med sina 39 år.

När jag kom hem på eftermiddan hade jag turen att få se slutet på ett sammandrag av matchen på SVT. Vilken matchboll! Det var bordtennis på hög nivå, underhållning av bästa klass. Kul att se Perssons egen lilla klack på läktarn också. Jag hoppas och tror att varje idrottsintresserad svensk medborgare håller en tumme eller tre för Persson när semin mot världsettan Wang Hao går. Det är Persson mot världen, eller i alla fall en sjättedel av den (dvs. Kina). Vinner Persson den matchen så måste han bara få Svenska Dagbladets bragdmedalj – allt annat vore en skymf.

Sverige blev idag olympiska mästare för icke kineser i bordtennis! Genom den så fantastiska, Jörgen Persson så lyckades Sverige spöa skiten ur motståndet och är därmed ensam nation kvar i turneringen. Ja förutom Kina såklart som har tre spelare i semifinal.

Jörgen Persson är en legendarisk pingisspelare med såväl EM som VM guld på meritlistan. Men en OS medalj saknar han, något han var mycket nära att få under OS i Sydney 2000 då han slutade fyra. Jörgen Persson kommer i sin semifinal att få möta världsettan något som på förhand ser mycket tufft ut. Men pingis är pingis och Jörgen Persson är Jörgen Persson så det är inte helt omöjligt att han kan gå segrande ur den striden. Om någon förtjänar en OS medalj så är det Jörgen Persson!

Lag Stenbergs fyra Alexander gick självklart upp tidigt imorse för att se kvartsfinalen i sin absoluta favoritsport i OS. Den näst roligaste sporten är brottning anser Nordgren. Men han säger samtidigt i en kommentar “de nya reglerna är helt sinnesstörda i brottning och domarna är mutade så det skriker om det, tyvärr underkastar det brottningen så därför är pingis högst på listan vilket det i för sig hade varit ändå”. Nordgren säger också att han själv spelade mycket pingis under några år dock inte som medlem i någon klubb och att det var synd att han inte satsade på pingis då han anser att det är den sporten han har blivit “bäst i under kortast tid”. Hur som helst är pingis än helt fantastiskt rolig sport och jag hoppas verkligen att vi får fram några nya stjärnskott!

Trots att jag jobbar som sportjournalist har jag otroligt svårt att engagera mig för OS.  Tiden jag tillbringat framför tvn uppgår nog inte ens till en timme totalt sett över hela  spelen.  Jag är ointresserad av rodd, kanot, skytte och friidrott och om möjligt ännu mer ointresserad av ridsport, simning och damfotboll. Så är det. Enda gången det bränner till på allvar är när bordtennisen flimmrar förbi på tvn. Denna i Sverige inte särskilt uppmärksammade sport har alltid varit en favorit.

Inte minst för att jag själv tillbringade tio år av mitt liv med att kuska Norrland runt under vinterhalvåret för att spela bortennis. Singel- och dubbelturneringar. Ligaspel i gudsförgätna hålor. Noll kronor i ersättning och ingen publik. .

De ändlösa timmarna vi tillbringade med att matcha internt i klubben i den slitna gympasalen vid ån i byn tillhör mina favoritminnen från barndomen.

Nåväl, just därför är det så kul att se en Jörgen Persson i storform vända underläge och vinna mot vitryssen Samsonov. För övrigt var Samsonov med sina höga uppkast vid serven en inspiration i min egen karriär. Nu är det upplagt för en sista föreställning för Persson och personligen tror jag det kan bli en bronspeng. Det vore en makalös bedrift.

Och en medaljmatch är det enda som skulle få mig att byta från europeisk toppfotboll i andra kanaler till alltid ointressanta SVTs trötta sändningar från Kina.

Åldermannen Jörgen Persson svarade för en fantastisk comeback i matchen mot Vitrysslands Vladimir Samsonov och gick därmed till kvartsfinal i bordtennisens singelturnering i OS. Det var en riktig rysarmatch. Alfred Hitchcock själv hade knappast kunna göra det bättre.

I sjätte set gick Samsonov fram till ledning 9-8 och var då bara två bollar från seger. Därpå följde en mycket tveksam boll, som enligt domaren gick på kanten på Perssons halva, men som på reprisen såg ut som den gick i sidan av bordet. Diskussion följde, och till Samsonovs försvar ska det sägas att han, såväl som Persson, ville att bollen skulle spelas om. Samsonov vann dock den omspelade bollen och fick två matchbollar.

Men Persson var iskall, vände och vann och tog matchen till ett avgörande set. Även i detta set visade Persson att gammal är äldst och vände underläge 6-7 till seger 11-9 efter att ha kostat på sig att bränna en matchboll. Kvartsfinalplatsen var därmed säkrad för Persson, och efter att dessutom ha legat under med 1-3 i set men avslutat med att vinna tre raka set, så ställer man sig frågan hur man kan låta bli att imponeras av Persson.

Personligen har jag alltid sett Persson som den ena i en enastående duo av svenska pingis-ess, den andre i duon är förstås legenden Jan-Ove Waldner. Waldner kallas ju som bekant “det eviga trädet” i Kina och betraktas även där som en stor legend. Waldner och Persson, de gamla vapendragarna, har funnits sen urminnes tider, svensk pingis svar på Don Quijote och Sancho Panza? Eller är Waldner kanske den sista mohikanen, och Persson den näst sista?

Persson är kanske inte lika välkänd i Kina som Waldner, men nu har den näst siste mohikanen fortfarande chansen att ta sitt livs första OS-medalj. Det känns nästan konstigt att han inte redan har en. Hoppas han lyckas, det är han väl värd!

I morse såg jag Jörgen Persson spela underbar pingis, nu i eftermiddag såg han till en början ut att få problem, men efter en ordentlig rysare så står Jörgen nu som segrare. Detta var något av det häftigaste jag sett på länge, när man nästan är svettigare av att titta hemma i tv-soffan än vad lirarna är på plats. Jag ser fram emot fortsättningen och hoppas Jörgan Rockar vidare!

Våren 2007 søkte vi frem et hus på DanCenters hjemmesider. Et 5-stjerners hus som kostet 29960 NOK for 2 uker. Prisen var høy, men vi var villig til å betale dette for et hus med høy standard.

Nedturen ved ankomst til Danmark var stor: Vi ble møtt med et hus der tiden hadde stått stille siden 60- eller 70-tallet. Hagen var fullstendig overgrodd og ustelt. To griller i atriet var fylt med gammel aske og jord, og hadde vært brukt til askebeger. Men alt dette var likevel småtteri mot lukten som møtte oss innendørs. Det viste seg nemlig at hele underetasjen var helt uegnet som oppholdsrom pga sterk sopp og råtelukt.

Opphold i disse rommene var så ubehagelig at man fikk pustebesvær av å være der. Disse rommene var i reklamen omtalt som bordtennisrom og solarium. Vi er ikke tvil om at det var helseskadelig å oppholde seg i disse rommene, og vi valgte å stenge dem av under hele vårt opphold.

Bare en person utstyrt med usedvanlig frekkhet og griskhet ville kunne betegne dette som et femstjerners hus. Men vi snakker altså om DanCenter.