än sur? När alla runt omkring bara slår i saker utan hämningar för att dator inte fungerar eller att USB kabeln inte ligger där jag säger……..Ja livet är en fest i den här familjen…..tur att man kan skratta åt det när tankarna löper i lugna banor igen……Jag önskar att jag orkardegå emellan och lösa problemen med det går inte….för jag får panik-ångest bara jag hör dem gå igång……och nu har de hållt på i ca 2 timmar och det kanske lugnar ner sig när M. kom hem…..har någon förhoppning i alla fall…..

Klösan

Otkako imamo istorijske podatke o zajednici u kojoj su ljudi živeli i porodici kao zajednici, pripadnici muškog pola bili su zaduženi da brinu o egzistenciji porodice, a, ako mogu tako da kažem, uloga ženskog pola je bila da se brine o deci i kući. Vratimo se samo stotinjak godina unazad, obrazovanje je bilo rezervisano isključivo za mušku decu, dok su se devojčice pripremale za spremanje hrane, čišćenje kuće, izradu ručnih radova i brigu o deci. Dobro, možemo reći da one i jesu u neku ruku predodređene za brigu o deci, majčinskim insinktom. I dok su muževi zarađivali, njihov zadatak jeste bio da ih kod kuće dočeka čisto, skuvano. One su stvarale dom, a oni su ga omogućili.

Sadašnjost je iz moje perspektive potpuno drugačija. Devojčice se ravnopravno školuju i postižu jednake rezultate, devojke, kao i momci završavaju fakultete i dobijaju stalne poslove na radnim mestima zajedno sa muškarcima. Radno vreme je za oba pola jednako, kao i plata. Neću ulaziti u pitanja ravnopravnosti, mobinga, polne diskriminacije koja postoji, jer ne planiram da pišem o tome u ovom postu.

Dakle, ako uzmemo za primer jednu klasičnu porodicu danas, poslovne obaveze su jednake. Oba supružnika su zaposlena, zarađuju i materijalno doprinose zajednici u kojoj žive. To je ono što se promenilo u odnosu na prošlost kada žene nisu imale priliku da rade i zarađuju. Ono što je ostalo isto je da su svi kućni poslovi ostali na ženama. Kuvanje, peglanje, higijena stana/kuće i briga o deci su uglavnom njene obaveze. To je ono što me iritira. Ako je pitanje egzistencije u materijalnom smislu olakšano muževima, zbog čega nije i drugi deo poslova podeljen?

Nedavno sam otišla kod druga na rođendan. Sticajem okolnosti je tamo bio njegov stariji brat, koji je oženjen i ne živi sa njima već nekoliko godina, pored kog sam slučajno sela. Malo po malo smo se raspričali. Primetila sam da im je kuća kompletno ukrašena ručnim radovima koje je napravila njihova majka, te sam je pohvalila. Tada je on počeo da priča o svojoj supruzi. Tačnije da je ogovara u negativnom kontekstu. Kako ne kuva svaki dan, kako je on prinuđen da ponekad ispegla svoju majicu, kako im je nered u kući. “Znaš”, rekao mi je vidno ogorčen, “desi se da dođem sa posla i zateknem poruku na stolu u kojoj piše kako je otišla da radi (u drugu smenu – prim. drveni advokat) i da ništa nije skuvala, već da imam spremljen sendvič u frižideru! Pa, ja bih da jedem kuvano posle posla, kad se vratim umoran! To se kod moje mame nikada nije desilo!” Prva emocija koju sam osetila je bila sažaljenje. Žao mi je bilo čoveka koji je gladan. Kako je nastavio sa pričom a ja sa razmišljanjem o situaciji koju mi prepričava postalo mi je jasno da on ništa ne radi u kući. Njegovo je da ode na posao i donese platu, a njeno da isto to učini, plus da vodi računa o kući. Vrhunac je bio kada je rekao da je znao da će tako biti da je ne bi ni oženio. To mi je bilo previše. Nisam htela da ulazim u raspravu, ali sam kasnije razmišljala o rečenom.

U čemu je problem?  Vaspitanje ili egocentričnost? Navike? Predrasude? Nacionalno ili rodno nasleđe? Šta mu daje za pravo da očekuje da ga njegova “slabija/lepša” polovina služi? Da li joj je predodređeno da pored posla na kom zarađuje ima i “posao” u kući?

Nedugo nakon toga sam se ponovo susrela sa istom pričom. Devojke su konstanto pod lupom. Da li ume da kuva? Kakva je domaćica? Kakve su joj navike po pitanju urednosti i higijene? E pa, ako tako gledamo, maltene se nijedan ne bi trebao oženiti. Ne znam nijednog muškarca koji vodi kompletnu brigu o kuvanju i higijeni kuće, peglanje i da ne pominjem.

Pitam se, da li ulazak žene u brak i stvaranje porodice ili početak nove zajednice nosi sa sobom i okove očekivanja bračnog druga koja se ne smeju izneveriti? Ako je tako, brak će me zaobići. Ne zato što ne umem da kuvam, peglam, spremam i ostalo, već zato što neću da služim nekog ko se na taj način odnosi prema meni.

Milan Bandić je kupio penthouse stan vrijedan više od 500 000 Eura,no prema njegovim riječima sve je legalno,on je više od 500 000 Eura uštedio od svog rada a prethodno je i prodao manji stan. Ovo je jedna u nizu aferi koju je pokrenio Bandić,prisjetimo se još i toga kako se Bandić svojevremeno rastao od svoje sadašnje supruge u svrhu stjecanja materijalnog dobra, stana u Gundulićevoj ulici na kojeg ne bi imala pravo kao supruga Milana Bandića. Naravo, kad su papiri za stan bili riješeni, Bandi(ti)ći su ponovo sklopili brak.

När ni går upp, i stället för att dra er…

I egen takt och med fokus!

Du ska inte bli svettig.
Du ska inte bli trött.
Du måste tänka teknik och fokus.

Varje morgon utan undantag.

Do it!

>>Instructor Janeling

Uče vas da ste ovce, pa se date štrigati… no, dolazi li tome kraj?

Stranica ChurchOuting.org kreirana je s namjerom da LGBT vjernici konačno progovore protiv mržnje koju sipaju crkveni vođe, te time predstavljaju prepreku, a ne poveznicu (kako si sami vole tepati) tih istih vjernika s Bogom.

Site je orjentiran na Washingtonsku nadbiskupiju, no predstavlja i dobar odgovor našim vjernicima koji tako rado sliježu ramenima uz komentar “a što ja tu mogu?”. Eto, možete se organizirati i glasno reći što vam ne valja. Ili vam ovakva maćeha ipak odgovara, pa prigovarate samo zato jer vas je ipak sram priznati da vam se ta i takva Crkva zapravo sviđa?

A da nisu jedini, pokazuju i linkovi s njihovog sitea:

• Catholics United for Marriage Equality,
• Clergy United for Marriage Equality,
• About the Interfaith Alliance,
• …

Svaka od ovih organizacija je zanimljiva na svoj način. Naglasio bih posljednju (About the Interfaith Alliance), na čijoj “O nama” stranici između ostalog piše (prijevod, uz moje naglašavanje):

Kako se borimo?
Međuvjerska alijansa je jedina nacionalna međuvjerska organizacija posvećena čuvanju integriteta i religije i demokracije u Americi. Borimo se za vjeru i slobodu.

• Nacionalna politika – Borimo se za zakone koji bi štitili granicu između religije i vlasti, kako se politika ne bi miješala u vašu vjeru i kako se vjerske stvari ne bi miješale u vaše slobode.
• Temeljni aktivizam – Naši lokalni suradnici mobiliziraju pojedince u zajednici koji će donijeti promjenu vlastitim zajednicama. Pružamo osnovu za borbu protiv fanatizma i obranu religijskih sloboda vezanih uz lokalna pitanja, uključivo edukaciju kandidata, religiju u javnoj sferi i međureligijske odnose.
• Izbori – Pomažemo religijskim vođama i političarima da upravljaju granicom između politike i religije na način koji jamči odvojenost crkvi i države.
• Edukacija – Pokrećemo međuvjerski dijalog kako bismo unaprijedili uzajamno razumijevanje i poštivanje vjerskih razlika.

E sad, meni je to malo previše religije, ali moram priznati da ovdje vidim napore koji su za svaku pohvalu. Ljudi hoće vjerovati i hoće što normalniji (su)život s okolinom. Ne žele se opterećivati mržnjom prema onima koji nisu njihove kopije.

Zašto je to tako još uvijek tako teško “vladajućima”? (ovo je retoričko )

I, bolje pitanje (upućeno vjernicima), na kojoj strani mislite (o)stati? Onoj koja vas/nas svakodnevno zasipa mržnjom i lažima ili onoj koja se ne zamara “sitnicama”, nego traži dobro u ljudima?

Za kraj, jedna simpatična pričica:

Nekada davno stari indijanac ispriča svome unuku jednu životnu istinu:

“U duši svakog čovjeka se vodi neprestana borba. Kao borba između dva vuka. U duši svakoga od nas.
Jedan vuk predstavlja ZLO.
Predstavlja bijes, zavist, ljubomoru, mržnju, pohlepu, aroganciju, samosažaljenje, laž, krivicu, grijeh, srdžbu, pakost, lažni ponos, sebičnost, podsmijeh…
Drugi vuk predstavlja DOBRO.
Predstavlja ono što pruža užitak, mir, ljubav, nadu, vedrinu, ljubaznost, dobrotu, srdačnost, darežljivost, istinu, saosjećanje, sreću, vjeru…”

Unuk se zamisli na nekoliko trenutaka. Sve svoje misli vrijedno usmjeri u dubinu djedovih riječi, pa ga upita:

“I koji vuk će na kraju pobijediti?”

Stari indijanac, pogleda unuka pravo u oči i bez ijedne emocije na svom izbrazdanom licu odgovori:

“Uvijek pobjeđuje onaj kojeg hraniš…”

(izvor)

Nemojte mi sad tu da zašto je “vjera” u dobrim osobinama. Postoje razne vjere, npr. vjera u prijatelje i druge bliske osobe, vjera u ljude, vjera u znanost,…

Tak, tak, kto był w akademiku u kumpla/kumpeli może pomyśleć: “o czym on pieprzy, przecież tam nieustannie trwa impreza, nagie pijane studentki tylko czekają na swego <<księcia ze bajki>>”. Tak właśnie jest, ale nie na co dzień, być może w juwenalia, oczywiście jeżeli ktoś cokolwiek pamięta z tego 5 dniowego melanżu, niestety mnie nie można zaliczyć do tych pamiętających (mi to w sumie nie przeszkadza póki nie czekają na Ciebie chłopcy z którymi dzień wcześniej „tańczyłeś polkę” ). Dzień taki jak ten to nieustanne siedzenie na komputerze z przerwami na papieroska, ile można oglądać filmy, grać w gry i pić..? Nuda jest zajebista!

Jag tycker det är creepy när jag hör grannen ovanpå gråta i timmar.

Eller när hundarna ylar.

Nu låter det igen och jag kan inte avgöra om det är högljudd sex eller en förtvivlad människa.

Fan.

Sånt här vill jag inte veta eller fundera över.

Hur ska jag kunna sova nu?

Som rubriken lyder har detta hänt!

Förra året på vintern började jag och min mamma bråka med varandra och glas slogs sönder.
Jag skar upp min tumme så bloder rann efter mig när jag gick! Det var riktigt hemskt.

I år, alltså idag för bara några timmar sedan hände det igen!
Jag och mamma rök ihop och hon började kasta saker på mig och i golvet!
Den människan har ett jäkla humör kan jag lova, precis som mig.
Så det vart porslin- och glas bitar som flög överallt och jag fick glas in i ögat och hon skar sig på handen.
Sen hoppar hon sönder sina egna glasögon!   Ja jag måste fan börja skratta åt eländet – hahaha xD

Men nu är vi sams igen och allt är lugnt!
Men undra vad som händer nästa år denna tid?  Vad eller vem går sönder då?

Jag läser Kärleksrelationen av psykoanalytikern Tomas Böhm. Hans bok Kärleksrelationen kom ut 2006, men är en reviderad sammanslagning av tre av hans tidigare böcker. Efter förälskelsen – om kärleksrelationen (1984), Om otrohet (1987) och Ska du säga! Om gräl och försoning i parförhållanden (1990). Idag tänkte jag lyfta fram citat som jag gillar extra mycket.

Förälskelse

Förmodligen är det nyttigt om den förälskade så mycket som möjligt ändå vågar släppa fram sin tvekan och sätta ord på den, även om det ska behöva gå ut över stundens njutning. Antingen är hans tvekan en nödvändig del av hans “reorganisation” kring den älskade, och då försvinner den allteftersom han ställer om sig. Eller så är tvekan ett viktigt tecken på att han försöker lura sig själv, och då bör han lyssna på denna signal. (sid 23)

Kärleksrelationen

Den mognad som krävs är att våga satsa och ta med hela sig själv in i relationen, även det som känns stört, skört och sårbart. Därigenom vågar man vara beredd att förändras själv. Genom att tala om det, låta det bli föremål för bearbetning inom relationens ram, kommer den förändring och fördjupning att kunna ske som åstadkommer närhet istället för garderad och ensam upplevelse av sårbarhet. (sid 45)

Att jobba med relationen

Varje natt som parterna går och lägger sig med stolta, tysta, sura, kränkta, hämndlystna känslor bidrar till den långsiktiga förvittringen av förhållandet. Varje kväll som parterna uppbådar viljestyrka, tar risken att visa sig sårbara genom att reda ut misshälligheter och ta den andres otillfredsställelse på allvar bidrar till att fördjupa och öka förmågan till närhet. (sid 43)

Otrohet

Min poäng är att varje sexuell relation behöver ha sitt exklusiva utrymme. Relationer tränger alltför djupt in i och genom oss, för att vi helskinnade ska kunna klara flera intima relationer samtidigt. Och framför allt klarar vi inte vår huvudrelation genom att spä ut den med andra relationer, så fort vi får svårigheter bortom det pratbaras gräns. (sid 57)

Risk för otrohet

Strategin vid risk för otrohet är att ställa högre krav på sig själv och på sina relationer. (sid 164)

När är det över?

Lågan förväxlas ofta med bindning. Om man vistas tillräckligt länge tillsammans med någon, kommer man att internalisera delar av den andre och man kommer att binda osynliga rep till honom eller henne. Vid dessa rep knyter man förhoppningar och uppgifter som man behöver den andre till, man gör sig beroende av den andre som en del av sig sjölv. Men dessa rep behöver inte motsvaras av kärlekslågan. Kärleken kan ha sina särskilda rep som kan ligga lösa, hoprullade i väntan på den hett eftertraktade hemliga passionen, eller redan vara på väg att fästas på en annan person. (Sid 63)

Att lämna

I den dåliga relationen ingår också att den andre inte märker vad som är på gång med den som tänker lämna. (sid 75)

PS. Min son Hjalmar har intervjuat Tomas Böhm och han beskrev honom så här. DS.

Storasyster kom för några veckor sen på att hon absolut inte vill ligga på skötbordet längre. Hon totalvägrar. Dagarna innan hade vi haft riktigt mysigt vid kvällspyjamas och bytet i badrummet och plötsligt så tvärvände hon bara. Vi kunde inte förstå varför.

Efter att ha läst “Trotsbokens” avsnitt om 2-åringar blev jag lite lugnare. De har sina anledningar till varför de plötsligt kommer på att de inte vill göra något som tidigare inte varit något problem med. Som förälder behöver man inte alltid förstå varför.

Jag bekymrar mig inte om att hon plötsligt inte vill ligga på skötbordet. Det går ju att byta på andra ställen. Personligen hade jag önskat mig att pottan användes, eller toaletten. Men hon är inte alls intresserad, så vi lägger ingen kraft på potträning än.

Det som bekymrar mig är att hon ofta gör motstånd när vi ska ta av (eller sätta på) blöjan när det behövs. Har hon bara kissat går det ju att byta lite var som, utan att det blir konstigt. Men efter hon har bajsat blir det värre. Och det är det ofta blir problem. Hon vägrar låta oss byta, kryper in i ett hörn och gör allt för att komma undan.

Som förälder till en viljestark trotsande tvååring tryter tålamodet och jag kan ta till det mesta även i dessa situationer.

Idag blev jag väckt i min eftermiddagsvila av gråt och tandagnisslan när det var dags för byte. Pappan och jag bytte plats då det ofta underlättar situationen när vi gått i baklås i någon situation.

Storasyster och jag började på precis samma sätt och plötsligt insåg jag hur dumt det är att bråka just om detta. Mat, kiss, bajs och sömn är inga bra saker att ta en kamp om med barn. Som förälder kan jag aldrig vinna och det är större risk att det blir problem längre fram om vi bråkar om det…

Jag ändrade taktik och pratade med henne istället om att jag märkte att hon inte ville, bekräftade hennes känslor och sa att vi på något sätt behövde komma fram till något som också skulle kännas bra för henne.

Kexets makt kom in i vår familj igen. Nu var det jag som använde det som muta. Ett kex var inte nog. Tre ville hon ha tre för att hon skulle gå med på att ta bort bajsblöjan den här gången. Sen gick det utan problem.

Tips och idéer. Någon?

Urgh I was sitting until 1 last night writing on my damned essay on religion…4 whole pages, Im pretty impressed by myeslef, but then again..quality and not quantity, but I think I managed to pull it off

I wanna go back to the topic bout attention whores!
Why is it that mainly certain girls; crave a certain kind of attention?
They want physical and other shallow attention, they want compliments about appearence, clothes and shit like that.
Girls are supposed to be very emotional according to guys, then how come most girls, who seek attention become very hostile when one tries to reach out to their inner feelings and thoughts?
I think it’s because most girls are afraid of their ‘insides’, as it is commonly known girls face many more psycological dilemmas than guys, so the only way to conceal this, is to be very colourful, dress up alot and be very flamboiant and loud…Haha I was gonna write flattulant when I suddenly realized I mixed the words up XD.

When I want to get to know a girl, I usually want to get to known them…all the way thru, no matter how werid that sounds.
Because I myself am a very deep person, I like to discuss and have meaningful conversations.
If a girl whom I like, fails to meet those deep qualities, no matter how pretty or ‘nice’ she may be…I usually cant bare myself to even have a friendly relationship…partly because I dont like ‘girls’ so much, but you already knew that.

As you may have noticed to is that I cant be quite racist in my posts too.
Honestly, yes I may have racist tendancies but who hasnt?
Dont get me wrong, prob 90% of all of my friends are of probably each race in the world, but still I have opinions about everyone, even English and Japanese.
Maybe not hatred for a people, but minor annoyances that irritate…like religion and cultural traditions.
It is natural if you for example see an Arabic rapist; you naturally say “ fucking arabs!”, it is just the way the mind works, as soon as you see something wrong in a nation, you will always blame the entire people.

-But seriousness aside, a little comical racism is ALWAS fun..well mostly.

Here are two vids; the first one in english and the second one in swedish, both are hillarious XD

Tomorrow is Friday, Im going to a concert and then..weekend!!!

Den 1 november skrev jag om en oförsvarlig händelse vid J18 matchen mellan Göteborgs IK och Uddevalla HC. En händelse som ledde till att den överårige GIK spelaren avstängdes till och med den 31/12. Situationen provocerades dock fram av den drabbade Uddevalla spelaren som startade det hela genom att köra över GIK målvakten. Något som Uddevallas ordförande tyvärr inte upplyste om när han beskrev händelsen på klubbens hemsida.

Igår fick jag höra att J18 matchen mellan Uddevalla och Hisingen (som Hisingen vann med 8-0) slutade med ett stort bråk med alla lagens spelare inblandade. Låter ju märkligt för ett lag som alltid spelar “med fair play som ledstjärna och idrotten i centrum”?

Gårdagens J18 match mellan GIK och Hisingen (0-5 till Hisingen) genomfördes utan bråk eller fult spel från någon sida.

När GIK möter Uddvalla blir det bråk.
När Hisingen möter Uddvalla blir det bråk.
När GIK och Hisingen möts blir det inget bråk

?

Har läst ditt brev och tycker det verkar konstigt. Hon hotar dig med kniv och skär sönder sin klänning, hon river sig själv i ansiktet och du erbjuder polisen att ta DNA, på dig!!!

Din medverkan i ROBINS blir också den inställd och alla gamla rykten om hur du behandlar dina kvinnor väcks upp igen. Någon tog sitt liv, andra har blivit köpta för sex och blåmärken har synts på kvinnor. Bekanta till dig pratar om att du är sjukligt svartsjuk och elak mot din kvinna.
Ja rykten eller sanning inte vet jag.

Polisanmälan är gjord, av vem kan jag inte reda ut, men den är redan nedlagd!

Det osar katt eller bra PR inför ditt skivsläpp??

Har ändå svårt att ta till mig ditt kärleksbudskap just nu.

nog har jag sovit jättebra inatt, inte vaknat en enda gång  …………

men så fort jag vaknat till så ploppar allt upp i huvudet på mig igen.

blir så himla arg, ledsen o besviken på hur människor beter sig mot varanndra. ska ta o ringa några samtal idag för att se vad jag kan göra åt denna himla människa som med all säkerhet kommer att ställa till problem för mig precis som hon gjort mot alla andra hon bråkat med ………… har en kompis som redan för länge sen efter att ha läst i min blogg att jag träffat vederbörande försökte varna mig för att denna människa………… skitjobbigt med såna människor som inte kan hantera sin ilska o frustration mot andra på ett normalt o vuxet sätt. jaja lär ju återkomma med fler saker angående detta …….. helt säkert med tanke på hur hon betett sig mot andra ………. *suck*

HAR FÅTT TA BORT VISSA SAKER JAG SKRIVIT TIDIGARE MED HÄNSYN TILL DOTTERN I SAMMANHANGET. BER SÅ MYCKE OM URSÄKT OM JAG SÅRAT DIG MEN TYCKER ATT DU SKA ÖPPNA DINA ÖGON LITE.

telefonsamtalen gick ganska smärtfritt o jag vet var jag står nånstans, vet mina rättigheter o skyldigheter ………… vilket känns lugnande. var o handlade lite som saknades till middagen ……. har gjort ugnsbakad hel Lax med kokt potatis o vitvinssås ………… jag o vanessa kommer att njuta men martina blir väl inte så glad men måste äta lite fisk oxå

har varit på cykel fram o tillbax till skeppshult. de känndes verkligen skönt att få ut lite energi som inte hör hemma i kroppen o de behövs  för att man ska må bra. blev lite “lagom” svettig o de känndes i kroppen att jag inte är van men de kommer säkert att kännas imorgon om inte annat  ……….

nu har mamma varit här o druckit kaffe ……… trevligt. de är inte ofta kära mor kommer utan att förvarna …………. nu ska jag ut o gå igen

kvällen förflöt i lugnets tecken. anton kom hit o var med vanessa men han åkte hem sen när natten började infalla han skulle iväg tidigt imorgon på morgonen. martina var oxå hemma kvällen …………. o de var verkligen skönt att ha henne hemma. så att jag slapp sitta här o vara orolig för att hon inte är med “rätt” kompis. för de där med rätt kompis är inte alla gånger så lätt kan jag påstå. jag kan tycka vad jag vill o de gör jag oxå ….. o den “lilla kompisen” bör få höra vad jag tycker, måste fundera lite på de, de är ju inte hennes fel att hon är som hon är, man blir bara vad man har förutsättningar till att bli  ……. men anser att martina är stor nog att välja sina vänner …… o förhoppningsvis med tiden så lär hon sig vad som är rätt o fel även för henne ……… tiden får utvisa.

gick till sängs ganska tidigt o somna ganska fort oxå ……….. blev inte mycke bok där inte ………… men hellre de än att ligga sömnlös ……

De nya ateisterna, bl.a. Richard Dawkins, Sam Harris, Daniel Dennett, Christopher Hitchens, P. Z. Myers och Jerry Coyne, faller inte alla i smaken. Det finns faktiskt ateister som ogillar dem och deras höga svansföring. Två exempel:

• Professorn i filosofi Michael Ruse: “[H]ow dare we be so condescending? I don’t have faith. I really don’t. Rowan Williams does as do many of my fellow philosophers like Alvin Plantinga (a Protestant) and Ernan McMullin (a Catholic). I think they are wrong; they think I am wrong. But they are not stupid or bad or whatever. … I don’t think I am wrong, but the worth and integrity of so many believers makes me modest in my unbelief.”
• Professorn i matematik Michael Green: “I get angry with people who are wildly atheist, because they sort of deny any humanity whatsoever. They deny the poetry – and they talk as if we understand everything, including love, and actually there are beautiful things which can move you in ways that presumably can be understood entirely in terms of complex pathways in the brain, but that’s still not a useful way of thinking of them. So I get annoyed by ultra-atheists who aren’t willing to tolerate anything – I suppose I’m less atheist than that.”

Själv står jag på de nya ateisternas sida: jag är med andra ord inte bara ateist utan även anti-teist. Precis som Richard Dawkins är jag trött på attityden att religion ska betraktas som något intellektuellt respektabelt, som man tyst ska acceptera. Den tiden är förbi.

Måndag

Efter att ha varit på Ullevi igår så har jag nu kommit över sorgen. Tyvärr så förstörde “supportrarna” ännu en gång stämningen genom sitt agerande.

Det råder spänning i luften när de båda lagen kommer in på arenan.

AIK klacken verkar äntligen vara lugn och sansad.

Och Blåvitts klack lär få böta efter detta. Det tog dessutom eld i banderollen.

Efter första halvlek ledde IFK och vi IFK-anhängare var lyckliga men tyvärr så spelade nog nerverna de yngre spelarna ett spratt för AIK kom mer och mer in i matchen och kunde reducera efter ett misstag i backlinjen. Vips så hade AIK guldvittring och kunde stänga till det i försvaret. Blåvitt tryckte på framåt men resultatet blev istället att AIK gjorde ytterligare ett mål. När det var cirka tio minuter kvar på ordinarie tid skämde IFK-klacken ut sig igen genom att kasta in föremål på spelarna vid en hörna. Så onödigt – spelavbrott och förmodligen så skadade detta IFK mer än AIK som kunde rutinerat maska.

Efter slutsignal invaderades planen och polisen gjorde inget åt det, troligtvis för att på så sätt ha bättre koll på supportrarna nere på plan än uppe på läktarna. En del AIK-supporters var framme och gratulerade spelare men alltför många rusade mot IFK-klacken för att häckla, osportsligt och omdömeslöst med ett enda mål, provocera fram bråk.

En ännu mer hätsk stämning startade.

Detta har inget med fotboll att göra och festen var slut innan den hade börjat.

Det hela slutade med att varken AIK eller tvåan IFK Göteborg fick mottaga några medaljer igår p.g.a. bråket.

Snart skall dessa “supportrar” drabbas igen – jag vill inte gå och se på fotboll när det är såhär och absolut inte ta med barnen till arenan.

AIK vann på egen kraft – bra gjort och grattis till SM-guldet. Vi vinner nästa år!

Space Ghost Explores

(Colored Pencil on Blue Paper)

Above Ghost Planet – Creature King, Zorak and Brak

(Colored Pencil on Black Paper)

Below Ghost Planet – Spider Woman, Metalis and Moltor

(Colored Pencil on Black Paper)

Iceman, Sandman and Lukor

(Colored Pencil on Black Paper)

The Heat Thing, Giant Ant, Muskatoid

(Colored Pencil on Black Paper)

Paralyzed

(Colored Pencil on Blue Paper)

Uncaged

(Colored Pencil on Yellow Paper)

Creature Encounter

(Colored Pencil on Blue Paper)

Here Comes Creature King

(Colored Pencil on Black Paper)

Battle Terms

(Colored Pencil on Purple Paper)

Minaturized

(Colored Pencil on Purple Paper)

Zorak Up Close

(Colored Pencil on Red Paper)

Hidden

(Colored Pencil on Blue Paper)

Sandman Attacks

(Colored Pencil on Red Paper)

Lava Ball

(Colored Pencil on Black Paper)

Iceman’s Masterpiece

(Colored Pencil on Blue Paper)

 Study of the Space Ghost Title Card

(Colored Pencil on Blue Paper)

© Edward R. Prather. 

Unauthorized use and/or duplication of this material without express and written permission from Edward R. Prather is strictly prohibited.  Excerpts and links may be used, provided that full and clear credit is given to Edward R. Prather with appropriate and specific direction to the original content.

I hate barnkalas. Nästan varje helg ska något av barnen på kalas. Oftast på söndagar. Som idag då var My bjuden till Andys Lekland av två grabbar i klassen. Det betyder tider att passa, presenter att köpa. Till barn man inte känner och inte vet vad de vill ha.

My hates barnkalas, too. Hon ville inte alls gå och jag fick använda all min övertalningsförmåga.
- Man kan inte tacka ja och sen inte komma. Tänk på att pojkarnas föräldrar betalat för att du skulle bli bjuden.
- Det var inte jag som tackade ja. Det var mamma.
- Men du tycker ju att det är kul på Andys.
- Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte gå på kalas i alla fall, sa hon och slängde sig på soffan.

I hate mitt hafsiga sätt. Jag läste noga på inbjudningskortet. Tyckte jag. Kalaset är 25/10 kl 13.30 och tog reda på när vi skulle behöva ge oss av för att hinna köpa två presenter innan dess. T-bana 11.16 från Zinken och vi skulle hinna med både BR och lite lunch före spektaklet.

Klockan 10.50 kastade jag ett öga till på inbjudningskortet igen och såg att jag läst alldeles galet. Kalaset började inte 13.30 – det slutade då. Började gjorde det 11.00. Postens stämpel dolde lite av starttiden.

I hate phone calls. Särskilt till främlingar. Min första tanke var att vi slänger oss i en taxi, men om My hade protesterat mot kalaset tidigare så blev det ännu värre. Knappast någon feststämning alls. Det var bara att ringa en av mammorna och lämna återbud.

Sen ringde jag och frågade om Stella var ledig för lite lek istället.

En kvinna springer in genom dörren till vårt hus. Hennes ansikte är hopsnörpt och hon skriker och gråter hysteriskt. Jag lyckas uppfatta något om ”mi chiquito” (ungefär: ”min lille”), och att hon vill ringa någon.

Hon kallar på min värdmamma som kommer för att se vad som står på. Ett flertal kvinnliga grannar kommer inspringande genom porten för att trösta. Min värdmamma sätter på lugn musik för att kväva ljudet från kvinnans skrik. Jag förstår inte vad som hänt.

Ingen säger något. Alla tycks veta, men ingen har tid att förklara. Efter en stund hittar jag min värdsyster som berättar att ett tumult ägt rum på vår gata. Kvinnan som skriker har två söner. En av dem har varit i bråk med en annan granne. En röd bil är fullständigt förstörd, rutorna är krossade och glassplittret täcker marken utanför den lilla Pulperian (”kiosken”).

Gatan är som en brinnande myrstack, då den metaforiska röken får alla invånare att utrymma för att betrakta händelseförloppet utanför. Det är mörkt ute, klockan har slagit sent och polisbilen anländer till allas lättnad. Min värdmamma och några andra välsignar och ber för gatans frid och ordning.

Nästa dag sätter de näst intilliggande grannarna upp tunga järngaller runt sitt hus. Deras hus har varit det sista som inte redan var inhängnat. Jag pratar med granntanten. Enligt henne är grannskapet inte lika säkert längre.

Bilen som någon slog sönder. Jag tog bilderna i dagsljus, dagen efter tumultet.

Till oroade familj, vänner, volontärspekulanter och övriga: Oroa er inte! Jag har det bra i Costa Rica. Mycket händer längs vägen, och det gäller att handla med förnuft. Det är självklart att inte ta dumma risker och att inte gå ensam mitt i natten. Saker händer här, saker händer i Sverige. Så är världen, sånt är livet.

Het gaat lekker met de verkoudheid hier in Flat Eric. De beide bewoners zijn de afgelopen dagen wat ziekig. De grote blog over het nog grotere avontuur op Skye met Rick laat zich daarom nog even op zich wachten. Intussen wordt er behalve gesnotterd en gehoest nog film en serie gekeken onder invloed met warme dranken en paracetamol.

Cheers!