Lillasyster hämtades på dagis av min mamma i torsdags för att spendera lite tid tillsammans. Det här kom med posten idag:

Lillasysters konst.

Idag när jag kollade vad brevbäraren hade slängt in genom brevlådan såg jag ett stort vitt kuvert på dörrmattan. Jag tog upp kuvertet och vände på det. Då såg jag världens vackraste märke nämligen AIK skölden. Snabbt som attan öppnade jag upp brevet gissa om jag blev glad när jag såg vad det var. Det var ett Minnes- och Hyllningstelegram. Så här stod det på telegrammet.

Solna den 22 november 2009

Allmänna Idrottsklubben gratulerar å det hjärtligaste på Din stora dag.

Jag blev så glad att lyckotårar började rinna nedför kinderna.

Tack så hjärtligt AIK för den fina gesten och allt ni gör för oss supportrar. Det värmer. Tack också för att ni gav mig de finaste av presenter när våra stolta fotbollskrigare vann, först SM-guld 2lax9 och helgen efter det Svenska cupen 2lax9. En bättre födelsedagspresent än Dubblish kunde jag inte få. Detta kommer jag leva på väldigt länge.

Vi ser hur solen stiger över Råsunda,
vi ser hur Hovets is é blank och klar.
Och bönderna dom gapar utav fasa,
och snutarna dom spejar och dom tar.
Vi ser dom svarta tröjorna i AIK,
vi vet att alla vägar bär oss rätt.

Å vi e AIK
å alltid e vi med er,
och alltid ska vi se er ta poäng.
Å vi e AIK
å alltid e vi med er,
och alltid ska vi se er ta poäng.

Ibland så kan det blåsa kalla stormar,
ibland kan himlen vara ganska grå.
Men när det gäller laget som vi älskar,
så skiner solen snart på oss ändå.
Vi hört om stora tider som har svunnit,
vi vet att snart så är det dags igen.

Å vi e AIK…

Vi följer Gnaget genom livets skeden
Vi minns de sköna stunder som har flytt
Och varför sörja tider som passerat
För allt det bästa är det som är nytt
Och aldrig ska vi glömma segersången
Den sjunger vi tillsammans om igen

Å vi e AIK…

Det var allt jag hade för denna veckan. För evigt trogen AIK!

Over and out!

Jag älskar att få brev, och jag älskar att få email och jag älskar att få sms. Allra mest älskar jag när det är fina mail och fina sms och fina brev, en gång fick jag ett brev från en kille som hette Sami, han skrev från lumpen och skrev det som om att han låg i krig på 50talet, det var ett väldigt fint och roligt brev.

Igår fick jag ett annat brev, men jag såg det först imorse när jag kom till kontoret. Det var från min pappa.
Rubriken var, VAD TYST DU VARIT IDAG, för vetni, min pappa är så hiskeligt van vid att få 1001 mail och anteckningar från mig varje dag, om det så är tips på auktioner, önskelistor eller bara listor över andra saker, eller som för några veckor sen, 1001 frågor om när han var stolt över mig.

En annan dag sa min pappa att det är totalt ointressant för mig att höra att han älskar mig. För han tycker att jag borde veta det så väl och att han alltidalltidalltid gör det så det inte ens är intressant.

Jag ville gifta mig med min pappa när jag var liten, jag ville att vi skulle bo i vårt stora hus på landet så kunde mamma bo med min syster i det lilla. Så att vi varit en egen liten familj min pappa och jag.

På praktiken, inte i Indien, igår firade vi några födelsedagar på kontoret, och de verkar ha en lustig tradition, istället för att äta tårtan smetar de den i ansiktet på varann. Och sen kastar de vatten på varandra också. Även cheferna. Själv stod jag på behörigt avstånd och betraktade spektaklet.

Idag ska jag dricka kaffe med min chef har han sagt och sen vet jag faktiskt inte vad, antagligen ska jag packa ihop mitt lilla kontor här och förhoppningsvis inte få tårta i ansiktet.

När jag loggade in på Facebook i morse hade jag två brev i min inkorg, det ena började med >Hej min skatt< och det andra med >Hej lilla dockan< så, trots att ITgubbarna snart stänger ner mitt facebook är jag riktigt glad idag. För fina inledningar är ju det bästa som finns!

Igår trillade det ner framkallning av konsertfotografierna i brevlådan och väskan.
Det gjorde mig lite glad!

Dessa dagar har varit panikartade.
På PU har vi diskuterat om vad jag kan göra istället för att skära mig och jag vet att detta liv kommer att göra mig illa.
Lugnet efter jag har skurit mig varar inte länge, och konsekvenserna blir större.
Jag försöker och försöker.

Idag under kvällen så har jag varit ute och sprungit, gick panikslagen ut ur lägenheten, med jeans och en tjock tröja på mig, fast besluten för att gå ut och springa. Det var kallt och det regnande.
Men jogging turen gjorde mig vaken.
Under förmiddagen var jag och Katt på Ikea och dessa andra ställen. Jag var på mycket bra humör. Men allt blev för mycket.
Det sista av energi droppade ut ur mig och under hela eftermiddagen och början på kvällen har bestott av panik och ångest.
Vanjavit

Så var prövoveckan över.
Jag och min pojkvän bestämde att vi skulle pröva bo tillsammans i en vecka och se om vi överlevde. Jag sitter ju levandes och skriver detta så alltså måste det ju gått bra *ler*
Allvarligt talat så har det faktiskt varit en tuff vecka inte bara just för förhållandet utan även individuellt. Jag har fått kämpat med att ta kommandot över min hund som slutar lyssnar på mig så fort som min pojkvän och jag umgås. Det har faktiskt gått väldigt bra om jag får säga det själv. Visst det har varit svårt och kämpigt men det gick åt rätt håll och det är jag nöjd med.
Sen ska jag göra en gastroskopi så jag har varit tvungen att slutat med min magmedicin vilket inte direkt har varit så jättekul. Har ständigt ont i magen, illamående och otrolig halsbränna. Har dock lyckats hitta en maträtt som fungerar ganska bra för magen och det är risgrynsvälling. Upptäckte igår att min magen inte är lika uppsvälld längre. Har inte kännt mig uppsvälld eller så men nu när jag står på andra sidan så känner jag verkligen skillnad. Funderar på att sluta med att dricka mjölk och över gå till havredryck som jag druckit nu den senaste veckan.
En annan sak jag faktiskt gjort under veckan är att tagit tag i en massa saker. När jag tittar bakåt så ser jag att det varit en väldigt produktiv vecka.
Jag skickade ett mejl till sjukhuset som jag nu fått vidarebefordrat till rätt personer. Jag pratade ut med grannen om katten. Tillsist så pratade jag även ut med mina föräldrar om hur jag tyckte och tänkte om mitt boende och ansvaret mot dem. Så jag har verkligen gjort en rivstart till förändring.

Dock saknar jag min pojkvän otroligt mycket och det är konstigt hur snabbt man kan vänja sig vid att vara med någon oavsett om det är jobbigt eller inte. Låg och lyssnade i morse om han var vaken så kom jag på att han inte var här. Under hela dagen har jag bara väntat på att han ska komma in till mig och krama och pussas på mig. Känns nästan lite som när någon dött. Man förstår inte att personen är borta utan man väntar bara på att de plötsligt ska stå där i dörren.

Här hade jag skrivit ett långt brev till alla mina nära och kära, men det försvann. Någon bestämde sig för att det inte var bra eller nåt …

Nu orkar jag inget mer, nu skall jag sova.

Nu har jag i alla fall rivit av mig lite av min frustration jag bär på. Till min stora förvåning så bär jag på väldigt många frågor. Så här såg brevet ut.

Anledningen till att jag vill ha/ville ha en samtalskontakt är för att jag har så många frågor och funderingar.
Vad är PSTD?
Vad innebär det?
Hur kan jag bearbeta det?
Vad är flasharna?
Vad händer vid en flash?
Varför får jag flashar?
Varför har jag inget minne?
När ska jag få minnesträningen?
Det vi pratade om sist betyder det att jag inte ska få träffa arbetsterapeuten?
Vad är EMDR eller vad det heter?
Vad innebär det?
Kommer jag bli “botad”? För resten av livet?
Varför är jag rädd för min pojkvän?
Varför kan jag inte lita på människor?
Hur ska jag kunna lite på människor?
Hur ska jag få vänner om jag inte kan lite på nån?
Hur ska jag bete mig mot mina vänner? Med tanke på minnet och koncentrationen.
Varför är det ingen som hjälper mig med det jag verkligen behöver hjälp med? Så känns det åtminstone!
Är jätte trött på att allt tar så lång tid att jag inte får någon ordning på mitt liv. Saknar all struktur och inget jag gör får det att fungera.
Varför är jag trött hela tiden?
Varför orkar jag inget utan blir trött efter bara någon enstaka aktivitet?
Hur ska jag bygga upp mitt självförtroende?
Hur gör jag för att sluta tracka ned på mig själv hela tiden?
Varför är jag aldrig nöjd med det jag gör?
Varför känner jag alltid panik i slutet av dagen över allt jag inte hunnit gjort?
Varför kan jag inte uppskatta det jag har gjort?
Varför är jag så förvirrad?
Hur kan det komma sig att min hjärna är som sirap?
Varför fungerar ingenting som vanligt längre?
Varför kan jag ibland inte prata?
Varför kan jag ibland inte tänka?
Varför säger jag något helt annat än det jag menar?
Varför kan jag inte säga ett ord eller beskriva något utan det kommer bara ut goja?
Varför kan ingen svara på mina frågor som jag nu ställt i fyra eller fem år?
Nu får det räcka!!! Jag vill ha svar!!!!!
Oavsett vårdköer eller dylikt, är så fruktansvärt less på att hela tiden behöva vänta på att bli frisk för det är så det känns. Jag har väntat i flera år nu. Nu räcker det!
Känner mig arg, ledsen, uppgiven och orolig. Samt otroligt maktlös över vad som ska hända med mig. Inget kan jag göra själv utan jag är helt i händerna på andra människor. Det är faktiskt ingen kul sits. Det MÅSTE finnas något jag kan göra för jag håller på att bli tokig nu. Jag skämtar faktiskt inte utan jag känner för var dag som går hur jag förlorar greppet mer och mer.
Jag sluter min inåt och vill snart inte göra något för allt som finns att göra är att vänta, vänta och vänta.

MVH *******

Inte konstigt att jag går om kring och är frustrerad när jag bär på så mycket. Det där är ju inte ens hälften om jag skulle tömma mig helt och hållet. Men det var det som jag kom fram till vid ingivelsens ögonblick.
Min förhoppning är att jag ska få träffa någon kompetent person som kan ge svar på tal för en gångs skull. Men inom landstinget? Nja då kan man nog bara drömma eller vänta fyra år till…

Vad är egentligen vitsen med trycksaker idag? Varför ska företag och privatperson behöva arbeta med något i pappersform alls? Visst borde utvecklingen gå snabbare? Varför gör den inte det då kan man ju fråga sig?

Brev
Jag blev så fascinerad av AMS (arbetsförmedlingen.se) rutin på nätet för registrering av arbetskraftssökande företag. Så här ser deras “enkla” rutin ut:

1. Registrera bolaget på ams.se

2. Mottag mailbekräftelse

3. invänta manuellt godkännande från AMS (2-3 arbetsdagar)

4. Ta emot manuellt godkännande från AMS via mailen

5. Få användarnamn och lösenord utskickat till sig via vanlig analog post!!!

I detta brev fanns inte en skriven länk till sidan dit man loggar in på ams.se. Den biten fick man lista ut själv. Förstå vilken onödig skövling av regnskog och vilken puckad rutin detta är!? Statligt ägda Arbetsförmedlingen dit våra skattepengar går har inte utvecklats bättre än så här? Vad är då vitsen med statligt ägda företag och organisationer om de bara blir trötta och efterhängda?

Mitt företag Gravity Hill är ca 1, 5 år gammalt och jag tror vi totalt har en halvfull pärm på kontoret med ca 100% papper från just statligt ägda företag.  That’s it!!! Vore det inte för dessa statligt flitigt pappersproducerande företag så skulle det inte existera. All övrig kommunikation går digitala vägar.

Vad är då anledningen till att det fortfarande skickas papper fram och tillbaka mellan företag och privatpersoner? Jo, en del säger att det har med kontrakt att göra, att det måste finnas en manuell underskrift. Men vad är det som hindrar oss från att göra det digitalt? Tekniken är ju redan framtagen. Allt du behöver är en muspil och en ritprogramswidget som går att infoga i datorns textprogram. Jag fattar egentligen inte problemet?

Tidningar
Hur många gratistidningar får ni varje vecka i brevlådan? I fredags damp det ned 3 tidningar i min: Södermalm, Södermalmsnytt och Red Pages. Läste jag dem? Nej. Hamnade de omedelbart i papperssorteringen? Ja! Red Pages är bara ett sätt att packetera reklam i tidningsutskepnad och trycka in det i hushåll vars brevlåda är utsmyckad med “Ej Reklam skylten”. Södermalmsnytts senaste upplaga hittar jag på sodermalmsnytt.se om jag önskar läsa den. Vilket jag inte gör av princip eftersom de paketerat ett tidningsformat och ett analogt tänk i en digital form (pdf), och det fungerar uteslutande aldrig!

jag fattar mig inte på folk som väljer att ta emot reklam i brevlådan, eller som jag kallar det “analog spam”. För det är verkligen vad det är per definition. Säljbudskap utan demografisk, behovsmässig och knappt geografisk precision. Vem vill ta emot det?? Jag kan förstå behovet om man råkar ha en icke vinterbonerad villa med vedeldad öppen spis.

Sedan har vi alla gratistidningar i tunnelbanan. Metro och City bl a. Metro med ny upplaga varje dag medan City satsat på ett mer kvalitativt upplägg med 3 utgåvor i veckan. Vilket otroligt slöseri med pappar och i förlängningen skog! Sedan blir lästa och olästa tidningar liggande i tunnelbanevagnarna och på perronger. Det ska sägas att de flesta är duktiga och kastar dem i återvinningen men långt ifrån alla.

Om 10 år borde allt vara digitalt
Jag ser ingen anledning att all information som skickas emellan oss är digital om tio år. Om man tänker på det så känns det ganska logiskt.

1. Det går snabbare. Både att skriva och att skicka. Du kan ju på 30 sekunder skicka något till andra sidan jorden.

2. Det är i många fall interaktivt

3. Det är larvigt mycket miljövänligare. Tänk all pappersförbrukning och all skog som skövlas för den. Om möjligen kan ju det iof vara dåligt för skogsrika Sveadalas export.

4. Det är enklare.

5. Det är gratis, digitala frimärken finns endast för välgörenhetsyften.

6. Det för kommunikationen framåt och mänsligheten blir allt bättre på att kommunicera med varann.

7. Det  är roligare )) tänka bara alla roliga smileys! :-S

8. Det är säkrare.  Sist men inte minst!!! Med modern teknik kan vi backa upp både online och lokalt. Bara när du skickar ett vanligt epostmeddelande existerar det helt plötsligt både på din doator, en server och mottagarens klient.

Ok det känns ganska uppenbart att vi  kommer närmare den analoga kommunikationens död. Den kommer säkert dock att existera i någon form för nostalgins skull på något sätt. Men jag är frustrerad för det går för sakta, framförallt för de statligt ägda bolagen vilka man tycker borde ligga i teknikens framkant. Sedan har jag svårt när människor av ålder slutar intressera sig för samhällets utveckling och tycker allt var bättre förr. Hade vi velat utvecklas så hade det gått bra mycket snabbare också! Vi borde ifrågasätta mer! Vi borde våga granska och tänka mer kritiskt i sådana frågor som denna. Varför är saker som de är och varför har vi inte kommit längre och hur ska vi gör för att ta första steget? Länge leve den digitala eran och död åt brev och papperstidningar och alla företag som producerar det!

Jag fick idag ett brev från Vaclav Klaus. Finns även här att läsa i PDF-form.

Brev från Vaclav Klaus

—-

I today got a letter from from Vaclav Klaus. You can read it here as an PDF:

Letter from Vaclav Klaus

(Den här texten har tidigare varit publicerad på min gamla hemsida och skrevs cirka 1999)

När alla breven var ivägskickade kunde jag bara vänta…. Det första som hände var att ett av breven kom i retur på grund av att adressaten inte kunde hittas. Det var en besvikelse och jag blev lite orolig, tänk om just den personen var min släkting! Men det var inte så mycket jag kunde göra åt det eftersom jag redan kontrollerat alla tänkbara platser för att få fram rätt adresser.

Efter ett tag fick jag ett e-postbrev, från en 13-årig tjej i Poway,San Diego, Olivia Bjorkquist. Hennes pappa hade just fått mitt brev, och de höll nu på att undersöka om vi kunde vara släkt med varandra. Det visade sig att vi inte var släkt, deras förfäder kom från Värmland och inte från Småland. Ytterligare två brev kom i retur så sammalagt var det tre brev som aldrig kom fram. Jag fick också två trevliga svarsbrev, ett från Richard Bjorkquist som inte heller var släkt med mig, men som ändå var glad att höra från Sverige. Det andra brevet kom från Robert Bjorkquist som svarade för både sig och sin bror James. Inte heller de var släkt med mig, däremot var de släkt med Richard som jag redan hade fått brev ifrån. Alla önskade mig lycka till i mitt sökande, samtidigt som jag nästan började ge upp hoppet.

Då kom brevet som skulle förändra allt! Det var ett brev från Gustav Bjorkquist i Lodi, Kalifornien, han svarade för fem personer på min lista och ingen av dom var släkt med mig. Istället upptäckte jag att alla som jag hittills hade hört något ifrån var släkt med varandra. Av dom 13 personer som jag skickat mitt brev till hade jag nu kunnat stryka 10 stycken och övriga tre var de där breven hade kommit i retur. Men, Gustav skrev något mer i sitt brev, han kände till en annan Bjorkquist som inte var släkt med honom. Den personen hette William Bjorkquist och jag fick hans adress och Gustav uppmanade mig att skriva till honom om jag inte redan hade gjort det.

Med tanke på alla brev jag skickat, och alla gånger jag sökt igenom Internet efter namnet Bjorkquist så verkade det otroligt att jag skulle kunna ha missat någon. Men William’s namn hade inte kommit upp i någon sökning, så nu när jag fick veta att det fanns en till så skyndade jag mig att göra en ny kopia av mitt brev och skicka iväg. Det var inte med några större förhoppningar jag la brevet på brevlådan, jag började tro att jag aldrig skulle hitta ättlingarna till Petrus och Karl.

Det här måste jag prova! Jag har skrivit brev i många, många år och gör det fortfarande ibland. Två brevvänner är vad jag har kvar av jag vet inte hur många det var ett tag i mellanstadiet. Jag skulle gärna ha ett par till.

Här har det snöat så nu ligger det kvar lite på backen och jag är kluven, jag hatar snö men det blir ju betydligt ljusare när den kommit och man slipper leriga hund och katt-tassar. Ja så länge det inte kommer den mängd som kom förra vintern så är jag nöjd.

TinTin Titan lovade mig klistermärken eftersom jag varit så duktig och varit till doktorn, nu fick jag istället ett krya på dig kort och mentala klistermärken H*n är då för rolig, tusen tack snälla du ! Jag älskar att få brev och vykort och jag har faktiskt sparat alla som jag fått sedan jag var 7 år gammal. Ibland sätter jag mig och läser igenom och får en massa gamla minnen till livs. Jag hittade ett gammalt brev där jag tydligen skrivit till en killkompis att jag skulle rymma från fosterhemmet jag bodde på då och där han skrev väldigt snusförnuftigt att jag skulle ge fan i det och tänka på mitt liv, att ju fortare en karusell snurrar desto svårare är det att hoppa av. Den killen blev sedemera själv helkriminell och missbrukare. Nu är han drogfri och sköter sig sedan många år, men jag påminde honom om vad han skrivit till mig och att han fått mig att tänka till den gången med sina kloka ord. Nej det är roligt att få vykort och brev och allra helst nuförtiden när det sker så sällan.

I Dag har jag en massa samtal som måste avverkas och jag hatar sånt i vanlig ordning därför att det gör en oftast på dåligt humör av olika anledningar, men jag ska försöka behålla sans och förstånd!

Jag brukar få vita fönsterkuvert men Regionens logga uppe i ena hörnet.. alltså en kallelse för någon undersökning eller ett återbesök på sjukhuset…

Men igår låg där ett svart kuvert… och bara förnamn och efternamn samt min adress… jag öppnar det och läser det fina kortet och öppnar det som ligger i bubbelplast… något so sonen snabbt konstaterade.. han gillar nämligen bubbelplast mer än han gillade innehållet…

Det som låg i ser ni nedan.. men då kortet är otydlig så ska jag tala om vad det innehöll..

En berlock med ring och ordet “Pysan” ingraverat, en rosa rosett och två “tuttar”, en berlock med ring och ordet “Vera” ingraverat, en rosa rosett och två “tuttar” samt den sista berlocken i form av en ängel…
Berlocken med mitt förnamn sitter redan på en kedja och tittar man ordentligt längst ner till höger på bilden så ser man också där en liten ängel… så fint så..

Helén jag säger bara Tusen tack för det otroligt vackra sakerna… jag bär dem med glädje..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, brev, kallelse, region logga, bubbelplast, berlock, ring, ängel, tack, tusen

Idag är det den sista bilden jag visar upp från fotosessionen som EVK och jag hade för drygt 3 veckor sedan. När jag gick runt i ödehus 2 utanför Ulvåker hittade jag en hel del att fotografera. Däribland ett gammalt brev som låg framme för allmän beskådan. Här kommer den bilden.

HØSTPOST: Ligger det noe spennende i disse mon tro?
FOTO: Hanne Kristin Pedersen

Jeg åpner postkassen hver dag  med frykt for en uventet regning eller enda en haug med reklame som egentlig ikke har plass i papirsøppelet. Men innerst inne vet jeg at det er håpet om noe spennende noe som driver meg til å åpne det lille skranglete lokket dag på dag.

Jeg fikk brev fra farmor her forleden. Det er noe magisk ved å lese håndskrevne brev av eldre damer som har opplevd så utrolig mye mer enn det jeg har rekket å oppleve. Håndskriften forandrer seg med generasjonene, og jeg lurer på om håndsskriften min hadde vært annerledes om jeg vokste opp på 50-tallet i steden for nå… Hmm.

For litt lenger siden fikk jeg brev fra USA. Jeg lurer på hvor mange stoppesteder det har hatt på veien på tvers over USA og over atlanteren… Magisk!

P.s. Annas verden er en blogg som skriver om post

Skulle egentligen spenderat dagen i skolan med redigeringsarbete. Det blev dock inte så, istället har jag sprungit runt i Vänersborg och fotograferat som en galning. Blev säkert hundra bilder. Lät datorn stå och ladda windows 7 under tiden. Det är fortfarande inte klart.

Redigerade klart tre scener i förra veckan. Fastnade på en scen där kameravinklarna, mina eminenta skådepelare och mitt tålamod inte ville samarbeta. Får lägga lite tid under kvällen till att planera den fortsatta redigeringen, underlätta mitt eget arbete genom att bestämma vad som ska användas.

Måste fixa klart essän i kväll också. Det ska tydligen inte vara så mycket att peta i för min del.

Har fått två brev i dag. Det ena kom från skolan och var ett antagningsbesked till en av kurserna i nästa läsperiod. Nu väntar jag bara på det andra. Det andra brevet kom från Fora, drar tydligen ihop sig till obligatoriskt omval av tjänstepension. Förvisso blir jag äldre för varje dag och kommer en dag närmre pensionen också. Men så jäkla lastgammal är jag inte att jag ser mitt tillbakadragande ens vid horisonten. Jag tror aldrig jag gjort något sådant val tidigare, och jag tror jag avstår den här gången också. Jag går ju trots allt fortfarande i skolan!

Scrollan ska in på service. Från början var det tänkt att det skulle göras på onsdag, men jag upptäckte att jag ska jobba då så jag var inne i dag och sköt upp det en dag. Det blir torsdag istället, och det funkar lika bra. Synd bara att man är så jäkla seg. Skulle egentligen till bilprovningen imorrn, men det går ju inte när avgasröret snart lossnar. Det är ju som att stå i en kall dusch och riva sönder hundralappar.

Sånt sysslar inte jag med, längre.

Satte upp en duschdraperistång och bytte duschslang i dag. Köpte det från Rusta i fredags. Vi beställde en stång från LaRedoute för nån vecka sen. De hade fel prisuppgifter på sin hemsida och i orderbekräftelsen. De ville ha 150 spänn extra. Dessutom skickade de först en annan stång, en rak, istället för den vinklade jag beställt. Den skickade vi tillbaka nästan direkt. Sedan har jag mailbråkat med deras kundtjänst några dagar, men de var oresonliga så jag åkte till Rusta istället, och sparade några hundralappar…

Jag börjar väl med att Andrew Lloyd Webber har gått ut med att han har prostatacancer.. Tydligen har han tur.. för den hittades i ett tidigt skede.. och det är alltid bra.. och han räknar kallt med att börja jobba igen i början av nästa år… Heja..

Den här stackars mannen fick ondare och ondare.. fast han strålades så blev bara smärtan värre och värre.. och efter att de kontrollerade varför det var så.. för det skulle ju gå åt andra hållet.. så visade det sig att de hade strålat fel kota…
Nu är det fixat så rätt kota strålas.. och ärendet är anmält till socialstyrelsen enligt Lex Maria..

En studie som inte är riktigt klar pekar åt att… om man har pratat mycket i mobiltelefon under mer än tio år.. så har man risk att få någon typ av hjärntumör.. Vad som menas med mycket står inte i artikeln.. så jag undrar vad de menar med mycket.. och så undrar man om även dagens mobiler är medräknade..

För att återknyta till det där med att vi bleka nordbor åker till de varmare breddgraderna under vintern för att bli bruna och vackra… så kommer det idag en artikel om en kvinna som fick cancer just genom att hon bränt sig.. och då redan i barndomen.. så reste hon till Thailand och det var den utlösande faktorn eftersom hon även där brände sig… och sen kom cancern som ett brev på posten… och på tal om att resa till Thailand så åker Håkan dit och ska springa omkring med bar överkropp.. för han vill bli snygg.. så då vet vi detta…

Och som ett brev på posten.. så fick jag faktiskt ett sånt i dag.. ett som jag inte trodde att jag skulle få…
Avsändaren var Cancerhjälpen… och dessa hade glädjen att meddela mig att jag får 5 000 kronor..

Läser också min kära gamla hemstads tidning.. och där läser jag idag att inte många invandrare vill vaccinera sig mot grymtsjukan.. då de tittar mycket på sitt hemlands tv-kanaler och där får de reda på att biverkningarna för vaccinet är både sterilitet och att man kan få cancer… och bara gå ut och säga en sån sak gör mig arg…

Jag har lust att åka till Stockholm och besöka Skansen i morgon.. då det är Internationella Nalledagen.. för se vad som kommer att ske då:

Tisdagen den 27 oktober firas Internationella nalledagen på Skansen med nalleparad, insamling av nallar och levande björnar.

Så jag har lust att åka för att se hur många levande björnar som de får in…
Tänk om de får in någon… bara den inte åker skridskor..

Nu ska jag jubla lite på twitter och facebook… också.. för min fond..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, prostatacancer, musik, Andrew Lloyd Webber, strålas, kota, fel, Lex Maria, Thailand, hudcancer, utlösande faktorn, varmare breddgrader, resa, Håkan, vacker, brev, cancerhjälpen, fond, glädje, vaccin, grymtsjukan, Nalledagen, Skansen, Stockholm, twitter, facebook

Med anledning utav Jimmie Åkessons debattartikel om muslimer så redovisar jag nu Mahmoud Aldebes, alltså ordföranden för Sveriges muslimska förbund, krav på muslimska lagar i Sverige i form av ett kravbrev som han har skickat till samtliga riksdagspartier. Han tänker nu bli medlem i Centerpartiet och kandidera för dem, frågan är om han inte redan ÄR medlem där.

I så fall säger det nog mer om Centerpartiet än om honom själv, eftersom de låter en sådan som han bli medlem.

Här följer nu Mahmoud Aldebes krav:

• En moské i varje stad eller kommun.
• Moskébyggen borde finansieras med räntefria lån som alternativ till villkorat bidrag från utlandet. Kommunerna borde ta på sig ansvaret att gå i borg för räntefria lånen eller låna ut pengar räntefritt till moskébyggen för kommunens muslimska invånare.
• Att integrera islam i svenska skolor.
• Det innebär att man lyfter hemspråket och religionen i schemat som ett vanligt ämne, där muslimska barn får möjlighet till undervisning i homogena grupper i eget hemspråk och egen religion i de kommunala skolorna. Imamer och hemspråkslärare borde få status som ordinarie lärare i ämnet hemspråk och religion.
• Det innebär att man lyfter hemspråket och religionen i schemat som ett vanligt ämne, där muslimska barn får möjlighet till undervisning i homogena grupper i eget hemspråk och egen religion i de kommunala skolorna. Imamer och hemspråkslärare borde få status som ordinarie lärare i ämnet hemspråk och religion.
• Alla kommuner borde ordna en kväll i veckan som ska vara en kvinnokväll respektive männens kväll i gym och simhallen.
• Att riksdagen stiftar en lag som ger svenska muslimer rätt att vara lediga under de islamiska högtiderna Eid al fitr och Eid al Adha är krav från alla muslimer. För nuvarande är det omöjligt att ta ledigt från arbeten för att fira högtiden tillsammans med familjen.
• Muslimer kräver att regeringen ska undersöka möjligheten till en särlagstiftning är möjlig och hur detta i fall ska motiveras utifrån existerande lagstiftning i religionsfrihetslagen.
• Muslimer kräver alltså en lagstiftad positiv särbehandling av i detta fall en religiös minoritet för att befrämja dess status och skydda den mot majoritetssamhället.
• Två timmars ledighet för fredagsbön, mellan kl.12- kl.14 under vintertiden och mellan kl.13-kl.15´sommartiden. Fredagsbönen är en obligatorisk bön som måste utföras kollektivt i moskén.
• Att bidraga till att muslimerna och judarna får dispens eller särlagstiftning för att utföra den islamiska och judiska slakten.
• Muslimer kräver att församlingsförbundet i svenska kyrkan i samarbete med landets kommuner ska reservera begravningsplatser i alla kommuner som har muslimska invånare.
• Att starta Imamutbildning vid svenska universiteten och högskolor är ett krav från landets muslimer och från svenska myndigheter.

   

Den som vill läsa hela brevet kan göra det här.

När man har läst detta brev från 2006 så funderar man på varför det inte blev en enorm mediastorm mot detta kravbrev från Mahmoud Aldebe. Det är en ren bekräftelse på orsakerna till varför Jimmie Åkesson skrivit sin debattartikel. Och det är faktiskt väldigt underligt att inte någon från de etablerade partierna reagerade kraftfullt mot Sveriges muslimska förbunds kravbrev.

Hur sjuk i huvudet är denne Mahmoud Aldebe på en skala på 10-20?

Ja, uppenbarligen så räcker inte skalan till för att beskriva det sjukdomsstadium som finns i hans förkrympta “hjärna”.

Läs även Mahmoud Aldebes hatkommentar till en artikel om SD på Newsmill från idag. Kommentaren till artikeln finns också i en artikel på Fria Nyheter idag. Direktlänk till den:

http://frianyheter.wordpress.com/2009/10/26/sd-far-inte-vara-ensam-om-att-diskutera-problem-med-mangkultur/#more-24249

]]>