Ulleberg anno 2008. Det senaste året har förfallet gått brant utför.

Redan i maj 2006 gjorde Operation Karlstad Karlstads Kommun samt media uppmärksamma på det sorgliga förfall som tilläts fortgå ute på Ulleberg. Idag, två år senare, är det värre än någonsin. Ägaren Gräsdalens Fastigheter struntar sedan åratal i att underhålla den synnerligen vackra och kulturhistoriskt unika miljön. Värst är förfallet på den gamla doktorsbostaden.

I maj 2006 var Karlstads Kommuns Stadsbyggnadsförvaltning högst ovilliga att besöka platsen utan hävdade styvnackat att den “skulle bevaras”. Först efter att Operation Karlstad på egen hand sammanställt ett bildreportage som visade miljöns sorgliga tillstånd, och sänt det till media, besökte man platsen. Och lovade sedan högtidligt att ta tag i saken.

Ulleberg anno 2008. Vandalisering tillåts pågå inför öppen ridå.

Sedan dess har det varit brant utför för Ulleberg och flera av fastigheterna är idag bortom räddning. Den gamla doktorsbostaden har farit mest illa och där är förfallet nu totalt. Originalfönster och dörrar har rivits ut och ligger slängda vind för våg kring huset. Och där fönstren förut satt gapar tomma gluggar som blottlägger huset spöklika inre, som är fyllt av graffittimålningar.

När jag samtidigt med publiceringen av detta inlägg mailar till ansvariga politiker i Stadsbyggnadsnämnden, samt till tjänstemän såväl på Kommun, Muséet som på Länsstyrelsen får jag ett enda korthugget svar, från en enda person, stadsplanedirektör Gunnar Persson:

“Tack för anmälan. Vi gör syn på plats. Nämnden kommer att informeras om läget.”

Sedan har jag inte hört ett knyst. Och från övriga herrar och damer är det, som vanligt, tyst som i graven. Det framstår alltmer som allt för uppenbart att Karlstads Kommun fullkomligt saknar en kulturmiljöpolitik värd namnet. Och att politiker och tjänstemän struntar i att ta tag i frågan

Med satsningen på Karlstad 100 000 lägger man all kraft på tillväxt. Och glömmer allt annat. Konsekvensen blir att Karlstads kulturmiljöer nu förfaller i en rasande takt.

Hur länge ska vi tillåta att detta får fortgå?

Kvarteret Gäddan och Laxen, dvs Drottningatan från nr 38 och västerut, är två kvarter som lyckligt skonats från sentida rivningar. I Gäddan (38-44) ligger en härlig blandning av vackra hyreshus från 1900-talets första decennier. En blandbebyggelse som är det sista kvarvarande intakta exemplet på Karlstads stadsbild från denna tid. Husen som vätter mot Älvgatan är minutiöst välskötta. Men på flera av husen inuti kvarteret samt mot Drottninggatan lämnar underhållet ett och annat att önska. Huset på de två översta bilderna står på Drottninggatan 42 och är ett sällsynt vackert gammalt trähus, i ett synnerligen vackert kvarter. Just detta hus är sannolikt från sent 1800-tal och är k-märkt i detaljplan, dvs av stort kulturhistoriskt värde. Och borde, tycker man därför, förtjäna en extra omsorgsfull omvårdnad. Under fastighetsägarens – Wermlandsinvest – logotype, som pryder fasaden, läser jag företagets motto “Förnyar, förädlar, förvaltar”. Det låter ju fint. Men på denna fastighet, liksom på flera av de andra vackra gamla fastigheter som Wermlands Invest äger i kvarteret, bland annat det pampiga stenhuset på Drottningatan 44, lämnar tyvärr såväl förädlandet och förvaltandet milt sagt både ett och annat att önska.

Operation Karlstad har varit i kontakt med företagets fastighetsförvaltare Anders, som dock inte vill hålla med om att underhållet av fastigheterna missköts. Kika på bilderna ovan och gör din egen bedömning. Vi på Operation Karlstad hoppas att dessa vackra gamla hus snarast får den omsorg som de rätteligen förtjänar.

Sprutputs på gamla riksbanken, entrén mot Mitt i city. Den knäckebrödslika putsen släpper i stora sjok och blottar den gamla kalkmålade putsfasaden.

Sprutputs på gamla riksbanken igen, entrén vid Cafe Royal. Den gamla guldgula putsfasaden lyser igenom sjok av bortfallen modern sprutputs.

Rosa sprutputs på Landshypotek, målad rakt över plåtar och fönsterfoder. Under lyser den gamla kalkfärgade putsen fram i gyllengult och gulockra.

I Karlstad ser vi flera exempel på hur man renoverat de gamla kalkputsade fasaderna på våra sena 1800- och tidiga 1900-talshus med sk sprutputs. I princip innebär det att man sprutar på en filmjölkstjock gegga med färgpigment i över hela ytan. Inte sällan sprutas samma soppa rakt över ornament, dekorelement, plåtar och dörromfattningar. Och inte sällan fler gånger i rad, dvs flera renoveringar i rad. Det blir säkert billigt. Men ingen kan väl påstå att det blir bra. Resultatet blir att husen bäddas i ett knäckebrödstjockt lager som efter hand släpper i stora sjok. Dessutom åldras detta lager inte alls med samma behag och har heller inte den färglyster som den ursprungliga, kalkfärgsmålade fasaden. Nej, låt oss se en större omsorg om husen hos våra fastighetsägare. Och låt oss se ett större tillsynsansvar hos dem som har i uppgift att bevaka att dessa vackra gamla hus sköts på ett hantverksmässigt sätt, så att deras historiska särprägel och kvalitet bevaras. Kalkputsade hus från denna tid ska målas med pensel och kalkfärg. I det korta perspektivet blir det säkert dyrare. Men i längden bevarar det värdet på huset långt bättre än den billiga och kortsiktiga metoden med sprutputs. Dessutom är det fantastiskt mycket vackrare att se på.

Vill du se exempel på hus som sprutputsats så kolla Gamla Riksbanken, Landshypotek på Älvgatan, Sockerslottet samt dess granne mot älven (kolla speciellt översta våningen mot Bryggaregatan där den beiga sprutputsen släppt i ett stort sjok och den gamla guldgula originalfasaden har blottlagts). Du hittar lätt massor av flera exempel. Sprutputs är mer regel än undantag i Karlstad idag.